TORNE- OCH KALIXÄLVAR ÅRSRAPPORT 2009

Transkript

1 TORNE- OCH KALIXÄLVAR ÅRSRAPPORT 2009 Projekt: Torne och Kalixälvars vattenvårdsförbund Ort och datum: Umeå Utförare: Hushållningssällskapet Rådgivning Nord AB

2 Omslagsbild: Islossning och översvämning i Torne älv, våren Foto: Christer Hurula

3 FÖRORD... 5 SAMMANFATTNING INLEDNING OMRÅDESBESKRIVNING Allmänt Klimat Hydrologi Berggrund och jordarter FÖRORENINGSKÄLLOR I AVRINNINGSOMRÅDET Punktkällor i området MATERIAL OCH METODER PROVTAGNINGSPUNKTER VATTENKEMI Provtagning Analyser och utvärdering VÄDERÅRET ÅRETS FÖRDJUPNING TÄRENDÖÄLVEN RESULTAT OCH DISKUSSION DELOMRÅDE 1 MUONIO ÄLV DELOMRÅDE 2 TORNE ÄLV, ÖVRE DELEN DELOMRÅDE 3 TORNE ÄLV, MELLERSTA DELEN DELOMRÅDE 4 TORNE ÄLV, NEDRE DELEN DELOMRÅDE 5 KALIX ÄLV, ÖVRE DELEN OCH KAITUM ÄLV DELOMRÅDE 6 KALIX ÄLV, MELLERSTA OCH NEDRE DELEN DELOMRÅDE 7 LINA ÄLV/ÄNGESÅSYSTEMET REFERENSER BILAGA BILAGA BILAGA MEDLEMSFÖRTECKNING

4 4

5 Förord På uppdrag av Torne och Kalixälvars Vattenvårdsförbund har Hushållningssällskapet Rådgivning Nord AB sammanställt och utvärderat resultaten från den samordnade recipientkontrollen i aktuella avrinningsområden. Vattenvårdsförbundet bildades år 2000 på initiativ av lokala miljömyndigheter i de svenska kommunerna Kiruna, Gällivare, Pajala, Övertorneå, Överkalix, Kalix och Haparanda. Programmet omfattar fysikaliska och kemiska undersökningar. Nytt för 2009 års rapport är dels ett kapitel som behandlar väderåret 2009 och dels ett kapitel som behandlar bifurkationen Tärendöälven. I övrigt vill författaren passa på att tacka medlemmarna i vattenvårdsförbundet som bistått med data, fotografier och korrekturläsning samt Pajala turistbyrå som skickat material angående Tärendöälven. Erik Sjöström 5

6 6

7 Sammanfattning Resultaten från det aktuella året visade liksom tidigare på generellt låga närsaltshalter i undersökningsområdet. Som tidigare år avvek dock några stationer från denna bedömning. Detta gällde bland annat Ängesån och de nedre delarna av Torneälven där fosforhalterna klassificerades något högre samt Luossajoki och Lina älv när det gällde kväve. De förhöjda kvävehalterna i Luossajoki förklaras av närheten till avloppsreningsverket i Kiruna stad samt tillflöde från Ala Lombolo. I provpunkterna i Lina älv styrs kvävehalterna av mängd bräddat processvatten från gruvindustrin, höga halter sammanfaller med perioder av större mängd bräddat vatten. Torne och Kalixälvars avrinningsområden tycks utifrån aktuella provpunkter och provtagningar fortsatt karakteriseras av låga till medelhöga halter av kväve och fosfor, låg halt syretärande ämnen, ett svagt till starkt färgat vatten, låga metallhalter och tillfredställande nivåer vad gäller både buffertkapacitet och ph. Väderåret 2009 karakteriserades av ett relativt odramatiskt år utan några större väderrelaterade avvikelser jämfört med normalvärden. Frånsett en kallperiod under februari månad upplevde vi en något mildare vinter där våren anlände tidigt i norra Sverige. Sommaren blev sedan något varmare än normalt och dröjde sig kvar en bra bit in på hösten. Kylan slog sedan till vid luciatid och höll i sig långt in på det nya året. 7

8 Tiivistelmä Kyseisen vuoden tulokset osoittivat kuten aikaisempien alhaisia ravintosuolapitoisuuksia tutkimusalueella. Kuten aikaisempina vuosina poikkesivat kuitenkin jotkin havaintopaikat tästä arviosta. Tämä koskee muun muassa Ängesjokea ja Tornionjoen alempia osia missä fosforipitoisuudet luokiteltiin hiukan korkeammiksi sekä Luossajokea ja Linajokea mitä tulee typpipitoisuuksiin. Luossajoen kohonneet pitoisuudet selittyvät Kiirunan kaupungin viemäripuhdistamon läheisyydellä sekä Ala Lombolosta tulevalla valumalla. Linajoen havaintopaikoilla riippuvat typpipitoisuudet tietyltä osin kaivosteollisuuden äärimmilleen täyttävän prosessiveden määrästä ja korkeat pitoisuudet osuvat samaan aikaan kuin kaudet jolloin määrä on suurimmillaan. Tornion ja Kalixjoen valuma alueille näyttää ajankohtaisten havaintopaikkojen perusteella edelleenkin olevan tyypillistä alhaisesta keskikorkeaan vaihtelevat typen ja fosforin pitoisuudet, alhainen happea kuluttavien aineiden pitoisuus, heikosti värjäyneestä voimakkaasti värjäyneeseen vaihteleva vedenväri, alhaiset metallipitoisuudet ja tyydyttävät puskurikyvyn ja ph:n tasot. Sään suhteen vuosi 2009 oli suhteellisen vähän dramaattinen ilman suurempia säästä riippuvia poikkeamia normaaliarvoista. Helmikuun pakkasjaksoa lukuun ottamatta meillä oli hiukan lauhempi talvi ja kevät tuli Pohjois Ruotsissa varhain. Kesästä tuli sitten hiukan normaalia lämpimämpi ja se jatkui hyvän matkaa vielä syksynkin puolelle. Kylmää lokakuuta seurasi hyvin lauha marraskuu. Kylmyys iski sitten Lucian päivän (13/12) aikaan ja jatkui pitkään uuden vuoden puolelle. 8

9 1 Inledning På uppdrag av Torne och Kalixälvars Vattenvårdsförbund har Hushållningssällskapet Rådgivning Nord AB sammanställt och utvärderat resultaten från den samordnade recipientkontrollen i aktuella avrinningsområden år Hushållningssällskapet rådgivning Nord AB ansvarar för utvärderingarna för åren Undersökningar och utvärdering har utförts i enlighet med ett reviderat kontrollprogram från Programmet omfattar fysikaliska och kemiska undersökningar. Syftet med samordnad recipientkontroll är att få bättre information om tillstånd, påverkan och förändringar i ett vattenområde än vad enskilda program kan ge. Samordning medför många fördelar, bland annat att den sammanlagda kostnaden för provtagning, analyser och bearbetning blir lägre samtidigt som arbetet blir effektivare. Samordningen ger en överskådlig information om den geografiska variationen inom hela området samt information om variationer i tillstånd mellan olika årstider och år. Medlemmarna i vattenvårdsförbundet år 2009 presenteras på rapportens baksida. Kontrollprogrammet för området presenteras i sin helhet i bilaga 1. 9

10 1.2 Områdesbeskrivning Allmänt Torne och Kalix älv utgör västra Europas till arealen största sammanhängande flodsystem som inte är exploaterat för vattenkraftproduktion. Älvarna har sina källflöden i de nordvästliga fjällområdena och ligger i syd/sydöstlig riktning i ett lättillgängligt barrskogsområde (figur 1). Vattendragens avrinningsområden karakteriseras av låg befolkningstäthet med liten andel jordbruksmark och stora ytor skogsmark. Torne älv är drygt 520 kilometer lån. Den börjar ovanför Abisko och mynnar ut i Haparanda skärgård. Nedersta delen av älven är gränsälv mot Finland tillsammans med biflödet Könkämä Muonioälven. Kalix älv har sina källflöden i Kebnekaise och mynnar ut i Bottenviken vid Kalix. Den är ca 460 kilometer lång. Avrinningsområdet för Kalix och Torne älvar omfattar sammantaget km 2 ( km 2 för Torne älv och km 2 för Kalix älv). Mellan byarna Junosuando och Tärendö återfinns bifurkationen Tärendöälven som avleder cirka 50 % av Torne älvs vattenflöde till Kalix älv. Figur 1. Torne- och Kalixälvars avrinningsområde. ( Torne- och Kalixälvars vattenvårdsförbund) Klimat Klimatvariationerna i undersökningsområdet är stora. Årsmedeltemperaturen nära kusten är ca 1 C medan den i fjällen i nordväst ligger på ca 2 C till 3 C. 10

11 Vattnet i Bottenviken ger de kustnära delarna av undersökningsområdet ett kustklimat med milda vintrar. Bergskedjan i nordväst ger däremot de övre delarna av området ett typiskt inlandsklimat. Årsnederbörden ligger på cirka 400 mm/år men i vissa områden, såsom vid fjällkedjan, finns platser med över 800 mm nederbörd per år. Minst nederbörd har de inre och nordöstra delarna av området Hydrologi Tillsammans utgörs Torne och Kalixälvars avrinningsområden av cirka 4 % sjöar. Årsmedelvattenföringen för perioden 2001 och 2006 vid SMHI:s station i Kukkolankoski i Torne älv var 404 m 3 /s och i Kalix älv 288 m 3 /s (Räktfors). Under vårfloden i maj juni är flödet som störst och strax innan vårfloden, i april, är den som lägst. Under vårfloden kan ofta två flödestoppar urskiljas. Den första inträffar i samband med snösmältningen i skogsregionen och den andra när snön i fjällen smälter. Isproppar kan vid vårfloden medföra att vattennivån lokalt stiger flera meter. Vägbana i farozonen vid höga flöden i Torne älv våren Foto: Christer Hurula Berggrund och jordarter Den skandinaviska fjällkedjan, som bildades för 400 miljoner år sedan, består av omvandlade sedimentära och vulkaniska bergarter och kännetecknas av en stor del lättvittrade och kalkhaltiga bergarter. Berggrunden i övriga delar av avrinningsområdet domineras av urgranit (gnejsgranit), sura vulkaniska bergarter, graniter och längst i norr arkeisk berggrund. Den vanligaste jordarten inom avrinningsområdet är morän vilken består av osorterat material som inlandsisen nött lös från berggrunden. En annan vanlig jordart i området är torv och i den centrala delen av avrinningsområdet består 25 % av landarealen av torvmarker. Nedanför högsta kustlinjen (HK) har det finare materialet sköljts bort från moränens ytskikt eller så är moränen täckt med sedimentavlagringar av skiftande tjocklek. För 9000 år sedan låg Torne älvs mynning vid Tärendö, 167 meter över nuvarande havsnivå. 1.3 Föroreningskällor i avrinningsområdet Belastning av närsalter, metaller och försurande ämnen från mänsklig verksamhet till sjöar och vattendrag kan delas in i två olika typer beroende av ursprung; punktbelastning och diffus belastning. Till punktbelastning hör till exempel kväve och fosforutsläpp från avloppsreningsverk och industrier medan den diffusa belastningen av kväve och fosfor har sitt ursprung i exempelvis utsläpp från jordbruk, skogsbruk och deposition av långväga föroreningar samt föroreningar från vägtrafik. Den diffusa belastningen kommer till exempel av ett aktivt skogs och jordbruk vilka framför allt bidrar med urlakning/ökade halter av näringsämnen och halter av humusämnen i vattendragen. Till diffus belastning räknas också till exempel långväga torr och våtdeposition. 11

12 1.3.1 Punktkällor i området Avloppsreningsverk belastar vattendragen med främst näringsämnen och lösta organiska föreningar som kan bidra till övergödning och ökad syreförbrukning i sjöar och vattendrag. När det gäller gruvverksamheterna inom avrinningsområdet är de flesta av dessa inte anslutna till kommunala reningsverk utan har egna anläggningar för behandling av processvatten. I Kiruna driver LKAB världens största järnmalmsgruva under jord. Kirunavaaragruvan ligger mitt under vattendelaren mellan Torne och Kalixälvars avrinningsområden. Processvatten från gruvan återcirkuleras sedan det renats från partiklar genom sedimentation och bräddas endast vid behov (höga flöden) ut i recipienten. I Malmberget, norr om Gällivare, driver LKAB även en järnmalmsgruva och sydöst om staden driver Boliden Mineral AB koppargruvan Aitik. Vid LKAB:s järnmalmsgruva återanvänds processvattnet på samma sätt som i Kiruna. Eventuellt överskottsvatten bräddas till recipienten Lina älv. Även vid Bolidens koppargruva Aitik återanvänds processvattnet. Bräddat överskottsvatten (endast vid högflöden) från verksamheten leds ut i det närliggande vattendraget Leipojoki vilket senare rinner ut i Vassara älv och därifrån ut i Lina älv. Lina älv rinner ihop med Ängesån som i sin tur rinner ihop med Kalix älv i Överkalix. Överskottsvatten från gruvorna kan innehålla förhöjda halter av kväve, fosfor och metaller, vilket kan påverka förhållandena i recipienterna. Större enskilda punktkällor i området presenteras i tabell 1. Tabell 1. Större verksamheter inom VVF:s undersökningsområde. Vattendrag Mätstation Delområde Läge Industri Kalix älv KVA03 5 Uppströms Gruvindustri, LKAB, Kiruna Kalix älv KVA04 5 Nedströms Gruvindustri, LKAB, Kiruna Lina älv MVA02 7 Uppströms Gruvindustri, LKAB, Malmberget Lina älv MVA01 7 Nedströms Gruvindustri, LKAB, Malmberget Vassara älv Uppströms Gruvindustri, Boliden Mineral AB, Aitik Vassara älv Nedströms Gruvindustri, Boliden Mineral AB, Aitik Lina älv Nedströms Gruvindustri, LKAB, Malmberget Lina älv Nedströms LKAB Malmberget, Boliden Mineral AB Aitik, Gällivare flygplats, Deponi Lina älv Nedströms LKAB Malmberget, Boliden Mineral AB Aitik, Gällivare flygplats, Deponi Loussajoki Lj05 2 Nedströms Sjön Ala Lombolo, Kiruna avloppsreningsverk, gkiruna värmeverk, Deponi Lainio älv La10 3 Nedströms Avloppsreningsverk, Kangos Torne älv To165 3 Nedströms Avloppsreningsverk, Junosuando Torne älv To Nedströms Avloppsreningsverk, Pajala Kalix älv Ka100 6 Nedströms Avloppsreningsverk, Tärendö Torne älv To 05 4 Nedströms Avloppsreningsverk, Haparanda 12

13 2 Material och metoder Nedan presenteras metodik vid provtagning, analys och utvärdering. 2.1 Provtagningspunkter Provtagningsområdet är stort och innefattar totalt 28 provpunkter. Provtagningspunkterna är belägna inom Kiruna, Gällivare, Pajala, Övertorneå, Överkalix, Haparanda och Kalix kommuner. För att underlätta utvärderingen delas området liksom tidigare år in i sju delområden (tabell 2). Vattenprovtagning längs ett sommargrönt Luossajoki. Delområde 2 (Torne älv, övre delen). Foto: Åke Jönsson. Tabell 2. Delområden i den samordnade recipientkontrollen i Torne- och Kalixälvar. Delområde Områdesnamn 1 Muonio älv 2 Torne älv, övre delen 3 Torne älv, mellersta delen 4 Torne älv, nedre delen 5 Kalix älv, övre delen, och Kaitum älv 6 Kalix älv, mellersta och nedre delen 7 Lina älv/ängesåsystemet Provpunkternas placering i undersökningsområdet framgår av figur 2 och tabell 3. De undersökningar som utförts vid respektive provtagningspunkt framgår av resultatredovisningen i bilaga 2. 13

14 Tabell 3. Provtagningspunkter i Torne- och Kalixälvar med biflöden Delområde Recipient Station Lokalbeskrivning Kommun Prov/år 1 Muonio älv Mu 70 Uppströms Karesuando Kiruna 8 2 km norr om SMHI:s mätstation i 6 1 Muonio älv Mu 10 Pajala Kieksiäisvaara Torneälv i Oinakkajärvi vid råvattenintag för 7 2 Torne älv To 220 Kiruna Kiruna C 2 Torne älv Lj 05 Luossajoki vid bron till Oinakka by Kiruna 6 2 Vittangi älv Vt 05 Uppströms Vittangi camping Kiruna 8 3 Torne älv To 141 Pajala 1 km söder om Mertajokis utlopp Pajala 6 3 Torne älv To 165 Nedanför bro och reningsverk i Junosuando Pajala 6 3 Torne älv To 171 Ovan delning Tärendö/Torne älv (bifurkationen) Pajala 6 3 Laino älv La 10 Nedanför reningsverk Kangos Pajala 6 4 Torne älv To 05 Nedströms BRAB (reningsverk) Haparanda 5 4 Torne älv To 35 Nedströms Kaartijoki Haparanda 5 4 Torne älv To 45 Kyrkudden, Hedenäset Övertorneå 5 5 Kaitum älv Kt 10 Nedströms Neitisuando by Kiruna 6 5 Kalix älv KVA 03 Kaalasluspa Kiruna 6 5 Kalix älv KVA 04 Nedströms Raukkurijoki Kiruna 6 6 Kalix älv Ka 100 Nedanför Tärendö reningsverks utlopp Pajala 6 6 Kalix älv Ka 50 Vid Svartbyn nedströms bro Överkalix 2 6 Kalix älv Ka 15 Vallsundet Kalix 7 7 Vassara älv V 525 Vassara uppströms Leipojoki Gällivare 6 7 Vassara älv V 526 Vassara utlopp före Lina älv Gällivare 20 7 Lina älv MVA 02 Uppströms LKAB gruvindustri Gällivare 6 7 Lina älv MVA 01 Koskullskulle, vid bron Gällivare 6 7 Lina älv L 527 Lina älv Kirunavägen Gällivare 20 7 Lina älv L 532 Nedströms Vassara älvs utlopp Gällivare 20 7 Lina älv L 530 Bron i Dokkas Gällivare 21 7 Lina älv Li 10 Bron intill Satter Gällivare 6 7 Ängesån Äå 60 Bro, väg mellan Skaulo och Nilivaara Gällivare 5 7 Ängesån Äå 10 Hällabron vid Heden Överkalix 2 14

15 Lantmäteriet Gävle Medgivande I 2010/00198 Figur 2. Provtagningspunkter i Torne- och Kalixälv med biflöden. Aktuella provtagningsstationer är markerade med blå cirklar (provtagningsstationer VVF). Karta från Johansson (2007). 15

16 2.2 Vattenkemi Nedan presenteras bakgrundsuppgifter gällande vattenkemisk provtagning och utvärdering Provtagning Provtagningarna har utförts av diplomerade recipientprovtagare från kommuner och företagen Boliden Mineral AB och LKAB. Vattenproverna har tagits med Ruttnerhämtare (se bild) eller käpphämtare och förvarats och transporterats enligt svensk standard för vattenundersökningar. Proverna är tagna i ytvatten (0,5 m). Analyser har utförts av ALcontrol Laboratories AB och LKAB. Vinterutbildning av provtagare för recipientkontroll i Aitik. Foto: Åsa Sjöblom Analyser och utvärdering Samtliga analyser är utförda vid ackrediterat laboratorium. Analysvärden mindre än (<) har beräknats som ett absolut värde i beräkningar från Bedömningar av analysresultaten har gjorts utifrån Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder för miljökvalitet, Sjöar och vattendrag (Naturvårdsverket 1999) i enlighet med instruktioner i kontrollprogrammet. Bedömningar som utförs enligt bedömningsgrunder för miljökvalitet är kursiverade i löpande text. Beroende av underlagsdata kan inte utvärderingar utföras helt enligt anvisningar men de får ändå anses ge en god bild av vattendragens status. Bedömningsgrunderna från 1999 har i dag ersatts av nya bedömningsgrunder (NFS 2008:1), vilka ännu inte implementerats i aktuellt kontrollprogram. 3 Väderåret 2009 Under denna rubrik presenteras väderåret 2009 med fokus på aktuella avrinningsområden. Temperatur och nederbördsdata har erhållits från SMHI:s tidskrift Väder och Vatten. De väderstationer som valts ut till detta avsnitt är belägna i Haparanda och Kiruna (Esrange). Vattenföringsuppgifter för Kalix och Torne älv har laddats ned från smhi.se ( Väderåret 2009 karakteriserades av ett relativt odramatiskt år utan några större väderrelaterade avvikelser jämfört med normalvärden. Året började dock med en rejäl köldperiod som i norra Sverige framförallt resulterade i en kall februari månad vilket bland annat avspeglas i data från Kiruna. Våren anlände sedan tidigt i hela landet och bjöd på ett flertal värmerekord under framför allt april månad. I Kiruna var temperaturen tydligt högre än normalen både under april och under maj medan det i Haparanda främst var maj månad som bjöd på något högre temperaturer (figur 3 och 4). 16

17 Från en generellt nederbördsfattig inledning på året blev maj månad ordentligt blöt både i Kiruna och i Haparanda (figur 5 och 6). Sommaren anlände sent och under inledningen av juni var det så pass kyligt att snöfall rapporterades vid åtminstone något tillfälle vid de flesta stationerna norr om en linje genom Gällivare och Pajala. Trots den kyliga inledningen så blev sommaren trots allt något varmare än normalt i praktiskt taget hela Sverige. I de norra delarna av Sverige var framför allt juni och juli torrare än normalt (figur 5 och 6). Under augusti uppmättes sedan höga nederbördsmängder på flera håll i norrlands inland. Den 11:e augusti var det regnkläder på i Kiruna då totalt 45 mm regn föll under dygnet (näst mest för landet under månaden). Antalet nederbördsdagar (> 0,1 mm) för Kiruna uppgick totalt till 15 stycken under augusti månad. I kustbandet var samtidigt nederbörden fortsatt lägre än normalt (figur 5 och 6). För Haparanda uppmättes totalt endast 97 mm för perioden juni augusti vilket är den tolfte lägsta sommarnederbörden där på 109 år. Hösten saknade enhetlig karaktär för landet i stort. Sommarvärme dröjde sig kvar långt in i september både i Kiruna och Haparanda (figur 3 och 4). Oktober månad blev sedan kallare än normalt, i Pajala uppmättes landets lägsta oktobertemperatur för året, 21,9 o C (den 13:e). Kylan lämnade sedan snabbt landet och november månad blev ordentligt mild. Det milda vädret höll sedan i sig ända fram till luciatid då kung Bore slog till rejält och stannade kvar en bra bit in på det nya året, men mer om det nästa år. 20 Temperatur Kiruna Temperatur Haparanda jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec 0-5 jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec temperatur medeltemperatur temperatur medeltemperatur Figur 3 och 4. Temperatur för Kiruna och Haparanda Normalen (medeltemperatur) anger medelvärde för perioden Nederbörd Kiruna Nederbörd Haparanda nederbörd medelnederbörd nederbörd medelnederbörd jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec 0 jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec Figur 5 och 6. Nederbörd för Kiruna och Haparanda Normalen (medelnederbörd) anger medelvärde för perioden

18 För året som helhet så uppvisade både Kiruna och Haparanda högre årsmedeltemperaturer än långtidsmedelvärdet (tabell 4). Årets toppnotering vad gällde temperatur var nästan lika mellan orterna medan Kiruna hade en tydligt lägre årslägsta temperatur ( 31,6 o C) vilken inföll på årets näst sista dag. Årsnederbörden varierade endast lite mellan de två orterna och var för båda något lägre än normalen. Antalet soltimmar indikerade att Kirunaborna fick njuta lite mer av solen än ett normalår (tabell 4). Tabell 4. Väderuppgifter Inom parentes anges långtidsmedelvärdet (normal). Antalet soltimmar räknas endast i Kiruna. Ort Årsmedeltemp. ( o C) Årshögsta ( o C) Årslägsta ( o C) Soltimmar Årsnederbörd (mm) Kiruna -0,3 (-1,9) 26,0-31, (1484) 474 (500) Haparanda 2,5 (1,1) 26,9-25,4 538 (558) 18

19 4 Årets fördjupning Under denna rubrik presenteras en fördjupning av ett ämne som kan behöva belysas inom vattenvårdsförbundets sfär. År 2009 behandlar den bifurkationen Tärendö älv, en omöjlig möjlighet. Tärendöälven Tärendö, en ort längs Torne älv som idag kanske förknippas mer med OS guld och fulländad skateteknik än fascination kring vattnets krokiga väg från Torne älv över till Kalix älv. En händelse som på ett mycket ovanligt sätt binder samman de två huvudvattendragen i Torne och Kalixälvars vattenvårdsförbund. De båda älvarna sammanbinds nämligen av Tärendöälven, världens näst största bifurkation. Världens största bifurkation är Casquiare vilken avleder vatten mellan två biflöden inom Amazonflodens avrinningsområde. Tärendöälven är 52 km lång och har en fallhöjd på 35 m. Den största forsen är Lautakoski som ligger vid byn med samma namn. Vid högsta högvatten avleds 48 %, vid medelvattenföring 57 % och vid lågvatten så mycket som 82 % av Torneälvens vatten (Lassila Muntligt). Bifurkation betyder i ordets rätta bemärkelse gaffelformig delning. I geografisk mening kan de förekomma dels i vattendrag och dels i sjöar. De förekommer i mycket plana områden utan fall i någon bestämd riktning där vattendelare saknas. De kan även uppstå där en flod rinner nära en vattendelare med en fördjupning, där en del av flodens vatten lämnar den ursprungliga dalen och leds över i den närliggande. Bifurkationer har inga egna källflöden och mynnar inte ut i havet som en vanlig älv. I detta fall så "stjäl" bifurkationen vatten från Torne älv och för över det till Kalix älv. Bifurkationen skapades troligtvis av en gigantisk ispropp i Torneälven. Proppen dämde vattnet och vattenmassorna bröt igenom sandåsen på södra sidan och fann en ny väg, bifurkationen hade bildats. Torne älv har i Junosuandoselet uppströms Tärendöälven i dag delat sig i flera små älvgrenar under vattenytan, vilka skiljs åt av låga bankar. Tärendöälven intill Tärendöholmen. Foto: Kerstin Svala. Vid bifurkationen är fårans form i dagsläget sådan att Tärendöälvens riktning och lutning drar bättre, detta trots att älven har tvingats vända tvärt, i nästan rät vinkel. Innebär detta att vi på sikt går torrskoda över den så mäktiga Torneälven nedströms Tärendöälven? Otroligt nog finns ännu en bifurkation i Torneälven. Öster om Junosuando återfinns nämligen den betydligt mindre Piipiönjoki, vilken är ca 3 km lång och som avleder ca 15 % av Torneälvens vatten till Lainoälven (Lassila Muntligt). Vatten som Torneälven dock stjäl tillbaka då Lainoälven rinner samman med Torne älv en bit nedströms bifurkationen. 19

20 Då Tärendöälven bildades långt före vår tid så är dock inte mycket känt om dess egentliga uppkomst, om vi inte ska gå efter Julia Svedelius skapelseberättelse för Tärendö älv i boken I våra bygder från 1917 (utdrag ur denna presenteras i bilaga 3). 5 Resultat och diskussion Nedan presenteras resultat från de vattenkemiska undersökningarna år Resultaten presenteras uppdelade på sju delområden. Under delområde 1 presenteras även en kortare beskrivning av presenterade parametrar, konduktivitet under delområde 2. Samtliga vattenkemiska och fysikaliska analysresultat redovisas i bilaga 2. I figurer redovisas även resultat från 2007 och 2008 men dessa kommenteras inte närmare. Eventuella trender i årsmedelhalter för perioden 2001 (2003) 2009 har i vissa fall undersökts med enkel linjär regression. Signifikanta förändringar presenteras med regressionslinje och P värde (signifikansnivå P = 0,05). En enkel linjär regression beskriver hur väl ett antal mätpunkter kan beskrivas av en rät linje, i analysen beräknas ett r värde som berättar hur nära stickproven ligger den tänkta räta linjen. Om r värdet ligger nära noll finns inget linjärt samband i data. P värdet visar sedan med vilken sannolikhet eventuella noterade trender är sanna. Med ett P värde under 0,05 så är det 95 % sannolikhet att de förändringar man noterat stämmer. 5.1 Delområde 1 Muonio älv Delområde 1 innefattar två provpunkter i Muonio älv inom Kiruna och Pajala kommuner. En station ligger norr om Kieksiäisvaara (Mu10) och en station uppströms Karesuando (Mu70). Inom detta område återfinns inga större industrier i dagsläget. I närheten av Muonio älv strax uppströms Mu 10 har dock större malmfyndigheter hittats på både svenska och finska sidan. Om brytning startar kommer Muonioälven med all sannolikhet på något sätt att utgöra recipient för dessa verksamheter. Sammanfattningsvis visade resultaten från 2009 liksom tidigare år på låga kväve och fosforhalter. Fosforhalterna var dock något förhöjda på nedströmsstationen (Mu 10). Humushalterna är något högre på nedströmsstationen, vilket även avspeglas i ett starkare färgat vatten. Alkalinitet och ph värde är tillfredsställande i området, haltsänkningar går dock att utläsa under vårflöden dock utan att riskera försurningsskador på miljön. Kväve och fosfor Ett näringsrikare (eutrofare) tillstånd skapas av ökad tillförsel av växtnäringsämnen, i detta fall kväve och fosfor i olika fraktioner. Eutrofiering resulterar i ökad produktion (biomassa) av växter och djur, ökad grumling, ökad syrgasförbrukning samt förändrad artsammansättning. Normalt så begränsas produktionen i sötvatten av tillgången på fosfor framför tillgången på kväve. I vattendrag skall tillståndet bedömas utifrån arealspecik förlust, vilket inte sker i denna rapport utan bedömningen görs utifrån klassificeringen av sjöar vilket ändå ger en bild av förhållandet vid provpunkten. Totalkvävehalterna i de båda provpunkterna i Muonio älv (Mu 10 och 70) klassificeras liksom tidigare år som låga (klass 1) och indikerar relativt opåverkade nivåer. Halterna 2009 var dock högst för treårsperioden vid Mu 10 (figur 7). Även totalfosforhalterna är generellt låga i provpunkterna (figur 8). De är något förhöjda och klassificeras som måttligt höga (klass 2) norr om Kieksiäisvaara (Mu10) jämfört med provpunkten uppströms Karesuando (Mu70) där de är låga. Haltökningarna över tid för totalfosfor som konstaterades i fjol är fortsatt signifikanta då halterna låg i nivå med närmast föregående år. 20

21 0,25 0,20 mg/l Totalkväve ,020 0,015 mg/l Totalfosfor ,15 0,010 0,10 0,05 0,005 0,00 Mu 10 Mu 70 0,000 Mu 10 Mu 70 Figur 7 och 8. Halter (årsmedelvärde) av totalkväve och totalfosfor i Muonio älv Kvävehalter under 0,30 mg/l klassificeras som låga (klass 1), gräns ej utsatt i figur. Den streckade linjen för fosfor markerar övergång från låga till måttligt höga halter. Vattenfärg Vattnets färg påverkar livsbetingelserna för många organismer. Ett kraftigt färgat vatten påverkar exempelvis ljusets förmåga att tränga ned i vattenmassan och därmed begränsas de fotosyntetiserande växternas utbredning. Vattnets färg bedöms utifrån mätningar av absorbans eller mätningar gjorda i färgkomporator. Norr om Kieksiäisvaara (Mu 10) klassificerades vattnet liksom tidigare år som betydligt färgat och uppströms Karesuando (Mu 70) som måttligt färgat (figur 9). Syretäring (COD Mn ) COD Mn är ett mått på vattnets halt av organiska ämnen. Ofta kommer dessa från humusämnen i marken. Tillförsel av humusämnen från omgivande mark bidrar till vattnets färg och halterna av organiskt material i vattnet. Då syre förbrukas vid nedbrytning av organiska ämnen har de en syretärande effekt på vattnet, vilket kan leda till syrgasbrist under perioder av året. Höga humushalter kan också vara fördelaktigt då humus har kapacitet att komplexbinda metaller och därigenom minska deras giftighet. Halten organiskt material, här mätt som COD Mn klassificerades som låg vid både Mu 10 och Mu 70 (figur 10). Skillnaden mellan åren är relativt små. 21

22 0,20 Abs Vattenfärg mg/l 10 COD Mn ,15 8 0, ,05 2 0,00 Mu 10 Mu 70 0 Mu 10 Mu 70 Figur 9 och 10. Vattenfärg och COD Mn i Muonio älv För vattenfärg markerar den tunna heldragna linjen övergång från svagt till måttligt färgat vatten. Över den tjocka, heldragna linjen är vattnet betydligt färgat. För COD Mn markerar den streckade linjen övergången från mycket låg till låg halt. Över den heldragna linjen är halterna måttligt höga. Alkalinitet och ph Alkalinitet är ett mått på vattnets förmåga att motstå försurning (buffertkapacitet) och ph värdet är ett mått på dess absoluta surhet. Vattnets surhet är av stor betydelse för de vattenlevande organismerna då den direkt påverkar balansen mellan organismernas inre och yttre miljö och indirekt genom att reglera i vilken kemisk form exempelvis metaller uppträder. I Muonio älv har både alkalinitet och ph värde varit tillfredsställande genom åren och 2009 utgjorde inget undantag. Alkaliniteten klassificerades på årsbasis som god (klass 2) och ph värden som nära neutrala (klass 1) i båda provpunkterna. Halterna låg helt i nivå med närmast föregående år. Suspenderat material Suspenderade ämnen, vattnets slamhalt, är ett mått på mängden uppslammade partiklar i vattnet. Partiklarna kan vara av både organiskt och oorganiskt ursprung. Vattnets slamhalt i aktuella provpunkter i område 1 var svår att bedöma då rapporteringsgränsen aldrig överskreds. Den metod som används vid analys av suspenderat material har en rapporteringsgräns som ej möjliggör bedömning av halter i de lägre klasserna. Resultatet visar dock att slamhalten ej överstiger medelhöga nivåer. 5.2 Delområde 2 Torne älv, övre delen Delområde 2 innefattar en provpunkt i Torne älv, en i Luossajoki och en provpunkt i Vittangi älv. Samtliga tre provpunkter ligger inom Kiruna kommun. Resultaten från året visade liksom tidigare år på avvikande värden från provpunkten i Loussajoki, station Lj 05, med tydligt högre halter av kväve, fosfor och konduktivitet. Halterna på övriga provpunkter bedöms genomgående som låga. 22

23 De förhöjda halterna vid station Lj 05 förklaras av närheten till avloppsreningsverket i Kiruna stad samt tillflöde från Ala Lombolo, en sjö som visat sig vara tydligt förorenad. Föroreningarna avspeglas tydligt i vattnets konduktivitet, vilken var hög. Hög konduktivitet speglar ett stort antal lösta joner i ett vattendrag och anses som en indikator på föroreningar. Kväve och fosfor Totalkvävehalterna vid provpunkten i Torne älv (T0 220) och Vittangi älv (Vt 05) klassificeras liksom de närmast föregående åren som låga (klass 1). Halterna på dessa provpunkter har endast varierat marginellt genom åren och uppvisar relativt opåverkade nivåer (figur 11). I Luossajoki (Lj 05) var halterna som tidigare år betydligt högre och klassificerades som mycket höga (klass 4). År 2008 fanns en signifikant trend vad gällde minskade totalkvävehalter över tiden, en trend som bröts 2009 då årsmedelhalterna låg högre än för de närmast föregående åren (figur 12). mg/l 3,5 3,0 2,5 Totalkväve mg/l 4,0 3,5 3,0 Kväve, Stn Lj05 NO2+NO3-N Tot-N 2,0 2,5 1,5 2,0 1,0 1,5 1,0 0,5 0,5 0,0 To 220 Lj 05 Vt 05 0, År Figur 11 och 12. Till vänster klassificeras årsmedelhalter av totalkväve. Halter under 0,30 mg/l klassas som låga (streckad linje), tunn heldragen linje markerar gräns till måttligt höga halter och tjock heldragen gräns för mycket höga halter. Till höger åskådliggörs förändringar över tid vad gäller totalkväve och nitrat-nitrit kväve halter. Fosforhalterna var låga (klass 1) i både To 220 och Vt 05 och måttligt höga (klass 2) i Lj 05. De förhöjda halterna på LJ 05 förklaras med all sannolikhet av det närliggande avloppsreningsverket i kombination med tillskott från Ala Lombolo. För perioden finns en trend mot lägre halter, men trenden för hela perioden ( ) är ej signifikant (figur 14). 23

24 mg/l 0,05 Totalfosfor 2007 mg/l Totalfosfor ,05 0, ,04 Lj 05 0,03 0,03 0,02 0,02 0,01 0,01 0,00 To 220 Lj 05 Vt 05 0, Figur 13 och 14. Årsmedelhalt av totalfosfor och förändring över tid. Den streckade linjen i markerar övergång från låga till måttligt höga halter. Heldragen linje markerar övergång till höga halter. I figuren till höger visas trenden vad gäller totalfosfor för perioden Vattenfärg och syretäring (COD Mn ) Skillnaderna i vattenfärg från närmast föregående år var liten. I Torneälvens provpunkt var vattnet svagt färgat (klass 2) och på de två övriga måttligt färgat (klass 3). I jämförelse med 2008 klassificerades halterna något lägre på Vt 05, i övrigt inga skillnader (figur 15). Halten COD Mn följde tydligt vattenfärg och klassificerades som mycket låg i To 220 och som något högre (låg halt) på övriga. Halterna låg i nivå med närmast föregående år (figur 16). Abs 0,20 0,16 Vattenfärg mg/l COD Mn 0,12 6 0,08 4 0,04 2 0,00 To 220 Lj 05 Vt 05 0 To 220 Lj 05 Vt 05 Figur 15 och 16. Årsmedelhalter av vattenfärg och COD Mn. Den streckade linjen för vattenfärg markerar gräns för obetydligt färgat vatten, tunn heldragen linje gräns för svagt till måttligt färgat vatten och tjock heldragen linje betydligt färgat vatten. Streckad linje för COD markerar övergång från mycket låg till låg halt, över heldragen linje är halterna måttligt höga. 24

25 I förra årsrapporten presenterades en figur som tydligt beskrev samvariation i vattenfärg mellan de tre vattendragen (Sjöström 2009). Då COD Mn är ett indirekt mått på vattnets innehåll av humusämnen samtidigt som humusämnen i sin tur också bidrar till att ge vattnet dess färg, bör även dessa samvariera. Vattnet i Torneälven har samtliga år haft lägst vattenfärg och lägst COD Mn halter, medan Luossajoki och Vittangi älv genom åren haft både tydligt högre vattenfärg och högre COD Mn halter, vilka tydligt samvarierat (figur 17 och 18). 0,20 Abs Vattenfärg To 220 Lj 05 Vt mg/l COD Mn To 220 Lj 05 Vt 05 0,16 8 0,12 6 0,08 4 0,04 2 0, Figur 17 och 18. Samvariationen mellan vattendrag och parametrar (COD Mn och vattenfärg). Konduktivitet Konduktivitet är ett mått på antalet lösta joner i vattnet. Ju fler lösta joner desto bättre leder det elektricitet och ju högre är konduktiviteten eller ledningsförmågan. I svenska insjöar ligger konduktiviteten i vanliga fall mellan 2 20 ms/m. Hög konduktivitet, många lösta joner, i ett vattendrag är ofta en bra indikator på föroreningar. Konduktiviteten var som tidigare år tydligt högst vid station Lj 05, årsmedelvärdet uppgick där till 21,7 ms/m vilket var ca 5 gånger högre än vid övriga stationer. Alkalinitet och ph Inom delområde 2 har både alkalinitet och ph värden varit mycket tillfredsställande genom åren. År 2009 utgjorde inget undantag. Alkaliniteten klassificeras på årsbasis som mycket god (klass 1) och ph värdena som nära neutrala (klass 1) i alla tre provpunkter inom delområde Delområde 3 Torne älv, mellersta delen Delområdet omfattar tre provtagningsstationer i Torne älv (To 141, 165, 171) och en i Lainio älv (La 10), samtliga inom Pajala kommun. I delområdet återfinns avloppsreningsverk i Kangos (La 10) och Junosuando (To 165). Båda dessa provpunkter ligger nedströms avloppsreningsverken. Sammanfattningsvis visar resultaten från 2009 på både låga totalkväve och totalfosforhalter i delområdets provpunkter. Inga tydliga effekter syns på provpunkterna nedströms avloppsreningsverken. 25

26 Vattnet på provpunkterna karakteriseras i övrigt av låga halter syretärande ämnen och ett måttligt till tydligt färgat vatten med låga metallhalter. Förmågan att buffra mot surt nedfall och rådande ph värde bedöms båda som mycket tillfredställande. Provpunkt To 171 uppvisar i jämförelse med övriga något högre värden under året. Detta gällde fosfor, vattenfärg, koppar och blyhalter. De högre årsmedelhalterna vid To 171 är främst ett resultat av högre värden vid provtagning i mars och/eller maj. Kväve och fosfor Totalkvävehalterna var låga i delområdets provpunkter. Halterna låg i nivå med de närmast föregående åren (figur 19). De låga totalhalterna medförde att värdet på de lösta kvävefraktionerna i de allra flesta fallen låg under eller precis i nivå med rapporteringsgränsen. När det gällde totalfosfor klassificerades årsmedelhalterna som låga i alla provpunkter förutom vid To 171 där halterna var måttligt höga (figur 20). Halterna klassificerades lägre än närmast föregående år både på To 141 och La 10 men samtidigt högre för To 171. De tydligt högre värdena för To 171 beror av högre halter under mars och majprovtagning (46 respektive 40 µg/l). 0,3 mg/l Totalkväve mg/l 0,030 0, Totalfosfor 0,2 0,020 0,015 0,1 0,010 0,005 0,0 To 141 To 165 To 171 La 10 0,000 To 141 To 165 To 171 La 10 Figur 19 och 20. Medelhalter av totalkväve och totalfosfor i mellersta delen av Torne älv. Kvävehalter under 0,30 mg/l klassas som låga, gräns ej utsatt i figur. Den streckade linjen för fosfor visar gräns mellan låga och måttligt höga halter. 26

27 Vattenfärg och syretäring (COD Mn ) Vattenfärgen i delområde tre klassificeras från måttligt färgat (To 141) till starkt färgat (To 171). Det enda anmärkningsvärda från närmast föregående år var den högre klassificeringen av vattenfärgen vid provpunkt To 171 (figur 21). Halten syretärande ämnen (COD Mn ) var genomgående låga (klass 2) i undersökningsområdet och skillnaderna mot de närmast föregående åren var små (figur 22). 0,50 Abs Vattenfärg mg/l 10 COD Mn ,40 8 0,30 6 0,20 4 0,10 2 0,00 To 141 To 165 To 171 La 10 0 To 141 To 165 To 171 La 10 Figur 21 och 22. Vattenfärg och COD Mn. Den tunna heldragna linjen för vattenfärg markerar gräns mellan måttligt färgat och betydligt färgat vatten och den tjocka heldragna linjen gräns till starkt färgat vatten. För COD Mn visar streckad linje gräns mellan mycket låg halt och låg halt. Alkalinitet och ph Både alkalinitet och ph värde är tillfredsställande höga i delområdet. På årsbasis klassificeras alkaliniteten som mycket god (klass 1) och ph som nära neutralt (klass 1) på samtliga stationer. Det fanns heller inga enskilda mätvärden under året som avvek från övriga på ett för klassificering negativt sätt. Metaller Av de metaller som kan bedömas enligt bedömningsgrunderna så klassificerades halterna av koppar och bly som låga (klass2) vid station To 171, för övriga metaller och stationer klassificerades halterna som mycket låga (klass 1). De något högre uppmätta årsmedelvärdet för koppar och bly i To 171 förklaras av förhöjda halter vid marsprovtagningen. Halterna under mars klassificeras som höga (klass 4) av båda metallerna. Förutom för koppar och bly noterades även höga aluminiumhalter vid station To 171 vid både mars och majprovtagning. 27

28 I jämförelse med 2008, då haltökningarna av arsenik och aluminium vid station To 141 var signifikanta hade årsmedelhalterna minskat för båda vilket resulterade i att haltökningar över tiden nu endast var fortsatt signifikanta för aluminium (figur 23 och 24). µg/l Arsenik mg/l Aluminium 0, , , ,08 0, P = 0, Figur 23 och 24. Förändring över tid av arsenik och aluminium på station To Delområde 4 Torne älv, Nedre delen Delområde 4 består av 3 provpunkter, samtliga belägna i de nedre delarna av Torneälvens huvudfåra inom Haparanda och Överkalix kommuner. Station To 05 är belägen nedströms avloppsreningsverket i Haparanda och omfattar med sitt läge nästan hela Torneälvens avrinningsområde. Sammanfattningsvis så visar resultaten från 2009 på låga totalkvävehalter, något förhöjda fosforhalter, låga halter syretärande ämnen, ett tydligt till starkt färgat vatten med låga metallhalter. Nivåerna på alkalinitet och ph bedöms också som mycket tillfredställande. Kväve och fosfor Liksom tidigare år är totalhalterna av kväve låga vid delområdets provpunkter (figur 25). Totalfosforhalterna är något högre och klassificeras genomgående som måttligt höga (figur 26). Halterna låg dock något lägre vilket medförde att halterna nu endast ökat signifikant på To 05 (P = 0,032). År 2008 var haltökningarna även signifikanta i vattenprover från To

29 mg/l 0,30 Totalkväve mg/l 0,025 Totalfosfor ,25 0,020 0,20 0,015 0,15 0,10 0,010 0,05 0,005 0,00 To 05 To 35 To 45 0,000 To 05 To 35 To 45 Figur 25 och 26. Medelhalt av totalkväve och totalfosfor i mellersta delen av Torne älv. Kvävehalter under 0,30 mg/l klassas som låga (gräns ej utsatt i figur). Streckad linje för fosfor markerar gräns mellan låga och måttligt höga halter. Vattenfärg Vattnet i delområdet är tydligt färgat men resultaten från 2009 visade på något lägre värden än närmat föregående år och klassificerades som betydligt färgat på alla lokaler (figur 27). År 2008 noterades signifikanta ökningar av vattenfärg vid To 05 och To 45, med lägre årsmedelhalter år 2009 följde att inga trender var signifikanta (figur 28). Abs Vattenfärg Abs Vattenfärg 0,30 0,25 0, ,30 0,25 0,20 To 05 To 35 To 45 0,15 0,15 0,10 0,10 0,05 0,05 0,00 To 05 To 35 To 45 0, Figur 27 och 28. Vattenfärg (årsmedel av absorbans) i delområdets provpunkter. Den tunna heldragna linjen markerar gräns mellan måttligt färgat och betydligt färgat vatten och den tjocka heldragna linjen markerar gräns för starkt färgat vatten. Till höger visas trenden för perioden

30 Syretäring (COD Mn ) Halten syretärande ämnen (COD Mn ) följde resultaten vad gällde vattenfärg och minskade i hela området. Halterna klassificerades genomgående som låga (figur 29). mg/l 14,0 12,0 10,0 8,0 6,0 4,0 2,0 COD Mn ,0 To 05 To 35 To 45 Figur 29. Halterna syretärande ämnen (COD Mn ). Gräns mellan mycket låg halt och låg halt visas med streckad linje och gräns mellan låg halt och måttligt hög halt med heldragen linje. Alkalinitet och ph Både buffertkapacitet och ph värden är tillfredsställande inom delområdet. På årsbasis klassificeras alkaliniteten som god eller mycket god på samtliga stationer inom delområdet och ph klassificeras genomgående som nära neutralt (klass 1). Metaller Metallhalter analyseras från stationerna To 05 och To 35. Av de metaller som kan bedömas enligt bedömningsgrunderna så klassificerades kopparhalterna som låga (klass 2) och övriga som mycket låga (klass 1) år

31 5.5 Delområde 5 Kalix älv, övre delen och Kaitum älv Delområde fem består av totalt tre provtagningspunkter i övre delarna av Kalix älv och Kaitum älv. Provpunkterna KVA 03 och KVA04 i Kalix älv ingår i LKAB:s kontrollprogram. Samtliga provpunkter återfinns inom Kiruna kommun. Provpunkten i Kaitum älv (Kt 10) är opåverkad av större avloppsreningsverk och tyngre industri. Sammanfattningsvis så visar resultaten att vattnet i provpunkterna karakteriseras av låga halter av kväve, fosfor, syretärande ämnen och metaller, ett tydligt eller starkt färgat vatten med god buffertkapacitet och höga ph värden. Kväve och fosfor Totalkvävehalterna var liksom tidigare år högre vid KVA 04 (figur 30). Halterna klassificerades där som måttligt höga (klass 2), på övriga som låga (klass 1). Jämfört med närmast föregående år var halterna tydligt lägre på KVA 03 och relativt lika på övriga. Avsätts årsmedelhalter av kväve från KVA 04 i ett diagram över tid så framgår det tydligt att förutom 2004 och 2005 som avvek något så har halterna legat på en stabil nivå kring 0,3 mg/l (figur 31). mg/l 0,60 Totalkväve 2007 mg/l Totalkväve 0, ,6 0,5 KVA 04 0,40 0,4 0,30 0,3 0,20 0,2 0,10 0,1 0,00 Kt 10 KVA 03 KVA 04 0, Figur 30 och 31. Medelhalt av totalkväve i övre delen av Kalix älv och Kaitum älv samt förändringar över tid av totalkväve vid station KVA 04. Den streckade linjen i diagrammet till vänster visar gränsen mellan låga och måttligt höga halter. Totalfosforhalterna låg i nivå med närmast föregående år och klassificerades som tidigare år som låga (klass 1) vid samtliga stationer. 31

32 Vattenfärg Vattnets färg inom delområdet mäts som absorbans (420/5) eller som färgtal (mg Pt/l) inom delområde 5. För att jämförelser ska bli möjliga har absorbansvärden räknats om till färgtal enligt Naturvårdsverkets anvisningar (Naturvårdsverket 1999). Vattenfärgen i delområdets provpunkter klassificeras år 2009 som svagt färgat vid samtliga stationer (Figur 30). Skillnaderna i färgtal från fjolåret var tydliga i Kaitumälven, år 2009 års värde är det lägsta under perioden (figur 33). mg Pt/l Vattenfärg mg Pt/l Kt 10 Vattenfärg Kt 10 KVA 03 KVA Figur 32 och 33. Vattenfärg i övre delen av Kalix älv samt Kaitum älv. För årsmedelhalter visar heldragen linje övergång från svagt till måttligt färgat vatten. Förändringar över tid vid station Kt 10 visas till höger. COD Mn Halterna syretärande ämnen (COD Mn ) var låga i Kaitum älv under Halterna var något lägre än närmast föregående år. Inga signifikanta trender fanns i materialet. I Kalix älv (KVA 03, KVA 04) analyseras inte syretärande ämnen. Alkalinitet och ph I övre delen av Kalix älv (KVA 03, KVA 04) och i Kaitum älv (Kt 10) uppmättes årsmedianvärden som visade på nära neutrala ph värden och god buffertkapacitet i samtliga provtagningspunkter. Inga tecken på försurning finns i området. 32

33 Metaller Metaller analyseras i vattenprover från KVA 03 och 04. Årsmedelhalterna klassificeras som låga när det gäller koppar och som mycket låga för övriga. Samvariationen mellan stationerna när det gäller koppar har tidigare år visat sig vara stor, något som även gällde för 2009 (figur 34). 1,8 µg/l Koppar 1,6 1,4 1,2 1,0 KVA 03 KVA 04 0,8 0,6 0,4 0,2 0, Figur 34. Samvariation och förändring över tid för koppar på stationerna KVA 03 och Delområde 6 Kalix älv, Mellersta och nedre delen Delområdet omfattar provtagning i tre provpunkter i Kalixälven. Provpunkten Ka 100 ligger strax nedströms utloppet från Tärendö avloppsreningsverk. Närmare kusten nedströms Överkalix ligger nästa provpunkt, Ka 50, vilken ligger nedströms Ängesåns inflöde till Kalixälven. Den tredje provpunkten, Ka 15, är belägen strax nedströms Kalix centrum och representerar nästan hela avrinningsområdet, provpunkten påverkas även av utloppet från Kalix avloppsreningsverk. Provpunkterna är fördelade inom Pajala, Överkalix och Kalix kommuner. Ka 15 omfattar vatten från samtliga provpunkter inom delområdena fem, sex och sju, totalt 16 provpunkter. På grund av misstag kom provpunkt Ka 50 endast att provtas vid ett tillfälle under Resultat från denna provtagning presenteras tillsammans med övriga stationer men läsaren bör vara medveten om bristerna i underlaget. Sammanfattningsvis visade undersökningarna på relativt låga kväve och fosforhalter samt ett måttligt till kraftigt färgat vatten med låga metallhalter. Nivåer på alkalinitet och ph värden är mycket tillfredsställande i provpunkterna trots något lägre värden under vårfloden. 33

34 Kväve och fosfor Totalkvävehalterna var liksom de närmast föregående åren låga i området (figur 35). Totalfosforhalterna var något högre än kvävehalterna och klassificerades som låga på Ka 100 och som måttligt höga på Ka 50 och Ka 15 (figur 36). Inga skillnader fanns i klassificeringarna jämfört med de närmast föregående åren. mg/l 0,4 Totalkväve mg/l 0, Totalfosfor 0,3 0,020 0, ,2 0,012 0,008 0,1 0,004 0,0 Ka 100 Ka 50 Ka 15 0,000 Ka 100 Ka 50 Ka 15 Figur 35 och 36. Medelhalt av totalkväve och totalfosfor i mellersta och nedre delen av Kalix älv. De streckade linjerna visar gräns mellan låga och måttligt höga halter. Vattenfärg Vattnet i provpunkterna klassificeras som måttligt färgat (klass 3) nedströms Tärendö (Ka 100) och starkt färgat (klass 5) i Vallsundet (Ka 15) och vid Svartbyn, Ka 50, (figur 37). Över tid tycks vattenfärgen öka vid Ka 15 och Ka 50, ökningen är signifikant för Ka 50 (figur 38). Abs 0,25 Vattenfärg Abs 0,25 Vattenfärg 0,20 0,20 0,15 0,15 P = 0,031 0,10 0,05 0,10 0,05 Ka 100 Ka 50 Ka 15 0,00 Ka 100 Ka 50 Ka 15 0, Figur 37 och 38. Vattenfärg (årsmedel för absorbans) i mellersta och nedre delen av Kalix älv och förändring över tid. Den streckade linjen för årsmedelvärde markerar övergång från måttligt färgat till betydligt färgat vatten, över den heldragna linjen är vattnet starkt färgat. 34

35 Syretäring (COD Mn ) Halterna syretärande ämnen (COD Mn ) varierade från låga i provpunkt Ka 100 till måttligt höga i Ka 50 och Ka 15 under året (figur 39). Jämfört med föregående år var skillnaderna mycket små. mg/l 12 COD Mn Ka 100 Ka 50 Ka 15 Figur 39. Årsmedelhalter av COD Mn i mellersta och nedre delen av Kalix älv. Den streckade linjen markerar övergången från mycket låga till låga halter. Över den heldragna linjen är halterna måttligt höga. Alkalinitet och ph I samtliga stationer i mellersta och nedre delen av Kalix älv uppmättes nära neutrala ph värden och alkaliniteten visade på en god till mycket god buffertkapacitet. I samband med snösmältning och vårflod sjönk ph och alkalinitet dock tydligt i provpunkten Ka 15 (figur 41). 7,4 7,2 7,0 6,8 6,6 ph Ka 100 Alk (mekv/l) 0,4 0,3 0,2 ph Ka 15 7,4 7,2 7,0 6,8 6,6 Alk (mekv/l) 0,4 0,3 0,2 6,4 6,2 ph alk 0,1 6,4 6,2 ph alk 0,1 6,0 0,0 6, Figur 40 och 41. Alkalinitet och ph i Ka 100 och Ka 15 vid 6 mättillfällen under