Barnen som utnyttjas på tobaksfälten

Transkript

1 BARNENS #2 EN TIDNING FRÅN PLAN SVERIGE NUMMER 2 : 2007 FRAMTID tema tobak och fattigdom: Barnen som utnyttjas på tobaksfälten Vinn en resa till ditt fadderbarn! Ungdomar granskar svensk press

2 Varje leende är ovärderligt. Sedan 1999 har Sibylla bidragit till Plans verksamhet i främst Burkina Faso och Filippinerna. Behoven är stora, men varenda krona gör nytta. Varje barn som fått ett bättre liv tack vare Plan bevisar det vi hela tiden känt: Allt är möjligt!

3 Ta ställning mot tobaken! Bobi är en klok och förståndig elvaåring. Hon tycker inte om att hennes pappa röker. Många barn i världen, inte minst i Sverige och i andra västländer, instämmer säkert eftersom rökning är kopplat till sjukdom och död. Men Bobi lever inte i Sverige, hon bor i Dhaka i Bangladesh. Hennes pappa tjänar 100 taka per dag. Av dem går 30 till cigaretter. Här hemma handlar diskussionen om tobak och rökning framför allt om rökarens egen hälsa. Om hur passiv rökning påverkar omgivningen. Samtidigt har vi social trygghet som en försäkring mot tobakens skadliga effekter även om rökarna kostar samhället mångdubbelt mer än vad staten tar in på tobaksskatter. I de fattiga länderna i Syd handlar tobak om så oändligt mycket mer. I Bangladesh dör varje dag 350 barn av undernäring, då föräldrarna det vill säga papporna prioriterar cigaretter framför mat och mediciner. Ruble bor liksom Bobi i Bangladesh. Han är också 11 år och andas in den giftiga röken från ugnarna som eldas dygnet runt för att tobaksbladen ska torka. Han har ont i bröstet men hans vakande vid ugnarna är nödvändigt för att familjen ska få in sina små inkomster från tobaksodlingen. Tobaksproduktionen i de fattiga länderna i världen bygger i hög grad på barnarbete. Användningen av bekämpningsmedel i tobaksodlingen leder till sjukdom och död bland dem som exponeras för gifterna. Tobak handlar ändå inte bara om produktion och odling med barnarbete, sjukdom och död bland fattiga människor. Tobak handlar också om hur de stora tobaksbolagen letar nya marknader för att hitta framtidens rökare, då de rika västländerna har lagar som sätter käppar i hjulen. Läs reportaget i Barnens framtid om hur världens största tobaksbolag, Philip Morris, driver sin cyniska marknadsföring i Indonesien. Musik och sport är tobaksbolagens recept för att nå de unga. Så skapas coola rökare... Läs även reportaget från Malawi om hur barnarbete är nödvändigt för att de fattiga tobaksarbetarna ska få ihop till sin magra försörjning. Den 31 maj är det WHO:s Tobaksfria dag över hela världen. Då arrangerar Plan Sverige tillsammans med A Non Smoking Generation ett idéseminarium kallat»tobakens barn«. Då inleds också vårt samarbete kring den kampanj om tobak och fattigdom som ska pågå hela året för att få fler organisationer, företag och svenska barn och vuxna att ta ställning mot tobaksindustrin. Som alltid när det handlar om ett allvarligt samhällsproblem är det barnen som drabbas hårdast. Innehåll 4. Malawi tobaksindustrin tjänar miljoner på barnarbete I Malawi arbetar tiotusentals barn inom tobaksodlingen. Varje år gör tobaksbolagen miljonvinster på barnarbetet. 9. Första resan i cyberrymden Erilda från Albanien använder en dator för första gången och det lär inte bli den sista! 10.»Alla faddrar borde få uppleva detta!«plans fadderresa gick till södra Indien. Där träffade faddrarna sina fadderbarn och besökte Plans utvecklingsprojekt. 12. Killar med smak? Cigarettreklamen dominerar stadsbilden i Indonesiens huvudstad Jakarta med budskap om livsstil. Allt fler unga röker och evenemang som musikfestivaler och basketturneringar är ofta sponsrade av de stora tobaksbolagen. 16. Plan i Sverige Vinn en resa till ditt fadderbarn! Foto: petter bolme/global Reporting 18. Plan i världen Elever från Globala gymnasiet har undersökt bilden av barn och unga i svensk press. 20.»Låt dom inte lura oss igen«i Sverige röker 15 procent av befolkningen och varje dag blir 50 barn och ungdomar beroende av tobak. Med hjälp av information, kampanjer och klassbesök arbetar A Non Smoking Generation för att unga ska förbli tobaksfria. 21. Tobak en global farsot Varje år dödar tobaksepidemin nästan 5 miljoner människor världen över, enligt WHO. Läs Margaretha Haglunds krönika om den globala farsoten. 22.»Vi kommer att vinna!«tolvårige Henry spelar i det zambiska fotbollslaget BSA. I sommar kommer laget till Göteborg och Gothia Cup. Fredrik Söderhielm a Non Smoking Generation anna hägg-sjöquist generalsekreterare plan sverige BARNENS FRAMTID ges ut av Plan Sverige Produktion & Försäljning AB, Textilgatan 43, Box 92150, Stockholm, tel: , fax: , plan@plansverige.org. Ansvarig utgivare: Anna Hägg-Sjöquist, anna.hagg-sjoquist@plansverige.org. Projektledare: Annika Widholm, annika.widholm@plan-international.org. Produktion: Global Reporting Sweden, Box 2014, Stockholm, tel: Redaktör: Agneta Larsson, agneta@globalreporting.net. Layout: Lisa Jansson, lisa@globalreporting.net. Bildrepro och tryck: Tryckeriet Åsbrink Grafiska, Spånga OMSLAGSBILDEN: Zambia. Foto: Cecilia Medin/Global Reporting. BARNENS FRAMTID 2:07

4 Malawi: Tobaksindustrin tjänar miljoner på barnarbete 4 BARNENS FRAMTID 2:07

5 I en lada i en by i västra Malawi sitter en tvåårig pojke på en bädd av tobaksblad och tuggar på ett sockerrör. Luften är frän och stickande av doften från tobaksbladen som fyller ladan från golv till tak. Bredvid pojken sitter hans unga mor och systrarna Silula och Chifinda. De är 12 och 13 år gamla och binder tobaksblad i buntar som sen packas in i hundrakilos balar. Text och foto: petter bolme/global Reporting Balarna körs till en auktionsfirma där de säljs till internationella tobaksbolag som hanterar råtobak. Tobaken mals ner och säljs sedan vidare till tobaksbolag som gör cigaretter, cigarrer eller snus i Sverige och andra länder. Den lilla pojken i ladan kan i år sitta och titta på, men till nästa års skörd är han gammal nog att sköta de lättaste sysslorna. Ladan där tobaken sorteras borde inte vara en plats för barn. Men i Malawi arbetar tiotusentals barn inom tobaksodlingen. Barnens växande lungor är känsliga och den tunga fräna doften av tobak är skadlig. Dammet från tobaken sätter sig i lungor och orsakar astma, allergier och skador på andningsorganen. Även huden på de små händerna påverkas av alla kemiska ämnen som används för att skydda tobaksbladen från skadedjur. tilldelades han en åker och fick säd, gödsel, kemikalier mot pest och insekter, plast till ladan för att skydda tobaken från regn samt snören och säckar att packa tobaken i. När tobaken är packad fraktar markägaren iväg den och säljer den till högstbjudande. Efter att alla omkostnader dragits får Genisiyanos sin andel av markägaren. Förra året blev vinsten drygt 800 kronor. Det ska hela familjen på sju personer leva på under ett år. Bernard är 12 år och vet redan vad han vill göra när han är vuxen. Han ska odla tobak precis som sin far. Och han vet dessutom redan det mesta om tobaksodling: Först sår man frön i en mindre trädgård. När plantorna växer plogar man fältet där tobaksbuskarna planteras. När bladen är gula är det dags att plocka dem. Sedan knyter vi buntar och hänger bladen på tork i en lada. När de är torra sorteras de i fina och mindre fina blad och knyts i nya buntar. Dessa packas i balar som sys ihop. Bernard var bara fyra år gammal när han började lära sig odla tobak. Det var 1999 och familjens majsfält räckte inte till för att försörja alla familjemedlemmar. Genisiyano, 45 år gammal, är far till Bernard. Familjen bor i två små hus i en by på gränsen till Zambia. Min familj svalt och jag var tvungen att hitta en inkomst så därför gick jag till tobaksfarmen här bredvid och bad om ett arbete, berättar han. Av ägaren fick Genisiyano lära sig allt han behövde veta för att kunna odla tobak. När upplärningen var klar En familjeaffär. Tobaksodlaren Genisiyano, 45 år gammal, är far till tolvårige Bernard. Att odla tobak är mycket arbetsintensivt och Genisiyano behöver hjälp från hela familjen. Under skördetiden arbetar barnen så mycket att de inte hinner gå i skolan. BARNENS FRAMTID 2:07 2:07

6 Att odla tobak är mycket arbetsintensivt och Genisiyano behöver hjälp från hela familjen. Under vissa perioder, särskilt skördetiden, är arbetet så intensivt att hans barn inte kan gå i skolan. Jag är inte glad för att barnen måste arbeta, men vi har inget val, berättar han. Enligt Genisiyano vet markägaren Geoffrey Kalumikizi att barnen arbetar. När Genisiyano fick sin upplärning sa ägaren rakt ut att han skulle behöva flera händer under vissa perioder. Samtidigt visste han att Genisiyano inte skulle ha råd att betala för den hjälpen. Markägaren vet om att barnen jobbar. Det är så det ska vara, säger Genisiyano. Det har gått väldigt bra för grannen Geoffrey Kalumikizi. Han insåg tidigt vikten av att köpa upp land och ha ett väl fungerande lantbruk. Han arbetar hårt och har lyckats skaffa fem farmer och äger dessutom elva hus i Lilongwe. Stolt visar han upp det senaste, som när det är färdigbyggt, ska ha tio rum, tre badrum och ett stort garage. I maj ska han flytta in tillsammans med sin senaste fru och ett par av barnen började jag odla tobak och majs. Redan året därpå kunde jag köpa en bil och en lastbil för vinsten. Efter tre år köpte jag mitt första hus i Lilongwe. Geoffrey är en stadig man med ett bullrande, varmt skratt. Han pratar gärna om de miljontals malawier som inte lyckats. Om fattigdomen och de som inte ens har en dollar om dagen att leva på. Arrendesystemet som Genisiyano och många andra i byn arbetar med är illa sett. Men vid frågor som handlar om arrenden och barnarbete nekar Geoffrey helt och hållet. Vi har slutat med arrenden eftersom det är sett som en form av slaveri. Nu har vi istället jordbruksarbetare på 10-månaders kontrakt. Markägaren nekar också till att barn arbetar på hans farm. Ingen under 17 år är tillåten på min farm, säger han men erkänner strax efteråt att det händer att barn kommer till honom och ber om pengar för att köpa skolböcker och då kan de få göra lite enklare sysslor. En av dem ljuger. Eller är det så att Genisiyano inte vet om att han numera har ett kontrakt med fast lön? Varken Genisiyano eller hans fru Annamella har gått i skolan och kan därför inte läsa eller skriva. När de var barn var skolor något som bara en liten del av Malawis befolkning hade råd med. Geoffrey Kalumikizis pappa»ingen under 17 år är tillåten på min farm men det händer att barn kommer till mig och ber om pengar då kan de få göra lite enklare sysslor.«6 BARNENS FRAMTID 2:07

7 Lilongwe Så lever barn i Malawi Malawi, i sydöstra Afrika, höll efter tre decennier av enpartistyre sitt första flerpartival år Trots detta har den negativa utvecklingen inte lyckats vända, då sociala orättvisor, korruption och en växande aidsepidemi hör till landets största problem. Befolkningen är ung, över hälften av malawierna är under 20 år. Mer än hälften av Malawis befolkning lever också under fattigdomsstrecket. hade däremot råd att skicka sina barn till skolan. Detta gav Geoffrey ett försprång som han har tagit tillvara. Barnen i Malawi befinner sig längst ner på tobakens ohälsosamma kedja till konsumenterna. Malawi, som är ett av världens fattigaste länder, är beroende av tobaksindustrin. Tobak står för 70 procent av Malawis exportinkomster, vilket förra året motsvarade 220 miljoner dollar. Det är otroligt lite för ett land med 12,5 miljoner invånare. Som jämförelse såldes det lika många snusdosor (220 miljoner) i Sverige En snusdosa kostar ungefär fem dollar. Bernard är ett av minst barn som arbetar gratis med att odla tobak i Malawi. Samtidigt tjänar de internationella tobaksbolagen 400 miljarder dollar om året på tobak som produceras av barn. I en forskningsstudie gjord 2006 av forskare från University of California beräknas tobaksbolagen tjäna 10 miljoner dollar om året på barnarbetet i Malawi. Det är vad det skulle kosta att betala vuxna män och kvinnor för att göra arbetet som barnen utför utan lön. En liten summa jämfört med de vinster företagen gör. År 2001 bildade tobaksbolag, fackföreningar och intresseorgan föreningen»eliminating Child Labour in Tobacco Growing Foundation«(ECLT). Syftet kan man utläsa av namnet, barnarbete ska avskaffas. Lanseringen ledde till positiva nyhetsartiklar. Sex år senare har kampanjen, som startade i Barns rättigheter I Malawi saknas generellt kunskap om barns rättigheter, speciellt på landsbygden. Barn får sällan uttrycka sina åsikter eller delta aktivt i samhället. I Malawi är det vanligt att unga flickor blir bortgifta mot sin vilja. Misshandel i hemmen och i skolorna är ett växande problem. Andelen barn som arbetar ökar också. Utbildning Grundläggande utbildning är centralt för barnens utveckling. I Malawi är utbildningssituationen bristfällig, särskilt på landsbygden där många barn tvingas sluta skolan i förtid för att arbeta. Bristen på skolor och lärare är ett annat problem. Kvaliteten på utbildningen är låg och de få lärare som finns är dåligt betalda. Hälsa I Malawi dör varje år tiotusentals människor av aids och hittills har omkring en miljon barn blivit föräldralösa till följd av pandemin. Källor visar siffror så höga som 30 procent hiv-smittade. Därmed tillhör landet ett av de allra värst drabbade länderna i Afrika. Barnadödligheten är också hög och dödsorsakerna är främst malaria och undernäring. Ett annat stort hälsoproblem är bristen på rent och drickbart vatten. Detta drabbar framför allt barnen som genom det orena vattnet smittas av kolera, hepatit och andra dödliga sjukdomar. Plans arbete Plan arbetar med en rad åtgärder för att öka barns deltagande och medvetenheten om barns rättigheter. Utbildning för alla är ett viktigt mål för Plan. Förhoppningen är att kunna öka skoldeltagandet, i synnerhet för flickor. Plan stödjer även skolbyggnadsprojekt och utbildning av lärare för att förbättra kvalitén på undervisningen. Plan arbetar med att öka kunskapen om hiv/aids bland unga och vuxna genom informationskampanjer för att begränsa ytterligare spridning. Många av de områden där Plan arbetar i Malawi präglas av dåliga möjligheter till livsmedelsförsörjning, därför arbetar Plan bland annat med att utbilda bönder om hur man brukar jorden på bästa sätt. Källor: Unicef, Plan BARNENS FRAMTID 2:07 BARNENS FRAMTID 2:07

8 Malawi, lyckats nå barn. Det i ett land där 1,2 miljoner barn under 14 år beräknas arbeta. Under de första fyra åren lade organisationen sammanlagt 2,3 miljoner dollar på olika projekt som skulle minska antalet barnarbetare. Forskningsrapporten från University of California är extremt kritisk till ECLT.»I Malawi använder sig transnationella tobaksbolag av projekt mot barnarbete för att förbättra företagens rykte och avleda allmänheten från det faktum att de gör stora vinster på låga löner och billig tobak.«kan tobaksbolagen göra mer? Svaret är ja. Om de verkligen vill avskaffa barnarbete så skulle de kunna göra det inom tio år, säger Seamus Mac Roibin, ansvarig för frågor om barnarbete på Unicefs kontor i Malawi. Enligt Seamus har ECLTs kampanj för att minska barnarbete inte lyckats. Stora farmer har möjligen minskat antalet barnarbetare. Men hos de små och medelstora tobaksodlarna är barnarbete normen. Och det är de som står för den största delen av all tobak som odlas i Malwi. Jag undrar om motiven bakom ECLT är att företagen vill ta ett socialt ansvar. Tyvärr tror jag att deras främsta motiv är att hantera riskerna som den negativa publiciteten kring barnarbete skulle innebära, säger Seamus Mac Roibin. Swedish Match, som dominerar snusmarknaden i Sverige, skriver på sin hemsida att de inte tolererar barnarbete. Men på en direkt fråga svarar Ulf Svensson, informationsdirektör på Swedish Match: Att flytta våra inköp från områden där barnarbete kan förekomma ser vi som den minst önskvärda åtgärden, eftersom det i de flesta fall skulle förvärra situationen för arbetarna och därför strider mot FN:s Barnkonvention. Bättre pris på råtobak och rimliga löner till barnarbetarnas föräldrar skulle göra livet lättare för barn som Bernard som har det svårt i skolan. Om han inte behövde jobba på farmen skulle det gå mycket bättre med skolarbetet. Det går inte så bra för jag har inga böcker, säger han. Han går nu om tredje klass. Tvåan fick han också gå om. I slutet av mars, strax efter skörden då han jobbade hela dagarna, fick han underkänt på proven. Det kan betyda att han kanske måste gå om trean en gång till. Eller så slutar han skolan.»om tobaksbolagen verkligen vill avskaffa barnarbete så skulle de kunna göra det inom tio år.«8 BARNENS FRAMTID 2:07 8 BARNENS FRAMTID 2:07

9 Första resan i cyberrymden Det är helt otroligt! Att vi kan sitta här framför datorn och chatta med ungdomar som kommer från en annan by. Det glittrar i ögonen på Erilda när hon springer fram och tillbaka mellan datorerna på det trånga Internetcaféet, medan hon pekar på skärmarna och pratar med sina kompisar. Text och foto: David Isaksson/global reporting Det här är första gången någonsin som Erilda använder en dator och det lär inte bli den sista! Internetcaféet ligger på en lerig tvärgata, en bit från centrum i staden Elbasani i hjärtat av Albanien. Landet är på samma gång både extremt globaliserat och extremt isolerat. Den viktigaste inkomstkällan är de pengar som albanska gästarbetare skickar hem från de länder där de arbetar. Nästan alla ungdomar jag träffar har någon anhörig, oftast pappan, som jobbar i Grekland eller något annat EU-land. Samtidigt lever de själva kvar i de isolerade bergsbyarna. Så gott som alla ungdomar i Albanien har tv hemma och många är vana vid att skicka SMS. Men Internetuppkoppling saknas utanför de stora städerna och många ungdomar har aldrig någonsin suttit vid en dator. Det var just för att stärka kontakten mellan ungdomar i olika byar och samtidigt ge dem chansen att prova på Internet som Plan Albanien startade Internetprojektet. Erilda har nu satt sig ned vid datorn. På andra sidan cyberrymden, vid en annan dator på ett annat Internetcafé, sitter fyra tjejer från en annan by. Nu chattar de för fullt om hur det ser ut hemma, vad de gör på fritiden och vad de drömmer om att bli när de går ut skolan. I början var jag nog lite rädd för att något skulle gå sönder när jag tryckte på knapparna, men nu känns det bra. Tidigare hade jag bara läst om datorer och sett på tv hur folk använder dem jag kunde inte föreställa mig hur det var att själv sitta framför datorn. Grizelda Zisi är Plans koordinatör för projektet och lite av en extramamma till alla ungdomarna. Hon lugnar ner dem, förklarar vad de behöver tänka på och hur de bäst skriver för att de på andra sidan ska förstå. Förhoppningen är att de längre fram också ska kunna prova att Leonard och Flutura som är sexton och Erilda som är tretton år delar en dator på Internetcaféet. söka information och surfa på olika hemsidor. Jag är faktiskt förvånad över att de lärt sig så fort, konstaterar Grizelda. Bleima söker efter bokstäverna på tangentbordet, det hela är lite ovant och nytt. Hon är ordförande i den kommunikationsgrupp som ungdomarna från byn bildat med stöd från Plan. Syftet med gruppen är att öka kontakten mellan ungdomar i olika delar av Albanien. Förutom att lära sig använda datorer har ungdomarna bland annat spelat teater. Än så länge är det inte någon här i byn som ens har en dator så det dröjer nog men självklart jag vill ha Internet i vår by så fort det bara går! Det vore fantastiskt! BARNENS FRAMTID 2:07 9

10 Fadderresan»Alla faddrar borde få uppleva detta!«tidigt på morgonen landar en grupp förväntansfulla faddrar i Bangalore och tar in de första intrycken av Indien det varma klimatet och livliga gatumyllret. Snart ska de träffa sina fadderbarn för allra första gången. Första dagen tillbringas i Bangalore där vi hinner sova ut, åka på sightseeing och lära känna varandra lite bättre. För fyra av resenärerna är det inte första fadderresan. De träffades på Plans gruppresa till Ecuador förra året och blev goda vänner. När de fick höra att det planerades en gruppresa även till Indien passade de på att anmäla sig både som faddrar till ett indiskt barn och till resan. Det är ju inte så tokigt, att få träffa sitt nya fadderbarn nästan direkt! Då blir det säkert lätt att skriva sedan, tror vännerna Gunilla och Irené. Redan nästa dag ger vi oss av norrut med nattåg till de första fältbesöken. Resan är inte bara en möjlighet för faddrarna att med egna ögon se vad deras bidrag resulterat i, det är också många gånger en känslosam och en stark upplevelse för alla inblandade. De foton faddrarna har skickat under åren hänger ofta på hedersplats i fadderbarnens hem. Ute i byarna välsignas vi med en röd prick i pannan. Kvinnorna är klädda i färgglada saris och har blommor i sina svarta flätor. Alla vill hälsa. Vi har lärt oss att i Indien hälsar man inte genom att ta i hand utan man säger»namaste«och sätter handflatorna mot varandra framför sig. Men när vi kliver ur bilarna vill alla istället ta i hand, för så har de i sin tur lärt sig att man gör där vi kommer ifrån. Några av barnen vågar sig även på att testa de engelska ord de lärt sig i skolan. När vi fotograferar dem skiner de upp och det blir trångt framför oss då alla vill fastna på digitalkamerans bildskärm. Denna vecka är det festival i området och vår lilla faddergrupp blir en del av festivalfirandet. Faddrarna får blomsterkransar runt halsen för att fira mötet. Det bjuds på chai, det kryddiga och söta indiska teet, kakor, frukt och mat. Det är uppenbart att de har förberett sig länge för besöket och vi känner oss väldigt välkomna. I en av byarna möts vi till och med av en orkester! Faddrarna får gå i täten på väg mot sitt fadderbarns hem, medan alla sluter upp efter dem. Benne och Marie-Charlotte ger sitt fadderbarn Chandu en badboll som ser ut som en jordglob. Han tittar storögt på när de pekar ut Indien bland alla världens länder, sedan snurrar de runt jordgloben och visar var Sverige ligger. Chandu och hans lillebror är dagen till ära uppklädda i nya tröjor, en i blått och en i gult. Precis som svenska flaggan, utbrister Benne samtidigt som han ger sitt fadderbarn ännu en kram. Det är en fantastisk upplevelse att träffas på riktigt, förklarar han, efter alla år av foton och brev är det nästan overkligt att vi nu är här! Efter besöket får faddrarna träffa ett kvinnoforum där medlemmarna berättar om hur de med stöd från Plan skapat en minibank för att kunna hjälpa varandra med mindre lån och sparande. Tidigt nästa morgon lämnar vi Madakasira för att ta tåget ner till Mysore. Förutom att Pauline och hennes mamma Rose-Marie träffar sitt fadderbarn Kiran, hinner vi även besöka en av Plans barnklubbar, där 10 BARNENS FRAMTID 2:07

11 Fadderresan barnen hälsar oss välkomna och ger oss varsin vacker röd ros. Syftet med barnklubben är bland annat att ge barnen utbildning i hur de själva kan påverka och förbättra sin livssituation och att öka deltagandet bland barn och ungdomar i de projekt som Plan startar i deras byar. Efter att vi presenterat oss berättar barnen via en tolk om sig själva och deras aktiviteter i barnklubben. Vi stöttar varandra och pratar om olika problem, till exempel om något barn inte kommer till skolan tar vi tillsammans reda på varför och försöker göra någonting åt det, säger en av flickorna. Efter några intensiva dagar ute i fält återförenas till slut hela gruppen för att flyga söderut till delstaten Kerala. Alla är nyfikna på varandras fadderbesök och det blir en del livliga samtal där man delar med sig av sina upplevelser. Vi kliver på husbåtar som ska ta oss genom Backwaters vattensystem av floder, små kanaler och sjöar. Det gröna bördiga landskapet är en skarp kontrast till de karga landskap vi upplevt under fältbesöken. Båtarna smyger fram över blankt vatten och den varma luften fylls av den parfymerande, söta doften från jasminblommor. Vi vinkar till barnen som leker i vattnet och kvinnorna som tvättar kläder på platta stenar utanför sina hus. Vår styrman berättar att det är torrperiod nu, men under sommarmånaderna drar monsunregnet in och hela området svämmas över. Efter en natt på husbåtarna kliver vi i land och tar oss med buss längs med slingrande vägar på meters höjd. I Kardemummabergen finns inte bara kardemummaodlingar, utan även vidsträckta teplantager som sveper över de gröna sluttningarna längre upp i bergen. Vi får även möjlighet att besöka en tefabrik och lära oss hur de gröna bladen förvandlas till olika tesorter. På kvällen når vi fram till hotellet som bjuder på en hisnande vacker utsikt över bergstopparna. Efter två innehållsrika och spännande veckor är det till slut dags att lämna detta färgstarka land, med sin brokiga kultur, vackra landskap och vänliga människor. Alla faddrar borde få uppleva detta! menar Helen och säger att det var lika roligt att vara med på de andras fadderbesök. Och nu vet jag en hel del mer om arbetssätt, planering och hjälp till självhjälp. Hela resan var en av de mest minnesrika och fantastiska jag varit med om! Text och foto: annika widholm/plan sverige Kommande fadderresor kan du läsa om på vår hemsida under»aktuella fadderresor«. Där kan du även se fler bilder från Indienresan. BARNENS FRAMTID 2:07 11

12 Det gäller att ha attityd om man är tonåring och ställer upp i Gudang Garam Rock Competition, totalsponsrat av tobaksindustrin. Killar med smak? Rockfestivaler, basketmatcher och universitetsfester i Indonesien är det mesta sponsrat av de stora cigarettbolagen. Tobaksindustrin uppträder som hjältar och öser samtidigt ut trendig livsstilsreklam för att få ungdomar att börja röka. Överallt i Jakarta finns affischtavlor med natursköna landskap, rockartister och slogans som»killar med smak«. Text: maria bergvall foto: leif eiranson (bilder ur den kommande tv-dokumentären tobakens barn) Cigarettflickorna är unga och välmejkade. Arbetskläderna: högklackat och kortkort i svart och guld, cigarettmärket Dji Sam Soes färger. Två och två arbetar de sig genom festivalområdet på allt tröttare ben. Kunderna är många; det är lockpris i kväll. Publiken är ung och hip, röken ligger tät. Vi är på Java Jazz Festival i Jakarta. Musiken pumpar. I ett hörn latinofunk, i ett annat bluesig jazz, på stora scenen Jamie Cullum. Evenemanget är arrangerat och sponsrat av Indonesiens största tobaksbolag Sampoerna, nyligen köpt av Philip Morris. I år har man fått hit internationella storstjärnor som Chaka Khan, John Scofield och Level 42. Och just nu alltså Jamie Cullum, som uppträder framför jättelika videoprojektioner med cigarettreklam och får tonårstjejerna i publiken att tjuta av glädje. Strax intill pustar Ava och André ut med ett bloss och en öl. Här i Indonesien sponsras de flesta stora musikevenemang av tobaksbolagen, säger André. Varför vet jag inte, men jag tycker det är bra. Vi får hit stora artister från utlandet som inte skulle komma annars. Musik utan cigaretter är inget kul, säger Ava. Rökning är en cool livsstil, alla unga röker. Tidigare i dag, på samma scen där Jamie Cullum står nu och omgivna av samma skog av flaggor med cigarettreklam, samlades hundratals barn i körsång och dans till komp av Indonesiens bästa musiker. De sjöng om fred, hopp och mirakler. Satsningen heter Children are the future och arrangeras av Sampoerna Foundation, en stiftelse som grundades 2001 av just det tobaksbolaget Sampoerna. Sedan Philip Morris tog över är vi helt frikopplade från cigarettillverkningen, försäkrar Sampoerna Foundations ordförande Elan Merdy. Vi bygger skolor, delar ut stipendier och stöttar kultur. Vi har sponsorer som Exxon 12 BARNENS FRAMTID 2:07

13 Cigarettflickorna jobbar två och två på Java Jazz Festival. Affärerna går bra, storsäljaren är huvudsponsorns märke Dji Sam Soe. I Indonesien blir reklammakarna uppfinningsrika eftersom cigaretter inte får synas i bild. Cool frisk mentol blir ett alternativ. Mobil också. Men det är klart, Sampoerna är vår största bidragsgivare. Elan Merdy talar sig varm för Corporate Social Responsability, att företagen tar ett socialt ansvar. Företag sponsrar skolor, hem för föräldralösa, lärarutbildning, katastrofhjälp översvämningar är vanliga här och annat som samhället inte har råd med. I utbyte får bolagen bra goodwill. De köper en image av godhet, eller som Elan Merdy uttrycker det: en biljett till himlen. Bland bidragsgivarna finns förutom olje- och tobaksbolag till exempel Siemens, BMW, en rad olika banker runtom i världen och faktiskt också svenska Gunnebo. Tobaksbolagen är som en orm med två huvuden, säger den unga aktivisten Dina Kania som just nu ägnar all sin tid åt opinionsarbete mot tobak inte precis någon folkrörelse i Indonesien, där två av tre röker och cigarettkonsumtionen bland unga och kvinnor ökar lavinartat. Tobaksindustrin uppträder som hjältar och de fattigas frälsare. Samtidigt öser de ut massiv PR för att få ungdomar att börja röka; trendig livsstilsreklam om sport, äventyr och skönhet. Går du på bio, på en basketmatch eller en universitetsfest allt är sponsrat av cigarettbolagen. Huvudstaden Jakarta, med lika många invånare som Sverige, är full av cigarettreklam på gigantiska affischtavlor och skärmar med rörliga bilder. Strategiskt placerade över huvudleder och vid rondeller drar de blickarna till sig med natursköna landskap och män till häst (Marlboro), bergsklättrande ungdomar (Djarum Super), gröna friska blad (Mezzo,»zzzo mild!«) och rockartister. Klassisk livsstilsreklam, med andra ord. Nyligen vann antitobaksaktivisterna ett par små segrar: en är att själva cigaretterna inte får figurera på bild i reklamen, och att varningstext är obligatorisk. En annan är att tv-reklam för cigaretter är tillåten bara från kl 21. Dina Kania tycker att det är en droppe i havet. Inget annat land i den här delen av världen har så flat hållning mot tobaksindustrin som Indonesien. Vår regering är den enda i Asien som inte skrivit på den internationella tobakskonventionen FCTC, till exempel. I februari 2007 gick Indonesiens industriminister ut via nyhetsbyrån Reuter och förklarade att landet inte har råd att stöta sig med tobaksindustrin. En hållning som stöds av Imam Haryono, chef för tobaks- och alkoholavdelningen på industridepartementet. Vi utvecklingsländer behöver verkligen hjälp från industrin. De tillför enormt mycket vad gäller arbetstillfällen och ekonomi, för att inte tala om utbildning, sport och kultur. Inte utan stolthet berättar Imam Haryono att regeringen nu beslutat om nya mål för både produktion och export av tobak. Båda ska öka! Produktionen ska upp med 3% varje år. Det betyder att vi ska tillverka 260 miljarder cigaretter 2015, mot dagens 220 miljarder. Ett bra mål. Yooo, keep rockin bro!!!! Regnet har hängt i luften hela dagen. Stämningen är nervös, men när killen vid ljudmixern rattat färdigt går soundcheck bra. De tolv tävlande rockbanden trampar oroligt runt. I kväll är det en viktig deltävling i BARNENS FRAMTID 2:07 13

14 Det är cool att röka, tycker Villa, 26, som hänger med tjejkompisar på en uteservering i Jakarta. Freddie, sångare i bandet Do Or Die, laddar för kvällens tävling. Klart man röker, man är ju rockmusiker! Gudang Garam Rock Competition för unga talanger. Gudang Garam är en av Indonesiens största cigarettproducenter. Den stora tv-kanalen Indosiar ska sända hela utomhusevenemanget. Deras populära programledare är på plats och man hoppas på mycket publik. Anggun presenterar sitt band Art X: två gitarrer, bas, trummor och sång. Det är tobaksindustrin som sponsrar det här, så brukar det vara. Vi struntar i vem som betalar bara vi blir berömda och får ett skivkontrakt. Precis som de andra banden är medlemmarna i Art X mellan 17 och 22. Alla odlar sin stil: djärvt klippta neonfrisyrer, piercing, svart läder och nitar. Alla röker. Rockmusiker måste röka och dricka! Freddie i bandet Do Or Die skrattar, drar ett djupt bloss och rättar till den blåsvarta snedluggen. Då kommer regnet. Strax före start, när mörkret har fallit och de jättelika reklamprojektionerna är på plats, klarnar himlen lika plötsligt. Thank you Gudang Garam, för Killar med smak! Let s roooock! Publiken gungar med vid kravallstaketet framme vid scenen. Arrangören och skivbolagsdirektören Log Zhelebour kedjeröker och skiner som en sol: Gudang Garam har sponsrat mig ända sen slutet av 1980-talet, och i år är de exklusiv sponsor för tävlingen. Jag är verkligen tacksam, vilket tillfälle för killarna att nå sina drömmars mål! Strax innanför entrén ligger Gudang Garam-cigaretter under ett tak av tältduk. Den som lämnar sin entrébiljett får cigaretter i utbyte. Det gör nästan alla. Och överallt på banderoller och storbildsskärmar syns Gudang Garams typiska svartröda, explosivt rockiga reklam och deras slogan Pria Punya Selera Killar med smak. Som doktor och lungspecialist är jag väldigt orolig. De patienter som kom till mig för tio år sen hade tbc, idag kommer allt fler med lungcancer och KOL, en kronisk obstruktiv lungsjukdom. Tjandra Yoga Aditama är läkare och forskare. Han suckar lite och berättar om de inhemska cigaretterna kretek, som har funnits i över hundra år och som fortfarande mer än varannan indonesisk rökare föredrar: Myten säger att det på 1880-talet fanns en man, Haji Jamahri, som ville lindra sitt onda i bröstet antagligen en mild astma och blandade tobak med nejlikolja. Det fungerade fantastiskt, tyckte han, och började tillverka kretek kommersiellt. På den vägen är det. Så vi har en alldeles egen tobakstradition som sitter djupt, även om många nuförtiden röker importerade cigaretter. Doktor Tjandra är pessimistisk, och särskilt bekymrad över den ökande andelen rökare bland unga och kvinnor i storstäderna. Precis som Dina Kania tycker han att regeringen är svag: De vill inte reglera tobaksindustrin. Och industrins lobbyister är så mycket starkare än vi. Också i Indonesiens parlament motsvarande vår riksdag är tobaksmotståndarna få. Ett undantag är Hakim Surimuda Pohan, en blid medelålders man av skarpa ord: 14 BARNENS FRAMTID 2:07

15 Det är bara struntprat att vi inte skulle klara oss om vi tar strid mot tobaksindustrin! Trots att vi har höjt tobaksskatten i flera år ökar antalet anställda. Att industrin skulle sparka folk och fly landet är bara myter. Nu odlas det ju tobak i landet, och det finns ett par tusen små och stora tobaksbolag som ger sju miljoner människor arbete. Vad ska de ägna sig åt om folk slutar röka? Tillverka hjärtmedicin, svarar Hakim Surimuda Puhan. Nikotinamid går att utvinna ur tobaken och är en utmärkt hjärtmedicin. Visst krävs mer forskning, men produktionen kan ställas om från gift till läkemedel. Vägen dit verkar lång. Indonesien med sin bräckliga demokrati och snabbt växande medelklass har trots allt 60 miljoner fattiga och 40 miljoner arbetslösa. Varannan människa lever på mindre än två dollar om dagen. Men storstadsungdomarna med ipods, mobiltelefoner, fritid och pengar vet vad de vill: Folk tycker det är häftigt att röka, det är ett skäl för mig också, säger 26-åriga Villa som sitter med två tjejkompisar på en uteservering. Alla tre röker oavbrutet. Jag är en happy smoker, säger Syeda vid bordet intill. Jag började röka i högstadiet och sedan, på allvar, när jag fick jobb och egna pengar. Det är tufft att röka. Förr var det inte så många tjejer som rökte men det är annorlunda nu, kanske på grund av reklamen. Vi säger inte till de unga: sluta röka för annars blir du sjuk! Det är gammaldags, det funkar inte. I stället säger vi: du är lurad av tobaksindustrin, vill du verkligen ge dem dina pengar? Dom blir rika medan du dör. Senare samma kväll börjar det regna igen. Himlen öppnar sig och på tv-nyheterna pratar man om nya översvämningar. Ungefär samtidigt vinner Art X deltävlingen i Gudang Garam Rock Competition. Nu går de vidare till final i juni. Skivkontraktet är inom räckhåll. Om tobaksindustrin vill. FCTC, Framework Convention on Tobacco Control, är WHO:s ramkonvention för tobakskontroll som antogs 2003 av 192 länder. Konventionen är ett viktigt verktyg i kampen för att begränsa de skadliga effekterna av tobak. Läs mer om FCTC på WHO:s hemsida För tio år sedan var tbc den vanligaste lungsjukdomen i Indonesien. Idag ökar lungcancer och KOL, kronisk obstruktiv lungsjukdom, i rasande takt. Elva trappor upp i ett hus av glas och stål, i hjärtat av Jakartas finanskvarter, sitter den stora reklambyråns AD Handry Karya och pillar på sin laptop. Han är ett ungt, blygt och kreativt geni som vunnit massor av priser motsvarigheten till den svenska reklambranschens Guldägg och gjort flera kampanjer för Indonesiens stora cigarettillverkare. Varje märke har en karaktär, en personlighet... en själ, säger han. Eftersom vi inte får visa cigaretter eller rökare blir utmaningen desto större. Är cigaretten en macho-karaktär? En social varm själ? En ung sportig personlighet? Handry bläddrar i datorn och tar fram en lyckad tv-reklam han gjort för ett av de största tobaksbolagen. Filmen är humoristisk med en stor dos socialt patos. Den här cigarettens karaktär är full av självförtroende, rakt på sak och med drag av rebell. Den funkade bra. I en annan del av Jakarta förklarar aktivisten Dina sin strategi: BARNENS FRAMTID 2:07 15

16 Plan i Sverige Plan är en internationell biståndsorganisation som arbetar för och tillsammans med barn. För Plan är barn i världen en kraft som kan påverka sin egen utveckling. Plan: stödjer utvecklingsarbete på gräsrotsnivå tillsammans med barnen och utifrån deras rättigheter och behov hävdar barns rättigheter ökar förståelsen mellan olika kulturer och människor arbetar utifrån FN:s barnkonvention Plans arbete finansieras främst genom fadderskap. Som fadder stödjer du utvecklingen i barnets närmiljö. Dina pengar går alltså inte till något enskilt barn utan bidrar till att många får det bättre. Plan är en religiöst och politiskt obunden organisation som ingår i ett internationellt nätverk av 66 länder. Det gör Plan till en av världens största biståndsorganisationer som arbetar med barn. Vår verksamhet utvecklas ständigt. Aktuell information får du på vår hemsida: Fadderfrågan Plan får varje dag många frågor som gäller kommunikationen med fadderbarnen, situationen i länderna och mycket mer. Här är svar på en av dessa frågor. Hur länge kan jag vara fadder i Plan? Om ditt fadderbarn av någon anledning inte längre kan vara kvar i Plan kommer vi att informera dig om detta. Anledningen till att ett fadderbarn inte längre är kvar i Plan kan till exempel vara att fadderbarnet har fyllt arton år och då inte längre är ett barn enligt FN:s Barnkonvention. En annan orsak kan vara att Plan, tillsammans med lokalbefolkningen, nått sina mål i området och därmed avslutas stödet till byn där fadderbarnet bor. I de allra flesta fall får faddern en förvarning i god tid innan avslutet går igenom. Men i en del fall skickas det inte ut någon förvarning, till exempel om fadderbarnet flyttar. Detta gäller även om Plan tvingas lämna ett område med kort varsel, vilket bland annat kan ske vid politiska oroligheter. Ditt fadderskap i Plan fortsätter tills du kontaktar oss och meddelar att du vill avsluta ditt stöd till Plan. För mer information är du alltid välkommen att kontakta oss på telefontid , eller besöka vår hemsida Nytt samarbete med TV4 Panelen är Sveriges nya stora medie- och konsumentpanel där personer från hela Sverige tycker till i aktuella frågor. Som medlem i Panelen uttrycker du din åsikt i frågor inom olika områden genom enkäter som skickas ut till dig via e-post. Du är genom Panelen med och påverkar framtidens medie- och produktutveckling och erbjudanden. Du får en ekonomisk ersättning som du kan välja att använda själv eller skänka till Plan Sverige, Rädda Barnen eller Röda Korset. Anmäl dig till Panelen på telefon: fax: telefontid vardagar Pg för Fadderbidrag Pg för övriga bidrag Bg för Fadderbidrag Bg för övriga bidrag Vill du stödja barnmediegruppen? I förra numret av Barnens framtid skrev vi om den indiske pojken Laxman som tecknar serier för att försöka skapa ett bättre samhälle. Han är ett av de barn som deltagit i medieprojektet Umang i den indiska delstaten Uttrancha. På Plantorget finns det nu möjlighet att stödja projektet som stärker barns rättigheter i Indien. I projektet Umang har barn och unga fått lära sig att dokumentera sociala problem genom bland annat serietecknande, fotografering och radioproduktioner. Invånarna i de byar som deltagit i projektet har fått ta del av barnens produktioner. Det har skapat diskussioner och fått många vuxna att försöka ändra destruktiva beteenden. Läs mer på: 16 BARNENS FRAMTID 2:07

17 Vinn en resa till ditt fadderbarn! m Mötet mellan fadder och fadderbarn är ofta en stark upplevelse som skapar minnen för livet. Nu har du chansen att vinna en resa för två personer till just ditt fadderbarn. Det enda du behöver göra är att värva en fadder till Plan och att skriva en kort motivering till varför just du ska bli den lyckliga vinnaren. Du som redan är fadder registrerar din vän genom att fylla i uppgifterna nedanför och skicka in talongen till oss. Du kan även skicka in ditt tävlingsbidrag via vår hemsida Tävlingen pågår fram till 22 juni. Observera att den person du värvar måste ha samtyckt till att bli fadder. Han/hon kommer inom kort att få ett välkomstpaket från Plan hem i brevlådan. Ditt SP-nummer: Motivering (max 40 ord): FRANKERAS EJ MOTTAGAREN BETALAR PORTOT Din väns uppgifter: Namn: Adress: Postnr: Postadress: Plan Sverige SVARSPOST Stockholm E-postadress: Telefonnummer dagtid: BARNENS FRAMTID 2:07 17

18 Plan i världen Ungas åsikter nonchaleras i svensk press Barn och unga är underrepresenterade i svenska medier. När de förekommer i svensk press presenteras de oftast i negativa sammanhang och framställs mycket ofta som offer. Det är några av slutsatserna i rapporten»unga granskar media«som är gjord av sexton elever på Globala gymnasiet i Stockholm i samarbete med Plan Sverige. Syftet med mediegranskningsprojektet var att undersöka hur ofta barn och unga förekommer i svensk press (Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressen). Tanken var också att väcka en etisk debatt inom journalistkåren. Det är första gången i Sverige som unga själva granskar medier, säger Ida Ingemansson, elev på Globala gymnasiet, och en av rapportförfattarna. Under arbetet med rapporten blev hon framför allt förvånad över att flickor och pojkar skildras så stereotypt i våra medier. När det exempelvis skrivs om alkohol och droger intervjuas enbart unga killar, när man tar upp ett ämne som p-piller får enbart unga tjejer komma till tals. Och när det gäller frågor som rör alla i samhället är det nästan alltid bara vuxna som får uttala sig, konstaterar Ida. Barn syns inte i media i första hand för något de gjort, utan för något de har varit med om. Rapporten visar att barn och unga främst förekommer i artiklar som handlar om brott och våld. Till stor del är barnen offer (36 procent), i några enstaka fall är de gärningsmän. I rapporten intervjuas också Lena Nyberg, barnombudsman, om hur hon försöker påverka journalister när det gäller barn och medier. Vi deltog bland annat i debatten efter tsunamikatastrofen, där man beskrev de ensamkommande barnens svåra situation på ett sätt som de inte riktigt själva kunde ta ställning till vad det kunde få för konsekvenser, säger hon i rapporten. Barnombudsmannen har också efterfrågat en särskild pressetik för barn i Sverige, vilket redan finns i Norge. Ida Ingemansson var också med i den delegation som Plan nyligen sände till World Summit on Media for Children. World Summit är internationella möten för medieaktörer som hålls vart tredje år för att diskutera frågor som har med barn och medier att göra. Det första mötet hölls i Australien 1995 och i år samlades man i Sydafrika. Här presenterade Ida slutsatserna i»unga granskar media«inför nästan tusen åhörare och blev också intervjuad i sydafrikansk teve. Av de 88 länder som var representerade på mötet var det endast Sverige och Sydafrika som gjort mediegranskningar. Ida berättar att rapportförfattarna nu tänker kontakta de medier Ida Ingemansson, elev på Globala gymnasiet i Stockholm, ingick i den delegation som Plan skickade till World Summit on Media for Children i Sydafrika. man granskat för att diskutera slutsatserna med journalister och redaktionssekreterare. Ett annat sätt att påverka är att ringa till tidningar eller andra medier varje gång man ser en artikel eller ett inslag som är fördomsfullt eller kränkande för unga, föreslår hon. Plan arbetar med flera medieprojekt tillsammans med unga runt om i världen och Lennart Reinius, chef för Plans programavdelning, menar att barn och medier är en viktig fråga för organisationen. Det var han som initierade granskningsprojektet och han hoppas att rapporten och de fortsatta diskussionerna på tidningarna kan få journalister att ändra inställning till barn i medier. Enligt honom borde medierna vara intresserade av ungas åsikter, om inte annat för att de är de framtida läsarna. Men Plan kan bara göra journalisterna uppmärksamma på problemet. Vi är experter på mänskliga rättigheter, inte på pressetik! Agneta Larsson/Global Reporting Källa: Rapporten»Unga granskar media«läs mer om World Summit on Media for Children på Foto: Pernilla Nilsson 18 BARNENS FRAMTID 2:07

19 Plan i världen Plan vill förbjuda skadliga initieringsriter Globala elever ute i verkligheten När eleverna från Globala gymnasiet i Stockholm skulle göra sin utlandspraktik valde flera att besöka Plans utvecklingsprojekt i Indien. Eleverna reste till delstaterna Rajasthan och Andhra Pradesh där de möttes av Plans lokala personal och fick lära sig mer om hur organisationen arbetar. Här skriver Johanna Dixelius om mötet med Sarifa som gjorde ett starkt intryck. Klassrummet är kvadratiskt och belysningen är svag. Väggarna är målade i en svag grön färg och nästan helt täckta av affischer på hindi eller marwari som är det lokala språket. Inga bord eller stolar finns i klassrummet, men på en vägg hänger en svart griffeltavla. Jag befinner mig i ett samhälle som heter Lunkaransar i Thar-öknen i delstaten Rajasthan i nordvästra Indien. Bredvid mig sitter Sarifa som berättar att hon är 15 år och bor i en liten by som ligger 80 kilometer från Lunkaransar. Skolan som Sarifa går på heter Balika Shivir, som är en internatskola för flickor som inte har tillgång till utbildning i sin hemby. Sharifas favoritämne är matematik. Jag ger Sarifa ett papper och ber henne rita sin familj och jag gör likadant. Det verkar som att hon tycker om uppgiften trots ursäkter om att hon ritar dåligt. Sarifa berättar om sin familj och vi konstaterar med stolta leenden att vi båda är storasystrar och byter sedan teckningar med varandra. I Sarifas hemby finns det bara utbildning upp till femte klass. Men Sarifa ville studera vidare och lyckades med hjälp av Urmuls utbildningskommitté övertala sina föräldrar att hon skulle få gå på Balika Shivir. Kommittén består av inflytelserika invånare i byn som uppmuntrar föräldrar att skicka sina barn till skolan genom att berätta om vilka positiva effekter utbildningen har. Jag frågar Sarifa vad hon vill göra i framtiden när hon har slutat på Balika Shivir. Hon säger att hon vill resa och lära sig mer om världen. Jag undrar även om Sarifa vill gifta sig. Efter lite fnitter säger hon att hon vill gifta sig när hon är 18 år, men att hon ändå vill jobba. När hon har studerat mer vill hon bli lärare och kunna ge sina egna och andra barn utbildning. Helst vill hon bli mattelärare på en Urmulskola. Text och bild: Johanna Dixelius I våras höll FN:s Kvinnokommission sin 51:a session vid FN:s högkvarter i New York. Huvudtemat var»avskaffandet av alla former av diskriminering och våld mot flickor«. I FN:s högkvarter samlades representanter från 91 medlemsstater och omkring enskilda organisationer. Plan och Rädda Barnen/Save the Children deltog aktivt genom att hålla ett gemensamt anförande. Talare var Beatrice Hamusonde, barnrättsrådgivare på Plan Zambia. Hon tog upp de skadliga, traditionella initieringsriter som fortfarande är vanliga i flera länder och som markerar övergången från barndom till vuxenliv för unga flickor. Syftet var att inkludera dessa sedvänjor i Kvinnokommissionens agenda. Beatrice Hamusonde nämnde att könsstympning kan vara en del av initieringsriten, men det finns också andra sedvänjor som är mindre kända och som sällan tas upp: rituell aga, påtvingad nakenhet och tvång till sexuella tjänster. Flickor som försöker fördöma riterna blir ofta bestraffade, enligt Beatrice Hamusonde. Sedvänjorna är inte bara diskriminerande, de är också uppenbara former av våld mot flickor, konstaterade hon. I sitt tal uppmuntrade hon staterna att anta lagar mot alla former av våld mot flickor. Hon nämnde också att man borde förebygga alla skadliga sedvänjor genom en kulturell dialog med flickor, pojkar, deras familjer, andra samhällsmedlemmar och utövare av initieringsriter. Dessutom bör de som utövar skadliga traditionella sedvänjor och bestraffningar hållas ansvariga för sina handlingar. Plan arrangerade även två parallella möten i anknytning till sessionen. Vid det ena»hope for the African Girl Child«medverkade fjortonåriga Judith Mungaila, som berättade mer om de skadliga sedvänjor och riter som förekommer i Zambia och Plans verksamhet för att skydda utsatta flickor. BARNENS FRAMTID 2:07 19

20 »Låt dom inte lura oss igen!«om jag säger tobak, vad tänker ni på då? Ruth Arvidsson, inspiratör på A Non Smoking Generation slänger ut frågan i klassrummet. Död, för att man kan dö av tobak. Snus. Fattiga länder där man gör tobaken... Svaren från eleverna haglar. Text och foto: sara nykäsenoja/global Reporting Vi befinner oss på Vasa Real i klass 6H där A Non Smoking Generations inspiratör Ruth Arvidsson pratar om tobak. Hennes viktigaste uppgift som inspiratör är kanske inte att rabbla nya fakta utan att lära ungdomarna att man måste våga säga ifrån, stå emot grupptrycket. Hon plockar fram små rosa kort och en efter en får klasskamraterna gå fram och slutföra meningar som Min idol är..., Mitt favoritgodis är..., Jag köpte senast... och så vidare. Säg det första som faller er in, tänk inte på vad ni borde svara, manar Ruth. Ni måste tänka själva! lägger hon till engagerat. A Non Smoking Generations arbete för att barn och ungdomar ska välja att aldrig börja röka eller snusa, det vill säga förbli tobaksfria, har pågått sedan 1979 då reklammännen Bo Lindquist och Carl Horn träffades på en rökig fest. Under kvällens gång märkte de att de båda var negativt inställda till rökning och att de upprördes över att så många unga började röka. Deras slutsats blev att man borde skapa ett mode i att vara rökfri. Som det ser ut idag röker 15 procent av Sveriges befolkning och varje dag blir 50 barn och ungdomar beroende av tobak. 90 procent av alla som börjar röka gör det innan de fyller 18. Genom information, utbildning, tävlingar, opinionsbildning, lobbying, kampanjer, aktiviteter och klassbesök strävar NSG efter att förändra detta. I 6H står eleverna nu i en ring och har fått i uppdrag att sträcka upp armarna om de håller med om påståenden som Det är tufft att röka, Jag tycker om skolan, Jag tycker om skolmaten. Det sneglas en del på vad kompisarna svarar innan armarna lyfts. När eleverna sedan blundar och gör samma övning får Ruth fram några annorlunda svar, speciellt på frågan om skolan och skolmaten, och förklarar att övningen görs för att man ska våga stå emot grupptrycket. Nika Dehghani hoppas och tror att hon vågar säga ifrån om någon av hennes vänner börjar röka. Man får säga att det inte är coolt, att jag gillar dig för den du är och att du kommer att ångra dig. Genom klassbesöken når A Non Smoking Generation inte ens tio procent av Sveriges elever eftersom deras anslag inte räcker till att ha fler inspiratörer ute i skolorna. Därför är det en otrolig känsla när man märker direkta resultat efter sina besök, säger A Non Smoking Generations generalsekreterare Fredrik Söderhielm. Efter deras besök och engagemang på en skola i Järfälla gick rökningen på två år ner från 16 procent till 2 procent. Och i Kristofferskolan i Bromma valde man att införa en tobakspolicy som innebär att varken elever eller lärare får röka på skoltid. För några år sedan trodde man att det enda sättet att få unga att låta bli paketet eller dosan var att visa svarta lungor, försvunna flimmerhår och lossnande tänder. Skräckpropagandan har man dock lämnat bakom sig. Tack och lov, lägger Fredrik till. Vi ska aldrig använda pekpinnar utan istället prata med ungdomarna. Men även om NSG mest fokuserar på ungdomar, så att de inte ska börja röka, måste de även kommunicera med vuxna eftersom de påverkar unga människor. Och det övergripande målet är såklart att påverka hela samhället, från beslutsfattare till tobakshandlare, fortsätter Fredrik. När det gäller snus så har det aldrig varit lika coolt som cigaretter. Men små snygga dosor i rosa metallic och mindre portioner som smakar av anis, mint och granatäpple ska ändra på det. E-handel bidrar också till att konsumenten kan få tag på snus över hela världen, dock ej inom EU eftersom det är förbjudet där. Tobaksbolagen har tagit en ny väg för att 20 BARNENS FRAMTID 2:07