Min vecka som lägersköterska på YMCA i San Fransisco

Transkript

1 Internationellt Min vecka som lägersköterska på YMCA i San Fransisco Under en vecka mitt i semestern fick jag chansen att plåstra om barn på ett YMCA läger utanför San Fransisco. Jag ville uppleva ett KFUM/YMCA läger utanför Sverige, hur värderingar och visioner manifesteras på andra sidan jorden och sondera möjligheterna för eventuellt framtida utbyte. 14 De här dagarna har varit så givande och fyllda av intryck att det inte får plats i en krönika. Jag ska ändå försöka förmedla något av det jag tar med mig från min tid här och det som har imponerat stort på mig, nämligen ledarnas varma engagemang och generositet. När jag skriver det här sitter jag på en veranda mitt i lägerbyn. Jag har bara en dag kvar av min volontärvecka och tar in alla ljuden som är en stor del av atmosfären här på Camp Jones Gulch. Från tidig morgon till sena kvällen genomfars luften av ljusa barnaröster, glada tillrop, musik, applåder och olika hejarramsor. Som kontrast till detta vokala ackompanjemang bryter ett mer urbant ljud in; bilar. På en lägeryta som är flera kilometer i omkrets transportfordon en förutsättning för att verksamheten ska fungera. Lägret ligger i Santa Cruz bergen, en timmes bilresa söder om San Fransisco mitt i redwooddistriktet. Den gamla sågverkstan som var igång fram till 1930-talet är nu matsal för upp till 500 personer. Idag rymmer byn nära två hundra byggnader och hus inklusive lägerhyddor, kontor, bostadshus och förråd. Ett femtiotal ledare jobbar i princip dygnet runt för att varje unge som kommer hit ska uppleva årets höjdpunkt. Oavsett vem du är, varifrån du kommer eller hur din vardag ser ut, till Camp Jones Gulch kommer du för att leka, utvecklas, utmana dig själv, funka i grupp och framförallt: To have fun! Kroppen och knoppen känns som efter en väldigt lång dag på Gröna Lund i stekande sol. En vecka på läger med 180 barn och femtiotalet ledare är en cirkus. Och allt eftersom veckan fortskrider stiger min beundran för de tappra cirkusarbetare som får karusellen att gå runt och så även min tacksamhet över att jag får åka hem och sova snart. De kontrakterade ledarna som kommit hit från Ungern, Slovakien Polen och andra delar av USA har sex veckor kvar. Av hejarklackramsor innan frukost klockan åtta innan foggen har skingrats och solen torkat upp daggen. Av tröstande, förmanande, uppmuntrande, förklarande, hojtande, kramande och hey how ya doin -ande. Av organiserande och omorganiserande av barngrupper som ska ta sig från ridningen till pilbågeskyttet, till beachen och poolen till övernattning vid lägerelden. Runt elden väntar visserligen den himmelska s moren grillad marsmallow som pressas mellan två grahamskex med choklad som sakta smälter ihop till en ljuvlig amerikansk lägersmörja. Can I have s more please! Allt är dock inte sol och sötma. Efter lägerdiscot igår blossade heta känslor upp och salta tårar trillade lite här och var. Ledarna turades om att medla och trösta, det var många kramar och förstulna blickar från campare som ville men inte tordes fråga chans. Som volontär och assistent till lägersköterskan Granma Lynn, 73 år, blir man något av lägerkurator och extramamma. Det betyder många sena besök i sjukstugan där hemlängtan eller annan själslig smärta omvandlas till ont i magen eller huvudet. Ofta räcker det att prata en stund om ditt och datt, plötsligt har de glömt varför de kom, förklarar Jana som är ordinarie lägersköterska och tittar in en dag mitt i veckan. Hon var bara sju år när hon kom till lägret första gången. Hennes ledare från den tiden har nu barn på lägret och nu är det Jana ger tillbaka genom att pyssla om dem. Många av lägrets unga tonåringar har hon stöttat sedan deras första trevande år här och relationerna har vuxit till starka band. Vart hon än går får hon kramar och kollar läget. För Jana är lägret som ett andra hem och det var också hon hittade sitt drömjobb. -Sköterskerollen hittade mig och inte tvärtom. Drömmen att få jobba som lägersköterska väcktes här och nu är jag precis klar med min utbildning och hoppas får fast jobb till nästa sommar.

2 Att vara lägersköterska eller medic innebär dygnet-runthär är en hel hink i våra ögon. jour. Man sover med första hjälpenväska och walkie talkie, Ta det här med bekräftelse till exempel. I genomsnitt hör jag redo att rycka ut om något skulle uppstå. Till vår hydda som I love you tjugo gånger om dagen och det kramas oavbrukallas Becker droppar det in allt från barn med myggbett och tet. Ledare som love you:ar sina ledarkompisar. Barn som stukade fötter till ledare med migrän, näsblod med mera. love you:ar sina ledare och förstås sina föräldrar när de Tack och lov inget dramatiskt som inte kunnat avhjälpas ringer hem. Jag hör till och med chefen love you:a sin anmed det som finns i lägerapoteket än så länge. Problemet är ställda och utan att det låter anstötligt. Och om I love you bara alla strikta regler som omgärdar precis allt inom lägret inte känns tillräkligt personligt kan man lägga till I mean och särskilt medicin-biten. Du får inte erbjuda så mycket it för säkerhets skull, eller teckna ett hjärta med tummar som en klick Idomin utan att ha kollat i läkarformuläret att och pekfingrar. Geza från Ungern berättar hur han helt har föräldrarna har godkänt medicinsk behandling. Risken för omvärderat sin syn på fysiska och verbala kärleksförklaringar rättsliga påföljder har skapat ett paranoid samhälle där precis sedan han kom hit. Klart att Love you! här inte betyder allt måste dokumenteras och verifieras för att inte lämna mycket mer än Ha det! i Norge, men som socialt smörjmejuridiska kryphål och risk för miljonbelopp i böter. del fungerar det. Man lyfter fram varandra. Man letar efter Stommen i arbetet är utdelning av barnens tillfällen att säga något fint, påpeka när något medhavda mediciner och i en grupp med Ofta räcker det att gått bra eller tacka för en vänlig gest och så är 180 barn är det ett trettiotal som medicineden goda spiralen i gång. Sällan har jag stött på prata en stund om rar allt från allergi- astma till adhd och inså mycket vänlighet, bekräftelse och en känsla somningspreparat. Var femte barn tar alltså ditt och datt, av att vara hedergäst hos en stor bullrig, brokig regelbundet någon form av medicin och jag plötsligt har de familj ute på värsta äventyret som aldrig verkar vet inte hur det ser ut på våra svenska läger ta slut. men rent generellt märker jag en pillervän- glömt varför de kom Jag är väldigt trött men också djupt berörd av lighet bland folk som inte känns helt sund. till sjukstugan. alla eldsjälar som drivs av en vision; Att alla som Redwoodskogen som omger lägret är däkommer hit, bokstavligen, ska lämna sitt bagage remot en ren naturprodukt och en larger under sängen och komma ut som en i gänget. than life upplevelse. Träden som tillhör världens största, Fattig eller rik, tjock eller smal, gul, svart eller vit, queer eller dyker upp som jättelika mammutar mitt ute i de svala skugstraight. Ikväll kommer vi att sitta runt samma lägereld och giga skogsdungarna kring lägerbyn. Upp till fem människor tvåhundra röster ska sjunga ihop. Det finns en styrka och en med utsträckta armar krävs för att krama vissa träd och symbolik i det som inte går att snacka bort. Och den värmen blicken når sällan upp till toppen. Trädkronan ser bara ut att kommer att lysa upp i alla fall mitt höstmörker en bra bit in i fortsätta uppåt i all oändlighet vilket bara förstärker känslan november. av overklighet. Mike som är biolog och ledare berättar att det finns vissa djurarter som föds och dör uppe i redwoodträoch till Jessie, Andrew och Troy som gjorde den här veckan dens topp. De kommer aldrig ner på marken, allt de behöver möjlig: I just love you för att ni gör det ni gör för alla dessa finns däruppe. Nere på marken glider banansniglarna fram barn som på riktigt vet hur det är att stå utanför. I really i sakta mak. De är knallgula, slående lika bananer och både mean it! i färg och vissa, även i storlek. Den gamla klyschan om att PAULA ASARNOJ allt är tio gånger mer i USA bekräftas gång på gång. Inte Camp Jones Gulch den 11 juli 2013 bara geografiskt eller det materiella som att en mediumläsk Läs hela artikeln på - internationellt 15

3 Namn: ANDREW BOYD-GOODRICH År inom YMCA: 20 Roll: Chef Mest stolt over på lägret: Det är en fantastisk miljö för och här finns något för alla både ur andligt, pedagogiskt och miljömässigt finns det något för all här. Jag är oerhört stolt för min personal, deras driv och energi, kamratlighet, de är så hängivna sin uppgift och det känns och syns. Störst utmaning just nu: Att underhålla en så stor egendom med mer än hundra byggnader kräver enorma resurser både ekonomiskt och personellt. Just nu skulle vi behöva cirka 20 miljoner dollar (ca 120 miljoner svenska kronor) för att få upp lägret på den nivå vi önskar. Vi söker aktivt efter nya finansieringsmöjligheter. Vad får barnen här som de inte får på andra läger: Vårt internationella utbyte skapar dynamik och erbjuder ett spännande utbyte mellan olika kulturer. För barnens del vill vi att Camp Jones Gulch ska vara så mycket mer än bara att gå från en rolig aktivitet till en annan. Vi har alltid ambitionen att alla ska utvecklas på flera plan, intellektuellt, fysiskt och mentalt. Att våga klättra en tio meter hög vägg kan med rätt handledning bli stark upplevelse, både för handledaren och barnet. Namn: JAMIE MAIRE Ålder: 20 år Roll: Seniorledare År på lägret: 12 år Hur jag blev hästskötare på Camp Jones Gulch: Jag var sju år när jag kom hit första gången och har varit här varje sommar sedan dess. När jag var 17 år var jag färdig seniorledare och började jobba med hästar. Jag arbetar elva veckor från maj till augusti och arbetsdagen startar klockan 7 på morgonen och pågår till klockan 19 på kvällen alternativt till om man sover med barnen i hytterna. Vi är sex skötare som sköter ridlägret med ca 14 barn. Utmaningar: Jag är ofta väldigt peppad i börjar av säsongen och vill göra för mycket på en gång. Knepet är att fördela tid och ork så att man håller perioden ut. Sen kan det vara utmanande med flickor i tonåren. De vill gärna bilda gäng och det gör att vissa känner sig utanför. Vi jobbar mycket med det för att alla ska känna sig inkluderade. Namn: JESSIE PREVOST Ålder: 36 År inom YMCA: 13 Roll på lägret: Chef over famije och ungdomssektionen. Min YMCA story i korthet: Jag växte upp som nyckelbarn i Richmond som hör till de mindre priviligierade områdena i San Fransisco. På den tiden hade inte YMCA så bra rykte och jag hade fyllt 21 när jag började jobba med lägerverksamhet för YMCA. Det gick bra, vi växte från barn på kort tid. Min bästa YMXA erfarenhet: Jag har fått mycket hjälp vad gäller mina sociala färdigheter. Genom organisationen fick jag bra förebilder och väldigt mycket stöd. Min chef pushade mig att våga plugga på högskolan, jag är den enda i min familj som har universitetsexamen. Det bästa med Camp Jones Gulch: Jag uppskattar att man uppmuntrar människor att växa som individer. Hit kommer barnen för att lära sig kommunicera utan elektronisk media, bara det är en utmaning.

4 Namn: Ahron Cervania Ålder: 23 år Roll på Camp Jones Gulch: Lägerkoordinator År inom YMCA: 6 år Min YMCA historia i korthet: Jag var arton när jag kom hit första gången av en slump. Jag var på klätterkurs och fick uppleva lägret och anmälde mig att gå ledarskapsprogrammet. Idag är jag ansvarig för ledarutbilning inom livräddning, höghöjds- och linbana. Jag håller också i schemaläggningen av lägerveckorna. Största utmaningen på lägret: Gruppdynamiken, när individer med olika personlighet, värderingar och bakgrund tvingas samarbeta. Vårt jobb är att hitta den gemensamma nämnare som gör att det fungerar. Som ledare blir jag ofta förvånad. Den unge man först tänker kommer att bli krävande visar sig i slutänden vara den största tillgången och vice versa. Vad jag har lärt mig som lägerledare: Tålamod. Och att det går att jobba disciplinerat och ha kul under tiden! Roligt och fokuserat måste inte vara en motsättning. Sorgligt just nu: Att jag troligen upplever min sista sommar här. Jag vill bli arkeolog och drömmer om att bli en av de första bosättarna på mars! Jag skulle ångra mig om jag inte tog chansen att gå vidare i livet, även om det gör ont i hjärtat av tanken att lämna Camp Jones Gulch. Barnen har hemlängtan. Ledarna har lägerlängtan. När man jobbar så tätt ihop som vi gör under så speciella omständigheter så får man väldigt starka band till varandra och den här platsen. Namn: GEZA NEMETH Ålder: 22 år Nationalitet: Ungrare Jag hittade hit via organisationen Campleader som rekryterat 900 unga från Ungern som jobbar på olika läger i USA. För mig personligen betydde det en fantastisk möjlighet att flyga för första gången i mitt liv, upptäcka ett annat land, arbeta och tjäna lite fickpengar. Bäst på lägret: Att jag har fått många nya insikter och ändrat mitt sätt att se på amerikaner. Jag tror att barnen här växer upp på ett friare sätt än vi och man förbereder dem för att lyckas i livet genom andra förmågor än att bara vara bra i skolan. Största krisen: Jag tvivlade starkt på att jag skulle kunna leva upp till förväntningarna efter några veckor. Min engelska var inget vidare och jag jämförde mig med de andra ledarna som fick mycket bättre kontakt med barnen än jag. Tack vare bra stöd från mina kollegor övervann jag mig själv och nu känner jag att den här tiden är ett ömsesidigt utbyte för mig och barnen. Största skillnaden: Hemma visar man inte lika mycket känslor och krrmas som här. Jag har nog blivit en gladare och öppnare som människa sedan jag kom hit.

5 Namn: Troy O Leary År inom YMCA: 20 Roll: Vice VD, internationella relationer. YMCA story i korthet: Troy började jobba för the Y direct efter studenten som 19 åring. När han var 25 år och testade positivt för HIV beslöt han att satsa det som han trodde var sina sista år på att göra något värdefullt och bestående för de unga i samhället. Troy var med och utvecklade ett program för unga med mål att bidra till deras utveckling som produktiva, ansvarstagande trygga och sociala medborgare. Programmet blev framgångsrikt och Troy blev en efterfrågad föreläsare som har rest runt hela världen och berättat om YMCA:s arbetsmodell för unga. -Det var inom YMCA som jag fick mina närmaste vänner som stöttade mig igenom min sjukdomstid. Tack vare bromsmediciner har viruset gått tillbaka och jag lever som vem som helst idag. Om internationellt utbyte: Enklast är att anmäla sig som volonotär vilket innebär ett enkelt turistvisa. Vi skulle också kunna skissa på ett partnerskap mellan Sverige och San Fransisco som specificeras via ett kontrakt. Volontärer behöver vara minst 18 år och uppåt. Vi har också ett tvåveckos ledarprogram, Leaders in training från 14 yrs old or Councelors in training från 16 years old. En vecka är teori och praktik, en vecka är lägerpraktik ihop med de andra ledarna och barnen.