Ekosystemtjänster på Swedavias flygplatsfastigheter - En ekosystemtjänstbedömning av Stockholm/Arlanda Airport

Transkript

1 Ekosystemtjänster på Swedavias flygplatsfastigheter - En ekosystemtjänstbedömning av Stockholm/Arlanda Airport Sammy Albery Hellqvist Uppsats för avläggande av masterexamen i Miljövetenskap 30 hp Institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet Juni 2014

2 Ekosystemtjänster på Swedavias flygplatsfastigheter En ekosystemtjänstbedömning av Stockholm/Arlanda Airport Sammy Albery Hellqvist Institutionen för biologi & miljövetenskap Göteborgs universitet 2014

3 Förord Detta examensarbete omfattar 30 högskolepoäng på avancerad nivå, inom Masterprogrammet i miljövetenskap med naturvetenskaplig inriktning, vid institutionen för biologi och miljövetenskap på Göteborgs Universitet. Arbetet utfördes på uppdrag av Swedavia AB och genomfördes under våren Jag vill tacka min handledare Magnus Persson samt Lena Wennberg, Owe Quennerstedt, Christina Sares, Madelene Palm och Jesper Helander som samtliga arbetar på Swedavia och på olika sätt har stöttat mig i mitt arbete. Tack även till alla andra inom Swedavia som har hjälpt mig i arbetet, guidat mig på flygplatsområden och informerat mig om flygbranschen, ingen nämnd ingen glömd. Jag vill även rikta ett stort tack till Håkan Pleijel, min handledare vid Göteborgs universitet, som med sitt kunnande och tålamod gett mig synpunkter på förbättringar och nya infallsvinklar. Tack! Sammy Albery Hellqvist Stockholm, den 31 maj

4 Sammanfattning Ekosystemtjänster bidrar till människans välbefinnande, men har genom historien påverkats kraftigt av olika mänskliga aktiviteter. Begreppet får emellertid allt större uppmärksamhet såväl internationellt som nationellt. Den svenska regeringen har integrerat ekosystemtjänstbegreppet i de nationella miljökvalitetsmålen, bland annat i syfte att ekosystemtjänsters värde ska synliggöras i ekonomiska ställningstaganden, politiska avväganden och andra beslut i samhället där det anses relevant och skäligt. Under 2013 utkom den statliga offentliga utredningen om att synliggöra ekosystemtjänsters värde, där ekosystemtjänstbedömningar förespråkas som metod för att lyfta kunskapsnivån om ekosystemtjänster inom bland annat kommuner, organisationer och företag. Det finns däremot ingen standard för att utföra sådana ekosystemtjänstbedömningar. Denna uppsats har tagit fram en anpassad ekosystemtjänstbedömning för Swedavia AB, ett statligt ägt bolag som äger, driver och utvecklar tio flygplatser i Sverige. Swedavia vill utreda hur bolaget ska förhålla sig till ekosystemtjänstbegreppet och därmed även kunna bidra till att uppnå de nationella miljökvalitetsmålen, som Swedavia enligt sin bolagsordning är skyldigt att göra. Ekosystemtjänstbedömningen utgick från Stockholm/Arlanda Airport och visade att det inom flygbolagets fastighet finns ett flertal betydelsefulla ekosystemtjänster. Vissa påverkas direkt av Swedavias verksamhet, andra påverkas indirekt och vissa uppmuntras av Swedavia. Bolaget kan använda sig av kvantitativa analyser, kvalitativa beskrivningar och, där det anses lämpligt även, monetära beräkningar för att synliggöra ekosystemtjänsternas värde i olika beslutsprocesser. Ekosystemtjänstbedömningen visade även att Swedavia bör vara uppmärksamma på förändringar i mark- och vattenanvändningen eftersom sådana förändringar har direkt påverkan på ekosystemtjänster i området. Nyckelord: Ekosystemtjänster, ekosystemtjänstbedömning, Swedavia AB 3

5 Abstract Ecosystem services, which contribute to human well-being, have through the history been affected by human activities. Recently, the concept has received increasing attention both internationally and nationally. The Swedish government has integrated the concept of ecosystem services in the national environmental quality objectives, with the intention of making the value of ecosystem services visible in financial statements, political policies and other decisions in the society where it is considered relevant and reasonably. A state public inquiry, with the purpose of making the value of ecosystem services visible, was published in 2013, and it advocated ecosystem service assessments as a method for raising the awareness of ecosystem services in municipalities, organizations and companies, amongst others. However, there is no standard for conducting such ecosystem service assessments. This master thesis has developed an adapted ecosystem service assessment for Swedavia AB, a state-owned company that owns, operates and develops ten airports in Sweden. Swedavia wants to investigate how the company should respond to the concept of ecosystem services and also to contribute to the achievement of the national environmental quality objectives, which Swedavia is obliged to do. The ecosystem service assessment was based on Stockholm/Arlanda Airport and showed that there are several important ecosystem services within the airport area. Some are directly affected by Swedavia, others are indirectly affected and some are encouraged by Swedavia. The company can use quantitative analysis, qualitative descriptions and, when considered appropriate, monetary values to make the value of ecosystem services visible in decision making processes. The ecosystem assessment also revealed that Swedavia should pay attention to changes in both land and water use as such changes have a direct impact on ecosystem services within the airport area. Keyword: Ecosystem services, ecosystem service assessment, Swedavia AB 4

6 Innehåll Förord...2 Sammanfattning...3 Abstract Inledning Bakgrund Syfte och frågeställning Avgränsningar Metod och material Disposition Ekosystemtjänster & klassificeringssystem Antropocentrism Skalor, intressenter och aktörer Påverkansfaktorer och drivkrafter Direkta och indirekta ekosystemtjänster Ekosystemtjänstbedömningar Ramverk för ekosystemtjänstbedömning Millennium Ecosystem Assessment TEEB Den statliga utredningen om att synliggöra värdet av ekosystemtjänster Samlad bedömning av ramverk för ekosystemtjänstbedömning Varför ekosystemtjänstbedömning? Värde & värdering av ekosystemtjänster Ekonomisk värdering av ekosystemtjänster TEV Monetära värderingsmetoder Swedavia Bakgrundsfakta Swedavia Swedavias miljöarbete Stockholm/Arlanda Airport (ARN) Framtidens ARN Ekosystemtjänstbedömning för Swedavia Metodbeskrivning Problemformulering

7 5.3 Identifiering Kartläggning & värdering Biologisk mångfald Skog och trädklädd mark...43 Ytterligare ekosystemtjänster i skog och trädklädda marker Odlingslandskap...50 Ytterligare ekosystemtjänster i odlingslandskapet Sjöar & vattendrag...55 Ytterligare ekosystemtjänster vid sjöar och vattendrag Våtmarker...62 Ytterligare ekosystemtjänster vid våtmarker Diskussion Slutsats...68 Referenser...69 Bilaga

8 1. Inledning 1.1 Bakgrund Insikten om att människan är beroende av naturen är med största sannolikhet uråldrig, men olika mänskliga aktiviteter har under en lång tid påverkat biogeokemiska cykler, tillgången till vatten och den biologiska mångfalden i stor utsträckning, vilket kraftigt förändrat den globala miljön (Chapin et al, 2000). Dessa händelser har även inverkningar för processer inom ekosystem, deras kapacitet att motstå och anpassa sig till störningar samt deras möjlighet att transformeras, vilket kan få förödande konsekvenser för såväl naturmiljön som människan (Chapin et al, 2000). Att begränsa negativa effekter som påverkar den biologiska mångfalden, jordens ekosystem och tjänsterna systemen levererar till människan bör eftersträvas och får även allt större utrymme i dagens politiska sammanhang, vilket begreppet ekosystemtjänster varit en bidragande till (SOU 2013:68). Enligt FN-rapporten Millennium Ecosystem Assessment (MA) som publicerades 2005 definieras ekosystemtjänster som de nyttor människor får av ekosystemen och det var genom denna rapport som begreppet ekosystemtjänster fick sitt stora genombrott utanför vetenskapssamhället. Rapportens syfte var att förtydliga den biologiska mångfaldens samt ekosystemtjänsters betydelse för människans välfärd och att inkludera naturens värde i beslutsprocesser och policydokument (MA, 2005). Studien The Economics of Ecosystems and Biodiversity (TEEB) är ytterligare ett exempel på hur betydelsen av biologisk mångfald och ekosystemtjänster lyfts fram inom den globala politiska sfären. TEEB initierades 2007 av G8-länderna och introducerade ytterligare en definition av ekosystemtjänster, som fick stor uppmärksamhet inom EU (SOU 2013:68; Naturvårdsverket, 2012). Genom TEEB skapades definitionen ekosystems direkta och indirekta bidrag till människors välbefinnande (TEEB, 2010a) som är den definitionen den svenska regeringen och Naturvårdsverket använder (SOU 2013:68; Naturvårdsverket 2012). Uppmärksamheten som FN och TEEB tillägnar begreppet ekosystemtjänster grundar sig bland annat i den internationella Konventionen om biologisk mångfald (CBD), som antogs av FN i Rio de Janeiro Ytterligare globala politiska processer som berör ämnet är Nagoyaplanen från 2010, som syftar till att synliggöra värdet av biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Den Europeiska kommissionen har sedan utformat en strategi för EU:s åtgärder som sträcker sig till 2020 och har för syfte att uppfylla det övergripande målet om biologisk mångfald som antagits, där begreppet ekosystemtjänster finns med som en viktig del av arbetet. Genom att upprätta dessa konventioner, planer och strategier cementeras den globala viljan att vända den negativa trenden kring utarmningen av arter, förlusten av olika livsmiljöer och påverkan på ekosystemtjänster som idag sker i stor utsträckning (MA, 2005). Den nationella viljan i Sverige att förbättra kunskapsunderlaget om biologisk mångfald och ekosystemtjänster samt påvisa deras värde är kraftig och stor tilltro har satts till TEEB:s rapporter för att utveckla monetära värderingsmodeller (SOU 2013:68). På uppdrag av den svenska regeringen har även Regeringskansliet och Naturvårdsverket tagit fram rapporter för att sammanställa information om ekosystemtjänster och lyfta fram olika strategier för värdering av ekosystemtjänster och integrera ekosystemtjänstperspektivet i ekonomiska och politiska beslut (Naturvårdsverket, 2012; SOU 2013:68). Detta står i tydlig förbindelse med 7

9 att två nya etappmål kring begreppet ekosystemtjänster nyligen utformades i syfte att fylla en lucka som funnits i de svenska miljökvalitetsmålen. Det ena målet fastslår att viktiga ekosystemtjänster och faktorer som påverkar deras vidmakthållande ska vara identifierade och systematiserade till 2013 (Naturvårdsverket 2012; SOU 2013:68). Meningen med det målet är öka ekosystemens resiliens (motståndskraft) och att säkerställa bevarandet av betydelse- och värdefulla ekosystemtjänster, ett arbete som alltså redan har inletts och kommer att fortlöpa med tiden då kunskapsunderlaget ständigt utvecklas. Det finns även ett mer långsiktigt mål som innebär att betydelsen av biologisk mångfald och värdet av ekosystemtjänster, senast år 2018, ska vara allmänt kända och integrerade i ekonomiska ställningstaganden, politiska avväganden och andra beslut i samhället där det kan anses vara relevant och skäligt (Naturvårdsverket, 2012; SOU 2013:68). För att leva upp till de konventioner, strategier och mål som satts upp på agendan av FN, EU och den svenska regeringen krävs politiska ansträngningar och vilja från näringslivet att arbeta med ekosystemtjänster. Att utföra ekosystemtjänstbedömningar är ett sätt för myndigheter och företag att arbeta strukturerat med ekosystemtjänster och beräknas få allt större betydelse i beslutsfattande sammanhang (SOU 2013:68). Dock syftar inte begreppet ekosystemtjänstbedömning på någon specifik metod utan snarare på en process för att sammanställa information och värdera de tjänster naturen levererar till människan (SOU 2013:68). Det statligt ägda bolaget Swedavia har ett ansvar att följa politiska ansträngningar inom miljöoch hållbarhetsfrågor som fattas såväl internationellt som nationellt. Att öka kunskapsunderlaget och synliggöra värdet av ekosystemtjänster som finns inom Swedavias fastigheter är en del av att följa upp det ansvaret som samtidigt kan bidra till att Swedavia når de transportpolitiska mål som finns upprättade i företagets bolagsordning. En ekosystemtjänstbedömning av fastigheterna som ägs av Swedavia kan således spela en viktig roll för bolaget. 1.2 Syfte och frågeställning Syftet med denna masteruppsats har varit att ta fram en anpassad ekosystemtjänstbedömning för de flygplatser som drivs av Swedavia, med utgångspunkt från Stockholm/Arlanda Airport. I bedömningen har det ingått att identifiera ekosystemtjänster inom Swedavias flygplatsfastigheter, kartlägga deras koppling till Swedavia och hur de påverkas av flygplatsens verksamhet. Det har även ingått att utreda hur ekosystemtjänsterna kan värderas och hur värdet av ekosystemtjänsterna kan synliggöras i verksamheten. Mer specifikt har frågeställningarna varit: Vilka ekosystemtjänster kan identifieras inom Swedavias flygplatsfastighet Stockholm/Arlanda? Hur påverkas ekosystemtjänsterna inom fastigheten Stockholm/Arlanda av flygverksamheten och hur är de kopplade till Swedavias verksamhet? Hur kan ekosystemtjänsterna inom fastigheten Stockholm/Arlanda värderas? o Är det möjligt att använda olika värderingsmetoder (kvalitativa, kvantitativa och monetära) för att komplettera varandra? o Hur kan ekosystemtjänsternas värde synliggöras i Swedavias verksamhet? 8

10 1.3 Avgränsningar Denna studie har avgränsats till att enbart ta fram en anpassad ekosystemtjänstbedömning för Swedavias flygplatser med Stockholm/Arlanda som utgångspunkt. Hela fastigheten utanför själva flygplatsområdet har tagits i beräkning och tanken är att beskriva Stockholm/Arlanda på ett sådant sätt att samtliga flygplatser som ägs av Swedavia avspeglas i och till stora delar kan dra nytta av bedömningen. FN-rapporten Millennium Ecosystem Assessment har influerat denna uppsats i stor utsträckning gällande förklaringar kring begreppet ekosystemtjänster, hur system och tjänster påverkas av olika verksamheters aktiviteter samt i beskrivningen av hur ett ramverk för ekosystemtjänstbedömningar kan se ut. Manualen som FN publicerat genom Ash et al (2010) har studerats och använts i denna uppsats för att specifikt kunna redogöra för metoderna som ligger till grund för Millennium Ecosystem Assessment. Studien TEEB har använts för att beskriva hur ett ramverk med tydligare monetärt fokus för ekosystemtjänstbedömningar kan se ut. TEEB har även influerat denna uppsats genom definitioner och begrepp kring ämnet ekosystemtjänster, eftersom det är den definitionen som används av Naturvårdsverket och i den statliga utredningen Synliggöra värdet av ekosystemtjänster Åtgärder för välfärd genom biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Även svenska utredningar och rapporter har haft inverkan på denna uppsats, främst för att återspegla det nationella förhållningssättet till ekosystemtjänster och strävan efter att nå de nationella miljökvalitetsmålen som nu står i stark förbindelse till ekosystemtjänstbegreppet. Värderingen av ekosystemtjänsterna har avgränsats till att innefatta tre olika strategier; kvalitativ, kvantitativ och monetär. Att dessa valts ut beror på den statliga utredning om ekosystemtjänster som färdigställdes 2013, samt Naturvårdsverkets rapport inom ämnet som båda anser att dessa typer av värdering kan användas för att synliggöra värdet av ekosystemtjänster. Den monetära värderingen beskrivs mer utförligt än de övriga värderingsstrategierna, vilket beror på den signifikanta mängd forskning som pågått inom ämnet de senaste åren. Det finns en politisk vilja, såväl nationellt som internationellt, att utveckla den monetära värderingen för att kunna koppla samman naturens värde med ekonomiska ställningstaganden och beslut som fattas i dagens samhällen (SOU 2013:68). 1.4 Metod och material Metoden (se Kap 5.1 Metodbeskrivning) som använts för att uppfylla syftet och frågeställningen i denna bedömning har utformats för att passa Swedavia och bolagets verksamhet. Detta beror på att det inte existerar en etablerad standard för bedömning av ekosystemtjänster men även på att de ramverk som har utvecklats har kommit fram till att anpassade bedömningar har större möjligheter att fånga helhetsperspektivet av den problemformulering som formulerats. Den process som följts illustreras i figur 1. En litteraturstudie har genomförts, för att samla generell information om ekosystemtjänster, olika klassificeringssystem för dessa samt ekosystemtjänstbedömningar. Studien har främst inkluderat vetenskapliga artiklar om ekosystemtjänster, men även internationella och nationella utredningar om ekosystemtjänster har inkluderats. En fältinventering har sedan utförts på Stockholm/Arlanda tillsammans med anställda på ARN, för att samla egen data om vilka ekosystemtjänster som kan identifieras inom 9

11 Swedavias flygplatsfastigheter. Själva inventeringen har ägt rum inom fastigheten Stockholm/Arlanda, där flera olika platser besökts med hjälp av bil. Besöksplatserna har dels innan pekats ut som skyddsvärda eller viktiga för flygplatsen, dels valts ut slumpvis under tiden för inventeringen. Fältinventeringen gjorde det även möjligt att studera hur flygplatsens aktiviteter påverkar ekosystemtjänsterna i området. Inventeringen kompletterades med studier av GIS-material över Stockholm/Arlanda samt Swedavias rapporter och inventeringar som bland annat kartlagt skogsområden, vattenområden och den biologiska mångfalden inom bolagets fastighet. Fältinventeringen, GIS-informationen och Swedavias rapporter och inventeringar har sedan analyserats för att kunna ge en tydlig bild av flygplatsbolagets fastighetsområde och för att klargöra vilka ekosystemtjänster som kan anses vara centrala för Swedavias verksamhet och aktiviteter. Analysen av fältinventeringen och GIS-informationen har sedan kopplats samman med litteraturstudien för att föra ett vetenskapligt resonemang kring de ekosystemtjänster som identifierats inom området för Stockholm/Arlanda och därigenom komma fram till ett resultat som svarar på uppsatsens syfte och problemformulering. Figur 1. Schematisk bild över processen som ledde fram till uppsatsen. 1.5 Disposition I kapitel två presenteras begreppet ekosystemtjänster, vad det syftar till samt olika klassificeringssystem som finns för att kategorisera ekosystemtjänster. Anledningen till att flera system beskrivs är för att det inte finns en etablerad standard och att det är viktigt att påvisa att systemen kan kombineras eller användas för olika syften. I kapitel 2 presenteras även några grundläggande principer som kan bidra till att öka förståelsen för ekosystemtjänster som begrepp, exempelvis hur definitionen av ekosystemtjänster uppfattas och vilka påverkansfaktorer och drivkrafter som normalt påverkar ekosystem och ekosystemtjänster. I kapitel 3 presenteras hur bedömningar av ekosystemtjänster kan gå till. Ramverken för sådana ekosystemtjänstbedömningar är kopplade till klassificeringssystemen beskrivna i kapitel 2. Därefter följer en diskussion kring ekosystemtjänsters värde samt vilka begrepp och metoder som vanligtvis används vid värdering av ekosystemtjänster. Syftet till det är att öka förståelsen för hur värderingar går till och påvisa problematiken i värderingarna. I kapitel 4 beskrivs Swedavia, deras miljöarbete samt flygplatsen Stockholm/Arlanda och den väntade utvecklingen av flygplatsen. Resultatet (ekosystemtjänstbedömningen) utgörs av kapitel 5, som börjar med att metoden för bedömningen beskrivs. Sedan följer metoden som först utgörs av en problemformulering, sedan identifieringen av naturtypsområden inom ARN samt ett urval av ekosystemtjänster som finns representerade i dessa områden (samtliga återfinns i Bilaga 1). I efterföljande stycke sker kartläggningen och värderingen, eller förslag till värdering, av de ekosystemtjänster som identifierats. 10

12 Diskussionen gör avstamp i uppsatsens syfte och frågeställning och visar på problematiken i att värdera ekosystemtjänster, men även hur Swedavia kan synliggöra ekosystemtjänsterna i den egna verksamheten. Uppsatsen avslutas med en kort slutsats som svarar på syftet och frågeställningen. 11

13 2. Ekosystemtjänster & klassificeringssystem Aldrig tidigare har jordens ekosystem förändrats i den takt och omfattning som sker i dagsläget (MA, 2005; Carpenter, Bennet & Peterson 2006). Det sägs bero på en mångfald faktorer som kan härledas till olika organisationsnivåer och som alla, på något vis, samverkar med varandra. Två företeelser som ofta framställs vara betydelsefulla för sammanhanget är den ständigt ökande befolkningsmängden och kraven på att möta den ökade efterfrågan på resurser som följer, samt användningen av mark. Förändringarna av ekosystemen har förvisso bidragit till betydande nettovinster för den ekonomiska och mänskliga utvecklingen men samtliga av jordens befolkning har inte kunnat dra nytta av processen, snarare tvärtom och kostnaderna för vinsterna börjar dessutom visa sig allt tydligare (MA, 2005). I dagsläget används begreppet ekosystemtjänster allt flitigare i näringslivet och politiska sammanhang. Grundtanken är att öka skyddet av den biologiska mångfalden, som anses vara grundförutsättningen för ekosystems långsiktiga kapacitet att leverera ekosystemtjänster (SOU 2013:68). Att inkludera ekosystemtjänstbegreppet i samhällsplaneringen och näringslivsutvecklingen framstår därmed som allt mer angeläget. Naturvårdsverket (2012) uppmuntrar till att använda TEEB s definition av ekosystemtjänster som lyder ekosystems direkta och indirekta bidrag till människan välbefinnande (TEEB, 2010a). Bidragen som ekosystemen levererar i form av tjänster delas vanligtvis in i olika kategorier/ klassificeringssystem. För närvarande finns det tre internationella klassificeringssystem vilka har utvecklats av; MA, TEEB och Common International Classification of Ecosystem Services (CICES). Klassificeringssystemen har olika perspektiv och syften, vilket betyder att de även har vissa för- och nackdelar och i dagsläget har inget av dessa system utsetts till standard (Naturvårdsverket, 2012). Vid ekosystemtjänstbedömningar är det därför viktigt att kunna vara en aning flexibel i sitt val av klassificeringssystem (Naturvårdsverket, 2012). Naturvårdsverket (2012) har även utvecklat ett nationellt klassificeringssystem, vilket grundar sig i CICES system men omarbetats för att passa svenska förhållanden. Millennium Ecosystem Assessment s indelning av ekosystemtjänster fick mycket uppmärksamhet när FN publicerade rapporten Den delade in tjänsterna i fyra olika kategorier (se figur 2) och presenteras närmare nedan: Stödjande ekosystemtjänster Stödjande ekosystemtjänster brukar definieras som naturliga processer och konkreta exempel är bland andra jordmånsbildning, fotosyntes samt vatten- och näringscykler (MA, 2005). De stödjande ekosystemtjänsterna anses vara fundamentala för produktionen av de övriga tjänsterna, men skiljer sig markant från dessa i den meningen att deras påverkan på människan ofta är indirekt eller inträffar under en längre tidsperiod (MA, 2005). Kunskapsbristen är dock stor gällande de stödjande ekosystemtjänsterna och i vissa klassificeringssystem behandlas dessa som underliggande strukturer och processer och funktioner, vilket automatiskt utesluter hela kategorin av stödjande tjänster vid värderingar (se kap 2.4 Direkta och indirekta ekosystemtjänster) (Naturvårdsverket, 2012). Att utesluta den stödjande kategorin kan därför försvaga en bedömning genom att inte påvisa ekologiska samband mellan människan och naturen (SOU, 2013:68). 12

14 Försörjande ekosystemtjänster Varor och produkter såsom mat, färskvatten och fiberråvaror hör till kategorin försörjande ekosystemtjänster (TEEB, 2012). Användningen av dessa tjänster beräknas ha ökat i hastigare takt än befolkningsökningen, vilket resulterat i att tjänsterna på många håll i världen nyttjas på ett icke hållbart sätt eller riskerar att utarmas (MA, 2005). Det är vanligt att försörjande ekosystemtjänster premieras med ett högt marknadsvärde på bekostnad av andra mindre synliga tjänster, trots att dessa beräknas ha likvärdig betydelse (TEEB, 2012). Reglerande ekosystemtjänster Ekosystem som levererar fördelar genom naturliga processer kallas reglerande ekosystemtjänster. Denna kategori ekosystemtjänster har under alla tider förändrats kraftigt av människan vilket beräknas vara en anledning till den signifikanta ökningen av översvämningar och våldsamma skogsbränder som inträffat på samtliga kontinenter sedan 1940-talet (MA, 2005). Även förlusten av våtmarker anses hänga samman med dessa förändringar, vilket är bekymmersamt eftersom sådana vattenreglerande ekosystem har kapacitet av rena väldiga mängder vatten från olika näringsämnen, däribland kväve (MA, 2005). Kulturella ekosystemtjänster Icke-materiella fördelar människan erhåller från ekosystem hör till kategorin kulturella ekosystemtjänster (TEEB, 2012). Nyttjandet av kulturella ekosystemtjänster har ökat konstant genom alla tider, men ekosystemens förmåga att leverera tjänsterna har under det senaste århundradet minskat kraftigt (MA, 2005). Enligt FN-rapporten Millennium Ecosystem Assessment (2005) beror det delvis på att människan påverkar ekosystem genom olika aktiviteter, men även på grund av förändringar i samhället, som förlusten av språk eller traditionell kunskap, som minskar människans erkännande eller uppskattning av kulturella fördelar. 13

15 Klassificeringssystemet Figur 2. Klassificeringssystem som utvecklats av av ekosystemtjänster, TEEB (se fritt figur översatt 3) enligt bygger på Millennium Ecosystem Assessment s MA (2005). indelning, men skiljer sig samtidigt från den eftersom kategorin stödjande ekosystemtjänster har uteslutits. De ses istället som ekologiska processer i TEEB (Naturvårdsverket, 2012). Dessutom har en kategori gällande habitat tillkommit, som belyser vikten av att ekosystem erbjuder livsmiljöer för vissa arter (de Groot et al, 2010). Vatten har även placerats i kategorin försörjande ekosystemtjänster, vilket skiljer sig från MA:s klassificering (de Groot, 2010). 14

16 Figur 3. Klassificeringssystem av ekosystemtjänster enligt TEEB, fritt översatt från de Groot et al (2010). CICES har utvecklats av den Europeiska miljöbyrån och EU har deklarerat sin avsikt att använda detta system i syfte att hjälpa sina medlemsländer att kartlägga och utvärdera statusen på ekosystem och de tjänster systemen levererar inom ramen för den gemensamma strategin för biologisk mångfald (Naturvårdsverket, 2012). En fördel med att använda samma klassificeringssystem inom unionen är att det kan underlätta vid jämförelser länderna emellan men indelningen enligt CICES är även tänkt att kunna underlätta vid värdering av ekosystemtjänster eftersom den anses minska risken för dubbelräkning (se kap 2.4 Direkta och indirekta ekosystemtjänster) (Naturvårdsverket, 2012). Systemet har dock fått viss kritik som främst grundar sig i att kategorin stödjande ekosystemtjänster helt har uteslutits eftersom tjänsterna inom den kategorin inte anses vara möjliga att värdera. Istället behandlas de, inom CICES, som underliggande strukturer, processer och funktioner som på olika sätt kännetecknar ekosystemen (Naturvårdsverket, 2012; SOU 2013:68). Naturvårdsverket har valt att använda sig av CICES klassificeringssystem men det efter att ha gjort vissa modifieringar, som innebär att exempel på stödjande ekosystemtjänster trots allt räknas med (SOU, 2013:68). Figuren nedan (se figur 4) är en förkortad version av Naturvårdsverkets modifierade lista över ekosystemtjänster (dock utan kategorin stödjande som finns i representerad i den fullständiga versionen, se Bilaga 1). I urvalet finns tjänster som anses ha stor ekonomisk betydelse, vara viktiga för andra tjänster inom systemet och/eller karakteristiska för ekosystemet (Naturvårdsverket, 2012). 15

17 Kategori Avdelning Ekosystemtjänst Försörjande Livsmedel Vattenförsörjning Biotiska råvaror Livsmedel från odlade växter Livsmedel från tama landdjur Livsmedel från vilda djur & växter Livsmedel från odlade sötvattens- och marina djur Livsmedel från vilda sötvattens- och marina djur Dricksvatten Icke drickbart vatten Fiberråvara från växter Bioenergi Bioenergi från skog Reglerande & upprätthållande Reglering av avfall & föroreningar Reglering av fysiska miljön Reglering av biotisk miljö Utspädning. nedbrytning, remineralisering & återcirkulering Global klimatreglering Lokal & regional klimatreglering Fluvial flödesreglering Bullerreducering Pollinering Livsmiljö för ungstadier Biologisk kontroll av skadegörare Upprätthållande av livscykler, skydd av habitat & genpooler Kulturella Symboliska Intellektuella/upplevelsebas erade Landskapskaraktär naturarv Landskapskaraktär kulturarv Friluftsliv Resurs för forskning Estetiska Hälsa Figur 4. Klassificering av utvalda ekosystemtjänster i tillhörande kategorier, enligt en expertbedömning för Naturvårdsverket (2012). 2.1 Antropocentrism Genom historien har begrepp inom ekologin kring ekosystems strukturer, processer och funktioner inte gjort någon distinktion mellan människa och natur, allt har ansetts vara en del i ekosystemen (Naturvårdsverket, 2012). Definitionerna av ekosystemtjänstbegreppet cementerar däremot ett antropocentriskt synsätt för att påvisa sambandet mellan människa och natur. Inom antropocentrism ställs människan i alltings centrum och i förhållande till tidigare uppfattningar innebär detta en stor förändring, men det är även en av grundidéerna med ekosystemtjänstperspektivet (Naturvårdsverket, 2012). Den politiska ståndpunkten i EU och Sverige är nämligen att TEEB:s definition har en större pedagogisk kraft än andra definitioner, på grund av att den tar hänsyn till både direkta och indirekta funktioner från ekosystem och deras inverkan på samhället och människans välbefinnande (SOU 2013:68). Det antropocentriska synsättet har mött kraftig kritik eftersom den ansetts strida mot Konventionen om biologisk mångfald, som erkände naturens inneboende värde, och att det av den anledningen kan finnas skäl att anpassa begreppet i vissa sammanhang för att inte gå miste om användbar kunskap på grund av olika aktörers förhållningssätt (SOU 2013:68). 16

18 2.2 Skalor, intressenter och aktörer Ekosystemtjänster kan genereras på alla ekologiska skalor, men främst diskuteras spatiala (geografiska) och temporala (tid) skalorna vid bedömningar av ekosystemtjänster (Hein et al, 2006; Limburg et al, 2002; Fu et al, 2011) för att klargöra vilken påverkan skalorna kan ha på olika intressenter och aktörers värdering av ekosystemtjänsterna (Hein et al, 2006). De spatiala skalorna kan variera mellan en liten sjö och en boreal skog som spänner över tusentals kilometer (Hein et al, 2006) och att sätta geografiska avgränsningar i bedömningen har därför stor betydelse för vilka som kan tänkas dra nytta av tjänsterna. Samtidigt spänner ekosystemtjänster över olika tidsperioder bland annat eftersom ekosystem reagerar olika hastigt om det utsatts för en störning (Malinga et al, 2012), vilket betyder att den som påverkar ett ekosystem inte nödvändigtvis behöver drabbas av några effekter. Att utesluta skalproblematiken ur bedömningar av ekosystemtjänster kan leda till att värdesättningen försvåras och helhetsbilden blir svårbegriplig, vilket medför att värdefull information om ekosystemtjänster inte får tillräckligt med uppmärksamhet i varken samhällsplanering eller näringslivsutveckling. Bedömningen riskerar därför att bli inaktuell snart efter att den avslutats och konflikter mellan aktörer och intressenter kan uppstå, något som bör undvikas. 2.3 Påverkansfaktorer och drivkrafter Som nämnts (se kap 2. Ekosystemtjänster) påverkas ekosystem och ekosystemtjänster av olika mänskliga företeelser. Dels kan det bero på påverkansfaktorer (direct driver of change), dels på drivkrafter (indirect driver of change) (MA, 2005; Naturvårdsverket, 2012). Påverkansfaktorer har direkt påverkan på ekosystems processer, strukturer och funktioner (Naturvårdsverket, 2012) som exempelvis förändringar i markanvändning, skörde- och resurskonsumtion samt klimatförändringar och teknologisk anpassning (MA, 2005). Till drivkrafter räknas demografiska, ekonomiska och teknologiska förändringar men även kultur och religion (MA, 2005). Helt enkelt större förändringar i samhället (Naturvårdsverket, 2012) som kan leda till förändringar av de påverkansfaktorer som beskrivits ovan och därmed även påverka människans välbefinnande (MA, 2005). Sådana samspel kan förekomma på fler än en skala och kan även korsa skalorna (se kap 2.2 Skalproblematik). Detta kan exemplifieras vid en internationell efterfrågan på fiberråvaror, som kan leda till regional förlust av skog, vilket i sin tur kan öka magnituden på översvämningarna i en lokal sträcka av en flod (MA, 2005). Liknande scenarier finns även för temporala skalor. 2.4 Direkta och indirekta ekosystemtjänster I samhällsekonomiska värderingar, när förändringar i välfärd mäts genom ekosystemtjänster, används begreppen direkta och indirekta ekosystemtjänster för att underlätta värdering och inte riskera dubbelräkning av tjänsterna (Naturvårdsverket 2012: Fischer et al, 2008). En direkt ekosystemtjänst menar Potschin & Haines-Young (2013) är den output från ekosystem som direkt påverkar människans välbefinnande. Dock finns det anledning att vara uppmärksam kring begreppet, eftersom vissa tjänster i ett sammanhang kan vara direkta och indirekta i ett annat (Naturvårdsverket, 2012). Detta beror på att en och samma ekosystemtjänst kan leverera flera olika tjänster till människan, exempelvis kan vattenreglering vara en direkt ekosystemtjänst för någon som studerar stabila vattenflöden men en indirekt tjänst för någon som är intresserad av rekreation (Naturvårdsverket, 2012). Att klargöra vilken tjänst som bedöms vara direkt och indirekt i sammanhanget är således en funktion av användarens perspektiv. För att undvika dubbelräkning av ekosystemtjänster är det därför nödvändigt att förtydliga vilka tjänster som är att betrakta som direkta men även att 17

19 förstå att dessa har sitt ursprung från en eller är en funktion av flera ekosystemprocesser och funktioner som är indirekta ekosystemtjänster (Naturvårdsverket, 2012). 18

20 3. Ekosystemtjänstbedömningar Naturens roll inom politiken anses ha varit begränsad genom historien och därför har såväl politiska som offentliga investeringar för en fungerande miljö inte prioriterats i den utsträckning som egentligen varit nödvändig (TEEB, 2010). Vissa förklarar det med att ekosystem inte varit särskilt framträdande tidigare och att de alltid förväntats och fortfarande förväntas kunna leverera tjänster till människan utan några avbrott även i framtiden. Utöver det är ett flertal ekosystemtjänster, exempelvis pollinering, kostnadsfria för allmänheten vilket gör ansvarsfrågan problematisk (TEEB, 2010). En ekosystemtjänstbedömning ska ta hänsyn till ekosystems ursprung, människans beroende av samt påverkan på tjänsterna systemen levererar men den ska även förklara hur människor och företag kan påverkas av förändringar i ekosystemen (SOU 2013:68; MA, 2005; TEEB, 2010). Således har en ekosystemtjänstbedömning möjlighet att påvisa sambandet mellan naturen och människan och göra värdet av naturen synlig i ekonomiska ställningstaganden, politiska avväganden och andra beslut i samhället där det kan anses relevant och skäligt (SOU 2013:68). Precis som den enskilda människan är även näringslivet, antingen direkt eller indirekt, beroende av ekosystemtjänster (TEEB 2012). Att ekosystem förändras eller i värsta fall utarmas innebär således risker för företag världen över, något som kan förhindras eller mildras genom att arbeta systematiskt med ekosystemtjänstbedömningar och därmed få adekvat information till beslutsprocesser. Såväl positiv som negativ påverkan på ekosystem och deras tjänster bör lyftas fram, för att visa helhetsperspektivet (TEEB, 2012). 3.1 Ramverk för ekosystemtjänstbedömning En ekosystemtjänstbedömning kan liknas med en systematisk process, men det finns ingen internationell (eller nationell) standard för att utföra själva bedömningen. Vissa ramverk har dock fått större genomslagskraft än andra. Däribland återfinns en manual som utformats av FN och ligger till grund för Millennium Ecosystem Assessment, men även ramverket som beskrivs av TEEB samt en statlig utredning om ekosystemtjänster som nyligen utgavs i Sverige och som återspeglar den nationella synen på vad ett ramverk för ekosystemtjänstbedömningar bör innehålla. Förenklat sagt ligger FN:s manual till grund för de övriga två men samtliga skiljer sig i vissa specifika perspektiv. Tanken är att ramverken ska kunna användas på nationell, regional och lokal nivå samt inom näringslivet för att utföra ekosystemtjänstbedömningar (Ash et al, 2010; MA, 2005; TEEB 2010). Det är viktigt att understryka att dessa ramverk inte bör ses som färdiga mallar redo att appliceras, utan mer som handledning vid ekosystemtjänstbedömningar (TEEB 2010; Ash et al, 2010). Det primära bör vara att bedömningen är relevant, legitim och trovärdig men även anpassad för dess specifika syfte (Ash et al, 2010). Det öppnar således för att blanda vissa ramverk med varandra för att optimera bedömningen och de förväntade resultaten från den Millennium Ecosystem Assessment Manualen (eller ramverket) som Ash et al (2010) utformat för FN är främst tänkt att användas som vägledning för personer som är ansvariga för designen eller utförandet av ekosystemtjänstbedömningar. Manualen tar ett brett perspektiv för att påvisa värdet av 19

21 samtliga kategorier av ekosystemtjänster som klassificerats i Millennium Ecosystem Assessment. Syftet med den breda ansatsen är att fånga helhetsbilden av ekosystemtjänsters koppling till människans välbefinnande och därigenom bidra till att adekvat information, olika beslutsalternativ och kritiska bedömningar inkluderas i beslutsprocesser (Ash et al, 2010). Därmed kan informationen som sammanställs genom ekosystemtjänstbedömningar med fördel användas av personer som fattar beslut som berör människor, ekonomi och samhället i stort. Manualen har en uppsjö punkter som bedömningen bör ta hänsyn till, men framför allt finns tre viktiga faser som inte ska förbises för att uppfylla de kriterier som ställs på en socialekologisk ekosystemtjänstbedömning (enligt Ash et al, 2010): I den utforskande fasen undersöks behovet av en bedömning, men här fastställs även villkor samt avgränsningar och därmed klargörs bedömningens omfattning samt vilka som kan tänkas ha användning av den Nästa steg kallas planeringsfasen, vilken utformar själva styrningsprocessen som visar vilka ramar bedömningen bör hålla sig inom, hur skalproblematik kan hanteras, hur olika kunskapssystem kan dra nytta av bedömningen men även behovet av kapacitetsuppbyggnad och hur processen ska utvärderas bör fastställas Den tredje fasen är genomförandefasen. Kravet på flexibilitet i denna fas är stort, vilket beror på att förhållanden och trender i ekosystem och deras tjänster ska bedömas. Även framtidsscenarier och såväl tidigare som pågående åtgärder som vidtagits för att höja ekosystemens bidrag till människan välbefinnande ska utforskas TEEB Ramverket som TEEB utvecklat är inriktat för att bedöma och lyfta fram monetära värden av vissa ekosystemtjänster (TEEB, 2010a). Specifika TEEB-manualer finns för att utföra ekosystemtjänstbedömningar för länder samt städer, men i själva metodiken finns inga större avvikelser manualerna emellan. TEEB har även publicerat rapporter som bland annat syftar till att bistå och inspirera lokala och regionala beslutfattare samt företag och verksamheter att arbeta med ekosystemtjänster, vilka samtliga följer den stegvisa metod som redovisas nedan. TEEB menar att ett skifte från restaurering och återuppbyggnad till underhåll av ekosystemtjänster är ett måste i dagens samhälle, eftersom det anses mer lönsamt ur ekonomisk synvinkel att arbeta med förebyggande åtgärder (TEEB, 2010b). Ytterligare argument som används i debatten kring monetära värden är att de lätt kan integreras och användas i ekonomiska och politiska analyser eftersom de värdena vanligtvis är lätta att kommunicera till företag (Naturskyddsföreningen, 2013). TEEB förespråkar en stegvis metod som syftar till att klarlägga vilka ekosystemtjänster som kan anses vara centrala, vilka som är beroende av tjänsterna, vilka tjänster som anses vara under risk för degradering eller utarmning och hur vissa åtgärder kan påverka ekosystemtjänsterna. Rent konkret möjliggörs detta genom att analysera följande sex steg (enligt TEEB, 2010a): Specificera och enas kring det övergripande syftet med bedömningen, för att undvika missförstånd och felaktigheter vid beslutsfattande och implementering Identifikation av de, för syftet, mest centrala ekosystemtjänsterna Definiera behovet av information för att hantera bedömningen korrekt men även för att undersöka vilka tjänster som ska bedömas, hur skalproblematik ska hanteras och vilken typ av värderingsmetod (kvalitativ, kvantitativ eller monetär) som ska användas 20

22 Bedöma hot och tillstånd för ekosystemtjänster samt uppskatta värdet eller värdena av dessa Identifiera och upprätta åtgärder som är baserade på bedömningen Bedöma effekterna av föreslagna åtgärder Den statliga utredningen om att synliggöra värdet av ekosystemtjänster Genom den statliga utredning Synliggöra värdet av ekosystemtjänster Åtgärder för välfärd genom biologisk mångfald och ekosystemtjänster har även den nationella synen på vad ett ramverk för ekosystemtjänstbedömningar bör innehålla offentliggjorts. Utredningen införde det svenska begreppet ekosystemtjänstbedömning som fastslogs innefatta steg 2-4 i det ramverk som presenteras av TEEB (2010a). Grundtanken med att utföra bedömningar är för att öka kunskapsunderlaget och synliggöra värdet av ekosystemtjänster i ekonomiska ställningstaganden, politiska avväganden och andra beslut i samhället där det anses relevant och skäligt (SOU 2013:68). Att inkludera berörda intressenter genom hela processen är centralt eftersom ekosystemtjänster definieras av de som använder dem, vilket betyder att deras kunskap kan ligga till grund för dialoger om nyttjandet av ekosystemtjänster andra naturresurser, fördelning av nyttor. Kort sagt är det kunskap som kan vara nödvändig för att fatta demokratiska beslut om åtgärder (SOU 2013:68). Den svenska utredningen rekommenderar inte någon specifik metod som kan eller bör användas för att uppfylla bedömningens syfte men en bedömning bör enligt den statliga offentliga utredningen: Identifiera ekosystemtjänster Kartlägga ekosystemtjänsterna och deras tillstånd Värdera ekosystemtjänsterna (kvalitativt, kvantitativt, monetärt) Identifieringen bör klargöra vilka tjänster som ska analyseras djupare i ett givet sammanhang och kan i sig innebära att värdet av de ekosystemtjänsterna blir synliga. Olika informationsutbyten mellan aktörer kan även äga rum i detta steg (SOU 2013:68). Efter identifieringen ska ekosystemtjänsterna klassificeras, för att undvika dubbelräkning eller att någon av tjänsterna utesluts (SOU, 2013:68). Klassificeringen kan ske med något av de klassificeringssystem som finns och som har beskrivits tidigare i uppsatsen, det viktiga är att välja det system som bäst passar det specifika sammanhanget. Naturvårdsverkets anpassade system som bygger på det internationellt använda CICES nämns i den statliga utredningen som ett potentiellt verktyg. Det beror delvis på grund av att det underlättar vid jämförelse med andra länder att använda samma eller liknanden system utan även för att Naturvårdsverkets anpassade system tar hänsyn till de nationella miljökvalitetsmålen i indelningen av ekosystemtjänster (SOU, 2013:68). Utredningen visar även på att lokala omständigheter kan kräva vissa förändringar i det valda systemet och att det därför är viktigt att såväl bedömare som bedömningen i sig innehåller en viss flexibilitet. Att arbeta fram platsspecifik information och vid behov kvantifiera avgränsade ekosystemtjänster, beskriva deras processer och funktioner samt ibland även bedöma deras status för funktioners och påverkansfaktorers effekter på ekosystemtjänster kallas kartläggning av ekosystemtjänster. I den internationella litteraturen benämns detta för antingen assessing eller mapping, men för svenska förhållanden anses det sammanfattande ordet kartläggning räcka för att förstå innebörden av momentet. Kartläggningen kräver data 21

23 om fysiska kvantiteter och ekosystemtjänster samt information om allmänhetens samverkan med dessa (SOU 2013:68). Momentet är nödvändigt för att kunna sammanställa relevant underlag för beslutsprocesser och det kan även ligga till grund för miljöövervakning och uppföljning av miljöpolitiska mål, samt som statistiskt underlag för miljöindikatorer som är tänkta att användas som mått på hållbar utveckling. Tillsammans kan identifieringen och kartläggningen synliggöra värdet av ekosystemtjänster, men för att informationen ska bli användbar i beslutsprocesser behöver en ekosystemtjänstbedömning ibland innehålla en uppskattning av samhällsnyttan. Det värdet kan uttryckas i monetära kvantitativa eller kvalitativa termer (se kap 3.4 Värde & strategier för värdering av ekosystemtjänster). 3.2 Samlad bedömning av ramverk för ekosystemtjänstbedömning Ramverken kan upplevas som snarlika i sina beskrivningar om hur en bedömning bör gå till, men sett till vilka ekosystemvärden som står i fokus skiljer de sig åt. Generellt går det utläsa att ramverket som TEEB utvecklat har ett klart tydligare fokus på att synliggöra monetära värden än FN:s manual som ligger till grund för Millennium Ecosystem Assessment (SOU, 2013:68), vars inställning är mer socioekologisk (Naturskyddsföreningen, 2013). Det bör dock tilläggas att vissa monetära värden kan användas inom MA:s ramverk, men att dess absoluta fokus är att inkludera och synliggöra värdet av samtliga kategorier av ekosystemtjänster (Naturskyddsföreningen, 2013). SOU-rapporten kan sägas vara en blandning av ramverken, dels eftersom den bygger på några punkter av TEEB:s stegvisa metod men inte uttrycker sig lika positivt i tankarna kring fokuseringen av monetära värden av ekosystemtjänster utan ämnar visa ett helhetsperspektiv där samtliga kategorier av ekosystemtjänster ingår och kan påvisa olika värden (SOU, 2013:68). Samtliga ramverk beskriver vikten av att koppla samman ekosystemtjänster och deras värde med människans välbefinnande, även om de anser att olika värden bör synliggöras i bedömningen. Den statliga offentliga utredningen för ett resonemang kring begreppet och det kan antas att den svenska inställningen till naturens egenvärde är positivt eftersom Sverige skrivit under Konventionen om biologisk mångfald där inneboende värden, det vill säga naturens egenvärde, likställs med andra värden. Beroende på vilket ramverk som väljs riskeras således vissa värden att uteslutas och därmed helt förbises vid ekosystemtjänstbedömningar, vilket påvisar vikten av att fastställa ett tydligt syfte med bedömningen och dess användningsområde. Även den svenska utredningen framhäver de positiva sidor som finns med breda ekosystemtjänstbedömningar för att fånga helhetsperspektivet. Att ta hänsyn till sociala, ekologiska och ekonomiska (kvalitativa, kvantitativa och monetära) värden ses följaktligen som fördelaktigt. För ekosystemtjänstbedömningar som utförs i Sverige kan därför det ramverk som beskrivs i SOU-rapporten vara att föredra eftersom den är anpassad för svenska förhållanden (SOU, 2013:68). Syftet med bedömningarna är detsamma för samtliga. Att påvisa sambandet mellan naturen och människan samt synliggöra och integrera värdet av biologisk mångfald och ekosystemtjänster i olika beslutsprocesser (Naturvårdsverket, 2012). Detta är till stor del möjligt genom att samtliga ramverk förespråkar det antropocentriska synsättet av ekosystemtjänster, men hur deras värden kan eller bör genereras har bedömningarna alltså 22

24 olika åsikter om. Vilka strategier som finns för att synliggöra ekosystemtjänsters värde kan därför vara betydelsefullt att diskutera närmare. 3.3 Varför ekosystemtjänstbedömning? Den svenska politiska viljan att nå hållbar utveckling återspeglas i landets internationella och nationella engagemang beträffande miljö- och hållbarhetsfrågor. Konventionen om biologisk mångfald som syftar till att bevara och uthålligt nyttja den biologiska mångfalden genom att komma till rätta med förlusten av ekosystem, arter och gener (SÖ 1993:77, 1993) är ett exempel på det. Nagoyaplanen, där delmålen bland annat består av att synliggöra värdet av biologisk mångfald och ekosystemtjänster som även adopterats av EU, samt de nationella miljökvalitetsmålen är ytterligare några exempel på det. I Miljödepartementets proposition (2013/14:141) om biologisk mångfald och ekosystemtjänster som nyligen utkom beskrivs hur företag och deras verksamheter utgör en viktigt grund för såväl ekonomisk som miljömässig utveckling. Företag är genom sina aktiviteter antingen direkt eller indirekt beroende av olika ekosystemtjänster som de i vissa avseenden kan gynna och i andra påverka negativt. Regeringen har därför tagit fram en vision för hållbart företagande som innebär att företag ska ha en långsiktig syn på värdeskapande och bedriva verksamheter som gynnar samtliga dimensioner av begreppet hållbar utveckling. Att företag inkluderar sitt beroende av och påverkan på ekosystemtjänster i affärsplaner och strategier som motverkar negativa effekter som skadar miljön och samhället ses därför som önskvärt (Regeringen proposition 2013/14:141, 2014). Hur det ska ske praktiskt finns däremot inga politiska riktlinjer för. Den statliga offentliga utredningen om ekosystemtjänster (SOU 2013:68) slog fast att området kräver vidare forskning och att det ställer krav på tvärsektoriella och tvärvetenskapliga samarbeten. Några kommuner, länsstyrelser, myndigheter och företag har identifierat ekosystemtjänster som ett fokusområde och strävar efter att integrera ekosystemtjänstperspektivet i sina verksamheter. Det har bland annat skett genom omvärldsanalyser, riskbedömningar och i affärsutvecklingen. I andra fall kan det räcka med att lyfta en dialog om ekosystemtjänster för att öka kunskapen och medvetenheten om hur olika beslut påverkar tjänsterna och naturen. Osäkerheten i riktlinjerna betyder därför att integreringen av ekosystemtjänster görs bäst genom ett succesivt lärande menade den statliga utredningen om ekosystemtjänster (SOU 2013:68). 3.4 Värde & värdering av ekosystemtjänster Att värdera något kan innebära olika saker beroende på ens utgångspunkt (SOU, 2013:68; Naturvårdsverket, 2012). I vissa fall betyder det att något betraktas som värdefullt, i andra att ett värde bedöms (SOU 2013:68). I fallet om ekosystemtjänster slog Konventionen om biologisk mångfald fast att naturen har ett inneboende värde och de nationella miljökvalitetsmålen visar att ekosystemtjänster betraktas vara värdefulla och att det finns ett behov av att bedöma deras värden (SOU 2013:68). Värdering innebär inte enbart uppskattning av värden i monetära termer, vilket annars är en vanlig uppfattning (SOU 2013:68). Förutom den monetära värderingen kan ekosystemtjänster även uttryckas i kvantitativa och kvalitativa termer (se figur 5) (Naturvårdsverket, 2012; SOU 2013:68; TEEB 2010a). I sammanhanget bör det även nämnas att den grundläggande idén för samtliga termer som används för att synliggöra värdet av ekosystemtjänster är för att visa tjänsternas nytta för människans välfärd. Ekosystemtjänstperspektivet är således definierat för att visa antropocentriska värden, vilket skiljer sig från ekologiska synsätt där allt, såväl människa som natur, ses som en del av ekosystemen (Lazo, 2002; Naturvårdsverket, 2012). 23

25 Att uttrycka värdet av naturens tjänster i monetära termer har på olika sätt tillämpats sedan slutet av 1950-talet men i princip ignorerats till mitten av 1990-talet. Sedan dess har denna typ av värdering ägnats stor uppmärksamhet (Bavey, Bavey & Gowdy, 2013) och anses ha sina fördelar i konventionella kostnadsnyttokalkyler, där effekterna på ekosystemtjänster behöver uttryckas i samma enheter (pengar) som andra effekter (Admiraal et al, 2013; SOU 2013:68). Att uttrycka värdet av ekosystemtjänster i monetära termer kan däremot vara olämpligt i vissa fall (Bavey, Bavey & Gowdy, 2013; Pascual et al, 2010; Naturvårdsverket, 2012; SOU 2013:68), vilket främst gäller i komplexa situationer som omfattar en mångfald av ekosystemtjänster eller där det finns skilda etiska övertygelser om vilka värden som anses vara möjliga eller lämpliga att uttrycka monetärt (SOU 2013:68). Sådana situationer brukar gälla för de stödjande och reglerande tjänsterna, som sätter villkoren för ekosystemens långsiktiga förmåga att skapa välfärd för människan (ex jordmånsbildning, vattenreglering och pollinering) (SOU 2013:68). I sådana fall kan de andra detaljnivåerna (kvantitativa analyser och kvalitativa beskrivningar) för värdering synliggöra ekosystemtjänsternas värde. Kvantitativa analyser är lämpliga för att presentera mängder, intensitet och påverkan i form av siffror (TEEB, 2010a). Exempelvis kan en våtmarks värde presenteras i mängden renat vatten/m 3 eller ett rekreationsområdes värde i antalet besökare (Naturvårdsverket, 2012). Kvalitativa beskrivningar bygger på icke-numerisk information och har möjligheten att visa hur ekosystemtjänster står i förbindelse med människans välbefinnande (TEEB, 2010a), genom att beskriva hur vackert ett landskap är eller hur en människas säkerhet kan påverkas i det fall förändringar i ett ekosystem förekommer (Naturvårdsverket, 2012). Ett värde kan skilja sig beroende på vilka skalor, intressenter och aktörer som är involverade (se kap 2.2 Skalor, intressenter och aktörer för mer information). Studier har visat att det finns ett tydligt underskott av ekosystemtjänster i urbana, industriella och kommersiella områden där befolkningsmängden normalt är hög (Burkhard et al, 2012). Naturområden, särskilt skogsområden, visar däremot att förmågan att leverera ekosystemtjänster är högre än behovet av tjänsterna (Burkhard et al, 2012). Att värdena för efterfrågan är högre i områdena med underskott av ekosystemtjänster och vice versa kommer sig således relativt naturligt, även om det i vissa fall kan finnas undantag. Bolund och Hunhammar (1999) har i en studie om ekosystemtjänster i urbana områden redogjort för problematiken kring generaliseringar av ekosystemtjänsters värde. De menar att värdet är platsspecifikt, liksom ekosystemtjänsten i sig. Detta beror på att världens alla städer är olika sett till storlek (från små samhällen till megastäder), att de är byggda i olika typer av klimat men även att det ekonomiska välståndet varierar såväl inom städer som mellan städer. Även ekosystemtjänster inom andra områden kan vara platsspecifika av dessa men även av andra eller ytterligare skäl. Figur 5 illustrerar att värderingar av ekosystemtjänster kan göras på olika nivåer och att den monetära värderingen är beroende av kvantitativa analyser (som har möjlighet att påvisa biofysiska och ekonomiska förutsättningar), men även kvalitativa beskrivningar som kan ge en grundläggande förståelse för hur ekosystem påverkar människans välbefinnande. Gemensamt för samtliga är dock att alla kan begränsas av kunskapsbrist (Naturvårdsverket, 2012). 24

26 Figur 5. Illustrering av värdering på olika nivåer, enligt Naturvårdsverket (2012). 3.5 Ekonomisk värdering av ekosystemtjänster Begreppet ekonomi betyder hushållning med knappa resurser och definitionen i sig kan vara en anledning att ekonomin inte ägnat sig åt miljöfrågor i någon större utsträckning, naturens resurser har genom historien helt enkelt inte ansetts vara knappa (Dethlefsen, Blümer & Svärdström, 1998). Dessutom fångas inte ekosystemtjänsters värde alltid inom någon marknad, vilket gör de svåra att värdera. Det kan i sin tur göra att ett flertal ekosystemtjänster betraktas som särintressen och helt ignoreras i olika beslutsprocesser (Naturvårdsverket, 2012; Chan, Satterfield & Goldstein, 2012). I dagsläget står dock jorden ekosystem under enorm press, vilket gör det angeläget att påvisa naturens och ekosystemtjänsternas värde (MA, 2005; SOU 2013:68). Vissa menar till och med att människan inte har något val, utan på något vis är tvungna att värdera tjänsterna som naturen levererar (Costanza et al, 1997). Ekonomisk värdering är ett sätt att värdera ekosystem och tjänsterna de levererar och den teoretiska grunden för sådana analyser är nationalekonomisk välfärdsteori (Naturvårdsverket, 2012; Dethlefsen, Blümer & Svärdström, 1998). Dock innefattar ekonomiska värden inte enbart sådant som köps och säljs inom en marknad eller sådant som har en prislapp, utan även ekosystemtjänster som inte är ekonomiskt marknadsbaserade och det absolut viktigaste vid värdering är att inte dubbelräkna ekosystemtjänsterna (se kap 2.4 Direkta och indirekta ekosystemtjänster) (Naturvårdsverket, 2012). Naturvårdsverket (2012) har identifierat tre relativt breda kategorier där en värdering kan utgöra nyttig information i beslutsprocesser, helt enkelt situationer där det anses vara relevant och skäligt att framställa värden av ekosystemtjänster. Dels gäller det för värdering inför beslutsfattande i specifika situationer, dels värdering för beslutsfattande i allmänhet (informativ värdering) samt värdering för att skapa nya (incitamentsbaserade) policyverktyg. 25

27 För de specifika situationerna vägs dagens nytta av en eller flera ekosystemtjänster mot framtida kostnader eller nyttan på en plats mot nyttan någon annanstans. Värderingen har en central roll, i synnerhet för att identifiera och kartlägga effekter som de olika alternativen kan medföra Genom värderingar för beslutsfattande i allmänhet (informativa värderingar) är tanken att öka kunskapen om människans förhållande till samt beroende av naturen. Detta genom att skapa underlag som ger upphov till diskussioner eller som på andra sätt påverkar attityder. Exempel på värderingar av detta slag har tidigare lyckats i det syftet och dessutom nått en bred publik Marknadsbaserade policyinstrument kan i kombination med traditionella bevarandeinstrument skapa marknadsliknande förhållanden som gynnar produktionen av vissa ekosystemtjänster. Ett konkret exempel är det ekonomiska stöd som lantbrukare erbjuds genom EU:s gemensamma jordbrukspolitik, för olika bevarandeåtgärder av naturmiljön. Förenklat sagt kan denna typ av ekonomiskt stöd liknas med att lantbrukare får betalt för att förvalta ekosystemtjänster TEV Den teoretiska grunden för monetära analyser av ekosystemtjänster är nationalekonomisk välfärdsteori, där ramverket Totalt Ekonomiskt Värde (TEV) (se figur 6) används för att beräkna det totala ekonomiska värdet av alla varor och tjänster som bidrar till människans välfärd (Naturvårdsverket, 2012; SOU 2013:68; Naturskyddsföreningen, 2013). I TEV ingår varor som handlas inom marknaden samt sådant som inte ryms inom marknaden men likväl ingår i Bruttonationalprodukten (BNP) (t.ex. hälsovård och utbildning) samt sådant som inte ingår i BNP men kan beräknas monetärt (t.ex. rekreationsvärde av stadsparker och luftkvalitet) och slutligen sådant som sällan uttrycks monetärt (majoriteten av alla ekosystemtjänster) (SOU 2013:68). I jämförelse med Millenium Ecosystem Assessment s ramverk (med stödjande-, försörjande-, reglerande- och kulturella- tjänster) delar TEV upp beskrivningen av värdena som ekosystemtjänster genererar på ett annorlunda sätt, nämligen beroende på vilket sätt människan använder varorna som ekosystemtjänsterna levererar (Naturvårdsverket, 2012). Mer specifikt sker uppdelningen av det totala värdet i två huvudstrategier: användarvärden och icke-användarvärden (Dethlefsen, Blümer & Svärdström, 1998; SOU 2013:68; Naturvårdsverket, 2012). Att ramverken är annorlunda betyder inte att de är oförenliga, utan snarare att de kan fungera som komplement till varandra (Naturvårdsverket, 2012) Användarvärden innefattar sådant som ger människan konsumtionsnytta, värden som antingen kan upplevas direkt, indirekt eller sparas för framtida nyttjande (optionsvärde) (Sjöström, 2007; Naturvårdsverket, 2012; SOU 2013:68). Exempel på direkta användarvärden är näring och smakupplevelser från livsmedelsproduktion, men även skönhetsupplevelser och rekreationsvärden som exempelvis en traditionell stenmur i ett jord- eller odlingslandskap (SOU 2013:68). Indirekta användarvärden genereras från reglerande processer med möjlighet att ge stöd och skydd till mänskliga aktiviteter, såsom vattenreglering (Naturvårdsverket, 2012) eller habitat för pollinerare (SOU 2013:68). Optionsvärde är värdet människan tillskriver möjligheten till framtida konsumtion (SOU 2013:68; Naturvårdsverket, 2012), som exempelvis bevarandet av en nationalpark som en person aldrig tidigare har besökt men med viss sannolikhet kommer att besöka inom en viss tid. 26

28 Icke- användarvärden är förknippade med nyttor som uppkommer bara genom vetskapen om att ett särskilt ekosystems funktioner upprätthålls (Naturvårdsverket, 2012). Värdena kan delas upp i existensvärden (vetskapen att tjänsten existerar), altruistiska värden (värdet av att andra har tillgång till och kan nyttja en ekosystemtjänst) samt arvsvärden (värdet av att även framtida generationer har tillgång till och kan nyttja en ekosystemtjänst) (Pascual et al, 2010; Naturvårdsverket, 2012; SOU 2013:68). Totalt Ekonomiskt Värde (TEV) Användarvärden Icke-användarvärden Direkta användarvärde n Indirekta användarvärde n Optionsvärden Altruistiska värden Existenvärden Arsvärden Figur 6. Begreppet Totalt Ekonomiskt Värde (TEV). Ju längre höger åt en rör sig, desto svårare är det att uppskatta värdet Monetära värderingsmetoder Att värdera ekosystemtjänster är komplicerat och resurskrävande (Bingham et al, 1995; Costanza et al, 1997), men likväl finns det ett stort antal monetära värderingsmetoder (Admiraal et al, 2013; Sjöström, 2007; Dethlefsen, Blümer & Svärdström, 1998). Dessa kan grovt delas in i två kategorier: metoder baserade på faktiskt marknadsbeteende (revealed preferences) samt scenariometoder (stated preferences) (Lazo J.K, 2002; Tao, Yan & Zhan, 2012; Naturvårdsverket, 2012). Vad som skiljer metoderna åt är att data som genereras genom faktiska marknadsbeteenden bygger på verkliga beslut, medan scenariometoden framtar data genom hypotetiska val. Värderingsmetoderna som baseras på faktiska marknadsbeteenden kan enbart fånga användarvärden och använder befintliga kopplingar mellan ekosystemtjänster och en eller flera varor som finns prissatta på marknaden för att uppskatta ett värde (SOU 2013:68; Naturvårdsverket, 2012). I praktiken betyder det att värdet av en naturresurs förväntas att avspeglas i hur mycket pengar människor är villig att betala, exempelvis för rekreationsmöjligheter (Sjöström, 2007). Genom scenariometoder uppskattas värden av icke-användarvärden, arvsvärden och existensvärden genom att människor ställs inför olika scenarier där de får uppge sin betalningsvilja för exempelvis olika förändringar och attribut kopplade till ekosystemtjänster (Naturvårdsverket, 2012; Sjöström, 2007). Dock anses scenariometoder allt som oftast vara komplexa och tidskrävande (Naturvårdsverket, 2012). Vissa ekosystemtjänster finns representerade på marknaden i form av varor och det ekonomiska värdet av tjänsterna kan således beräknas med marknadsvärdet. Dessa värden bör dock handskas med viss försiktighet eftersom det inom marknaderna förekommer viss snedvridning i form av skatter, subventioner och andra prisregleringar. Marknadsvärderingar 27

29 delas normalt in i tre grupper: Prisbaserade, kostnadsbaserade och produktionsbaserade värderingar (Pascual et al, 2010). Det är även möjligt att använda tidigare värderingstudier av ekosystemtjänster för att uppskatta värdet av ett helt annat objekt (Nemec & Raudsepp-Heame, 2013; SOU 2013:68; Sjöström, 2007). Sådana studier kallas nyttoöverförelser (engelskans benefit transfer) och är uppskattade eftersom de är förhållandevis billiga och mindre tidskrävande att utföra i jämförelse med andra metoder (Nemec & Raudsepp-Heame, 2013; Pascual et al, 2010). Nedan (se figur 7) presenteras en sammanställning av metoder som kan användas för att uppskatta monetära värden av ekosystemtjänster. Det bör påpekas att värderingsmetoderna är i ständig förändring, vilket medför att det ibland tillkommer nya metoder för ekonomisk värdering samtidigt som andra inte används i lika stor utsträckning som tidigare (Naturvårdsverket, 2012). Samtliga värderingsmetoder i figuren, samt nyttoöverförelser förklaras närmare i nästa stycke. 28

30 Strategi Scenariometoder Faktiskt marknadsbeteende Marknadsvärdering Prisbaserad Kostnadsbas erad Produktions baserad Metod TEV som fångas Typ av tjänst Tjänst som värderas Marknadspris Undvika skadekostnad Produktionsfunktions metoden Resekostnads metoden Hedonistisk prissättning Choice modeling Betalningsvilje studier (CVM) Random utility model Direkta & indirekta användarvärden Användar & icke-användarvärden Indirekta användarvärden Direkta & indirekta användarvärden Indirekta användarvärden & Ickeanvändarvärden Användar & icke-användarvärden Användar & icke-användarvärden Direkta & indirekta användarvärden Försörjande Reglerande Försörjande/ Reglerande Kulturella Reglerande /Kulturella Försörjande/ Reglerande Försörjande/ Reglerande Kulturella Används främst för varor som köps & säljs inom marknaden (ex. timmer & fisk) Exempel inkluderar mänskligt skapade stormskydd, samt beräkningar för kostnad av översvämningsskydd Kan beräkna värdet av ekosystemtjänster som används som "input" till marknadsbaserade varor, ex. effekten på luft, eller vattenkvalitet på jordbruksproduktion eller virkesproduktion Samtliga tjänster kopplade till rekrationsaktiviteter Ekosystemtjänster som bidrar till luftkvalitet, naturvärden, undvikande av buller osv. Samtliga ekosystemtjänster Samtliga ekosystemtjänster (förutom biologisk mångfald) Samtliga ekosystemtjänster kopplade till rekreationsaktiviteter Nyttoöver förelse Benefittransfer Samma ekosystemtjänst som i originalstudien Figur 7. Sammanställd lista av monetära värderingsmetoder för olika typer av ekosystemtjänster, enligt Naturvårdsverket (2012) samt Pascual et al (2010). Marknadsvärdering Marknadspris Vissa ekosystemtjänster bidrar till att producera varor som ryms inom marknaden och marknadspriset kan således spegla värdet av ekosystemtjänsten. Främst gäller det för tjänster inom den försörjande kategorin, såsom livsmedel och fiberråvaror (Pascual et al, 2010). Metoden kan enbart fånga direkta och indirekta användarvärden och är begränsad till att uppskatta värdet av ekosystemtjänster inom marknaden, men marknadsdata för dessa ekosystemtjänster finns tillgänglig och anses vara pålitlig (Naturvårdsverket, 2012). Undvika skadekostnad 29

31 Undvika skadekostnadsmetoden kan använda antingen kostnaden för åtgärder som vidtagits för att undvika skada eller uppskattningar av kostnaden för förväntade skador för att värdera ekosystemtjänster (Dethlefsen, Blümer & Svärdström, 1998; Pascual et al, 2010). Exempelvis har metoden använts för att värdera ekosystemtjänster som fungerar som översvämningsskydd, genom att uppskatta värdet av förväntade skador utifall en översvämning skulle ske (Pascual et al, 2010). Produktionsfunktionsmetoden Med hjälp av produktionsfunktionsmetoder värderas ekosystemtjänster utifrån deras bidrag till produktionen av en viss vara (Pascual et al, 2010). Hur jordens bördighet kan öka skörden och därmed öka jordbrukares intäkter samt hur förbättringar i vattenkvalitén kan öka den kommersiella fångsten av fisk och därmed öka fiskares inkomst är några exempel på hur metoden kan användas för att fånga värdet av ekosystemtjänster (Pascual et al, 2010). Dock anses det komplicerat att värdera en isolerad tjänst och det kan i vissa fall finnas risk för undervärdering av tjänster (SOU 2013:68). Faktiskt marknadsbeteende Resekostnadsmetoden Resekostnadsmetoden är utvecklad för att uppskatta rekreationsvärden. Metoden bygger på att analysera viljan att betala för att resa till en specifik plats, där resan inkluderar kostnaden för bränsle, mat och logi, inträdesavgift samt tid (tid som kunde spenderats på andra saker) (Lazo, 2002; Dethlefsen, Blümer & Svärdström, 1998). Värdet kan variera beroende på olika faktorer, men exempelvis kan bättre fiske, större naturupplevelse och närheten till ett rekreationsområde påverka värdet (Lazo, 2002; Sjöström, 2007). Informationen kan hämtas från observerade resor, vilket ses som en fördel men normalt genererar det även stora mängder data som kan vara svårt att hantera. Dessutom kan en resa ha mer än ett syfte, vilket resulterar i att olika destinationer besöks vid samma tillfälle och därmed påverkar kostnaden för resan och i värsta fall även värdet av ekosystemtjänsten (TEEB, 2010b). Hedonisk prissättning Hedoniska analyser har främst använts för att studera priser på fastigheter och bostäder (Sjöström, 2007; Sander & Height, 2012) och ses som en stark metod inom faktiska marknadsbeteenden för värdering av ekosystemtjänster som inte ryms inom någon marknad (Ma & Swinton, 2012). Metodens grundläggande idé är att olika miljömässiga attribut kan påverka värdet av en fastighet (Lazo, 2002; Sander & Haight, 2012). Exempelvis kan värdet av två identiska hus jämföras, det ena beläget i ett område med ren luft och det andra i ett område med dålig luft och skillnaden av värdet husen emellan kan ge en indikation på värdet av ren luft (Lazo, 2002). Metoden anses ha potential att även värdera specifika funktioner hos våtmarker, exempelvis stormskydd, genom att värdera deras påverkan på fastigheter. Samtidigt är metoden begränsad till ekosystemtjänster kopplade till fastigheter vilket begränsar dess användningsområde (TEEB, 2010b; Naturvårdsverket, 2012). Scenariometoder Choice Modeling (CM) Värderingsmetoden Choice Modeling (CM) försöker modellera beslutsprocessen hos respondenter genom att ställa frågor om respondenten skulle vara villig att betala en viss förutbestämd summa för en ekosystemtjänst, eller frågor där respondenten väljer 30

32 mellan alternativ med olika attribut (ex. en fiskedamm med brygga och smutsigt vatten gentemot en fiskedamm utan brygga men med rent vatten) (Pascual et al, 2010). Betalningsviljestudier (CVM) I betalningsviljestudier, även kallat Contingent Valuation Method (CVM), ställs direkta frågor till respondenter, för att få fram hur mycket en människa är villig att betala för en viss ekosystemtjänst (Lazo, 2002). CVM anses vara den enda metoden som kan uppskatta värdet av options- och existensvärden (Pascual et al, 2010), men CVM-studier är hypotetiska och vid komplexa frågor frågeställningar om skogens värde för vattenrening, för artrikedom eller som kolsänka krävs stor kunskap om de ekologiska systemen för att kunna göra monetära avvägningar (SOU 2013:68). Random Utility Model (RUM) Med Random Utility Model (RUM) studeras människors val eller beslut i en viss situation, exempelvis hur eller varför någon väljer ett visst resmål bland flera möjliga förslag (Sjöström, 2007). Enkelt förklarat studeras alltså observerade val som en människa gör. Värdering genom nyttoöverföring I förhållande till andra värderingsmetoder är värdering genom nyttoöverföring en relativt billig och tidseffektiv metod (Turner, Morse-Jones & Fischer, 2010; Nemec & Raudsepp- Heame, 2013; Pascual et al, 2010; Sjöström, 2007). Förenklat sagt överförs värden från tidigare studier för att uppskatta värdet av ett annat objekt (Turner, Morse-Jones & Fischer, 2010), men det kräver att ekosystemen liknar varandra (SOU 2013:68; TEEB, 2010b). En nyttoöverföring kan genomföras på olika sätt och vad som skiljer metoderna är ifall det är ett värde eller funktion som överförs (Sjöström, 2007). Överföringen av värden kan antingen justeras beroende på inkomst (s.k. inkomstjustering) (Pascual et al, 2010; Sjöström, 2007), eller ske genom en enkel överföring (Sjöström, 2007). Överföring av funktioner genomförs genom att den uppskattade värderingsfunktionen förs över till ett helt annat objekt, eller genom att flera studier kombineras i syfte att värdera ett nytt objekt (Sjöström, 2007). Gemensamt för samtliga metoder för nyttoöverförelse är att tidigare studier måste finns tillgängliga och att det är från en situation till en annan är möjligt att överföra värden, vilket kan vara problematiskt i förhållande till olika temporala och spatiala skalor (se kap 2.2 Skalor, intressenter och aktörer) (Sjöström, 2007). Annan överföringsproblematik som bör uppmärksammas är värden som genererats genom svag metodik, icke tillförlitlig data eller där olika typer av generaliseringar har gjorts (exempelvis av demografi, inkomst och/eller utbildning) (Pascual et al, 2010) Problematiken till trots anses nyttoöverförelser vara den vanligaste metoden som används i beslutsfattande processer (Turner, Morse-Jones & Fischer, 2010). 31

33 4. Swedavia 4.1 Bakgrundsfakta Swedavia Den statligt ägda koncernen Swedavia bildades 1 april Tidigare var verksamheten en del av Luftfartsverket, men delades på grund av de skilda affärsförutsättningarna som gäller för flygtrafiktjänster respektive flygplatserna (Swedavia AB, 2013). Avsikten med att bolagisera flygplatsverksamheten var för att öka tydligheten i ansvarsfördelningen mellan ägare, styrelse och ledning, men även i syfte att underlätta beslutsprocesser och samarbeten med andra parter (Swedavia AB, 2013). Idag äger, driver och utvecklar Swedavia 10 flygplatser på olika platser i Sverige (se figur 8). Under 2013 omsatte koncernen omkring 5 miljarder kronor, sysselsatte ungefär medarbetare och antalet resenärer uppgick till 33,5 miljoner människor (Swedavia AB, 2013). Figur 8. Karta över flygplatser som ägs och drivs av Swedavia Swedavias miljöarbete Sedan en lång tid tillbaka bedriver Swedavia ett gediget arbete inom miljöfrågor för koncernens ansvarsområde och ses i dagsläget som en internationell förebild när det gäller att utveckla klimatsmarta flygplatser. Ambitionen att ständigt utvecklas inom miljöområdet gör att Swedavia även söker miljösamarbeten utanför den egna verksamheten, exempelvis med flygbranschen (Swedavia AB, 2013). Specifikt består Swedavias miljöarbete av att minska koncernens utsläpp av klimatpåverkande gaser, minimera energianvändningen, samt att minska utsläpp till luft och vatten. Utöver det arbetar även Swedavia systematiskt med bullerfrågor (Swedavia AB, 2013). För att kunna visa på framsteg och mäta sina framgångar har Swedavia formulerat ett antal miljömål: 32

34 Swedavia ska minska sina egna utsläpp av fossil koldioxid - slutmålet är nollutsläpp år 2020 Swedavias energianvändning ska minska med i snitt 2 % varje år fram till år 2016 Swedavia ska bidra till att en god ekologisk och kemisk status uppnås och säkerställs i de vatten som bolaget påverkar Swedavia ska aktivt arbeta för att minska användandet av kemiska produkter i verksamheten Av Swedavias avfall ska 50 % gå till materialåtervinning Swedavia ska aktivt arbeta för att belastningen av flygbuller upplevs som acceptabel i förhållande till flygets samhällsnytta Utöver miljömålen driver Swedavia ett aktivt arbete för att kartlägga den biologiska inom bolagets fastigheter (Swedavia AB, 2013). Inventeringarna påbörjades 2010 och har idag utförts på Stockholm/Arlanda Airport, Malmö Airport samt Göteborg Landvetter Airport där ett antal områden med nationellt, regionalt och kommunalt intresse har identifierats. Arbetet har sedan fortsatt genom naturvärdesinventeringar av gräsmarkerna omkring bansystemen på Stockholm/Arlanda, Bromma Stockholm Airport samt Visby Airport. Arbetet med att identifiera områden med höga naturvärden kommer att fortlöpa tills samtliga flygplatser inom Swedavia inventerats och syftet är att resultaten kommer lyftas in i respektive flygplats utvecklingsplan för att säkerställa att hänsyn tas till områden med hög biologisk mångfald (Swedavia AB, 2013). Inventeringen av den biologiska mångfalden står i tydlig relation till intresset av att inkludera ekosystemtjänstperspektivet i olika beslutsprocesser som berör Swedavia. 4.2 Stockholm/Arlanda Airport (ARN) Stockholm/Arlanda Airport (ARN) är belägen i Sigtuna kommun, Stockholms län. Flygplatsen togs i bruk i slutet av 1959, men invigdes inte officiellt förrän i mitten av 1962 (Swedavia AB, 2014a). Idag är det Sveriges största flygplats med 19,6 miljoner resenärer, registrerade flygrörelser till totalt 163 destinationer och arbetsplats för ungefär personer år Flygplatsen har tre start- och landningsbanor som trafikeras av omkring 80 flygbolag (Swedavia AB, 2014a). Fastigheten ARN omfattar ett område på ungefär ha, uppdelat i bland annat flygplatsområde, skogsmark och jordbruksmark (se figur 9). Området vilar på Stockholmsåsen som sträcker sig i nord-sydlig riktning från Arlanda mot Stockholm och sedan viker av och återfinns i området kring Jordbro och Västerhaninge. Underlaget som består av sand och grus präglas i hög grad av växtlighet och djurliv i området (Ekologigruppen, 2010). Naturen i området omkring flygplatsen domineras av barrskogar men här och var finns även våtmarker i form av mossar och kärr, öppna samt trädklädda betesmarker, åkermark, en sjö vid namn Halmsjön samt en före detta sjö som kallas Slåttsjön och nästan helt saknar öppen vattenspegel (Ekologigruppen AB, 2010). Inom flygplatsområdet förekommer mestadels öppna gräsmarker och områden som präglas av flygplatsens verksamhet, såsom täktområden medan gräs- och buskmarker dominerar området vid landningsbanorna (Ekologigruppen AB, 2010). Nedan visas en kartbild över hela ARNområdet, som synliggör såväl flygplatsområdet i sig som naturområden omkring flygplatsen. 33

35 Figur 9. Karta över området Stockholm-Arlanda Airport Framtidens ARN Räknat i antalet resenärer befinner sig ARN i en kraftigt expansiv fas, vilket ställer krav på att öka flygplatsens kapacitet, effektivitet och de upplevelser verksamheten förknippas med. I början av januari 2014 fastställdes ARN:s inriktning för flygplatsens fortsatta utveckling som beräknas ske inom de närmaste 30 åren (Swedavia, 2014b). Förutom att utveckla befintliga terminaler och pirer kommer även flygplatsens omgivning att förändras. Parkeringshus, kontorsfastigheter och nya driftområden kommer att byggas för att kunna ta emot de närmare 35 miljoner resenärer som ARN beräknas ha till år 2040 (Swedavia, 2014b). Expansionen av ARN kommer att viss inverkan på mark- och vattenanvändningen inom fastigheten Stockholm/Arlanda, vilket i sin tur kan påverka ekosystemtjänsterna som kan kopplas till Swedavia. För Swedavia är det därför angeläget att ta hänsyn till sådana ekosystemtjänster, dels för att följa riktlinjerna inom sina egna miljömål men även de nationella miljömålen som koncernen enligt bolagsordningen är skyldiga att följa. 34

36 5. Ekosystemtjänstbedömning för Swedavia 5.1 Metodbeskrivning Metoden som använts för denna ekosystemtjänstbedömning (se figur 10) är anpassad för Swedavia och har tagit hänsyn till ramverken som presenterats av MA (2005), TEEB (2010a) och den svenska offentliga utredningen om biologisk mångfald och ekosystemtjänster (SOU 2013:68). Den följer således ramverkens råd om att en bedömning bör utföras för sitt specifika syfte och enbart inkludera moment som är viktiga för att uppfylla syftet. Utöver det har Naturvårdsverkets rapport Sammanställd information om ekosystemtjänster (2012) använts i metoden för att underlätta vissa delar av bedömningen samt för att den ska vara anpassad till svenska förhållanden. I det första steget formulerades ett problem för att klargöra bedömningens riktning och vilken funktion som bedömningen kan tänkas ha för Swedavia. Indirekt talar problemformuleringen även om vilka aktörer och intressenter som kan tänkas ha nytta ekosystemtjänstbedömningens resultat. Identifieringen av ekosystemtjänster har skett stegvis. Av de svenska miljökvalitetsmålen har Naturvårdsverket (2012) valt ut följande områden av naturtypskaraktär som viktiga miljöer för ekosystemtjänster: Hav i balans samt levande kust och skärgård, Myllrande våtmarker, Levande sjöar och vattendrag, Levande skogar, Storslagen fjällmiljö samt Ett rikt odlingslandskap. Utöver dessa anses miljökvalitetsmålet Ett rikt växt- och djurliv vara tvärgående över alla områden (Naturvårdsverket, 2012). Naturtypsområden inom ARN som är kopplade till miljökvalitetsmålen har därefter valts ut för bedömningen, vilket skett med hjälp av GIS-material och fältinventeringar. Sedan har ekosystemtjänster kopplade till dessa områden kunnat identifieras genom att studera relevant vetenskaplig litteratur, rapporter och utredningar som publicerats inom ämnet ekosystemtjänster. Indelningen/klassificeringen har utgått från Naturvårdsverkets (2012) rekommendationer. Utifrån klassificeringssystemet har ekosystemtjänster med koppling till Swedavia och verksamheten som bedrivs på Stockholm/Arlanda eller som interagerar med tjänsterna valts ut och därför studerats mer noggrant. Kartläggningen av centrala ekosystemtjänster har delvis utförts under fältinventeringarna samt genom att studera data och statistik om allmän information, fysiska kvantiteter och ekosystemprocesser för de naturområden och ekosystemtjänster som identifierats inom ARN. Sådana data och statistik har inhämtats från vetenskaplig litteratur och utredningar framställda av Swedavia eller genom anlitade konsulter på uppdrag av Swedavia. Genom kartläggningen har interaktioner ekosystemtjänster emellan samt deras koppling till Swedavia förklarats. Vissa flöden och ekosystemtjänsters status har även kunnat fastställas och gjort det möjligt att visa hur de påverkas av Swedavia och flygplatsbolagets aktiviteter. Värdering av ekosystemtjänster är en omstridd fråga. Delvis kan värden uppskattas och synliggöras enbart genom steg 2 och 3 i figur 10, identifiering och kartläggning. Det beror på att dessa moment kan öka medvetenheten och kunskapen hos involverade aktörer och intressenter men även bidra med tillförlitlig, relevant och kostnadseffektiv information till beslutsprocesser (Regeringen proposition 2013/14:141, 2014). Utöver det finns ett politiskt tryck att vidareutveckla det internationella samarbetet kring ekosystemtjänstbedömningar och 35

37 att fortsätta stödja studier kopplade till ekonomisk värdering av biologisk mångfald och ekosystemtjänster (Regeringen proposition 2013/14:141, 2014; SOU 2013:68). Värderingen av de ekosystemtjänsterna inom ARN består till stor del av kvantitativa analyser och kvalitativa beskrivningar. Monetära värden har använts i vissa fall där det ansetts relevant och där monetära värden ansetts bidra till ökad förståelse för tjänsternas betydelse för Swedavia och välbefinnandet för de människor som vistas inom flygplatsområdena. De monetära värdena har överförts från tidigare studier (SCB, 2001; Jordbruksverket, 2009; Jordbruksverket, 2010; Drake, 1992; Fiskeriverket, 2007; Morris & Camino, 2011; Gren & Söderqvist, 1996) och används för att ge en fingervisning av eventuella värden av vissa ekosystemtjänster inom Stockholm/Arlanda. Nedan (figur 10) visas en schematisk bild över processen för hur denna anpassade ekosystemtjänstbedömning gått till. Bedömningen inkluderar samtliga steg som nämnts ovan och kommer att följa denna ordning även i analysen. Dock bör det tilläggas att när naturområden och ekosystemtjänster kopplade till områdena identifierats i steg 2 kommer kartläggningen och värderingen (steg 3-4) av dessa att analyseras tillsammans utifrån de identifierade områdena. Anledningen till detta är att lättare kunna föra en dialog kring synergier och motsatsförhållanden ekosystemtjänsterna emellan samt för att underlätta presentationen av värden kopplade till tjänsterna och förslagen till hur tjänsterna kan värderas. För det sista steget, synliggörandet av ekosystemtjänsternas värde, förs en generell diskussion. Figur 10. Schematisk bild över processen för den anpassade ekosystemtjänstbedömningen för Swedavia. 5.2 Problemformulering Swedavia är ett statligt ägt bolag som enligt sin bolagsordning (Swedavia, 2011) ska bidra till att uppnå de transportpolitiska målen och därmed de nationella miljökvalitetsmålen. Eftersom begreppet ekosystemtjänster nyligen integrerats i miljökvalitetsmålen vill Swedavia därför skaffa sig värdefull kunskap om ekosystemtjänster kopplade till verksamheten och utreda hur Swedavia ska förhålla sig till begreppet ekosystemtjänster och hur ekosystemtjänsters värde kan synliggöras i verksamheten. Utöver det vill Swedavia även i fortsättningen betraktas som 36

38 en internationell förebild för klimatsmarta flygplatser och ligga i framkant gällande nya miljöpolitiska områden, som exempelvis ekosystemtjänster. En generellt hållen ekosystemtjänstbedömning har möjlighet att påvisa ett brett spektrum av ekosystemtjänster kopplade till flygplatsområden, förklara hur de interagerar med varandra, med flygplatsverksamheten och boende omkring områdena. Dessutom kan en sådan bedömning generera andra positiva effekter, som ökad dialog mellan aktörer och intressenter samt attitydförändringar för att skydda den biologiska mångfalden och betydelsefulla ekosystemtjänster. Bedömningen bör ses som en nulägesanalys, där utvalda ekosystemtjänster som kan identifieras inom Stockholm/Arlanda och/eller som interagerar med ekosystemtjänster inom området presenteras. Tjänsterna har valts ut, eftersom de anses vara mest centrala för de verksamheter som bedrivs av Swedavia. Bedömningen bör därför inte ses som heltäckande, där samtliga ekosystemtjänster som kan identifieras inom ett flygplatsområde presenteras. Därmed finns det utrymme för kontinuerlig revidering och komplettering av materialet beroende på vilken problemformulering Swedavia väljer vid ytterligare eller kompletterande ekosystemtjänstbedömningar men även beroende på den teoretiska och politiska utvecklingen kring ekosystemtjänster. 5.3 Identifiering Områden med koppling till de nationella miljökvalitetsmålen och som kan återfinnas inom fastigheten ARN, samt andra flygplatsfastigheter i Swedavias ägo, och har möjlighet att leverera värdefulla ekosystemtjänster för såväl Swedavia som människor som antingen tillfälligt eller permanent vistas i området är: Skog & trädklädd mark Odlingslandskap Sjöar & vattendrag Våtmarker Områdena har koppling till miljökvalitetsmålen: Ett rikt växt- och djurliv, Levande skogar, Ett rikt odlingslandskap, Levande sjöar och vattendrag samt Myllrande våtmarker. Miljökvalitetsmålet Ett rikt växt och djurliv är inte minst kopplat till den biologiska mångfalden i området, vilket ses som en grundförutsättning för ekosystemens långsiktiga kapacitet att leverera tjänster (Mace, Norris & Fitter, 2012; SOU 2013:68; NEA, 2013). Det är av den anledningen viktigt att föra diskussioner om den biologiska mångfaldens roll i ekosystemtjänstbedömningar. I tidigare studier har begreppet biologisk mångfald integrerats på många olika sätt (Mace, Norris & Fitter, 2012). I vissa fall används begreppet nästintill synonymt med ekosystemtjänster och i andra räknas det som en ekosystemtjänst i sig. Förvirringen över den biologiska mångfaldens roll kan dock lösas genom att erkänna den biologiska mångfaldens mångfunktionalitet och att begreppet kan användas på flera olika nivåer inom ekosystemtjänstperspektivet (Mace, Norris & Fitter, 2012). Ekosystemtjänster som kopplats till naturtypsområden inom ARN kan klassificeras enligt Naturvårdsverkets ramverk. De ekosystemtjänster som finns representerade i tabellen nedan (se figur 11) är ett urval av de tjänster som ingått i bedömningen för Stockholm/Arlanda Airport. Urvalet har baserats på vilka ekosystemtjänster som ansetts ha tydlig koppling till 37

39 antingen Swedavia och/eller till hela ARN-området och som även kan finnas på övriga flygplatser. Vissa av ekosystemtjänsterna har förklarats mer utförligt än andra, vilket beror på olika orsaker. Dels beror det på ovan nämnda koppling till Swedavia och deras verksamhet, men det kan även bero på mängden relevant dataunderlag och/eller vetenskaplig litteratur. Sektion Avdelning Ekosystemtjänst Livsmedel Livsmedel från vilda landdjur & växter Försörjande Reglerande Kulturella Biotiska råvaror Reglering av fysiska miljön Reglering av biotisk miljö Symboliska Intellektuella & upplevelsebaserade Resurs för forskning & utbildning Hälsa Livsmedel från vilda sötvattensdjur Fiberråvaror från växter Bioenergi från skog Global klimatreglering Regional & lokal klimatreglering Bullerreducering Pollinering Fröspridning Biologisk kontroll av skadegörare Landskapskaraktär - naturarv Landskapskaraktär - kulturarv Organiserat friluftsliv Oorganiserat friluftsliv Idrottsaktiviteter Resurs för forskning Resurs för utbildning Hälsa Figur 11. Förkortad lista av ekosystemtjänster inom Stockholm/Arlanda. Listan finns i sin helhet som bilaga. Se Bilaga 1. 38

40 5.4 Kartläggning & värdering Biologisk mångfald På uppdrag av Swedavia utförde Ekologigruppen 2010 en naturinventering för att kartlägga områden med höga naturvärden inom fastigheten Stockholm/Arlanda, för att väva in informationen i flygplatsens utvecklingsplan samt för att säkerställa att hänsyn tas till områden med hög biologisk mångfald. Sammanlagt identifierade inventeringen 68 stycken värdefulla områden som bedömdes hysa höga naturvärden med antingen lokalt, kommunalt, regionalt eller nationellt intresse. Totalt beräknades de skyddsvärda objekten utgöra 10 % av den totala markytan (Ekologigruppen, 2010). Områdena klassificerades enligt en fyrgradig skala som dels följer Naturvårdsverkets skala (tre klasser, 1-3), dels en fjärde klass som Ekologigruppen använt för att fånga upp lokalt värdefulla områden (Ekologigruppen, 2010). Samtliga områden är utpekade i kartan nedanför, enligt klassificeringsskalan (se figur 12). Figur 12. Områden med höga naturvärden identifierade inom ARN, av Ekologigruppen (2010). 39

41 Området av nationellt intresse är betesmarken Lejden, som ligger i de östra delarna av ARN (se röd inringning, figur 12) och omfattar ett område av ungefär 3,3 ha. Marken är välhävdad med en mycket artrik flora (ett av de artrikaste i länet) som innehåller inslag av flera starkt hotade arter, däribland finnögontröst och fältgentiana. I kommunen förekommer finnögontröst enbart i Lejden-området medan fältgentianan förekommer på ytterligare en plats. Det förekommer även en mycket lång rad indikatorarter med högt eller mycket högt indikatorvärde i Lejden (Ekologigruppen, 2010). Arrendatorn som förvaltar och bedriver skötsel av området har höga ambitioner angående bevarandet av den biologiska mångfalden (Ekologigruppen, 2010). Vidare konstaterade Ekologigruppen (2010) att det inom ARN finns en (1) art som är skyddsvärd enligt Art- och Habitatdirektivet samt Artskyddsförordningen, 10 arter listade som särskilt skyddsvärda i EU:s Fågeldirektiv, 54 rödlistade arter (dvs. arter som anses hotade eller nära hotade ur ett nationellt perspektiv) samt ett stort antal skogliga signalarter och indikatorarter för värdefulla naturtyper av olika slag. Inventeringen tyder på att området har en hög biologisk mångfald med flera skyddsvärda arter, där vissa arter (ex. större vattensalamander) inte får påverkas på ett sätt som innebär att populationerna påverkas negativt (Ekologigruppen, 2010). ARN har fungerat som flygplats sedan 1959 och de arter som identifierades genom naturvärdesinventeringen 2010 tål uppenbarligen de störningar som sker inom området. Däribland kan nämnas tjäder, sångsvan och trana vilka är arter som normalt är ljud- och störningskänsliga (Ekologigruppen, 2010). Utöver det kan vissa av Swedavias aktiviteter verka gynnsamt för den biologiska mångfalden inom ARN, vilket till stora delar beror på restaurering och bete av betesmarker samt skötsel och förvaltning av olika naturområden inom fastigheten. (Ekologigruppen, 2010). Mindre gynnsamt för den biologiska mångfalden inom ARN är det historiskt sett relativt hårt drivna skogsbruket som utförts i vissa områden, som innebär att mycket höga värden förväntas minska på sikt (Ekologigruppen, 2010). Skogsbruket lämnar i regel den hänsyn till miljön som lagen kräver men det finns exempel på skogliga nyckelbiotoper som avverkats under 1990-talet, bland annat har den rödlistade kandelabersvampen försvunnit från området. Dikning som utförs i samband med skogsavverkning anses utgöra ett långsiktigt hot mot den biologiska mångfalden, men kan undvikas genom åtgärder som förbättrad kunskap och igenfyllning av dikena (Ekologigruppen, 2010). Olika utsläpp från flygplatsen samt utfyllnad av stränderna har även påverkat den biologiska mångfalden negativt kring Halmsjön, där örten Bandnate tidigare funnits men nu helt har försvunnit. Halmsjön anses idag vara av lokalt intresse med höga naturvärden (Ekologigruppen 2010) och med tanke på att sjön förlorat stora delar av dess naturliga mångfald är det angeläget att fortsätta arbetet med att minska påverkan på Halmsjön. Diskussion om biologisk mångfald Sambandet mellan biologisk mångfald och ekosystemtjänster är inte helt klarlagt (Mace, Norris & Fitter, 2012; Sjöström, 2007), men den generella uppfattningen är att biologisk mångfald är en grundförutsättning för ekosystemens långsiktiga kapacitet att leverera tjänster (Mace, Norris & Fitter, 2012; SOU 2013:68; UK NEA, 2011) och att ekosystems förmåga att tåla störningar bland annat beror på hur stor biologisk mångfald ett ekosystem har (Naturvårdsverket, 2012). Förutsatt att ARN behåller den biologiska mångfald som idag finns inom fastigheten kan den biologiska mångfalden betraktas som en försäkring ifall området utsätts för någon form av påverkan, exempelvis utsläpp av föroreningar av olika slag. Andra faktorer såsom förändringar i mark- och vattenanvändningen samt hårt drivet jord- och skogsbruk inom området kan ha direkt påverkan på den biologiska mångfalden, liksom 40

42 indirekta faktorer såsom ökat antal resenärer. Ekologiska processer är normalt känsliga för förändringar, vilket i kombination med att det anses omöjligt att förutse effekterna av vissa påverkansfaktorer som kan inverka på biologisk mångfald (Mace, Norris & Fitter, 2012) gör att Swedavia bör vara uppmärksamma på uppföljningarna av den biologiska mångfalden inom ARN. Dock är det viktigt att återigen påpeka att vissa av Swedavias aktiviteter är gynnsamma för somliga arter och därmed den biologiska mångfalden inom ARN, vilket beror på kontinuerlig skötsel av specifika områden (Ekologigruppen, 2010). Andra arter har visat sig tåla de störningar som flygplatsen ger upphov till (Ekologigruppen, 2010). Såväl flygplatsbolagets som arrendatorers skötsel av gräsmarker och andra områden med höga naturvärden bör därför fortgå, inte minst för att Swedavia därigenom kan bidra till att uppnå det nationella miljökvalitetsmålet Ett rikt växt- och djurliv. Med tanke på att Swedavia kan erbjuda relativt sällsynta välhävdade gräsmarker kan bolaget även utveckla sina ansträngningar för den biologiska mångfalden genom att se över möjligheterna att plantera hotade arter även i andra områden inom ARN. Utöver den biologiska mångfaldens inneboende värde som erkändes genom Konventionen om biologisk mångfald (SÖ 1993:77, 1993) kan andra värden kopplas till begreppet. Biologisk mångfald har för många människor ett existensvärde, vilket betyder att variationsrikedomen av arter och växter inom ett område har ett värde oavsett vilka upplevelser eller fördelar som levereras till människan (Mace, Norris & Fitter, 2012). Generellt värderas områden med hög biologisk mångfald högt, inte minst områden där sällsynta eller annorlunda djur och växter går att finna (Mace, Norris & Fitter, 2012). Lejden, området av nationellt intresse, där de starkt hotade arterna finnögontröst och fältgentiana växer är ett sådant område och Swedavia bör fortsätta att uppmuntra till den skötsel av området som idag förekommer. Naturområden med konstaterat lägre naturvärden och biologisk mångfald ska dock inte ignoreras, eftersom även dessa områden kan spela en viktig roll för ett flertal ekosystemtjänster. Inte minst gäller det för uppskattning av naturliv och natursköna platser samt av spirituella, utbildande, religiösa och rekreationsmässiga skäl (Chapin et al, 2000; Mace, Norris & Fitter, 2012). Andra ekosystemtjänster med stark förbindelse till biologisk mångfald är exempelvis pollinering (SOU 2013:68), en ekosystemtjänst som är essentiell för produktionen av grödor (Klein et al, 2007; Winfree; Gross & Kremen, 2011). För att värdera biologisk mångfald finns en uppsjö metoder att tillgå och dessa har i sin tur olika inriktningar, där värdering av arter (enskilda och flera), naturliga habitat, turism och rekreation samt ekosystemtjänster är några (Nunes & van den Bergh, 2001; Christie et al, 2004; Sjöström, 2007). Majoriteten av studierna som utförts inriktas för värdering av enskilda arter och habitat vilka berör effekter relaterade till förändringar av produktionen av ekosystemtjänster (Sjöström, 2007), men få värderar den biologiska mångfalden i sig (Nunes & van den Bergh, 2001) eller den biologiska mångfalden i termer av stabilitet och motståndskraft (Sjöström, 2007). Med tanke på ARN:s omfattning (ca ha mark) och artrikedom skulle en monetär värdering av fastigheten kräva väldiga resurser i form av tid och kostnad. Att överföra värden från tidigare studier är förenat med problematik kring överföringen samt osäkerheter kring de uppgifter som framställts i originalstudien. Däremot är det möjligt att konstatera att Swedavia värderar den biologiska mångfalden väldigt högt, med tanke på det omfattande arbetet som redan lagts ner och kommer att läggas ner för naturvärdesinventeringarna av samtliga flygplatser inom koncernens ägo. Kostnaden för att inventera den biologiska mångfalden 41

43 inom ARN under åren har uppgått till SEK. Kostnaden för naturvärdesinventeringarna speglas däremot inte i det totala värdet av den biologiska mångfalden inom ARN. Underlag för att synliggöra områden med höga naturvärden i beslutsprocesser där det anses relevant och skäligt kan med fördel användas av naturvärdesinventeringarna. I dessa framkommer det tydligt vilka områden som bör bevaras, skötas, förvaltas samt restaureras men även vilka skyddsvärda arter som är knutna till dessa områden. För att skapa kontinuitet i bevakningen samt visa på förändringar av den biologiska mångfalden rekommenderas Swedavia att låta naturvärdesinventeringar fortlöpa och låta dessa vara ett återkommande inslag i Swedavias miljö- och hållbarhetsarbete. 42

44 5.4.2 Skog och trädklädd mark Markerna omkring ARN domineras av skog (se figur 13) och den totala ytan av skogsmarken uppgår till omkring ha, inklusive Kättsta-området som Swedavia nyligen förvärvade (Skogssällskapet, 2014a; Skogssällskapet, 2014b). Den största delen består av barrskog, men det finns även mindre partier av ädellövskog och lövsumpskog (vilket räknas som våtmark) (Ekologigruppen, 2010). Det vanligaste trädslaget är tall, följt av gran och björk (se figur 14) men det förekommer även andra trädslag såsom asp, ek m.fl. (Skogssällskapet, 2014a) som varierar i åldrarna (se figur 15) (Skogssällskapet, 2014c). Barrskogen är till största del planterad produktionsskog avsedd för avverkning, men det finns även mindre partier av barrskog som är naturligt föryngrade och gamla (Ekologigruppen, 2010). Inom skogsfastigheten finns även ett naturreservat kallat Laggartorp, som i huvudsak består av hällmarkstallskog. Tallarna i det området uppskattas vara omkring 250 år gamla. Skogsmarkerna omkring flygplatsen kopplas till miljökvalitetsmålen Levande skogar och har generellt möjlighet att hysa ett flertal betydelsefulla ekosystemtjänster (Xie et al, 2013; Naturvårdsverket, 2012). Av de ekosystemtjänster som Naturvårdsverket (2012) klargjort vara kopplade till skogsmarker står majoriteten i tydlig förbindelse med Swedavias verksamhet och skogsmarken inom ARN, vilka presenteras i detta stycke. 43

45 Figur 13. Karta över skogsmarken inom ARN. Kartan visar även fornlämningar (röda inringningar). Fiberråvaror från växter Fiberråvaror från växter är med största sannolikhet den mest betydelsfulla ekosystemtjänsten inom den försörjande kategorin, vilket beror på att skogsträden, i form av vedråvara, kommit att bli fundamentala för den svenska skogsnäringen (Naturvårdsverket, 2012). Fiberråvaror från växter är kopplad till en rad andra ekosystemtjänster, exempelvis Livsmedel från vilda landdjur och växter eftersom vilt kan orsaka betydande skador på tall- och lövskogsplantor (Naturvårdsverket, 2012). Skogsavverkningar kan även påverka Global klimatreglering, eftersom färre träd innebär försämrade möjligheter att binda koldioxid. Det är fullt möjligt att uppskatta ett ungefärligt marknadsvärde av skogsträd som råvara, men på grund komplexiteten i att utföra sådana beräkningar kan värdet skifta. Swedavia har i sin årsredovisning och hållbarhetsredovisning för 2013 uppgett att de biologiska tillgångarna, det vill säga det samlade värdet av skogsmarksinnehavet, värderats till 87 miljoner SEK (Swedavia AB, 2013). Livsmedel från vilda landdjur och växter Till kategorin av försörjande ekosystemtjänster hör även Livsmedel från vilda landdjur och växter och ses generellt som en ekonomiskt och socialt betydelsfull ekosystemtjänst (Naturvårdsverket, 2012). Med vilda landdjur menas vilt, som älg och hjort med flera, och till 44

46 växter räknas exempelvis bär och svamp, vilket gör kopplingen till rekreationsperspektivet tydligt (SCB, 2013). Arlanda har en jaktklubb, med ett begränsat antal av 25 medlemmar som bedriver jakt och viltvård samt eftersök av vilt vid exempelvis trafilolyckor utanför flygplatsområdet. Vilt som lever omkring Stockholm/Arlanda är bland annat älg, rådjur, hare men även dovhjort, vilsvin, fåglar och grävlingar. Jaktklubben fyller en viktig funktion i säkerthetsarbetet omkring flygplatsen, eftersom jakten kan hålla antalet potentiella skadegörare i form av viltdjur i kontroll vilket är viktigt ur säkerhetssynpunkt. Dataunderlag för hur mycket vilt som skjuts inom ARN har desvärre inte kunnat tas fram för denna bedömning, vilket försvårar en bedömning. Friluftsliv Människan bildar ofta ett personligt och djupt förhållande till träd och skogen är således väldigt viktig för kulturella ekosystemtjänster som förknippas med rekreationsaktiviteter (Laband, 2012). Inte minst gäller det för friluftslivet som har en lång och starkt tradition i Sverige, mycket tack vare allemansrätten (Naturvårdsverket, 2012; Hörnsten & Fredman, 2000). Studier har visat att skogens karaktär har stor betydelse för värdet av olika kulturella ekosystemtjänster och att värdet kan öka signifikant genom minskad kalhuggning (Holgén, Mattsson & Li, 2000). Swedavia har i vissa områden slutavverkat skog, exempelvis i området Slåttan, vilket i allra högsta grad kan ifrågasättas ur rekreationsaspekten. Även avståndet till skogen är avgörande för dess värde, besöksfrekvensen kan vara 250 gånger högre i urbana skogsområden i jämförelse med övrig skog, vilket påpekades av Hörnsten och Fredman (2000) i en CVM-studie. Swedavia har ett begränsat antal boende i närheten av ARN, men för själva flygplatsens del bör skog och skogliknande områden i nära anslutning till flygplatsen bevaras. Anledningen är Hörnsten och Fredman s (2000) slusats om att nära skogsområden normalt besöks mer frekvent och att sådana områden därför kan värderas högt av exempelvis resenärer och konferensgäster som vill utnyttja skogen för olika rekreationsaktiviteter. Skogsmarkerna omkring ARN kan erbjuda ett brett spektrum av aktiviteter, från nöjes- och yrkesjakt till den dagliga vandringspromenaden. Skogsmarkerna i närheten av flygplatsen kan även erbjuda unika möjligheter till så kallad plane spotting för människor som är intresserade av att observera, fotografera och logga registreringsnumren till flygplan som lyfter och landar. Att beräkna det totala rekreationsvärdet är komplicerat eftersom värdet inte ryms inom någon marknad men SCB har tidigare uppskattat det totala rekreationsvärdet av skogen, som visade sig vara ungefärligt med skogens värde som virkesproduktion (SCB, 2001) vilket Swedavia värderat till 87 miljoner SEK för år 2013 (Swedavia AB, 2013). Idrottsaktiviteter Idrottsaktiviteter hör till kategorin av kulturella ekosystemtjänster och skogen är viktig för ett flertal sådana aktiviteter (Naturvårdsverket, 2012). Den generella målbilden för skogsfastigheter bör vara att uppmuntra människor till rörelse och motion, vilket stigar och leder (anlagda som upptrampade) i allra högsta grad bidrar till (Birkne, Rydberg & Svanqvist, 2013). Att anlägga stråk i skogs- eller trädklädda områden är således en förhållandevis effektiv metod för att förbättra möjligheterna till olika idrottsaktiviteter inom fastigheten. Det kan dessutom påvisa en annan bild av flygplatsen utöver landningsbanor, terminaler och gater. Det finns dessutom inom ARN:s skogsmark en motocrossbana (Arlanda motorbana) 45

47 belägen i närheten av bana 2 (Ekologigruppen, 2010) och som används av Arlanda MC. Skogen kan även användas som plats för en mängd andra idrottsaktiviteter som exempelvis orientering, terrängcykling och skogslöpning vilka kan ske såväl organiserat som oorganiserat. Arlanda motorbana har ett direkt användarvärde för personer som utnyttjar banan och för det värderingsmetoder som resekostnadsmetoden, CVM eller RUM användas för att beräkna dess värde om Swedavia så önskar att utföra en sådan beräkning. Pollinering Pollinering ses som en viktig ekosystemtjänst, tillhandahållen av skogsmarker (Naturvårdsverket, 2012; Ninan & Inoue, 2013). Dels är den viktig för skogens egna bär (Naturvårdsverket, 2012) men pollinering har även visat sig spela en avgörande roll för att utöka skörden hos skogsnära gårdar (Ninan & Inoue, 2013). Mängden studier inom skogspollinering är däremot relativt liten och monetära värderingsstudier har tidigare fokuserat på att uppskatta värdet av pollinering för en enskild gröda och en enskild art (bin) av pollinerare, vilket innebär att det finns ett behov av att beräkna värdet av pollineringstjänster för andra grödor och pollinerare (Ninan & Inoue, 2013). Betydelsen av pollinering vid ARN:s skogsfastighet bör snarare beskrivas än beräknas monetärt eller analyseras kvantitativt, vilket beror på svårigheterna i att utföra sådana mätningar. Således är det viktigt att poängtera att skogens möjligheter till pollinering är mycket betydelsefull för den biologiska mångfalden i området, samt skogens bär och grödor som odlar i närliggande odlingsmarker. Filtrering, infångning & absorption Skogsmarker kan liknas vid gigantiska njurar på grund av deras funktion att rena vatten (Laband, 2013), men skogen erbjuder fler reglerande ekosystemtjänster än enbart filtrering. Trots att Sverige under en längre tid utsatts för atmosfäriskt nedfall läcker den svenska skogen förhållandevis lite kväve till vattendragen, vilket beror på mykorrhizans (det intima samspelet mellan svampar och växters rötter) förmåga att återcirkulera näringsämnen (Naturvårdsverket, 2012). Dock har samma mekanism förmågan att hålla kvar skadliga substanser i skogens ekosystem, som har skett i fallet med det radioaktiva ämnet Cesium efter Tjernobylolyckan. Skogsmarken omkring ARN kan således reglera och filtrera vatten på egen hand, men enbart till en viss del. Allt för kraftiga utsläpp kan vara förödande för skogen som ekosystem och de tjänster skogsmarken levererar. Bullerreducering Träd och därmed skog har förmågan reducera vissa typer av buller (Naturvårdsverket, 2012), vilket hör till kategorin av reglerande ekosystemtjänster. Det råder dock tvivel kring deras förmåga att dämpa flygbuller. Den typen av buller har nämligen visat sig upplevas som mer störande än väg- och tågbuller (Miedema & Oudshoorn, 2001), vilket kan bero på att flygbuller kommer uppifrån. Däremot har Bolund och Hunhammar (1999) visat att träd och andra typer av grönska har en psykologisk effekt för hur buller upplevs, vilket troligen även kan gälla för flygbuller inom ARN:s skogsfastighet. Global klimatreglering Skogen har en viktig roll i kolcykeln och för den globala klimatregleringen på grund av dess förmåga att binda kol i biomassa och mark, vilket gör att skogen kan fungera som 46

48 koldioxidsänka (Ciccarese, Mattsson & Pettenella, 2012; Ninan & Inou, 2013; Naturvårdsverket, 2012), men även som producent av bioenergi vilket kan ersätta fossila bränslen (SCB, 1999) och kan minska andelen koldioxid i atmosfären ytterligare. Den globala klimatregleringen anses vara svår att beräkna (SCB, 2013) men Gren och Carlsson (2013) har i tidigare studier använt beräkningar från IPCC gällande olika länders förmåga att lagra koldioxid i skogen. Den svenska skogen har då beräknats kunna lagra 1.3 ton koldioxid/ha, vilket betyder att skogsfastigheten Stockholm/Arlanda i genomsnitt kan lagra ton koldioxid (beräknat på ha skog). Det kan ställas i relation till Stockholm/Arlandas utsläpp av koldioxid beräknat för 2013 som uppgick till ton koldioxid, beräknat på flygtrafik, väg- och järnvägstrafik, värme, intern marktrafik och motorprovningar (Swedavia AB, 2014). Beräkningen ska inte ses som en exakt beräkning av ARN-fastighetens träd förmåga att lagra koldioxid, eftersom IPCC:s uppgifter är generella uppskattningar som på bygger på hela nationens skogsbestånd. Estetiska värden Skogens estetiska värde kan graderas efter vad människor i allmänhet tycker om, respektive inte tycker om och generellt tycks människan trivas i skogar med stor variation i dess struktur, trädslag och ålder. Det beror på att den typen av variationsrikedom bidrar till en form av fascination, eller upplevelsevärde, till skillnad från en enformig skog (Birkne, Rydberg & Svanqvist, 2013). Det bör även påpekas att träd bidrar mer positivt till skogsupplevelsen ju äldre och större de blir. Birkne, Rydberg och Svanqvist (2013) påpekar även att tidigare forskning visat att upplevelsevärden kan påverka marknadsvärdet på skogsfastigheter. Skogssällskapet (2014a; 2014b; 2014c) visar genom sina skogsinventeringar att ARN-skogen (exklusive det nyförvärvade Kättsta-området som inventerats i efterhand) består av varierande trädslag i olika åldersklasser (se figur 14 & 15), med andra ord sådan skog som Birkne, Rydberg och Svanqvist (2013) menar bidrar till positiva skogsupplevelser och normalt signalerar för höga estetiska värden. Ett flertal områden med skog och träd inom ARN-fastigheten faller in under kategorin av skogsmark med estetiska värden, utifrån definitionen som Birkne, Rydberg & Svanqvist, (2013) beskrivit. Inte minst den lönndominerande allé, bestående av många grova träd med diametrar på mellan 70 och 100 cm belägen vid Sigridsholm och som i inventeringen beskrivs som en lång och fin allé (Ekologigruppen, 2010). Även ekhagarna (exempelvis vid Norra Sjöhagen, Sjöhagen och Kristinelund) är områden med höga estetiska värden, med tanke på deras storlek (omkring cm i diameter i brösthöjd) och karaktär. Kalhyggen som finns utspridda i området uppfyller däremot inte några kriterier för vad som kan anses ha några estetiska värden enligt Birkne, Rydberg & Svanqvist, (2013), vilket ur det perspektivet kan ifrågasättas varför slutavverkningar utförs. I övrigt kan Swedavia visa större hänsyn till skogens estetiska värde i utformningar av skötsel- och förvaltningsplaner, dels för att öka marknadsvärdet men även för att öka upplevelsevärdet av skogsfastigheten. 47

49 Figur 14. Virkesförråd av Arlanda-skogen, uppdelat på trädslag, volym och procentandel. Källa Skogssällskapet 2014a. Figur 15. ARN-skogens åldersklass fördelat på antalet ha. Källa Skogssällskapet 2014b. Ytterligare ekosystemtjänster i skog och trädklädda marker Utöver de ekosystemtjänster som analyserats ovan finns det fler ekosystemtjänster som är viktiga för skogsmarker, såsom Resurs för forskning och utbildning där en rad olika frågeställningar kring hur flyget påverkar träden, eller trädens eventuella inverkan på boende i bullriga miljöer kan tänkas undersökas. Träd har en förmåga att kunna påverka det lokala och regionala vind-, temperatur- och nederbördsklimatet (Xie et al, 2010), vilket Naturvårdsverket (2012) klassificerar som den reglerande tjänsten Lokal och regional klimatreglering. Trädens förmåga att ta upp vatten bidrar till den reglerande tjänsten Dämpning av avrinning och flöden och rikligt förnalager, alluviala skogar och skogklädda våtmarker kan reglera redan uppkomna vattenflöden vilket hör till Flödesreglerande vattenmagasinering 48

50 (Naturvårdsverket, 2012). Samma funktioner som reglerar den senare ekosystemtjänsten fungerar även som Erosionsskydd samt Reglering av sedimentation (Naturvårdsverket, 2012). Skogen är även viktig som Livsmiljö för ungstadier, men även som Livsmiljö för andra stadier än ungstadier och en del lövträd gynnar förekomsten av bl.a. daggmaskar vilka bidrar till tjänsterna Upprätthållande av markens struktur och Upprätthållande av markens bördighet (Naturvårdsverket, 2012). Bioenergi från skog är en annan ekosystemtjänst som skogar i allmänhet och även ARN:s skogsfastighet kan leverera. Bioenergi från skog hör till en av de mest betydelsefulla ekosystemtjänsterna som är knutna till skogen och behovet av bioenergi förväntas att stadigt öka (Ciccarese, Mattsson & Pettenella, 2012). Även Fröspridning har konstaterats varit viktigt för skogen, inte minst för återväxten av tallar (Naturvårdsverket, 2012) vilket det finns gott om i ARN:s skogsfastighet. Till sist bör det även nämnas att predatorer och parasiter i skogen utgör den viktiga ekosystemtjänsten Biologisk kontroll av skadegörare som Naturvårdsverket (2012) klassificerar som en reglerande tjänst och bedömer ha ett stort ekonomiskt värde. 49

51 5.4.3 Odlingslandskap I Sverige omfattar odlingslandskapen; jordbruksmark, öppna och variationsrika odlingslandskap med natur- och bebyggelsemiljöer samt naturtyper där sammansättningen av arter uppkommit genom långvarigt traditionsenlig skötsel (Naturvårdsverket, 2012). Generellt rymmer odlingslandskap många och betydelsefulla ekosystemtjänster (Swinton et al, 2007; Naturvårdsverket, 2012). Somliga är direkt avsiktliga medan andra räknas som indirekta, dåligt förvaltade, icke uppskattade och klart undervärderade (Swinton et al, 2007). Swinton et al (2007) menar även att betydelsen av majoriteten av de sistnämnda ekosystemtjänsterna enbart uppenbaras i sin frånvaro. Pollinering är en sådan ekosystemtjänst, men dess betydelse för jordbruket uppmärksammas allt mer (Klein et al, 2007). Odlingslandskapen omkring flygplatsen (se figur 16) uppgår till omkring 455 ha, inklusive det nyförvärvade Kättsta-området (Skogssällskapet 2014a; Skogssällskapet 2014c). Större delen av odlingslandskapen finns i områdets östra del, representerat av artrika naturliga ängs- och betesmarker men det finns även odlingsmarker i områdets norra del (Ekologigruppen, 2010). Värdena i dessa marker är oftast bundet till en artrik flora och ett rikt insektsliv och som av en händelse hör Lejden (se kap Biologisk mångfald) till ett av de mest artrikaste områdena i länet (Ekologigruppen, 2010). I övrigt finns ett 13-tal skyddsvärda miljöer, de flesta med gynnsam bevarandestatus som betas kontinuerligt men delar är ohävdade och på väg att växa igen (Ekologigruppen, 2010). Situationen för odlingslandskapen inom Stockholm/Arlanda är speciell eftersom bolaget i sig inte är aktivt i jordbruken, utan arrenderar ut odlingsmarken till privatpersoner som sköter verksamheterna och skötseln av marken. Swedavia är därmed i beroendeställning till arrendatorernas ambitioner att vårda skyddsvärda miljöer, restaurering av odlingslandskapen och värnandet av den biologiska mångfalden (Ekologigruppen, 2010). Att bevara, sköta om eller på andra sätt förvalta odlingslandskapen inom Stockholm/Arlanda är betydelsefullt för att uppnå det nationella miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap. Målet syftar till att skydda den biologiska produktionen och livsmedelsproduktionen samtidigt som den biologiska mångfalden och kulturvärden ska bevaras och stärkas (Naturvårdsverket, 2012). 50

52 Figur 16. Odlingslandskapen (gula fälten) som finns inom ARN. Pollinering Pollinering är en fundamental ekosystemtjänst för jordbruken i odlingslandskapen (Swinton et al, 2007; Winfree, Gross & Kremen, 2011; Klein et al, 2007; Naturvårdsverket, 2012). I Sverige är humlor och andra bin, blomflugor, skalbaggar och fjärilar de mest betydelsefulla pollinerarna (Naturvårdsverket, 2012), men under senare år har antalet pollinerare minskat kraftigt på vissa håll i världen (Winfree, Gross & Kremen, 2011; Jordbruksverket, 2009). Den troligaste orsaken till den kraftiga nedgången är olika skadegörare och associerade virus som angriper biodlingar (Jordbruksverket, 2009). Pollinering påverkas även av hur landskapet ser ut. Generellt trivs pollinerare i örtrika betesmarker och ängar eller blomrika brynmiljöer, men även blommande träd och buskar kan spela en avgörande roll (Naturvårdsverket, 2012), vilket Swedavia till stor del kan erbjuda genom naturliga ängs- och betesmarker som främst finns i området östra delar (Ekologigruppen, 2010). Förutom att pollinering är grundläggande för den biologiska mångfalden är ekosystemtjänsten även central för andra ekosystemtjänster, såsom Kultur- och naturarv samt Rekreation. Enligt Winfree, Gross och Kremen (2011) finns det inte en enskild och fullt accepterad metod för att beräkna det monetära värdet av pollinering. Några länder har trots det utfört nationella beräkningar (UK NEA, 2011; Jordbruksverket, 2009), och en svensk utredning från

53 visade att bins värde för pollinering av kommersiella grödor ligger någonstans mellan miljoner SEK (Jordbruksverket, 2009). Samma utredning visade att en förlust på 40 procent av de svenska bisamhällena kan medföra uteblivna intäkter på omkring miljoner SEK under totalt tre år. Att beräkna värdet av pollineringen inom odlingslandskapen på Stockholm/Arlanda är i dagsläget inte nödvändigt, inte minst med tanke på att ekosystemtjänsten inte har en direkt koppling till Swedavias verksamhet. Tidigare studier och beräkningar visar dock vikten av pollinerare inom odlingslandskapen och deras betydelse för andra ekosystemtjänster (Swinton et el, 2007; Winfree, Gross & Kremen, 2011; Klein et al, 2007; Jordbruksverket, 2009). Swedavia bör därför vara uppmärksamma på odlingslandskapen som pollineringsmiljö och uppmuntra arrendatorer till att så och plantera lämpliga växter som kan gynna såväl honungsbin som vilda pollinerare, eftersom det kan förbättra ekosystemtjänstens förutsättningar (Jordbruksverket, 2009). Biologisk kontroll av skadegörare För odlingslandskapen är ekosystemtjänsten Biologisk kontroll av skadegörare enormt betydelsefull och kan leda till en mängd nyttigheter. I praktiken innebär det att tillväxten av skadegörare kontrolleras med naturligt förekommande fiender, för att minska beroendet av bekämpningsmedel (Naturvårdsverket, 2012). Biologisk kontroll av skadegörare hör till den reglerande kategorin och räknas som en indirekt ekosystemtjänst med stor betydelse för ekosystemtjänster som producerar livsmedel (Naturvårdsverket, 2012). Monetär beräkning kan vara möjlig genom produktionsfunktionsmetoden, men analysen är komplicerad (Naturvårdsverket, 2012). En annan värderingsmetod kan utföras genom intervjuer med artexperter med förmågan att ge kvalitativa bedömningar av förekomsten av skadegörare och deras naturliga fiender (SCB, 2013). Att värdera den biologiska kontrollen av skadegörare i odlingslandskapen omkring Swedavia kan inte ses som nödvändigt i dagsläget, men kvalitativa bedömningar av artexperter kan tänkas komma till användning vid framtida behov. Kultur- och naturarv Att producera livsmedel är oftast det primära syftet med jordbruk och odlingsmarker, men vare sig det är meningen eller inte ger det även landskapet en specifik karaktär och kan visa på historisk kontinuitet (Drake, 1992). Till ekosystemtjänsten Kultur- och naturarv räknas en relativt stor mängd element såsom bosättningsmönster, byggnadstyper, markanvändning och arrondering, historiska lämningar, olika kommunikationselement (järnvägar, trafikvägar) samt gränser och avgränsade element (trädgårdar, häckar etc.) (Naturvårdsverket, 2012). Utöver det kan strukturer, skalor, mönster, rumskänsla, mänsklig närvaro och uppfattad tillgänglighet ha inverkan på karaktären av landskapet (Naturvårdsverket, 2012). Som Ekologigruppen (2010) konstaterade i sin naturvärdesinventering för ARN har flera naturtyper i regel över hundraårig kontinuitet, vilket ger dessa odlings- och betesmarker en särskild karaktär. Utspritt inom Swedavias fastighet finns även fornlämningar, åkerholmar och andra områden i odlingslandskapen med stor betydelse för ekosystemtjänsten. Ett flertal områden kan därmed betraktas som betydelsefulla för ekosystemtjänsten Kultur- och naturarv. Det bör även nämnas att Kultur- och naturarv är i stark förbindelse med andra 52

54 ekosystemtjänster, som Estetiska värden men den kan även vara viktig för den biologiska mångfalden i odlingslandskapen. De traditionella odlingslandskapen har för många människor ett kulturarvsrelaterat värde, som rekreationsmässiga användarvärden men även existens- och arvsvärden (Naturvårdsverket, 2012). Olika beräkningar har tidigare utförts för att värdera ekosystemtjänsten inom svenska odlingslandskap (Jordbruksverket, 2010; Drake, 1992). Närheten till ängs- och betesmark kan antas betyda SEK för ett fastighetsvärde på landsbygden och förmodligen är siffran högre om fastigheten ligger mitt i ett område med ängs- och betesmarker (Jordbruksverket, 2010). Ett flertal fastigheter inom ARN faller in under den kategorin. Drake (1992) studerade betalningsviljan för att bevara det svenska odlingslandskapet och kom fram till att värdet uppgår till 541 SEK per person och år, vilket Naturvårdsverket (2012) med hänsyn till inflation justerat till att i dagsläget vara värt omkring SEK per person och år. Per ha beräknade Drake (1992) att odlingslandskapet var värt 975 SEK, vilket med hänsyn till inflation i dagsläget uppgår till omkring SEK/ha. Det betyder att viljan att betala för att bevara odlingslandskapet inom ARN uppgår till ungefär SEK. Det bör poängteras att det monetära värdet enbart är uträknat för att ge en fingervisning av det potentiella värdet av att bevara odlingsmarkerna omkring ARN. Livsmedel från odlade växter Ekosystemtjänsten Livsmedel från odlade växter utgörs av exempelvis spannmål, oljeväxter, rotfrukter, grönsaker och frukt som är till för människans konsumtion (Naturvårdsverket, 2012). I sig har Livsmedel från odlade växter inte någon direkt påverkan på den verksamhet som Swedavia bedriver, men för vissa arrendatorer kan det vara en förutsättning eller en önskan att det finns möjligheter till att odla växter. Detta kan skapa positiva effekter för andra ekosystemtjänster, exempelvis de som har inverkan på landskapskaraktären, olika estetiska värden samt forskning och utbildning som alla anses vara viktiga för odlingslandskapen omkring inom ARN. Ekosystemtjänsten Livsmedel från odlade växter står utöver det i stark förbindelse med andra tjänster såsom Pollinering, Biogeokemiska kretslopp samt Jordmånsbildning (Naturvårdsverket, 2012). Ekosystemtjänsten Livsmedel från odlade växter ryms förvisso inom marknaden, men dess värde reflekteras sällan i priset som konsumenten betalar. Det beror på snedvridningen i produktionen som orsakas av subventioner till lantbrukare samt på andra faktorer såsom att koldioxidutsläpp och näringsläckage inte finns medräknat i priset (Naturvårdsverket, 2012). Eftersom ekosystemtjänsten inte har någon direkt påverkan på Swedavia eller dess verksamhet bör det inte heller ses som motiverat att genomföra någon form av beräkning. Istället kan dess betydelse reflekteras utifrån kopplingen till andra ekosystemtjänster och dess betydelse för Swedavias arrendatorer. Livsmedel från tama landdjur Att producera livsmedel är en av jordbrukets mest betydelsefulla ekosystemtjänster (Drake, 1992; Swinton et al, 2007) men traditionen av djurhållning i sig och betande djur i odlingslandskapet inverkar även på en mängd andra ekosystemtjänster (Gren & Isacs, 2009: Naturvårdsverket, 2012). Betande djur håller nämligen landskapet öppet och är av stor vikt för landskapskaraktären, ekosystemtjänster kopplade till rekreationsmöjligheter och den biologiska mångfalden (Gren & Isacs, 2009) men även pollinerare och den biologiska kontrollen av skadegörare gynnas (Naturvårdsverket, 2012). 53

55 Liksom tjänsten Livsmedel från odlade växter har Livsmedel från tama landdjur inte någon direkt påverkan på Swedavias verksamhet, vilket betyder att någon värdering inte är nödvändig. Livsmedel från tama landdjur är dock väldigt betydelsefull för andra ekosystemtjänster och den biologiska mångfalden i odlingslandskapen omkring flygplatsen, vilket gör att Swedavia bör fortsätta att uppmuntra viss djurhållning i området. Ytterligare ekosystemtjänster i odlingslandskapet Utöver de ekosystemtjänster som redogjorts för ovan levererar odlingslandskapen inom Stockholm/Arlanda en rad andra ekosystemtjänster. Fältinventeringen visade att odlingslandskapen med sin artrikedom och skiftande karaktär har uppenbara Estetiska värden. Lejden fungerar även som ett utflyktsmål för biologer och andra intresserade, tack vare områdets sällsynta uppsättning av arter vilket gör betesmarkerna betydelsefulla för ekosystemtjänsten Resurs för forskning och utbildning. Swedavia undersöker även möjligheterna att sprida frön från de starkt hotade arterna finnögontröst och fältgentiana, vilket kan kopplas till ekosystemtjänsterna Genetiska resurser hos vilda arter samt Fröspridning. Tillsammans bidrar även ett flertal av de ovan nämnda ekosystemtjänsterna till höga rekreationsvärden, där olika former av Friluftsliv ingår (Naturvårdsverket, 2012). Naturbetesmarker och ängar har även förmågan att binda kol med förutsättning att de sköts korrekt. Därmed bidrar odlingsmarken även till ekosystemtjänsten Global klimatreglering, om än i mindre utsträckning än vad skogen har möjlighet till (Naturvårdsverket, 2012). Slutligen bör det nämnas att odlingsmarker spelar en viss roll för tjänsten Lokal och regional klimatreglering, genom vegetationens bidrag till transpiration, skuggning och vindskydd som påverkar temperaturregleringen, luftfuktigheten och UVB-strålningen (Naturvårdsverket, 2012). 54

56 5.4.4 Sjöar & vattendrag Utspädning, infångning och återcirkulation, Vatten för kylning och Idrottsaktiviteter är några exempel på ekosystemtjänster som sjöar kan leverera (Harrison et al, 2010; Naturvårdsverket, 2012) och Organiserat friluftsliv, Reglering av vattenflöden och Dämpning av avrinning och flöden är ytterligare några (Harrison et al, 2010). Statusen hos samtliga ekosystemtjänster kopplade till sjöar beräknas ha försämrats under en längre tid i hela Europa på grund av förändringar i markanvändningen och utsläpp av olika typer av föroreningar (Harrison et al, 2010). Inom Swedavias fastighet Stockholm/Arlanda finns en sjö, Halmsjön (se figur 17, mörkblå markering), samt en före detta sjö, Slåttsjön, som i dagsläget nästan helt saknar vattenspegel (Ekologigruppen, 2010). Halmsjön är en så kallas dödissjö som bildats av ett stort isblock som blev kvar i rullstensåsen. På grund av ljusrampen för bana 3 är Halmsjön uppdelad i två delar, där den större sjödelen har en area på 34 ha och den mindre en area på 1,6 ha (Vatten och samhällsteknik AB, 2011). Halmsjön är naturligt näringsfattig med sandig botten och som sjötyp är den mycket ovanlig. Dock är den starkt påverkad av såväl utfyllnad från den tredje landningsbanan som annan vattenförorening, vilket fått till följd att stora delar av Halmsjöns naturliga mångfald idag gått förlorad (Ekologigruppen, 2010). Sedan 2008 råder även fiskeförbud i Halmsjön eftersom fiskarna visat förhöjda halter av perfluoroktansulfonat (PFOS), ett kroniskt giftigt och reproduktionsstörande ämne (Swedavia AB, 2014a). Vattendragen vid flygplatsen påverkas främst under vinterhalvåret, då flygplanen och banor av säkerhetsskäl avisas. Bottenfaunan undersöks vart femte år, den senaste undersökningen utfördes hösten 2013 och visade att vattendragen är grumliga och miljöpåverkade (Swedavia AB, 2014a). Vattnet som rinner genom vattendragen renas i någon av flygplatsens dagvattenanläggningar och nyligen anlades en sådan i Halmsjön, kallad Halmsjöns dagvattenanläggning (HSDA). Anläggningen har dock varit i drift för kort tid för att dra någon slutsats kring dess drift och funktion (Swedavia AB, 2014a). Att vatten håller god kvalitet och är av tillräcklig kvantitet är en förutsättning för den biologiska mångfalden i området, samt för att människan även i framtiden ska kunna använda vattnet som vi gör i dagsläget, varför det nationella miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag har tillkommit. I detta stycke presenteras vilka ekosystemtjänster som generellt finns vid sjöar och vattendrag och vilka som specifikt kan finnas inom Stockholm/Arlanda och hur verksamheten påverkar dessa ekosystemtjänster. 55

57 Figur 17. Sjön Halmsjön (markerad mörkblå). Utspädning, infångning och återcirkulation Ekosystemtjänsten Utspädning, infångning och återcirkulation syftar sjöar och vattendrags förmåga att reglera avfall och föroreningar i vattnet (Naturvårdsverket, 2012; Harrison et al, 2010). Skadliga ämnen späds ut, bryts ned och lagras i sediment och organismer vilket hjälper till att rena vattnet (Naturvårdsverket, 2012). Dock kan alltför stora uttag, övergödning och förändringar i vattenanvändningen fördärva sjöars förmåga att rena sitt eget vatten (Harrison et al, 2010). Halmsjön har påverkats kraftigt av Swedavias verksamhet, dels från utfyllnad av tredje landningsbanan men även av vattenföroreningar och sjön har bedömts vara övergödd (Ekologigruppen, 2010). En undersökning som genomfördes 2011 bedömde att halterna av totalfosfor var måttligt höga i både yt- och bottenvatten (se figur 18). Även halterna av kväve bedömdes vara måttligt höga i yt- och bottenvatten för 2011 (se figur 19), och bortsett från 2008 har halterna minskat mellan (Hilding, 2011). 56

58 Figur 18. Vertikalmedelvärden av fosfor i Halmsjön, ARN, (fr.o.m utgörs medelvärdet av yt- och bottenvatten). Heldragen linje markerar övergång från måttligt hög till hög totalfosforhalt. Källa Hilding (2011). Figur 19. Vertikalmedelvärden av totalkvävehalter (staplar) och andel av de olika kvävefraktionerna) i Halmsjön, ARN, (fr.o.m utgörs medelvärdet av yt- och bottenvatten). Streckad linje markerar övergång från måttligt hög till hög halt. Källa Hilding (2011). Halmsjön har även påverkats genom utsläpp av PFOS (Abrahamsson & Engdahl, 2011), vilket resulterat i att det för närvarande råder fiskeförbud i Halmsjön. Undersökningar som utfördes 2011 visade däremot att alkaliniteten (buffertkapacitet mot försurning) varierade mellan 2,7 mekv/l till 3,2 mekv/l i ytvattnet vilket bedömdes som en mycket god buffertkapacitet (Hilding, 2011). Samma undersökning visade även att Halmsjöns ph-värden har pendlat mellan att vara nära neutrala till höga. Undersökningar och bedömningarna visar att Halmsjön har utsatts för en alltför hög belastning av näringsämnen och andra föroreningar för att sjön ska kunna rena sitt vatten. Detta har fått direkta konsekvenser för fritidsfisket (se Friluftsliv i detta kapitel) och om problemen kvarstår eller förvärras kan det påverka andra rekreationsaktiviteter såsom utomhusbad men även kabelparksanläggningen som är viktig för ekosystemtjänsten Idrottsaktiviteter. Att värdera ekosystemtjänsten Utspädning, infångning och återcirkulation monetärt är svårt (Naturvårdsverket, 2012), men dess värde kan ändå uppskattas genom relationen till andra ekosystemtjänster och som nämnts omöjliggör sjöns nuvarande status att vissa ekosystemtjänster nyttjas vilket inte är positivt. Vatten för kylning Vatten för kylning tillhör den försörjande kategorin av ekosystemtjänster och användningen av vatten för det syftet i Europa bedöms ha ökat de senaste decennierna på grund av storstäders och jordbrukens expansioner (Harrison et al, 2010). Swedavia använder Halmsjön som komplement till den akvifäranläggning som normalt används för kylnings- och uppvärmningsändamål av bland annat flygplatsterminalerna. Uttaget av vatten är reglerat och Swedavia får inte överskrida ett uttag av m³/år eller 720 m³/h (200 l/s) (Swedavia AB, 2014a). Det totala uttaget av vatten från Halmsjön uppgick till m³, vilket även är den volym som återförts till Halmsjön (Swedavia AB, 2014a). Uttaget för 2013 är således strax under den maximalt tillåtna volymen för uttag från Halmsjön och vittnar om sjöns stora betydelse som komplement för akvifäranläggningen. 57