IPR-avtal. Marianne Andersson

Transkript

1 Marianne Andersson

2 Titel: IPR-avtal Författare: Marianne Andersson Utgivare: KK-stiftelsen Datum: 2009, andra upplagan ISSN: Diarienr: [Klicka här och skriv diarienummer] KK-stiftelsens rapporter finns att beställa eller ladda ner på

3 Innehållsförteckning IPR-avtal till vilken nytta?... 5 Några fördelar med IPR-avtal... 6 Vad kännetecknar ett IPR-avtal?... 7 Introduktion till IPR-området Allmänt Upphovsrätt Patent Mönsterskydd Varumärkesskydd Företagshemligheter Lärarundantaget Anställda forskare Doktorander Högskolan som avtalspart Allmänt Sekretess Frågor och problem avseende IPR-avtal Allmänt Tvistlösning Bilaga 1: Checklista för IPR-avtal Bilaga 2: Avtal Bilaga 3: Avtal Kort om KK-stiftelsen... 40

4

5 IPR-avtal till vilken nytta? KK-stiftelsen finansierar forskning där högskolor och näringsliv samverkar. En av stiftelsens viktigaste insatser är att bidra till att näringsliv och högskolor tillsammans utvecklar internationellt ledande forskning som stärker företagens konkurrensförmåga och högskolans profilering av sin verksamhet. Samverkan ställer krav på att parterna kan komma överens om hur forskningsresultaten ska hanteras. För att denna process ska fungera så bra som möjligt bör parterna vara medvetna om vilka krav de kan och bör ställa. Dessa villkor sammanfattas i ett så kallat IPR-avtal som är en förkortning av samlingsbeteckningen Intellectual Property Rights, i Sverige benämnt immaterialrätt. IPR-avtalets syfte är att reglera vad som ska gälla mellan parterna avseende projektresultaten med beaktande av gällande svensk rätt. IPR-avtalet är en del i det avtalskomplex som reglerar samverkan i de av KK-stiftelsen finansierade projekten. Utgångspunkten i ett IPR-avtal är att det ska tillvarata medverkande parters intressen på bästa sätt. Samverkan och samproduktion i forskningsprojekt mellan högskola, näringsliv, myndigheter, ideella organisationer och institut är ett utvecklingsarbete som bygger på såväl olikheter som kompletterande kompetenser. Det är knappast möjligt att konstruera ett avtal som samtliga medverkande upplever som perfekt, eftersom parternas olikheter är alltför stora. Näringslivet har vinstintresse som övergripande mål, medan högskolan är en organisation som ägnar sig åt utbildning, forskning och samverkan med det omgivande samhället. I gränslandet mellan näringsliv och högskola finns forskningsinstituten som vanligtvis bedrivs i aktiebolagsform. I de fall kommuner och landsting är avtalsparter i forskningsprojekt kan deras medverkan ske i olika former, som hel- eller delägt aktiebolag eller myndighet, vilket måste beaktas särskilt i IPR-avtalet. Den här handbokens syfte är att ge handledning och utgöra ett verktyg för KK-stiftelsens projektägare vid framtagande av IPR-avtal. Villkoren i avtalen formuleras av parterna och är deras ansvar. Handledningen kan endast fungera som en del i den komplexa process som resultatutveckling innebär. 5

6 Några fördelar med IPR-avtal Kan strukturera arbetet i projektet Reglerar parternas rättigheter och skyldigheter Bidrar till att underlätta resultathanteringsprocessen Förebygger tvister Reglerar resultathanteringsprocessen i projektet även om de fysiska individerna i projektet byts under projekttiden 6

7 Vad kännetecknar ett IPR-avtal? Ett IPR-avtal är ett verktyg som parterna i forskningsprojektet tillsammans utformar och som reglerar villkoren för forskningsresultat som framkommer inom projektet. Begreppet IPR-avtal används särskilt för resultathantering vid samverkansforskning och för samarbetet i en vidare mening. Vissa minimikrav kan uppställas på vad som bör regleras i avtalet för att det ska fungera på ett meningsfullt sätt. Dessa minimikrav finns listade i bilaga 1, checklista för IPR-avtal. Syftet med checklistan är att samla ett antal punkter som tillsammans ska underlätta det planerade forskningsprojektets praktiska genomförande med avseende på hur resultaten ska hanteras. KK-stiftelsen, liksom andra forskningsfinansierande stiftelser och Vetenskapsrådet ställer i allmänhet inga krav för egen del på rätt till resultat i de projekt som finansieras, detta till skillnad från uppdragsforskning, där huvudprincipen är att den forskningsfinansierande parten, näringsliv, myndighet eller annan organisation, äger rätten till forskningsresultaten. KK-stiftelsen ställer dock som krav för forskningsfinansiering att de forskningsutförande och samverkande parterna träffar en överenskommelse i form av ett IPR-avtal för att underlätta att resultaten från forskningssamverkan kommer samhället till godo. Ett IPR-avtal är en förpliktande överenskommelse mellan olika självständiga juridiska personer: högskolan, företag, myndigheter, forskningsinstitut, ideella organisationer och andra i forskningsprojekten förekommande parter som samproducerar forskningsresultat. Parterna har i princip frihet att ingå avtal om vad som helst men kan inte binda andra, det vill säga tredje man, genom sitt avtal. Genom avtalet strukturerar parterna arbetet i projektet, rättigheter och skyldigheter regleras, hur eventuella konflikter ska lösas skrivs in liksom hur förändringar i avtalet eller avtalets tillämpning kan ske. Det är således parterna som disponerar över avtalet. Vad avtalsrätten i allmänhet söker reglera är hur avtal ingås, vad avtal innebär i form av parters rättigheter och skyldigheter och vad som händer för det fall någon part bryter överenskommelsen. Dessa grundfrågor är inte speciella för IPR-avtal utan gäller för avtal i allmänhet. Att kunna lita på att ingångna avtal följs är en grund för att etablera och upprätthålla fungerande relationer med andra intressenter. Avtalet är i sig förtroendeskapande. Avtalslagen (1915:218) är allmänt hållen och reglerar avtalets ingående, giltighet och ogiltighet. För specifika problem tillämpas lagar som särskilt 7

8 reglerar vissa avtalstyper, till exempel lagen om handelsbolag och enkla bolag eller praxis inom avtalsrätten. I IPR-avtalet är minst en av parterna (högskolan) en myndighet som utöver den privaträttsliga regleringen även styrs av ett förvaltningsrättsligt regelverk. Detta innebär bland annat att högskolan, till skillnad från näringslivsintressenterna, i fullgörandet av avtalet bland annat måste beakta offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Forskare från högskolan har en särställning i avtalet. De omfattas nämligen av lärarundantaget i lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar. Denna omständighet måste beaktas vid utformandet av avtalet. Lärarundantaget är dispositivt, det kan med andra ord avtalas bort, men detta bör göras på ett sådant sätt att forskarens intressen ändå kan tillvaratas. Doktorandernas och studenternas särställning ska också beaktas vid utformandet av avtalet. Högskolan har ett särskilt ansvar gentemot doktoranden/studenten, som genomgår en utbildning under en tidsbegränsad period och inte omfattas av vanliga anställningsavtal. En doktorand/student äger själv rätten till sina resultat och har möjlighet att avtala om resultatet. Ytterligare en begränsning vad gäller principen om avtalsfrihet mellan parterna är konkurrenslagstiftningen. Skulle avtalet hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på marknaden för de produkter eller tjänster som omfattas av avtalet, kan avtalet helt eller delvis bli ogiltigt enligt lagen om konkurrensbegränsningar (1992:480). Högskolan och forskarvärlden styrs av andra utgångspunkter, värderingar och krav än näringslivet och samhället i övrigt. Forskarna söker ny kunskap, och publicering är en kärnfråga, medan näringslivet söker nya produkter och tjänster som kan kommersialiseras på en marknad. Högskolornas uppgifter är enlig högskolelagen (1992:1434) utbildning, forskning och samverkan med det omgivande samhället. Forskarna är, på goda grunder, positiva till att ett anslag kommer att utbetalas som möjliggör ett intressant forskningsprojekt men saknar ofta erfarenhet av avtal som reglerar resultathanteringen. Det är viktigt att parterna innan det planerade forskningsprojektet genomförs, till exempel i samband med ansökan om forskningsmedel, lägger ner tid och viss möda på ett genomtänkt avtal och eventuellt konsulterar juridisk expertis. Allt kan inte förutses, men mycket besvär och obehag kan förebyggas. 8

9 Det är högskolan som är avtalspart i IPR-avtalet, inte den enskilde forskaren, och det är viktigt att högskolan därför inser sitt ansvar för att ge den enskilde forskaren det stöd som krävs för att ett kvalitativt IPR-avtal ska kunna utformas. I bilagorna 2 och 3 finns exempel på IPR-avtal från KK-stiftelsens forskningssatsningar. Bilaga 2 är utformad med avseende på resultat som kan erhålla upphovsrättsligt skydd och bilaga 3 avser resultat som kan erhålla patent. Observera att de endast utgör exempel och inte är mallar som kan kopieras. Varje IPRavtal måste ha en individuell utformning och utformas utifrån parterna, deras förutsättningar, det aktuella forskningsprojektet och de i projektet verksamma forskarna. Att tänka på Parterna ansvarar för avtalets utformning Parternas intressen och olikheter beaktas Avtalet anpassas till forskningsprojektet Forskare/doktoranders särställning regleras 9

10 Introduktion till IPR-området Allmänt IPR är en förkortning av det internationella begreppet Intellectual Property Rights. Den svenska beteckningen är immaterialrätt. Båda begreppen innefattar rättsskyddet för intellektuella prestationer och kännetecken. Termen Intellectual Property avser det intellektuella skapandet, den intellektuella prestationen och det svenska immateriella söker på samma sätt beskriva att det är fråga om ett intellektuellt skapande. Intellectual Property Rights, IPR, och immaterialrätt uttrycker att det är fråga om en äganderätt till den intellektuella prestationen. I den juridiska terminologin hänförs IPR/immaterialrätt till det förmögenhetsrättsliga området, närmare bestämt det civilrättsliga. IPR/immaterialrätt är en ensamrätt som innebär att rättsinnehavaren, den eller de som skapat den intellektuella prestationen/resultatet, i forskningsverksamhet den aktuella forskaren eller forskargruppen, äger rätt att bestämma över resultatet. Begreppet ensamrätt innebär således inte att det endast kan vara en enda rättsinnehavare. För de fall flera forskare samverkar tillkommer rätten till resultatet dem som samverkat gemensamt. Rättsområdet IPR/immaterialrätt har internationellt och nationellt utvecklats under århundraden och har i dag, genom den moderna tekniken som möjliggör snabb reproducering och spridning såväl nationellt som globalt, erhållit en framskjuten position i samhället. Ett annat skäl till att det intellektuella rättsområdets betydelse starkt ökat är att det handlar om att skydda innovationer som har en stor ekonomisk betydelse. I det sammanhanget har högskoleområdet i Sverige under det senaste tiotalet år ställts inför krav på att medverka i innovationsprocessen i syfte att stärka Sveriges konkurrenskraft. Dessa krav innebär att högskolorna måste engagera sig i hur resultaten som härrör från forskningen ska hanteras ur ett immaterialrättsligt perspektiv. IPR/immaterialrätt indelas i två huvudområden, upphovsrätt och industriellt rättskydd. Upphovsrätt är en rättighet som uppstår utan krav på registrering, medan det industriella rättsskyddets olika skyddsformer kräver ett formellt ansökningsförfarande hos en myndighet. I högskolelagen (1992:1434) 1 kap 6 anges att för forskningen ska som allmänna principer gälla att forskningsproblem fritt får väljas, forskningsmetoder fritt får utvecklas och forskningsresultat fritt får publiceras. Det är således forskaren som själv väljer hur det upphovsrättsligt skyddade 10

11 forskningsresultatet publiceras, om inte en överenskommelse träffats om hur publicering ska ske. Lag (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar gäller därför inte för lärare inom högskolan. Utan hinder av lagen och sina anställningsavtal har forskarna rätt att exploatera sina i tjänsten gjorda uppfinningar utan hinder från arbetsgivaren, det så kallade lärarundantaget. Det är således forskaren/uppfinnaren som själv äger rätt att disponera över sitt resultat och att själv välja tidpunkt och sätt för tillkännagivande eller första offentliggörandet av uppfinningen. IPR-avtalet kan även kompletteras med avtal vari forskaren överlåter den ekonomiska rätten av sina resultat till en part som förhoppningsvis kan överföra resultaten till marknaden. Avtalet kan å andra sidan reglera att forskaren behåller sina resultat. Det industriella rättsskyddets skyddsformer, till exempel patent, mönsterskydd och varumärke kräver ett ansökningsförfarande som leder till registrering av rättigheten. Förfarandet innebär ett krav på utredning i varje särskilt fall, och det är lämpligt att anlita expertkunskap. Patentbyråer kan biträda, och på högskoleområdet finns expertkunskap vad gäller utredning och rådgivning utan eget vinstintresse hos Forskarpatent i Uppsala AB. Forskarpatent biträder efter överenskommelse forskare från Sveriges högskolor. I sammanställningen kommer upphovsrätten att behandlas utförligare än det industriella rättskyddet, eftersom de flesta av de resultat som framkommer i de av KK-stiftelsen finansierade forskningsprojekten omfattas av det upphovsrättsliga skyddet. Upphovsrätt Upphovsrätten har under senare år erhållit en allt större betydelse genom den digitala miljön. Olika medier och en snabb, global kommunikation och därmed spridning till både arbetsplatser och privata hem har förändrat förutsättningarna för produktion och exploatering av skyddade verk. Upphovsrätten har även utvecklats till ett internationellt handelspolitiskt instrument. Den grundläggande upphovsrättsliga regleringen internationellt är Bernkonventionen från Sverige anslöt sig till konventionen 1904, och den har under de drygt hundra åren genomgått revideringar. 11

12 Den upphovsrättsliga regleringen i Sverige återfinns i upphovsrättslagen (1960:729), som har ändrats ett stort antal gånger sedan tillkomsten. Till denna finns två förordningar, upphovsrättsförordningen (1993:1212) och internationella upphovsrättsförordningen (1994:193). Upphovsrätten skyddar enligt upphovsrättslagen litterära och konstnärliga verk. Begreppen innefattar, förutom skönlitterära eller beskrivande framställningar i tal och skrift, allt från datorprogram, databaser, musikaliska eller sceniska verk till fotografier, film, bildkonst, byggnadskonst och brukskonst eller verk som kommit till uttryck på annat sätt. Till litterära verk hänförs även kartor, liksom andra i teckning eller grafik eller i plastisk form utförda verk av beskrivande art. Vad som gäller för datorprogram ska i tillämpliga delar gälla även förberedande designmaterial för datorprogram. Skyddet omfattar följaktligen alla former och uttryck av intellektuellt skapande, oavsett hur det kommit till uttryck, men det måste på något sätt ha kommit till uttryck. En idé har i sig inget upphovsrättsligt skydd utan måste, till exempel, framföras i en vetenskaplig artikel för att omfattas av skyddet. Lagstiftningen ställer emellertid inte krav på att framställningen fixeras i ett fysiskt exemplar, utan även en föreläsning har ett upphovsrättsligt skydd i den form den framförs. Upphovsrätten innefattar således olika kategorier av verk. För att verket ska erhålla rättsskydd, som uppstår utan krav på registrering, krävs att verket har tillkommit genom upphovsmannens eget intellektuella och personliga skapande. Inom upphovsrätten anges detta krav på så sätt att verket ska ha självständighet och originalitet och att två personer oberoende av varandra inte ska kunna åstadkomma samma verk, det så kallade dubbelskapandekriteriet. Ett annat begrepp är verkshöjd. Begreppet verk och om verket har rättsskydd har behandlats i åtskilliga rättsfall och i den juridiska litteraturen nationellt och internationellt under många år. Eftersom upphovsrätten uppstår formlöst utan krav på registrering, sker i praktiken verkshöjdsbedömningen vid påstått intrång, det vill säga vid en rättslig prövning i domstol. Allmänt kan nog påstås att kravet på originalitet sjunkit i takt med den tekniska utvecklingen och i dag är relativt lågt. Detta innebär att allt fler alster omfattas av det upphovsrättsliga skyddet. De forskningsresultat som framkommer inom högskolevärlden borde i de flesta fall vara av en sådan art att de omfattas av det upphovsrättsliga skyddet, om inte annan skyddad rättighet är aktuell. Skulle tveksamhet uppstå om verkets art bör expertis anlitas. 12

13 Upphovsrätten ger upphovsmannen två olika typer av rättigheter, å ena sidan de ekonomiska rättigheterna och å andra sidan de ideella rättigheterna. De ekonomiska rättigheterna innebär att upphovsmannen har en ensamrätt att förfoga över verket genom att framställa exemplar och en rätt att göra verket tillgängligt för allmänheten genom att mångfaldiga och sprida verket. De ideella rättigheterna innebär att upphovsmannens namn ska anges på det sätt som god sed kräver när verket nyttjas, och att verket inte får ändras eller göras tillgängligt för allmänheten i sådan form och i ett sådant sammanhang som är kränkande för upphovsmannen. De ekonomiska rättigheterna är överlåtbara, så kan till exempel de resultat som framkommer i ett forskningsprojekt överlåtas från forskaren till högskolan, företag, organisation m.fl. De ideella rättigheterna kan inte överlåtas, men upphovsmannen kan avstå från dem. Det finns ett antal undantag från upphovsmannens rättigheter. Rätt att kopiera för privat bruk och citaträtten är sådana undantag. Allmänna handlingar omfattas heller inte av upphovsrätten annat än i de delar som utgör kartor, bildkonst, musikverk eller diktverk. Vissa bibliotek och arkiv undantas också, när det gäller viss framställning och spridning av upphovsrättsskyddat material. Upphovsrätten varar som huvudregel under upphovsmannens livstid och 70 år efter upphovsmannens död. Vad gäller närstående rättigheter, som till exempel artister och producenter innehar, är skyddstiden 50 år från verkets tillkomst. Fotografier, som har verkshöjd, har en skyddstid av 70 år efter upphovsmannens död. De fotografier som inte uppfyller kraven för upphovsrättsligt skydd har en skyddstid av 50 år från det år fotografiet togs. I svensk rätt finns även det så kallade katalogskyddet, som är ett skydd för sammanställningar och tabeller. Här finns inget krav på verkshöjd, men å andra sidan är skyddet svagare, och skyddstiden uppgår till 15 år. Under katalogskyddet faller databaser som inte uppfyller kraven för upphovsrättsligt skydd. Begreppet copyright är den engelska benämningen på upphovsrätt. Copyright har en symbol i form av ett C inom en ring,. Denna symbol har ingen rättsverkan i Sverige men utgör en påminnelse om att verket är upphovsrättsligt skyddat. 13

14 Vad gäller publicering av ett verk så kräver varje form av publicering, till exempel i tryckt skrift, på dvd eller över internet, upphovsmannens medgivande. Således kan inte ett tillstånd att få använda ett verk i tryck även anses omfatta publicering på internet. Skulle ett verk som omfattas av upphovsrätt kunna registreras som mönsterskydd eller varumärke erhåller verket dubbelt skydd. Patent Termen industriellt rättsskydd betecknar patenträttens ursprungliga syfte, att främja samhällets industriella utveckling och att innovationen kommer att användas för industriella och kommersiella ändamål. Patenträttens utveckling sammanfaller också med den industriella utvecklingen. Patent är en skyddsform som kräver registrering hos myndigheten Patentoch Registreringsverket (PRV). Liksom upphovsrätten är det en ensamrätt som tillkommer den som gjort en uppfinning. Alla uppfinningar omfattas inte av skyddet. Det krävs att uppfinningen är ny, att den utgör en lösning på ett tekniskt problem och att den har uppfinningshöjd. I patentsammanhang används begreppet innovation eller patenterbar uppfinning, att jämföra med upphovsrättens originalitetskrav. Patenträtten är i dag både tekniskt och juridiskt komplex och kräver specialister som kan regelverket, särskilt på de nya områden som bioteknik och kommunikationsteknik representerar. En patentansökan kräver ofta en omfattande utredning. Det vanligaste sättet att erhålla patent är att ansökan, prioritetsansökan, inlämnas till patentverket i Sverige eller i USA. Inom ett år inlämnas sedan en internationell ansökan, PCT-ansökan, vilken fullföljs nationellt och vid EPO European Patent Office, som har sitt säte i München, inom ytterligare 1 ½ år. Det nationella patentverket beviljar sedan patent. Liksom upphovsrätten regleras patenträtten av en internationell konvention, Pariskonventionen från Den svenska rättsliga regleringen är patentlagen (1967:837) och patentkungörelsen (1967:838). Patentverket utfärdar också patentbestämmelser och riktlinjer. Patentets skyddstid är 20 år från det att ansökan lämnades in. För skydd krävs emellertid att föreskrivna årsavgifter erläggs. Det finns ett tilläggsskydd för läkemedel som innebär att den vanliga tiden om 20 år kan förlängas med högst 5 år, detta med hänsyn till att innan ett läkemedel får 14

15 säljas på marknaden måste det genomgå en rad tester, varför den effektiva skyddstiden förkortas och patenthavaren inte hinner få täckning för sina kostnader med en tjugoårig skyddstid. Några länder, bland andra USA, tillämpar så kallad grace-period, vilket innebär att uppfinnarens egen publikation ej är hindrande om patentansökan inlämnas inom en viss given tid. Vad gäller forskningsresultat som kan bli aktuella att patentera är det viktigt att undvika publicering av dessa till dess patentansökan lämnats in. I annat fall går nyhetsvärdet förlorat och därmed möjligheten att erhålla patent. I IPR-avtalet regleras vad som ska gälla för publicering och i övrigt vad som ska gälla för nyttjandet av resultaten. I patentsammanhang används begreppen licens och överlåtelseavtal. Ett licens- eller överlåtelseavtal är för de flesta uppfinnare och forskare en möjlighet att förverkliga och kommersialisera sina resultat genom samverkan med näringslivsparter. Mönsterskydd Skyddsformen mönsterskydd förtjänar att omnämnas eftersom skyddet för designade produkter ökat starkt i omfattning. Mönsterskydd innebär ett skydd för industriprodukters yttre form. Det är först under de senaste åren som formskydd, med ett modernt begrepp designskydd, har erhållit en allt större betydelse och kommit att omfatta allt fler produkter. Design har blivit ett viktigt marknadsföringsinstrument och en del av företagets yttre framtoning. Den svenska lagstiftningen heter fortfarande mönsterskyddslag (1970:485), men den har genomgått stora förändringar genom de senaste årens EGlagstiftning, bland annat mönsterskyddsdirektivet från 1 juli Mönster skyddas också genom Pariskonventionen. Mönsterskydd erhålls genom registrering och är en ensamrätt till den specifika formen. En förutsättning för mönsterskydd är att objektet kan uppfattas visuellt, alltså med synsinnet. Dofter, smak och ljud är exempel på sådant som inte kan skyddas som mönster. Det är också en förutsättning att produkten har en viss, beständig form. Genom lagstiftarens val att i lagstiftningen använda termen produkt som allmänt begrepp för skyddsobjektet har denne markerat en vid tillämpning av skyddsområdet. Därmed omfattas till och med skärmbildsdesigner och ikoner på dataskärmen av skyddet. Det görs ingen skillnad på nytto- eller prydnadsföremål. Datorprogram är undantagna från mönsterskyddet. 15

16 Mönstret, med andra ord designen, ska vara ny och ha särprägel för att kunna skyddas. En design är ny om inget identiskt mönster gjorts tillgängligt före registrering. Kravet på särprägel är knutet till hur en kunnig användare uppfattar mönstret efter en realistisk helhetsbedömning av det berörda området. Funktionsskydd kan endast erhållas genom patent, och mönsterskyddet avser därför endast en produkts utseende. Design som är funktionell skyddas emellertid av mönsterskyddet. Det är endast sådana detaljer som uteslutande är funktionsbestämda som inte kan vara föremål för mönsterskyddet. Möjlighet att förvärva mönsterrätt tillkommer primärt den som skapat mönstret, formgivaren, men i andra hand formgivarens rättsinnehavare, om denne söker skyddet. I ansökan ska formgivaren anges. Om mönsterskydd blir aktuellt för resultat som framkommit i forskningsprojekt tillkommer resultatet, liksom för upphovsrätt och patent, den enskilde forskaren. Denne kan sedan träffa överenskommelse om nyttjandet av resultatet. Reglering saknas i mönsterskyddslagen om att arbetstagares mönster kan tillfalla annan. Skydd för mönster kan erhållas på tre olika sätt i Sverige: 1. Mönsterskydd enligt mönsterskyddslagen efter att registreringsansökan lämnas in hos PRV. 2. Registrerat formgivningsskydd efter ansökan enligt förordning om gemenskapsformgivning hos OHIM (byrån för harmonisering inom den inre marknaden, varumärken och formgivning i Alicante). 3. Oregistrerad gemenskapsformgivning enligt gemenskapsförordningen vilken uppstår automatiskt när formgivningen offentliggjorts, alltså gjorts tillgänglig för allmänheten. Skyddstiden för mönster är 5 år. Registreringen kan förnyas i femårsperioder högst upp till 25 år. För reservdelar är den högsta skyddstiden 15 år. Varumärkesskydd Mönsterskyddets betydelse har ökat i det moderna samhället och även varumärkesskyddet har erhållit en stark position. Att kunna särskilja varor och tjänster på en alltmer global marknad har stor betydelse ur ett ekonomiskt perspektiv. Varumärkesrätten har sedan lång tid tillbaka en starkt internationell prägel, och den svenska varumärkeslagen (1960:644) har förändrats och 16

17 kompletterats, bland annat med anledning av EG-rätten och förändrade förhållanden på marknaden. Ett varumärke är ett kännetecken för varor som används i näringsverksamhet. Varumärken som endast kännetecknar tjänster benämns också servicemärken. Varumärkesskydd erhålls genom inarbetning eller registrering. Inarbetning av ett varumärke innebär att det ska vara känt inom en betydande del av den krets till vilken det riktar sig. Registrering kan ske antingen hos PRV eller av OHIM. Att forskningsprojekt primärt skulle generera varumärkesskydd är mindre sannolikt. Först när produkterna ska lanseras på en marknad blir skyddsformen aktuell. Företagshemligheter I samverkansforskning mellan högskola och näringsidkare kan det förekomma att högskoleforskare får del av företagshemligheter och får även förbinda sig att inte yppa dessa till tredje man. Företagshemligheter regleras i lag (1990:409) om skydd för företagshemligheter. För att forskning ska falla inom ramen för denna lag gäller att den känsliga informationen är hänförlig till affärs- eller driftförhållanden i näringsidkarens rörelse vilka näringsidkaren håller hemliga och där röjande är ägnat att medföra skada för honom i konkurrenshänseende. Med information förstås i detta sammanhang både sådana uppgifter som har dokumenterats i någon form, inbegripet ritningar, modeller och andra liknande tekniska förebilder, och enskilda personers kännedom om ett visst förhållande, även om det inte dokumenterats på något särskilt sätt. Definitionen på information är således vid. Företagshemlighet betecknas ofta som know-how, som också kan licensieras, ofta i samband med patentutnyttjande. I EU-sammanhang används numera begreppet backgroundinformation. Högskoleforskare som bedriver samverkansforskning med företag måste vara införstådda med företagens intresse av att bevara företagshemligheter och att överträdelse kan leda till straffrättsligt ansvar. I praktiken vållar detta sällan problem, eftersom företagen oftast är tydliga gentemot högskoleforskaren hur deras know-how får användas. 17

18 Att tänka på Gör de i forskningsprojektet verksamma införstådda med vad som gäller avseende intellektuella rättigheter. Utred till vilken kategori av skyddade rättigheter resultatet kan hänföras. Välj, om möjligt, att registrera resultatet som en skyddad rättighet. Registrera före publicering. Respektera företagshemligheter. 18

19 Lärarundantaget Anställda forskare Lärarundantaget framgår som ett undantag i lag (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar 1 2 st som lyder: Denna lag avser här i riket patenterbara uppfinningar av arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Lärare vid universitet, högskolor eller andra inrättningar som tillhör undervisningsväsendet ska inte i denna egenskap anses som arbetstagare enligt denna lag, dock att lagen ska tillämpas på sådana lärare vid Försvarsmaktens skolor som är yrkesofficerare. Universitetslärare undantas alltså från lagens tillämpningsområde, vilket innebär att de, till skillnad från andra arbetstagare, inte enligt lag är skyldiga att hembjuda uppfinningarna till sina arbetsgivare. Lärarundantagen har under de senaste tio åren varit föremål för utredningar, NYFOR-kommitténs betänkande Samverkan mellan högskolan och näringslivet (SOU 1996:70), Vinnovas förslag till förbättrad kommersialisering och ökad avkastning i tillväxt på forskningsinvesteringar vid högskolor, Vinnova Policy VP 2003:1 och UHFOR-utredningen Nyttiggörande av högskoleuppfinningar (SOU 2005:95). Utredningarna har inte inneburit någon förändring av gällande rätt. En av anledningarna torde vara att lärarundantaget är dispositivt, vilket innebär att den enskilde läraren kan avtala om rätten till sina resultat och därigenom överlåta resultaten till annan part. Inom uppdragsforskning och samverkansforskning är det ofta förutsättningen för att forskningen överhuvudtaget ska kunna bedrivas. De lärare som inte vill överlåta sina resultat kan inte medverka i sådana forskningsprojekt. För det fall lärarundantaget skulle avskaffas krävs också en ändring i högskolelagen (1992:1434), eftersom högskolans uppgift i dag är utbildning, forskning och samverkan och inte kommersiell verksamhet i form av realiserandet av anställdas forskningsresultat. Av nuvarande högskolelag följer att även andra yrkesgrupper som är verksamma vid högskolan kan omfattas av lärarundantaget. De större lärosätena i Sverige har valt att inom ramen för sina uppdrag medverka i olika stödformer för att stödja sina forskare i resultathanteringsprocessen, det vill säga att nyttiggöra resultaten av högskoleforskningen. Eftersom lärarundantaget är dispositivt och forskarna kan avtala bort rätten till resultat följer också att forskarna har rätt att erhålla ersättning för 19

20 resultaten inom projektet. Förutsättningen för ersättningen och eventuella nivåer anges lämpligen i IPR-avtalet. Graden av detaljreglering får avgöras från fall till fall. Doktorander Doktorander äger själva rätten till sina resultat. Doktoranderna innehar en särställning, eftersom de genomgår en utbildning med given studieplan och till denna utbildning en finansiering. En doktorand ska handledas och examineras, och doktoranden omfattas inte av de anställningsavtal som annars förekommer inom högskolan. För de fall doktorander medverkar i uppdragsverksamhet och samverkansforskning är det viktigt att hänsyn tas till doktorandens utbildningssituation. Detta gäller såväl utbildningen som sådan som att avhandlingen ska kunna examineras offentligt. Det är därför viktigt att de forskningsresultat som blir resultat av samverkansprojektet erhåller det rättsskydd som kan bli tillämpligt före examinationen så att avhandlingen kan offentliggöras. Detta gäller även rapporter som publiceras under arbetets gång. Vad gäller ersättning för resultat gäller samma sak för doktorander som ovan angivits för lärare. Det är dock viktigt att särskilja eventuella medverkande doktorander i ett IPR-avtal så att de särskilda förutsättningar som deras medverkan i forskningsprojektet innebär framgår. Att tänka på De i projektet verksamma forskarna ska överlåta sina rättigheter på i avtalet angivna villkor. Doktorandernas särställning ska beaktas. 20