Hans Liman. Jens Johannesson och Tommy Ek ex

Transkript

1 1

2 Titel: Eklänet Östergötland naturinventering av ekmiljöer. Projektledare: Författare: Utgiven av: Hemsida: Beställningsadress: Hans Liman Jens Johannesson och Tommy Ek Länsstyrelsen Östergötland Länsstyrelsen Östergötland Linköping Länsstyrelsens rapport: 2006:10 ISBN: Upplaga: ex Rapporten bör citeras: Länsstyrelsen Östergötland Eklänet Östergötland naturinventering av ekmiljöer. Rapport 2006:10. Foto: Omslag: Layout: Tryck: Jens Johannesson (där inte annat anges). Eklöv (foto: Göran Billeson). Ekbark på Strålsnäs-eken, tårticka i Brokinds skolhage, betesdjur vid Strålsnäs-eken, mätning av grov ek på Risö. Jerhammar & Co, Norrköping Davidsons Tryckeri AB, Växjö Många övriga personer har bidragit vid de bakgrundsarbeten och analyser som ligger till grund för denna rapport. Vi vill särskilt nämna Kaj Almqvist, Leif Andersson, Kjell Antonsson, Karl-Olof Bergman, Stefan Björklund, Göran Börkén, Kenneth Claesson, Tomas Fasth, Mikael Hagström, Björn-Erik Holm, Nicklas Jansson, Ulf Kleist, Kjell Mathson, Anders Nordin, Thomas Ranius, Eva Siljeholm, Anders Tingvall, Annika Toll och Magnus Wadstein. 2

3 3

4 4

5 Förord Sedan slutet av 1980-talet har ekmiljöerna i Östergötland varit föremål för omfattande naturinventeringar. Efter en inventering av det klassiska eklandskapet mellan Linköping och Åtvidaberg, som sedan klassats som riksintresse för naturvården, har även resten av länets ekmiljöer karterats i projektet Eklänet. Mycket kunskap finns nu insamlad och denna rapport ger en samlad bild av vår kunskap om Eklänet Östergötland. Här redovisas sammanställningar av värdekärnor, skötselbehov, situationen för rödlistade växt- och djurarter i ekmiljöer, förekomst av grova ekar, eklandskap i form av s.k värdetrakter och en genomgång av hur värdena i respektive kommun gör Östergötland till ett eklän. Detaljerad information om respektive värdekärna redovisas inte i rapporten men går att erhålla i respektive kommuns naturvårdsprogram. Denna rapport sammanfattar nuvarande kunskap och kommer att följas av bl a en rapport om vedlevande skalbaggar knutna till ekmiljöer samt inom ett par år av en rapport om den omfattande inventeringen av grova träd i Östergötland som nu är inne i sitt slutskede. Nyligen har även en broschyr om ekskötsel och en bok om mångbruk av ekmiljöer publicerats inom ramen för EU-projektet Advantage Hardwood. Det är med stor stolthet vi kan konstatera att vi i Östergötland har några av de finaste och mest värdefulla eklandskapen i landet, ja kanske i hela Europa. Denna stolthet innebär också ett ansvar. Ett ansvar att långsiktigt förvalta ekmiljöerna. Detta måste vi göra tillsammans! Alla goda krafter måste hjälpas åt och dra sitt strå till stacken. Markägaren har genom sitt ägande och brukande förvaltat värdena generation efter generation och är den viktigaste parten i detta arbete även i framtiden. Myndigheter som länsstyrelsen, skogsstyrelsen och länets kommuner har dock också en viktig roll både som rådgivare och kunskapsförmedlare samt som förmedlare av stöd till skötsel- och bevarandeåtgärder. Östergötland har utsetts till ett av landets pilotlän för utveckling av landskapsstrategier och kommer att bedriva detta arbete med eklandskapet som fokus. Vi hoppas därigenom kunna komma ett steg vidare i att utveckla ett arbetssätt som innebär att vi långsiktigt och genom mångbruk kan bevara och utveckla Eklänet i harmoni med en lokal och regional utveckling. Samordnare för Projekt eklänet har Hans Liman på länsstyrelsen varit. Kartläggningen av ekmiljöer har till stor del samordnats med framtagande av naturvårdsprogram i länets olika kommuner men också Skogsvårdsstyrelsens nyckelbiotopsinventering. Jens Johannesson har varit huvudförfattare av rapporten. Regionförbundet Östsam (i form av den nu nedlagda Östgötastiftelsen Natur och Fritid) och Naturvårdsverket har på ett värdefullt sätt medfinansierat projektet. Många personer därutöver har på ett förtjänstfullt sätt medverkat till att vi nu på detta sätt kan summera kunskapen om Eklänet Östergötland. Linköping april 2006 Björn Eriksson landshövding Claes Svedlindh naturvårdschef 5

6 Sammanfattning 9 Summary 10 A. Eklänet Östergötland - resultat av naturinventering av ekmiljöer 11 Värdekärnor 11 Dagens ekmiljöer - en rest av lövrika landskap 12 Hävd-situationen i ekmiljöerna 13 Senvuxna gammelekar i ekbranter och ek-tallskogar 15 Signal- och rödlistade arter i ekmiljöer 16 Insektsfaunan 17 Lavfloran 18 Kartering av gamla och ihåliga träd 19 Hålträdens utvecklingsstadier 21 Värdetrakter för ädellövmiljöer 22 B. Inventeringen av Östergötlands ekmiljöer 23 Inventering av värdekärnor 23 Landskapskartering av gamla träd och alléer i Östergötland 26 Projekt hotade arter i Östergötland 31 C. Östergötlands ekmiljöer på Europakartan 33 D. Kulturhistoria 37 E. Landskapshistoria 38 F. Ekens ekonomiska värde 40 G. Ekens åldersutveckling 41 H. Ekmiljöer 46 I. Eklevande flora och fauna 58 Insekter 58 Lavar 60 Svampar 63 Mossor 67 Kärlväxter 68 Fåglar 69 Däggdjur 70 6

7 J. Ekmiljöer på landskapsnivå 71 Värdetrakter för ädellövmiljöer i Östergötland 71 Studier av några eklandskap; Händelö, S:t Anna och Ullstämma 76 K. Ekmiljöer i länets kommuner 79 Ekmiljöer i Boxholms kommun 81 Ekmiljöer i Finspångs kommun 85 Ekmiljöer i Kinda kommun 89 Ekmiljöer i Linköpings kommun 94 Ekmiljöer i Mjölby kommun 99 Ekmiljöer i Motala kommun 103 Ekmiljöer i Norrköpings kommun 107 Ekmiljöer i Söderköpings kommun 113 Ekmiljöer i Vadstena kommun 121 Ekmiljöer i Valdemarsviks kommun 124 Ekmiljöer i Ydre kommun 129 Ekmiljöer i Åtvidabergs kommun 133 Ekmiljöer i Ödeshögs kommun 137 Litteratur 140 Bilaga 1. Några ekanknutna arters förekomst i Östergötland 142 7

8 Fakta Ek (Quercus robur) och bergek (Quercus petraea) Eken är en del av en artrik växtfamilj där även bok och äkta kastanj ingår. I världen finns hela 300 arter i eksläktet Quercus varav ett 30-tal finns i Europa. Sveriges ekförekomster är en utlöpare av centraleuropas lövskogar och här finns endast två arter ek. Den vanliga eken (Quercus robur) kallas även skogsek eller stjälkek medan bergeken (Quercus petraea) också kallas druvek. Arterna är inte riktigt skarpt avgränsade och där de förekommer tillsammans, särskilt längs kusterna, är troligen hybrider vanliga. Eken är liksom många av de ekanknutna organismerna ljus- och värmekrävande och föryngring av ek kräver relativt öppna miljöer. Större ekförekomster påträffas främst intill stora värmemagasinerande vattensystem där vegetationsperioden på hösten blir längre. I Sverige finns större ekbestånd bl a i Mälardalen, i Stångådalen söder om Linköping samt i kusttrakterna kring Västervik och i Blekinge. Även i Östersjöns skärgårdar finns bitvis samlade ekförekomster. Eken kan växa på de flesta typer av mark utom djup torvmark. Med sitt djupa rotsystem är dock ett djupt jordlager det bästa. De mest idealiska ekmarkerna är idag vanligen uppodlade till åkerjord. Eken växer naturligt i blandbestånd med andra ädellövträd som, om de är gamla och håliga, Långsiktigt är alla ekmiljöer hävdberoende med undantag av de naturligt ljusöppna bergbranter där ek förekommer. delvis kan ha samma flora och fauna knuten till sig som eken. Eken är dock det trädslag i Sverige som utgör livsmiljö för allra flest arter. Genom dess förmåga att bli månghundraårig har en mycket stor mängd olika nischer (livsmiljöer) utvecklats på och i trädet. Grova barksprickor och olika håligheter med variation i mikroklimat är några av dessa. Eken kan bli mycket gammal och växa frisk i åtminstone 300 år. Därefter kan den leva minst 300 år till under ökad rötning. Sedan kan den i bästa fall stå ytterligare 300 år som död eller levande under successiv nedbrytning. Långsiktigt är alla ekmiljöer hävdberoende med undantag av de naturligt ljusöppna bergbranter där ek förekommer. Naturvärdena knutna till ekar har framför allt utvecklats i ett beteslandskap där grova, vidkroniga och solbelysta träd varit vanliga. Dessa ekmiljöer är de artrikaste och kräver bete för sitt bevarande. 8

9 Sammanfattning Omkring 15 års naturinventeringar av ekmiljöer, såväl i form av riktad ekinventering som i samkörning med nyckelbiotopsinventeringen och olika kommunala naturinventeringar, har givit ett unikt underlagsmaterial om länets ek- och ädellövmiljöer. Även om inriktningen har varit att kartlägga de mest värdefulla ekmiljöerna, s.k värdekärnor, finns i stort sett alla länets värdefulla ädellövmiljöer i materialet då ädellövmiljöerna normalt har åtminstone ett inslag av ek. Områdesinventeringar har följts av riktade artinventeringar i utvalda områden vilket även givit en god bild av artinnehållet i ekmiljöerna. I det inledande kapitlet presenteras de viktigaste resultaten av arbetet. I därpå följande kapitel presenteras arbetet mer ingående och ekmiljöer och delar av artinnehållet beskrivs. Slutligen ges en sammanfattning kommunvis av ekmiljöerna. Värdekärnornas geografiska läge och innehåll är kartlagt. Det finns ca ha värdekärnor av ekmiljöer i Östergötland. Det utgör 1,7% av länets landareal eller 2,8% av skogs- och naturbetesmarksarealen. 94% av värdekärnorna har skapats i ett betes- och slåtterlandskap och är beroende av bete eller annan hävd för att långsiktigt bevaras. 60% av de hävdberoende ekmiljöerna saknar idag hävd och är igenvuxna, mer eller mindre slutna miljöer. Branterna utgör 6% av värdekärnorna och även de senvuxna gammelekarna i ekbranter och ek-tallskogar har sparbanksekarnas rika flora och fauna. Förekomsten av rödlistade och regionalt rödlistade arter i ekmiljöer är relativt väl känd. Ca fynd av 291 olika arter har gjorts i värdekärnor av ekmiljöer. Kunskapen är mycket värdefull vid informations-, skötsel- och bevarandearbete. Gamla och ihåliga träd samt alléer kartläggs i hela Östergötland (beräknas klart under 2006). Ca av de registrerade träden är ekar av vilka ca är grövre än 1 meter i diameter. Ett system för indelning av trädens hålstadier har utarbetats och använts vid karteringen. 14 ekologiskt särskilt rika landskapsavsnitt, s.k värdetrakter, har avgränsats och beskrivits. I värdetrakterna finns de flesta av de högst värderade värdekärnorna och de innehåller gammelekar i rik mängd. I landskapsavsnitten finns även efterföljare till dessa. Dagens ekmiljöer är en rest av avsevärt lövrikare betade landskap. Gamla träd och stora arealer lövskog och ädellövskog är en bristvara i alla värdetrakter. Om de finaste eklandskapen långsiktigt ska kunna behålla och utveckla sina kvalitéer krävs i vissa fall att mängden ekbevuxna marker ökar och att betet återupptas i igenvuxna miljöer. Där är kunskap om de befintliga ekmiljöerna och deras hävd av avgörande betydelse. 9

10 Summary In recent years considerable research has been carried out into the extent and content of the oak habitats of Östergötland. A specific oak habitat survey together with knowledge from the woodland key habitat survey and different surveys initiated by the municipalities provide the basis for this report. The aim has been to map oak-dominated core sites but as the oak is almost always intermingled with other broad-leaved trees this report covers most of the broad-leaved environments of high nature conservation importance in Östergötland. Mapping of core sites has been followed up with surveys of oak-dwelling species such as beetles, lichens and fungi. This provides knowledge of the populations of species in the oak habitats of today. Mapping of oak-dominated core sites in a Geographic Information System has been completed hectares of broad-leaved woodland core sites are recognized. 94% of the core sites have their origin in an agricultural landscape as meadows, pastures or grazed woodlands. They are for their long-term preservation dependent on grazing or some other kind of management. 60% of the oak environments that are dependent on continuous management are not managed today and are in many cases overgrown. 6% of the core sites are steep slopes. Ancient oaks, which have grown very slowly, have the same flora and fauna as the giant trees in agricultural landscapes. The populations of Red-List and rare species in the core sites are relatively well known. The valuable research concerning the oak-dwelling lichen flora and beetle fauna is useful from management, conservation and information aspects. Old and hollow trees in Östergötland are registered in a Geographic Information System (to be completed in 2006). Around of these trees are oaks of which are large oaks (> 1 meter in diameter). A system of describing the degree of hollowing of broad-leaved trees has been developed. 14 core regions for broad-leaved trees are defined in Östergötland. These regions stand out as being especially rich in broad-leaved woodland with high nature conservation importance. The oak-dominated habitats of today are only relicts of a landscape in which broad-leaved trees were much more dominant. Old trees and landscapes with large areas of broad-leaved forests are today rare. Continuous management of broad-leaved woodlands and the agricultural landscape alongside with management of ancient trees and their replacements is crucial for the conservation of the oak landscape. In this sense the accumulated knowledge regarding the oak habitats in Östergötland is a crucial tool. Chapter A presents the most important results. In the subsequent chapters the methods, results and the oak environments are further described. Chapter K summarises the nature conservation importance relating to oak habitats in the 13 municipalities of Östergötland. 10

11 A. Eklänet Östergötland - resultat av naturinventering av ekmiljöer Värdekärnor Inventeringen av Östergötlands ekmiljöer redovisar ca ha ekpräglade värdekärnor med höga naturvärden. Det kan låta som en avsevärd yta men det utgör endast 1,7% av länets landareal eller 2,8% av skogs- och naturbetesmarksarealen. I värdekärnorna ingår betydande arealer annan värdefull lövskog men även avsnitt med andra naturtyper som barrskog, t ex i ek-tallbevuxna bergbranter, och öppna avsnitt ha av värdekärnorna (9%) finns inom naturreservat. Ekmiljöerna finns avgränsade i ett kartskikt som är tillgängligt genom Länsstyrelsen. Beskrivningar till respektive objekt är tillgängliga genom de kommunala naturvårdsprogrammen, se (sök naturvårdsprogram) eller respektive kommuns hemsida ha ekmiljöer kan låta som en avsevärd yta men det utgör endast ca 1,7% av länets landareal eller ca 2,8% av skogs- och naturbetesmarksarealen. Diagrammet visar motsvarande data kommunvis. Vadstena har en begränsad areal av såväl skog som betesmarker men av det som finns är en relativt stor andel värdefulla ek- och ädellövmiljöer. A. Eklänet Östergötland - resultat av naturinventering av ekmiljöer 11

12 Dagens ekmiljöer en rest av lövrika landskap Våra gammelekmiljöer är ofta mycket artrika men ytorna är en spillra av vad som en gång funnits och som de ofta mer eller mindre svårspridda arterna av bl a vedinsekter, lavar och svampar är anpassade till. Många arter kan leva kvar i landskapet under ganska lång tid trots att andelen passande miljö blivit för liten för långsiktig överlevnad. Utdöenden av arter kan komma långt efter att miljöerna minskat i utbredning eller lämplighet, det gäller speciellt i eklandskapet där arterna ofta kan leva kvar i enstaka gamla ekar under lång tid. Man talar om en utdöendeskuld. Vi riskerar att underskatta hur mycket vi behöver av lämpliga miljöer för att långsiktigt bevara de ekanknutna arterna. Som exempel var mellanspetten, som tidigare var en symbol fågel för det östgötska eklandskapet, troligen dömd att dö ut redan på 1930-talet. På grund av att arealen ekmarker under lång tid minskat var redan då hackspettarna för få för att långsiktigt klara sig genom omväxlande goda och svåra år. Hackspettar reagerar snabbare på landskapsomvandlingar än t ex insekter då de är beroende av större landskap. Det finns en stor risk att den kritiska gränsen även är nådd eller passerad för många eklevande insekter, även om det lokalt ännu finns ganska rika populationer kvar. Jämförelser med historiskt kartmaterial visar att i värdefulla eklandskap som t ex S:t Anna socken, Händelö och Ullstämma har arealen lövskog minskat till hälften eller mindre. I Ullstämmaområdet där de mest noggranna studierna av historiskt kartmaterial gjorts har de ekbevuxna markerna minskat till en tredjedel jämfört med 1700-talet. Dessutom har hävden av de kvarvarande markerna minskat och deras slutenhet ökat. Förhållandena för de eklevande organismerna har kraftigt förändrats. Minskningen av gamla träd i landskapet kan belysas av ett exempel från Vårdnäs socken söder om Linköping. Vid 1749 års ekinventering konstaterades ihologa, toppforna och rootsura ekar på skatte- och kronogårdar. Ekar som vi idag skulle kalla gamla hålekar. Uppskattningsvis fanns det kanske lika många gammelekar på frälsemarken i socknen vilket skulle inneburit ca gamla hålekar på knappt ha land. Enligt Länsstyrelsens trädkartering finns idag endast 159 gamla hålekar i socknen, 1,5% av det antal som fanns 1749! Då är detta ändå en socken med vad vi idag betraktar som mycket värdefulla ekbestånd. Bilden visar ett utsnitt av Häradskartan ( talet) i området strax norr om Bjärka-Säby, ett område som än idag är rikt på ekmarker. Ändå har stora landskapsförändringar skett och en stor del av dåtidens öppna ängsmarker är omförda till barrskog, bl a större delen av markerna i bildens högra del. 12 A. Eklänet Östergötland - resultat av naturinventering av ekmiljöer

13 Hävd-situationen i ekmiljöerna Ekmiljöerna är för sitt långsiktiga bevarande, sin utveckling och föryngring normalt beroende av skötsel, i första hand bete. Inventeringen av Östergötlands ekmiljöer visar genom jämförelse med Ängs- och betesmarksinventeringen att av länets ekmiljöer hävdas idag bara 31%. För vissa kommuner är andelen ännu mindre. Arealmässigt är det bara i Linköpings kommun som riktigt betydande arealer ekmiljöer beteshävdas. Om vi tar hänsyn till att ca 6% av ekmiljöerna utgörs av brantmiljöer som ej är hävdberoende för att värdena ska bevaras, så är ändå betydligt mer än hälften av de betesberoende ekmiljöerna ohävdade. Såväl den långsiktiga ekföryngringen, utvecklingen av framtida jätteträd som ekarnas ljus- och värmegynnade flora och fauna är därför starkt hotad. Inventeringen av Östergötlands ekmiljöer visar genom jämförelse med Ängs- och betesmarksinventeringen att av länets ekmiljöer hävdas idag bara ca 1/3. För vissa kommuner är andelen ännu mindre. Betesdjur i Svartådalen vid Strålsnäs säteri, Boxholm. Oktober A. Eklänet Östergötland - resultat av naturinventering av ekmiljöer 13

14 Hävdsituationen i Östergötlands ekmiljöer, kommunvis (undre delen av stapeln). Arealen ohävdade hävd-beroende ekmiljöer (mellersta delen av stapeln) omfattar diverse ädellövskog, lövskog med ekinslag, parker samt bebyggd miljö. Övre delen av staplarna omfattar arealen bergbranter och ädellöv i naturskogsartad barrskog. Den arealen är ej hävdberoende och omfattar totalt ca ha eller 6% av värdekärnorna i länet. Översiktligt fördelning av naturtyperna i Östergötlands ekmiljöer (ca ha). Med hävdade miljöer avses i det här fallet att de ingår i ängs- och betesmarksinventeringen (Jordbruksverket och Länsstyrelserna). Skogsmiljöer är analyserade genom data från nyckelbiotopsinventeringen. Övrig mark utgörs t ex av park- och gårdsmiljöer samt tätortsmiljöer. 14 A. Eklänet Östergötland - resultat av naturinventering av ekmiljöer

15 Senvuxna gammelekar i ekbranter och ek-tallskogar Under inventeringarna har det även framkommit att många rödlistade lav-, svamp- och insektsarter även finns på klenare, men nästan undantagslöst mycket gamla, senvuxna ekar. Det gäller i de brantskogar med ekinslag som påträffats samt i skärgårdsmiljön (se även Ek m fl 1995 och Johannesson m fl 2002). Branterna i Kinda kommun omfattar till exempel ca 230 ha (13% av kommunens värdekärnor av ekmiljöer) och branter och ek-tallskogar i Norrköpings kommun omfattar ca 260 ha (11% av kommunens värdekärnor). I skärgårdsmiljön gynnas inte minst lavfloran av det rika gammelekbeståndet på landskapsnivå som gör att kräsna arter även sprider sig till något yngre och klenare träd än där de vanligtvis förekommer. Orsaken kan förutom rika lokala populationer även vara gynnsamt lokalklimat och ett historiskt ännu rikare eklandskap. Bilden ovan visar förkastningsbranten vid Bråviken. De ekrika bergbranterna i främst de östra och sydöstra delarna av länet är en mycket intressant naturtyp. Kinda kommun har avsevärt störst areal ekrika bergbranter. I data ingår även andra naturtyper med inslag av senvuxna ekar, t ex hällmarkstallskog med ett naturligt ekinslag som i skärgården ofta kallas ek-tallskog. Ek-tallskogen har ofta beteshistorik som gynnat det ekinslag som naturligt funnits här. I skärgården finns även mindre arealer hedädellövskog (fr a karg ekskog med underväxt av ljung). A. Eklänet Östergötland - resultat av naturinventering av ekmiljöer 15

16 Signal- och rödlistade arter i ekmiljöer Över fynd av signalarter eller rödlistade arter har gjorts inom de ha värdekärnor (5 198 objekt) av ekmiljöer som avgränsats i Östergötland. 25% av fynden är gjorda i ett 40-tal särskilt värdefulla kärnområden. Även om artinventeringarna främst varit inriktade på att kartlägga rödlistade arter så har även många fynd av andra ovanliga arter (signalarter) gjorts. Rödlistan har under arbetets gång ändrats och arter som fallit bort från rödlistan har fortsatt att registreras. Dessutom har enstaka andra arter, bl a utpräglat ekanknutna signalarter, registrerats. Kartan visar de fynd av signal- och rödlistade arter som gjorts i värdekärnor med ek och ädellövträd. Under perioden har över intressanta artfynd av 291 olika arter gjorts inom de ha värdekärnor som avgränsats i Östergötland. Till de områden som har flest fynd hör bl a Eknön och Djursö i skärgården, Omberg och Vätterbranten samt flera platser i Eklandskapet söder om Linköping. 16 A. Eklänet Östergötland - resultat av naturinventering av ekmiljöer

17 Insektsfaunan Fällfångst av insekter (fönster- och fallfällor) har utförst i ca 100 ekmiljöer. En mycket stor mängd sällsynta arter har påträffats men de är överlag knutna till mycket fina ekmiljöer och stärker bilden av länets eklandskap som en internationell angelägenhet. Kartan nedan visar en bild av vilka som är de mest artrika lokalerna av 74 ekmiljöer där fångstinsatsen gör resultaten jämförbara. Kartan visar 74 lokaler som inventerats på vedlevande skalbaggar under Siffran och cirklarnas storlek anger rödlistestyrka där rödlistade arter enligt 2000 års lista i de mest akut hotade kategorierna väger tyngre än de mindre akut hotade. Kartan visar på så vis var de allra mest exklusiva ekområdena med avseende på rödlistade vedskalbaggar finns. I eklandskapet och kusttrakterna finns den rikaste faunan kvar. Adelsnäsområdet i Åtvidaberg är inte inventerat men skulle sannolikt stå fram tydligt. Tabellen nedan visar de 15 områden som med avseende på rödlistestyrka (se kartan ovan) är rikast på sällsynta och hotade vedlevande insekter. Område Kommun Område Kommun Djursö Söderköping Brokind Linköping Hjorthägnet norra Linköping Hjorthägnet syd Linköping Engelholm Söderköping Räckeskog Kinda N Övningsområdet Linköping Norrkrog Norrköping Händelö Norrköping Berga/Valla Linköping Garnisonen Linköping Hägerstad Åtvidaberg Malmölandet Norrköping Labbenäs Linköping Mårstorp Linköping A. Eklänet Östergötland - resultat av naturinventering av ekmiljöer 17

18 Lavfloran Eftersökningarna av rödlistade arter tyder på att Östergötlands ekmiljöer är viktiga för ett antal sällsynta eklavar med sydöstlig utbredning i Sverige. En rundfrågning till experter i Europa tyder dessutom på att en betydande andel av många arters kända fynd även på internationell nivå finns i Östergötland. Art Svenskt namn Antal aktuella fynd i Östergötland och andelen av aktuella fynd i Sverige Arthonia byssacea Ekprick 46 41% Buellia violaceofusca Blyertslav % Calicium quercinum Ekspik % Caloplaca lucifuga Skuggorangelav % Chaenotheca hispidula Parknål 22 27% Cliostomum corrugatum Gul dropplav % Cyphelium sessile Parasitsotlav 43 48% Lecanographa amylacea Gammelekslav % Ramalina baltica inkl. obtusata Hjälmbrosklav 430 >50% Schismatomma decolorans Grå skärelav % Schismatomma pericleum Rosa skärelav % Nationellt rödlistade ekanknutna lavarter med minst 25% av de kända, aktuella svenska förekomsterna i Östergötlands län (ur Sällsynta lavar i Östergötland 2000, Länsstyrelsen ). Utbredning av gammelekslav i Sverige (kända förekomster i februari 2005). Gammelekslaven har en sydöstlig utbredning i Sverige och vittnar om den stora betydelsen Östergötlands eklandskap har för arten. Kartan är producerad av ArtDatabanken. 18 A. Eklänet Östergötland - resultat av naturinventering av ekmiljöer

19 Kartering av gamla och ihåliga träd Landskapskarteringen av gamla träd och alléer i Östergötland har hittills (t o m 2005) registrerat ca grova och/eller ihåliga ekar. Av dessa är ca grövre än 1 meter i diameter. Noteringar om igenväxning runt de värdefulla träden ger dessutom en bild av hotsituationen mot dessa. Kartan visar de 100 grövsta ekarna som noterats bland de ca grova och/eller ihåliga ekar som hittills karterats i länet. De 100 ekarna har alla en omkrets på över 650 cm. För information om de grövsta träden, se vidare under avsnittet Landskapskartering och i bilagan med kommunbeskrivningar. Igenväxningssituationen kring grova ekar i Östergötland (data om grova och/eller ihåliga ekar karterade t o m 2005). Relativt många träd står ännu i öppet läge. Med tanke på bristen på grova träd i landskapet är det dock allvarligt att ca 46% av de värdefullaste ekarna är inväxta i sly eller skog. A. Eklänet Östergötland - resultat av naturinventering av ekmiljöer 19

20 Kommunvis resultat av trädkarteringen. De 7 kommunerna i diagrammet är fullständigt eller till minst ca 90% färdigkarterade. I kategorin övrigt ingår övriga 6 kommuner. Sammanlagt ekar grövre än en meter i diameter har registrerats t.o.m Omkring 1/3 av dessa är också ihåliga (se nästa diagram). Kommunvis resultat av trädkarteringen. De 7 kommunerna i diagrammet är fullständigt eller till minst ca 90% färdigkarterade. I kategorin övrigt ingår övriga 6 kommuner. Sammanlagt ihåliga ekar har registrerats t.o.m Drygt 1/3 (37%) av dessa är också grova. 20 A. Eklänet Östergötland - resultat av naturinventering av ekmiljöer

21 Hålträdens utvecklingsstadier Under arbetet med ekens naturvärden har ett system för att indela hålekar i olika utvecklingsstadier utarbetats av Nicklas Jansson och Kjell Antonsson. Syftet med att indela de ihåliga träden i utvecklingsstadier (hålstadier) är att kunna dokumentera fördelningen av hålträdstyperna på platsen och i landskapet. Det ger även en grov uppskattning av trädens ålder. Systemet har sedan använts vid Landskapskarteringen av gamla träd och alléer i Östergötland. Syftet med att indela de ihåliga träden i utvecklingsstadier är att kunna dokumentera fördelningen av hålträden på platsen och i landskapet. Det ger även en grov uppskattning av trädens ålder. Stadie 5 och 6 innehåller den rikaste hålträdsfaunan. Varje efterföljande stadie är beroende av att träd i föregående stadie finns för att det ska uppkomma (se även kapitlet Ekens åldersutveckling ). Teckning: Nils Forshed Indelning av ädellövträdens utvecklingsstadium: 1. Ungt träd utan håligheter. 2. Medelålders träd utan håligheter. 3. Äldre träd utan håligheter (> 1 m diameter på god mark). 4. Gammalt träd med liten hålighet och lite mulm. Ingångshålets diameter ca 5 cm. 5. Gammalt träd med medelstor hålighet och mycket mulm. Ingångshålets diameter ca 15 cm. 6. Gammalt träd med stor hålighet och mycket mulm. Ingångshålets diameter ca 30 cm. 7. Gammalt träd med stor hålighet och lite mulm som ligger på marken. Ingångshålet är stort och når ned till marken. A. Eklänet Östergötland - resultat av naturinventering av ekmiljöer 21

22 Värdetrakter för ädellövmiljöer Ekologiskt särskilt rika landskapsavsnitt (värdetrakter) har avgränsats och beskrivits med utgångspunkt från kunskapen om värdekärnor och deras artinnehåll samt grova och ihåliga träd. I Östergötland utmärker sig bl a eklandskapet mellan Linköping och Åtvidaberg liksom kustzonen och skärgården. I flera av trakterna ligger de högst värderade värdekärnorna jämnt spridda med förekomster av gammelekar i rik mängd och efterföljare till dessa. I värdetrakterna finns en hög andel värdekärnor av ek och ädellöv, ca 5-15% av ytan. 2/3 av alla värdekärnor ligger inom värdetrakterna. Det finns även många fynd av rödlistade och regionalt rödlistade arter. Värdetrakter för ädellöv i Östergötlands län Areal ha Areal Andel Antal funna Antal fynd av värdekärna värdekärna rödlistade/ rödlistade/ ek-/ädellöv av trakt RR arter* RR arter* 1. Eklandskapet Linköping - Åtvidaberg ,5% S:t Anna och Gryts skärgårdar ** ,4% (6,9%)*** Kindabygden ,5% Norsholm - Norrköping ,2% Östgötaslätten Boxholm - V Harg ,6% Boren - Västra Roxen ,9% Rydsnäs - Sund - Norra Vi ,3% Östgötaslätten Mjölby - Vikingstad ,7% Kustlandskapet Tryserum - Östra Ed ,2% Arkösunds skärgård ,6% Uknadalen ,9% Omberg ,7% Östgötaslätten Sättra - Invaldstorp ,2% Vätterbranten ,2% Tabellen visar data för värdetrakterna. Värdetrakterna kännetecknas av stor andel värdekärnor och många fynd av rödlistade arter. *Rödlistade arter knutna till ädellövträd. RR avser regionalt rödlistade arter, det är arter som tidigare funnits med i rödlistan samt enstaka andra mycket starka signalarter. **varav fastland ha och öar 9100 ha. ***3,4% av trakt. 6,9% av landyta i trakt. 22 A. Eklänet Östergötland - resultat av naturinventering av ekmiljöer

23 B. Inventeringen av Östergötlands ekmiljöer Bakgrund Under senare delen av 1980-talet skedde en omfattande nedläggning av jordbruksmark. Detta innebar bl a starka krav på skogsplantering i eklandskapet söder om Linköping. Länsstyrelsen hade en översiktlig kunskap om naturvärden i området men inte på den detaljnivå som diskussionerna om skogsplantering krävde inleddes därför ett samarbete mellan Länsstyrelsen, Skogsvårdsstyrelsen, Linköpings kommun och dåvarande Lantbruksnämnden för att inventera ekmiljöerna längs Stångådalen i Linköpings kommun. Det resulterade i en rapport Eklandskapet som utkom 1991 och redovisade ha värdefulla ekmiljöer, lövskogar och hagmarker. Ett 70-tal hotade arter påträffades under inventeringsarbetet. En andra etapp inriktades på de liknande miljöer som finns kring Åtvidabergs samhälle och i östra delen av Linköpings kommun. Rapporten Eklandskapet II stod färdig Under perioden undersöktes successivt hela Östergötlands län på värdefulla ekmiljöer. Förutom Skogsvårdsstyrelsen har även länets kommuner haft en viktig roll i det arbetet. Resultatet av alla inventeringar ger en samlad bild och relativt jämn kunskap om ekmiljöer med höga naturvärden i länet. Inventering av värdekärnor Inventeringen omfattar i första hand ekdominerade miljöer med inslag av äldre eller vidkroniga träd. Eftersom eken, förutom i utpräglat ekdominerade miljöer, ofta växer i blandad ädellövskog finns det allra mesta av länets värdefulla ädellövskogar med i inventeringen. För urvalet av de naturvårdsintressanta ekområdena är inslaget av äldre träd grundläggande. Förekomsten av omkring 150-åriga träd är ett av de viktigaste kriterierna och naturvärdet hos ett område stiger sedan med förekomst av allt äldre träd. Mest värdefullt är det om alla åldersstadier upp till månghundraåriga träd finns representerade. Generationsglappet mellan ekarna bör helst understiga år. Ett områdes naturvärde anges efter den fyrgradiga skala som är allmänt använd i t ex naturvårdsprogram. Klass 1-3 motsvarar naturvärdet hos skogliga nyckelbiotoper med avseende på förekomst av eller förutsättningar att finna rödlistade arter. Klass 4 motsvarar ungefär objekt med höga naturvärden enligt nyckelbiotopsinventeringen. För inventeringen av ekmiljöer i Östergötland har bedömningsgrunderna för klassning i huvudsak varit: Klass 1 Klass 2 Klass 3 Klass 4 Stora eller intilliggande värdekärnor med många grova, ihåliga och flerhundraåriga ekar. Även grupper av åtminstone ett 20-tal mycket grova träd. Här finns eller kan sannolikt finnas en lång rad rödlistade insekter, lavar och svampar knutna till grova och ihåliga träd. Värdekärnor med åtminstone åriga träd. Även här finns eller kan sannolikt finnas en lång rad rödlistade insekter, lavar och svampar knutna till grova och ihåliga träd. Enstaka jätteekar med unika karaktärer kan ges klass 2. Enstaka mycket gamla jätteekar eller värdekärnor med ekar i ca års ålder. Enstaka rödlistade arter konstateras eller så anses förutsättningarna goda att de i framtiden kan hysa dessa krävande arter. (Stora arealer ekhagar och igenväxande miljöer främst utanför herrgårdslandskapen är av denna typ) Värdekärnor där det vanligen finns minst 150 åriga träd med begynnande vidkronighet. Ibland konstateras signalarter knutna till ek eller annat ädellöv men det är sällan rödlistade arter etablerat sig i dessa områden. B. Inventeringen av Östergötlands ekmiljöer 23

24 Klass 1 Ekmiljön vid Ingelsta ekbackar i Norrköping med sin mängd grova, ihåliga och flerhundraåriga ekar är en utpräglad klass 1 miljö. Klass 2 Den stora ekhagen på Gräsmarö med sin stora mängd ekar varav många troligen är uppåt år gamla, är en bra representant för ekmiljöer i naturvärdesklass 2. Klass 3 Ekhagen vid Ringarums prästgård innehåller många ekar i 150 års ålder och en bit däröver. Här finns troligen en del rödlistade arter redan idag. Klass 4 Ekhagen vid Ursätter i Valdemarsvik har stort inslag av vidkroniga träd, en del närmar sig 150 års ålder. 24 B. Inventeringen av Östergötlands ekmiljöer

25 Inventeringen av Östergötlands ekmiljöer redovisar ca ha ekpräglade värdekärnor med höga naturvärden. Det omfattande materialet kan användas för en rad värdefulla analyser och visa på de brister och behov som finns samt ge vägledning för uthålligt brukande och skötsel av eklandskapen. Kommun Areal Andel Areal (ha) ohävdad Areal Summa hävdad hävdad ädellövmiljö bergbrant el värdekärna ekmiljö (ha) ekmiljö (%) (varav skogsmark) barrskog med ek ekinslag Boxholm (163) Finspång (314) Kinda (893) Linköping (1338) Mjölby (244) Motala (181) Norrköping (856) Söderköping (892) Vadstena (124) Valdemarsvik (330) Ydre (122) 2,5 630 Åtvidaberg (564) Ödeshög (466) Summa Kommunvis översikt över värdekärnorna med beteshävdade ekmiljöer, ohävdade ekmiljöer samt bergbranter mm som ej är hävdberoende. Den ohävdade areal som är skogsmark visas inom parentes och grundar sig på ekmiljöer som ingår i nyckelbiotopsinventeringen. Den andel av de ohävdade ädellövmiljöerna som ej är skogsmark utgörs av andra ohävdade ekhagar, parker och gårdsmiljöer, tätortsmiljöer samt ej hävdad mark i naturreservat. Parker, gårdsmiljöer och tätortsmiljöer är särskilt väl undersökta i kommunerna Linköping och Norrköping. I Åtvidabergs kommun utgör Baroniets ekpräglade skogsmiljöer ca 550 ha och i Boxholms kommun utgör ekpräglade skogsmiljöer på Boxholms skogars mark ca 340 ha, dessa marker var ej med i de nyckelbiotopsdata som användes vid analysen av skogsmarksandelen. Grova ekar i en betesskog på Stjärnö, Valdemarsviks kommun. Området ingår i Natura 2000 och omfattas av naturvårdsavtal. Foto i april B. Inventeringen av Östergötlands ekmiljöer 25

26 Areal värdekärna i respektive kommun. Linköpings kommun har betydligt större areal än de kommuner som också förknippas med mycket stora eknaturvärden; Åtvidaberg, Norrköping, Kinda och Söderköping. Resultatet förstärks av att kommunen är extra välinventerad, även t ex parker och gårdsmiljöer har eftersökts. Ungefär samma insatser har dock gjorts även i Norrköping, varför skillnaden i areal ekmiljöer i stort bedöms som riktig. En jämförelse med resultaten av Landskapskartering av gamla träd och alléer (se längre fram i rapporten) visar dock att fördelningen av de hålträd som hyser en stor del av ekens mångfald är betydligt jämnare mellan Linköping, Norrköping och Söderköping. Linköpings kommun hyser dock flest grova ekar ( > en meters diameter). Landskapskartering av gamla träd och alléer i Östergötland Sedan inventeras Östergötlands gamla och grova träd. Till skillnad från inventeringen av ekmiljöer, som samlat översiktlig kunskap om ekområden med höga naturvärden (värdekärnor), syftar projektet till att koordinatsätta alla grova och ihåliga träd i ett GIS-skikt. Genom landskapskarteringen kan vi analysera grovleks- och hålträdsstrukturen i värdefulla områden. Det ger en tydlig bild av tillgången på gammelekar och framtidsträd. Fram till 2005 har ca grova och/eller ihåliga ekar karterats. Av dessa är drygt träd en meter i diameter eller grövre. Då återstår en del randzoner av länet att kartera men de flesta viktiga ädellövtrakter och delar av skärgården är färdiga. Dessutom har det t.o.m 2003 kartlagts ytor med sammanlagt klenare ekar, framtidsträd (se nedan grupper av ekar ). 26 B. Inventeringen av Östergötlands ekmiljöer

27 Ekmiljön vid Själsviken på Stjärnö, Valdemarsvik är exempel på ett område med värdefulla framtidsekar av den sort som i landskapskarteringen noteras som grupper av ekar. Alla trädslag karteras men tack vare ekens grovlek och hålfrekvens är det ekar som står för flest noteringar bland trädslagen. Följande registreras: Ekar med minst 1 meters diameter. Övriga trädslag med minst 70 cm diameter. Grupper av ekar i intervallet 0,5-1 meter i diameter. Alla hålträd och deras hålträdsstadie* oavsett grovlek. Grupper av träd i alléer oavsett trädslag eller grovlek. Igenväxningssituationen runt trädet. *Hålträdsstadie 1-7 enligt indelningen av ädellövträdens utvecklingsstadium. I landskapskarteringen av träd noteras även grupper av träd i alléer oavsett trädslag eller grovlek. Från denna allé vid Viggeby, Söderköping, har noterats 102 lindar. B. Inventeringen av Östergötlands ekmiljöer 27

28 Bilden visar utbredning och ansamlingar av grova eller ihåliga ekar som karterats fram till och med 2005 (drygt st). Valdemarsviks kust och skärgård, delar av Ödeshögs och Finspångs kommuner samt en del randzoner är det enda som ännu ej är inventerat. Staplarna visar fördelningen på hålstadie 4-7 för de ihåliga ekar som registrerats i Östergötland t.o.m Syftet med att indela de ihåliga träden i hålstadier (utvecklingsstadier) är att kunna dokumentera fördelningen av hålträden i landskapet. Det ger även en grov uppskattning av trädens ålder. Stadie 5 och 6 innehåller den rikaste hålträdsfaunan. Varje efterföljande stadie är beroende av att träd i föregående stadie finns för att det ska uppkomma. 28 B. Inventeringen av Östergötlands ekmiljöer

29 Eknön i Slätbakens mynning visar ett exempel på trädkarteringens datainsamling. Övre kartan visar trädens fördelning efter omkrets, den nedre kartan visar fördelningen efter hålträdsstadier. Båda kartorna ger värdefull information om hur trädbeståndet kan utvecklas i framtiden och var efterföljare till gammelekar är särskilt viktiga. Information om förekomst av yngre ekar har också registrerats men visas inte i exemplet. Bakgrundskarta Lantmäteriet, dnr /188. B. Inventeringen av Östergötlands ekmiljöer 29

30 Exempel på insamling av data om grupper av ekar, Ekenäs öster om Linköping. Här noteras vilka områden som även hyser yngre ekar samt antal av dessa (bedömt efter grovlek: 0,5-1 m i diameter). Materialet blir ett mycket värdefullt komplement till kunskapen om ekmiljöernas värdekärnor. Bland de yngre grupperna av ekar finns de ekar och ekområden som behöver skötas så att de blir framtidens gammelekmiljöer. Färgskalan anger mängden ekar per yta. GSD-Terrängkartan Lantmäteriet, dnr /188. Länets största ekar Namn Kommun Omkrets (cm) Kontrollmätt Lagnebrunna Boxholm 915 x Kaffekullen, Östra Ed Valdemarsvik 890 Kättestorp Kinda 834 x Sund Ydre 830 x Strålsnäs Boxholm 825 x Korssätter Söderköping 820 Bosgårdseken Mjölby 805 x Kungshult (Sättra) Ödeshög 795 Adelsnäs Åtvidaberg 790 Norra Örbergshult Mjölby 785 x Sjöhäll, Kvarsebo Norrköping 785 Tabellen visar länets 11 grövsta ekar. De flesta har uppmärksammats genom landskapskarteringen av grova träd. Några av dessa är kontrollmätta efter inventeringen. Länets största ädellövträd Trädslag Omkrets (cm) Plats Alm 774 Börshult, Ydre Ask 938 Djursö, Söderköping Avenbok 315 Brokind, Linköping Bok 608 Klockrike, Motala Fågelbär 330 Kopperarp, Kinda Lind 780 Hagaberg, Åtvidaberg Lönn 470 Normstorp, Linköping Ek 915 Lagnebrunna, Boxholm Rekordgrova ädellövträd i Östergötland. Träden är inventerade vid trädkarteringen och därefter kontrollmätta. 30 B. Inventeringen av Östergötlands ekmiljöer

31 I ett exempel på värdet av trädkarteringens data har samtliga registrerade ekar i Eklandskapet söder om Linköping indelats i 0,5m-intervall, inklusive framtidsekar (s.k gruppekar). Det ger oss en ögonblicksbild av mängdförhållandena mellan olika ålders-/grovleksklasser av ek. Det ger även en, om än förenklad, bild av åldersstrukturen i landskapet och hur många träd som krävs i en generation för att ett visst antal ska uppnå nästa generation (förutsatt att skötseln av de ekbärande markerna forsätter som tidigare). Grovt räknat försvinner 9 av 10 träd under övergången från ett intervall till nästa. Med en ökande grad av igenväxning i tidigare ängs- och hagmarker ser det dock mörkare ut för kommande ekgenerationer, eftersom naturvården hittills varit fokuserad på att värna gammelekarna. Det ger en fingervisning om vikten av skötsel även av yngre ekgenerationer och att stora ytor krävs för att långsiktigt bevara den biologiska mångfalden knuten till gamla ekar. Fördelning mellan ekar i eklandskapet söder om Linköping i 0,5m-intervall, från 0,5m till 2,5m i diameter. Projekt hotade arter i Östergötland Projektet hotade arter har drivits sedan början av 1990-talet och syftar till att förbättra och sprida kunskapen om de rödlistade arternas förekomst i länet. Kunskap om dessa arter är viktig på flera sätt. De är ofta en del av ett större artsamhälle t ex knutet till grova gamla träd. Om det finns rödlistade arter finns oftast en stor mängd andra, såväl mer allmänna som sällsynta arter. Dessutom kan försvinnandet av rödlistade arter från en plats signalera att någon allvarlig miljöförändring pågår som kan rättas till innan fler arter går samma öde till mötes. Projekt hotade arter har inte minst inom ekmiljöerna bidragit med avgörande kunskaper om arters förekomst, status och utbredning. Genom samarbete mellan länsstyrelsen och länets kommuner har resurserna till artinventeringar ökat. Exempel på inventeringar av rödlistade arter i lövträdsmiljöer: Vedlevande insekter i gamla ädellövträd Lavar på gamla lövträd och i lövskog Landsnäckor i äldre lövskog Nattfjärilar i äldre lövskogar Dagfjärilar i hagmarksmiljöer Fladdermöss i gårdsmiljöer och odlingslandskap B. Inventeringen av Östergötlands ekmiljöer 31

32 I den samlade inventeringen av rödlistade arter (projekt hotade arter och kommunernas inventeringar) har ca 100 ekmiljöer undersökts med insektsfällor. I ett 60-tal av de mest värdefulla ekmiljöerna har lavfloran inventerats relativt noggrant. Avsevärt fler områden är dock väl lavinventerade samtidigt som kunskapen är liten eller bara översiktlig i många andra fina miljöer. Under de omfattande undersökningar av ekens flora och fauna som gjorts under perioden har över noteringar av signal- eller rödlistade arter gjorts inom de ha värdekärnor av ekmiljöer som avgränsats i Östergötland. Tabellen nedan visar hur olika artgrupper finns representerade i materialet. I tabellen har ej endast ekanknutna arter tagits upp utan det är arter som förekommer i ädellövmiljöer. Ordning Antal arter som påträffats Insekter 99 Svampar 76 Lavar 64 Fjärilar 18 Kärlväxter 9 Mossor 7 Halvvingar 4 Steklar 4 Spindeldjur 4 Tvåvingar 2 Blötdjur 2 Fåglar 2 Summa 291 Att se den sällsynta mulmknäpparen (Elater ferrugineus, EN) svärma runt hålträden en varm julidag är som att förflyttas till en forntida lövskog. Djursö, S:t Anna skärgård i juli B. Inventeringen av Östergötlands ekmiljöer

33 C. Östergötlands ekmiljöer på Europakartan Ädellövskogen har under århundraden minskat i utbredning i Europa. Bara bråkdelar av en procent av den mellaneuropeiska lövskogen återstår. Sverige är väsentligt mer glesbefolkat och mindre exploaterat och lövskogar med mer naturliga drag finns därför kvar på en del håll. Det viktigaste är dock att biologiskt viktiga strukturer bevarats i det svenska odlingslandskapet i form av t ex gammelekar och hamlade träd. Sverige är därför ett av de länder i Europa som har kvar flest ekhagmarker och gammelekar. I Sverige söder om den biologiska norrlandsgränsen finns omkring en miljon hektar lövdominerade skogar, vilket är ca 10% av den produktiva skogsmarken. Ädellövskogar utgör hektar eller omkring 2% av den produktiva skogsmarken. Som ädellövskog räknas även trädklädda betesmarker som passar in i definitionen av ädellövskog och som innehåller minst tio ädellövträd per hektar med en diameter av minst 30 centimeter i brösthöjd. Huvuddelen (ca 60%) av de svenska ädellövskogarna finns i den södra lövskogsregionen vilken omfattar huvuddelen av Skåne, delar av Blekinge och Öland samt västkusten i Halland. Virkesförrådet av ek i Sverige finns till drygt 40% i ädellövskog, omkring 30% inväxt i barrskog eller blandskog med barrträd och resterande 30% inblandat i andra skogstyper. Utöver det finns en mindre del i odlingslandskapet men så mycket som 80-90% av eken finns idag i skogsmark. Den ursprungliga utbredningen av de i Sverige förekommande ekarterna i Europa. Idag återstår endast bråkdelar av en procent av den mellaneuropeiska lövskogen. Stieleiche är skogsek medan traubeneiche är bergek. Bergeken har en mer sydlig och västlig utbredning. C. Östergötlands ekmiljöer på Europakartan 33

34 EK andel av alla trädslag 0 eller < 1% 1-5 % 5-10 % % 20 - Uppgift ej beräknad Huvuddelen av de svenska ädellövskogarna finns i den södra lövskogsregionen vilken omfattar huvuddelen av Skåne, delar av Blekinge och Öland samt västkusten i Halland. Kartan visar andelen ek av trädslagen i Sverige. I Östergötland framträder ekbestånden i Stångådalen och Åtvidabergstrakten. Ur Sveriges Nationalatlas/Skogen. Cirkeldiagrammet visar virkesförrådet av ek i Sverige jämfört med andra trädslag. Data från perioden Den totala virkesvolymen motsvarar ca 2800 milj. m 3. Källa: Riksskogstaxeringen. 34 C. Östergötlands ekmiljöer på Europakartan

35 Historisk utveckling av virkesförrådet av ek i Sverige. Med hjälp av Riksskogstaxeringens provytor uppskattas det samlade virkesförrådet för olika trädslag i Sverige. Tendensen hos ekbestånden i Sverige som helhet har varit ökande under 1900-talet, en effekt av igenväxning av tidigare betesmarker och ökad slutenhet i skog. Här finns många träd att ta tillvara såväl för ekonomiskt utbyte som för att frihugga och låta utvecklas till framtida naturvårdsträd. Källa: Riksskogstaxeringen grova ekar i Sverige grova ekar i Östergötland? I Ängs- och betesmarksinventeringen som Jordbruksverket tillsammans med länsstyrelserna genomförde registrerades grova träd (med brösthöjdsdiameter > 1 meter) av olika trädslag i landets hagmarker. Antalet registrerade träd är kanske ett av de bästa mått vi har på hur många grova träd det finns i Sverige. Totalt inräknades ca ekar i de hävdade och nyligen övergivna ängs- och betesmarker i landet som ingick i inventeringen. I Landskapskarteringen av gamla träd och alléer i Östergötland som pågår har hittills drygt grova ekar (med brösthöjdsdiameter > 1 meter) påträffats. En mindre del av länet återstår och uppskattningsvis kommer över grova ekar på alla markslag att noteras. I Ängs- och betesmarksinventeringen påträffades ca grova ekar i Östergötlands odlingslandskap. I landskapet som helhet finns det alltså nästan fyra gånger fler grova ekar. Om siffrorna för övriga län också räknas upp med samma faktor kan det finnas ca grova ekar i hela Sverige. Ekmiljöer i Östergötland De mest ekpräglade trakterna i Östergötland sammanfaller med klimatiskt gynnsamma lägen. En särskilt ekpräglad trakt är Stångåns dalgång söder om Linköping och vidare längs den stora sjön Åsunden i Kindabygden. Skärgården och hela kustzonen liksom Vätterbranterna och Omberg kännetecknas också av de stora vattnens utjämnande effekter med långa milda höstar. Vidare präglas både Stångådalen och kustzonen av herrgårdslandskap där de stora godsen ofta gynnat och bevarat eken och andra lövträd. Det finns även kvar en hel del ekmiljöer i slättbygdernas randzoner. C. Östergötlands ekmiljöer på Europakartan 35

36 Östergötlands län. I resultatet av de samlade ekinventeringarna kan utbredningen av ek- och ädellövskogar med höga naturvärden (värdekärnor) överblickas. Ca ha värdekärnor har registrerats i länet. Att vissa lövskogar eller trädbärande hagar har särskilt höga naturvärden beror i allmänhet på att det kontinuerligt funnits gamla lövträd med en rik flora och fauna på platsen eller i området. Det kan finnas flera skäl till att de höga naturvärdena utvecklats där: Många lövskogar eller trädbärande hagar har på grund av tidigare störningar eller det pågående betet höga naturvärden. Betesmarker med vidkroniga träd eller glesa betesskogar där grova träd kunnat utvecklas är ett par exempel. Många av dagens slutna lövskogar har också sitt ursprung i slåtter- och betesmarker. Utan bibehållen öppenhet har inte minst eken svårt att föryngra sig och lövskogen är långsiktigt starkt hotad. Andra lövskogar har höga naturvärden på grund av avsaknad av störningar. Det gäller t ex skog i branter som aldrig påverkats av människan i någon större utsträckning. Dessa för betesdjur svårtillgängliga branter finns t ex allmänt i Kinda kommuns östra delar, i förkastningsbranterna i länet och inte minst avsnitt på Omberg och i Vätterbranterna. Det finns även mindre miljöer som på grund av sällsynta ståndortsfaktorer har höga naturvärden t ex källpåverkade skogar eller områden med kalkrika eller sandiga jordarter. 36 C. Östergötlands ekmiljöer på Europakartan