Krutbrännaren. Nr Årg. 17 BOTANISKA FÖRENING

Transkript

1 Krutbrännaren Nr Årg. 17 ÖLANDS BOTANISKA FÖRENING

2 Krutbrännaren Årgång 17, 2008 nr. 3 ISSN Tidskriften utges av Ölands Botaniska Förening och utkommer med fyra nummer per år. Medlemsavgiften för 2009 är 100:- och för familjemedlemmar 10:- (för i utlandet bosatta dock 130:-). För medlemmar yngre än 25 år är avgiften 50:-. Beloppet sättes in på föreningens postgironummer Medlemmar erhåller tidskriften Krutbrännaren. För endast prenumeration är avgiften 110:-. Äldre nummer av tidskriften kan beställas från Thomas Gunnarsson till ett pris av 25:- per nummer. Redaktionen består av Thomas Gunnarsson (red.) och Håkan Lundkvist (ansv. utg.). Manuskript och synpunkter skickas till Thomas Gunnarsson (adress se nedan). Adressändringar och frågor om distribution tillskrives Thomas Gunnarsson. Föreningsärenden och frågor därom kan tillskrivas någon ur styrelsen: Ulla-Britt Andersson (ordf.) Kummelvägen 12, Färjestaden. Tel / E-post: ulla-britt_andersson@telia.com Tommy Knutsson (v.ordf.) Ned. Västerstad 111, Mörbylånga. Tel / E-post: tommy.knutsson@telia.com Thomas Gunnarsson (sekr.) Kummelvägen 12, Färjestaden. Tel / E-post: thomas_gunnarsson@telia.com Elna Hultqvist (kassör) Slottsgatan 23, Borgholm. Tel / E-post: elna.hultqvist@swipnet.se Keneth Erlandsson Fatabursvägen 11 A, Kalmar. Tel / E-post: kenneth-erlandsson@swipnet.se Crister Albinsson Hembygdsvägen 4, Molkom Tel / E-post: Crister.Albinsson@hik.se Håkan Lundkvist Frösslunda 312, Mörbylånga. Tel / E-post: hakan.lundkvist@telia.com Helena Lager Triberga 131, Mörbylånga. Tel. 0485/ E-post: lager.helena@telia.com Ölands svampflora Ett pågående projekt där vi försöker kartlägga svampfloran på Öland. Avsikten är att få fram så kompletta sockenfloror som möjligt för att därigenom få en bild över arternas utbredning och frekvens. Är du intresserad så skriv eller ring till Tommy Knutsson. Projekt Ölands hotade växter Hjälp oss inventera sällsynta och hotade växter på Öland. Vill du ha en aktuell rödlista, eller äldre fynduppgifter som behöver kontrolleras skriv eller ring till Thomas Gunnarsson. Omslagsbild: Drakblomma Dracocephalum ruyschiana vid Ladogas strand. Omslagets baksida: Murgrönssnyltrot Orobanche hederae på Öland Samtliga foton i detta nummer där ej annat anges: Thomas Gunnarsson

3 Karelenresan 7-13 juli 2008 av Ulla-Britt Andersson Sommaren 2008 anordnade SBF en resa till ryska Karelen. Vi var ett 40-tal botanister från Sverige och även några från Finland som hade förmånen att få delta i denna resa i österled. Ledare var professor emeritus Yrjö Vasari och hans hustru Annikki. Kristoffer Bondestam, tidigare elev till Yrjö, drog också ett tungt lass för att vi skulle få uppleva så mycket som möjligt under vår vecka. Det är fortfarande mycket byråkrati när man besöker Ryssland. Enar Sahlin hade mycket att stå i innan alla fick sina visumhandlingar. Han var också kontaktperson med våra finska guider eftersom han tidigare gjort en liknande resa med Yrjö. 7 juli Gruppen samlades upp vid färjeläge respektive flygplats i Helsingfors och sedan kunde bussen köra österut på den så kallade Kungsvägen mot ryska gränsen. Vi åkte över Stängselåsen som dämmer upp södra Finland och bidrar till rikedomen av sjöar norr om åsen. Rapakivi-granit hade vi hört talas om och nu fick vi se den lättvittrade bergarten. Ett friliggande stenblock av bergarten vittrar så småningom ner till en grushög. Bussen körde över Kymmendeälv som tidigare utgjorde gräns mellan Svea rike och Ryssland. Närmare gränsen mötte oss milslånga köer med ryska långtradare som väntade tålmodigt på gränspassage. Det var visst något byråkratiskt käbbel mellan Finland och Ryssland som var orsaken till dessa köer. Många var lastade med nya lyxbilar som var på väg in till den ryska marknaden. Det gick relativt snabbt att passera gränsstationen vid Valimaa och nu befann vi oss för första gången i Ryssland. Det karelska näset var helt sönderskjutet efter 2:a världskriget och de flesta träden hade därför inte mer än år på nacken. Vi körde över Saimas kanal och in i Viborg som tidigare varit Finlands näst största stad. Många hus var tyvärr ganska förfallna men en del reparationer pågick. Yrjö pekade ut det hus där han bott som liten grabb innan familjen blev tvångsförflyttad till nuvarande Finland. I tallskogen som vi passerade såg vi vita hobbar av stor sandnejlika Dianthus arenarius ssp. borussicus. Vägen höll god rysk standard dvs. bitvis fler hål än asfalt. Vår chaufför fick verkligen anstränga sig för att inte få punktering i alla djupa gropar. Vi ankom till Kexholm (Käkisalmi) med det gamla svenska slottet och fick logi i ett f.d. sanatorium. Staden ligger vid sjön Ladoga som är Europas största insjö och mer liknande ett hav. De flesta byar och städer hade både finska och ryska namn, på ryska hette staden Priozersk. Vi gick en kvällstur i omgivningarna och en av de första växter vi mötte var förstås ryssgubbe Bunias orientalis. En buske bestämdes till rysk kornell Cornus alba ssp. alba. Slottet var delvis omgivet av vatten och i kanten växte ett högt gräs. Det visade sig vara kasgräs Scolochloa festucacea som finns mycket sällsynt i Sverige i bl.a. Östergötland. Det liknade jättegröe Glyceria maxima som också fanns på lokalen men kasgräs 119

4 hade öppna bladslidor och längre snärp. Det fanns en del arter av daggkåpa bl.a. baltisk daggkåpa Alchemilla baltica längs vår stig. Ett speciell form av knäckepil Salix fragilis hade en rundad form och Kristoffer berättade att den kallades klotpil eller systerbäckspil. Några högvuxna exemplar av odört Conium maculatum växte i en slänt. 8 juli Vi for vidare österut genom den Karelska republiken. Mycket av åkermarken verkade tyvärr ligga för fäfot och markerna växte igen med hundkäx Anthriscus sylvestris. Sedan kolschoserna upphörde när Sovjetunionen föll samman verkade mycket av landsbygden ha blivit lämnad åt sitt öde. Vi såg stora bestånd med jätteloka Heracleum mantegazzianum som invaderat den fuktiga ängsmarken. Husen var av enhetlig arkitektur, de flesta helt omålade och många tyvärr dåligt underhållna. Detta hindrade inte att det satt parabolantenner på taken eller stod moderna SUV:ar i trädgården. Prydliga köksträdgårdar var vanliga medan däremot ansade gräsmattor verkade vara en lyx som ej prioriterades. Flera i bussen drabbades av hösnuva p.g.a. den rika blomningen av diverse gräs. Vid byn Hiitola besteg vi ett litet berg som visade sig ha en rik blomning. Där fanns bl.a. finsk kärleksört Hylotelephium telephium ssp. ruprechtii som hade blad som var blågröna och med rundad bas. Vackert blommade styvmorsviol Viola tricolor och gullklöver Trifolium aureum vilket gjorde att berget gick i lila och gult. Även kattfot Antennaria dioica och slåtterfibbla Hypochoeris maculata blommade. Uppe på berget hade vi fin utsikt över nejden, en kornknarr snärpte. Det visade sig att arten var vanlig och vi 120 hörde den på de flesta ställen där vi stannade till. Troligen kunde arten häcka i de ohävdade ängarna innan igenväxningen gått för långt. Vi rundade norra delen av Ladoga och köpte lunch i en by med grönsaks- och fruktmarknad. Norra delen av Ladoga hade en skärgård och hyste en av de få sälarter som finns i insjöar. Det är ett slags vikarsäl som kan påträffas i den här delen av sjön som är en kvarleva från tiden när området var en havsvik. Valamo är en stor ö i norra delen av Ladoga där det lär växa klipplök Allium lineare. Tyvärr kunde vi inte besöka ön, det skulle ha varit spännande att se hur vår öländska lök växte. Vid norra stranden av Ladoga gick en udde ut benämnd Paksuniemi ett s.k. ruittaberg. Vid foten av berget fanns en frodig lövskog som liknade en svensk fjällbjörkskog. Stor och ståtlig var nordisk stormhatt Aconitum septentrionale, något ljusare i färgen än vi är vana vid. Andra arter i skogen och dess närhet var trolldruva Actaea spicata, vispstarr Carex digitata, kärrfibbla Crepis paludosa, vårärt Lathyrus vernus, hässlebrodd Milium effusum, nordlundarv Stellaria nemorum ssp. nemorum och underviol Viola mirabilis. I denna miljö är kirskål Aegopodium podagraria ett naturligt inslag i floran. Skogsnäva Geranium sylvaticum hade ljusa blommar som stötte åt rosa, samma färg som vi sett i Medelpad. Längst ute på udden efter en ganska svettig klättring fick vi vår belöning. Drakblomma Dracocephalum ruyschiana blommade på de bara berghällarna med Ladogas blåa vatten som bakgrund, som hämtat ur en turistbroschyr. I skogen växte finnros Rosa acicularis, en homosepal ros med kanelbrun bark som även finns sparsamt i norra Sverige. Vi körde vidare och passerade Salmi som före

5 2:a världskriget var den sista finska staden. Den tidigare gränsen mellan Finland och Ryssland var markerad med en sten. Bussen stannade för fotografering av gruppen vid gränsstenen. Det var en känslomättad stund för de finländska deltagarna. En stor slätt bredde ut sig, det var Olonetsslätten. Det är en betydande sträck- och rastlokal för fåglar, främst gäss, på väg norrut. I staden Aunus (Olonets) tog vid nattkvarter och åt middag i en matsal som verkade oförändrad sedan sovjettiden. 9 juli Frukost med bovetegröt intogs innan bussen fortsatte mot Petrozavodsk som är Karelens viktigaste stad. Skogen vi passerade gav oss en känsla av hur Sverige kan ha sett ut på 1800-talet. Det var barrskogar där träden var av skiftande ålder och där inslaget av lövträd bitvis var stort. Dessutom frapperades vi av hur mycket sumpskog som fanns. Landskapet hade ännu inte dikats ut. Våra två ryska guider mötte oss längs vägen, Oleg Kuznetsov och Alexej Kravtjenko. De visade sig vara både botaniskt kunniga och mycket hjälpsamma. Engelskan fungerade som kommunikation oss emellan. Man sände dessutom en tacksam tanke till Linné, botaniskt latin är oslagbart vid internationella kontakter. Lunchen intogs i fält och bestod till 50 % av mygg. Ordspråket att sila mygg men svälja kameler fick en ny innebörd. Vid Matrosi gick vi in i skogen mot en rikmyr. I området hade inte mindre än 420 taxa av kärlväxter rapporterats. Rosmarinvide Salix repens ssp. rosmarinifolia var intressant för oss ölänningar, enligt Oleg fanns endast denna underart i området. I den sumpiga skogen växte bl.a. spädstarr Carex disperma, omskstarr C. elata ssp. omskiana, repestarr C. loliacea och styltstarr C. nigra var. juncea. Man kunde tro att någon tappat fullt med guldstjärnor på mosstuvorna men det var taggstarr C. pauciflora. Vid en bottenlös järnockra-källa växte sumparv Stellaria crassifolia. Vi såg finnmyrten Chamaedaphne calyculata, Kung Karls spira Pedicularis sceptrum-carolinum och storgröe Poa remota. En vimpel visade var skogsfrun Epipogium aphyllum brukade växa. Skogen glesnade och vi kom ut på en myr där en fantastisk syn mötte oss, nämligen en skog av meterhöga, rosablommiga exemplar av stor ormrot Bistorta officinalis. Det fanns en hel del orkidéer på myren bl.a. korallrot Corallorhiza trifida, sumpnycklar Dactylorhiza traunsterneri, kärrknipprot Epipactis palustris och knottblomster Microstylis monophyllos. Kärrull Eriophorum gracile vajade med sina vita tofsar och dybläddra Urticularia intermedia blommade. Att finna rikligt med ängssyra Rumex acetosa ute på myren verkade konstigt men det lär finnas variteter som växer på detta sätt. Vi fick tillfälle att träna bestämning av ytterligare starrarter: tagelstarr Carex appropinquata, strängstarr C. chordorrhiza, trindstarr C. diandra, trådstarr C. lasiocarpa och dystarr C. limosa. Återfärden över myren gick utan förluster och alla återbördades till bussen. Ytterligare ett stopp gjordes vid en kallkälla där alla lät sig väl smaka av det friska vattnet. Ett bestånd av älvstarr Carex rhynchospora växte bredvid källan. Vi närmade oss Petrozavodsk som ligger vid sjön Onega. I staden bor ca innevånare och där finns flera stora industrier. Det växte berlinerpoppel Populus x berolinensis i hela staden och stora, vita drivor med överblommade hängen från träden fyllde 121

6 gatorna. Vi gjorde en kort vandring i en rik lundskog nära staden där våra guider stolt visade oss skogsalm Ulmus glabra som är ovanlig i dessa trakter. På vårt hotell skulle vi bo tre nätterna så nu kunde vi packa upp mer än bara tandborsten. 10 juli Dagens mål var världsarvet Kizji, en ö som ligger i norra delen av Onega. Vi åkte drygt en timme för att nå vårt mål, farleden gick slingrande genom smala sund och förbi flera öar. En fiskgjuse flög förbi. Ön Kizji är endast 7 km lång och ganska smal. Väl iland möttes vi av en kunnig guide som berättade om de två regler som fanns på ön: inte röka och inte klappa någon orm. Ön var berömd för sitt svarta grus vilket gjorde att åkermarken höll värmen och blev mer lättodlad. Den var fylld av gamla träbyggnader, en del var flyttade hit från grannöar. Sommarkyrkan var den mest imponerande av dem alla. Den stod på sin orginalplats där den byggdes Inte mindre än 22 lökkupoler prydde den 37 meter höga kyrkan som var åttkantig till formen. Den var helt byggd av trä nämligen senvuxen furu där årsringarna satt tätt. Kupolerna var klädda med aspspån som skiftade färg beroende på ljus och fuktighet från silvergrått-grönt-rosa. Kyrkan höll på att renoveras, det beräknades ta 6 år och den var tyvärr stängd för besökare. Bredvid låg den mindre vinterkyrkan där vi kunde gå in och möttes av tre ryskortodoxa präster som sjöng himmelskt vackert. Även andra vackra träbyggnader med rik ornamentik kunde vi studera. Rysslands äldsta träkyrka från 1300-talet såg maläten ut. Enligt sägnen skulle man bli fri från tandvärk genom att bita i kyrkan! Vi passerade ett bestånd med vresalm Ulmus laevis och rikt blommande 122 slåtterängar. I hamnen växte dvärgnäckros Nuphur pumila och älvsallat Mulgedium sibiricum. Tillbaka i Petrozavodsk gjorde vi staden på en timme. En skarpögd deltagare fann piggfrö Lappula squarrosa vid en trottoarkant. Bussen körde söderut och vi botaniserade längs en sandstrand till Onega. Några modiga kastade sig i det kalla vattnet något som vi gärna avstod ifrån. På stranden växte strandvial Lathyrus japonicus och strandråg Leymus arenarius. Onegas stränder delar många arter med Östersjön, en rest från den tid när de ingick i ett gemensamt hav. Några fibblor växte på stranden nämligen gisselfibbla Pilosella flagellaris. Den hade utlöpare, blomstjälkarna var gaffelgrenade och bladen var gröna inunder. Enligt våra ryska guider var arten inte funnen tidigare i området. Andra växter vi såg var röd trolldruva Actaea erythrocarpa, karelsk gråal Alnus incana var. argentata, finnklint Centaurea phrygia ssp. phrygia, kärrnäva Geranium palustre och ryskt blåtry Lonicera caerulea ssp. pallasii. Vid en bäck lutade sig glesgröe Glyceria lithuanica behagfullt över vattnet. 11 juli Nu bar det norrut längs vägen till Murmansk. Den höll osedvanlig god standard så vi tog oss snabbt fram till första stoppet vid floden Suna. I strandkanten växte bl.a. blomvass Butomus umbellatus, vasstarr Carex acuta, tuvstarr C. cespitosa, hästsvans Hippuris vulgaris, kransslinga Myriophyllum verticillatum, stor andmat Spirodela polyrhiza och kärrstjärnblomma Stellaria palustris. Bussen passerade en av Rysslands största massafabriker som förorenade Onega. Vid en vägkant stannade vi för att se ryssvedel Oxytropis campestris ssp. sordida. Den var mer

7 storblommig och högrest än vår öländska fältvedel O. campestris ssp. campestris, blommorna hade en dragning åt blått. Vi närmade oss Minagora som är känt för sina kalkstensklippor. I trakten har man brutit marmor till monumenten i S:t Petersburg. Vi gick in i en skog, längs vägkanten såg vi rysk nejlikrot Geum aleppicum, helt gulblommig ängskovall Melampyrum pratense var. hians och blågull Polemonium caeruleum. Glädjande nog fann vi också styvhårig daggkåpa Alchemilla hirsuticaulis. Vi kom fram till en kalkstensklippa vid ett rikkärr. På klippan växte ormbunkarna murruta Asplenium ruta-muraria och kalkbräken Gymnocarpium robertianum. Ute i kärret fanns bl.a. hårstarr Carex capillaris, knagglestarr C. flava, guckusko Cypripedium calceolus, ryskt myskgräs Hierochloe hirta ssp. praetermissa och dvärglummer Selaginella selaginoides. Den mest spektakulära växten var sibirstånds Ligularia sibirica som dessutom blommade, den blev flitigt fotograferad. Ute på myren fanns spår av björn som grävt i ett getingbo. Lunchen intogs vid en fors där sjungande busksångare underhöll oss. Bussen for vidare och stannade vid en sandrevel där en hel flock med flygande dvärgmåsar kunde studeras. Längs gamla vägen till Murmansk stannade vi för att studera ytterligare en exklusiv växt nämligen grönglim Silene chlorantha. Enstaka exemplar hade slagit ut sina gulgröna kronblad. I en sandig tallskog bredvid fann vi drakblomma och plattlummer Diphasiastrum complanatum. Det blev ytterligare ett kort stopp för att se blommande glansruta Thalictrum lucidum. Nästa stopp var vid en kurort med järnhaltiga källor. Vattnet som tappades i flaskor från källorna hade dagen efter en kraftig, rostfärgad fällning. Källorna hade olika halt av järn och endast de modigaste (mest dumdristiga?) drack från den med högst koncentration. Tsar Peter den Store lär ha besökt området och druckit källvattnet som han spetsade med lika delar vodka. I vägkanten vid källorna växte doftkörvel Chaerophyllum aromaticum. Dagens två sista stopp bjöd på bl.a. rysslök Allium angulosum, rysstarr Carex praecox, karelskt oxbär Cotoneaster antoninae och praktnejlika Dianthus superbus. Dessutom rikligt med blommande drakblomma och på en berghäll fjällbräcka Saxifraga nivalis. Högst uppe på en liten bergstopp hade turisterna knutit färgglada band i tallarna juli Idag skulle vi resa långt, nästan tillbaka till finska gränsen, så det blev inte mycket botaniserande. I byn Manga besökte vi ett litet träkapell med fin utsikt över de omkringliggande karelska byarna. De gråa husen lutade betänkligt åt alla håll. Oftast var endast fönsterfodren målade i lysande färger medan resten av trähusen var obehandlade. I en lanthandel saluförde de torkad mört, vi avstod gärna från inköp. Det märktes att vi befann oss i en helt annan klimatzon än hemmavid, liljekonvalj Convallaria majalis och syren Syringa vulgaris blommade fortfarande. I natt skulle vi sova i campingstugor vid sjön Janisjärvi. Sjön bildades vid ett meteoritnedslag för 700 miljoner år sedan. En kvällsutflykt till fots bjöd oss på sjungande rosenfink och 1000-tals blommande trådvivor Androsace filiformis längs en skogsväg. Nästa morgon for vi vidare över gränsen och åkte hem med flyg från Helsingfors. 123

8 De minnen som jag personligen kommer att bära med mig från Karelen är tusen blommande exemplar av stor ormrot på myren vid Matrosi, sommarkyrkan på Kizji, blommande drakblomma på klip- porna vid Ladoga, sibirstånds vid Minagora och när Annikki stoppade all trafik i Petrozavodsk för att vår buss skulle kunna svänga över vägen. Stäppjordstjärna Geastrum pseudolimbatum på Öland av Ulla-Britt Andersson & Thomas Gunnarsson I februari månad 2008 besökte vi Åby sandbackar i Sandby socken. Anledningen var att föreningen skulle yttra sig över en skötselplan över området. Länsstyrelsen har föreslagit att sandbackarna ska bli naturreservat beroende på de höga naturvärdena som finns. Främsta orsaken är förekomsten av sandstäpp med bl.a. tofsäxing Koeleria glauca som finns sparsamt inom lokalen. Vi tyckte även att det välbetade området väster om det planerade reservatet såg intressant ut varför vi granskade det extra noga. Den milda vintern gjorde att ungdjuren gick ute och betraktade våra förehavanden. Snart hade vi hittat en hel del mycel av dvärgjordstjärna Geastrum schmidelii och även enstaka mycel av sträv jordstjärna G. berkeleyi. Längs en trampad kreatursstig fann vi liten diskröksvamp Disciseda candida. På ett område, nära en ladugård med viss kvävepåverkan, växte läderboll Mycenastrum corium. Det mest spännande fyndet var dock stäppjordstjärna G. pseudolimbatum som vi fann på kanten av en mindre sandkulle. Vi bedömde det som ett mycel med flera fruktkroppar, fyndet fotodokumenterades. Vi delgav fyndet till Tommy Knutsson och Mikael Jeppson. 124 De besökte lokalen 22 februari och hittade då flera mycel av stäppjordstjärna. Mikael bedömde denna lokal som troligen den rikaste för arten i Europa! Dessutom fanns den sällsynta arten säckjordstjärna G. saccatum i området. Med anledning av fynden utvidgade Länsstyrelsen det föreslagna naturreservatet. Stäppjordstjärna hittades första gången på Öland våren 2005 på den spännande lokalen norr Sandkullevägen, N. Möckleby socken. Vi fann ett mycket slitet exemplar av en jordstjärna när vi vid en gemensam exlursion eftersökte sandmaskrosor Taraxacum Sect. Erythrosperma på de sandiga slänterna. Mikael Jeppson lyckades bestämma exemplaret till stäppjordstjärna som därmed blev den 18 arten i familjen Geastraceae som hittades på Öland. Lokalen är hästbetad, fri från buskar och träd och ligger nära den gamla järnvägsvallen. Tidigare har man tagit sand och där finns slänter med glest växttäcke. På lokalen finns också sträv jordstjärna, fransig jordstjärna G. fimbriatum, liten jordstjärna G. minimum, säckjordstjärna och dvärgjordstjärna. Bland kärlväxterna kan nämnas grådådra Alyssum alyssoides, sandtimotej Phleum

9 arenarium, sandglim Silene conica och klibbveronika Veronica triphyllos. Mikael upptäckte en ny lokal för stäppjordstjärna hösten 2005 norr Bårbyborg, Mörbylånga socken. Där växte arten i en fårbetad hage på barrmattan under en svarttall Pinus nigra. Nästa fynd för den ovanliga svampen gjordes vid en gemensam exkursion hösten 2006 väster om Rönnerum, Högsrum socken. På en hästbetesmark växte arten, nu på en barrmatta av tall P. sylvestris. På denna lokal fanns även sträv jordstjärna, kamjordstjärna G. pectinatum och dvärgjordstjärna. Januari 2008 fann Elna Hultqvist stäppjordstjärna vid Södra Holm, Persnäs socken. Denna gång växte svampen i en betesmark med enbuskar mycket nära havet. I närheten av lokalen fanns kantjordstjärna G. striatum på barrmattor under enbuskar. Hösten 2008 har vi funnit ytterligare två lokaler för stäppjordstjärna. 25 oktober besökte vi en sandig betesmark SO Öjkroken, Köping socken. Tidigare har vi funnit flera spännande röksvampar på lokalen bl.a. sträv jordstjärna, säckjordstjärna, dvärgjordstjärna och stjälkröksvamp T. brumale. På en barrmatta i kanten av en talldunge fann vi ånyo ett mycel av stäppjordstjärna. På vår egen hemmalokal nämligen Gårdby sandfält, Gårdby socken fann vi stäppjordstjärna i början av november månad. Den växte i kanten av det betade, öppna området alldeles väster om den gamla järnvägsvallen. Man kan fråga sig varför denna mycket sällsynta jordstjärnan under de senaste åren har dykt upp på flera öländska lokaler. Stäppjordstjärna är rödlistad i hotkategorin CR (akut hotad). Förutom från Öland finns aktuella fynd från Skåne. Ett äldre fynd finns från Västergötland men där är arten inte återfunnen. Den tillhör den lilla exklusiva grupp av hygroskopiska jordstjärnor dvs. armarna (exoperidium) böjer sig inåt mot rökbollen i torka, i väta vecklas de ut igen. Peristomet är fransat och ganska tydligt avgränsat. Rökbollen har ett kort skaft och färgen på den går oftast åt grått. Grovnate Potamogeton lucens se sid 137. Funnen i Hornsjön av Göran Wendt. Bild G. W. 125

10 Hybrider mellan krypbjörnbär och blåhallon av Tomas Burén På Öland hittar man ganska ofta buskar av krypbjörnbär Rubus sect. Corylifolii som i vissa karaktärer påminner om blåhallon R. caesius och som därigenom förefaller vara hybrider. Liksom de rena krypbjörnbärsarterna har de rejäla taggar, femtaliga blad och svarta frukter, men de påminner om blåhallon genom att foderbladen omsluter frukten, årsskotten har rundat tvärsnitt och blomställningarna har raka taggar och mer eller mindre rikligt med skaftade glandler. Åke Gustafsson (1943) kom fram till att hybrider mellan krypbjörnbär och blåhallon kunde få 42 kromosomer genom att en oreducerad äggcell från ett krypbjörnbär med 28 kromosomer befruktades av ett pollenkorn från blåhallon med 14 kromosomer. För att testa om hybrider går att identifiera genom kromosomtalet lät jag under 2008 bestämma kromosomtalet hos nio öländska förmodade hybrider mellan krypbjörnbär och blåhallon genom flödescytometri. Analyserna utfördes av den holländska firman Plant Cytometry Services (se Metoden bygger på att DNA-innehållet i cellerna mäts i förhållande till ett prov med känt kromosomtal. Resultaten blir inte riktigt lika exakta som traditionell räkning av kromosomerna under mikroskop, men fungerar bra för att upptäcka olika ploidinivåer. Samtliga undersökta förmodade hybrider visade sig ha kromosomtalet 2n = ca 42. De övriga krypbjörnbärsarter som finns på 126 Öland har 2n = 28, förutom den allra vanligaste arten hasselbjörnbär Rubus wahlbergii och den oklart avgränsade arten hallonbjörnbär R. pruinosus som båda har 2n = 35. Dessa båda arter borde därför inte kunna vara inblandade i de undersökta hybriderna, om teorin om befruktning av oreducerade äggceller stämmer. En av de undersökta hybriderna växer bakom dasset vid parkeringen vid Karlevistenen. Den har tidigare felaktigt bestämts till daggbjörnbär Rubus glauciformis på grund av de blådaggiga årsskotten och de breda stiplerna. Riktigt daggbjörnbär finns på Öland, men verkar vara ganska sällsynt. Jag har hittat flera bestånd i min inventeringsruta 4G7i (Glömminge) och har även sett arten i Böda socken. Man känner igen daggbjörnbär genom kombinationen kantiga, blådaggiga årsskott med en del skaftade glandler, en del blad med påtagligt breda stipler och relativt smala, ofta mångblommiga, blomställningar med flera enkla blad och relativt små ljusrosa blommor, något krökta taggar och mer eller mindre rikligt med skaftade glandler. Kromosomtalet är 2n = 28 enligt Gustafsson (1943), vilket stöds av flödescytometrianalyserna. De öländska hybriderna brukar däremot ha årsskott med rundat tvärsnitt och fåblommiga, lite oregelbundna blomställningar med övervägande tretaliga blad och åtminstone oftast vita blommor med foderblad som omsluter den omogna frukten och blomskaft med tunna,

11 raka taggar och skaftade glandler. Det finns flera beskrivna krypbjörnbärsarter som har tydliga drag av blåhallon. På en fråga om hur vanliga hybrider mellan blåhallon och krypbjörnbär är svarade den tyske björnbärsexperten Heinrich Weber att de är ganska vanliga och kan kallas Rubus dumetorum agg., alltså ett samlingsnamn. Jag nöjer mig inte riktigt med det svaret. R. dumetorum är en mellaneuropeisk art som jag saknar erfarenhet av, men artens beskrivning passar inte riktigt in på de öländska buskarna. I Sverige har en förmodad hybrid mellan blåhallon och spetsbjörnbär Rubus gothicus kallats R. acutus. Även hjärtbjörnbär R. cyclomorphus, som finns på svenska västkusten, förefaller vara en korsning mellan ett krypbjörnbär och blåhallon och det är något oklart om det verkligen är en konstant art (Ulf Ryde i brev). För att säkert fastställa vilka krypbjörnbärsarter som korsar sig med blåhallon krävs troligen någon form av DNA-analyser. Jag har sett hybrider växa intill spetsbjörnbär, men även i anslutning till bornholmsbjörnbär R. lidforssii (i vägkanten strax V om Lenstad och vid Södra Arontorpsgatan i Torslunda) och daggbjörnbär (V om Aledal, Algutsrums socken vid gränsen mot Glömminge). Eftersom alla krypbjörnbär anses ha uppkommit genom korsningar mellan äkta björnbär, blåhallon och ibland även hallon är det inte orimligt att även betrakta återkorsningar som arter. Som jag ser det förutsätter detta dock att hybriderna, liksom andra krypbjörnbär, kan bilda frön apomiktiskt och därmed kan sprida sig oberoende av föräldrarna. Detta vet vi ännu ingenting om. Numera brukar dessutom de flesta björnbärsforskare följa Webers (1981) förslag att endast urskilja arter som har en utbredning av minst 5 mil i någon riktning. Även om de öländska hybriderna mellan krypbjörnbär och blåhallon kanske inte uppfyller dessa kriterier är det viktigt att uppmärksamma dem, så att de inte förväxlas med andra, rena arter. Se därför till att dokumentera misstänkta fynd av hybrider mellan blåhallon och krypbjörnbär. Ta belägg! Även om beläggen troligen inte duger för att identifiera föräldraarterna bör det gå att avgöra att det är en hybrid. När man tar björnbärsbelägg är det viktigt att få med både blad med tillhörande stambitar från mellersta delen av ett årsskott och en blomställning. Ta gärna lite extra material när du ändå klipper i busken. Om man inte vet vilken art man samlar vet man inte heller vilka bitar som är mest typiska för arten och därför är det bra att samla flera blad och blomställningar. Även hybrider mellan blåhallon och hallon är vanliga på Öland. Hybriderna kan bli mer eller mindre lika den ena eller andra föräldern. Från rent blåhallon skiljs hybriderna genom att bladen har en filtad hårighet på undersidan. Blåhallon har bara enkla, raka hår. De har också mindre blommor och dålig fruktsättning. De frukter som ibland bildas brukar vara mörkröda och ludna. Från rent hallon avviker hybriderna genom att ha gråare bladundersidor med längre hår. Hallon har vita bladundersidor med en mycket kort och filtad hårighet. Flödescytometriundersökningar av två öländska hybrider påvisade olika kromosomtal. En relativt blåhallonlik form som växer rikligt längs vägen mot Ytterrör, Glömminge socken, har 2n = ca 21 medan en hallonlik form som växer intill ett dike väster om Västerstad, Kastlösa 127

12 socken, verkar ha 2n = ca 28. Olika kromosomtal har rapporterats även tidigare (Gustafsson 1943). Blåhallon har 2n = 28 och hallon har normalt 2n = 14, vilket innebär att normala hybrider får 2n = 21. Högre kromosomtal kan förklaras med att oreducerade äggceller befruktas eller att odlade former av hallon med högre kromosomtal är inblandade. Det sägs att en del trädgårdshallon har högre kromo- Murgrönssnyltrot Orobanche hederae - nu åter på Öland av Ulla-Britt Andersson & Thomas Gunnarsson somtal, men jag har ännu inte testat några förvildade bestånd. Referenser Gustafsson, Å The genesis of the European blackberry flora. Lunds universitets årsskrift 2, 39 (6). Lund. Weber, H. E Revision der Sektion Corylifolii (Gattung Rubus, Rosaceae) in Skandinavien und im nördlichen Mitteleuropa. Sonderband naturwiss. Ver. Hamburg, 4. Hamburg. Under den pågående inventeringen av Öland har vi tidigt på våren besökt en del av Ölands 34 kyrkogårdar. Det är spännande att se hur olika kyrkogårdar varierar i artsammansättning både beroende på geografiskt läge och förstås skötseln av dem. Ofta finner vi blekarv Stellaria pallida i gräsmattan, gärna där den är lite mer sliten. Även jungfrukam Aphanes arvensis kan växa där gräset är glesare. Av tidigblommande Veronica-arterna brukar oftast glansveronika Veronica polita hittas. Med lite tur kan vi också finna luddveronika V. opaca och trådveronika V. filiformis. Precis utanför den södra muren vid Vickleby kyrka finns årsvisst ett fint bestånd med klibbveronika V. triphyllos. Ligger kyrkogården på västra eller östra Landborgen kan vi finna ullranunkel Ranunculus illyricus och mer sällsynt luddranunkel R. psilostachys. Tidigblommande lökväxter trivs utmärkt med det öländska klimatet och jordmånen och förvildar sig lätt. Tidigast av alla blommar vintergäck Eranthis hyemalis ofta i lite fuktigare 128 lägen. Längs stenmurarna hittas turkisk snödroppe Galanthus elwesii, snödroppe G. nivalis och mer sällsynt grön snödroppe G. woronowii. Av släktet Crocus är den tidigast blommande arten snökrokus C. tommasinianus. Något senare blommar gullkrokus C. x stellaris och sist vårkrokus C. vernus. Även bägarkrokus C. chrysanthus och andra närstående men svårbestämda arter har vi funnit. På kyrkogårdarna finns ofta blåa mattor av olika Scilla-arter. Vanligast är vårstjärna Scilla forbesii och rysk blåstjärna S. siberica. Mindre vanliga är tidig blåstjärna S. bifolia, stor vårstjärna S. luciliae och liten vårstjärna S. sardensis. Den sistnämnda kan du exempelvis hitta på slänten med klibbveronika vid Vickleby kyrka. Sällsynt har vi funnit tuvig blåstjärna S. amoena som blommar betydligt senare än sina släktingar, ofta i början av maj månad. Finner du tidig blåstjärna och vårstjärna lönar det sig att titta efter hybriden dem emellan nämligen hybridvårstjärna S. x allenii. Den vanliga arten porslinshyacint Puschkinia scilloides

13 Krutbrännaren 3 (17) 2008 Stor ormrot Bistorta officinalis på rikmyr vid Matrosi, Karelen Sibirstånds Ligularia sibirica på rikmyr vid Minagora, Karelen Stäppjordstjärna Geastrum pseudolimbatum vid Åby sandbackar Hygroskopiskt fjolårsexemplar och färskt exemplar 129

14 Krutbrännaren 3 (17) 2008 Grönglim Silene chlorantha, Karelen Ryssvedel Oxytropis campestris ssp. sordida, Karelen Ängsvårlök Gagea pratensis, ost Alvara, Böda socken 130

15 Krutbrännaren 3 (17) 2008 Fältsippa Pulsatilla pratensis med gulvita blommor, Karums alvar Åkerklätt Agrostemma githago, Karums by Mistel Viscum album, norr Mellby 131

16 Krutbrännaren 3 (17) 2008 Trådveronika Veronica filiformis, Björnhovda by Rödmire Anagallis arvensis, blåblommig form, åker i S. Bäck 132

17 har en förväxlingsart i persisk blåstjärna Scilla mischtschenkoana. Porslinshyacint har ståndare hopväxta till en inre bikrona, persisk blåstjärna har fria ståndarsträngar. Ljust gulgröna mattor avslöjar icke blommande bestånd av dvärgvårlök Gagea minima. Vårlök G. lutea finner vi ofta och mer sällsynt ängsvårlök G. pratensis, den sistnämnda hittar du exempelvis vid Köpings kyrka. På sydligaste Öland har vi också funnit pommersk vårlök G. pomeranica på östra och västra Landborgen på mer naturlig gräsmark nära kyrkogårdar. Vildtulpan Tulipa sylvestris bildar ofta endast vegetativa bestånd men avslöjar sig med blågröna blad som har en tunn, röd kant runtom. På Hulterstad kyrkogård har vi funnit vackert blommande bestånd av arten vid norra muren. Vegetativa bestånd kan även morgonstjärna Ornithogalum angustifolium bilda. Släktingen aftonstjärna O. nutans hittas också relativt ofta på kyrkogårdar. I släktet Doronicum är de två vanligast förekommande arterna balkangemsrot D. columnae och gemsrot D. orientale. Påfallande ofta växer och blommar luktviol Viola odorata på och vid kyrkogårdarna. I mitten av mars 2008 besökte vi några kyrkogårdar på södra Öland. När vi kom in på en av dem upptäckte Thomas några bruna, högresta vinterståndare som stack upp ur en frodig murgröna Hedera helix. Den enda art som vi kunde tänka oss var murgrönssnyltrot, kunde det vara möjligt? Vi räknade till 36 stänglar. Tyvärr hade vi ingen kamera med oss för att dokumentera vårt fynd (alla snyltrötter är fridlysta) så vi måste återvända nästa helg. Då hade kung Bore slagit tillbaka och snyltrötterna var täckta av snö. Men vi tog några bilder som vi skickade ut till några botanister. Det verkade vara murgrönssnyltrot som vi funnit! I mitten av juli månad kunde vi konstatera att 31 blommande snyltrötter hade kommit upp. Vi hade tidigare tagit kontakt med medlemmar i kyrkorådet för att informera om den ovanliga arten. Tyvärr verkade inte informationen gått fram till ansvariga. Veckan efter fanns inte ett spår kvar av snyltrötterna som tydligt mejats ner av en gräsklippare alternativt trimmer. Vi har haft nya kontakter med ansvariga för skötseln av kyrkogården och hoppas i framtiden att eventuella snyltrötter inte ska gå samma öde till mötes. I september månad kom ytterligare ett blommande exemplar av arten upp. Hur länge snyltroten funnits på platsen är osäkert. Ansvarig för kyrkogården uppger att man inte tidigare lagt märke till växten. Då den är ganska iögonenfallande borde den inte undgått upptäckt om den varit årsviss på växtplatsen. Vid ytterligare efterforskningar har framkommit att arten funnits på kyrkogården och förevisats på 1960-talet av en numera avliden person. Ursprunget för arten är höljt i dunkel. Alldeles norr om kyrkogården har en växtintresserad lärarinna bott i början av 1900-talet. Hon lär ha haft kontakter över världen och fått hem frön och växter av utländska arter. Kanske härstammar snyltroten därifrån? Murgrönssnyltrot har funnits på Öland vid Linsänkan, Glömminge socken. Redan 1955 sådde en husägare in frön av arten på husets murgröna. Fröna lär ha kommit från Italien. Första blommorna visade sig 1958 och arten blommade nästan årsvisst fram till i slutet av 1980-talet. Flera tillresta botanister kunde glädjas åt den rara växten. Under en kall vinter frös murgrönan bort vilket också beseglade snyltrotens öde. 133

18 Intressanta fynd växtsäsongen 2008 Växtsäsongen 2008 var den första i vår inventering av kärlväxtfloran på Öland. Arbetsgruppen för floran tjuvstartade redan 2006 för att bl.a. utvärdera inrapporteringen på Artportalen. Den officiella avsparken för inventeringen ägde rum 3 maj 2008 vid Gråborg, Algutrums socken. Vi hade bjudit in press, radio och TV. Inventerarna skulle bjudas på lunch i det gröna på ett vårfagert Öland. Tyvärr var inte vädrets makter på vår sida och regnet öste ner. Det kom några tappra reportrar som gjorde inslag i lokal-tv och press. Som tur var hade Eva Bjelkendal ordnat så att vi fick äta lunchen i ett inglasat uterum på Försöksstationen i Skogsby. Sedan delade vi in oss i tre grupper som åkte till olika lokaler och inventerade gemensamt. Vi återsamlades därefter och utbytte erfarenheter. I dagsläget är 67 av 87 rutor bokade. De flesta har kommit igång med sin inventering och rapportering på Artportalen. Under 2008 har ca uppgifter av kärlväxter från Öland kommit in på portalen. En del av de 20 obokade rutorna är små och består till stor del av hav medan andra är hela rutor. Om du är sugen på att inventera ska du höra av dig till Thomas Gunnarsson se adress på sid 118. Även du som inte har någon egen ruta kan göra en insats för floran genom att rapportera dina växtfynd på Artportalen. Vi planerar som tidigare år att ha en hel del gemensamma exkursioner till olika delar av ön. Anmäl dig till vår mail-lista se sid Detta är ett utmärkt tillfälle för dig som känner dig lite grön att få lära dig olika arter i 134 fält. Nedan följer en del intressanta fynd från året som inventerarna själva valt att lyfta fram. Stor vintergröna Vinca major Torslunda sn: norr om Storgatan Färjestaden, i busksnår bredvid cykelbana. 3/ Bondböna Vicia faba Algutsrum sn: Björkedal ost, ca 75 m från en odling. 18/ Lindmalva Abutilon theophrasti Algustrum sn: Törnbotten fritidsområde, på stentipp. 24/ Torslunda sn: Spinkhorvan, Färjestaden, ruderat. 12/ Roseniberis Iberis umbellata Sömntuta Eschscholzia californica Resmo sn: 1 km SV Kleva, på jordhögar. 3/ Fuchsia Fuchsia x hybrida Norrgärdet NO, Algustrum, utkast. 8/ Jan-Olof Petersson Joels udde Färjestaden Inventerar rutorna Färjestaden 4G6i och Frö 4G4h Gårdsskräppa Rumex longifolius Torslunda sn: Söder om Färjestaden mellan Mörbylångavägen och den nyanlagda cykelleden har man sått in en remsa som är några meter bred. Där finner man en för Öland delvis annorlunda flora. Vid

19 en inventeringstur i mitten av juni såg vi bland krusskräppor (Rumex crispus) och tomtskräppor (Rumex obtusifolius) några skräppor som såg avvikande ut. Vi kom fram till att det var gårdsskräppor. Länge har vi undrat över varför vi inte stött på denna på fastlandet tämligen allmänna art. Den anges dock i Smålands Flora vara bara ganska vanlig vid kusten. I Ölands Kärlväxtflora står Gammal medlöpare i diverse kulturmark; Öländska ståndorter obekanta. Mkt. Sälls och väl nu försvunnen: Repplinge Slottskogen 1906 (J. Lagerkranz,S). Kanske kan man om några år finna hybrider med de andra arterna. Dock slår man den högvuxna vegetationen ganska ofta. I anslutning till skräpporna växer bl.a Lolium-hybrider. 13/ Ryl Chimaphila umbellata Torslunda sn: Färjestaden strax norr om Järnvägsgatan i blandskog några kvm. Sterner skriver i Flora der Insel Öland : Torslunda: N om Runsbäck, i Hylocomiumtäcket under en björk i blandskogen, spars. 1933!. Det rör sig förmodligen om samma lokal. 18/ Vattenblink Hottonia palustris Torslunda sn: Färjestaden strax norr om Järnvägsgatan. Några kvm i litet skogskärr i blandskog. 19/ Lagerhägg Prunus laurocerasus Torslunda sn: Färjestaden. Skogen mellan industriområdet och Järnvägsgatan. Flerstädes, även meterhöga blommande ex. Sprids ofta med fåglar. Ny art för Öland. 15/ Lundkardborre Arctium nemorosum Torslunda sn: Landborgsbranten SO Kråketorp. Ovanlig på Öland. 3/ Hårstarr Carex capillaris Knagglestarr Carec flava Böda sn: Grankullavik västerut. Fuktig skogsmark vid Appelkullinjen. Numera ovanliga på Öland. 12/ Aftonstjärna Ornithogalum nutans Böda sn: Ruderatmark vid transformatorstationen SV Sjöstorp. Ovanlig på norra Öland. 7/ Strandsnärja Cuscuta europaea ssp. halophyta Böda sn: Stranden norr om Nabbelunds färjeläge på en yta av några kvm, klängande på kråkvicker och ängsruta. Ovanlig på Öland. 7/ Lissbeth & Karl-Göran Bringer Pl 6150 Ölands Skogsby Färjestaden Inventerar rutorna Ölands norra udde 6H2f, Grankulla 6H1f och Torslunda 4G5i. Bäcknate Potamogeton polygonifolius Böda sn: vid ett dike nära Skäftekärr. Detta är det första fyndet av arten på Öland. Börje Ekstam Viktoriagatan Borgholm Inventerar rutan Källa 5H6e. Bäckmärke Berula erecta Glömminge sn.: SO Lökenäs, dike genom åkermark. Ny art för socknen. 6/ Tomas Burén Adelgatan 11 C Kalmar Inventerar rutan Glömminge 4G7i 135

20 Äkta vätfibbla Pilosella cymosa var. gottlandica Persnäs sn: 600 m VNV Peterhagsholmen, betesmark med fuktsänkor. 7/ Bredbladig vargtörel Euphorbia esula ssp. esula Persnäs sn: 300 m söder Sandviks hamn, fuktsänka innanför stranden. 5/ Klubbstarr Carex buxbaumii ssp. buxbaumii Höstspira Pedicularis palustris ssp. opsiantha Persnäs sn: 50 m väst norra sjön, Knisa mosse, fuktig naturbetesmark. 8/ Mursenap Diplotaxis muralis Persnäs sn: Sandvik, ruderatmark. 4/ Sloknunneört Corydalis pumila Persnäs sn: gångstigen mot fågeltornet Knisa mosse, betesmark. 25/ Vätmaskros Taraxacum limnanthes Persnäs sn: fågeltornet Knisa mosse, kalkkärr. 24/ Honungsblomster Herminium monorchis Persnäs sn: öster Knisa mosse, fuktäng i blandskog. 5/ Gullhavre Trisetum flavescens Persnäs sn: väst Sjölund och Knisa mosse, torrbacke invid grusväg. 5/ Persilja Petroselinum crispum Persnäs sn: söder om Sandviks hamn, vägkant. 5/ Bocktörne Lycium barbarum Persnäs sn: söder Sandviks hamn, strand 5/ Uddögontröst Euphrasia stricta var. stricta Persnäs sn: väst Legenäs, torrbacke. 8/ Kalkkrassing Sisymbrium supinum Stenmalört Artemisia rupestris Persnäs sn: V-VSV Legenäs, betad alvarmark. 8/ Nålkörvel Scandix pecten-veneris Persnäs sn: ONO Knisa, odlat klapperstensfält. 8/ Ny lokal för nålkörvel. Sumpgentiana Gentianella uliginosa Persnäs sn: norr Knisa mosse, frisk naturbetesmark. 8/ Gullborste Crinitaria linosyris Persnäs sn: SV Södvik, torr betesmark utmed väg / Späd ögontröst Euphrasia stricta var. tenuis Persnäs sn: Lilla Horns löväng, slåttermark. 6/ Blekarv Stellaria pallida Persnäs sn: Persnäsvik, gräsmark. 24/ Baltisk malört Seriphidium maritimum ssp. humifusa Persnäs sn: öster Persnäsvik, betad strandäng. 8/ Desmeknopp Adoxa moschatellina Persnäs sn: 1 km norr Persnäs kyrka, igenvuxen hagmark. 25/ Skavfräken Equisetum hyemale Persnäs sn: väster om Lilla Horns löväng, slåttermark. 5/

21 Kalksvartbräken Asplenium trichomanes ssp. quadrivalens Persnäs sn: Hallnäs, torr betesmark. 5/ Ängsskära Serratula tinctoria Persnäs sn: väst Södviks sjömarkers naturreservat, vägkant. 9/ Dikesveronika Veronica catenata Persnäs sn: väst Södviks sjömarkers naturreservat, näringsrik å. 9/ Börje Wernersson, Barbro Tillander & Anders Magnusson BW:s adress: N Källåsvägen Kållered Inventerar rutorna Sandvik 5H5c och Persnäs 5H5d Den 17 juli vandrade jag i grunt vatten längs Hornsjöns sydvästra strand. I en vik blommade vattenbläddror och eftersom de är svårbestämda utan blommor tog jag några närbilder av dem. På 15 centimeters djup stod också en grov nate, som jag inte tidigare hade sett i sjön. Bladen var helt under vattenytan och jag anade att det var grovnate Potamogeton lucens, vilken tycks vara ny för Öland. Bestämningen är bekräftad av Thomas Karlsson. Beståndet var inte stort, men även om det kändes lite fult bedömde jag att det behövdes ett belägg på arten. (se bilden sid. 125; breda blad med en liten udd i spetsen). Fann en pytteliten tuva med gaffelbräken Asplenium septentrionale i en stengärdesgård på alvarmark mellan Alvedsjö och Alvedsjöbodar. Den verkar inte noterad norr om Stora alvaret tidigare. Göran Wendt Högstorpsvägen 142 B Växjö Inventerar rutorna Horn 5H8d och Alvedsjö 5H7d. Kyrkogårdar kan uppvisa en hel del spännande växter som nämnts i annan artikel i detta nummer. 30 mars besökte vi Borgholms kyrkogård. Vi fann bl.a. blommande hybridvårstjärna Scilla allenii i en gräsmatta. Andra intressanta fynd var knipparv Cerastium glomeratum, ullranunkel Ranunculus illyricus, vildtulpan Tulipa sylvestris och glansveronika Veronica polita. Just knipparv har dykt upp på flera ställen på Öland under den pågående inventeringen. I Sterner 1986 uppges endast ett modernt fynd av arten Eriksöre på en trampad mark mot alvaret. I dagsläget har ett 15-tal fynd av knipparv kommit in på Artportalen. Crister Albinsson fann 2007 blommande exemplar den 9 december! SO Lunda i Kastlösa socken. Biotoperna har oftast varit sandiga gräsmarker med slitet markskikt, ibland även av mer ruderatkaraktär. Botanister tillhör ett härdigt släkte vilket visade sig den 17 april. I en hård, isande vind från norr inventerade vi Sjöstugeområdet vid Blå Rör i Borgholm. Vad är en bitande vinterdag i Jämtland mot en iskall vårdag på Öland? Många mer eller mindre spektakulära villor har byggts, strandnära förstås, på gammal utfyllnadsmark. Vi fann bl.a. stockros Alcea rosea, blåsuga Ajuga pyramidalis, jungfrukam Aphanes arvensis, kardvädd Dipsacus fullonum, jätteloka Heracleum mantegazzianum, praktgulplister Lamiastrum galeobdolon ssp. argentatum, purpurklätt Lychnis 137

22 coronaria, penningblad Lysimachia nummularia, nattglim Silene noctiflora och lupinväppling Thermopsis montana. Ett oväntat fynd var åkerkål Brassica rapa ssp. campestris som senast sågs 1965 på Öland i ett betfält vid Sandbäck i Sandby socken. Jag tror att det var många av deltagarna som tog en varm dusch vid hemkomsten. Något varmare var det 5 oktober då vi återvände för att få en del höstaspekter innan området helt har omförts till välansade gräsmattor. Vi fann häckberberis Berberis thunbergii, odört Conium maculatum, vit spikklubba Datura stramonium var. stramonium, hästsvans Hippuris vulgaris, strandtåg Juncus maritimus, lavendel Lavandula angustifolia, foderkäringtand Lotus corniculatus var. sativus, ballongblomma Nicandra physalodes, höstrudbeckia Rudbeckia laciniata, stäppsalvia Salvia nemorosa, bägarnattskatta Solanum physalifolium var. nitidibaccatum och lammöron Stachys byzantina. Helgen 9-11 maj hade vi ett inventeringsläger i Böda. ÖBF inventerar gemensamt rutan Skäftekärr 5H9e så detta var ett tillfälle att få in en del våraspekter. Vi gjorde en hel del fynd, ungefär 1300 observationer lades in i Artportalen. Några som kan nämnas är naverlönn Acer campestre helt naturaliserad väst Byrum. Hjärtbergenia Bergenia cordifolia, fingerborgsblomma Digitalis purpurea, hårdsvingel Festuca brevipila, hyacint Hyacinthus orientalis, Judaspenningar Lunaria annua, pärlhyacint Muscari botryoides, skogsförgätmigej Myosotis sylvatica, rabarber Rheum rhabarbarum och blekarv Stellaria pallida vid Bödasågen. Strävlosta Bromopsis benekenii väst Böda. Strandlosta Bromus hordeaceus ssp. 138 thominei, klibbveronika Veronica triphyllos och luddvicker Vicia villosa vid Byrum på sandblottor. Rankstarr Carex elongata, tuvull Eriophorum vaginatum, revlummer Lycopodium annotinum, pors Myrica gale och tranbär Vaccinium oxycoccos vid Abbekärr. Vit skogslilja Cephalanthera longifolia i knopp väst Byrum. Knärot Goodyera repens strax väst Bränsle äng. Ormtunga Ophioglossum vulgatum, Gelerts maskros Taraxacum gelertii och sandkrassing Teesdalia nudicaulis Bränsle äng. Vejksel Prunus mahaleb syd Byrum. Norr Lågprishotellet i Mörbylånga besökte vi 13 juni då vi fått in en rapport om vildkorn Hordeum murinum. Andra arter som växte på den grusiga planen var jungfrukam Aphanes arvensis, knipparv Cerastium glomeratum, mursenap Diplotaxis muralis, tuvsvingel Festuca rubra ssp. commutata, rosenplister Lamium maculatum, bergnepeta Nepeta racemosa och jättevallmo Papaver pseudoorientale. Åke Lüning guidade oss i omgivningarna runt Skäftekärr 8 augusti. I parken vid Skäftekärr fann vi strävlosta Bromopsis benekenii, odört Conium maculatum, hönshirs Echinochloa crus-galli, klöveroxalis Oxalis fontana, stortimjan Thymus pulegioides (2:a moderna fyndet på Öland) och trådveronika Veronica filiformis. Många främmande trädslag har planterats i omgivningarna, hos de flesta kan man konstatera en föryngring. Vid jättetujabeståndet öster Skäftekärr växte kustgran Abies grandis, kinesisk ädelgran A. holophylla, nordmansgran A. nordmanniana, ädelcypress Chamaecyparis lawsoniana, orientgran Picea orientalis, douglasgran Pseudotsuga menziesii, tyskoxel Sorbus torminalis, pimpernöt Staphylea pinnata,

23 jättetuja Thuja plicata och jättehemlock Tsuga heterophylla. Väst Skäftekärr växte kaskadgran Abies procera och vid en kanal äkta kastanj Castanea sativa liksom någon art av valnöt Juglans sp. Där fanns också stora exemplar av järnek Ilex aquifolium samt rikligt med silvergran Abies alba och weymouthtall Pinus strobus. Åke visade oss också några exemplar av sumpcypress Taxodium distichum, det var bara alligatorerna som saknades. Söder om Karlevistenen finns en damm och ett område med jordhögar. Vid besök 11 augusti fann vi bl.a. lönnmålla Chenopodium hybridum, fiskmålla C. polyspermum, färgreseda Reseda luteola och bägarnattskatta Solanum physalifolium var. nitidibaccatum. Väster Vickleby gård och väster vägen mot Mörbylånga finns ett ruderatområde med jordtippar. Där växte svinamarant Amaranthus retroflexus, blåmålla Chenopodium glaucum, fikonmålla C. ficifolium, hönshirs Echinochloa crus-galli, rävtörel Euphorbia peplus, hårgängel Galinsoga quadriradiata, småsnärjmåra Galium spurium ssp. vaillantii, armeniskt björnbär Rubus armeniacus, vanlig kavelhirs Setaria viridis var. viridis och sydspärgel Spergula arvensis ssp. arvensis. I fruktansvärt väder, ösregn och halv storm, gjorde vi en gemensam exkursion den 24 augusti till sandreveln SO om schäferiängen, Ås socken. Det råder beträdnadsförbud på reveln men vi hade specialtillstånd för att inventera. Mestadels bestod den av bar sand där rikligt med sodaört Salsola kali hade etablerat sig. Två nya arter för socknen kunde vi räkna in nämligen sandrör Ammophila arenaria och strandråg Leymus arenarius som växte på små sanddyner. En del mållor fann vi också bl.a. brådmålla Atriplex longipes ssp. praecox, blåmålla Chenopodium glaucum och rödmålla C. rubrum. I vattnet flöt axslinga Myriophyllum spicatum och borstnate Potamogeton pectinatus. Några saltskonor på schäferiängen hyste saltmålla Atriplex pedunculata och saltört Suaeda maritima. Nästa gemensamma exkursion var till det f.d. sandtaget ost Jordtorpslund den 30 augusti. I en stor damm växte gropnate Potamogeton berchtoldii och ålnate P. perfoliatus båda nya arter för Algutsrums socken. Andra växter vi såg var gotlandssvalting Alisma lanceolatum, vit sommarbinka Erigeron annuus ssp. strigosus, klipplin Linum austriacum, äkta pimpinell Sanguisorba minor ssp. minor, vingpimpinell S. minor ssp. polygama, rosenkronill Securigera varia och klasespirea Spiraea billardii. På tillbakavägen besökte vi den nya lokalen för skärblad Falcaria vulgaris som Kerstin Östbring funnit söder om Holmetorp. 4 september fann vi äkta äppelros Rosa rubiginosa ssp. rubiginosa vid Sörby, Gärdslösa socken. Det är det hittills östligaste fyndet av arten på Öland. Äppelros har en strikt västlig utbredning på Öland med fynd från Vickleby i söder till Köping i norr. Sista gemensam exkursion för säsongen var till Alböke alvar 13 september. Alböke socken har varit dåligt besökt av de gamla botanisterna varför vi fann en hel del arter som var nya för socken nämligen följande: berberis Berberis vulgaris, sandvita Berteroa incana, raklosta Bromopsis erecta, sloklosta Ceratochloa sitchensis, blåmålla Chenopodium glaucum, odört Conium 139