Georgien öst eller väst?

Transkript

1 Mikael Bergstrand Kristian Nordberg Georgien öst eller väst? Sammanfattning Georgien har under många år stött på en rad olika problem som gjort att landet har halkat efter de mer framgångsrika ex-sovjetstaterna i utveckling. Korruption, attentat och dålig ekonomi är bara några exempel på faktorer som ställt till problem. Inbördeskrigen har försvårat utvecklingen, framför allt striderna i Georgiens norra del, Sydossetien. Det är oroligheter som dessa som har gjort att många georgier har flytt från sitt land i hopp om att få ett bättre liv i Ryssland eller något annat grannland. Det nya pipeline-projektet som pågår i Georgien innebär ett stort framsteg för landet, bland annat då det bidrar till nya arbetstillfällen. Samtidigt leder det till ökat missnöje från rysk sida, eftersom det innebär minskad export för dem. I och med Sjevardnadzes avgång har Georgien nu nya möjligheter att blicka framåt. 1

2 2

3 1 Inledning Från att ha varit det stora hoppet för demokrati och framsteg i forna Sovjetunionen har Georgien de senaste åren präglats av moraliskt och ekonomiskt förfall. Efter inbördeskrig och ekonomisk kollaps i början av talet tog den förre sovjetiske utrikesministern Eduard Sjevardnadze över styrningen av landet. Inom en femårsperiod lyckades han stabilisera Georgien och styra landets utrikespolitik mot en mera västvänlig politik, med nära relationer till USA som motvikt till Rysslands kontrollbehov i regionen. Georgien är en viktig transportkorridor för Kaspiska havets olja västerut, en viktig intressefråga för både USA och Ryssland. Sjevardnadze lyckades dock aldrig bygga upp en stark statsmakt, eller utöva riktig kontroll över hela Georgiens territorium. Statliga institutioner kom att tjäna enskilda ministrars eller personliga intressen samtidigt som den ekonomiska återhämtningen uteblev. Vid valet i november 2003 fick Sjevardnadzes parti knappt 20 procent av rösterna, trots misstankar om frisserade siffror. Stora demonstrationer följde och demonstranter tilläts av polis inta parlament och viktiga statsorgan. När polis och militär vägrade lyda presidentens order hade han inget val annat än att avgå. Landet står idag inför politiska och sociala omvälvningar, det är etniskt splitttrat, separatister regerar på 25% av territoriet och över hälften av de 4 miljoner georgierna lever på mindre än 4.15 dollar om dagen. I detta arbete har vi fokuserat på hur Georgien slits mellan öst- och västvärlden. Vilka ljuspunkter kan skönjas i framtiden och vad krävs för att landet ska kunna komma upp ur den djupa sociala, ekonomiska och politiska svackan? Vilka olika politiska och ekonomiska intressen har präglat utvecklingen i landet och hur påverkar dessa den framtida utvecklingen? 3

4 2 Fakta om landet Georgien har omkring fem miljoner invånare, varav ca 1,2 miljoner bor i huvudstaden Tbilisi som är den mest folktäta staden. Landets yta är knappt kvadratkilometer, vilket motsvarar mindre än en sjättedel av hela Sverige. På grund av att Georgien har så många grannländer består dess befolkning av många olika nationaliteter, förutom georgier även bland annat ryssar, greker och ukrainare. Statsskulden är drygt 160 miljoner dollar 1 och BNP per capita är drygt $3.200 (2001) 2. Det är framför allt under de senaste tio åren man har sett en tillväxt i ekonomin, men det största problemet är fortfarande att staten saknar förmågan att samla in skattepengar från folket. Jordbruket står för det största bidraget till landets ekonomi. Även metaller och kemikalier ingår i landets exportvaror. Energiproduktionen i Georgien är inte tillräckligt utvecklad så den största importvaran är energi i olika slag, t.ex. elektrisk energi, naturgas och oljeprodukter. Man är av denna anledning till viss del beroende av Ryssland. Den svarta och grå sektorn står idag for 60% av ekonomin. 3 Det har det senaste årtiondet varit i princip omöjligt att starta företag, än mindre att få dem att blomstra utan att göra affärer med presidentens administration. En motsvarande ekonomisk kollaps kan bara hittas hos Moldavien, på andra sidan av svarta havet. En stor del av befolkningen är arbetslös, hela 17%. Denna siffra är dock osäker, olika källor anger starkt varierande siffror. 17% arbetslöshet anges av CIA:s stora faktabok om världens länder, en källa som anses pålitlig. Georgien har dock stora förhoppningar i den nya oljepipelinen som håller på att byggas genom landet. Detta stora projekt kommer att innebär många arbetstillfällen och kanske kan det vara en början till en minskning på den stora arbetslösheten. 2.1 Bakgrund och historia

5 Georgien har många gånger gått från att ha varit egen stat till att tillhöra andra och vice versa. Vid ett antal tillfällen har Georgien tillhört Ryssland, eller dåvarande Sovjetunionen, på olika sätt. Utan att gå tillbaka alltför långt i tiden kan man kort sammanfatta det från år 1801, då Georgien gick från att vara ett självständigt kungadöme till att bli en del av det ryska riket. Efter den ryska revolutionen 1917 blev Georgien återigen självständigt Året efter ingick man tillsammans med Armenien och Azerbadjan i en del av Sovjet och senare i Sovjetunionen När sovjetiska trupper gick till attack mot demonstranter i Georgiens huvudstad Tbilisi 1989 fick den georgiska befolkningen nog. 20 demonstranter dödades i attacken och missnöjet med att tillhöra Sovjet blev allt större. I folkomröstningen om självständighet röstade hela 98% för att Georgien skulle bli en självständig stat och den 23 mars 1992 erkändes Georgiens självständighet vilket innebar att landet gick in i en ny era. Bild 1: Karta över Georgien och dess närmsta grannar. 2.2 Religion Omkring 65 % av de georgiska invånarna tillhör den georgiska ortodoxa kyrkan. Efter denna dominerande tro finns ca 11 % muslimer och 10 % rysk-ortodoxa

6 Resterande är jämt fördelade mellan mindre grupper av bland annat katoliker och judar. Vissa avvikelser från dessa religioner förekommer också på en del håll i landet. En del religiösa motsättningar existerar, framför allt mellan muslimer och kristna. Stora strider har förekommit bland annat i den nordvästra delen, Abkhasien. Den så kallade abhkasienkonflikten har påverkat landet starkt. 6

7 2.3 Konflikten i Abkhasien Georgiens nordligaste del, Abkhasien, tillhörde en gång i tiden en av landets finare delar. Levnadsstandarden i Abkhasien var, i jämförelse med resten av landet, mycket hög och det var ett populärt turistmål för många. I Sovjetunionen brukade man kalla Abkhasien för den sovjetiska rivieran, då området var mycket populärt på 70- och 80-talen vad det gäller turism. Miljontals turister lockades varje år av det varma klimatet och de vackra stränderna. Idag är Abkhasien raka motsatsen till vad det var för ett tiotal år sedan. Ända sedan Georgien förklarade sig självständigt från Ryssland under nittiotalet ville även Abkhasien bli självständigt, vilket självklart ogillades av övriga Georgien. Det hela började när Sjevardnadze 1992 beordrade georgiska trupper att sprida sig i landets norra delar. I och med att landet ligger vid gränsen - samt att det en gång i tiden tillhört Ryssland - ser många ryssar Abkhasien som en naturlig del av sitt eget land även idag. Motsättningarna mellan abkhasierna och georgierna var många och inbördeskriget var ett faktum. 6 Abkhasienkonflikten ledde till många förändringar. Tusentals dödades i striderna. Levnadsstandarden för invånarna tillhör idag de lägsta i hela landet och befolkningsantalet har minskat drastiskt från ca till omkring en femtedel av detta, då människor antingen flydde eller blev avvisade som en följd av den etniska rensningen. Byggnader förstördes i kriget och få av dem har reparerats. Skolor och sjukhus har tagit mycket skada och eftersom pengar saknas har de inte byggts upp igen. En del av de tidigare invånarna har börjat flytta tillbaka till det krigsdrabbade området, men det är fortfarande långt ifrån lika många som bor i Abkhasien idag som det var före kriget. Hjälparbeterare finns idag i en mindre utsträckning i området, och det märks tydligt att Abkhasien har påverkats mycket starkt av striderna

8 Bild 2. En skolsal i Abkhasien som förstörts under kriget. Trots att elektricitet och fönsterglas saknas används skolsalen, eftersom de flesta andra inte är mycket bättre. 2.4 Delningen av Ossetien Ossetien är ett område som sträcker sig från norra Georgien och upp i Ryssland. Det faktum att Ossetien ligger i två olika länder bidrar självklart till vissa problem. Konflikten liknar den i Abkhasien, då båda länderna vill ha området. Sydossetien har i omgångar slitits mellan att tillhöra Ryssland och Georgien, och vid en rad tillfällen har stridigheter avgjort områdets öde. Ossetien delas in i Nord- och Sydossetien. Nordossetien ligger idag i Ryssland och Sydossetien ligger i norra Georgien. Ossetien har länge velat vara en egen självständig stat, redan 1903 startades de första rörelserna. Utan någon större lycka kämpade man för att få bli förklarade självständiga. Då Georgien förklarades självständigt 1992 fick ossetierna ny luft under vingarna. Allra helst ville de att deras område skulle bli en helt egen stat, men då detta inte var praktiskt möjligt ville man åtminstone hellre tillhöra Ryssland än Georgien. De nya lagar och bestämmelser som stiftades i Georgien var inte anpassade för ossetierna. Det bestämdes bland annat att det offentliga språket i Georgien skulle vara Georgiska, vilket ogillades i Ossetien då invånarna där pratar ett eget språk. Övriga Georgien gjorde allt för att Sydossetien skulle bli mer georgiskt och likt det övriga landet, samtidigt som Sydossetien gjorde allt för att bli raka motsatsen. Landets ledning i Tbilisi har dock satt hårt mot hårt; genom att inte ge 8

9 något ekonomiskt stöd till Sydossetien samt att kraftigt skära ner på elekticitetsförsörjningen har området blivit ännu fattigare än vad det var tidigare och det finns mycket dåliga förutsättningar för skolor, företag, industrier och annat på grund av avsaknaden av elektricitet. På grund av detta har man hamnat i ett ganska låst läge, och en bra lösning på alla problem verkar inte vara i sikte. Många av invånarna i södra Ossetien flydde under nittiotalet till den ryska delen i hopp om att få det bättre. Området avfolkades likt Abkhasien, men inte i lika stor utsträckning. De som bor kvar i den södra delen av Ossetien anser sig bo i ett självständigt rike. 3 Sjevardnadzes regim Sjevardnadze föddes 1928 och valdes till generalsekreterare i det revisionistiska sovetiska kommunistpartiet När Gorbatjovs kom till makten i Sovjetunionen blev Sjevardnadze utrikesminister och god vän till Gorbatjov. Socialismen skulle förnyas ansåg Sjevardnadze även om han insåg att detta skulle leda till Sovjets upplösning som världsmakt. Efter Sovjets fall blev Sjevardnadze 1992 ordförande i Georgiens säkerhetsråd och blev vald till president för första gången Under sin tid som politiker överlevde han två attentatsförsök; ett 1995 och ett annat Georgien hade ett gott internationellt anseende tack vare Sjevardnadzes internationella ambitioner. Sjevardnadzes ansträngningar tillsammans med Gorbatjov ansågs varit avgörande för ett fredligt slut på Sovjetunionen. Redan före 1990-talets slut började dock den interna politiska utvecklingen stagnera. Georgiens stora befintliga problem med korruption och nepotism förvärrades och Sjevardnadzes popularitet sjönk tillsammans med landets välfärd. 3.1 Attentat mot Sjevardnadze Den 9 februari 1998 attackerades president Sjevardnadze på en öppen gata i huvudstaden Tbilisi av en grupp attentatsmän utrustade med maskingevär och granatkastare. Tack vare att han satt i sin skottsäkra Mercedes, en gåva han hade fått från den tyska regeringen, kunde Sjevardnadze klara sig undan med lättare skador. Den georgiska ledningen anklagade genast Ryssland, dock utan att säga det rakt ut; det var underförstått. Det georgiska parlamentet beordrade en blockad av ryska militärbaser i Georgien för att förhindra att attentatsmännen skulle lämna landet. Utan större framgångar fick man senare hjälp av experter från FBI, som kunde konstatera att attentatet inte hade utförts av proffs. Spekulationer finns gällande 9

10 att attentatet hade sin grund i Moskvas envisa vilja att förstöra det stora pipelineprojektet, men dessa misstankar kunde aldrig bevisas. I stället tog en grupp anhängare av den tidigare presidenten Zviad Gamsakhurdia på sig skulden till attentatet och många av dem greps. Detta i sin tur ledde några veckor senare till ett gisslandrama, då ytterligare några anhängare av Gamsakhurdia tog bland andra tre FN-arbetare som gisslan. De krävde att de som tidigare hade arresterats för attentatet mot Sjevardnadze skulle släppas. Kuppen blev misslyckad och ledaren sköts till döds av den georgiska polisen. Alla i gisslan kunde räddas, bland dom den svenska FN-arbetaren Mårten Mölgård 7. 4 Utländska intressen i Georgien Det finns många länder som följer händelserna i Georgien med stort intresse. Georgien är en grindstolpe mellan olika religioner, kulturer och ekonomiska intressen. Huvudsakligen är det Ryssland och USA som kämpar om att påverka landets riktning och de har båda goda anledningar till detta. 4.1 USA och dess allierades intressen i Georgien. Åren efter Sovjets upplösning har i likhet med andra före detta Sovjetrepubliker i Kaukasus och Centralasien kännetecknats av en plågsam anpassningsprocess. Tre utbrytningar till trots, så lyckades Sjevardnadze, för en tid ge sken av att hålla samman Georgien. Hans västvänliga linje banade vägen för amerikanska och västeuropeiska investeringar. Inför presidentvalet 2000 åkte flera västledare till Georgien för att ge sitt stöd till Sjevardnadze. Den tyske förbundskanslern, Gerhard Schröder, som även han ville bevaka sina intressen i området stödde Sjevardnadze. I ett tal sade Schröder: Under Eduard Sjevardnadzes ledarskap, har ert land gjort anmärkningsvärda framsteg i att utveckla en demokratisk och konstitutionell stat. Det är en imponerande syn att se hur folk, i synnerhet unga människor, i ert land bygger upp ett civilt samhälle på Sovjetunionens ruiner. Georgien har dock stora befintliga problem med korruption och nepotism, något som har förvärrats på senare år. Landet plågas av utbredd korruption och en gigantisk kriminalitet, vilket innebär att investeringar blir osäkra. Det har dessutom förekommit kidnappningar av västerlänningar och Georgien har på senare år inte betalat av på sin utlandsskuld. USA stoppade tidigare under året fortsatt ekonomiskt bistånd till Tbilisi

11 4.1.1 Terrorismen Geopolitiskt har Georgien en stor betydelse som ett land bro eller barriär för den öst-västliga transportkorridoren mellan Europa och Centralasien. Efter elfte september behövde USA militära transportvägar till sina baser i Afghanistan och Centralasien, vilket gjorde Georgien ännu viktigare. Så gott som alla militära flygningar mellan Natoterritorium och Centralasien utnyttjade georgiskt luftrum, och USA påbörjade tidigt 2002 ett program för att utbilda den georgiska armén. USA har över 100 militärer i landet, som skall träna georgiska militärer i anti-terror taktik. De senaste tio åren har USA gett mer ekonomisk hjälp till Georgien, räknat per capita, än till något annat land utöver Israel. USA beslöt våren 2002 att satsa omkring 700 miljoner kronor (fyra gånger Georgiens försvarsbudget) på att utbilda och beväpna landets militär. Brist på el och andra faciliteter på den nya basen har dock tvingat de 200 amerikanska instruktörerna att tillbringa månader på lyxhotell i huvudstaden Tblisi i väntan på att utbildningen ska inledas. Georgien har sökt medlemskap i Nato och samarbetar fullt ut med amerikanerna i utbyte mot bistånd. Amerikanska trupper har fått tillträde till Pankisi-dalen, där man sägs bekämpa terrorister. Det finns indikationer på att Al Qaida har eller har haft aktivitet i området. Sedan tidigare har USA styrkor i Kirgistan och Uzbekistan, något som skapat starka spänningar mellan president Vladimir Putin och delar av den ryska försvarsmakten. Kritikerna menar att Putin alltför lättvindigt gett USA en chans att etablera sig i de närliggande länderna. Denna kritik kommer säkert att öka med en ökad amerikansk närvaro i Georgien. Bild 3: USA:s försvarsminister Donald H. Rumsfeld och Georgiens försvarsminister David Tevzadze i nära samarbete, ett lönsamt projekt för båda parter. 11

12 4.1.2 Det svarta guldet USA:s inblandning i Georgiens politik handlar inte i enbart om att etablera demokrati, utan också om olje- och gasledningen som påbörjats från Baku i Azerbajdzjan via Tbilisi i Georgien till Cayhan i Turkiet. Den skall vara klar 2005 och både turkiet och USA har satsat mycket på byggnationen. USA:s ambassadör i Georgien, Richard Miles, har spelat en mycket aktiv roll i projektplaneringen. Han anses vara den som banat väg för en förändring av styret i landet. Redan för ett par år sedan skall han ha börjat hjälpa unga, oppositionella georgiska politiker. Miles har tidigare jobbat som ambassadör i Azerbajdzjan och medverkat till att säkra USA:s oljeintressen där. Han arbetade i Belgrad och underblåste oppositionen som till slut störtade Milosevic på samma sätt som nu påminner om Sjevardnadzes fall. Han har även jobbat i Bulgarien och hjälpt landet in i Nato. För USA och dess allierade innebär den nybyggda pipelinen att man kan frakta oljan från svarta havet utan att passera Ryssland och därmed minska behovet av Ryssland som transportväg och importväg. Ryssarna är förstås måttligt roade av detta. 4.2 Rysslands intressen i georgien Georgien är strategiskt placerat vid Svarta havet söder om Ryssland och norr om Turkiet. Landet har dessutom gräns tillsammans med Armenien, Azerbadjan och Tjetjenien vilket gör landet intressant för rysk säkerhetspolitik. Ryssland stödde Sjevardnadze och hjälpte hans regim genom att återuppta energilevreranser inför 2000 års presidentval för att minska missnöjet bland folket. Samtidigt som man inte ville försämra relationerna med amerikanarna som även dom stödde Sjevardnadze såg man klart och tydligt behovet att pressa regimen för att gynna de ryska intressena. Även Ryssland har militära styrkor i Georgien, som blev kvar efter Sovjetunionens upplösning Terrorism Den 30 km långa Pankisidalen har under de senaste tre åren pekats ut av Moskva som rekryteringsplats för rebeller i Tjetjenien. Dalen är belägen på gränsen till Tjetjenien men avskärmad av en svårforcerad bergskedja. Området har ett mycket dåligt rykte och anses vara fattigt och farligt. Det är framför allt ökänt för sin laglöshet med narkotika- och vapenhandel samt kidnappningar. Det bor en blandning av georgier, ossetier, kists (georgier av tjetjenskt ursprung) och minst tjetjenska flyktingar som flydde över gränsen när Ryssland återupptog kriget Det är bland kist-befolkningen som rebellerna gömmer sig, däribland den mest beryktade gerillaledaren, Ruslan Gelajevs, som sedan länge har sitt högkvarter i Pankisidalen. Ryssland har fortfarande omkring

13 soldater i Georgien, och den ryska militära ledningen säger att de måste vara kvar i minst tio år till. Under ett besök i slutet av december 8 uttrycker USA:s utrikesminister Donald Rumsfeld sin oro över risken för ökande instabilitet i Georgien, där tre regioner har brutit sig loss ensidigt och den ryska militära närvaron uppfattas som ett ständigt hot. Ryssland måste uppfylla sina åtaganden enligt Istanbulavtalet och ta hem sina trupper från Georgien, säger Rumsfeld. Enligt ett avtal som slöts i Istanbul i Turkiet 1999 skulle Ryssland stänga två av sina militärbaser i Georgien senast 2001 och inleda förhandlingar om att utrymma de båda återstående. Dessa förhandlingar har nu pågått i tre år Det svarta guldet Det väststyrda bygget av oljeledningen sköts av ett konsortium bestående av oljejättarna BP och Almco (Brittiskt/amerikanskt). När pipelinen tas i drift innebär det att västvärldens behov av rysktransporterad olja minskar. Trots att Georgien inte har några egna oljeresurser har landet hamnat mitt i oljestridens hetta. Orsaken är landets läge som möjliggör kontroll över Kaukasus och Kaspiska havets olje- och gasresurser. Oljan kommer från Turkiet men transporteras idag genom Georgien vidare till Ryssland. Detta har historiskt gjort Georgien beroende av Ryssland för att säkra sina energitillgångar. Samtidigt har det gett Ryssland en hållhake på Georgien; varje gång Sjevardnaze försökte vända sig västerut kapade Ryssland energitillförseln till landet. Bild 3: Den planerade vägen för oljeledningen

14 5 Övriga världens reaktioner Sjevardnadze gjorde, enligt tyska förbundskanslern Gerhard Schröder, under sin tid som Sovjetunionens utrikesminister, betydande insatser för att underlätta Tysklands återförening Georgiens före detta president Eduard Sjevardnadze är välkommen till Tyskland, om han nu skulle vilja det, deklarerade Schröder när det stod klart att Sjevardnadze ej längre kunde behålla makten. Uttalandet kan tolkas på olika sätt, antingen som att Tyskland verkligen står i tacksamhetsskuld till Sjevardnadze eller att det har fallit på Tysklands lott att ta hand om Sjevardnadze under amerikanska påtryckningar. I grannlandet Turkiet uttryckte utrikesminister Abdulla Gül oro. Han vädjar enligt nyhetsbyrån Anatolia om en fredlig utveckling. Turkiet kan sägas stå på USA: s sida i maktkampen eftersom Turkiet gynnas av byggnationen av oljepipelinen. Intresset för Georgiens framtid har svalnat i de europeiska länderna sedan dess att maktskiftet fortlöpit utan några större bekymmer. 14

15 6 EUs inflytande och roll Allt eftersom den europeiska unionen växer kommer länderna i Kaukasus närmare inpå. Instabiliteten i området påverkar också västeuropa genom flyktingströmmar, nya spänningar mellan Ryssland och Nato och ökad risk för terrorism. EU hoppas att maktskiftet kommer att genomföras under fredliga former, sade en talesman för unionens utrikespolitiske representant Javier Solana till AFP 9. Vi hoppades att situationen skulle lösa sig utan våld, och det ser ut att gå i den riktningen, sade Solanas medarbetare Cristina Gallach hoppfullt. Solana har överlagt med regeringarna i både Ryssland och USA. 10 EU har också beslutat skicka sitt Kaukasien-sändebud, finländaren Heikki Talvitie, till Georgien. EU försöker öka sitt inflytande i regionen genom att utarbeta samarbetsavtal med Armenien, Azerbadjan och Georgien. Samarbetet med de tre länderna har utvecklats efter hand, en långsam process for att öka EU:s engagemang och höja EU:s profil i regionen. EUs agerande baseras på PCA uppgörelsen (Partnership and Cooperation Agreement) som syftar till att förenkla handel med Georgien under marknadsmässiga omständigheter som respekterar mänskliga rättigheter, lagar och demokratiska principer. 11 Frågan är i vilken utsträckning dessa politiska trevare kan mäta sig med diplomatiska påtryckningar från de två stora intressenterna Ryssland och USA. 7 Sammetsrevolution eller inte? Oppositionen beskyllde Eduard Sjevardnadze för valfusk samtidigt som det amerikanska utrikesministeriet stödde anklagelserna. Enligt olika källor har USA skjutit in miljontals dollars till oppositionen, på samma sätt som man gjorde inför valen i Jugoslavien. Det tog inte lång stund innan både EU och USA förklarade sitt stöd till sina nya lakejer. Sjevardnadzes valallians För det Nya Georgien blev i det omtvistade valet det 9 TT 10 m

16 största partiet med 21,4 procent av rösterna och skulle fortsatt kunnat styra med Asian Abashides Demokratiska Rörelse, som med sina 18,9 procent blev näst största parti. Saakashvilis Nationella Rörelse fick enligt den officiella sammanräkningen 18,8 procent och blev tredje största parti. Hans viktigaste bundsförvant Demokraterna fick 8,8 procent av rösterna. Direkt efter valet krävde oppositionen Sjevardnadzes avgång och nyval. Sjevardnadze medgav att det varit vissa oegentligheter i valet, utan för den skull acceptera beskyllningarna för valfusk, och begärde att det nyvalda parlamentet skulle sitta i en och en halv månad, tills nya val kunde äga rum. Under tiden skulle det påstådda valfusket undersökas. Sjevardnadze proklamerade undantagstillstånd och menade att han varit utsatt för en väpnad kupp. Demonstranterna fick en tidsfrist på två dygn att utrymma parlamentet och Sjevardnadze sa till pressen att han tänker sitta sin presidentperiod tiden ut. Kuppen lyckades och Sjevardnadze avgick sedan den ryska utrikesministern Igor Ivanov ryckt in för att medla. Då Saakashvilis demonstranter stormade parlamentet, sedan de fått tillåtelse av specialtrupperna, mitt under Sjevardnadzes invigningstal så tvingades Sjevardnadze att fly hals över huvud. USA har valt att kalla maktskiftet för en sammetsrevoultion eller "Rosornas revolution", efter de rosor som demonstranterna bar i händerna när de stormade parlamentet. Den tidigare ordföranden i parlamentet Nino Burdzhanadze, som tillhör oppositionen, proklamerade sig själv som president. Vid nyvalet vann som väntat Michail Saakasjvili. 12 Förutsägbarheten skapade oro för att valdeltagandet skulle bli för lågt. Men georgierna svek inte och cirka 85 procent gick till urnorna. Sjevardnadze själv dök upp i sin vallokal tidigt och han röstade på Saakasjvili, som var justitieminister under Sjevardnadze fram till Detta tyder på att maktskiftet trots allt är väl förankrat hos folket och att det gamla styret accepterat sitt nederlag. Michail Saakasjvili anses vara självsäker och välutbildad med goda kunskaper i engelska som han snappat upp under sina juridikstudier i USA. Saakasjvili har även studerat i Ukraina och jobbat i både New York och Strasbourg. Han är gift med en vacker holländska vars framträdanden i georgisk tv inför valet med all säkerhet inte minskade revolutionshjältens popularitet. När revolutionens tid är över och georgierna börjar kräva mer än en eldig karismatisk ledare kan det bli svårt för Saakasjvili

17 13 Utan utländska investeringar har Georgien ingen framtid. Det och att skapa bra relationer till Ryssland blir de främsta utmaningarna, säger Alexander Rondeli, en av landets ledande analytiker

18 8 Slutledning Sjevardnadzes avgång ger Georgien en chans till en positiv utveckling. Landets problem är dock stora och kan knappast lösas i en handvändning. De politiska krafter som nu tar över är oerfarna och splittrade, förhoppningsvis räcker folkets vilja till förändring och stödet från utlandet för att skapa stabilitet. Saakasjvili och hans förtrogna står inför uppgiften att skapa ordning i ett kaotiskt land som alltför många externa makter har intressen i. Ryssland har under tio år fört en hård politik mot Georgien för att motarbeta dess västliga politik. Även om Ryssland säger sig inte blanda sig i Georgiens interna affärer kommer dom inte missa möjligheten att söka större inflytande i den nya regeringen. Samtidigt ser både Turkiet och USA Georgien som en viktig länk till Azerbajdzjan och Centralasien. Ett bättre utbildat georgiskt försvar skulle teoretiskt sett kunna innebära att lag och ordning upprättas i Pankisidalen, vilket i så fall skulle tjäna såväl ryska som amerikanska intressen. Många anser att Georgien, trots amerikansk hjälp, inte kan komma tillrätta med förhållandena i Pankisidalen. Vi tror att det är möjligt att förverkliga landets potential som en liberal och framåtblickande modell i forna Sovjetunionen. Georgien kan bli en förebild inom energipolitik och kriget mot terrorismen. Georgien är dock fortfarande på randen till att bli ett tillhåll för banditer där folket hamnar i kläm mellan de utländska intressenterna. Den nya regeringen behöver därför ytterligare stöd utifrån för att kunna rensa upp i korruptionen, bygga upp en fungerande stat, och ge medborgarna bättre förutsättningar. Georgien behöver vara ifred från stormakters egenintressen om sammetsrevolutionen ska lyckas, och inte urarta till den korrupta diktatur som annars är oundviklig. EU:s roll kan komma att öka och EU kan spela en balanserande vågmästarroll mellan stormakterna om USA och Ryssland släpper in EU i landets uppbyggnad, annars finns risk att det georgiska folkets intresse hamnar i andra hand. FN har redan en fot inne i landet men som så ofta annars blir FN delvis uddlöst när två stormakter kämpar om kontrollen. Georgien ser ut att gå en stormig tid till mötes och kommer även i framtiden att vara ett spänningsfält mellan amerikanska och ryska intressen. Georgien är beroende av hjälp i många former av andra nationer, men samtidigt måste man akta sig för vad man ger sig in på och vad man lovar i utbyte, för att inte hamna ännu sämre till i framtiden. 18

19 Referenser: BISNIS CIA KHETA Network International Committee of the Red Cross Svenska Dagbladet Dagens nyheter Aftonbladet Regeringen odra_kaukasien.htm EU SIDA Utrikespolitiska Institutet