Förtal och förolämpning

Transkript

1 Förtal och förolämpning RättsPM 2014:2 (ersätter RättsPM 2012:1) Utvecklingscentrum Stockholm Juni 2014

2 Innehållsförteckning INNEHÅLLSFÖRTECKNING... 2 SAMMANFATTNING INLEDNING ÅTALSPRÖVNINGSREGELN I 5 KAP. 5 BRB Förarbetena till äldre bestämmelser Förändringar sedan brottsbalkens tillkomst Åtalsprövningsregeln i 5 kap. 5 BrB från och med 1 juli Förutsättningar för allmänt åtal enligt 5 kap. 5 BrB REKOMMENDATIONER M.M Beslut om förundersökning och förundersökningsbegränsning Handläggning av anmälningar Förtal och grovt förtal Förolämpning KORT OM SKADESTÅND I ÄREKRÄNKNINGSMÅL GRÄNSDRAGNINGEN MOT JUSTITIEKANSLERNS KOMPETENSOMRÅDE JK:s exklusiva behörighet Tryckfrihets och yttrandefrihetsbrott Gränsdragningen mellan allmän åklagare och JK Rekommendationer KONKURRENSFRÅGOR Inledning Rekommendationer SEKRETESS Inledning Möjliga sekretessbestämmelser Strafföreläggande eller åtal? ÅTERKOPPLING TILL UTVECKLINGSCENTRUM STOCKHOLM BILAGA TILLÄMPNINGEN AV DEN SÄRSKILDA ÅTALSPRÖVNINGSREGEL SOM GÄLLDE FRAM TILL DEN 1 JULI

3 Sammanfattning Ärekränkningsbrotten är i princip målsägandebrott där huvudregeln är att målsäganden är hänvisad till att väcka enskilt åtal. Den 1 juli 2014 ändras åtalsprövningsregeln i 5 kap. 5 brottsbalken (BrB). Det krävs då inte längre för allmänt åtal att det är av särskilda skäl påkallat ur allmän synpunkt utan det är tillräckligt att det är påkallat ur allmän synpunkt. Åtalsprövningsregeln i 5 kap. 5 andra stycket BrB för förtal av avliden ändras inte utan där krävs alltjämt att åtal är av särskilda skäl påkallat från allmän synpunkt. Denna promemoria ersätter RättsPM 2012:1. Det har i promemorian bland annat införts nya avsnitt om den ändrade åtalsprövningsregeln, avsnitt 2.3 och Vidare tas frågor om sekretess och skadestånd upp vad gäller brottstypen. Frågan om förundersökningsbegränsning i relation till ett enskilt intresse berörs kort liksom att Polisen kan vara förundersökningsledare för ärekränkningsbrotten. I övrigt har uppdateringar avseende doktrin och rättsfall gjorts samt vidtagits vissa språkliga och redaktionella ändringar. Denna rättspromemoria syftar främst till att ge vägledning till åklagare när ett åtal för ärekränkningsbrott bör anses vara påkallat från allmän synpunkt. Promemorians innehåll kan sammanfattas enligt följande. 3

4 Handläggning av anmälningar (se avsnitt 3.2) När en anmälan om förtal eller förolämpning kommer in för åtalsprövning bör det först göras en bedömning av om det finns anledning att anta att brott har förövats. Ett ställningstagande att viss anmäld händelse är att bedöma som ett brott kan också få betydelse i andra sammanhang. Om det i och för sig finns anledning att anta att brott har begåtts måste därefter en bedömning göras om åtal kan anses påkallat från allmän synpunkt. När det gäller anmälningar om förolämpningar krävs också att en av tre specifika situationer (myndighetsutövning, ras o.d. eller sexuell läggning) föreligger för att allmänt åtal ska kunna väckas. Se nedan i avsnitt och avsnitt 3.4 om när åtal kan anses påkallat ur allmän synpunkt. Om det bedöms att åtal inte är påkallat från allmän synpunkt ska förundersökning inte inledas eller läggas ned med hänvisning till åtalsprövningsregeln. Även om förundersökning inleds för att det finns anledning att anta att brott har begåtts och det anses påkallat från allmän synpunkt anges i 5 kap. 1 andra stycket BrB att en skyldighet att uttala sig eller då det varit försvarligt att uttala sig kan leda till att gärningen är fri från ansvar, se mer i avsnitt

5 När bör åtal anses vara påkallat från allmän synpunkt beträffande förtal och förolämpning? (se avsnitt och avsnitt 3.4) Presumtionen är alltjämt att åklagaren endast undantagsvis ska föra talan även om nivån för allmänt åtal sänks något i förhållande till tidigare. Allmänt åtal bör kunna väckas om det finns ett klart samhällsintresse av att brottet beivras. Allmänt åtal bör också kunna väckas när det finns starka skäl med hänsyn till målsäganden. Som ytterligare konkreta exempel beträffande förtal kan nämnas följande situationer när åtal bör anses påkallat från allmän synpunkt Spridning av bilder eller filmer av sexuell och integritetskränkande art på den utpekade. Stor spridning av särskilt integritetskränkande uppgifter av sexuell art om den utpekade. Stor spridning av påståenden om att den utpekade gjort sig skyldig till mycket allvarlig brottslighet och det är särskilt ägnat att utsätta personen för andras missaktning. Stor spridning av andra särskilt klandervärda uppgifter som drabbar en målsägande mycket hårt. Om gärningen bedöms som grovt förtal finns det större anledning att överväga allmänt åtal än i de fall då förfarandet bedöms som förtal. Åtal för förolämpning bör anses vara påkallat från allmän synpunkt i följande fall Vid återkommande förolämpningar under viss tid eller Vid allvarliga förolämpningar av särskilt kvalificerat slag 5

6 Om åklagaren anser att åtal för förtal får anses påkallat från allmän synpunkt bör följande frågeställningar behandlas under utredningen (se avsnitt 3.3.2) 1. Vilka uppgifter och påståenden har lämnats? 2. Är brottet fullbordat? 3. Är innehållet i uppgifterna av sådan karaktär att det får anses vara förtal eller grovt förtal att sprida dessa? 4. Finns det en skyldighet att lämna uppgifterna eller var det försvarligt att lämna dessa? Var uppgiften i så fall sann eller fanns det skälig grund för den? 5. Har gärningsmannen haft uppsåt i förhållande till de objektiva brottsförutsättningarna? Om det råder tveksamhet om anmälan avser tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott bör följande åtgärder vidtas (se avsnitt 5) Om det råder tveksamhet om en misstanke eller anmälan ska handläggas av allmän åklagare eller Justitiekanslern (JK) bör åklagaren i första hand gå igenom JK:s promemoria om kompetensfördelningen. Om tveksamheten återstår efter genomgång av promemorian ska JK alltid kontaktas. Under normal arbetstid på vardagar kan JK nås via Regeringskansliets växel ( ) och på helger och kvällstid kan JK nås på ett särskilt journummer (se sist i JK:s promemoria). Anmälningar eller misstankar som ska handläggas av JK bör alltid vidarebefordras till JK utan dröjsmål, dvs. omgående. När det gäller konkurrensfrågor bör åklagaren vara särskilt vaksam på följande frågeställningar (se avsnitt 6) Vid genomgång av anmälningar om förtal, grovt förtal och förolämpning bör man ta ställning till om det anmälda förfarandet även kan anses innefatta andra brott. Om det anmälda förfarandet innefattar brott med ett annat skyddsintresse bör åtal för såväl ärekränkningsbrott som det andra brottet övervägas. Om skyddsintresset är detsamma, t.ex. vad avser förtal och ofredande, föreligger sällan skäl för att åtala för båda brotten. 6

7 1. Inledning Utvecklingscentrum Stockholm påbörjade under 2010 ett kartläggningsarbete kring fokusområdet Trygghet på Internet. I samband med detta arbete och genom överprövningsverksamheten konstaterades att det förelåg ett behov av att ge rekommendationer kring såväl tillämpningen av den särskilda åtalsprövningsregeln i 5 kap. 5 BrB som handläggningen av misstankar om brott mot personuppgiftslagen (1998:204). Mot denna bakgrund initierades under 2011 ett projekt som avsåg ovanstående frågor och projektet utmynnade i två rättspromemorior; en rättspromemoria om förtal och förolämpning, RättsPM 2012:1, samt en rättspromemoria om handläggningen av misstankar om brott mot personuppgiftslagen (PUL), RättsPM 2012:2. Inom ramen för arbetet med fokusområdet Trygghet på Internet genomfördes år 2011 en tillsyn. 1 Denna promemoria ersätter RättsPM 2012:1. Det har i promemorian införts nya avsnitt om den ändrade åtalsprövningsregeln, avsnitt 2.3 och (se prop. 2013/14:47, SOU 2012:55). Frågor om sekretess och i viss mån skadestånd behandlas i den uppdaterade promemorian, liksom frågor om förundersökningsledarskap och förundersökningsbegränsning. I övrigt har uppdateringar avseende doktrin och rättsfall gjorts samt vidtagits vissa språkliga och redaktionella ändringar. I den ursprungliga promemorian fanns en bilaga angående den tillsyn som genomfördes inom ramen för utarbetandet av promemorian. Denna bilaga finns alltjämt kvar trots att åtalsprövningsregeln förändras den 1 juli Anledningen är att de ärenden som anges i bilagan alltjämt kan ses som vägledning till åklagare. Inom ramen för arbetet med att uppdatera denna rättspromemoria har samtliga överprövningsärenden som avser förtal och förolämpningar speciallottats på en handläggare sedan februari Brottsförebyggande rådet fick i slutet av 2013 i uppdrag av regeringen att genomföra en kartläggning av hot och kränkningar som sker på nätet. Uppdraget ska redovisas till regeringen senast februari Under arbetet med förändringarna i denna promemoria har diskussion förts med företrädare för 1 Tillsynsrapport från 2011 (ÅM-A 2011/0674). 7

8 Brottsförebyggande rådet. Under arbetet med promemorian har även kontakter tagits med företrädare för Justitiekanslern. Regeringen har gett en utredare i uppdrag att göra en bred översyn av det straffrättsliga skyddet för den enskildes personliga integritet, särskilt när det gäller hot och kränkningar på internet. Avsikten är att åstadkomma en modern och tydlig strafflagstiftning som ger ett starkt skydd för den personliga integriteten. Uppdraget ska redovisas den 31 januari I 5 kap. 5 BrB finns åtalsprövningsregeln och där framgår inledningsvis att brotten förtal, grovt förtal och förolämpning inte får åtalas av annan än målsägande. Detta förändras inte med den nya åtalsprövningsregeln från 1 juli Om brottet riktar sig mot någon som är under 18 år eller om målsäganden anger brottet till åtal får åklagaren, om vissa ytterligare förutsättningar är uppfyllda, väcka åtal om detta anses påkallat från allmän synpunkt. Denna rättspromemoria syftar främst till att ge vägledning till åklagare när ett åtal för ärekränkningsbrott bör anses vara påkallat från allmän synpunkt. Brotten förtal, grovt förtal och förolämpning kan äga rum på olika sätt och i olika medier. Om brotten äger rum i tryckta skrifter eller i andra medier som åtnjuter ett grundlagsskydd är JK ensam åklagare. För att klargöra gränsdragningen mellan JK:s behörighet och allmän åklagares behörighet har JK upprättat en promemoria om kompetensfördelningen. Denna rättspromemoria syftar även till att ge ytterligare rekommendationer kring kompetensfördelningen mellan JK och allmän åklagare. Rättspromemorian innehåller ett avsnitt om konkurrensfrågor. Det kan konstateras att en del förfaranden, t.ex. omfattande verbala trakasserier av en annan person, utpekande av någon som brottslig eller grova rasistiska eller homofobiska uttalanden, inte bara skulle kunna klassificeras som ärekränkningsbrott utan även andra brott, t.ex. brott mot PUL, ofredande, falsk tillvitelse eller hets mot folkgrupp. Utvecklingscentrum Stockholm kommer att följa tillämpningen av åtalsprövningsregeln. Det är därför värdefullt om information och beslut på området lämnas hit under hand. 8

9 2. Åtalsprövningsregeln i 5 kap. 5 BrB 2.1. Förarbetena till äldre bestämmelser I strafflagen var ärekränkningsbrott förutom vissa specifika situationer där det fanns ett krav på angivelse s.k. målsägandebrott, vilket innebar att endast målsäganden kunde väcka enskilt åtal. 2 Straffrättskommittén föreslog att ärekränkningsbrotten skulle föras in under den allmänna åtalsplikten med den inskränkningen att åtal endast fick ske om det var påkallat från allmän synpunkt. Kommittén framhöll att i de flesta fall torde det inte vara påkallat från allmän synpunkt att väcka åtal för ärekränkningsbrott och att åklagarna utan vidare kan avvisa flertalet av de angivelser som kan förväntas. Straffrättskommittén menade dock att det fanns fall då en persons hela sociala existens hotas av förtal eller vanryktande och att han eller hon då är i behov av officiellt stöd för att vinna det skydd som en åklagare kan ge. 3 Flertalet av remissinstanserna var starkt kritiska mot straffrättskommitténs förslag och menade att det skulle öppna upp för alltför många allmänna åtal för ärekränkningsbrott. Riksåklagarämbetet konstaterade bl.a. att det ofta inte är möjligt att utan förundersökning avgöra huruvida åtal kan anses påkallat från allmän synpunkt och föreslog därför att förolämpningsbrottet konstruerades såsom målsägandebrott och att det för övriga fall stadgades att allmänt åtal endast fick väckas om åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt. Riksåklagarämbetet anförde att ett genomförande av förslaget skulle medföra att åklagarna blev överlupna med anmälningar om ärekränkningsbrott där det hävdas att åtal är påkallat från allmän synpunkt. Även flera andra remissinstanser förordade att förolämpning även fortsättningsvis skulle vara ett målsägandebrott. 4 Departementschefen konstaterade inledningsvis att han med viss tvekan kommit till uppfattningen att den allmänna åtalsrätten när det gäller ärekränkningsbrotten borde vidgas, men att kommitténs förslag gick alltför långt. Den mest ändamålsenliga lösningen, enligt departementschefen, var att förtals- och förolämpningsbrotten alltjämt i princip fick vara målsägandebrott. Beträffande förolämpningsbrottet borde grundsatsen gälla undantagslöst, 5 men när det gällde förtalsbrottet kunde det däremot vara befogat att allmän åklagare ingrep i särskilt 2 16 kap. 12 strafflagen. 3 Se redogörelse för kommitténs förslag i prop. 1962:10, s. C 184 f. 4 Se redogörelse för remissinstanserna i prop. 1962:10, s. C 186 ff. 5 Dock ett undantag för ärekränkning mot ämbets- eller tjänstemän enligt 17 kap. i departementsförslaget. 9

10 kvalificerade fall. Departementschefen anslöt sig till förslaget från riksåklagarämbetet och menade att allmänt åtal fick ske om det av särskilda skäl anses påkallat från allmän synpunkt samt att en förutsättning också borde vara att målsäganden angivit brottet till åtal. Med denna restriktiva utformning av lagtexten, menade departementschefen, att åklagarna fick anses ha stöd för att utan mera ingående undersökning avvisa obefogade anmälningar. Det påpekades vidare att om innehavare av allmän befattning utsattes för förtal, som avsåg hans åtgärder i befattningen, torde det ofta föreligga särskilda skäl för att väcka allmänt åtal Förändringar sedan brottsbalkens tillkomst Den nuvarande lagtexten är i princip densamma som vid brottsbalkens tillkomst. Under åren har en del redaktionella ändringar gjorts och det har även skett vissa utvidgningar av den allmänna åtalsrätten när det gäller förolämpningsbrottet. År 1975 upphävdes brottet missfirmelse av tjänsteman ; ett brott som låg under allmänt åtal, och med anledning härav infördes en rätt att väcka allmänt åtal för förolämpning mot någon i eller för hans eller hennes myndighetsutövning. Riksåklagaren ansåg i remissyttrandet att den föreslagna åtalsprövningsregeln i 5 kap. 5 var alltför restriktiv och menade att orden av särskilda skäl borde utgå. 7 Denna uppfattning delades dock inte av departementschefen som ansåg att det endast skulle vara möjligt för allmän åklagare att, efter angivelse av målsäganden, beivra gärningen när det av särskilda skäl var påkallat från allmän synpunkt. 8 Några konkreta exempel på sådana fall gavs dock inte i propositionen. År 1982 infördes en rätt att väcka allmänt åtal för förolämpning mot någon med anspelning på hans eller hennes ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse. 9 I samband med införandet underströk departementschefen att en återhållsam tillämpning av åtalsregeln var åsyftad och allmänt åtal ska väckas endast i mer svårartade fall av sådana förolämpningar som anspelar på ras eller liknande kännetecken. Som exempel nämndes att någon vid upprepade tillfällen utsätts för sådan förolämpning på sin arbetsplats eller i sitt bostadsområde Prop. 1962:10, s. C 188 f. 7 Prop. 1975:78, s Prop. 1975:78, s. 153 och s Prop. 1981/82: Se prop. 1981/82:58, s. 20 och s

11 År 1987 infördes en rätt att väcka allmänt åtal för förolämpning mot någon med anspelning på hans eller hennes sexuella läggning. 11 I förarbetena konstaterades att skyddet för de homosexuella bör utformas så att det överensstämmer med det skydd som andra minoritetsgrupper har och i propositionen uttalades att åtalsregeln bör tillämpas återhållsamt i enlighet med vad som redan nu följer av praxis. 12 År 2003 togs kravet på målsägandens angivelse bort för brott riktade mot barn Åtalsprövningsregeln i 5 kap. 5 BrB från och med 1 juli Brott som avses i 1 3 får inte åtalas av någon annan än målsäganden. Om brottet riktar sig mot någon som är under arton år eller om i annat fall målsäganden anger brottet till åtal, får dock åklagaren väcka åtal om detta anses påkallat från allmän synpunkt och åtalet avser 1. förtal och grovt förtal, 2. förolämpning mot någon i eller för hans eller hennes myndighetsutövning, 3. förolämpning mot någon med anspelning på hans eller hennes ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse, eller 4. förolämpning mot någon med anspelning på hans eller hennes sexuella läggning. Har förtal riktats mot en avliden, får åtal väckas av den avlidnes efterlevande make, bröstarvinge, förälder eller syskon och, om åtal av särskilda skäl anses påkallat från allmän synpunkt, av åklagare. Innebär brott som avses i 1 3 att någon genom att förgripa sig på en främmande makts statsöverhuvud som vistas i Sverige eller på en främmande makts representant i Sverige har kränkt den främmande makten, får brottet åtalas av åklagare utan hinder av första stycket. Åtal får dock inte ske utan förordnande av regeringen eller den regeringen har bemyndigat till detta. Den 1 juli 2014 förändras åtalsprövningsregeln i 5 kap. 5 BrB på det sättet att kravet i första stycket på särskilda skäl för att väcka åtal tas bort. Förutsättningen för att få väcka åtal efter den 1 juli 2014 är att åtal kan anses påkallat från allmän synpunkt. Precis som tidigare krävs att brottet riktar sig mot någon under 18 år eller att målsägande anger brottet till åtal. Begränsningarna i 5 kap. 5 första stycket p. 2 4 BrB avseende förolämpning kommer fortfarande att gälla och det 11 Prop. 1986/87:124 som språkligt ändrades genom prop. 2007/08: Prop. 1986/87:124, s Prop. 2002/03:53. 11

12 har inte skett någon förändring av dessa regler. Åtalsprövningsregeln i 5 kap. 5 andra stycket BrB för förtal av avliden ändras inte heller utan där kommer det alltjämt krävas att åtal är av särskilda skäl påkallat från allmän synpunkt. Inte heller tredje stycket ändras på annat sätt än språkligt Förarbetsuttalanden Regeringen har i propositionen uttalat att det finns en stor obalans mellan målsäganden och motparten, särskilt när det gäller förtal i medier (prop. 2013/14:47 s. 24). Denna omständighet har tidigare påtalats men förslagen har inte då lett till någon förändring. Bakgrunden till att åtalsprövningen nu ändras är att samhället förändrats framförallt genom internet som gjort det möjligt att snabbt sprida information till väldigt många. Tillsammans med det förhållandet att uppgifterna finns kvar på internet och är sökbara under lång tid, medför det att konsekvenserna för den som anser sig förtalad är svårare än vid traditionella publiceringar. Regeringen noterar också att klimatet i olika diskussionsfora är hårt och att många, inte minst unga personer, hängs ut på nätet på ett sätt som kan drabba dem avsevärt. Av nu nämnda skäl vill regeringen stärka enskilda personers processuella skydd när de utsätts för ärekränkningsbrott och menar att det allmänna i något större utsträckning än tidigare ska ansvara för att dessa brott beivras straffrättsligt och ändrar därför åtalsprövningsregeln på sätt som sagts ovan. Denna utvidgning möjliggör något fler ingripanden från det allmänna mot förtal och förolämpningar på internet. När det gäller åklagarnas arbete med inkomna anmälningar bör redan kravet på att åtal ska vara påkallat ur allmän synpunkt innebära att åklagare även fortsättningsvis i de flesta fall kommer att kunna avfärda obefogade anmälningar utan någon mer ingående utredning (prop. 2013/14:47 s. 26). Genom att ta bort kravet på särskilda skäl sänks nivån alltså något i förhållande till tidigare och det innebär att allmänt åtal i fortsättningen inte ska begränsas till de mest kvalificerade fallen. Som exempel på när allmänt åtal bör kunna anses påkallat från allmän synpunkt anges i propositionen att det finns ett klart samhällsintresse av att brottet beivras. Så kan vara fallet om en brottstyp tar sig särskilt grova uttryck eller får en stor utbredning i samhället, t.ex. ärekränkningsbrott som begås via internet eller som på andra sätt får en stor spridning bland allmänheten. En förutsättning bör dock vara att det inte handlar om brott av endast mindre allvarlig karaktär (prop. 2013/14:47 s. 38). 12

13 Det bör också anses påkallat från allmän synpunkt när det finns starka skäl med hänsyn till målsäganden att det allmänna medverkar, som t.ex. situationer när en enskild drabbas mycket hårt av förtalet/förolämpningen objektivt sett (prop. 2013/14:47 s. 25). Vid bedömningen bör beaktas den kränkande uppgiftens karaktär och den spridning som uppgiften har fått. Även omständigheten att brottet riktat sig mot en ung person kan ha betydelse. Precis som tidigare blir det inte aktuellt att väcka allmänt åtal för ärekränkningsbrott som är ett led i en pågående smutskastning mellan olika grupperingar Ikraftträdande och övergångsbestämmelser Lagändringen i 5 kap. 5 BrB träder i kraft 1 juli Det finns inga övergångsbestämmelser. Det är ju inte fråga om ändring av strafflagstiftning eller beträffande påföljd, förverkande eller annan särskild rättsverkan av brott utan det är en åtalsprövningsregel som ändras och därmed finns enligt Utvecklingscentrum Stockholms mening inget hinder mot retroaktivitet. Åtalsprövningsregeln bör således tillämpas med början 1 juli 2014 oavsett när gärningen i fråga har begåtts Förutsättningar för allmänt åtal enligt 5 kap. 5 BrB Allmänna utgångspunkter Ärekränkningsbrotten är i princip målsägandebrott, vilket innebär att huvudregeln är att målsäganden själv får väcka enskilt åtal för att beivra påstådd brottslighet. Detta framgår av den första meningen i 5 kap. 5 BrB där det anges att brott som avses i 1 3 (förtal, grovt förtal och förolämpning) inte får åtalas av annan än målsägande. Under vissa förutsättningar får dock allmänt åtal väckas för förtal, grovt förtal och förolämpning. En första förutsättning för allmänt åtal är att brottet ska ha riktat sig mot någon som är under 18 år eller att målsäganden har angivit brottet till åtal (se undantaget i 20 kap. 4 RB, där det anges att om en handling innefattar flera brott och något av dem hör under allmänt åtal, må sådant åtal äga rum även för de övriga brotten). En andra förutsättning är att åtal ska anses vara påkallat från allmän synpunkt (se avsnitt 3.3.1). En tredje förutsättning, som enbart gäller allmänt åtal för förolämpning, är att vissa kvalificerade situationer ska ha förelegat. Om någon av dessa inte 13

14 föreligger är det i princip inte möjligt att väcka ett allmänt åtal för förolämpning (se dock undantaget i 20 kap. 4 RB som angetts ovan). Det krävs att det är fråga om förolämpning mot någon 1) i eller för hans eller hennes myndighetsutövning, 2) med anspelning på hans eller hennes ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse eller 3) med anspelning på hans eller hennes sexuella läggning. Se vidare avsnitt Målsägandens ålder eller målsägandens angivelse första förutsättningen för allmänt åtal Målsägandens ålder Tidigare var barn beroende av att dess vårdnadshavare agerade i åtalsfrågan (se 20 kap. 14 rättegångsbalken), vilket inte alltid var en tillfredsställande ordning; särskilt då vårdnadshavaren eller någon som stod denne nära begått brottet mot barnet. År 2003 genomfördes ett antal lagstiftningsåtgärder för att stärka skyddet för barn. En av dessa innebar att brotten förtal och grovt förtal lades under allmänt åtal om brotten riktat sig mot någon som inte fyllt 18 år. Detsamma gäller förolämpning mot barn i de uppräknade fallen. 14 Målsägandens angivelse Om målsäganden har fyllt 18 år krävs att han eller hon har angivit brottet till åtal för att åklagaren ska kunna väcka allmänt åtal (jämför dock vad som ovan sagts angående 20 kap. 4 RB). Av 20 kap. 3 andra stycket RB framgår att åklagarens beslut att väcka åtal i vissa fall kan vara beroende av ett särskilt villkor, såsom tillstånd av myndighet eller angivelse av målsäganden. Angivelse av brott ska enligt 20 kap. 5 RB ske hos åklagare eller polismyndighet. Någon särskild form för angivelsen föreskrivs inte, men det ankommer på åklagaren att kunna styrka att angivelse skett om det ifrågasätts. I praktiken sker det på så sätt att det särskilt antecknas på polisanmälan att angivelse skett. JO har anfört att om målsäganden anmält brottet till Polisen får brottet åtalas av åklagaren och någon särskild lämplighetsprövning av åtalsfrågan ska inte göras. 15 Detta innebär, som huvudregel, att om målsäganden har gjort en polisanmälan om förtal, grovt förtal eller förolämpning får även han eller hon anses ha angivit brottet till åtal. För det fall målsäganden själv har sökt upp en polisman eller en polisstation eller om målsäganden genom skrivelse eller telefonkontakt anmält 14 Prop. 2002/03: Se JO 1973 s. 115 (se även NJA 1994 s. 555). 14

15 brottet får angivelse antas ha skett oavsett om detta sedan antecknats i polisanmälan eller inte. Om det däremot är så att en polisman mer på eget initiativ, t.ex. inom ramen för ett ingripande, upptagit en anmälan om något eller några av de nämnda brotten utan att inhämta ett samtycke från målsäganden bör denne i ett tidigt skede av förundersökningen särskilt tillfrågas om brottet anges till åtal Påkallat från allmän synpunkt andra förutsättningen för allmänt åtal En andra förutsättning för ett allmänt åtal för förtal, grovt förtal och förolämpning är att åtal anses påkallat från allmän synpunkt. Såsom angivits ovan är tanken att allmänt åtal endast är avsett att förekomma i undantagsfall men att allmänt åtal från 1 juli 2014 inte längre begränsas till de mest kvalificerade fallen. I bilagan redogörs för hur den tidigare åtalsprövningsregeln, där det krävdes att det var av särskilda skäl påkallat från allmän synpunkt, har tillämpats av åklagare. Anledningen till att bilagan alltjämt är bifogad denna promemoria är att de ärenden som anges i bilagan alltjämt kan ses som vägledning till åklagare. I nästa avsnitt ges rekommendationer för hur den nya åtalsprövningsregeln bör tillämpas. 15

16 3. Rekommendationer m.m Beslut om förundersökning och förundersökningsbegränsning Beslut att inleda förundersökning ska fattas av polismyndighet eller åklagare. Har det inletts av polis och är det inte av enkel beskaffenhet ska ledningen av förundersökningen övertas av åklagare så snart någon skäligen kan misstänkas för brottet (23 kap. 3 RB). I ÅFS 2005:9 med bilaga, det s.k. fördelningscirkuläret, regleras närmare vem som är förundersökningsledare. Fr.o.m. januari 2013 har polismyndighet behörighet att i vissa fall besluta om förundersökningsbegränsning inom ramen för sitt förundersökningsledarskap (se 23 kap. 4 a sista stycket RB). Det innefattar även rätt att i motsvarande fall besluta om att inte inleda förundersökning. Finns inte någon skäligen misstänkt har polismyndighet behörighet att lägga ner eller inte inleda förundersökning, bl.a. då det kan antas att åtal inte kommer att väckas på grund av en regel om särskild åtalsprövning, som ju är fallet vid ärekränkningsbrott. I sammanhanget kan det noteras att det för förundersökningsbegränsning krävs att något väsentligt allmänt eller enskilt intresse inte åsidosätts genom att förundersökningen läggs ned eller inte inleds. Detta gäller ju oavsett om polis eller åklagare beslutar. Riksåklagarens riktlinjer RåR 2008:2 behandlar reglerna om förundersökningsbegränsning och åtalsunderlåtelse för att ge åklagare vägledning. Riktlinjerna behandlar endast översiktligt de beslut om förundersökningsbegränsning som görs mot bakgrund av en särskild åtalsprövningsregel men det framgår att åklagare ibland måste överväga om det finns ett särskilt intresse av att saken utreds (se s. 8 i RåR 2008:2, del II under Inledning ). Det utesluts inte att ett förundersökningsbegränsningsbeslut i vissa fall bör senareläggas för att tillgodose målsägandens berättigade intresse av att genom utredningen få underlag för en egen talan om skadestånd eller annat enskilt anspråk (se riktlinjerna del II under avsnitt ). De skäl som från allmän synpunkt gör ett allmänt åtal påkallat måste emellertid hänföra sig till omständigheterna i det enskilda fallet och kan inte utgöras av omständigheter som regelmässigt eller mycket frekvent förekommer vid brottstypen. 16

17 3.2. Handläggning av anmälningar När en anmälan om förtal eller förolämpning kommer in för åtalsprövning bör det först göras en bedömning av om det finns anledning att anta att brott har förövats. Ett ställningstagande att viss anmäld händelse är att bedöma som ett brott kan också få betydelse i andra sammanhang. Om det i och för sig finns anledning att anta att brott har begåtts måste därefter en bedömning göras om åtal kan anses påkallat från allmän synpunkt. När det gäller anmälningar om förolämpningar krävs också att en av tre specifika situationer (myndighetsutövning, ras o.d. eller sexuell läggning) föreligger för att allmänt åtal ska kunna väckas. Se nedan i avsnitt och avsnitt 3.4 om när åtal kan anses påkallat från allmän synpunkt. Om det bedöms att åtal inte är påkallat från allmän synpunkt ska förundersökning inte inledas eller läggas ned med hänvisning till åtalsprövningsregeln. Även om förundersökning inleds för att det finns anledning att anta att brott har begåtts och det anses påkallat från allmän synpunkt anges i 5 kap. 1 2 stycket BrB att en skyldighet att uttala sig eller då det varit försvarligt att uttala sig kan leda till att gärningen är fri från ansvar, se mer i avsnitt Brott? När en anmälan om förtal eller förolämpning kommer in är det viktigt att först göra en översiktlig bedömning av om brott överhuvudtaget kan anses föreligga. Såsom beskrivs i denna promemoria är vissa uttalanden om t.ex. värdeomdömen (att någon är ful eller otrevlig) inte ens brottsliga. Detsamma gäller om någon spridit uppgifter om att en person dömts för t.ex. trafik- eller andra ordningsförseelser (se framför allt under punkten 3 i avsnitt 3.3.2). Om det vid denna översiktliga bedömning av anmälan och eventuellt andra handlingar kan konstateras att det inte finns anledning att anta att brott överhuvudtaget har begåtts ska förundersökning inte inledas eller läggas ned på denna grund. Som anges i propositionen innebär kravet på att åtal ska vara av allmän synpunkt påkallat att åklagare även i fortsättningen i de flesta fall kommer kunna avfärda obefogade anmälningar utan mer ingående utredning (prop. 2013/14:47 s. 26). Jämför dock avsnitt 3.1 angående vad som sägs om att det enskilda intresset inte får åsidosättas. 17

18 Det ställningstagande som görs beträffande frågan om brott kan anses föreligga kan få betydelse i andra sammanhang. I en civilrättslig process kan t.ex. beslutet att inte inleda förundersökning på grund av åtalsprövningsregeln åberopas som stöd för att det är fråga om ett brottsligt förtal som ger grund för skadestånd. Det är därför av vikt att ge en rättvisande och korrekt bild av den bedömning som gjorts i fråga om händelsen är att se som ett brott eller inte. Personuppgiftslagen? I sammanhanget finns det skäl att påpeka att många anmälningar om förtal på internet även kan anses innefatta brott mot PUL även om detta inte uttryckligen framgår av anmälan. För handläggning av sådana brott finns en särskild rättspromemoria (se RättsPM 2012:2 Brott mot personuppgiftslagen). Om åklagaren vid en översiktlig genomgång av anmälan bedömer att brott mot PUL kan ha begåtts bör en sådan misstanke registreras och förundersökning inledas beträffande detta brott. Denna förundersökning bör dock kunna överlämnas till Polisen för fortsatt handläggning under förutsättning att brottet anses vara av enkel beskaffenhet. Påkallat från allmän synpunkt? Om det som påstås i anmälan objektivt sett kan betraktas som förtal eller förolämpning finns det skäl att gå vidare och bedöma om det är påkallat från allmän synpunkt att väcka åtal för brottet. Under avsnitt ges rekommendationer kring när det ska anses vara påkallat från allmän synpunkt att väcka åtal för dessa brott. Under avsnitt ges rekommendationer kring vilka frågeställningar som bör behandlas när det gäller utredningar om förtal. Om åklagaren anser att åtal inte är påkallat från allmän synpunkt ska förundersökning antingen inte inledas eller läggas ned med hänvisning till åtalsprövningsregeln. Det finns emellertid i 20 kap. 5 BrB en bestämmelse beträffande vissa kategorier av personer som innebär en utvidgning av åklagares åtalsrätt. I bestämmelsen anges att åklagare beträffande angivna kategorier får åtala oberoende av vad som annars kan vara föreskrivet. I dessa fall torde allmänt åtal kunna bli fallet trots att det inte kan anses påkallat från allmän synpunkt. Skyldighet att uttala sig? Även om förundersökning inleds för att det finns anledning att anta att brott har begåtts och det anses påkallat från allmän synpunkt anges i 5 kap. 1 andra stycket BrB att en skyldighet att uttala sig eller då det varit försvarligt att uttala sig kan leda till att gärningen är fri från ansvar (se mer i avsnitt 3.3.2). 18

19 3.3. Förtal och grovt förtal Tillämpning av den ändrade åtalsprövningsregeln När bör åtal anses vara påkallat från allmän synpunkt beträffande förtal och förolämpning? Presumtionen är alltjämt att åklagaren endast undantagsvis ska föra talan även om nivån för allmänt åtal sänks något i förhållande till tidigare. Allmänt åtal bör kunna väckas om det finns ett klart samhällsintresse av att brottet beivras. Allmänt åtal bör också kunna väckas när det finns starka skäl med hänsyn till målsäganden. Som ytterligare konkreta exempel beträffande förtal kan nämnas följande situationer när åtal bör anses påkallat från allmän synpunkt Spridning av bilder eller filmer av sexuell och integritetskränkande art på den utpekade Stor spridning av särskilt integritetskränkande uppgifter av sexuell art om den utpekade Stor spridning av påståenden om att den utpekade gjort sig skyldig till mycket allvarlig brottslighet och det är särskilt ägnat att utsätta personen för andras missaktning Stor spridning av andra särskilt klandervärda uppgifter som drabbar en målsägande mycket hårt Om gärningen bedöms som grovt förtal finns det större anledning att överväga allmänt åtal än i de fall då förfarandet bedöms som förtal Genom att ta bort kravet på särskilda skäl sänks ribban något för allmänt åtal beträffande ärekränkningsbrotten och åklagare kommer i något högre grad kunna bistå enskilda som t.ex. utsatts för förtal på internet. Huvudregeln är dock fortfarande att det är målsäganden själv som får väcka enskilt åtal. Kravet på att åtal ska vara påkallat från allmän synpunkt bör enligt propositionen innebära att åklagare även fortsättningsvis i de flesta fall kommer kunna avfärda obefogade anmälningar utan någon mer ingående utredning (prop. 2013/14:47 s. 26). Det är inte fråga om en utökning på det sättet att fler gärningar kommer att vara straffbara utan det rör sig om en ökad möjlighet till allmänt åtal. Att det krävs angivelse när målsäganden är över 18 år förändras inte och begränsningarna avseende förolämpning kommer fortfarande att gälla. 19

20 I förarbetena (se avsnitt 2.3) uttalas att möjligheterna för det allmänna att ingripa bör utvidgas i viss mån och att det framförallt är internet som föranleder förändringen som ju gjort det möjligt att snabbt sprida information till väldigt många. Informationen på internet sparas ofta väldigt länge och är dessutom sökbar. Det är inte aktuellt att väcka allmänt åtal för förtal eller förolämpning som t.ex. är ett led i en pågående maktkamp eller smutskastning mellan olika grupperingar inom en organisation eller liknande sammanslutning. Detta är ingen förändring jämfört med tidigare. Det anges i propositionen främst två typsituationer för när åtal bör kunna anses påkallat från allmän synpunkt. Klart samhällsintresse? Det ena är om det finns ett klart samhällsintresse av att brottet beivras. Så kan vara fallet om en brottstyp tar sig särskilt grova uttryck eller får en stor utbredning i samhället, t.ex. ärekränkningsbrott som begås via internet eller som på andra sätt får en stor spridning bland allmänheten. En förutsättning bör dock vara att det inte handlar om brott av endast mindre allvarlig karaktär (se prop. 2013/14:47 s. 38). De skäl som gör ett allmänt åtal påkallat måste självfallet hänföra sig till omständigheterna i det enskilda fallet och kan enligt Utvecklingscentrum Stockholms mening inte utgöras av omständigheter som regelmässigt eller mycket frekvent förekommer vid brottstypen. Starka skäl med hänsyn till målsäganden? Vidare anförs i propositionen att det bör anses påkallat från allmän synpunkt när det finns starka skäl med hänsyn till målsäganden att det allmänna medverkar, som t.ex. situationer när en enskild drabbas mycket hårt av förtalet/förolämpningen objektivt sett. Vid bedömningen bör beaktas den kränkande uppgiftens karaktär och den spridning som uppgiften har fått och omständigheten att brottet riktat sig mot en ung person kan också ha betydelse (prop. 2013/14:47 s. 38). Detta torde inte vara någon förändring jämfört med vad som tidigare gällt. Ytterligare vägledning Nedanstående beskrivningar kan ses som vägledning från Utvecklingscentrum Stockholm. 20

21 - Spridning av bilder eller filmer av sexuell och integritetskränkande art på den utpekade Om en person, utan målsägandens medgivande, sprider bilder eller filmer av sexuell och integritetskränkande art (t.ex. bilder eller filmer som föreställer onani eller samlag) och där målsäganden kan identifieras eller där det påstås att en viss målsägande figurerar och detta inte framstår som osannolikt bör utgångspunkten vara att allmänt åtal ska väckas. Spridning av enstaka nakenbilder som enbart föreställer målsägandens kropp torde knappast vara tillräckligt för att åtal ska anses påkallat från allmän synpunkt. Om bilderna eller filmerna spridits på internet bör åtal för grovt förtal väckas eftersom bilderna/filmerna då fått en mycket stor spridning och gärningen i övrigt varit ägnad att medföra allvarlig skada för målsäganden. Jämför även dom av den 10 april 2014 i Svea hovrätts mål B genom vilken gärningsmannen dömdes för grovt förtal för att ha visat film på målsäganden för några av dennes kamrater. Se också avsnitt där det under punkten 3 redogörs för en dom från Göta hovrätt där en nakenbild utan nedsättande text ansetts förmedla nedsättande uppgifter. - Stor spridning av särskilt integritetskränkande uppgifter av sexuell art om den utpekade Såsom redogörs för i bilagan har det väckts en del allmänna åtal då inte bara filmer eller bilder av sexuell art på målsäganden spridits utan även då enbart sådana uppgifter spridits. Med hänsyn till hur åtalsprövningsregeln är utformad från den 1 juli 2014 bör allmänt åtal endast väckas då en stor spridning har skett (t.ex. via internet eller spridning till ett stort antal personer alternativt till personer som är bekanta med målsäganden) och då särskilt integritetskränkande uppgifter av sexuell art har spridits. Exempel på detta kan vara när en falsk annons har publicerats som innehåller sådana uppgifter samt även kontaktuppgifter till målsäganden eller då det påstås att den identifierbara målsäganden arbetar som prostituerad. Att det bör krävas stor spridning är ju mindre än omfattande spridning, vilket tidigare behövdes för att väcka allmänt åtal. Om den misstänkte endast har satt upp en eller ett par lappar med kränkande uppgifter av sexuell art om målsäganden (t.ex. att målsäganden är prostituerad) eller spridit sådana uppgifter i grannskapet bör utgångspunkten vara att åtal inte är påkallat från allmän synpunkt. 21

22 - Stor spridning av påståenden om att den utpekade gjort sig skyldig till mycket allvarlig brottslighet och det är särskilt ägnat att utsätta personen för andras missaktning För straffbarhet för förtal förutsätts att den lämnade uppgiften, t.ex. att utpeka någon som brottslig, är av nedsättande beskaffenhet. Den ska vara ägnad att utsätta den beskyllde för andras missaktning, vilket ställer ett krav på att det ska vara fråga om en brottslighet av allvarligare beskaffenhet. För det fall det kan konstateras att ett uttalande i och för sig är kränkande och således kan bedömas som förtal är nästa fråga om det var försvarligt att lämna uppgiften. Den som lämnat en kränkande uppgift ska nämligen gå fri från ansvar om han eller hon var skyldig att uttala sig eller om det annars, med hänsyn till omständigheterna, var försvarligt att lämna uppgift i saken. Ibland kan det vara försvarligt att publicera uppgifter om att någon gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet och det förekommer relativt ofta att olika dags- och kvällstidningar publicerar uppgifter om vilka som har dömts för brott. Enligt Utvecklingscentrum Stockholms uppfattning kan det i och för sig vara straffbart att dra fram en gammal dom ur glömskan om det inte finns beaktansvärda skäl att göra det. Det måste dock vara straffritt i ganska stor utsträckning att som varning fästa andras uppmärksamhet på att någon begått brott eller ådragit sig misstanke om det. Med hänsyn till hur åtalsprövningsregeln är utformad bör allmänt åtal för förtal endast i undantagssituationer väckas då den misstänkte har spridit uppgifter om att någon är brottslig. Om det genom kontroller kan konstateras att uppgiften i och för sig är riktig, dvs. att målsäganden de facto har dömts för det påstådda brottet, bör utgångspunkten vara att allmänt åtal inte ska väckas. Även i de fall då det framstår som helt uppenbart att målsäganden inte har begått brottet och alltså inte är brottslig bör presumtionen vara att åtal inte ska väckas. Något förenklat kan sägas att ju mer osannolikt påståendet är och knappt förtjänar att tas på allvar, desto mindre anledning att väcka åtal. För att ett åtal ska anses vara påkallat från allmän synpunkt torde krävas att det handlar om osanna påståenden om mycket allvarlig brottslighet och det är särskilt ägnat att utsätta personen för andras missaktning. Ett sådant exempel skulle t.ex. kunna vara om en person i grannskapet eller på internet har utpekats som pedofil eller våldtäktsman och det inte finns något som helst stöd för detta påstående. Ju mer klandervärt det påstådda brottet får anses vara desto större anledning att överväga allmänt åtal. 22

23 - Stor spridning av andra särskilt klandervärda uppgifter som drabbar en målsägande mycket hårt I Straffrättskommitténs betänkande angavs att det fanns fall då en persons hela sociala existens hotas av förtal eller vanryktande och att han eller hon då är i behov av officiellt stöd för att vinna det skydd som en åklagare kan ge. Med den utformning som åtalsprövningsregeln nu har kan det förekomma situationer där målsägande drabbas mycket hårt objektivt sett av en stor spridning av olika former av särskilt klandervärda uppgifter. I sådana situationer bör ett allmänt åtal vara påkallat från allmän synpunkt. En förutsättning är att uppgifterna i sig ska vara särskilt klandervärda från en objektiv utgångspunkt. Vidare är det viktigt att i det enskilda fallet bedöma vilka konsekvenserna blivit för målsäganden med anledning av att uppgifterna spridits. Det krävs också för allmänt åtal att det skett en stor spridning av dessa särskilt klandervärda uppgifter. - Om gärningen bedöms som grovt förtal finns det större anledning att överväga allmänt åtal än i de fall då förfarandet bedöms som förtal Om det förfarande som är aktuellt bedöms som grovt förtal, t.ex. på grund av allvarligheten i beskyllningarna eller den stora spridningsrisken, finns det större anledning att överväga allmänt åtal än i de fall då förfarandet bedöms som förtal. Det bör dock noteras att någon av de ovan angivna situationerna också bör föreligga för att ett allmänt åtal överhuvudtaget ska kunna komma ifråga Vanliga frågeställningar vid utredning då allmänt åtal för förtal anses påkallat Om åklagaren anser att åtal för förtal får anses påkallat från allmän synpunkt bör följande frågeställningar behandlas under utredningen 1. Vilka uppgifter och påståenden har lämnats? 2. Är brottet fullbordat? 3. Är innehållet i uppgifterna av sådan karaktär att det får anses vara förtal eller grovt förtal att sprida dessa? 4. Finns det en skyldighet att lämna uppgifterna eller var det försvarligt att lämna dessa? Var uppgiften i så fall sann eller fanns det skälig grund för den? 5. Har gärningsmannen haft uppsåt i förhållande till de objektiva brottsförutsättningarna? 23

24 1. Vilka uppgifter och påståenden har lämnats? Liksom beträffande övriga brott måste en sedvanlig bevisvärdering göras för att utreda vilka uppgifter som har lämnats. Enbart ett påstående från målsäganden om att vissa uppgifter har spritts är inte tillräckligt för att gå vidare med ett åtal om förtal eller grovt förtal med mindre än att den misstänkte medger att han eller hon har spritt de aktuella uppgifterna. 2. Är brottet fullbordat? Av kommentaren till brottsbalken framgår att det förutsätts att en uppgift lämnas och att det görs till någon annan än den beskyllde. Brottet är att anse som fullbordat så snart uppgiften har kommit till tredje mans kännedom. Om det däremot inte är styrkt att uppgiften kommit till tredje mans kännedom, även om den gjorts tillgänglig för andra, kan inte brottet anses fullbordat. 16 Genom en dom från Hovrätten över Skåne och Blekinge den 2 april 2014, mål B , dömdes en person för att ha lagt ut intima fotografier på målsäganden på en viss hemsida på internet. En domare var dock skiljaktig i skuldfrågan och anförde att det för en fällande dom inte är tillräckligt att det endast har funnits en risk för att någon annan tagit del av bilder som i sitt sammanhang kan innebära förtal och att enbart publicerande på internet inte gör att förtalsbrottet är fullbordat. I sammanhanget är det värt att nämna en dom av den 1 november 2013 från Svea hovrätt, mål B , där domstolen skriver att det i rättspraxis inte finns stöd för att betrakta ett förtal som begås på det aktuella sättet som ett s.k. perdurerande brott. Det var i domen inte fråga om uppgifter som hade lagts ut på internet utan det var fråga om uppgifter i handlingar som lämnats in till domstol i där pågående ärende. Preskriptionstiden räknades från den dag då brottet begicks, dvs. från den dag då handlingarna lämnades in till respektive domstol. 3. Är innehållet i uppgifterna av sådan karaktär att det får anses vara förtal eller grovt förtal att sprida dessa? En förutsättning för att en person ska kunna dömas till ansvar för förtal eller grovt förtal är att han eller hon utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgifter som är ägnade att utsätta denne för andras missaktning. Att publicera en nakenbild utan nedsättande text är vanligen inte att se som förtal då nakenheten i sig inte anses utgöra en nedsättande uppgift. Jämför dock Göta hovrätts dom den 18 februari 2014 i mål B där en person dömdes för att på Facebook ha lagt ut ett fotografi (utan tillhörande text) där en ung målsägande var naken. Vid en bedömning av om en nakenbild utan 16 NJA 2008 s. 946, jfr dock NJA 1992 s

25 nedsättande text är att se som förtal har samtliga omständigheter betydelse. I nyss nämnda dom anges bildens karaktär samt åldern på målsäganden som omständigheter av betydelse för att bilden ansetts förmedla nedsättande uppgifter. Förtal omfattar inte bara uppgifter om en bestämd gärning eller omständighet utan även mera allmänna ärekränkande omdömen. Det krävs dock att det är uppgifter med viss konkretion och inte enbart ett värdeomdöme. Som exempel på konkreta uppgifter som kan utgöra förtal kan nämnas påståenden om att en person är pedofil eller alkoholist. Ett påstående om att någon är ful eller otrevlig är däremot att anse som ett värdeomdöme. För straffbarhet förutsätts vidare att uppgiften är av nedsättande beskaffenhet. Den ska vara ägnad att utsätta den beskyllde för andras missaktning. 17 Det utmärkande för uttalandena bör vara att de genom sitt innehåll typiskt sett duger för att utsätta denne för andras missaktning. Som exempel har i brottsbeskrivningen angivits att någon utpekar en annan person som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt. I båda fallen ska det vara sådana uppgifter som kan dra med sig andras missaktning; det måste således vara fråga om en brottslighet eller ett klandervärt levnadssätt av allvarligare beskaffenhet. Som exempel på brottslighet som inte kan anses vara av allvarligare beskaffenhet, i den mening att den är ägnad att utsätta någon för andras missaktning, kan nämnas olika former av trafikförseelser och ordningsförseelser. Ett spridande av en uppgift om att någon dömts för t.ex. fortkörning kan således inte konstituera ansvar för förtal. Även beträffande klandervärt levnadssätt krävs att det är av allvarligare beskaffenhet för att ansvar för förtal ska kunna komma ifråga. En bedömning måste alltid göras i varje enskilt fall, men påståenden om att någon är otrogen, sprider lögner eller är promiskuös kan knappast med automatik anses vara klandervärda levnadssätt av allvarligare beskaffenhet. Jämför en dom från Hovrätten över Skåne och Blekinge den 2 april 2014 i mål B där en person dömdes för att ha lagt ut målsägandebilder av intim karaktär på en hemsida där det huvudsakligen fanns bilder på personer som påstods ha varit otrogna mot sina respektive. Om någon sprider uppgifter om att en person är alkoholist, 17 Se NJA 1992 s. 594 (samlag mellan två personer), NJA 1994 s. 637 (fotomontage på kända personer i sexuella situationer), RH 1992:58 (uppgifter till en socialnämnd om att modern till ett barn setts berusad), RH 1994:14 (påståenden om att en läkare saknade nödvändiga kunskaper), RH 1997:61 (en kontaktannons på internet med sexuella anspelningar i annans namn) och Svea hovrätts dom den 28 november 2011 i mål B (spridande av sexuella bilder på en f.d. flickvän till ett 40-tal av målsägandens vänner). 25