Smakprov Roten till Ondskan!

Transkript

1 Smakprov Roten till Ondskan! Sid Jag har aldrig kysste en kvinna. Christoffer ler pillemariskt när han uttalar orden. Sofia sätter nudlarna i halsen för hon är så oförberedd på ett sådant uttalande. Christoffer sitter lojt och tuggar i sig maten som om inget har hänt. När Sofia börjar fnittra tittar han upp och slår ut armarna. Han är galen, men han är min vän. - Vad, det är väl inte så tokigt, det är en sanning. Berätta en sanning du! Sofia blir ställd, vad ska hon berätta som han inte redan vet. Vad har jag för hemlisar som jag inte berättat för Christoffer. - Den enda jag har kysst är Daniel. Sofia lägger ifrån sig besticken och tar glaset och smuttar lite på vinet och studerar Christoffer. - Det kunde man nästan räkna ut eftersom du var en pryd liten flicka när du träffade honom, men okej, jag godkänner det. Christoffer nickar godkännande. - Jag vaknar alldeles för ofta och har drömt att jag har sex med äldre män och nu pratar vi äldre män. Christoffer betonar orden och Sofia vågar inte fråga vad äldre betyder. Sofia gapar och hennes ögon vidgar sig medan Christoffer fortsätter. - Men när jag vaknar blir jag alldeles kallsvettig och fattar inte vad jag får det ifrån, jag ryser vid tanken av äldre män nakna. Stora feta magar och skägg, dåliga tänder och svettiga pungar. Sofia kommer över sin förvåning och efter att Christoffer svept i sig sitt glas och grimaserat av smaken tar hon sats. - När jag är onykter och går på en offentlig toalett, sätter jag mig direkt på ringen för att vara lite wild and crazy. Christoffer ger ifrån sig ett högt ogillade läte och viker sig över armstödet och låtsas kräkas och sen hör hon hans underbara klingande skratt. - Du är så skön min lilla skötsamma vän. Christoffer böjer sig fram och klappar henne på kinden. - Är det de äckligaste du kan tänka dig? - Det är det närmaste könssjukdomar jag vill komma, det är som för en annan att inte ha kondom. Sofia njuter av deras frispråkighet. Under deras vänskap har de varit väldigt förtrogna med varandra och vågat yttra många hemligheter för varandra. Men på senare år har det funnits ett tråkigt vuxet skimmer över deras relation. Med åren har de blivit mer hämmade av vad man kan säga och vad man vågar avslöja för att inte få eftergifter.

2 - Jag har haft sex med två män samtidigt. Det syns på Christoffer att även han utmanar sig själv i sanningsleken som de leker. - Wow, hur var det! Hur gör man då? Christoffer blir lite generad av hennes fråga, men blir samtidigt uppriktigt beklämd över att Sofia har sådan liten erfarenhet av livet utanför sin egen relation. - Vi får väl kolla på en porrfilm någon gång så du får se. - Jag var inne och kollade på ett klipp, en porrfilm med två tjejer. Christoffer höger ögonbrynet, nu blev han förvånad. Sofia fortsätter. - Och jag blev kåt och tillfredställde mig själv. Sofias rodnade kinder blossar upp och hon känner att hon blir alldeles varm av alla avslöjanden. - Är jag en flata då? Frågan är lite på skoj men lite allvar. Tanken har retat henne men hon har inte kommit fram till något svar. - Är jag en gubbknullare bara för att jag drömmer om det? - Jag har aldrig haft analsex. Först blir det knäpptyst, Sofia tittar ner i bordet, hon hör Christoffer börja fnittra. - Men det har jag! Skrattet är förlösande och släpper lös alla rester av ångest över deras uppehåll i vänskapen. Nu var de tillbaka. - Jag tycker Paul är snygg och blir väldig berörd av honom! Sofia sätter vinet i halsen när hon inser vad hon sagt. Av allt som kommit fram är det här hennes mörkaste hemlighet, det är som att det är förenat med dödsstraff. - Paul, vem är den här Paul? Christoffer ställer ner flaskan med en duns i bordet efter att fyllt på deras glas återigen. - Va, det är bara en man som jag känner. Christoffer tar sitt glas och snurrar lite på det så vinet rullar runt i glaset. I ett försök att vara oberörd drar Sofia händerna genom sitt hår men alkoholintaget gör att hennes rörelser blir slarviga och klumpiga. - Han hjälper mig, han är trevlig. Sofia harklar sig och fortsätter. Han är utlänning. Sofia kippar efter andan och med ett barns ärlighet fortsätter hon. - Kan du förstå, det är som att du skulle presentera mig. Hon är snygg, blond, nybliven singel och svensk. Hon tittar upp och möter Christoffers finurliga min. Varför berättar jag det här, kan jag aldrig hålla käften. - Helt galet, vad har ens ursprung med allt att göra. - Trevligt att han hjälper dig, en förstående man. Är han gift?

3 - Det vet jag inte. Sofia drar ihop pannan och funderar om hon hört honom nämna att han har familj, men kommer med ens ihåg samtalet om hur en fru skulle reagera på att han sa att hon var vacker. - Jo, han har en fru, men han har inte nämnt några barn. Han sa en dag att jag var vacker, men att är man trygg i relationen kan man säga så till en annan kvinna. Sofia min blir trumpen och hon ser ut som ett barn som tappat bort glasspengarna. - Han är ju intresserad av dig fattar du ju. Christoffer räcker fram handen och tar hennes hand och kramar om den för att hon ska titta upp och lyssna på honom. - Nej, nej. Sofia skrattar nervöst och möter Christoffers blick. Nej, han är bara vänlig mot mig. - Sofia, alla män som är vänliga vill ha något och han är ute efter sig. Utlänningar eller inte! Åhh, varför skulle jag säga det. Mina fördomar är skrämmande ytliga. - Och varför ska han vilja ha mig? Sofia lägger på ett leende och drar med handen i en gest utmed sin kropp och som tur är finns det inget vin kvar i glaset för det har hon inte någon kontroll över. Christoffer skakar förmanande på huvudet och ler retfullt åt henne. - Regel nr ett, du får max dricka en flaska vin på en kväll, annars spårar det ur fullständigt. Christoffer tar hennes vinglas ifrån henne och dukar undan bordet. Sid 300 Sofia kliver av vid Zinkensdamm och går fort upp för trapporna för att komma ut i den friska luften. Hon hejdar sig när hon kliver utanför dörrarna och väntar på att alla andra skulle gå åt olika håll. Sofia ryser till och börjar gå upp mot Skinnarviksringen. De andra som också klivit av har bestämt sin riktning och de som går före henne upp för backen går mycket fortare än hon. Utanför det sunkiga haket i hörnet står en ung kvinna och samtalar högt med en äldre man. Sofia bryr sig inte om att lyssna utan går bara snabbt förbi och känner kvinnans blick som följer henne upp för gatan. Cigarettröken följer med Sofia och lägger sig som smog omkring henne, kvävande och äckligt. Månen försvinner bakom ett moln och det blir genast mycket mörkare och dystrare. Hon stannar upp och tittar upp mot husen. De ljusa fasaderna blir mörka och hotfulla, ser skitiga och gamla ut. Sofia känner att mörkret är skrämmande och ensamheten få henne att känna sig sårbar och det något som hon inte förut upplevt. Sofia ökar på hastigheten för att hinna hem innan det börjar regna, hennes fötter värker och benen blir stumma av att hon skyndar upp för backen. Rädslan får henne att spänna sig. Ljuden förstärks och skuggorna från trädkronorna rör sig misstänksamt. När Sofia kommer upp till parken får

4 hon känslan av att någon går efter henne och hon stannar upp och vänder sig snabbt om. Det är ingen där. Jag inbillar mig bara, jag måste sluta skrämma upp mig själv. Hennes ögon följer trädkanten utmed vägen. Hennes blick flackar över till portarna utmed gatan men hon ser ingenting som ser konstigt ut. Med ett djupt andetag försöker hon lugna hjärtat som slår kraftigt i hennes bröst. Hon håller andan och lyssnar. Vinden drar i trädens grenar och långt ner på Hornsgatan hörs bilarna som gasar och bromsar vid korsningen. Långt bort hör hon hur ett flygplan mullrar högt ovanför staden. Jag lurar mig själv, det är ingen här. Hennes kropp är spänd och hon hör sin egen plus som dånar i hennes kropp. Musklerna spänner sig i kroppen och mjölksyran gör att hon får ont, varje steg känns i kroppen. Kylan har smugit sig in och ryggraden känns som en istapp som sprider ut sin kyla i kroppen. Sofia ryser. Hon börjar sakta gå igen och stannar för att se sig om efter ett par steg. Ingen annan finns på gatan. Det är bara jag, ingen annan finns här. Jag är helt själv. Känslan gör att ångesten slår till. Jag är helt ensam! * Slaget mot huvudet är så kraftigt att Sofia segar ner på knä och synen försvinner i ett mörkt dunkel som om en kraftig trötthet dragit fram i hennes kropp. Smärtan pulserar kraftigt i henne huvud och blodet rinna ner över hennes öra. Någon tar tag i hennes armar och försöker resa Sofia upp men hennes kropp är slapp och viljelös. Kraften är borta, redan innan slaget kom. Jag skulle tagit taxi, nu kommer Christoffer bli arg. Från sina lungor pressar hon ut luft som hon formar till ett klagande ljud. Sofia blinkar försiktigt för att stabilisera blicken. Det svider i ögonen och när hon försöker ta upp sin hand mot huvudet orkar hon inte lyfta dem. Vem är det? När knät träffar hennes strupe svartnar det för hennes ögon och ljudet försvinner. Hon har ingen kraft att kämpa emot för smärtan är så bedövande men hon kan heller inte resa sig upp och följa med trots att någon dra hårt i henne. När Sofia känner hur en hand greppar runt hennes hår förstärktes smärtan och hon kryper fram för att följa efter. Nej, låt mig vara. Vad har jag gjort? Vad vill du mig?

5 Knäna skrapas mot asfalten och hennes tunna byxor ger inget skydd. Händerna börjar blöda när hon drar i dem mot det skrovliga underlaget. Pappa, hjälp mig. Snälla pappa Flera gånger ramlar Sofia framåt och försöker ta emot sig för att inte slå i ansiktet, men det hårda taget i hennes hår hindrar henne från att slå i marken. Låt mig vara, jag orkar inte mer. Hon hör andhämtningarna och stressen från personen som håller sitt grepp runt hennes hår. Doften av svett och frustration blandas med lukten från den regnmättade gräsmattan. Skorna skvallrar om att det är en man, ett par vita slitna gympaskor och ett par mörkblå jeans är allt som hon ser. Greppet är bestämt och visar ingen tvivel, ingen ånger. När Sofia ramlar åt sidan hör hon hur hår slits loss från hårbotten. Mitt hår, mitt fina hår. Ljudet hon försöker få fram fastnar i halsen, det gör så ont att hon knappt kan andas utan att svimma. Hon förstår var de är på väg, upp bakom kiosken i parken. Rädslan för vad som nu kommer att hända översköljs henne och ger henne energi att försöka resa sig för att slita sig loss. Nej, du får inte, du får inte. Mina barn, vad ska jag säga till mina flickor. Rädslan byggs upp inifrån, djup inne finns en glöd som får henne att orka lite till. Sofia tar fart och med nyvunna styrka försöker slita sig, möter hon istället nya slag som bedövar henne. Jag kommer aldrig komma loss. Knytnäven träffar henne snett uppifrån rakt mot tinningen. Blodsmaken i munnen gör att hon hulkar och vill kräkas. Sofia faller ihop och är oförmågen att samla ihop energi när han sparkar henne hårt i magen. Jag kommer att dö. Mina flickor kommer förlora sin mamma. Hon har ingen möjlighet att se vem som utdelar de vansinniga sparkar för Sofia gör vad hon kan för att skydda sitt huvud med sina händer. Den fuktiga jorden tränger in genom hennes kläder och doften av gräs, sopor och mylla tränger in i hennes näsborrar. Innan hon försvinner bort i ett mörker av smärta känner hon hur någon med aggressiva händer försöker slita av henne byxorna. Det är något som hon känner igen, en känsla, en doft. Gör vad som helst med mig men låt mig leva.