Tysklands sak var vår?

Transkript

1 STOCKHOLMS UNIVERSITET Historiska institutionen D-uppsats, vårterminen 2000 Tysklands sak var vår? En undersökning av den svenska pressens syn på de krigförande stormakterna Uppsatsförfattare: Johan Asplund Rådgivare: Johnny Wijk Seminarieledare: Jan Lindroth

2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Inledning 3 Tidigare forskning 3 Syfte och frågeställningar 8 Källmaterial och avgränsningar 8 Metod och disposition 9 Undersökning 10 Krigsutbrottet 10 Det finska vinterkriget 13 Invasionen av Norge och Danmark 17 Frankrikes fall 20 Operation Barbarossa 23 Avslutande diskussion 28 Synen på kriget 28 Synen på de krigförande stormakterna 29 Jämförelse med SUAV 31 Slutord 34 Källförteckning 36 Appendix 37 2

3 INLEDNING Förintelsekonferensen i Stockholm samt Bosse Schöns bok och TV-dokumentär Svenskarna som stred för Hitler har sett till att Sveriges agerande under andra världskriget återigen har blivit ett omdebatterat ämne. På senare år har det bl.a. hävdats att svenskarna var tyskvänligare än den tidigare historieskrivningen gjort gällande. 1 Den 19 januari i år gjorde statsminister Göran Persson ett uttalande där han efterlyste forskning om svenskarnas inställning till Hitlertyskland under andra världskriget. 2 En hel del har skrivits om samlingsregeringens agerande och de s.k. eftergifterna under kriget, men det finns ganska lite forskning om vanliga svenskars syn på de krigförande länderna. Min utgångspunkt var därför att undersöka svenskarnas syn på Tyskland under andra världskriget. Det är utifrån denna bakgrund som jag med hjälp av den tidigare forskningen nedan kommer att precisera mitt ämnesval. Tidigare forskning Att mäta en förfluten opinion En anledning till att det finns så lite forskning om svenskarnas syn på de krigförande stormakterna under andra världskriget är att det i efterhand är svårt att mäta opinionen i olika frågor. I brist på rena opinionsundersökningar återstår i regel bara tidningar för historikern som vill komma åt den stora massans tankar. Stefan Höjelid (1991) har hävdat att pressen i stor utsträckning kan sägas skapa opinion, spegla opinion liksom också påverka beslutsfattare. 3 Klas Åmark (1973) har dock hävdat (med avseende på åren ) att det, p.g.a. brist på källmaterial, inte är möjligt att utföra en historisk undersökning av opinionen. Han anser dock att massmedia kan användas för att undersöka opinionsbildningen, främst opinionsbildarnas budskap. 4 Personligen anser jag att massmedia säkerligen speglar opinionen i viss mån, men det är omöjligt att avgöra i vilken omfattning. Syftet i den här undersökningen blir därmed i första hand begränsat till att försöka fastställa några tidningars syn på Tyskland under andra världskriget. Begreppet syn Inom pressforskningen har man haft långa utläggningar om innebörden av, och relationen mellan, ord som opinion och bild. Eva Block (1976) skriver att ordet bild ofta används som en helhet, där kunskaper om fakta, värderande och känslomässiga uttryck resp. rekommendationer till handling förekommer. 5 Statsvetare ska föredra ordet attityd där man koncentrerar sig på de känslomässiga uttrycken. Attitydens inriktning mäts då som positiv eller negativ. 6 Här har jag valt att använda mig av ordet syn i en mening som ligger nära statsvetarnas attityd. Jag vill undersöka om pressen var positivt, negativt eller neutralt inställd till Tyskland. Tyngdpunkten ligger således på tidningarnas känslomässiga yttringar, men jag inser att dessa ofta hänger samman med de andra faktorerna som Block inkluderade i bildbegreppet ovan. För att bättre kunna förstå och värdera tidningarnas syn på Tyskland kommer jag därför även att undersöka synen på de övriga krigförande stormakterna så jag får någonting att jämföra tidningarnas syn på Tyskland med. Sverige under andra världskriget Inom forskningsprojektet SUAV 7 inriktades ett delprojekt på studiet av opinion och opinionsbildning. Inom detta delprojekt gavs tre avhandlingar ut som har haft relevans för den här undersökningen. Den första avhandlingen är Klas Åmarks (1973) Makt eller moral. Svensk offentlig debatt om internationell politik och svensk utrikes- och försvarspolitik Här analyserar Åmark vilka doktriner som fanns i den svenska pressdebatten om utrikespolitiken 1 Se den tidigare forskningen nedan. 2 Se t.ex. Dagens Nyheter 20/1, 2000 och Tv4:s nyhetstimme den 19/1. 3 Höjelid, Stefan, Sovjetbilden i nordisk press. Lund 1991, s Åmark, Klas, Makt eller moral. Stockholm 1973, s Block, Eva, Amerikabilden i svensk dagspress Lund 1976, s Block, Eva, Amerikabilden i svensk dagspress Lund 1976, s Sverige under andra världskriget. Ett forskningsprojekt som startades 1966 vid Historiska institutionen på Stockholms Universitet, med stöd från Riksbankens jubileumsfond. 3

4 före andra världskrigets utbrott. Den följande avhandlingen är Alf Johanssons (1973) Finlands sak. Svensk politik och opinion under vinterkriget Johansson behandlar tiden från krigsutbrottet till det finska vinterkrigets slut. Han försöker ge en ganska heltäckande bild av de olika opinonsskikten och det är främst hans sista kapitel, där han undersöker pressens hållning, som har varit av intresse för den här undersökningen. Den sista avhandlingen är Thorsten Nyboms (1978) Motstånd - anpassning - uppslutning. Linjer i svensk debatt om utrikespolitik Nybom studerar ledarna i fem olika dagstidningar för att se hur de artikulerade sin syn på den omvälvande utvecklingen mellan vinterkriget och Stalingrad samt hur man bedömde konsekvenserna för Sverige och dess politik. 8 Dessa avhandlingar behandlar således främst den svenska utrikespolitiska debatten under åren Åmark kommer fram till att tidningarna kan delas in i sex grupper som förespråkar olika utrikespolitiska doktriner för hur Sverige ska agera inför krigshotet. Av dessa sex grupper har två en realistisk världsuppfattning och fyra en idealistisk. Med realism menar Åmark i det här sammanhanget en verklighetsuppfattning som gick ut på att det rådande politiska systemet ska bevaras. Man skulle se verkligheten som den är. Stater ansågs i första hand sträva efter makt och ideologier hade inget med utrikespolitik att göra. Idealismen däremot var utopisk och menade att det existerande systemet alltid kan förbättras. Ideologier spelade en viktig roll. Det var inte tillräckligt att konstatera hur verkligheten var, man skulle även värdera den och sträva efter att förändra det som var dåligt. 9 Den första av de realistiska doktrinerna var den säkerhetspolitiska linjen som förespråkade ett starkt försvar och en obrottslig neutralitet samtidigt som man eftersträvade goda förbindelser med alla stater, framförallt de nordiska länderna som man om möjligt borde samarbeta med. Denna linje förespråkades främst av högerpressen. Den andra realistiska linjen var den expansionspolitiska som främst representerades av Aftonbladet (AB). Även denna linje förespråkade ett starkt försvar, huvudbudskapet var dock att man skulle samarbeta med den starkaste stormakten, d.v.s. Tyskland. Inom den idealistiska gruppen företräddes den så kallade självständighetslinjen främst av de socialdemokratiska tidningarna. Denna linje såg fascismen som det stora hotet och man förespråkade en balansgång där friheten skulle tryggas utan att man för den skull riskerade freden. En annan idealistisk inriktning var den moraliska linjen som var starkt antinazistisk och främst företräddes av Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (GHT). De förordade att Sverige skulle ansluta sig till västmakterna och göra en insats för frihet, demokrati och kultur. Den isolationspolitiska linjen däremot hade som huvudmål att bevara freden och var emot alla former av utrikespolitiskt engagemang. Denna linje förespråkades av huvuddelen av den liberala pressen. Den doktrin som förespråkades av den kommunistiska pressen, främst tidningen Ny Dag (ND), var fram till krigets utbrott den s.k. kollektiva säkerhetspolitikens linje. Denna linje var antifascistisk och ansåg att man inte kunde vara neutral i kampen mellan fascismen och antifascismen. Sverige borde trygga sin säkerhet genom allianser, företrädesvis med Sovjetunionen. Efter den rysk-tyska Molotov/Ribbentrop-pakten ändrade man sig dock och hävdade att Sverige skulle vara neutrala i den imperialistiska kriget. 10 Johansson och Nybom drar nytta av Åmarks resultat och använder sig av hans utrikespolitiska doktriner i sitt tidningsurval. De använder Stockholms-Tidningen (ST) som representant för den säkerhetspolitiska linjen, AB som representant för den expansionspolitiska linjen, Arbetet som representant för den självständighetspolitiska linjen och GHT som representant för den moraliska linjen. För den isolationspolitiska linjen har Johansson valt Västerbottens-Kuriren (VK) medan Nybom valt Dagens Nyheter (DN). Den kommunistiska linjen behandlades av Yvonne Hirdman (1974) i hennes avhandling Sveriges Kommunistiska Parti , och undersöktes därför inte av Johansson och Nybom. För mina syften är det största problemet med de här avhandlingarna att de arbetar med väldigt stora frågeställningar. De ger inga korta och koncisa resultat utan utgör snarare breda översikter över, framförallt, pressens syn på hur Sverige borde agerat under andra världskriget. I min undersökning ska jag försöka spetsa till det hela lite genom tydliga frågeställningar som 8 Nybom, Thorsten, Motstånd - anpassning - uppslutning. Stockholm 1978, s Åmark, Klas, Makt eller moral. Stockholm 1973, s Åmark, Klas, Makt eller moral. Stockholm 1973, s

5 fokuseras kring synen på de krigförande stormakterna. Jag kommer att använda mig av Åmarks utrikespolitiska doktriner i mitt tidningsurval där jag givetvis kommer att välja andra tidningar än de som har undersökts ovan. Jag kommer dock inte att välja någon representant för den moraliska, den expansionspolitiska eller den kommunistiska linjen. Alla dessa tre linjer företräds nämligen huvudsakligen av endast en större tidning: GHT, AB och ND. Dessa tidningar utgör extremfall i den svenska pressen och de har samtliga redan varit föremål för mycket tidigare forskning. Här är jag mer intresserad av var man stod i den vanliga pressen, som antagligen bättre speglade den stora massans opinion. Därför kommer jag välja att undersöka en representant från var och en av de övriga tre linjerna, som Åmark anser är de viktigaste. 11 För att bredda och belysa mina resultat kommer jag även att anknyta till Johanssons och Nyboms resultat i min avslutande diskussion. Boëthius, Zetterberg och presspolitiken Det har gått många år sedan SUAV-avhandlingarna skrevs och de har utsatts för hård kritik i journalisten Maria-Pia Boëthius (1991) uppmärksammade debattbok Heder och samvete. Hon anser att avhandlingarna håller för hög abstraktionsnivå och att SUAV delvis har tillkommit för att begrava Sverige och andra världskriget i glömska. 12 Boëthius är mycket kritisk till den svenska neutralitetspolitiken. Hon anser att Sverige agerade fegt och egoistiskt och inte motarbetade Nazityskland på något sätt. Skulden lägger hon på samlingsregeringen som hon anser förde det svenska folket bakom ljuset. De överdrev hotet från Tyskland och undanhöll information om eftergifterna och de tyska krigsförbrytelserna. Den svenska pressen anklagas också för att ha gått samlingsregeringens ärenden. 13 Hon anser att samlingsregeringen utgick från att Tyskland skulle vinna kriget och att alla avvikande åsikter tystades ner. Defaitismen spreds till folket och istället för att kämpa för demokratin förberedde sig Sverige på att bli en tysk lydstat. 14 Med anledning av detta kommer jag att undersöka hur tidningarna såg på de krigförande stormakternas chanser i den pågående konflikten. Boëthius version står dock inte oemotsagd. Hon har bl.a. kritiserats av historikern Kent Zetterberg (1992) som själv skrev sin avhandling inom SUAV-projektet. Han anser att Boëthius överskattar Sveriges resurser i förhållande till Tyskland och angriper henne på Weibullskt maner i en fotnot där han skriver att hennes bok är ensidig, tendentiös och fylld med konstiga perspektiv och tolkningar. 15 Själv är Zetterberg positivt inställd till samlingsregeringen och dess politik. Han anser att Sverige gjorde vad vi kunde för att stå emot Tyskland och han hävdar att de allierade var förvånade över att vi inte tvingats till större eftergifter. Det svenska folket ska klart ha avvisat nazismen och uppslutningen bakom samlingsregeringens politik var stor. 16 Inte helt oväntat har Boëthius och Zetterberg också helt olika uppfattningar om den svenska presspolitiken under andra världskriget. Boëthius hävdar att vi hade presscensur och rasar mot detta brott mot demokratin. 17 Zetterberg däremot hävdar att det rörde sig om inskränkningar i tryckfriheten som främst var resultatet av ett rävspel från samlingsregeringens sida. 18 Här kommer jag inte att ta ställning till de moraliska och juridiska aspekterna av presspolitiken. Däremot är kunskap om presspolitikens praktiska utformning av stor betydelse för att kunna bedöma hur den påverkat mitt källmaterial d.v.s. den svenska pressen. Zetterberg skriver att man antog en lag om förhandscensur men att denna aldrig kom att tillämpas. Däremot gjordes ca 300 tidningsbeslag, men majoriteten av dessa drabbade nazistisk och kommunistisk press. 11 Åmark, Klas, Makt eller moral. Stockholm 1973, s Boëthius, Maria-Pia, På heder och samvete. Stockholm 1991, s Boëthius, Maria-Pia, På heder och samvete. Stockholm 1991, s Boëthius, Maria-Pia, På heder och samvete. Stockholm 1991, s & Zetterberg, Kent, Neutralitet till varje pris?, i Hugemark, Bo (red.)i orkanens öga. Stockholm 1992, s Zetterberg, Kent, Neutralitet till varje pris?, i Hugemark, Bo (red.)i orkanens öga. Stockholm 1992, s Boëthius, Maria-Pia, På heder och samvete. Stockholm 1991, s Zetterberg, Kent, Presspolitik som säkerhetspolitik i Presshistorisk årsbok 1993, Stockholm, s

6 GHT som har uppmärksammats mest konfiskerades totalt endast 8 gånger. Då man inte tillämpade förhandscensur kunde man inte beslagta en tidning förrän efter den redan hade getts ut. Detta innebar i regel att endast delar av upplagan kunde beslagtas och många läsare kunde således ta del av de tidningar man konfiskerade. På så vis kunde regeringen visa sig handlingskraftig när man mottog utländska protester samtidigt som konfiskationerna i praktiken var ganska harmlösa då de skedde i efterhand. 19 Några tidningar, främst kommunistiska och nazistiska, belades också med transportförbud under kriget. 20 Detta drabbade dock ingen av de tidningar jag har valt att undersöka. Ovanstående åtgärder hade således i praktiken ganska liten inverkan på vad som skrevs. Både Boëthius och Zetterberg är dock eniga om att pressen var mycket lojal mot statsmakterna. 21 Statsministern vädjade upprepade gånger till pressen att de skulle iaktta återhållsamhet och försiktighet i ordvalet vid kommenterandet av utrikespolitiska företeelser eller förhållanden i andra länder 22. Det här är något jag får ta med i beräkningen då uppmaningen säkerligen har påverkat mitt källmaterial. Jag anser dock inte att den praktiska betydelsen blir så stor. Uppmaningen gäller andra länder i allmänhet och bör således tolkas lika för alla krigförande stormakter, även om man bör vara medveten om att det var Tyskland som satte mest tryck på Sverige under första halvan av kriget. Dessutom uppmanas inte tidningarna att skriva positivt eller negativt om något visst land utan endast att inte ta till för starka formuleringar. Även om tidningarna är återhållsamma i sina uttalanden bör det inte vara några större problem att avgöra vad tidningarna tycker om de krigförande stormakterna. Ett annat intressant resonemang hos Boëthius är när hon talar om realpolitiker och idealister. Hon beklagar att det var realpolitiker, dit hon räknar majoriteten av samlingsregeringens medlemmar, och inte idealister, som GHT:s redaktör Torgny Segerstedt, som styrde landet. 23 I sitt avslutande kapitel utvecklar hon det här resonemanget när hon talar om överlevnadsmänniskor och frihetsmänniskor. För de förstnämnda är döden, och således kriget, det som till varje pris måste undvikas medan frihetsmänniskorna anser att livet inte är värt att leva om man måste ge upp sin frihet. 24 Dessa tankar påminner onekligen om Åmarks indelning av den svenska pressen i en realistisk och en idealistisk grupp. Det går dock inte att likställa deras begrepp. Hos Boëthius är realisterna i majoritet medan Åmark hävdar att majoriteten av den svenska pressen tillhörde den idealistiska gruppen. Detta föranleder mig att undersöka hur tidningarna såg på kriget. Var det främst en maktkonflikt som det första världskriget eller såg man på kriget som en kamp mellan demokrati och diktatur, frihet och förtryck? I det här sammanhanget är det också intressant att undersöka hur tidningarna förklarade det andra världskrigets utbrott. Zetterberg skriver att vid krigsutbrottet var den allmänna tendensen hos den svenska pressen att lägga skulden för kriget på Tyskland. 25 Vilken stormakt eller stormaktskonstellation ger tidningarna i min undersökning skulden för kriget? Tidningarnas syn på kriget är sannolikt intimt sammanbunden med deras syn på de krigförande stormakterna. Synen på de krigförande stormakterna Boëthius lade som bekant skulden för tyskvänligheten på samlingsregeringen. Som jag nämnde inledningsvis har dock flera studier på senare tid tytt på att det svenska folket var mer tyskvänliga än vad som framgått i den tidigare officiella historieskrivningen. Gunnar Richardsson (1996) anser att vi såg på Tyskland med beundran och fruktan. Han har undersökt det omfattande kulturella och politiska utbytet med Tyskland och kommit fram till att många fann en framtid i ett av Tyskland nyordnat och dominerat Europa möjlig och 19 Zetterberg, Kent, Presspolitik som säkerhetspolitik i Presshistorisk årsbok 1993, Stockholm, s & Zetterberg, Kent, Neutralitet till varje pris?, i Hugemark, Bo (red.)i orkanens öga. Stockholm 1992, s Boëthius, Maria-Pia, På heder och samvete. Stockholm 1991, s Zetterberg, Kent, Presspolitik som säkerhetspolitik i Presshistorisk årsbok 1993, Stockholm, s Franzon, Johan, Pressnämnden i Presshistorisk årsbok 1997, Stockholm 1997, s Boëthius, Maria-Pia, På heder och samvete. Stockholm 1991, s Boëthius, Maria-Pia, På heder och samvete. Stockholm 1991, s Zetterberg, Kent, Presspolitik som säkerhetspolitik i Presshistorisk årsbok 1993, Stockholm, s

7 uthärdlig. 26 Sverker Oredsson (1996) har också hävdat att det på många håll skedde en långtgående ideologisk anpassning till den nya maktstrukturen. 27 I DN har Göran Blomberg gett ett tydligt exempel på detta i en artikel där han skriver om ariseringen i svenska företag Tecken på tyskvänlighet gick dock att spåra redan i den första SUAV-avhandlingen där Leif Björkman (1971), med hjälp av rapporter från de svenska kontrollofficerarna på de tyska transiteringstågen, redogör för hur de tyska soldaterna överallt under genomresan hyllades och lyckönskades av svenskarna. 29 Vad det gäller de andra SUAV-avhandlingarna så har redan Åmarks utrikespolitiska doktriner sagt en hel del om synen på Tyskland. Nybom utvecklar det här resonemanget i sin sammanfattning där han hävdar att man kan dra en skiljelinje mellan de realistiska tidningarnas antikommunism och de idealistiska tidningarnas antifascism. Detta innebär dock inte nödvändigtvis att tidningarna är pro-fascistiska/kommunistiska bara för att de är anti-kommunistiska/fascistiska. 30 Motsättningen mellan antikommunisterna och antifascisterna intensifieras efter det tyska anfallet på Sovjetunionen och vid slutet av 1941 hade den antikommunistiska gruppen decimerats och förlorat nästan allt sitt inflytande över den svenska politiken. 31 Oredsson har i sin tur kallat 1942 för övergångsåret. I takt med de tyska motgångarna och avslöjandena om krigsförbrytelserna ska synen på Tyskland ha blivit allt mer negativ. Han anser att åren är intressantast när man studerar pronazismen. 32 I min undersökning kommer jag därför att avgränsa mig till tidsperioden , då synen på Tyskland är intressantast att undersöka under de tyska framgångsåren. Jag har också för avsikt att undersöka hur tidningarnas syn på Tyskland och de andra krigförande stormakterna förändrades med tiden. Uppgifterna ovan om att pressen i regel gav Tyskland skulden för krigsutbrottet i kombination med talet om den ideologiska anpassningen gör det intressant att undersöka om synen på Tyskland blev stegvis positivare under tidsperioden. Den här undersökningen ska dock handla om synen på alla de krigförande stormakterna, även om synen på Tyskland tilldrar sig särskilt intresse. Förenklat skulle man kunna säga att det fanns tre huvudsakliga europeiska aktörer i det andra världskriget: västmakterna (England, Frankrike och, efter min undersökningsperiod även, USA), Sovjetunionen och Tyskland (tillsammans med dess svagare axelbroder Italien). Här intar Sovjetunionen en särställning då landet under första halvan av kriget står Tyskland närmast för att sedan, från och med sommaren 1941, hamna på västmakternas sida. Det har ofta betonats att Sverige under en stor del av andra världskriget befann sig i ett skruvstäd mellan den tyska och den sovjetiska diktaturen. Tyskland var vår gamla kulturvän medan Sovjet/Ryssland alltsedan stormaktstiden varit vår fiende. Högerpolitikern Erik Arrhén hävdade, redan i september 1940, att valet inte stod mellan västmakterna och Hitlertyskland utan att valet i svensk utrikespolitik är i själva verket enkelt nog: Hitler eller Stalin? 33 Richardsson skriver att många svenskar gjorde det här valet till Hitlers fördel. 34 Många av de f.d. SS-soldaterna i Bosse Schöns bok hävdar också att de stred mot Stalin snarare än för Hitler 35 och Oredsson skriver att en av de viktigaste förklaringarna till pronazismen i Lund under andra världskriget var hat och fruktan för Ryssland och kommunismen. 36 Alf Johansson (1992) har dock betonat att Churchills uttalande, sommaren 1941, om att Sovjetunionen och Storbritanniens var allierade i kampen mot fascismen förhindrade en delning av den svenska utrikespolitiken i en neutralt inriktad västlig del och en aktivistisk östlig. 37 Det är uppenbart att synen på de krigförande stormakterna är både 26 Richardsson, Gunnar, Beundran och fruktan. Stockholm 1996, s Oredsson, Sverker, Lunds Universitet under andra världskriget. Lund 1996, s Dagens Nyheter 26/1, Björkman, Leif, Sverige inför Operation Barbarossa. Stockholm 1971, s Nybom, Thorsten, Motstånd - anpassning - uppslutning. Stockholm 1978, s Nybom, Thorsten, Motstånd - anpassning - uppslutning. Stockholm 1978, s Oredsson, Sverker, Lunds Universitet under andra världskriget. Lund 1996, s Johansson, Alf W, I skuggan av operation Barbarossa, i Hugemark, Bo (red.) I orkanens öga. Stockholm 1992, s Richardsson, Gunnar, Beundran och fruktan. Stockholm 1996, s Schön, Bosse, Svenskarna som stred för Hitler. Stockholm 1999, se t.ex. s. 15, 26 och Oredsson, Sverker, Lunds Universitet under andra världskriget. Lund 1996, s Johansson, Alf W, I skuggan av operation Barbarossa, i Hugemark, Bo (red.) I orkanens öga. 7

8 komplicerad och sammansatt. Ovanstående resonemang föranleder mig att undersöka om det finns något tydligt samband mellan synen på de olika stormakterna. Studentuppsatser kring andra världskriget Slutligen kan det vara värt att nämna att det redan har skrivits ganska många (främst B- och C-) uppsatser baserade på tidningar från andra världskriget. Bara inom Historiska institutionen på Stockholms Universitet, som förvisso har varit ledande inom andra världskrigsforskningen, har jag hittat närmare 30 titlar. Självklart har jag inte hunnit läsa alla dessa uppsatser men jag har gjort en del stickprov och studerat alla titlarna. Ingen av uppsatserna verkar påminna särskilt mycket om min. Undersökningarna kretsar i regel bara kring en händelse och blir således smala, dessutom har de flesta en förkärlek för de mer extrema tidningarna som GHT och AB samt de stora Stockholms tidningarna. Fokus ligger i regel inte i synen på de stridande stormakterna. Syfte och frågeställningar Mitt syfte med den här uppsatsen är att undersöka och analysera tre svenska dagstidningars syn på de krigförande stormakterna Främst är jag intresserad av att belysa synen på Tyskland. För att uppnå syftet har jag för avsikt att besvara följande frågeställningar: 1. Hur ser tidningarna på kriget? Vad är orsakerna till andra världskrigets utbrott? Ger man någon stormakt eller stormaktskonstellation skulden för krigsutbrottet? Ser man kriget som en maktkonflikt som första världskriget, eller handlar kriget om ideologier, en kamp mellan demokrati och diktatur, frihet och förtryck? 2. Hur ser tidningarna på de krigförande stormakterna? Är de negativt, positivt eller neutralt inställda till Tyskland, till Sovjet samt till västmakterna? Hur bedömer man deras chanser i den pågående konflikten? Finns det något samband mellan tidningarnas syn på de olika krigförande stormakterna? Hur förändras tidningarnas syn under tidsperioden? 3. Hur förhåller sig tidningarna till varandra? Vilka likheter och skillnader finns det mellan tidningarna i min undersökning? Hur skiljer de sig mot de tidningar inom samma doktrin som undersökts inom SUAV-projektet? Hur kan man förklara dessa skillnader? Källmaterial och avgränsningar Tidningarna Mitt källmaterial består av mikrofilmade tidningar från det Kungliga Bibliotekets pressarkiv. De tidningar jag har valt att använda mig av är den liberala Göteborgs-Posten (GP) som representant för isolationslinjen, den socialdemokratiska Göteborgstidningen Ny Tid (NT) som representant för självständighetslinjen samt den moderata Malmötidningen Sydsvenska Dagbladet Snällposten (SDS) som representant för den säkerhetspolitiska linjen. Detta urval ger en god politisk spännvidd samtidigt som jag täcker de tre viktigaste av Åmarks utrikespolitiska doktriner. Min förhoppning är därmed att mitt källmaterial ska vara någorlunda representativt för den svenska normalpressen samt den opinion som denna skapade och speglade. Jag har medvetet valt tidningar som inte undersökts närmare inom SUAV-projektet. Samtliga ska dock vara goda representanter för sin linje där de tillhör de upplagemässigt större tidningarna. 38 Jag kommer endast att undersöka vad som står i tidningarnas ledare. Detta av flera anledningar. För det första är ledarsidorna ofta mer subjektiva än vanliga nyhetsreportage där man i regel strävar efter objektivitet. Stefan Höjelid skriver att ledarna skrivs under tidspress där skribenten ofta saknar aktuell information och söker kunskap. Detta kan [...] anses vara en fördel, då ledarskribenten i sådana fall kan förväntas falla tillbaka på sina grundläggande värderingar och preferenser. 39 Dessutom är ledaren ett av de få, tydligt definierade, inslag som Stockholm 1992, s Uppgifterna om upplagestorlek och politisk signatur är tagna från: Tollin, Sven, Svensk dagspress Stockholm Uppgifterna om tidningarnas linjetillhörighet är hämtade från: Nybom, Thorsten, Motstånd - anpassning - uppslutning. Stockholm 1978, s Höjelid, Stefan, Sovjetbilden i nordisk press. Lund 1991, s

9 finns med i praktiskt taget alla dagstidningar. 40 Med ett annat urval skulle källmaterialet lätt bli oöverskådligt och urvalet subjektivt. I ett källkritiskt resonemang kan det anföras att det inte finns någon anledning att betvivla tidningarnas äkthet. Som berättande källor för det historiska förloppet har ledarna givetvis stora brister i form av beroende, tendenser m.m. Jag kommer dock att använda dem som kvarlevor. Jag är intresserad av deras syn på de krigförande stormakterna och inte vad som verkligen hände i kriget. Den svenska presspolitiken under kriget är givetvis en faktor man måste ta med i beräkningen här. Jag anser mig dock ha bevisat i den tidigare forskningen att den inte hade så stor effekt i praktiken. Uppmaningarna om återhållsamhet gällde alla stormakter och den tidigare forskningen har visat att tidningarna ganska tydligt kunde markera var de stod. Tidsmässiga avgränsningar Min undersökningsperiod sträcker sig från krigsutbrottet 1939 t.o.m Det är dock omöjligt undersöka alla ledare under drygt två års tid i en uppsats av den här storleken. Därför har jag begränsat mig ytterligare genom att endast göra fem punktnedslag under undersökningsperioden. Dessa nedslag har med avsikt gjorts vid kritiska krigshändelser, som ägnas stor uppmärksamhet i tidningarnas ledare, och kommer således inte att följa något jämnt tidsintervall. Vid varje punktnedslag kommer jag att undersöka fyra ledare, ledaren för det aktuella datumet samt ledarna tre dagar framåt. I många fall har jag dock inte kunnat använda mig av ledarna fyra dagar i rad. Ofta har det smugit sig in någon, för min undersökning, totalt irrelevant ledare (som inte har med kriget att göra) i datumserien och i andra fall har tidningen p.g.a. helgdagar o.dyl. inte kommit ut fyra dagar i rad. Således har jag valt att undersöka de fyra första relevanta ledarna fr.o.m. det datum som utgör mitt punktnedslag. Exakt vilka ledare jag har använt framgår i appendixet. Jag har valt fem stycken punknedslag och kommer således att undersöka 20 ledare per tidning. Det första datumet var ett ganska självklart val; krigsutbrottet den 1/ Nästa punktnedslag sker den 30/ då Sovjet anfaller Finland. Pressreaktionerna från detta nedslag ska bli intressanta att jämföra med det tredje punktnedslaget då Tyskland invaderar Danmark och Norge den 9/ Nästa nedslag sker den 22/ vid Tysklands största seger, då Frankrike kapitulerar och fredsförhandlingarna inleds. Slutligen äger det sista nedslaget rum exakt ett år senare, den 22/6 1941, då Tyskland inleder Operation Barbarossa, det jättelika anfallet mot Sovjetunionen. Mina punktnedslag utgår som synes i regel från samma datum som den relevanta krigshändelsen. Jag är väl medveten om att tidningarna inte hinner kommentera händelsen förrän dagen efter, d.v.s. i den andra undersökta ledaren vid varje punktnedslag. Detta urval har jag dock gjort med flit för att kunna se om tidningarna befarar en viss händelse och undersöka hur deras syn utvecklas när den väl har ägt rum. Metod och disposition Eva Block talar om två vanliga metoder för att beskriva pressdebatter. Den s.k. subjektiva metoden bygger på ett kvalitativt arbetssätt där man försöker hålla sig nära materialet och beskriva åsikter med referat och citat. Riskerna med den här metoden är att framställningen kan bli missvisande om några få uttalanden lyfts fram som representativa trots att de inte är det. Den andra metoden kallas den objektiva och utförs vanligtvis som en kvantitativ innehållsanalys. Den här metoden innebär också en del riskmoment, bl.a. finns det en risk för att undersökningen blir felaktigt upplagd om man inte mäter rätt variabler. 41 Ingen av metoderna är således perfekt. Här har jag dock valt att använda mig av den subjektiva/ 40 Arbetet med ledarna har dock inte varit helt problemfritt. GP har ofta flera kortare ledare intill varandra på sidan 2. När detta har förekommit har jag använt mig av alla ledare som tillfört något till min undersökning för att slippa att göra ett helt godtyckligt urval. NT:s ledarsida ändrar utformning flera gånger under undersökningsperioden och i mitten av 1940 har man en speciell krigsledare under rubriken läget som i stor utsträckning avlastar den vanliga ledarsidan från krigshändelserna. Allt detta ska dock inte vålla några problem för läsaren då en exakt förteckning över de undersökta ledarna finns i appendixet. 41 Block, Eva, Amerikabilden i svensk dagspress Lund 1976, s

10 kvalitativa metoden, men jag strävar naturligtvis efter att vara objektiv. Då jag har begränsat mitt källmaterial har jag haft möjlighet att ägna ganska stor uppmärksamhet åt varje enskild ledare, vilket borde minska chansen för att missvisande uttalanden lyfts fram som representativa. Jag anser dock att alla uttalanden som belyser synen på de krigförande stormakterna är av intresse för min undersökning. Sedan har vissa ledare naturligtvis haft betydligt mer att tillföra mina frågeställningar än andra. Undersökningen är kronologiskt upplagd där jag vid varje punktnedslag presenterar tidningarnas syn på händelserna, var för sig. Jag kommer i stor utsträckning att låta tidningsmaterialet tala för sig självt för att sedan fördjupa analysen, utifrån mina frågeställningar, i den sammanfattande diskussionen som avslutar undersökningen av varje punktnedslag. Det är dock ofrånkomligt att även presentationen av materialet utgör en tolkning. I den avslutande diskussionen kommer jag sedan att sammanställa mina resultat, jämföra dem med SUAV-avhandlingarna och försöka fördjupa analysen ytterligare. UNDERSÖKNING Krigsutbrottet Göteborgs-Posten GP skriver att kriget betraktades som oundvikligt av västmakterna efter att Polen vägrat att gå med på Hitlers krav som innebar att Polen i realiteten blivit utestängt från havet och förlorat vad man anser vara gammalt polskt land med en befolkning som är övervägande polsk. 42 Tidningen anser dock att kriget i praktiken har varit oundvikligt ända från det ögonblick Hitler efter besättandet av Prag ställde krav på Polen. 43 Hitlers förhandlingsmetoder har varit mycket förödmjukande. Västmakterna ansåg sig inte kunna utöva några påtryckningar på polackerna som blivit avskräckta av Tjeckoslovakiens öde där tyskarna ett halvt år efter fyrmaktsöverenskommelsen i München [...] besatt Prag, utplånat Tjeckoslovakien som stat [...] och infört tvångsarbete samt berövat folket alla fri- och rättigheter. 44 Engelsmännen ska ha insett att man inte kan lita på Hitler som jämställs med Napoleon. 45 Churchill som på ett tidigt stadium varnade för Hitler har fått en plats i den brittiska regeringen och GP konstaterar att nu blir det krigets män, som få hand om makten i Storbritannien, hårda hänsynslösa män. 46 Det råder ingen tvekan om att GP ger Tyskland, eller snarare Hitler personligen, skulden till krigsutbrottet. Man skriver bl.a. att Hitler släppte igår loss kriget och Hitler har velat kriget. 47 Hitler ska ha varit missnöjd med att kriget inte bröt ut redan 1938 så den här gången har han handlat så att han inte skulle behöva riskera fred. Tidningen skiljer ofta mellan Hitler och det tyska folket. Man ifrågasätter om inte tyskarna, som man anser är ett av de intelligentaste folken i världen, kommer att inse att någonting är fel när de förbjuds att lyssna på utländska nyhetssändningar. Det tyska folket anses vara mycket tappert och plikttroget, men man har redan utstått så mycket lidande under de senaste tjugofem åren. Folket ska därför vara emot kriget, hela tyska folket gråter. 48 I en annan ledare listar man det tyska folkets alla goda egenskaper och konstaterar att tyskarna kommer att bli mycket svårslagna om den inre fronten håller. Där skriver man också att kriget kommer att innebära en del umbäranden även för svenskarna, men vi ska inte tycka synd om oss själva utan låta tanken gå till polackerna [...] eller Tysklands, Frankrikes och Englands folk, som stå inför ohyggliga prövningar. 49 Här är det intressant att se hur tidningen återigen fritar det tyska folket från skuld då man utan vidare jämställer dem med polackerna, britterna och fransmännen. Vad det gäller själva krigsförloppet så betvivlar inte tidningen att tyskarna rycker fram i 42 Göteborgs-Posten, 1/ Göteborgs-Posten, 4/ Göteborgs-Posten, 1/ Göteborgs-Posten, 2/ Göteborgs-Posten, 4/ Göteborgs-Posten, 2/ Göteborgs-Posten, 2/ Göteborgs-Posten, 4/

11 Polen men i övrigt tar man alla krigskommunikéer med största försiktighet. 50 Man räknar med ett långt krig där Hitlertyskland antagligen kommer att få stå ensamt mot en mycket stark konstellation bestående av Polen, Frankrike, England och dess allierade. Man tror att Italien antagligen kommer att vara neutrala. Samma sak förväntar man sig av Ryssland då man anser att de inte skulle vinna någonting på att gå med i kriget. Molotoff 51 ska ha gjort ett uttalande där han tillbakavisat ryktena om att Ryssland och Tyskland kommit överens om en delning av Polen. 52 Sverige kommer att vara neutrala i kriget och GP anser att våra möjligheter att upprätthålla neutraliteten onekligen förbättrats genom den rysk-tyska pakten. 53 Uttalandet ska antagligen tolkas som att risken för att Norden dras in i konflikten är betydligt mindre när Tyskland och Sovjet inte är i krig. Resonemanget utvecklas dock inte vilket även möjliggör den tolkning som redogjordes för i den tidigare forskningen, d.v.s. att vi svenskar inte kan vara neutrala i en konflikt mellan Hitler och Stalin. Ny Tid Kriget har öppnats av tyskarna 54 skriver NT dagen efter krigsutbrottet. Det råder sålunda inget som helst tvivel om vilken stat som bär skulden till krigsutbrottet. Polackerna har inte ställt några krav och de har varit beredda att förhandla. Tyskarna har dock krävt att en polsk representant ska skickas till Berlin för att godkänna Tysklands styckning av Polen som, när man nekat, bara handlat som varje fri nation, som sätter pris på sin egen frihet, måste handla. 55 Orsakerna till den nuvarande situationen härleder man dock längre tillbaka i tiden. Efter det första världskriget, eller världskriget som det kallades vid den här tiden, trodde man att freden och demokratin var säkrad för alltid. Tidningen hävdar att demokratin, som närmast beskrivs som ett väsen, blev godtrogen och invaggades i falsk säkerhet. Tysklands socialdemokrati, som innehade nyckelpositionen då det gällde försvaret för demokratin i Central-Europa, dukade under därför att den helt enkelt icke allvarligt trodde på någon diktaturfara. 56 En del av skulden för den nuvarande situationen läggs också på kommunisterna. Tanken om den proletära världsrevolutionen [ ] slog redan innan [första världs-] kriget var slut sönder den demokratiska arbetarrörelsen. 57 Således försvagades den kraft som skulle försvara demokratin. Kommunisterna fick sedan för sig att de skulle leda kampen mot fascismen men när kampen väl stod för dörren så slöt det kommunistiska Ryssland ett konsultations- och icke-angreppsavtal med världfascismens huvudmakt [Tyskland]. 58 Dagen efter att Storbritannien och Frankrike gått med i kriget skriver NT att tyskarna står ensamma mot en övermakt. Med den största beslutsamhet gå de stora demokratierna in i denna kamp. 59 Italien och Ryssland har valt att vara neutrala och de anses bara styras av sin egen egoism. Den ryska neutraliteten är värdefull för Hitler men sannolikt kommer detta land att så småningom skänka sina tjänster åt den sida som får övertaget. Några ideella skäl vägleda icke dess hållning. 60 Sverige har valt att vara neutrala. Det bör dock inte råda någon tvekan om vart våra sympatier är. Tidningen ställer sig helt bakom Winston Churchills nedanstående uttalande: Det är icke frågan om att kämpa för Danzig och Polen, utan vi kämpa för att befria världen från nazisttyranniets pest och för att försvara allt som är heligt för människorna. Det är icke ett krig för imperiets utvidgning eller för materiella vinster och det syftar icke till att utestänga något land från solen och civilisationens välgärningar Göteborgs-Posten, 3/ Den sovjetiske utrikesministern Vjatjeslav Molotov vars efternamn GP stavar med ff istället för v. 52 Göteborgs-Posten, 2/ Göteborgs-Posten, 4/ Ny Tid, 2/ Ny Tid, 2/ Ny Tid, 1/ Ny Tid, 1/ Ny Tid, 1/ Ny Tid, 4/ Ny Tid, 4/ Ny Tid, 4/

12 Man anser att tyskarna drömmer om herraväldet i Europa. Skulle denna dröm uppfyllas, vore det slut på demokratin och folkfriheten. 62 Det tyska folket har t.o.m. berövats rätten att lyssna på de utländska nyheterna och man varnar för den tyska propagandan som med alla medel kommer försöka att inför världen belysa Tredje rikets rättfärdiga sak i detta krig. 63 Sydsvenska Dagbladet Snällposten SDS vill inte ge någon stormakt skulden för kriget. Man skriver att först framtidens historieforskning kan här fälla en opartisk dom - när seklerna lagt sina försonande händer över gångna tiders hatkänslor och hämndetankar. 64 Man trodde att de hemska minnena från det första världskriget skulle ha garanterat freden men istället blev resultatet det omvända. Det är i det första världskriget och då framförallt våldsfreden i Versailles, som man kan hitta den yttersta orsaken till den nuvarande konflikten. Förnedringen som tyskarna utsattes för banade vägen för Hitler. Han fick Tyskland på fötterna igen och började sträva efter att ena alla tyskar inom ett rike. Tidningen anser dock att Hitler begick ett stort misstag när han efter Münchenöverenskommelsen även annekterade resten av Tjeckoslovakien, som inte beboddes av tyskar. Då gick han emot sitt eget program och förlorade därmed sin trovärdighet. Denna handling kan till stor del förklara den nuvarande situationen. 65 Den direkta orsaken till att kriget bröt ut var att Polen mobiliserade istället för att gå med på de tyska kraven. Dessa krav innebar att Tyskland skulle få tillbaka Danzig och den s.k. polska korridoren. Hitler ska dock ha mildrat sina krav angående Korridoren vars öde skulle avgöras i en folkomröstning under internationell kontroll. 66 Tidningen anser att dessa krav voro i och för sig måttfulla och rimliga - om man hade vågat fatta dem som på fullt allvar menade [...] Nu, efter Tjeckoslovakien, var detta ej längre möjligt. 67 De tyska kraven påminde dessutom snarast om ett ultimatum. En polsk representant skulle inom en kort tidsfrist infinna sig i Berlin för att avsluta förhandlingarna med Tyskland. Trots detta tycker SDS att polackerna, inte minst för sin egen skull, har gjort ett fruktansvärt val. Framförallt om det stämmer att Ryssland är berett att falla Polen i ryggen. 68 Efter krigsutbrottet anklagar dock västmakterna Tyskland för att Polen aldrig fått en rimlig chans att förhandla. Warszawa ska ha underrättats om de tyska kraven först dagen efter att tidsfristen löpt ut och följande morgon gick tyskarna till anfall utan föregående krigsförklaring. 69 SDS anser dock att den tysk-polska konflikten endast är av sekundär betydelse. Den stora kraftmätningen äger rum mellan Tredje Riket och det brittiska världsväldet 70. Tyskland har trotsat England. Alliansen med Polen är en prestige sak och de tyska hegemonianspråken hotar det engelska imperiet. 71 Det är ett imperiekrig och tillika ett krig mellan två världsåskådningar. Nazismen ska krossas! [---] Det är den paroll under vilket kriget kommer att föras av England och Frankrike. 72 Tidningen räknar med att kriget kommer att bli långt om de inre fronterna håller. 73 Sverige har deklarerat sin neutralitet i det här kriget. Ej en enda röst har höjts för att vi skulle aktivt ingripa i det stora avgörande, som nu är överlämnat åt vapnens och våldets makter. 74 Sammanfattande Diskussion Varken GP eller NT har någon tvekan om att det är Tyskland som bär skulden till det andra 62 Ny Tid, 4/ Ny Tid, 5/ Sydsvenska Dagbladet Snällposten, 2/ Sydsvenska Dagbladet Snällposten, 2/ Sydsvenska Dagbladet Snällposten, 1/ Sydsvenska Dagbladet Snällposten, 2/ Sydsvenska Dagbladet Snällposten, 1/ Sydsvenska Dagbladet Snällposten, 4/ Sydsvenska Dagbladet Snällposten, 1/ Sydsvenska Dagbladet Snällposten, 1/ Sydsvenska Dagbladet Snällposten, 4/ Sydsvenska Dagbladet Snällposten, 4/ Sydsvenska Dagbladet Snällposten, 6/

13 världskrigets utbrott. SDS vill däremot inte peka ut någon skyldig utan lämnar frågan öppen till den framtida historieforskningen, och där har det väl knappast rått någon tvekan om att det var Tyskland som bar skulden. Alla tidningarna är dock överens om att Polen, efter vad som hänt Tjeckoslovakien tidigare under året, inte kunde gå med på de tyska kraven utan att äventyra sin existens. SDS intar dock återigen en särställning då man anser att de tyska kraven var rimliga, om man bara hade kunnat lita på att tyskarna inte skulle gett sig på resten av Polen om man fått sina krav uppfyllda. Tidningen anser också att den nuvarande konflikten härstammar från våldsfreden i Versailles. NT:s förklaring till den nuvarande konflikten är att demokratin underskattade diktaturfaran. Dessutom splittrades arbetarklassen, som tidningen anser är demokratins främsta försvarare, av den kommunistiska tanken på världsrevolutionen. Det kommunistiska Ryssland får också en del av skulden då det, istället för att, som man tidigare proklamerat, bekämpa fascismen, slöt en pakt med det nazistiska Tyskland. Det råder ingen tvekan om att NT tolkar kriget som en ideologisk konflikt. Diktaturfaran hotar världen och de stora demokratierna kämpar mot nazismen för att bevara Europas frihet och demokrati. GP och SDS förefaller däremot tolka kriget som en maktkonflikt. I GP framgår detta av den totala avsaknaden av ideologiska markeringar. Man nämner överhuvudtaget inte ord som demokrati, diktatur eller nazism. SDS noterar att de krigförande parterna representerar skilda världsåskådningar, men jag anser inte att det råder någon tvekan om att tidningen först och främst anser att det rör sig om ett imperiekrig. Vad det gäller krigets utveckling så räknar både SDS och GP med att kriget kommer att bli långt om de inre fronterna, och enligt GP då främst den tyska, håller. GP och NT konstaterar att Tyskland kommer att stå ensamt mot en mycket stark allians, en övermakt enligt NT. Båda dessa tidningar tror också att Ryssland kommer att vara neutralt. NT varnar dock för att ryssarna, som bara drivs av egoism, kan blanda sig i kriget längre fram. NT är också den tidning som är mest frispråkig i synen på stormakterna. Man säger rakt ut att man sympatiserar med västmakterna och att man är klart antinazistiska. Tidningen ger också uttryck för en negativ syn på Sovjetunionen. Ryssarna är opportunistiska och de styrs inte av några ideela ställningstaganden. SDS tar inte ställning för någon av parterna medan GP utsätter Tyskland för en viss kritik. Här är det dock intressant att notera den distinktion tidningen gör mellan Hitler och det tyska folket. Man ogillar Hitler men är i grunden positivt inställd till det tyska folket som anses vara tappert, intelligent och emot kriget. Det finska vinterkriget Göteborgs-Posten De ryska imperialisterna satte igång mördandet 75 skrev GP dagen efter det sovjetiska anfallet mot Finland. Ryssarna, som ska ha sett Finland som sitt livsrum, gick till anfall trots att det fanns en icke-angreppspakt mellan länderna och trots att Finland förklarat sig berett att tillmötesgå alla sådana ryska krav, som voro förenliga med landets frihet och självständighet. 76 Sovjet ska ha utsatt finnarna för ett nervkrig under en längre tid och anklagat dessa för provokativa överfall mot ryska trupper. Tidningen ifrågasätter hur det väldiga Ryssland med sin jättearme kan hävda att det lilla fredliga och demokratiska Finland utgjort ett hot. Just den finländska demokratin betonas på flera ställen, bl.a. skriver man att Finlands folk är ett av de mest demokratiska i världen. 77 Vad det gäller själva kriget så konstaterar man flera gånger att finnarna kommer att bjuda på hårt motstånd. Man mot man äro de säkerligen ryssarna långt överlägsna. 78 Tidningen konstaterar dock att ryssarna är totalt överlägsna i luften och att de ska ha hotat att jämna Helsingfors med marken om inte Finland kapitulerar. Gårdagens ryska luftbombardemang över Helsingfors var från början till slut en ren slakt på civilbefolkningen. 79 Samtidigt som Finland, och Sverige för den delen, har tillsatt en samlingsregering så har Sovjet satt upp en 75 Göteborgs-Posten, 1/ Göteborgs-Posten, 1/ Göteborgs-Posten, 30/ Göteborgs-Posten, 1/ Göteborgs-Posten, 2/

14 marionettregering på finsk mark. Molotoff har förklarat att han inte tänker förhandla med någon annan finsk regering och GP konstaterar att om marionettregeringen får bestämma riskerar Finlands folk samma öde som under Sovjetregeringen drabbat finnarna i Fjärrkarelen och Ingermanland 80, d.v.s. deporatation. Tidningen hävdar att anfallet på Finland har vänt hela världsopinionen mot Ryssland. Västmakterna och de andra demokratiska staterna i Europa ska vara mycket förbittrade. Men även i länder med annat statsskick ha folken reagerat på samma sätt inför den ryska imperialismens barbariska överfall på ett fredsälskande [...] folk. 81 Italienare och spanjorer lär vara upprörda och man tror att även det tyska folket, som finnarna alltid beundrat, känner medlidande med Finland. En annan intressant kommentar, som antagligen syftar på presspolitiken, är att den förbittring som den svenska pressen gett uttryck för antagligen är mild jämfört med förbittringen hos det svenska folket som haft tillfälle att läsa om de senaste ryska grymheterna och kunnat tala fritt ur hjärtat, utan att behöva taga någon hänsyn [min kursivering]. 82 Man konstaterar dock att: Världsopinionen fråga ryssarna inte efter. Ryssland har ju Tysklands välsignelse. Det räcker. Av Stalins gårdagstal får man närmast det intrycket att bolsjevikerna äro beredda att gå in i kriget på nazisternas sida. 83 Ny Tid Efter det Sovjetiska anfallet mot Finland skriver NT: Här finns ingen tveksamhet om vem som är angriparen. [---] Det imperialistiska och diktaturstyrda Ryssland står idag vid skampålen som krigsanstiftare. Harm och avsky äro de enda känslor, som Sveriges fredsälskande folk har till övers för våldsherrarna i Moskva. 84 Ryssarna gick till anfall trots att finnarna visat god förhandlingsvilja och tidningen konstaterar att vi inte har varit närmare kriget sedan vi deltog i kampen mot Napoleon. Man varnar för de inhemska kommunisterna då man anser att det är mycket osäkert huruvida den moskovitiska erövringsviljan slutar vid Finlands gräns mot väster. 85 Ett par dagar senare blir tidningen bönhörd när de svenska kommunisterna sätts under övervakning och dess huvudorgan Ny Dag beslagtas. 86 Kommunisterna anses vara ryssarnas språkrör då de bland annat hävdat att det var Finland som anföll Sovjet och inte vice versa. Kommunisterna ha själva fått tala om att de äro främmande intressens propagandister. De må icke bli förvånade över att de behandlas därefter. 87 I Finland har man tillsatt en ny regering vilket tidningen anser tyder på att finnarna kommer att försöka förhandla med ryssarna. Helsingfors skulle jämnas med marken om inte den gamla finska regeringen avgick. Samtidigt som finnarna presenterade sin nya regering lät dock Moskva meddela att det bildats en kommunistregering under ryskt beskydd i Finland. Tidningen fruktar att Sovjet försöker erövra Finland med hjälp av inhemska element på samma sätt som Tyskland annekterade Österrike. Det skedde utan blodsutgjutelse. Sådan ägde rum efteråt i koncentrationsläger och vid avrättningar. [---] Skillnaden är blott att det denna gång är kommunister och icke nazister som agera och den skillnaden utplånades när den tysk-ryska pakten ingicks. 88 Man frågar sig vad Finland nu kan vänta sig. Inbördeskrig? I bästa fall tror man att landet kan överleva som en demokratisk stat efter att man gått med på de ursprungliga ryska kraven. Man hyser dock inga större förhoppningar om att ryssarna kommer att vända tillbaka när man väl har 80 Göteborgs-Posten, 3/ Göteborgs-Posten, 3/ Göteborgs-Posten, 3/ Göteborgs-Posten, 30/ Ny Tid, 1/ Ny Tid, 1/ Det NT måste mena här är att någon eller några dagsupplagor av ND konfiskerats. Senare under kriget, från våren 1940 till 1943 belades ND med transportförbud. Tidningen spreds dock illegalt och gick med vinst. Tollin, Sven, Svensk dagspress Stockholm 1967, s Ny Tid, 4/ Ny Tid, 2/

15 gått på offensiven, och om den nya kommunistregeringen kommer till makten fruktar man att det kommer att innebära en fullständig sovjetisering av Finland med alla dess fruktansvärda konsekvenser. 89 NT jämför också situationen i Finland med det spanska inbördeskriget. Svenskarna, och då framförallt arbetarna, sympatiserade med de demokratiska krafterna i Spanien precis som man nu sympatiserar med finnarna. Man frågar sig vad de kommunister som frivilligt kämpade i demokratins namn mot nazisterna i Spanien har att säga om Sovjets behandling av Finland. Äro de i stånd att begripa att det land för vars ideal de gingo till kamp i Spanien förenat sig med nazisterna? 90 Ryssland är en imperialistisk stat, precis som under tsartiden, men under kommunismen har man blivit ett ännu större hot mot kultur och demokrati. Kommunismens inre dynamik är om möjligt ännu värre än nazismens. Det som hindrat kommunismens invasion har varit dess tekniska och materiella svaghet och det ryska folkets oförmåga att höja sig ur tusenårig slöhet. När Stalin såg möjligheter öppna sig att använda den krigiska apparat han skapat så gjorde han det. Att det första offret blev en liten stat betyder för honom ingenting. Han prövar sina anfallsvapens effektivitet alldeles som nazisterna gjorde i Spanien. De ha lärt sig mycket av varandra Hitler och Stalin. 91 Sydsvenska Dagbladet Snällposten Genom angreppet mot Finland har det röda Ryssland inför hela världen visat sitt verkliga ansikte 92. Det råder ingen tvekan om att det är Finland som har rätten på sin sida. De enda som hävdat något annat är de svenska kommunisterna som uppenbarligen går Rysslands ärenden. SDS menar att man, precis som i det demokratiska Frankrike, borde göra slut på kommunisternas fosterlandsfientliga verksamhet. 93 Sovjets agerande fördöms av en enhällig världsopinion och tidningen menar att det ohyggliga skådespelet framkallat en ännu starkare indignation än tjeckernas och polackernas olycksöde. 94 I Amerika lär man vara mycket upprörda och tidningen förväntar sig att åtgärder kommer att göras mot Sovjetunionen. Även Tysklands paktbroder Italien ska ha reagerat mycket starkt på det ryska anfallet och betraktar nu Sovjet som sin huvudfiende. Detta kan dock till viss mån förklaras med att italienarna fruktar att det ryska expansionsintresset ska vändas mot Balkan. Den tyska ledningen förefaller dock vara ointresserade av konflikten och tidningen anser att Hitlers uppoffringar måste oroa det tyska folket. 95 SDS anser att Finland har stått inför ett val mellan livet och friheten. Man har bevittnat hur de baltiska staterna ockuperats av ryssarna och när turen nu kom till Finland så var man beredd att göra medgivanden men inte att ge upp sin frihet. Finlands folk har stått fullständigt enigt i den fasta meningen, att livet ej är det högsta av alla värden, och att livet utan frihet ej är värt att leva. 96 Stalins imperialism jämförs med den tsaristiska erövringspolitiken och man kommer fram till att Stalin är farligare då han försöker sprida världsrevolutionen. För engelsmännen, som föra kriget mot Tyskland för att rädda den internationella rättsordningen och skydda de små folken 97 ska ryssarnas agerande ha vållat stora problem. Tidigare hade britterna blundat för ryssarnas illdåd i Polen och Baltikum i förhoppningen att kunna vända ryssarna mot Tyskland, men nu kan man inte blunda längre för den militariserade bolsjevismens framfart. Det ska t.o.m. ha höjts röster för att England skulle försona sig med Tyskland och med dettas hjälp dämma upp den barbariets flodvåg, som nazismen i desperation låtit välla in över Europa från Asien. 98 Tidningen anser det inte uteslutet att Hitler hoppas på en sådan utveckling, men man tror inte att England kommer att avbryta aktionen mot Tyskland. Däremot räknar man i 89 Ny Tid, 2/ Ny Tid, 6/ Ny Tid, 6/ Sydsvenska Dagbladet Snällposten, 4/ Sydsvenska Dagbladet Snällposten, 30/ Sydsvenska Dagbladet Snällposten, 4/ Sydsvenska Dagbladet Snällposten, 4/ Sydsvenska Dagbladet Snällposten, 1/ Sydsvenska Dagbladet Snällposten, 4/ Sydsvenska Dagbladet Snällposten, 4/

16 England med den ytterst obehagliga möjligheten att det efterhand blir nödvändigt att ta upp kampen även med Sovjet. 99 SDS tolkar således Finlands kamp som en kamp bakom Nordens tusenåriga mur mot Asiens barbari, som nu förenat sig med upplösande krafter, vilka hota den europeiska rättsordningen och den västerländska civilisationen. 100 Hotet mot den västerländska civilisationen utvecklas ytterligare i en annan ledare med litterära övertoner. Dess öde kommer att avgöras i den kommande konflikten. Tidens moraliska förfall har underminerat den västerländska civilisationens grundvalar respekten för rätten och för sanningen. 101 Vem eller vilka som hotar den västerländska civilisationen säger man inte rent ut i den här ledaren men med tanke på vad man skrivit tidigare så är det Sovjetunionen och kommunismen som utgör det yttre hotet. Tysklands moraliska förfall består då främst i pakten med Sovjetunionen medan västmakternas skuld härstammar från Versaillesfreden. Man skriver att den västerländska civilisationen måste baseras på en stabil fred vilket innebär att krigsmålet inte är en värld som till hälften består av krossade och besegrade folk, och till hälften av segerdruckna och skoningslösa segrare. 102 Sammanfattande Diskussion Ryssland har anfallit Finland. Om detta råder det ingen tvekan i någon av tidningarna. De enda som har hävdat något annat är de svenska kommunisterna. Både NT och SDS anser att man måste sätta stopp för kommunisternas fosterlandsfientliga verksamhet. Det är dock intressant att NT är den tidning mest högljutt förespråkar åtgärder mot de inhemska kommunisterna. Tidningen har även under den här tidsperioden en tydlig idealistisk syn på konflikten. Man anser, precis som moderata SDS, att det kommunistiska Ryssland utgör ett ännu större hot mot kultur och demokrati än vad landet gjorde under tsartiden. NT jämför också kommunismen med nazismen och kommer fram till att den förstnämnda är om möjligt ännu värre. Jag tror att socialdemokratiska NT:s starka antipati mot kommunismen kan förklaras med att man är mycket besvikna på sina f.d. politiska fränder. Först grundade kommunisterna en diktaturstat, sedan slöt denna stat en allians med Nazityskland och slutligen börjar man utöva imperialistisk politik och går till anfall mot vårt grannland Finland. Även GP ser ett visst ideologiskt perspektiv i den nya konflikten då man talar mycket om den finländska demokratin. Man tar dock aldrig steget fullt ut och sätter den finländska demokratin i kontrast mot den sovjetiska diktaturen. SDS går sin egen väg men också här skymtar ideologiska perspektiv. Man talar om att Finland har stått valet mellan liv och frihet, och man har valt att kämpa för friheten. Finland för västerlandets kamp mot det asiatiska barbariet och man anser att den västerländska civilisationen är hotad av tidens moraliska förfall. GP tror att de finska soldaterna kommer att bjuda på hårt motstånd medan NT inte ger Finland någon större chans i konflikten. Båda dessa tidningar varnar för den utveckling som skulle följa om den av ryssarna tillsatta kommunistregeringen i Finland fick bestämma. GP och SDS beskriver hur världsopinionen har slutit upp bakom finnarna och båda tidningarna gör uttalanden om att även det tyska folket ska ogilla det ryska agerandet. Hos SDS tar detta främst formen av en anklagelse mot att nazistledningen som släppt lös ryssarna. Även GP kommenterar att Tysklands välsignelse har möjliggjort det ryska anfallet och man anser att ryssarna verkar vara beredda att gå med i kriget på Tysklands sida. Detta verkar dock vara otänkbart för SDS som snarare spekulerar i att Tyskland och västmakterna tillsammans skulle bekämpa Ryssland. Tidningen skriver att England tidigare blundat för de ryska brotten men att man nu fått upp ögonen för det bolsjevistiska hotet. Den här tidsperioden är dock, av naturliga skäl, främst belysande för synen på Sovjetunionen. Denna syn är mycket negativ hos alla tidningarna. Ryssarna kallas imperialister, våldsherrar och mördare. GP och SDS talar också om ryssarna som barbarer. Både GP och NT gör dessutom nedlåtande uttalanden om det ryska folkets förmåga. Enligt GP är de klart underlägsna finnarna man mot man, och NT talar om det ryska folkets tusenåriga 99 Sydsvenska Dagbladet Snällposten, 4/ Sydsvenska Dagbladet Snällposten, 4/ Sydsvenska Dagbladet Snällposten, 5/ Sydsvenska Dagbladet Snällposten, 5/

17 slöhet. Invasionen av Norge och Danmark Göteborgs-Posten Den 8 april placerade västmakterna ut minor i det norska territorialvattnet och dagen efter svarade Tyskland med att ockupera Danmark och Norge. GP är mycket kritiska till västmakternas kränkning av den norska neutraliteten och man ifrågasätter om de eventuella vinsterna kommer att uppväga förlusterna. Västmakterna komma förvisso att motivera sin kränkning av Norges neutralitet med att de föra de små folkens kamp och att dessa folks existens är beroende av västmakternas seger. [---] Men just därför att England har detta anseende känns kränkningen dubbelt hård. Västmakterna ha igår riktat ett våldsamt slag mot de små folken, som sökt skydd för sin existens i den strikta neutraliteten. 103 Västmakterna ska också ha hävdat att de nordiska länderna förlorat sin handlingsfrihet och styrs från Berlin. Detta anser tidningen inte vara sanningens röst utan det sjuka samvetet. Inga stater ha mera ärligt iakttagit sin neutralitet än Sverige och Norge. 104 Tidningen tolkar händelserna kring den 9 april som en del av stormaktskriget. Västmakterna var ute efter en lämplig krigsskådeplats, då folken krävde handling och ett anfall mot den tyska Sigfriedlinjen (längs gränsen mot Frankrike) inte var något lockande alternativ. Norge var det perfekta landet att kränka då man var så svagt rustade att man bara kan protestera. Under vinterkriget fanns det planer på att göra en intervention i Finland men till västmakternas stora besvikelse tog finnarna hellre landavträdelser än det lät förvandla sig till en internationell krigsskådeplats. 105 Tyskarna hävdar också att de besatt Norge och Danmark för att hindra att dessa länder förvandlas till krigsskådeplatser. 106 GP ger inte den här konflikten någon ideologisk karaktär. Båda parterna bemöts med lika stor misstro och man kallar Churchill för krigsdiktator. Skandinavien ha icke velat bli den av västmakterna önskade nya krigsskådeplatsen och deras oro har varit lika mycket knuten till västmakterna som till Tyskland. 107 Medborgarna uppmanas också att fästa mycket litet avseende vid vad radion i de krigförande länderna säga, då radion i de krigförande länderna står i propagandans tjänst. 108 Som exempel anger man radion i Paris vilket tydligt visar att man misstrodde västmakterna lika mycket som Tyskland i det här avseendet. 109 Tidningen konstaterar att både Danmark och Norge har besatts utan något nämnvärt motstånd och man ger heller inte Tyskland någon nämnvärd kritik för dådet. Allt vad som från svensk sida kunnat göras för att hålla stormaktskriget utanför Skandinavien har gjorts. Allt vad som för framtiden kan göras kommer att göras. 110 Dagen efter konstaterar man att Tyskland gjort allvarliga förluster i sjöslagen utanför Norge och att norrmännen tagit upp kampen. De är betydligt sämre rustade än tyskarna, men norrmännen är numerärt överlägsna och de drivs av den gränslösa förbittringen över det brott som de blivit utsatta för. 111 Man konstaterar också att Sveriges chanser att hålla sig utanför kriget snarast har förbättrats av de senaste händelserna, då tyskarna måste inse att det motstånd de stöter på i Norge bara är en försmak av vad de skulle råka ut för om de gav sig på Sverige. 112 Ny Tid Efter västmakternas mineringar på norskt territorialvatten skriver NT att ett flagrant brott mot en liten stats neutralitet ägt rum. Norge kan inte göra annat än att i otvetydiga ordalag protestera 103 Göteborgs-Posten, 9/ Göteborgs-Posten, 9/ Göteborgs-Posten, 9/ Göteborgs-Posten, 10/ Göteborgs-Posten, 9/ Göteborgs-Posten, 12/ Göteborgs-Posten, 12/ Göteborgs-Posten, 10/ Göteborgs-Posten, 11/ Göteborgs-Posten, 11/

18 mot övergreppet. 113 Man befarar att Norden nu kommer att dras med i stormaktskriget då man anser att mineringen antagligen bara är en förberedelse för fler allierade åtgärder och man förutser att Tyskland kommer att vidta motåtgärder. Västmakterna motiverar sitt agerande med att Tyskland drar nytta av och kränker de neutrala staternas territorium. Tidningen anser dock att Norge upprätthållit sin neutralitet efter bästa förmåga och behandlat de båda krigförande parterna lika. 114 De väntade tyska motåtgärderna gick ut på att invadera Danmark och Norge, och tidningen konstaterar att Sverige nu är det enda nordiska landet som undgått kriget. De tyska företagen ha som vanligt utmärkt sig för en noggrann planläggning och stor effektivitet. 115 NT säger sig ha medlidande och förståelse för Danmarks situation. Landet gav upp utan motstånd p.g.a. sin militära svaghet och nu är man ockuperade av Tyskland samtidigt som västmakterna ha proklamerat att de kommer att behandla Danmark som fientligt område. 116 Norrmännen kämpar dock fortfarande mot tyskarna. Den tyska invasionen kritiseras inte rätt ut. Däremot skriver man att: Vi känna samma starka sympati för Norge, som vi nyss kände för Finland. Våra broderländer visa, att de äro villiga att göra sitt yttersta för att värna Nordens frihet. Vi stå i stor tacksamhetsskuld till dem för deras tapperhet och frihetskärlek. 117 NT konstaterar att de krigförande stormakterna lämnat all hänsyn till folkrätten och att Sverige kommer att försvara sin neutralitet mot alla parter. 118 Tyskland har hittills inte ställt några krav på Sverige och om det skulle komma några sådana så ska man säga blankt nej. Därför avvisa vi också de officiella ryska anvisningarna, framförda genom Izvestija, att foga oss i alla önskningar från vår södra granne. 119 Tidningens pläderar också att de inhemska nazisterna måste ägnas lika stor uppmärksamhet och bevakning som kommunisterna. Vi veta nu, att bolsjevism och nazism i detta stycke äro av samma skrot och korn. Vilja vi försvara vår inre front, måste båda grupperna behandlas efter samma regler. [---] Många enfaldiga människor i vårt land inbilla sig, att nazismen liksom är en finare art än bolsjevismen. Vår stats regering kan icke göra sig skyldig till samma missuppfattning. Vi äro förvissade om att så icke sker. 120 Sydsvenska Dagbladet Snällposten SDS är mycket negativt inställd till västmakterna efter deras kränkning av den norska neutraliteten. Man förutser att stormaktskriget nu kommer att förflyttas till Norden. Västmakterna har förklarat sitt agerande i noter till Sverige och Norge där vi anklagas för att gynna Tyskland. SDS anser att dessa beskyllningar äro lika ohållbara som de anklagelser, vilka från Tyskland riktats mot oss för bristande neutralitet, eftergivenhet gentemot västmakterna och annat i samma stil. 121 Kritiken mot västmakterna blir ännu starkare dagen efter att tyskarna har invaderat Norge och Danmark. Det var västmakternas flagranta neutralitetsbrott, mot just en av de små neutrala stater som man sagt sig beskydda, som föranledde den tyska aktionen. Man anser att de risker England tagit vida har överskridit den vinst man hade kunnat gjort på att stoppa den nordiska malmtrafiken till Tyskland. Allra mest kritisk är man dock till det faktum att västmakterna inte var beredda på att avvärja den tyska reaktion som de själva provocerat fram. 122 Churchill anser att alla stater borde sluta upp på västmakternas sida i kampen mot det nazistiska tyranniet. Om Norge brutit sin neutralitet så hade England kunnat stödja dem bättre. SDS anser dock att Englands tidigare uppträdande mot stater som förlitat sig på dess stöd (Tjeckoslovakien, Polen etc.) icke har ingivit de neutrala ett sådant obetingat förtroende, att de känt sig frestade att med uppgivande av sin neutralitets- 113 Ny Tid, 9/ Ny Tid, 9/ Ny Tid, 10/ Ny Tid, 12/ Ny Tid, 12/ Ny Tid, 9/ Ny Tid, 12/ Ny Tid, 15/ Sydsvenska Dagbladet Snällposten, 9/ Sydsvenska Dagbladet Snällposten, 10/

19 ståndpunkt kasta sig i Englands armar. 123 Kritiken mot Tyskland efter deras invasion av Danmark och Norge är i det närmaste obefintlig jämfört med den ilska som riktades mot Sovjet efter anfallet mot Finland. Tyskarna poängterar att de militära ockupationerna uteslutande avse att trygga Norden mot befarade anfall från engelsk eller fransk sida. 124 SDS är dock inte på något sätt positiv till det tyska agerandet. Man påpekar att Danmark alltid agerat välvilligt gentemot Tyskland och att det fanns en icke-angreppspakt mellan länderna. Det är lätt att ana en viss sarkasm i uttalandet att det är uppenbarligen som ett tack för detta att Tyskland nu åtagit sig att beskydda Danmark. 125 Danmark utgör för övrigt en skarp kontrast mot Finland då man valde att skänka bort sin frihet för att få behålla sin fred. 126 Tidningen kritiserar inte Danmark för att man inte gjorde motstånd mot tyskarna, man beklagar bara att landet inte var bättre rustat. Däremot beundrar man norrmännens frihetskamp. 127 Under den här tidsperioden råder det ingen tvekan om att SDS tolkar kriget som en maktkonflikt. Stormaktskriget har letat efter ett slagfält till vilket pris som helst...ett kungarike för ett slagfält! Det blev inte bara ett utan två kungariken, som utgjorde betalningen. 128 Tyskland och västmakterna jämställs som lika goda kålsupare. Man skriver bl.a. att man nu på bägge sidor om frontlinjen anser sig fritagen från alla andra band i krigföringen än dem som dikteras av den egna fördelen. 129 Man jämför också Churchills erbjudande om stöd med det tyska beskyddet. Båda dessa frestelser anses innehålla såväl löften som hot. 130 Ytterligare ett exempel finns i den förespråkade svenska hållningen att vi ämna försvara vårt land mot vem det vara månde [...] vi äro fast beslutna att uppträda självständigt åt alla håll. 131 Sammanfattande Diskussion Under den förra tidsperioden, som behandlade det finska vinterkriget, tolkade tidningarna konflikten främst ur ett ideologiskt perspektiv. Den här tidsperioden är dock förhållandet det omvända. När stormaktskriget kommer till Norden så anser tidningarna att det gör det i form av en maktkonflikt. Den tyska invasionen av våra grannländer var ett motdrag till de allierades minering. Tidningarna poängterar att Sverige kommer att försvara sig mot alla parter som försöker kränka vår neutralitet och man misstror både västmakterna och Tyskland. GP och SDS anser att stormaktskonfliktens parter, och då främst västmakterna, har letat efter ett slagfält och det är därför som kriget nu har sökt sig till Norden. NT har dock inte helt glömt bort det ideologiska perspektivet. Under vinterkriget varnade man för de inhemska kommunisterna och konstaterade att kommunismen var om möjligt ännu värre än nazismen. Under den här tidsperioden konstaterar man dock att nazismen inte är ett dugg bättre än kommunismen och att de inhemska nazisterna bör bevakas lika strikt som kommunisterna. Västmakternas agerande kritiseras mycket hårt. GP och SDS konstaterar att västmakterna har våldfört sig just på en av de små stater som de säger sig kämpa för. NT konstaterar att alla de krigförande stormakterna nu slutat ta hänsyn till folkrätten. Alla tidningarna anser dessutom att västmakternas anklagelser om att Norge och Sverige brustit i sin neutralitet är helt befängda. SDS är den tidning som är mest kritisk mot västmakterna. De provocerade fram det tyska anfallet men var inte beredda på att bemöta det och man konstaterar att Englands stöd inte har visat sig vara mycket värt. Tidningarnas kritik mot Tysklands invasion lyser däremot med sin frånvaro. NT noterar att tyskarna som vanligt varit mycket effektiva. Att tidningarna ogillar det tyska agerandet framkommer i stort sett endast genom de sympatier man riktar till norrmännens frihetskamp. NT anser att Norge kämpar för hela Nordens frihet och GP noterar att den norska motståndskraften ökar Sveriges chanser att hålla sig utanför kriget, då alla vet att vi är betydligt 123 Sydsvenska Dagbladet Snällposten, 13/ Sydsvenska Dagbladet Snällposten, 13/ Sydsvenska Dagbladet Snällposten, 12/ Sydsvenska Dagbladet Snällposten, 12/ Sydsvenska Dagbladet Snällposten, 13/ Sydsvenska Dagbladet Snällposten, 12/ Sydsvenska Dagbladet Snällposten, 9/ Sydsvenska Dagbladet Snällposten, 13/ Sydsvenska Dagbladet Snällposten, 13/

20 bättre rustade än norrmännen. Det mest anmärkningsvärda den här undersökningsperioden är just den relativa frånvaron av kritik mot Tyskland. Västmakterna kritiseras mycket hårt trots att deras neutralitetsbrott var betydligt lindrigare än tyskarnas och Sovjetunionen utsattes för våldsam kritik när de gav sig på ett av våra nordiska grannländer. Hur ska man då tolka bristen på kritik mot Tyskland? Är det presspolitiken som spökar. Jag anser inte det. Under den här tidsperioden var västmakterna fortfarande obesegrade och Sverige hade ännu inte gjort några egentliga eftergifter mot Tyskland. Permittenttrafiken kom t.ex. igång först ett par månader senare och trycket på Sverige skulle bli betydligt större efter Norges och Frankrikes fall. Ska man då tolka det hela som att tidningarna var tyskvänliga? Jag anser inte det heller. Förklaringen ligger snarare i det faktum att tidningarna ser den tyska aktionen som en del av stormaktskriget medan Sovjetunionen helt oprovocerat angrep det lilla fredliga Finland. Jag tror att västmakterna utsätts för så hård kritik för att det är de som för kriget till Norden. Tyskarnas agerande ses främst som en reaktion på västmakternas minering. Dessutom hade man inte förväntat sig en neutralitetskränkning från västmakternas sida medan man redan visste vad tyskarna gick för. Händelserna i april 1940 inverkade därför i princip negativt på både Tyskland och västmakterna. Effekten var dock betydligt större när det gällde synen på de sistnämnda då dessa genom sitt omoraliska agerande sänkte sig till Tysklands nivå. Frankrikes fall Göteborgs-Posten Frankrikes fall föranleder GP att försöka förklara konflikten mellan Frankrike och Tyskland, för att inte säga hela andra världskriget, via en orsakskedja långt tillbaka i tiden. Man frågar sig om den fred som nu kommer att slutas blir den sista länderna emellan. Konfliktens yttersta orsak anser man vara den hårdhet och det övermod som Napoleon under sin hemska framfart visat de tyska folken. 132 Det hämndbegär som detta väckte var troligen en av anledningarna till att tyskarna efter att de besegrat fransmännen lät utropa det tyska riket i Versailles år När Frankrike sedan triumferade i det första världskriget visade man återigen övermod och krävde hårda fredsvillkor som skulle förhindra ett nytt krig. Effekten blev dock som bekant den motsatta. Förödmjukelserna i samband med fredsslutet i Versailles ha varit en kraft för den tyska nationalismen och revanschpropagandan. 133 Man talar om hur Lloyd George, Englands premiärminister under och efter första världskriget, såg de kommande hotbilderna och försökte förebygga dem. Hans planer spolierades dock av hans franske motsvarighet Poincaré som bl.a. drev igenom Ruhrockupationen. Utan Ruhrockupationen hade måhända läget i Europa idag varit ett annat. 134 Mycket ont ha kommit av detta, att fransmännen sände afrikanska soldater till Ruhr. Nu voro väl dessa afrikaner icke sämre människor än vi. [---] Men i alla fall, när tyskarna sågo av den stora nöden märkta tyska flickor arm i arm med negrerna, som av fransmännen satts att vakta tyskarna, då föddes både raskänsla och hat. 135 Tidningen förebrår västmakterna för att de gav tyskarna initiativet som de utnyttjat för att ta makten över den europeiska kontinenten. Om kombinerade engelska och franska anfall satts in från luften medan tyskarna voro engagerade i Polen, hade verkan kunnat bli ohygglig. 136 Engelsmännen anklagas också för att de har fört en lättsinnig löftespolitik. Det har bl.a. framkommit uppgifter om att de trots allt försökte pressa polackerna att gå med på de tyska kraven Man anser också att det var lättsinnigt att ge garantier, som förr eller senare måste draga in engelsmännen i ett krig, som ur det brittiska imperiets synpunkt föreföll ganska onödigt. 137 Nu står England ensamt sedan Frankrike, mot givna löften, ingått en separatfred med Tyskland. Fransmännen kommer att tvingas arbeta mot sin forna allierade och GP förutspår att landet aldrig kommer att återfå sin stormaktsställning. England har också förlorat 132 Göteborgs-Posten, 22/ Göteborgs-Posten, 22/ Göteborgs-Posten, 25/ Göteborgs-Posten, 22/ Göteborgs-Posten, 23/ Göteborgs-Posten, 25/