BROBÄNKEN LANDSKAPSANALYS

Transkript

1 BROBÄNKEN LANDSKAPSANALYS Landskapets karaktär och naturvärden

2 Beställning: Tyresö kommun Framställt av: Ekologigruppen AB Telefon: Huvudförfattare: Anna Seffel, Karin Görlin Kvalitetsgranskning: Ulrika Hamrén Godkänd av kunde: JA

3 INNEHÅLL Landskapsanalys 4 Naturvärden 8 Rekommendationer inför framtida planarbete 18 Bilaga 1. Metodik 19 3

4 Landskapsanalys Planområdet för Brobänken etapp 10 & 15 består av ca 100 fastigheter och upptar totalt ca 46 hektar. Området är starkt kuperat och präglas av en relativt naturlig karaktär med hällmarkstallskog och blandskog. Planområdet består av tomter av varierande storlek, från 1500 kvm upp till tomter på 8600 kvm, varav de flesta är mellan 3000 och 4000 kvm. Exploateringen i området startade under 1930-talet då marken styckades upp i tomter för fritidsbebyggelse. De stora tomterna i kombination med småskalig bebyggelse har gjort att stora delar av skogsmark och ursprunglig vegetation har bevarats, vilket bidrar till områdets tydliga skogskaraktär. Vartefter har området kommit att successivt övergå till permanent boende med större byggnadsenheter. Karaktär och rumslighet Området karaktäriseras av ett sprickdalslandskap med stor brutenhet, vilket innebär branta bergsryggar och smala dalgångar. Uppe på höjderna är jordmånen tunnare och vegetationen präglas av en torr och mager hällmarkstallskog. I sprickdalarna återfinns mer frodig blandskogsvegetation med ek, björk, tall, gran etc. I området finns stora sammanhängande naturområden, vilket bidrar till en sammanhållen landskapsbild. Den starkt kuperade terrängen sluttar norrut ner mot Erstaviken och bidrar till tydligt avgränsade landskapsrum (fig. 1). Inom området finns höjdskillnader på upp till 60 m och de skogbeklädda branterna i söder fungerar som fond i landskapsbilden, både lokalt inom området och sett på håll. Härifrån är utblickarna över Erstaviken slående med Solsidan, Älgö och Gåsö på andra sidan viken. Figur 1. Utsikt över områdets siluett. Bebyggelse och tomtmark Den ursprungliga fritidsbebyggelsen är modest och varsamt placerad i landskapet, vanligtvis indraget från tomtgräns och vägar. Ett flertal av byggnaderna är belägna högt upp för att på så vis få en sjöglimt. Många av tomterna består till stor del av skogsmark och här hittar man bland annat hällmarkstallskog, blandbarrskog och lövträddungar. En del obebodda tomter har lämnats åt sitt öde och har fått växa igen. En del av tomterna har en mer utpräglad trädgårdskaraktär med klippt gräsmatta, staket och trädgårdsväxter såsom fruktträd, prydnadsbuskar och perennplanteringar. En stor del av dessa kantas dock av naturlig vegetation i tomtgränserna, både mot väg och sinsemellan, framförallt i bakkant. Detta gör att den starka skogs- och naturkänslan som präglar Brevikshalvön har bevarats och siluetten har inte påverkats märkvärt. I området står en hel del ståtliga träd, framförallt äldre ekar och tallar, som bidrar till områdets karaktär och därför bör bevaras. En del av dessa har märkts ut under arbetet med denna rapport på grund av det biologiska värdet som är kopplat till trädet (fig. 9). Utöver dessa har enstaka träd ej pekats ut eftersom det snarare är helheten som är viktig för landskapsbilden och karaktären. På senare tid har ny och större bebyggelse tillkommit och några av de nya enheterna har kommit att påverka områdets karaktär negativt med dess större skala och okänsliga placering. I vissa fall har dessutom marken inom tomterna bearbetats på ett sätt som gör att de inte längre smälter in i det omgivande landskapet (fig. 2). Det kan handla om sprängning av berg, schaktning, terrasseringar eller avverkning av vegetationsbestånd. Det finns dock även nyare bebyggelse inom området som har utformats med känsla för området på ett passande sätt och 4

5 Figur 2. Nybyggd tomt där all naturmark tagits bort och gjorts om till anlagd gräsmatta. som har integrerats väl i landskapet, trots en större storlek på byggnaderna. Inom området ligger ett tjugotal fastigheter utmed stranden och näst intill samtliga har brygganläggningar, av varierande storlek, inom tomtmarken (fig. 3). En del har dessutom små friggebodar, båt- eller strandhus i anslutning till strandkanten. I övrigt finns det en stor variation i hur själva strandkanten ser ut. På vissa ställen har man byggt en närmast kajliknande kant, andra har behållit en naturlig sand/stenstrand och på vissa ställen har man låtit vegetationen växa fritt. På ett flertal tomter har man låtit någon typ av staket gå ända ner till strandkanten, vilket ger ett uppstyckat intryck. Figur 3. Brygga med friggebod vid stranden. Vägar och stråk Vägsystemet inom området har utformats efter topografin och vägarna följer till stor del höjdkurvorna någorlunda för att undvika kraftiga lutningar. På vissa ställen har det dock varit svårt att undvika och man måste ta sig upp för branta backar för att nå tomterna. Vägarna är dock väl integrerade i landskapet. Undantaget finner man längst upp på Domherrevägen där man lite okänsligt har sprängt sig igenom en bergsknalle för att kunna ta sig fram till tomten, och därefter lagat med någon slags cement (fig. 4). Detaljplaneområdet nås genom Bofinksvägen, Grönsiskevägen eller Rödstjärtvägen. Dessutom finns några stigar som leder genom skogen från Breviksvägen. I området finns ett antal vägar Figur 4. Bortsprängd bergsknalle som lagats med cement. som är sammankopplade, men också ett antal återvändsgränder. Det finns ingen tydlig väghierarki inom området, möjligtvis kan Bofinksvägen ses lite som huvudstråk. Det finns inte heller några tydliga noder eller knytpunkter inom området. Vägarna kantas till stor del av naturlig vegetation vilket ger ett tydligt avgränsat vägrum (fig.5). Endast på ett fåtal ställen kan man från vägen få en sjöglimt. Vägarna är relativt smala och utförda i asfalt. Många infarter och parkeringar till tomter består av grus, men vid de mer nybyggda husen har de gjorts i asfalt eller med annan markbeläggning. 5

6 Figur 5. Bofinksvägen. Definierade vägrum längs Allmänningar och målpunkter I området finns ett antal allmänningar av olika karaktär och status som är oerhört viktiga för områdets karaktär och landskapsbild. Dessa sammanhängande oexploaterade grönområden stärker den naturliga skogskänslan i hela området och innebär även möjlighet för de boende i området att ta sig ut i skog och mark. Några allmänningar ligger på höga höjder varifrån man kan få vackra utblickar över omgivningarna och vattnet. Allmänningarna närmast vattnet tillgängliggör Erstaviken och gör det möjligt att ta sig ner till stränder, bad- och båtbryggor för dem som inte har strandtomt. Även om allmänningarna är av naturlig karaktär kräver de en viss skötsel för att vara tillgängliga och användbara för rekreation. På vissa ställen kan man se spår av skötselåtgärder, som inte alltid har följts upp vilket har medfört igenväxning och försämrad tillgänglighet. Företrädesvis bör en form av enklare skötselplan tas fram för områdets allmänningar för att säkra de rekreativa funktionerna i området och samtidigt gynna områdets naturvärden. Inom området ligger Tyresös gamla ångbåtsbrygga från tidigt 1800-tal, Brobänkens brygga (fig. 6). Bryggan ligger i förlängningen av Brobänksvägen och är som en målpunkt inom området. Idag fungerar platsen som småbåtshamn, badbrygga och samlingspunkt för närboende. Andra målpunkter inom området utgörs främst av bad- och båtbryggor i anslutning till allmänningar. Figur 6. Brobänkens ångbåtsbrygga är en tydlig målpunkt i området. 6

7 Figur 7. Landskapsanalyskarta med karaktärsgivande vegetation, allmänningar, målpunkter, branter och utblickar. 7

8 Naturvärden Områdets övergripande naturvärden Området är ett typiskt sprickdalslandskap med branta höjdryggar och djupa dalgångar. På höjdryggarna med tunn jordmån växer hällmarkstallskog med senvuxna (tunna men gamla) martallar. I sluttningarna, där jordmånen är rikare, tar barrblandskogen över med påtagligt inslag av gran. Såväl hällmarkstallskogen på höjderna, som äldre barrblandskog i sluttningarna, är värdefulla naturmiljöer (så kallade värdekärnor) bland annat för fåglar och insekter. De är variationsrika och hyser värdefulla ekologiska strukturer, såsom blocksamlingar, branter, död ved och hålträd med bohål för fåglar. Dessa miljöer med gamla träd är värdefulla för hela områdets biologiska mångfald. Huvuddelen av de värdefulla naturmiljöerna finns på områdets allmänningar, men även insprängda på privat tomtmark. Se vidare under avsnittet om värdekärnor. I de smala dalstråken växer blandskog bestående av tall, gran, ek, asp, björk, al, hassel och sälg. Det finns även flera områden där lövträd dominerar. Av lövträden är det främst ek som växer inom området, men även tidigare nämnda asp, al, björk och sälg. De rödlistade ädellövträden alm och ask förekommer även spritt i området, men i begränsad omfattning. Stränderna består till större delen av hällar, grus och sandstränder. Vid ett fåtal områden har mindre vassbälten etablerat sig. Naturliga stränder och vassbevuxna grunda vattenområden utanför är värdefulla miljöer, bland annat för fåglar och fisk. Vattenmiljöerna har inte undersökts närmare inom ramen för detta uppdrag. Vardagsnatur Eftersom tomternas karaktär skiljer sig vad gäller bevarandet av naturmark i relation till anlagd trädgård, har även områden med lägre naturvärden, s.k. vardagsnatur pekats ut på de tomter som har mer trädgårdskaraktär. Detta är områden som är starkt påverkade och därför inte har den kontinuitet i markanvändningen som är nödvändig för att uppnå samma naturvärden som de utpekade värdekärnorna. Områden med vardagsnatur rymmer exempelvis yngre träd, som om de bevaras har god potential att med tiden uppnå högre naturvärden. Dessa områden har trots sina relativt låga naturvärden redan idag en viktig roll i områdets ekologiska samband och naturstråk. Solitära träd Utöver kärnområdena har även enskilda träd med höga naturvärden pekats ut (inom kärnområden står ofta flertalet gamla och kraftiga träd, men där har endast de utmärkande träden pekats ut) (se exempel, fig. 8 och 9). Större delen av dessa träd utgörs av ekar. Inom området står många vidkroniga ekar som vittnar om områdets tidigare mer öppna karaktär. Flera av ekarna har en diameter över 100 cm i brösthöjd, vilket gör dem till så kallade jätteträd. Några av dem har även håligheter med mulm (trädmjöl). Gamla ekar generellt och särskilt de med håligheter och mulm rymmer stora värden för den biologiska mångfalden då många insekter, fåglar och fladdermöss är beroende av dem. Arter associerade med äldre ekar gynnas generellt av att stå öppet och solexponerat. Många av de utpekade träden är tallar. Liksom med ekar är det många arter som är beroende av gamla solbelysta tallar, som till exempel den rödlistade signalarten tallticka och insekten reliktbock. Utöver tallar har även två solitära granar och en solitär ask pekats ut. Figur 8. Bofinksvägen. Solitärek på tomtmark längs 8

9 Hotade arter De hotade arterna alm (hotkategori VU, Sårbar), ask (VU), ekticka (NT, Nära hotad) och tallticka (NT) växer inom området. Den hotade mindre hackspetten (NT) sågs även under inventeringen. Ekticka växer på äldre ek och är enligt Artdatabanken på tillbakagång på grund av det generationsglapp som finns hos ekpopulationen. Genererationsglappet gör att äldre ekar, och därmed växtsubstratet för ekticka, är en bristvara trots att ekpopulationen i sin helhet ökar. Det kommer att ta långt tid innan dagens unga ekar uppnår den ålder som krävs för ektickan. Tallticka växer på äldre tallar. Arten minskar på grund av kortare tider i skogsbruket, som medför att tallarna aldrig uppnår den ålder som tallticka kräver för att kunna växa på stammen. Ask och alm minskar istället på grund av askskottsjuka och almsjuka som orsakas av två olika svampparasiter. Den mindre hackspetten gynnas av löv och blandskogar, särskilt äldre ädellövträd med god tillgång på död ved. Grönstråk och ekologiska samband Områdets till större delen utpräglade naturkaraktär medför att området spelar en viktig roll för ekologiska samband. De gröna stråken gör att växter har möjlighet att sprida sig och djur kan röra sig genom området och hitta livsmiljöer, såväl för födosök som för fortplantning. Arter som rör sig från norr ner mot Telegrafberget i söder måste röra sig genom de bebyggda områdena vid Brobänken, Nytorp och Trinntorp eftersom Erstaviken och Kalvfjärden utgör barriärer på var sida om dessa områden. Det är därför viktigt att gröna stråk bevaras så att bebyggelsen inte blir en barriär och de ekologiska sambanden bryts. Det är främst barrskogarna som bildar tydliga naturstråk inom området (fig. 10). Stråket utgörs främst av hällmarkstallskog. Även i barrblandskogen och i viss mån blandskogen finns inslag av hällmark. Hällmarkstallskogen är även extra viktig för de ekologiska sambanden i ett större perspektiv eftersom den kringliggande naturen också utgörs främst av hällmarkstallskog. Sambanden för lövmiljöer är svagare och betydligt mindre påtagliga inom det inventerade området. Lövdominerade miljöer är både färre och mindre i utbredning. Här utgörs sambanden främst av utspridda partier i sluttningarna och av enskilda träd. Här är därför de utpekade solitärekarna av särskild betydelse. 9

10 Figur 9. Naturvärdeskarta med värdekärnor, vardagsnatur och ekologiskt värdefulla träd. Observera att enskilda värdefulla träd generellt sett inte är utpekade inom värdekärnorna. 10

11 Figur 10. Naturtypskarta. Barrskog har ett tydligt stråk från väst till öst medan lövskogsmiljöerna förekommer mer spritt. 11

12 Värdekärnor Totalt har 48 olika värdekärnor av varierande karaktär och storlek pekats ut inom det inventerade området (fig. 9). Värdekärnor är områden som bedömts ha påtagliga naturvärden för områdets biologiska mångfald, som livsmiljöer för såväl vanliga arter som för mer sällsynta arter och hotade arter. Värdekärnorna har klassats i en skala från 1 till 4, se metodik, bilaga 1. om 80 cm i diameter (klass 2, regionalt värde). För de större trädens placering se punktskikt. 4. Hällmark, klass 4, lokalt värde 5. Gles hällmarkstallskog, klass 3, kommunalt värde Gles hällmarkstallskog med senvuxna tallar. 6. Hällmarkstallskog, klass 4, lokalt värde Hällmarkstallskog med senvuxna tallar (fig. 12). 7. Hällmark med senvuxen tall, klass 4, lokalt värde Hällmark med senvuxen tall- 1. Hällmarkstallskog, klass 3, kommunalt värde Hällmarkstallskog med senvuxna tallar och stor blockighet. Markskiktet domineras, förutom av berg i dagen, av mossa och lav med inslag av ljung. I nordöstra hörnet står en gammal och kraftig ek av klass 2, regionalt värde (se punktskikt). 2. Ekbacke, klass 3, kommunalt värde Ekbacke med en del äldre ekar, de största har en diameter på ca cm, en av dem har hålighet med mulm vid stammens bas (fig. 11). Fältskiktet utgörs mestadels av gräs och ris, hällmark och block. Del av området är en allmänning medan andra delen ligger på en tomt med naturmark. 3. Lundmiljö med ek och hassel, klass 2, regionalt värde En liten ek-hassellundmiljö med tre kraftiga ekar (av klass 1, nationellt värde) med en diameter på cm. I området står även en kraftig gran Figur 11. Grövre ek i värdekärna nr 2. Denna ek har även hålighet med mulm vid basen. Figur 12. Värdekärna 6. Bakom tomtmarker med mer trädgårdskaraktär sträcker sig hällmarkstallskogen in på tomterna. 8. Gles tallskog, klass 4, lokalt värde Tomt med naturmark bestående av gles tallskog, en och enstaka små granar. På området står även en vidkronig ek med ca 100 cm i diameter. Eken har även hålighet med mulm (trämjöl). Eken i sig bedöms vara av klass 1, nationellt värde. I fältskiktet växer främst blåbär och ormbunkar. 9. Barrblandskog, klass 4, lokalt värde Naturtomter med barrblandskog. Södra delen domineras av gran med inslag av mindre ekar. 12

13 Mot branten i norr går området över till mer talldominans och block. I fältskiktet växer främst ormbunkar, ris och gräs. 10. Gles tallskog, klass 3, kommunalt värde Gles tallskog med enstaka björkar. De största av tallarna har en diameter om 80 cm (dessa klassas som klass 2). Fältskiktet utgörs av ris och gräs. 11. Hällmarksbrant, klass 3, kommunalt värde Hällmarksbrant (fig. 13) med medelålders blandskog och inslag av äldre tall. Detta är ett av få områden som rymmer död ved (värdefullt för många arter). Fältskiktet domineras, förutom berg i dagen, av blåbär, mossa och ljung. En myrstack finns i området. Området angränsar till hällmarkstallskog av klass 2 som ligger strax utanför tomterna (precis utanför tomtgränsen växer en exempelvis en äldre tall med den rödlistade signalarten tallticka). 12. Gles ekskog, klass 3, kommunalt värde Allmänning i sluttning ned mot Erstaviken med gles ekskog med många fina ekar (två stycken bedöms vara av klass 1, nationellt värde) och någon enstaka sälg (fig. 14). Områdets trädskikt har utsatts för kraftig urglesning och har därför på vissa håll mer av en hyggeskaraktär. Urglesningen har orsakat omfattande slyuppslag av framförallt asp, björk och al. Föryngring av ek saknas dock helt. Fältskiktet är relativt artrikt med förutom gräs bl.a. smultron, stinknäva och ormbunkar. En mindre bäck rinner genom området, vilket tyder på rörligt markvatten som kan vara värdefullt för vissa lövträd och områdets flora. Områdets skötsel bör ses över. Figur 14. Ekar i värdekärna 12. I bakgrunden skymtas Erstaviken. 13. Barrblandskog, klass 3, kommunalt värde Del av allmänning. Barrblandskog med gamla träd av bl.a. ek (fig. 15), asp och tall. Området har inslag av hällmarkskaraktär. I buskskiktet växer en del en. Död ved förekommer liksom spår av hackspettshack i trädstammar. Rödlistade arter: Ekticka Figur 13. Mot tomternas baksida tar hällmarkstallskogen vid 13

14 15. Slånsnår, klass 4, lokalt värde Kraftigt slånsnår på allmänning. Slån är värdefullt för insekter och fåglar. 16. Hällmarker, klass 3, kommunalt värde Hällmarker med inslag av ek och gamla tallar. I fältskiktet växer mossa, ormbunkar och ris. Figur 15. Gammal ek med den rödlistade arten ekticka inom värdekärna Björkbacke, klass 3, kommunalt värde Del av allmänning. Gles ekbacke med block. Området har inslag av gran, småekar, asp och sälg. Sälg är mycket värdefullt som blommande träd på våren då det finns få andra blommande växter för nyvakna bin och humlor. 17. Ekområde, klass 3, kommunalt värde Tre något äldre ekar (50-60 cm i diameter). Området har ett samband med ekarna i naturvärdesområde Blandskog, klass 3, kommunalt värde Blandskog med inslag av gammal ek (80 cm i diameter, klass 2, regionalt värde, fig. 16), äldre tall (80 cm, klass 1, nationellt värde), stor ask (100 cm, klass 1, nationellt värde), äldre aspar, sälg och al. Här växer även nypon, en värdefull växt för insekter och fåglar. Informera gärna tomtägaren om att de har en värdefull ask i området. Rödlistade arter: ask, tallticka 19. Klippor med krattallar, klass 4, lokalt värde Klippor ned mot vattnet med gamla krattallar (smala men gamla). 20. Brynmiljö med ek och hassel, klass 4, lokalt värde Brynmiljö med medelålders ek (diameter cm) och hassel. Figur och 19. Ek på tomtmark mellan värdekärna 21. Grova tallar, klass 4, lokalt värde Samling med grova tallar (diameter 40 cm) i brant. Rödlistade arter: alm 22. Hällmark, klass 3, kommunalt värde Hällmark med solitärtall och tallticka. Rödlistad art: tallticka 23. Brant med blandskog, klass 3, kommunalt värde Brant med ek, tall, björk och hassel. 24. Brant med blandskog, klass 3, kommunalt värde Brant mot Bofinksvägen med inslag av äldre asp, tall och gran. Hålträd och död ved finns i området. 14

15 25. Hällmark med gammal barrskog, klass 2, regionalt värde nationellt värde), se figur 17. Här finns också inslag av död ved, hålträd och block. I området uppmärksammades flera fågelarter - mindre hackspett, talltita och spillkråka. Rödlistade arter: Tallticka, mindre hackspett 26. Hällmarker med äldre tallar, klass 3, kommunalt värde Hällmarker med medelålders tallar, vissa äldre krattallar. I området växer även asp, ek och björk. 27. Blandskog, klass 4, lokalt värde Blandskog med inslag av äldre tall och gran. I området finns hålträd och inslag av död ved. 28. Häll med tallar, klass 4, lokalt värde Hällmark med medelålderstall och enstaka krattallar. 29. Lövdominerad blandskogssluttning, klass 4, lokalt värde Sluttning ned mot vattnet med lövdominerad (asp, ask, sälg) blandskog. I områdets kantzon står en tall som bedöms vara av klass 2, regionalt värde. I området finns hålträd och inslag av död ved. Rödlistade arter: ask Figur 17. På hällmarken i värdekärna 25 står väldigt grova och gamla tallar. Större allmänning centralt i området. Berg med gammal barrskog, mestadels tall (fig. 17 och 18). I branterna finns inslag av asp, hassel och björk. I området finns rikligt med gamla tallar, bland dessa områdets grövsta tall med en diameter över 100 cm (tallen bedöms vara av klass 1, Figur 18. Bakom hustomterna höjer sig hällmarkstallskogen i område Brant med gamla tallar, klass 3, kommunalt värde Brant med gamla tallar mot vattnet. 31. Hällmark med tall, klass 4, lokalt värde Häll med mestadels yngre men även enstaka äldre krattallar. 15

16 32. Höjd med tallar, klass 4, lokalt värde Höjdplatå och sluttning med medelålders och enstaka äldre krattallar (fig. 19). 33. Blockig brant med blandskog, klass 4, lokalt värde Blockig brant med tall, gran, asp och ek. 34. Blockig brant med blandskog, klass 4, lokalt värde Blockig brant med tall, gran, asp och ek. 36. Sluttning med ekar, klass 4, lokalt värde 37. Sluttning med ek och tall, klass 4, lokalt värde Sluttning med ek (50 cm i diameter) och tall (50 cm i diameter). Området är blockigt med mycket berg i dagen (fig. 20). 38. Hällmarkstallskog, klass 3, kommunalt värde Höjd med hällmarkstallskog med stort inslag av äldre träd. Död ved förekommer. Omrrådet är solbelyst, vilket gynnar många vedlevande arter. 39. Hällmarkstallskog, klass 4, lokalt värde Höjd med hällmarkstallskog med inslag av äldre träd. Död ved förekommer sparsamt. Området är solbelyst. 40. Sluttning med hällmarkstallskog, klass 4, lokalt värde Brant och sluttning med hällmarkstallskog med inslag av gamla krattallar. Blockigt. 41. Barrblandskog, klass 4, lokalt värde Barrblandskog i sluttning med inslag av gamla tallar. Blockrikt (fig. 21). 42. Sluttning med blandskog, klass 4, lokalt värde Sluttning med blandskog ner mot vattnet. Området är grandominerat med mestadels yngre träd och enstaka äldre tallar. I området står även det inventerade området största ek, med en diameter om 150 cm i diameter (eken är klass 1, nationellt värde). Denna ek är mycket värdefull och tomtägaren bör kontaktas för att ta bort yngre granar som tränger trädet. Stranden utgörs av naturstrand. Figur 19. Tomterna kring värdekärna 32 har fått behålla sin naturmarkskaraktär. 35. Hällmarkstallskog, klass 4, lokalt värde Hällmarkstallskog med inslag av äldre tallar. Figur 20. Värdekärna nr 37. På bildens syns sluttningen med många block. Figur 21. Tallar i värdekärna

17 43. Sluttning med äldre asp, klass 4, lokalt värde Sluttning i allmänning. I området står större aspar (60 cm i diameter) och enstaka ek (60-80 cm i diameter). Hålträd förekommer. I fältskiktet huvudsakligen gräs och blåsippor. (fig. 22) Signalarter: blåsippa 44. Naturlig stenstrand, klass 4, lokalt värde Naturlig stenstrand med små partier av havsstrandäng med gåsört och salttåg (fig. 23). Innanför stenstranden växer en albård med yngre alar och inslag av ek (40 cm i diameter), björk och sälg. 45. Sluttning med barrblandskog, klass 3, kommunalt värde Allmänning. Sluttning med äldre barrblandskog, främst äldre tallar. Området har inslag av död ved och hålträd (fig. 24). Rödlistad art: tallticka 46. Blockig hällmarkstallskog, klass 4, lokalt värde Höjdplatå med branter och blockig hällmarkstallskog med inslag av gamla tallar. I sluttningen finns inslag av gran, ek, björk och asp. Skogen är olikåldrig med god föryngring av tall. Hålträd förekommer. 47 & 48. Vassbälten, klass 3, kommunalt värde Del av allmänning. Naturstrand med vassbälten som utgör viktiga lek- och skyddsområden för fisk, sjöfågel och andra vattenlevande djur. Att övriga strandpartier helt saknar vass gör att dessa två områden är extra värdefulla för variationen av vattenmiljöer. Figur 22. Till höger i bild syns allmänningen, värdekärna 43. Figur Naturlig stenstrand i värdekärna Figur 24. I bergsbranten på värdekärna 45 växer tallar. 17

18 Rekommendationer inför framtida planarbete För att bevara områdets naturvärden, starka karaktär och landskapsbild även i framtiden bör kommande planer behandla följande. Naturvärden och vegetation Prioritera bevarande av kärnområden med högre naturvärdesklass, klass 2 och 3. Prioritera bevarande av enskilda utpekade träd med högre naturvärdesklass. Dock bör även vissa yngre ädellövträd sparas för att säkra kontinuiteten på sikt. Dessa bör stå solöppen och ljust. Undvika fällning av större och/eller äldre träd inom värdekärnorna, framförallt ek och tall med en diameter över 50 cm i sluttningarna och i lägre partier. På hällmarkerna bör man undvika att fälla även mindre tallar och ekar med vid och platt krona, då dessa kan vara mycket gamla även om de är tunna. Informera områdets boenden om värdet av gamla ekar och tallar (samt ädellövträd som ask och alm), samt att dessa behöver stå öppet och fritt från igenväxningsvegetation. För att bevara de rödlistade arterna ekticka och tallticka inom området, är det viktigt att gamla tallar och ekar sparas i möjligaste mån. Det är inte heller lämpligt att avverka de rödlistade trädslagen alm eller ask. Bevara sammanhållna stråk av områden med barrskog. För lövmiljöer är enskilda träd, framförallt äldre ädellövträd, viktiga. Allmänningarnas natur sköts och utvecklas så att de biologiska värdena bevaras och förstärks. Inslaget av död ved i barrblandskog och på hällmarker, såväl stående som liggande, bör öka städa inte! Skogsområden kan gallras försiktigt så att värdefulla träd (ek och andra ädellövträd, samt gamla tallar) inte skuggas och nya har möjlighet att komma upp. Vissa partier bör dock behållas täta för variationens skull. Naturliga stränder bör i huvudsak bevaras inom området och man bör vara restriktiv med nya anläggningar. Eventuella nya bryggor bör vara av mindre storlek och anläggas ut från strand, inte längs med. Bevara vassbälten. Karaktär och landskapsbild Undvika ingrepp i mark genom sprängning, schaktning eller fyllning. Även ur landskapsbildsynpunkt bör man undvika avverkning av stora träd och skogsmark uppe på höjderna för att på så vis undvika att öppen tomtmark blir synlig på håll. Bebyggelsen bör placeras så att omgivande terräng och skogsmark dominerar landskapsbilden. Vegetation längs vägar bör behållas, undantag kan göras för att röja för sikt. Tomtgränser bör utgöras av vegetation (helst naturlig skogskaraktär), undantag kan göras för att röja för sikt. Bebyggelsens utformning, såsom storlek, höjd, taklutning, stil, färgsättning, etc., bör anpassas till områdets skogs- och skärgårdskaraktär. Altaner och terrasser kring bebyggelse bör placeras i markhöjd och dess yta bör begränsas. Allmänningar underhålls så att de kan användas för rekreation stigar, bryggor, sittplatser etc. 18

19 Bilaga 1. Metodik Metodik Landskapsanalys Landskapsanalysen har utförts genom bedömningar vid platsbesök. Vid besöken har allmänningar, vägrum och samtliga tomter undersökts (förutom ett fåtal tomter som har studerats utifrån på grund av grindar, staket eller stängsel). För att beskriva landskapet görs en analys över området som beskriver strukturer i landskapet, rumslighet och landskapsbild. Analysen grundar sig på Kevin Lynchs metod och beskrivs genom: stråk noder barriärer sammanhängande områden landmärken Dessutom beskrivs landskapets rumslighet med hjälp av: vegetationsstrukturer bebyggelsestrukturer andra element i landskapet öppet/slutet höjdskillnader Med denna information som grund kan man beskriva landskapsbilden för området, både hur det uppfattas på avstånd (siluetter) och inom området (utblickar). Landskapsanalysen avser även att beskriva områdets karaktär och utmärkande kvaliteter. I karta för landskapsanalys redovisas följande aspekter: Karaktärsgivande vegetation vegetation som anses bidra till områdets karaktär, kan vara hällmarkstallskog eller blandskogsvegetation. Allmänningar allmänna grönytor som förstärker områdets skogskaraktär genom sammanhängande naturområden. Målpunkter platser inom området som fungerar som målpunkter vid promenader och aktiviteter, här främst allmänna bryggor och badplatser Branter dramatiska nivåskillnader som skapar rumslighet och karaktär, ofta utgör de fysiska barriärer för förflyttning Utblickar platser med vackra utblickar och där man kan få överblick över området. Metodik -Naturvärdesbedömning En naturvärdesbedömning grundar sig främst på vetenskapliga fakta om ekologiska samband och förekomster av skyddsvärda arter. På kommunal och lokal nivå är den lokala situationen viktig för bedömningen, där värdefull natur relateras till hur vanlig naturtypen är i kommunen eller stadsdelen. På så sätt kan bristen på en värdefull naturtyp rendera denna ett högre värde än annars. Samtidigt innebär starka ekologiska samband att värdet bedöms högre, eftersom sådana samband stärker möjligheterna för skyddsvärda arter att klara sig på lång sikt. Naturvärdesbedömningen av värdekärnorna grundar sig i huvudsak på en tregradig skala enligt Naturvårdsverkets rekommendationer: klass 1: naturvärden av nationell betydelse klass 2: naturvärden av regional betydelse klass 3: naturvärden av kommunal betydelse Ekologigruppen AB använder dessutom ytterligare en klass: klass 4: naturvärden av lokal betydelse Med denna klass avses värden som är av betydelse för kommundelens biologiska mångfald. Denna värdeklass kan ofta vara den svåraste att avgränsa då värdena i de mindre värdefulla biotoperna kan vara mindre tydliga. Klassen kan sägas representera värden som bör uppmärksammas och om möjligt tas hänsyn till, och kan också ses som värden som kan tas tillvara som kvaliteter i planeringen. Naturtypens kontinuitet har ofta stor betydelse för bedömningen av värdet. En 19

20 gräsmark som varit öppen och hävdad under lång tid, utan gödsling eller plöjning, har en lång obruten historisk kontinuitet. Ett skogsområde med gamla träd och död ved, som inte kalavverkats, har också en lång historisk kontinuitet, liksom en våtmark som inte dränerats utan har en bevarad hydrologi. Naturtyper med lång kontinuitet är mer ovanliga än sådana som har störts på ett eller annat sätt. De innehåller nästan alltid skyddsvärda arter. Deras långa historia gör dem också svåra att ersätta eller kompensera. Biotopens storlek påverkar också bedömningen, då en stor, obruten och sammanhängande biotop oftast har bättre förutsättningar att hysa en rik mångfald än en liten eller uppsplittrad biotop. Ekologiska samband mellan olika värdefulla biotoper påverkar också värdet positivt. En enstaka mindre biotop av t.ex. gammal barrskog eller odikad våtmark kan i sig vara värdefull, men har som ensamt och isolerat område små möjligheter att på lång sikt bibehålla sin artrikedom. Finns däremot en grönstruktur mellan värdefulla biotoper, där arter kan spridas, finns goda möjligheter till en positiv utveckling av artrikedomen. Ekologiska strukturer som bedöms som värdefulla, är bl.a. förekomsten av död ved, stora block, gamla och grova träd, träd med hål, stenmurar, mossklädda berghällar, etcetera. I det fall trädens tjocklek omnämns, avses stamdiametern i brösthöjd. Med rödlistade arter avses de som omfattas av den svenska nationella rödlistan (ArtDatabanken 2010). Förkortningar beskriver de olika hotkategorierna: NT missgynnad, VU sårbar, EN starkt hotad, CR akut hotad. Med EU-arter avses sådana arter som är upptagna i EU:s artoch biotopdirektiv. Signalarter är arter som med sin förekomst signalerar goda förutsättningar för rödlistade och andra skyddsvärda arter. Skogsstyrelsen har presenterat ett urval av arter som fungerar som signalarter. För ängs- och hagmarker används här signalartslistor som använts vid länsstyrelsernas ängs- och betesinventeringar, dock med vissa kompletteringar. Osäkerhet i bedömningarna Området besöktes inom detta projekt vid tre tillfällen under oktober - november En viss osäkerhet i bedömningen finns därmed eftersom viss vegetation och aktiviteter/ funktioner är lättare att kartlägga vid andra årstider och kan ha förbisetts. Bedömningen anses dock ge en god grund för det fortsatta planarbetet. 20