TORNE- OCH KALIXÄLVAR ÅRSRAPPORT

Transkript

1 TORNE- OCH KALIXÄLVAR ÅRSRAPPORT 21 Projekt: Torne och Kalixälvars vattenvårdsförbund Ort och datum: Umeå Utförare: Hushållningssällskapet Rådgivning Nord AB

2 Omslagsbild, Kalix älv söder om Morjärv hösten 21. Foto: Katarina Tano

3 FÖRORD... 4 SAMMANFATTNING... 5 TIIVISTELMÄ INLEDNING OMRÅDESBESKRIVNING Allmänt Klimat Hydrologi Berggrund och jordarter FÖRORENINGSKÄLLOR I AVRINNINGSOMRÅDET Punktkällor i området MATERIAL OCH METODER PROVTAGNINGSPUNKTER VATTENKEMI Provtagning Analyser och utvärdering VÄDERÅRET ÅRETS FÖRDJUPNING RESULTAT OCH DISKUSSION PUNKTUTSLÄPP TILL RECIPIENTEN STATUS MED AVSEENDE PÅ FOSFOR OMRÅDESVIS RESULTATREDOVISNING Delområde 1, Muonio älv Delområde 2, Torne älv övre delen Delområde 3 Torne älv, mellersta delen Delområde 4 Torne älv, Nedre delen Torne älv, generella mönster Delområde 5 Kalix älv, övre delen och Kaitum älv Delområde 6 Kalix älv, Mellersta och nedre delen Kalix älv, generella mönster fjäll till kust Delområde 7 Lina älv/ängesåsystemet REFERENSER BILAGA BILAGA MEDLEMSFÖRTECKNING

4 Förord På uppdrag av Torne och Kalixälvars Vattenvårdsförbund har Hushållningssällskapet Rådgivning Nord AB sammanställt och utvärderat resultaten från den samordnade recipientkontrollen i aktuella avrinningsområden. Vattenvårdsförbundet bildades år 2 på initiativ av lokala miljömyndigheter i de svenska kommunerna Kiruna, Gällivare, Pajala, Övertorneå, Överkalix, Kalix och Haparanda. Programmet omfattar fysikaliska och kemiska undersökningar. Nytt för 21 års rapport är ett kapitel som behandlar kiselalger som miljöindikator samt presenterar resultat från undersökningar av kiselalger i Lina älv år 21. Nytt för året är även en implementering av de nya bedömningsgrunderna när det gäller statusklassificering av halterna totalfosfor i vattendragen. För att uppmärksamma statusklassificeringen av fosfor har det tilldelats ett eget kapitel. I övrigt vill författaren passa på att tacka medlemmarna i vattenvårdsförbundet som bistått med data, fotografier och korrekturläsning. LKAB och Boliden Mineral AB som bidragit med resultat från sina kiselalgsundersökningar i Lina älv. Umeå Erik Sjöström 4

5 Sammanfattning Torne och Kalix älvars avrinningsområden karakteriseras utifrån aktuella provpunkter nästan genomgående av låga till medelhöga halter av kväve och fosfor, låg halt syreförbrukande ämnen, ett svagt till starkt färgat vatten, låga metallhalter och tillfredställande nivåer vad gäller buffertkapacitet och ph. Avvikande från denna bedömning var liksom tidigare år högre halter av bland annat näringsämnen i Lina älv, Luossajoki och Ängesån. Klassificering av näringsämnen enligt de nya bedömningsgrunderna visade att status med avseende på fosfor nästan uteslutande bedöms som god eller hög i områdets provpunkter. I de nya bedömningsgrunderna finns fem möjliga ekologiska statusklasser; Hög, god, måttlig, otillfredsställande och dålig. Gränsen mellan god och måttlig är viktig då områden som befinner sig under gränsen för god kan behöva åtgärdas för att uppnå en högre status. Status med avseende på fosfor skulle kunna behöva höjas i Luossajoki och Ängesån då provpunkter i dem inte uppnådde högre status än måttlig. Redovisning av punktkällornas belastning på recipienterna av näringsämnena kväve och fosfor visade att kväve stod för en större andel av de totala näringstransporterna i vattendragen. När det gällde utsläpp av spårmetaller utmärkte sig några av de kommunala avloppsreningsverken framför gruvindustrierna med högre utsläppsmängder. Årets fokusområde presenterade kiselalger som miljöindikator och redovisade även resultat från undersökningar i Lina älv 21. Undersökningarna var utförda av Hushållningssällskapet Rådgivning Nord AB på uppdrag av LKAB och Boliden Mineral AB. Resultaten visade att det inte fanns något i materialet som indikerade några störningar i kiselalgssamhället orsakade av förändrat näringstillstånd, organiska föroreningar eller surhetsgrad. Väderåret kom att karakteriseras av ett ovanligt litet inflytande av maritima luftmassor från Atlanten och ett tydligt kontinentalt klimat präglade hela landet. Effekten av detta var att vi fick uppleva kraftiga temperaturkontraster mellan kalla vintermånader och värmeböljor under mitten av sommaren. Under vintern upplevde till exempel många orter en rekordlång period utan töväder. 5

6 Tiivistelmä Tornion ja Kalixjoille on ajankohtaisista havaintopaikoista tarkastellen tunnusomaista lähes poikkeuksetta alhaisesta keskikorkeisiin vaihtelevat typen ja fosforin pitoisuudet, alhainen happea kuluttavien aineiden pitoisuus, heikosta voimakkaaseen vaihteleva veden värjäytyneisyys, alhaiset metallipitoisuudet ja tyydyttävät puskurikyvyn ja ph:n tasot. Poikkeukset tästä arviosta koskivat kuten aiempina vuosina muun muassa Linajoen, Luossajoen ja Ängesjoen korkeampia ravinnepitoisuuksia. Uusien arviointiperusteiden pohjalta tehty ravinteiden luokitus osoitti että fosforin status melkein poikkeuksetta arvioidaan hyväksi tai korkeaksi alueen havaintopaikoilla. Uusissa arviointiperusteissa on viisi mahdollista ekologisen tilan luokkaa: korkea, hyvä, kohtalainen, epätyydyttävä ja huono. Hyvän ja kohtalaisen välinen raja on tärkeä koska hyvä rajan alapuolella olevilla alueilla voi olla tarpeen ryhtyä toimenpiteisiin korkeamman statuksen saavuttamiseksi. Fosforin statusta voi olla tarpeen korottaa Luossa ja Ängesjoella koska niiden havaintopaikoilla ei saavutettu kohtalaista korkeampaa vedenlaadun tilaa. Raportointi pistelähteiden kuormituksesta vastaanottavaan vesistöön koskien typpi ja fosforiravinteita osoitti että typpi vastasi suuremmasta osasta ravinteiden kokonaiskulkeumasta vesistöihin. Mitä tuli hivenmetallien päästöihin herättivät jotkin kunnalliset jätevedenpuhdistamot huomiota kaivosteollisuuden päästöjä korkeammilla päästömäärillään. Vuoden fokusalue esitteli piilevät ympäristöindikaattorina ja raportoi tuloksia myös Linajoella suoritetuista tutkimuksista. Tutkimukset oli tehnyt Hushållningssällskapet Rådgivning Nord AB LKAB:n ja Boliden Mineral AB:n toimeksiannosta Tulokset osoittivat ettei aineistossa ollut mitään mikä olisi viitannut muuttuneen ravinnetilanteen, orgaanisten saasteiden tai happamuusasteen aiheuttamiin häiriöihin piileväyhdyskunnassa. Ilmastovuotta tuli leimaamaan epätavallisen vähäinen merellisten ilmamassojen vaikutus Atlantilta käsin ja tyypillinen mannerilmasto oli leimallinen koko maassa. Tämän vaikutuksesta saimme kokea voimakkaita lämpötilaeroja kylmien talvikuukausien ja keskikesän lämpöaaltojen välillä. Talvella oli esimerkiksi monilla paikkakunnilla ennätyksellisen pitkä suojattoman sään jakso. 6

7 1 Inledning På uppdrag av Torne och Kalixälvars Vattenvårdsförbund har Hushållningssällskapet Rådgivning Nord AB sammanställt och utvärderat resultaten från den samordnade recipientkontrollen i aktuella avrinningsområden år 21. Hushållningssällskapet Rådgivning Nord AB ansvarar för utvärderingarna för åren Undersökningar och utvärdering har utförts i enlighet med ett reviderat kontrollprogram från 21. Programmet omfattar fysikaliska och kemiska undersökningar. Syftet med samordnad recipientkontroll är att få bättre information om tillstånd, påverkan och förändringar i ett vattenområde än vad enskilda program kan ge. Samordning medför många fördelar, bland annat att den sammanlagda kostnaden för provtagning, analyser och bearbetning blir lägre samtidigt som arbetet blir effektivare. Samordningen ger en överskådlig information om den geografiska variationen inom hela området samt information om variationer i tillstånd mellan olika årstider och år. Medlemmarna i vattenvårdsförbundet år 21 presenteras på rapportens baksida. Kontrollprogrammet för området presenteras i sin helhet i bilaga 1. 7

8 1.2 Områdesbeskrivning Allmänt Torne och Kalix älv utgör västra Europas till arealen största sammanhängande flodsystem som inte är exploaterat för vattenkraftproduktion. Älvarna har sina källflöden i de nordvästliga fjällområdena och ligger i syd/sydöstlig riktning i ett lättillgängligt barrskogsområde (figur 1). Vattendragens avrinningsområden karakteriseras av låg befolkningstäthet med liten andel jordbruksmark och stora ytor skogsmark. Torne älv är drygt 52 kilometer lång. Den börjar ovanför Abisko och mynnar ut i Haparanda skärgård. Nedersta delen av älven är gränsälv mot Finland tillsammans med biflödet Könkämä Muonioälven. Kalix älv har sina källflöden i Kebnekaise och mynnar ut i Bottenviken vid Kalix. Den är ca 46 kilometer lång. Avrinningsområdet för Kalix och Torne älvar omfattar sammantaget km 2 ( km 2 för Torne älv och km 2 för Kalix älv). Mellan byarna Junosuando och Tärendö återfinns bifurkationen Tärendöälven som avleder cirka 5 % av Torne älvs vattenflöde till Kalix älv. Figur 1. Torne- och Kalixälvs avrinningsområde. ( Torne- och Kalixälvars vattenvårdsförbund) Klimat Klimatvariationerna i undersökningsområdet är stora. Årsmedeltemperaturen nära kusten är ca 1 C medan den i fjällen i nordväst ligger på ca 2 C till 3 C. 8

9 Vattnet i Bottenviken ger de kustnära delarna av undersökningsområdet ett kustklimat med milda vintrar. Bergskedjan i nordväst ger däremot de övre delarna av området ett typiskt inlandsklimat. Årsnederbörden ligger på cirka 4 mm/år men i vissa områden, såsom vid fjällkedjan, finns platser med över 8 mm nederbörd per år. Minst nederbörd har de inre och nordöstra delarna av området Hydrologi Tillsammans utgörs Torne och Kalixälvars avrinningsområden av cirka 4 % sjöar. Årsmedelvattenföring för perioden uppgår till 432 m 3 /s i Torne älv och 338 m 3 /s i Kalix älv ( Under vårfloden i maj juni är flödet som störst och strax innan vårfloden, i april, är den som lägst. Under vårfloden kan ofta två flödestoppar urskiljas. Den första inträffar i samband med snösmältningen i skogsregionen och den andra när snön i fjällen smälter. Isproppar kan vid vårfloden medföra att vattennivån lokalt stiger flera meter. Gammal vägbro i farozonen vid höga flöden i Torne älv Foto: Christer Hurula Berggrund och jordarter Den skandinaviska fjällkedjan, som bildades för 4 miljoner år sedan, består av omvandlade sedimentära och vulkaniska bergarter och kännetecknas av en stor del lättvittrade och kalkhaltiga bergarter. Berggrunden i övriga delar av avrinningsområdet domineras av urgranit (gnejsgranit), sura vulkaniska bergarter, graniter och längst i norr arkeisk berggrund. Den vanligaste jordarten inom avrinningsområdet är morän vilken består av osorterat material som inlandsisen nött lös från berggrunden. En annan vanlig jordart i området är torv och i den centrala delen av avrinningsområdet består 25 % av landarealen av torvmarker. Nedanför högsta kustlinjen (HK) har det finare materialet sköljts bort från moränens ytskikt eller så är moränen täckt med sedimentavlagringar av skiftande tjocklek. För 9 år sedan låg Torne älvs mynning vid Tärendö, 167 meter över nuvarande havsnivå. 1.3 Föroreningskällor i avrinningsområdet Belastning av närsalter, metaller och försurande ämnen från mänsklig verksamhet till sjöar och vattendrag kan delas in i två olika typer beroende av ursprung; punktbelastning och diffus belastning. Till punktbelastning hör till exempel kväve och fosforutsläpp från avloppsreningsverk och industrier medan den diffusa belastningen av kväve och fosfor har sitt ursprung i exempelvis jord och skogsbruk samt torr och våtdeposition av långväga föroreningar. 9

10 1.3.1 Punktkällor i området Avloppsreningsverk belastar vattendragen med främst näringsämnen och lösta organiska föreningar som kan bidra till övergödning och ökad syreförbrukning i sjöar och vattendrag. När det gäller gruvverksamheterna inom avrinningsområdet är de flesta av dessa inte anslutna till kommunala reningsverk utan har egna anläggningar för behandling av processvatten. I Kiruna driver LKAB världens största järnmalmsgruva under jord. Kirunavaaragruvan ligger mitt under vattendelaren mellan Torne och Kalixälvars avrinningsområden. Processvatten från gruvan återcirkuleras sedan det renats från partiklar genom sedimentation och bräddas endast vid behov (höga flöden) ut i recipienten. I Malmberget, norr om Gällivare, driver LKAB ytterligare en järnmalmsgruva och sydöst om samhället driver Boliden Mineral AB koppargruvan Aitik. Vid LKAB:s järnmalmsgruva återanvänds processvattnet på samma sätt som i Kiruna. Eventuellt överskottsvatten bräddas till recipienten Lina älv. Även vid Bolidens koppargruva Aitik återanvänds processvattnet. Bräddat överskottsvatten (endast vid högflöden) från verksamheten leds ut i det närliggande vattendraget Leipojoki vilket senare rinner ut i Vassara älv och därifrån ut i Lina älv. Lina älv rinner ihop med Ängesån som i sin tur rinner ihop med Kalix älv i Överkalix. Överskottsvatten från gruvorna kan innehålla förhöjda halter av kväve, fosfor och metaller, vilket kan påverka förhållandena i recipienterna. Större enskilda punktkällor i området presenteras i tabell 1. Tabell 1. Större verksamheter inom VVF:s undersökningsområde. Vattendrag Mätstation Delområde Läge Industri Kalix älv KVA3 5 Uppströms Gruvindustri, LKAB, Kiruna Kalix älv KVA4 5 Nedströms Gruvindustri, LKAB, Kiruna Lina älv MVA2 7 Uppströms Gruvindustri, LKAB, Malmberget Lina älv MVA1 7 Nedströms Gruvindustri, LKAB, Malmberget Vassara älv Uppströms Gruvindustri, Boliden Mineral AB, Aitik Vassara älv Nedströms Gruvindustri, Boliden Mineral AB, Aitik Lina älv Nedströms Gruvindustri, LKAB, Malmberget Lina älv Nedströms LKAB Malmberget, Boliden Mineral AB Aitik, Gällivare flygplats, Deponi, Gällivare ARV Lina älv 53 7 Nedströms LKAB Malmberget, Boliden Mineral AB Aitik, Gällivare flygplats, Deponi, Gällivare ARV Luossajoki Lj5 2 Nedströms Sjön Ala Lombolo, Kiruna ARV, Kiruna värmeverk, Deponi Lainio älv La1 3 Nedströms Avloppsreningsverk, Kangos Torne älv To165 3 Nedströms Avloppsreningsverk, Junosuando Torne älv To Nedströms Avloppsreningsverk, Pajala Kalix älv Ka1 6 Nedströms Avloppsreningsverk, Tärendö Torne älv To 5 4 Nedströms Avloppsreningsverk, Haparanda 1

11 2 Material och metoder Nedan presenteras metodik vid provtagning, analys och utvärdering. 2.1 Provtagningspunkter Provtagningsområdet är stort och innefattar totalt 28 provpunkter. Provtagningspunkterna är belägna inom Kiruna, Gällivare, Pajala, Övertorneå, Överkalix, Haparanda och Kalix kommuner. För att underlätta utvärderingen delas området in i sju delområden (tabell 2). Vattenprovtagning längs ett sommargrönt Luossajoki. Foto: Åke Jönsson. Tabell 2. Delområden i den samordnade recipientkontrollen i Torne- och Kalixälvar. Delområde Områdesnamn 1 Muonio älv 2 Torne älv, övre delen 3 Torne älv, mellersta delen 4 Torne älv, nedre delen 5 Kalix älv, övre delen, och Kaitum älv 6 Kalix älv, mellersta och nedre delen 7 Lina älv/ängesåsystemet Provpunkternas placering i undersökningsområdet framgår av figur 2 och tabell 3. De undersökningar som utförts vid respektive provtagningspunkt framgår av resultatredovisningen i bilaga 2. 11

12 Tabell 3. Provtagningspunkter i Torne- och Kalixälvar med biflöden Delområde Recipient Station Lokalbeskrivning Kommun Prov/år 1 Muonio älv Mu 7 Uppströms Karesuando Kiruna 8 1 Muonio älv Mu 1 norr om SMHI:s mätstation i Kieksiäisvaara Pajala 6 1 Muonio älv SS38 Uppströms Northlands verksamhet* Pajala 1 Muonio älv SS39 Nedströms Northlands verksamhet* Pajala 2 Torne älv To 22 Torneälv, råvattenintag för Kiruna C Kiruna 7 2 Torne älv Lj 5 Luossajoki vid bron till Oinakka by Kiruna 6 2 Vittangi älv Vt 5 Uppströms Vittangi camping Kiruna 8 3 Torne älv To 141 Pajala 1 km söder om Mertajokis utlopp Pajala 6 3 Torne älv To 165 Nedanför bro och reningsverk i Junosuando Pajala 6 3 Torne älv To 171 Ovan delning Tärendö/Torne älv (bifurkationen) Pajala 6 3 Laino älv La 1 Nedanför reningsverk Kangos Pajala 6 4 Torne älv To 5 Nedströms BRAB (reningsverk) Haparanda 5 4 Torne älv To 35 Nedströms Kaartijoki Haparanda 5 4 Torne älv To 45 Kyrkudden, Hedenäset Övertorneå 5 5 Kaitum älv Kt 1 Nedströms Neitisuando by Kiruna 6 5 Kalix älv KVA 3 Kaalasluspa Kiruna 6 5 Kalix älv KVA 4 Nedströms Raukkurijoki Kiruna 6 6 Kalix älv Ka 1 Nedanför Tärendö reningsverks utlopp Pajala 6 6 Kalix älv Ka 5 Vid Svartbyn nedströms bro Överkalix 2 6 Kalix älv Ka 15 Vallsundet Kalix 7 7 Vassara älv V 525 Vassara uppströms Leipojoki Gällivare 6 7 Vassara älv V 526 Vassara utlopp före Lina älv Gällivare 2 7 Lina älv MVA 2 Uppströms LKAB gruvindustri Gällivare 6 7 Lina älv MVA 1 Koskullskulle, vid bron Gällivare 6 7 Lina älv L 527 Lina älv Kirunavägen Gällivare 2 7 Lina älv L 532 Nedströms Vassara älvs utlopp Gällivare 2 7 Lina älv L 53 Bron i Dokkas Gällivare 21 7 Lina älv Li 1 Bron intill Satter Gällivare 6 7 Ängesån Äå 6 Bro, väg mellan Skaulo och Nilivaara Gällivare 5 7 Ängesån Äå 1 Hällabron vid Heden Överkalix 2 * Levererar data från och med

13 SS39 SS38 Lantmäteriet Gävle 21. Medgivande I 21/198 Figur 2. Provtagningspunkter i Torne- och Kalixälv med biflöden. Aktuella provtagningsstationer är markerade med blå cirklar (provtagningsstationer VVF). Justerad karta från Johansson (27). 13

14 2.2 Vattenkemi Nedan presenteras bakgrundsuppgifter gällande vattenkemisk provtagning och utvärdering Provtagning Provtagningarna har utförts av diplomerade recipientprovtagare från kommuner och företagen Boliden Mineral AB och LKAB. Vattenproverna har tagits med Ruttnerhämtare (se bild) eller käpphämtare. Proven har sedan förvarats och transporterats enligt svensk standard för vattenundersökningar. Proverna är tagna i ytvatten (,5 m). Analyser har utförts av ALcontrol Laboratories AB och LKAB. Vinterutbildning av provtagare för recipientkontroll i Aitik. Foto: Åsa Sjöblom Analyser och utvärdering Samtliga analyser är utförda vid ackrediterat laboratorium. Analysvärden mindre än (<) har beräknats som ett absolut värde i beräkningar från 21. Bedömningar av analysresultaten har gjorts utifrån Naturvårdsverkets bedömningsgrunder 27:4 (Naturvårdsverket 27) samt Rapport 4913 (Naturvårdsverket 1999) i enlighet med instruktioner i kontrollprogrammet. Bedömningar som utförs enligt bedömningsgrunder för miljökvalitet är kursiverade i löpande text. Beroende av underlagsdata kan inte utvärderingar utföras helt enligt anvisningar men de får ändå anses ge en god bild av vattendragens status. 3 Väderåret 21 Under denna rubrik presenteras väderåret 21 med fokus på aktuella avrinningsområden. Temperatur och nederbördsdata har erhållits från SMHI:s tidskrift Väder och Vatten. De väderstationer som valts ut till detta avsnitt är belägna i Haparanda och Kiruna. Aktuellt väderår kom att karakteriseras av ett tydligt kontinentalt klimat som präglade hela landet. Det normala inflytande av maritima luftmassor från Atlanten var ovanligt litet år 21. Effekten av detta var kraftiga temperaturkontraster mellan kalla vintermånader och värmeböljor under mitten av sommaren. Under vintern upplevde till exempel många orter en rekordlång period utan töväder. Det kontinentala klimatet går att utläsa i medeltemperaturer från både Kiruna och Haparanda (figur 3 och 4). 14

15 På ett flertal orter utmärkte sig året som ett av de tio kallaste de senaste hundratio åren. Från detta generella mönster avvek dock ett område i nordostligaste norrland på grund av ovanligt varmt väder under april och maj. De låga vintertemperaturerna och den varma våren går att avläsa i resultaten från både Kiruna och Haparanda (figur 3 och 4). Årets absolut lägsta temperatur i undersökningsområdet uppmättes så sent som den 2 december i Nikkaluokta ( 42,1 C), vilket också var årslägsta för hela landet. Årets varmaste dag inföll redan den 15 maj på ett flertal orter i Tornedalen 2 Temperatur Kiruna 21 2 Temperatur Haparanda jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec -5 jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec temperatur medeltemperatur temperatur medeltemperatur Figur 3 och 4. Temperatur för Kiruna och Haparanda 21. Normalen (medeltemperatur) anger medelvärde för perioden Nederbörd Kiruna Nederbörd Haparanda nederbörd medelnederbörd nederbörd medelnederbörd jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec Figur 5 och 6. Nederbörd för Kiruna och Haparanda 21. Normalen (medelnederbörd) anger medelvärde för perioden

16 För året som helhet så uppvisade Kiruna en årsmedeltemperatur som låg i nivå med långtidsmedelvärdet, i Haparanda låg årsmedeltemperaturen något lägre än långtidsmedelvärdet (tabell 4). När det gällde höga temperaturer drog kustborna vinstlotten med 28,2 C som toppnotering. Årsnederbörden var något högre än långtidsmedelvärdet i Kiruna och något lägre i Haparanda (tabell 4). Antalet soltimmar i Kiruna (mäts inte i Haparanda) visar att år 21 var ett normalår (tabell 4). Tabell 4. Väderuppgifter 21. Inom parentes anges långtidsmedelvärdet (normal). Antalet soltimmar räknas endast i Kiruna. Ort Årsmedeltemp. Årshögsta Årslägsta Soltimmar Årsnederbörd Kiruna 1,8 ( 1,9) 23,5 saknas 1461 (1484) 537 (5) mm Haparanda,6 (1,1) 28,2 32,4 saknas 54 (558) mm Vattenföring Både Torne och Kalix älv uppvisar normala avbördningskurvor för oreglerade vattendrag. De lägsta vattenföringarna uppmäts under vinterperioden. Det tydliga basflödet under vintern avbryts häftigt av ett extremt högt vårflöde som toppar under maj månad i båda älvarna (figur 7 och 8). Medelvattenföringen under året uppgick till 363 m 3 /s i Torne älv och 275 m 3 /s i Kalix älv. m 3 / s Torne älv 21 m 3 / s Kalix älv Jan Feb Mars April Maj Juni Juli Aug Sept Okt Nov Dec 4 2 Jan Feb Mars April Maj Juni Juli Aug Sept Okt Nov Dec Figur 7 och 8. Månadsmedelvattenföring år 21 i Torne- och Kalixälvar ( 16

17 4 Årets fördjupning Under denna rubrik presenteras årligen en fördjupning av ett ämne som kan vara intressant att belysa. Årets titel är; kiselalger, en bra miljöindikator? Kiselalger tillhör organismgruppen påväxtalger som i sin tur omfattar de alger, bakterier, svampar och mikroskopiska djur som lever fastsittande eller i direkt anslutning till ett substrat (stenar, växter etc). Påväxtalgerna spelar en viktig roll som primärproducenter och särskilt då i rinnande vatten. Bland påväxtalgerna utgör ofta kiselalger den dominerade gruppen. Kiselalger är encelliga organismer som har cellväggar uppbyggda av kisel och tillhör klassen Bacillariophyta. Kiselalger finns över hela världen och i de allra flesta vattenmiljöer. Vad finns det då för anledning till att använda kiselalger vid olika typer av miljöundersökningar? De finns nästan överallt och deras taxonomi och populationsekologi är väl känd och dokumenterad Vanligtvis förekommer många arter i förhållande till andra organismsamhällen Varje art har ett preferensspektrum, med ett toleransoptimum, vilket ger mycket information om den vattenmiljö som proverna tagits i De reagerar jämförelsevis snabbt på förändringar i miljön på grund av kort generationstid samt att effekterna av en störning normalt kan detekteras under en relativt lång period, vanligtvis flera månader Trots den relativt snabba responsen är responsen mer tidsintegrerad än vattenkemiska ögonblicksundersökningar Provtagningen är förhållandevis enkel, både vad gäller val av provtagningslokal samt rent provtagningstekniskt Proverna tar liten plats och tål en längre tids lagring Sammantaget medför faktorerna ovan att kiselalger lämpar sig väl som indikatorer vid miljöundersökningar i olika vattenmiljöer. I Sverige används kiselalger ännu endast för att bedöma miljökvaliteten i rinnande vatten, men resultat från Centraleuropa tyder på att kiselalgsindex fungerar bra även i sjöar. Provtagning bör ske minst en gång per år (sensommar, höst) även om fler prov givetvis ger säkrare klassificeringar. Vid analys och bedömningar av tillstånd krävs goda artkunskaper. Kiselalgen Stauroneis phoenicenteron Foto: Christian Bigler, Umeå Universitet 17

18 I de nya bedömningsgrunderna (Naturvårdsverket 27) bedöms kiselalgssamhällets status i vattendrag utifrån olika index, vilka i sin tur baseras på den relativa abundansen (tätheter) av de olika kiselalgsarterna i ett prov. Följande kiselalgsindex används i de nya bedömningsgrunderna: IPS (Indice de Polluo sensibilité Spécifique), som är utvecklat för att beskriva näringstillståndet och graden av organisk förorening i ett vattendrag Stödparametrarna TDI (Trophic Diatom Index) och % PT (andelen föroreningstoleranta kiselalgsskal), vilka är framtagen för att visa näringsämnen (TDI) respektive organisk förorening (%PT) ACID, ett index som används för att bedöma vattendragets grad av surhet Ramdirektivet för vatten ställer dessutom krav på en analys av den totala mängden kiselalger, en analys som oftast inte tillför ytterligare information med tanke på den stora variationen av algbiomassan. Förutom att endast analysera kiselalgssammansättningen kan däremot en kompletterande översiktlig analys av samtliga ingående organismgrupper i påväxtsamhället underlätta att särskilja vissa biologiska effekter. Inom vattenvårdsförbundets område har ett antal olika undersökningar av kiselalgssamhället utförts genom åren. Under 21 genomförde till exempel både LKAB och Boliden Mineral AB undersökningar av kiselalgssamhället i Lina älv. För undersökningarna ansvarade Hushållningssällskapet Rådgivning Nord AB. Provtagningarna utfördes dels på lokaler uppströms LKAB:s gruvverksamhet, mellan LKAB och Bolidens verksamhet (Aitik) samt nedströms båda verksamheterna. För analys och utvärdering av proverna ansvarade Sten Backlund, Frustulia HB. Kiselalgsprovtagning i Vassara älv 21 Foto: Dan Evander Resultaten från undersökningar i Lina älv 21 visade att IPS index endast varierade marginellt mellan provpunkterna vilket innebar att index i samtliga provpunkter motsvarade hög eller god status (tabell 5). Tillståndet i provpunkterna bedöms utifrån index som näringsfattigt och det finns ingen eller endast obetydlig påverkan från lätt nedbrytbart organiskt material. Surhetsindex ACID visade på en spridning av surhetsgrad inom undersökningsområdet, från måttligt surt på referenslokalen uppströms båda verksamheterna till alkaliskt på lokalen Li 4. 18

19 Sammantaget fanns inget i materialet som indikerade på några betydande störningar i kiselalgssamhället i Lina älv år 21. Tabell 5. Resultat från kiselalgsundersökning i Lina älv 21. Statusklassning enligt de nya bedömningsgrunderna (Naturvårdsverket 28). EK IPS/pH-regim ACID Hög status/alkaliskt God status/nära neutralt Måttlig status/måttligt surt Otillfredsställande status/surt Dålig status/mycket surt Vattendrag Lokal IPS-index ACID-index Lina älv, uppströms LKAB och Aitik Ref 19,7 5,2 Lina älv, nedströms LKAB, uppströms Aitik Li 2 16,4 7, Lina älv, nedströms LKAB, uppströms Aitik Li 3 18,5 6,8 Lina älv, nedströms LKAB och Aitik Li 4 19,1 7,6 Lina älv, nedströms LKAB och Aitik Li 5 18,5 6,5 19

20 5 Resultat och diskussion Nedan presenteras resultat från sammanställning av punktutsläpp och de vattenkemiska undersökningarna år 21. Resultaten presenteras uppdelade på sju delområden. Under delområde 1 och 2 presenteras även en kortare beskrivning av presenterade parametrar. Samtliga vattenkemiska och fysikaliska analysresultat redovisas i bilaga 2. För Torne älv och Kalix älv sammanfattas kortfattat vattenkemin i huvudfåran i egna avsnitt utifrån ett antal provpunkter från fjäll till kust. I figurerna redovisas även resultat från 28 och 29 men dessa kommenteras inte närmare. Eventuella trender i årsmedelhalter för perioden 21 (23) 21 har i vissa fall undersökts med enkel linjär regression. Signifikanta förändringar presenteras med regressionslinje och P värde (signifikansnivå P <,5). En linjär regression beskriver hur väl ett antal mätpunkter kan beskrivas av en rät linje, i analysen beräknas ett r värde som berättar hur nära stickproven ligger den tänkta räta linjen. Om r värdet ligger nära noll finns inget linjärt samband i data. P värdet visar sedan med vilken sannolikhet eventuella noterade trender är sanna. Med ett P värde under,5 så är det 95 % sannolikhet att de förändringar man noterat inte beror på slumpen. Utvärdering utförs dels enligt de gamla bedömningsgrunderna från 1999 (Naturvårdsverket 1999) och dels de nya bedömningsgrunderna (Naturvårdsverket 27). De nya bedömningsgrunderna används när det gäller statusklassificering av fosfor. Normalt så begränsas produktionen i sötvatten av tillgången på fosfor framför tillgången på kväve varför de nya bedömningsgrunderna endast klassificerar tillstånd utifrån tillgång på fosfor. 5.1 Punktutsläpp till recipienten De största utsläppen av totalkväve till huvudrecipienterna kom från avloppsreningsverket i Haparanda och LKAB (tabell 6). Punktutsläppen av fosfor är störst från de kommunala avloppsreningsverken i Kiruna och Haparanda. När det gällde summan av spårmetaller utmärker sig några av de kommunala avloppsreningsverken framför gruvindustrierna med högre utsläppsmängder (tabell 6). I jämförelse med de totala transporterna i vattendragen stod redovisade punktkällor för ca 15 % av de totala kvävetransporterna i Kalix älv och ca 5 % i Torne älv. För fosfor var motsvarande siffror 3,5 % för Kalix älv och ca 1 % i Torne älv. I samband med jämförelsen av andelen transporterade näringsämnen är det viktigt att understryka att det finns ytterligare ett antal punktkällor i området som bidrar med utsläpp och inte är redovisade i tabell 6. 2

21 Tabell 6. Större punktutsläpp till huvudrecipienter år 21. Sammanställning transporter från Torne- och Kalix älvar grundas på beräknade data från (SMHI). Huvudrecipient Industri/ARV N P Summa spårmetaller* ton/år ton/år kg/år Kalix älv Gruvindustri, LKAB, Kiruna 11,2 19,48 Kalix älv Gruvindustri, LKAB, Malmberget 97,5,23 64,83 Kalix älv Gruvindustri, Boliden Mineral AB, Aitik 33,8 ** 79,6 Kalix älv Avloppsreningsverk, Kalix 31,5,18 22 Kalix älv Avloppsreningsverk, Överkalix 5,9,9 59,5 Kalix älv Avloppsreningsverk, Gällivare 6,4 56,7 Summa (ton/år) 329,7 1,1,32 Total trp Kalix älv (ton/år) Torne älv Avloppsreningsverk, Kiruna 71 1,3 186,3 Torne älv Avloppsreningsverk, Pajala 7,5,6 ** Torne älv Avloppsreningsverk, Övertorneå 12,4,1 ** Torne älv Avloppsreningsverk, Haparanda ,3 Summa (ton/år) 198,9 2,46,283 Total trp Torne älv (ton/år) * Cr, Cd, Cu, Ni, Pb, Zn, As ** Mätning sker ej av aktuell parameter 5.2 Status med avseende på fosfor Då statusbedömning enligt de nya bedömningsgrunderna är nytt för året presenteras resultaten dels under eget avsnitt och dels under respektive delområde. Status för fosfor är beräknad på 19 provpunkter enligt instruktioner i Handboken 27:4 Status, potential och kvalitetskrav för sjöar, vattendrag, kustvatten och vatten i övergångszon (Naturvårdsverket 27). För provpunkter som saknat resultat för absorbans har inte status beräknats. Status med avseende på fosfor i är utförd på medelhalter av totalfosfor för perioden Från data har objektspecifika referensvärden beräknats för varje provpunkt då de naturliga näringshalterna varierar. I beräkningen tas hänsyn till olika omgivningsfaktorer och kemiska parametrar. Referensvärde för fosfor har beräknats ur följande: Icke marina baskatjoner = Ca, Mg. De beräknas ur förhållandet mellan Ca, Mg och Cl. Absorbans = absorbans mätt vid 42 nm i 5 cm kuvett Stationshöjd = Provtagningsstationens höjd över havet Beräknat referensvärde är tänkt att motsvara den ursprungliga fosforhalten i området. I de nya bedömningsgrunderna finns fem möjliga ekologiska statusklasser för vattenförekomster; Hög, god, måttlig, otillfredsställande och dålig. Gränsen mellan god och måttlig är viktig då vattenförekomster som befinner sig under gränsen för god kan behöva åtgärdas för att uppnå en högre status. En vattenförekomst utgörs av en underenhet till ett avrinningsområde och kännetecknas av att den är homogen vad gäller typ och påverkansgrad (Naturvårdsverket 27). I denna rapport bedöms status för provpunkter och inte vattenförekomster, något som är viktigt att notera. Status gäller även endast fosfor, slutlig status för en vattenförekomst skall grundas på resultat från ett flertal olika undersökningar (biologiska, kemiska och hydromorfologiska). 21

22 Resultaten visade inte på några större avvikelser från det beräknade referensvärdet vilket medförde att status med avseende på fosfor i de allra flesta fallen bedömdes som god eller hög (tabell 7). Lägre status (måttlig) beräknades endast för lokalen i Luossajoki (Lj 5) och i en av Ängesålokalerna (Äå 6). I fem av provpunkterna saknades data för baskatjoner varför klassificering fick utföras enligt en förenklad metod som ökar osäkerhetsfaktorn i den slutliga statusbedömningen. För att undvika att status klassificeras för högt i de provpunkter som saknar fullständiga ingångsdata har en säkerhetsmarginal använts i beräkningarna varför status kan vara högre än angivet för dessa. För ytterligare information om olika beräkningssätt hänvisas till handboken (Naturvårdsverket 27). Tabell 7. Resultat av statusbedömning med avseende på halter av totalfosfor i undersökningsområdet under perioden Status med avseende på fosfor (Tot P) Vattendrag Delområde Station och status EK Kommentar Muonio älv 1 Mu1,65 Muonio älv 1 Mu7,81 Torne älv 2 To22 1,2 Torne älv 2 Lj5,38 Vittangi älv 2 Vt5 1,14 Torne älv 3 To141,72 Torne älv 3 To165,85 Enligt förenklad metod pga databrist +bedömning Torne älv 3 To171,56 Torne älv 3 La1,6 Torne älv 4 To5,92 Torne älv 4 To35,9 Enligt förenklad metod pga databrist Torne älv 4 To45,73 Enligt förenklad metod pga databrist Kaitum älv 5 Kt1,71 Kalix älv 6 Ka1 1,8 Kalix älv 6 Ka15,82 Kalix älv 6 Ka5,84 Enligt förenklad metod pga databrist Enligt förenklad metod pga databrist Lina älv 7 Li1,8 +bedömning Ängesån 7 Äå1,66 Ängesån 7 Äå6,37 Hög >,7 God >,5-,7 Måttlig >,3-,5 Otillfred. (<, -,3 Dålig (<,2) 5.3 Områdesvis resultatredovisning Nedan presenteras resultaten från recipientkontrollen uppdelad på de sju delområdena. 22

23 5.3.1 Delområde 1, Muonio älv Provtagning i Muonio älv innefattar två provpunkter inom Kiruna och Pajala kommuner. En station ligger norr om Kieksiäisvaara (Mu1) och en station uppströms Karesuando (Mu7). Inom detta område återfinns inga större industrier i dagsläget. I närheten av Muonio älv strax uppströms Mu 1 har större malmfyndigheter återfunnits på både svenska och finska sidan och företaget Northland arbetar för att öppna gruvbrytning i området. Då brytningen startar kommer älven att utgöra recipient för dessa verksamheter. Northland kommer att bidra med vattenkemiska data från och med 211. Resultaten från 21 visade liksom tidigare år på låga kväve och fosforhalter på båda stationerna men i jämförelse något förhöjda på nedströmsstationen Mu 1. Status för näringsämnen (fosfor) i vattendraget är god på nedströmsstationen och hög på den övre. Även vattenfärgen skiljer ut sig med något högre värden vid nedströmsstationen Mu1. Alkalinitet och ph värde är tillfredsställande i området och ph går endast i speciella fall, under vårfloden, under 7. Kväve och fosfor Ett näringsrikare (eutrofare) tillstånd skapas av ökad tillförsel av växtnäringsämnen, i detta fall kväve och fosfor i olika fraktioner. Eutrofiering resulterar i ökad produktion (biomassa) av växter och djur, ökad grumling, ökad syrgasförbrukning samt förändrad artsammansättning. Normalt så begränsas produktionen i sötvatten av tillgången på fosfor framför tillgången på kväve. För att kunna göra jämförelser med tidigare årsrapporter klassificeras kvävehalterna som i tidigare rapporter enligt de gamla bedömningsgrunderna (Naturvårdsverket 1999). Totalkvävehalterna i de båda provpunkterna i Muonio älv (Mu 1 och 7) klassificeras liksom tidigare år som låga (klass 1) och indikerar relativt opåverkade nivåer. Halterna varierar endast marginellt mellan åren (figur 9). Även totalfosforhalterna är generellt låga i provpunkterna (figur 1). De är något förhöjda halterna norr om Kieksiäisvaara (Mu1) jämfört med provpunkten uppströms Karesuando (Mu7). Fosforhalterna klassificeras enligt de nya bedömningsgrunderna som god i Mu1 och hög vid Mu 7 för perioden mg/l,25 Totalkväve ,2 mg/l Totalf osfor ,2,15,15,1,1,5,5 Mu 1 Mu 7 Mu 1 Mu 7 Figur 9 och 1. Halter (årsmedelvärde) av totalkväve och totalfosfor i Muonio älv

24 Vattenfärg Vattnets färg påverkar livsbetingelserna för många organismer. Ett kraftigt färgat vatten påverkar exempelvis ljusets förmåga att tränga ned i vattenmassan och därmed begränsas bland annat de fotosyntetiserande växternas utbredning. Vattnets färg bedöms utifrån mätningar av absorbans eller mätningar gjorda i färgkomporator. Norr om Kieksiäisvaara (Mu 1) klassificerades vattnet liksom tidigare år som betydligt färgat och uppströms Karesuando (Mu 7) som måttligt färgat (figur 11). COD Mn COD Mn är ett mått på vattnets halt av organiska ämnen. Ofta kommer dessa från humusämnen i marken. Tillförsel av humusämnen från omgivande mark bidrar till vattnets färg och halterna av organiskt material i vattnet. Då syre förbrukas vid nedbrytning av organiska ämnen kan höga halter av organiskt material leda till syrgasbrist under perioder av året. Halten COD Mn är därför ett indirekt mått på halten syretärande ämnen. Höga humushalter kan också vara fördelaktigt då humus har kapacitet att komplexbinda metaller och därigenom minska deras giftighet. Halten organiskt material, här mätt som COD Mn klassificerades som låg vid både Mu 1 och Mu 7 (figur 12). Skillnaden mellan åren är små.,2 Abs Vattenfärg mg/l CODMn ,15 8,1 6 4,5 2, Mu 1 Mu 7 Mu 1 Mu 7 Figur 11 och 12. Vattenfärg och COD Mn i Muonio älv För vattenfärg markerar den tunna heldragna linjen övergång från svagt till måttligt färgat vatten. Över den tjocka, heldragna linjen är vattnet betydligt färgat. För COD Mn markerar den streckade linjen övergången från mycket låg till låg halt. Över den heldragna linjen är halterna måttligt höga. Alkalinitet och ph Alkalinitet är ett mått på vattnets förmåga att motstå försurning (buffertkapacitet) och ph värdet är ett mått på dess absoluta surhet. Vattnets surhet är av stor betydelse för de vattenlevande organismerna då den direkt påverkar balansen mellan organismernas inre och yttre miljö och indirekt genom att reglera i vilken kemisk form exempelvis metaller uppträder. Alkaliniteten klassificerades på årsbasis som god och ph värden som nära neutrala i både Mu 1 och Mu 7. Variationen mellan provtagningarna år 21 visas i figur 13 och 14. Trots tydlig ph sänkning på Mu 1 under vårfloden bedöms värdet som tillfredsställande. 24

25 Alk (mekv/l),6 alk ph Mu 1 ph 7,3 7,2 Alk (mekv/l),6 alk ph Mu 7 ph 7,3 7,2,4 7,1 7,,4 7,1 7,,2 6,9 6,8,2 6,9 6,8 6,7 6,7 6,6 6, Figur 13 och 14. Alkalinitet och ph i Mu 1 och Mu 7 vid fem respektive sex mättillfällen under 21. Suspenderat material Suspenderade ämnen, vattnets slamhalt, är ett mått på mängden uppslammade partiklar i vattnet. Partiklarna kan vara av både organiskt och oorganiskt ursprung. Den metod som används vid analys av suspenderat material har en rapporteringsgräns som ej möjliggör bedömning av halter i de lägre klasserna. Resultaten från området visade att rapporteringsgränsen (5 mg/l) endast överskreds under vårfloden, då både på Mu 1 och Mu 7. Resultaten visar därmed att slamhalten ej överstiger medelhöga nivåer Delområde 2, Torne älv övre delen Delområde två innefattar en provpunkt i Torne älv, en i Luossajoki och en provpunkt i Vittangi älv. Samtliga tre provpunkter ligger inom Kiruna kommun. I resultaten från området avviker liksom tidigare provpunkten i Luossajoki, station Lj 5, med tydligt högre halter av kväve, fosfor och konduktivitet. Status för fosfor beräknas till exempel som måttlig i Luossajoki och hög på övriga. De förhöjda halterna vid station Lj 5 förklaras av närheten till avloppsreningsverket i Kiruna stad samt tillflöde från Ala Lombolo, en sjö som visat sig vara tydligt förorenad. Föroreningarna avspeglas tydligt i vattnets konduktivitet, vilken var hög. Hög konduktivitet speglar ett stort antal lösta joner i ett vattendrag och anses som en indikator på föroreningar. Metallhalterna i området är generellt låga och klassificeras i de fall bedömningsgrunder finns som mycket låga eller låga. Kväve och fosfor Totalkvävehalterna vid provpunkten i Torne älv (T 22) och Vittangi älv (Vt 5) uppvisar relativt opåverkade nivåer och klassificeras liksom de närmast föregående åren som låga. I Luossajoki (Lj 5) är halterna betydligt högre och klassificerades som mycket höga (klass 4). I Luossajoki uppmäts även 25

26 höga halter av nitrit och nitratkväve som en följd av de höga totalkvävehalterna (figur 15). Samvariationen mellan totalhalter och fraktionerna är liksom tidigare år mycket tydlig (figur 16). mg/l 3,5 Totalkväve 28 mg/l Kväve 3, 2, , 3,5 3, NO2+NO3-N Tot-N 2, 2,5 1,5 2, 1, 1,5 1,,5,5, To 22 Lj 5 Vt 5, Figur 15 och 16. Till vänster klassificeras årsmedelhalter av totalkväve. Halter under,3 mg/l klassas som låga (streckad linje), tunn heldragen linje markerar gräns till måttligt höga halter och tjock heldragen gräns för mycket höga halter. Till höger åskådliggörs förändringar över tid vad gäller totalkväve och nitrit/nitrat halter. Fosforhalterna var liksom tidigare år tydligt lägre i både To 22 och Vt 5 än i Lj 5 (figur 17). De förhöjda halterna på LJ 5 förklaras av det närliggande avloppsreningsverket i kombination med tillskott från Ala Lombolo. För perioden påverkade den högre halten år 21 vid Lj 5 att de sista årens trend mot lägre halter bröts (figur 18). Fosforhalterna för de tre senaste åren statusklassificeras enligt de nya bedömningsgrunderna som måttlig vid Lj 5 och hög på övriga. mg/l,5 Totalfosfor mg/l,5 Totalfosfor,4,4 Tot-P,3,3,2,2,1,1, To 22 Lj 5 Vt 5, Figur 17 och 18. Årsmedelhalt av totalfosfor och förändring över tid. I figuren till höger visas trenden vad gäller totalfosfor i provpunkten Lj 5 perioden

27 Vattenfärg och COD Mn Vattnets färg var något högre på samtliga stationer jämfört med närmast föregående år. I samtliga provpunkter klassificerades vattnet som måttligt färgat. I jämförelse med 28 och 29 klassificerades halterna som något högre på To 22 (figur 19). Halten COD Mn följde som förväntat vattenfärgen och klassificerades som mycket låg i To 22 och som låg på de två övriga (figur 2). Abs,2,16 Vattenfärg mg/l COD Mn,12 6,8 4,4 2, To 22 Lj 5 Vt 5 To 22 Lj 5 Vt 5 Figur 19 och 2. Årsmedelhalt av vattenfärg och COD Mn. Den streckade linjen för vattenfärg markerar gräns för obetydligt färgat vatten, tunn heldragen linje gräns för svagt till måttligt färgat vatten och tjock heldragen linje betydligt färgat vatten. Streckad linje för COD markerar övergång från mycket låg till låg halt, över heldragen linje är halterna måttligt höga. Då COD Mn är ett indirekt mått på vattnets innehåll av humusämnen samtidigt som humusämnen i sin tur bidrar till vattnets färg bör resultaten från provtagningarna visa på en samvariation mellan COD Mn och absorbans, något som framgår tydligt (figur 21 och 22). COD mg/l Lj 5 abs COD mg/l T 22 abs 1 8 abs COD-Mn,14, abs COD-Mn,1,8 6,1 4,6,8,4 4,6 2,2 2,4, Figur 21 och 22. Samvariationen mellan parametrar (COD Mn och vattenfärg) över tid. 27

28 Konduktivitet Konduktivitet är ett mått på antalet lösta joner i vatten. Ju fler lösta joner desto högre är konduktiviteten och därmed vattnets förmåga att leda elektricitet. I svenska insjöar ligger konduktiviteten i vanliga fall mellan 2 2 ms/m. Hög konduktivitet i ett vattendrag är ofta en indikator på föroreningar. Konduktiviteten var som tidigare år tydligt högst vid station Lj 5, årsmedelvärdet uppgick där till 2,8 ms/m vilket var ca fyra gånger högre än vid övriga stationer i delområdet. Alkalinitet och ph Inom delområde 2 har både alkalinitet och ph värden varit mycket tillfredsställande genom åren. Årets resultat följde samma mönster. Alkaliniteten klassificeras på årsbasis som mycket god (klass 1) och ph värdena som nära neutrala (klass 1) i alla tre provpunkter. Metaller Metaller förekommer i låga halter i opåverkade sötvatten. I sediment och biota är halterna ofta högre på grund av anrikning. Halter av förekommande metaller avgörs naturligt av berggrund, jordarter, vattnets surhet och innehåll av organiskt material. Genom mänskligt orsakade utsläpp har halterna av ett antal metaller ökat generellt i alla svenska sjöar och vattendrag. Direkta utsläpp till vatten från till exempel gruvverksamhet har ökat metallhalterna lokalt i närområdet till utsläppskällorna. Av de metaller som kan bedömas enligt de gamla bedömningsgrunderna så klassificerades halterna av koppar som mycket låga eller låga vid station To 22 och genomgående som låga vid Lj 5 (figur 23). Halterna av arsenik har varit genomgående låga genom åren (figur 24). µg/l Koppar µg/l Arsenik 4,,3 3,5 3, To 22 Lj 5,25 To 22 Lj 5 2,5,2 2,,15 1,5 1,,1,5,5, , Figur 23 och 24. Årsmedelhalter av koppar och arsenik. Streckad linje för koppar markerar gräns mellan mycket låga och låga halter. Heldragen linje gräns markerar gräns mellan låga och måttligt höga halter. Gräns mellan mycket låga halter och låga halter för arsenik går vid,4 µg/l, visas ej i figur. Halterna av bly och zink har genom åren varierat mellan mycket låga och låga halter (figur 25 och 26). När det gäller bly finns inga tydliga mönster, när det gäller zink tycks halterna varit högre i Luossajoki under perioden för att därefter ligga i nivå med halterna i Torneälven. I mars 21 uppmättes en anmärkningsvärt hög blyhalt vid To 22 (1 µg/l). Resultatet bedöms som en outlayer och har inte använts i fortsatta medelvärdesberäkningar. 28

29 µg/l Bly µg/l Zink,4 2,3 To 22 Lj 5 16 To 22 Lj 5 12,2 8 P =,2,1 4, Figur 25 och 26. Årsmedelhalter av bly och zink. Streckad linje markerar gräns mellan mycket låga och låga halter Delområde 3 Torne älv, mellersta delen Delområdet omfattar tre provtagningsstationer i Torne älv (To 141, 165, 171) och en i Lainio älv (La 1), samtliga inom Pajala kommun. I delområdet återfinns avloppsreningsverk i Kangos (La 1) och Junosuando (To 165). Båda dessa provpunkter ligger nedströms respektive avloppsreningsverk. Sammanfattningsvis visar resultaten på både låga totalkväve och totalfosforhalter i delområdets provpunkter. Status för näringsämnen enligt de nya bedömningsgrunderna var hög på provpunkten To 141 och god på övriga. Vattnet på provpunkterna karakteriseras i övrigt av låga halter syretärande ämnen och ett måttligt till tydligt färgat vatten med låga metallhalter. Förmågan att buffra mot surt nedfall och rådande ph värde bedöms båda som mycket tillfredställande. Provpunkt To 171 uppvisar i jämförelse med övriga provpunkter högre årsmedelvärden vad gäller till exempel vattenfärg, COD Mn koppar och blyhalter orsakade av högre värden vid vinter och vårprovtagning. De förhållandevis höga halterna av ett antal parametrar i mars förklaras med all sannolikhet av en inblandning av en bottenslurry i proverna till följd av lågt vattendjup under isen och/eller brister i provtagningsteknik. Avvikande värden visar troligtvis mer på betydelsen av kvalitetssäkrade provtagningsrutiner framför förhöjda metallhalter. Kväve och fosfor Totalkvävehalterna var genomgående låga i delområdets provpunkter. Halterna varierar endast marginellt mellan åren (figur 27). Totalfosforhalterna var högst vid La 1 under år 21 (figur 28). Statusklassificering av medelvärden för perioden enligt de nya bedömningsgrunderna visade på hög status vid To 141 och god status vid To 165 och To

30 mg/l,4 28 Totalkväve mg/l,4 28 Totalfosfor, ,35, ,25,2,2,15,1,1,5,, To 141 To 165 To 171 La 1 To 141 To 165 To 171 La 1 Figur 27 och 28. Medelhalter av totalkväve och totalfosfor i mellersta delen av Torne älv. För totalkväve går gränsen mellan låga och måttlig höga halter vid,6 mg/l, visas ej i figur. Fosfor klassificeras enligt de nya bedömningsgrunderna. Vattenfärg och COD Mn Vattenfärgen i delområde tre klassificeras från måttligt färgat (To 141 och 165) till starkt färgat (To 171). Skillnaderna från närmast föregående år var mycket små. Halten organiskt material eller syretärande ämnen (COD Mn ) var låg (klass 2) på samtliga stationer förutom To 171 där halten bedöms som måttligt hög (figur 29). Över tid finns en tendens mot högre halter vid station To 171 (figur 3). mg/l 12 CODMn mg/l 12 To To 141 To 165 To 171 La Figur 29 och 3. COD Mn för perioden samt förändring över tid. Streckad linje markerar gräns mellan mycket låg och låg halt och den heldragna linjen gräns till måttlig hög halt. Till höger förändring över tid vid station To

31 Alkalinitet och ph Både alkalinitet och ph värde är tillfredsställande i delområdet. Alkaliniteten klassificeras som mycket god och ph som nära neutralt på samtliga stationer (figur 29). Det fanns heller inga enskilda mätvärden under året som avvek från övriga på ett för klassificering negativt sätt. ph 7,4 ph alk ph och alkalinitet Alk (mekv/l),3 7,2,2 7, 6,8,1 6,6 To 141 To 165 To 171 La 1 Figur 31. Medianvärde för ph och alkalinitet under 21 för provpunkterna inom delområde 3. Streckad linje anger gräns till nära neutrala förhållanden för ph och heldragen linje anger gräns för mycket god buffertkapacitet. Metaller Metallhalterna klassificeras generellt högre vid station To 171 än To 141 (tabell 8). Klassificeringen varierar från mycket låga halter (klass 1) till måttligt höga halter. Tabell 8. Klassificering av metallhalter enligt Naturvårdsverket (1999) inom delområde 3. Station Cu Zn Cd Pb Cr Ni As Klass Klass Klass Klass Klass Klass Klass To X X 1 To X X 1 Det högre årsmedelvärdet för ett flertal metaller vid To 171 förklaras av förhöjda halter i mars månad. Haltvariationen av zink och koppar vid To 171 under år 21 åskådliggörs i figur 32. Mönstret är detsamma för nästan samtliga metaller vid stationen. Under perioden har provtagning skett vid 18 tillfällen i provpunkten. I mätserien avviker resultaten i mars 29 och mars 21 från övriga (figur 33). De förhöjda halterna kan med all sannolikhet förklaras av ett lågt vattendjup under isen, vilket försvårat provtagning. Bottensediment kan ha kommit med i provet och vattnet som analyserats har, om så skett, bestått av en bottenslurry och inte klarvatten från älven. 31