Sammanfattning EU-reglering

Transkript

1 Sammanfattning EU-reglering Mars 2014 Svenska Fondhandlareföreningens Service AB Box 1426 S Stockholm Besöksadress Blasieholmsgatan 5, 6tr Stockholm Tel +46 (0) Uppdaterad

2 Innehållsförteckning VD har ordet 3 CSDR 4 EMIR 6 Skatt på finansiella transaktioner 9 Automatiskt Informationsutbyte i skattefrågor 11 Legal Entity Identifier 13 MAD review 14 MiFID II 16 PRIPs 21 Ett ramverk för återhämtning och rekonstruktion av kreditinstitut och värdepappersbolag 25 Securities Law Legislation 27 Strukturåtgärder i kreditinstitut 30 Rapportering av vissa värdepapperstransaktioner 32 Öppenhetsdirektivet 33 Notiser 34 EUs regelprocess och Esma 36 Vi på Fondhandlareföreningen är: Kerstin Hermansson, verkställande direktör tfn + 46 (08) , kerstin@fondhandlarna.se Vigg Troedsson, direktör tfn + 46 (08) , vigg@fondhandlarna.se Lars Afrell, chefsjurist tfn + 46 (08) , lars@fondhandlarna.se Sara Mitelman, jurist tfn + 46 (08) , sara.mitelman@fondhandlarna.se Enel Lundbladh, assistent tfn + 46 (08) , enel@fondhandlarna.se Sophie Steen, administrationsansvarig tfn +46 (08) , sophie.steen@fondhandlarna.se Johannes Jarlebring, Senior Advisor European Affairs, BRING&Company (konsult) Tfn +32 (0) , johannes@bringandcompany.eu 2

3 VD har ordet Välkommen till 2014 års första sammanfattning av den pågående reglering inom EU som berör värdepappersmarknaden. Nytt för i år är att skriften inte längre trycks utan distribueras i form av en pdf-fil som finns tillgänglig och kan hämtas från vår hemsida. Vi har också lagt till ett nytt avsnitt, Notiser, i slutet av dokumentet där vi kortfattat redovisar regelverk som implementerats. Under de senaste månaderna har politiska överenskommelser träffats avseende några stora regelverk. Detta gäller MiFID II, MAD och CSDR. Genom att en politisk överenskommelse träffats kommer med största sannolikhet de olika lagstiftningspaketen att godkännas av lagstiftarna och detta kommer att ske innan parlamentet upplöses för val i maj. Genom att lagstiftningen på nivå 1 blir klar kan Esma påbörja arbetet med reglerna på nivå 2. Esma har i sitt arbetsprogram för 2014 planerat för omfattande konsultationer när det gäller CSDR, MAD/MAR och inte minst MiFID II. Dessa konsultationer kommer att beröra och kräva aktivt arbete av fondhandlareföreningens medlemmar. Kansliet är helt beroende av medlemmarna och deras kunskaper när vi utarbetar svar på konsultationer. Med sådan medverkan kan vi få fram väl motiverade svar. Vi hoppas att Esma har lyssnat på den kritik som riktats mot de tidigare korta konsultationstiderna och att tiden för svar i de kommande konsultationerna sätts så att alla intressenter verkligen ges en möjlighet att utvärdera och kommentera förslagen. Endast härigenom kan det garanteras att de frågor som behandlas i konsultationen får en allsidig belysning och att Esma får ett bra underlag för sitt ställningstagande. En viktig del av servicebolagets verksamhet är att informera om pågående utredningar och ny lagstiftning. För detta finns flera verktyg. Ett primärt verktyg är naturligtvis de olika arbetsgrupperna, men här är ju kretsen av deltagare begränsad. Ett annat, och mer allmänt tillgängligt verktyg är den här skriften, liksom EU-nytt, som utkommer varannan vecka och finns på Bankföreningens hemsida, och där vi svarar för värdepappersavsnittet. Aktuellt i Omvärlden sammanfattar nya förslag och initiativ på internationell och EU-nivå. Aktuellt i Omvärlden är en ad-hoc publikation som är fritt tillgänglig på hemsidan. Vi på kansliet kommer också gärna ut till medlemsföretag och berättar om regelverksutvecklingen. Hör av er om Ni önskar en sådan presentation. Slutligen bör nämnas att regelgivningen fortsätter i EU om än i något lugnare takt. Bland annat har kommissionen aviserat ett förslag om ändringar i direktivet om aktieägares rättigheter senare under våren som med stor sannolikhet kommer att beröra alla medlemmar. Jag tänker då särskilt på förslaget att börsnoterade bolag ska ha rätt att få veta vilka som är deras aktieägare. En fråga som kan vara tämligen komplicerad när ett antal mellanhänder är engagerade i de olika leden av kontoföringen. För att summera läget just nu på regelverksfronten; Vi har nog kommit till slutet av början! Kerstin Hermansson 3

4 CSDR Allmänt Kommissionen lade den 7 mars 2012 fram sitt förslag till förordning om förbättrad värdepappersavveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG. Bakom kommissionens förslag att reglera Central Securities Depositories (CSDer) eller enligt svensk terminologi centrala värdepappersförvarare ligger i huvudsak två syften. För det första spelar CSDer en central roll inom infrastrukturen på finansmarknaderna och bör därför vara föremål för en harmoniserad reglering. För det andra vill kommissionen bryta upp existerande nationella monopol för CSDer inom EU (inklusive s.k. de facto monopol) och därmed öka konkurrensen även på denna marknad. Rådet och EP har på politisk nivå i december 2013 kommit överens om en förordning om förbättrad värdepappersavveckling i EU och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG (nedan CSDR). Därefter har förordningen varit föremål för tekniska diskussioner och den slutliga texten är därför ännu inte känd. Förordningen innehåller dels regler om värdepappersavveckling, dels regler om CSD-verksamhet. När det gäller reglerna om värdepappersavveckling så föreskrivs att avvecklingstiden för affärer som utförts på en marknadsplats ska vara T+2 inom EU. Reglerna om avvecklingstiden träder i kraft den 1 januari 2015 (i Norden planeras som bekant övergången från T+3 till T+2 att ske den 6 oktober 2014). För CSD:er som har för avsikt att ansluta sig till T2S föreskrivs att det ska ske en övergång till T+2 senast sex månader före anslutningsdagen, dock inte senare än 1 januari En viktig fråga beträffande de nya avvecklingsreglerna är vilka affärer som ska omfattas. Föreningen anser att det är viktigt att tillämpningen av T+2 begränsas till affärer utförda på en marknadsplats och att affärer utförda utanför marknadsplatser, efteranmälda affärer, repor etc. klart undantas från kravet att avveckla T+2. Det återstår emellertid att se hur klar och tydlig den slutliga texten blir i detta avseende. Avvecklingsreglerna i övrigt innehåller regler för att främja en tidig avveckling genom "progressiva" avgifter och påskynda avveckling av "settlement failures" genom tillräckligt avskräckande avgifter/böter. Reglerna i CSDR ska ersätta reglerna i blankningsförordningen om buy-in. Den andra delen av CSDR innehåller definitioner av vilken verksamhet en CSD får bedriva (huvud- och sidotjänster), krav på en CSD och auktorisationsförfarande för en CSD. En stor del av reglerna är relativt likartade med de regler som gäller för en central motpart enligt EMIR. En CSD ska tillhandahålla minst två av följande huvudtjänster: administration av avvecklingssystem, central förvaring (central safekeeping) samt administration av värdepapper (notaryfunktion). Det bör noteras att i den sistnämnda tjänsten inkluderas inte förande av aktiebok (registrar), vilket är en viktig uppgift för Euroclear Sweden i det svenska systemet. En riktigt svår fråga under förhandlingarna om CSDR i Bryssel har varit om en CSD ska få bedriva bankverksamhet, särskilt riskfylld sådan såsom t.ex. kreditgivning och värdepapperslån. Enligt förordningen får en CSD bedriva viss sådan verksamhet men verksamheten ska vara begränsad. Det bör anmärkas att CSDR uttryckligen godtar det svenska kontoföringssystemet med möjligheten för enskilda investerare att ha konton hos en central värdepappersförvarare. Vidare har den föreslagna regeln om tillämplig lag strukits och även förslaget att sätten för kontoföring skulle regleras på nivå genom s.k. tekniska standarder. 4

5 Dagsläget Enligt planerna ska CSDR tas av EP under april månad. Om detta sker kan CSDR sannolikt bli publicerat i EUT under sommaren CSDR ska enligt de texter föreningen sett träda ikraft 20 dagar efter offentliggörandet. Som tidigare nämnts finns det särskilda regler för övergången till T + 2. När det gäller reglerna för CSD-verksamhet föreskrivs i förordningen att dessa inte ska börja tillämpas förrän efter det en CSD i medlemsstaten har blivit auktoriserad. Eftersom reglerna i förordningen ska kompletteras med tekniska standarder så är väl en inte alltför djärv gissning att reglerna för CSD-verksamhet tidigast kommer att träda i kraft under år Ikraftträdandereglerna är emellertid tämligen komplexa och det är en from förhoppning från föreningens sida att det inte blir samma osäkerhet om reglernas tillämplighet såsom beträffande EMIR. CSDR är en förordning och är således direkt gällande i Sverige. Det finns emellertid skäl att anta att CSDR medför att det behövs fler ändringar i den svenska lagstiftningen än de nödvändiga följdändringarna i lagen om värdepappersmarknaden och kontoföringslagen. Kontaktperson/er: Lars Afrell 5

6 EMIR Allmänt I september 2009 kom ledarna i G-20 överens om att alla standardiserade OTC-derivatkontrakt senast vid utgången av 2012 skulle handlas på en börs eller en elektronisk handelsplattform när så är lämpligt och även vara clearade av en central motpart, CCP. OTC-derivatkontrakt skulle också rapporteras till centrala transaktionsregister (trade repositiories - TR). OTC-derivatkontrakt som inte clearas centralt skulle bl.a. bli föremål för högre kapitalkrav. Överenskommelsen implementeras i USA genom Dodd-Frank reformen. Kommissionen presenterade under hösten 2010 ett förslag till motsvarande reglering i EU i form av European Market Infrastructure Regulation (EMIR). Kravet på att derivatkontrakt ska handlas på en börs eller en elektronisk handelsplattform behandlas i MIFID II. Kommissionens förslag kan grovt indelas i fyra avsnitt: 1. Clearing av OTC-derivatkontrakt. 2. OTCderivatkontrakt som inte är föremål för clearing. 3. Rapportering av handel i OTC-derivatkontrakt till centrala transaktionsregister (TR). 4. Auktorisation, tillsyn och regler för CCP och TR. Parlamentet och rådet kom under våren 2012 överens om en förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (EMIR). Förordningen innehåller ett stort antal ändringar av kommissionens förslag men huvudprinciperna kvarstår i huvudsak oförändrade, dock ska alla derivatkontrakt, inte bara OTC-derivatkontrakt, rapporteras till en TR. Förordningen trädde i kraft den 16 augusti EMIR ska kompletteras med ett stort antal tekniska standarder och hittills har nio stycken antagits såsom förordningar av kommissionen. Det återstår emellertid ytterligare tekniska standarder, bl.a. om vilka krav på säkerställande som ska ställas på OTC-derivatkontrakt som inte är föremål för clearing och vilka OTC-derivatkontrakt som ska bli föremål för obligatorisk clearing. Clearing av OTC-derivatkontrakt Instrumenten Som OTC-derivatkontrakt definieras derivatkontrakt för vilka avslut inte sker på börs. Begreppet standardiserad bör tolkas så att det är fråga om kontrakt som är lämpliga och möjliga att cleara. Även om ett kontrakt kan clearas, så är det inte alltid lämpligt att ett sådant kontrakt blir föremål för obligatorisk clearing. Att ålägga en CCP att cleara kontrakt för vilka en CCP inte kan hantera riskerna är inte särskilt lämpligt. För att skapa ett system som garanterar att så många OTC-derivatkontrakt som möjligt clearas så innehåller förordningen två ansatser. Den första, bottom up ansatsen, innebär att när en CCP beslutar att cleara en viss typ av kontrakt ska den skicka förslag om detta till den nationella tillsynsmyndigheten. Om tillsynsmyndigheten ger klartecken ska myndigheten underrätta Esma som i sin tur bedömer om det är lämpligt med obligatorisk clearing för den aktuella klassen av kontrakt. Beslut fattas slutligen i form av en teknisk standard av kommissionen. Den andra, top down ansatsen, innebär att Esma tillsammans med European Systemic Risk Board (ESRB) ska avgöra vilka typer av kontrakt som eventuellt ska bli föremål för obligatorisk clearing och för vilka ingen clearingmöjlighet ännu finns. Esma ska föra en förteckning över de klasser av derivatkontrakt för vilka obligatorisk clearing gäller. 6

7 Parterna Alla finansiella motparter ska omfattas av tvånget att cleara godkända derivatkontrakt. Med finansiella motparter avses bland annat banker, värdepappersbolag och fondbolag. För icke-finansiella företag gäller clearingskyldigheten först när deras totala position överstiger en på förhand fastställd nivå (clearingtröskeln). Vid beräkning av den totala positionen ska man avräkna positioner som tagits för att skydda risker i den affärsmässiga rörelsen till skillnad från mer spekulativ verksamhet. OTC-derivatkontrakt som inte är föremål för clearing I de fall finansiella företag eller icke-finansiella företag som ligger över clearinggränsen ingår ett OTCderivatkontrakt som inte är upptaget till clearing ska procedurer finnas på plats för att mäta, bevaka och minska operationella risker och kreditrisker. Detta bör bland annat innefatta bekräftelse av villkoren inom en viss angiven tid samt utbyte av säkerheter eller innehav av kapital. Rapportering av handel i derivatkontrakt till centrala transaktionsregister Genom förordningen införs en skyldighet för alla parteratt till ett centralt transaktionsregister (trade repository) rapportera alla derivatkontrakt som man ingått och alla förändringar samt avveckling eller förfall. Rapportering ska ske senast arbetsdagen efter avslutet eller förändringen. När det gäller ickefinansiella företag finns det en diskussion om vilka som omfattas av skyldigheten att rapportera till en TR. Tillsynsmyndigheternas uppfattning verkar vara att kommuner, stiftelser och enskilda firmor samt privatpersoner som erbjuder varor och tjänster till marknaden omfattas av rapporteringsskyldigheten. I centrum för diskussionen är begreppet undertaking (i svenska versionen av EMIR företag) och vad som avses med att erbjuda varor och tjänster till marknaden. Auktorisation, tillsyn och regler för CCP och centrala transaktionsregister Auktorisation och tillsyn av centrala motparter ska hanteras av nationella tillsynsmyndigheten efter hörande av s.k. tillsynskollegier där även Esma är representerad liksom de tillsynsmyndigheter som utövar tillsyn av de största clearingmedlemmarna. Centrala transaktionsregister registreras av Esma som också utövar tillsyn över dem. Dagsläget EMIR trädde som nämnts i kraft den 16 augusti 2012 och är en EU-förordning vilket innebär att reglerna är direkt tillämpbara i alla medlemsstater utan något nationellt införlivande. Förordningen ska som nämnts kompletteras med ett stort antal tekniska standarder, varav nio standarder har antagits. Svensk kompletterande lagstiftning har trätt i kraft, se lagen (2013:287) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning (EU) nr 648/2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister. Reglerna i de tekniska standarderna innebär ett successivt införande av processerna och kraven i EMIR. Läget vad avser EMIR är i februari 2014 följande: Beträffande OTC-derivatkontrakt som inte är föremål för clearing trädde reglerna om bekräftelse (konfirmation) av villkor i kraft den 15 mars 2013 medan kraven på portföljförlikning, portföljkompression och tvistelösningsmekanisk trädde i kraft den 15 september Parterna i ett OTC-derivatkontrakt ska ha 7

8 riskhanteringsförfarande men de närmare reglerna om säkerhetskrav (marginalsäkerheter) har ännu inte presenterats i EU. En konsultation av dessa regler från Esma kan sannolikt inte ske förrän tidigast våren Rapporteringen till TR påbörjades den 12 februari Från och med denna dag ska således alla derivattransaktioner rapporteras till en TR senast dagen efter affärsdagen. In i det sista har det varit många oklara punkter hur denna rapportering ska ske. Tyvärr återstår ett antal oklarheter, exempelvis är rapporteringsformat inte standardiserat och olika TR ställer olika krav samtidigt som transaktionerna ska matcha varandra. Därtill kommer den nämnda frågan om vilka som är rapporteringsskyldiga. Enligt gällande regler ska transaktioner utförda före den 12 februari också rapporteras med början samma dag. Transaktioner som gjorts den 16 augusti 2012 eller senare, och som är utestående den 12 februari ska alla rapporteras samma dag. De fullständiga reglerna för rapportering av äldre transaktioner framgår av Finansinspektionens hemsida Den nationella processen för att godkänna clearingorganisationer enligt EMIR har påbörjats och de första besluten (godkännanden) beräknas komma under våren EMIR-godkännandet innebär att prövningen kan påbörjas av vilka derivatkontrakt, som den aktuella CCPn clearar eller avser att cleara, som ska bli föremål för obligatorisk clearing. En process som beräknas ta 9 15 månader. En inte alltför djärv gissning är att de första besluten rörande obligatorisk clearing kommer att tas i början av Det bör slutligen anmärkas att såväl Esma som kommissionen besvarar frågor om tillämpning av EMIR. Dessa frågor och svar uppdateras kontinuerligt på respektive hemsida. Kontaktperson/er: Vigg Troedsson och Lars Afrell 8

9 Skatt på finansiella transaktioner Inledning Kommissionen presenterade i september 2011 ett förslag om skatt på finansiella transaktioner. Skatt föreslogs utgå på transaktioner i finansiella instrument där minst ett finansiellt institut medverkar för egen eller kunds räkning. Begreppet finansinstitut var brett och omfattade bland andra värdepappersbolag, kreditinstitut, försäkringsföretag, investeringsfonder, fondbolag, alternativa investeringsfonder (såsom hedgefonder) och företag som bedriver finansiell leasing. Skattesatsen föreslogs bli 0,1 % för vardera parten för alla finansiella instrument förutom derivatkontrakt. För derivatkontrakt föreslogs motsvarande procentsats vara 0,01 %. Kommissionen räknade med att skatteintäkterna årligen skulle uppgå till cirka 55 miljarder euro. En annan förväntad effekt var att omsättningen på värdepappersmarknaden beräknades minska med 20 % och omsättningen i derivatkontrakt med upp till 90 %. Sedan förslaget lades har allt fler länder uttalat sin tveksamma inställning till skatten bl. a. Sverige, Storbritannien, Nederländerna och Luxemburg. Samtidigt har Frankrike från den 1 augusti 2012 redan infört en skatt som är lik den engelska stämpelskatten. Även Europaparlamentet, som inte är beslutande i denna fråga, har vid flera omröstningar ställt sig positiv till införande av en skatt på finansiella transaktioner. I ett yttrande som man antog framhölls bl a Förslaget om en skatt på finansiella transaktioner behöver finslipas för att kunna fånga in fler börsmäklare och göra skattesmitning olönsamt. Den 22 januari 2013 tog rådet ett beslut innebärande att elva länder däribland Tyskland och Frankrike getts möjlighet att etablera s k enhanced cooperation mellan deltagarna för att etablera ett allmänt system för transaktionsskatt inom den finansiella sektorn. I linje med detta beslut presenterade kommissionen den 14 februari ett nytt förslag, vilket i sak bygger på det förslag som presenterades hösten 2011 och med samma skattesatser som föreslogs då d.v.s. 0,1 % för avistaaffärer och 0,01 % för derivat. Det nya förslaget innehåller förstärkta åtgärder för att undvika skatteflykt bl. a genom att skatten också kopplas till var det finansiella instrumentet emitterats varvid skatt ska utgå även om handeln sker utanför de deltagande elva ländernas territorium. Kommissionens nya förslag förhandlas för närvarande i rådet. Vart och ett av de 11 länder som vill anta skatten har vetorätt, vilket bidrar till att diskussionerna går mycket långsamt framåt. Övriga EU-länder får delta i diskussionerna men har ingen rösträtt när skatten ska antas. Den 18 april 2013 väckte Storbritannien talan inför EU-domstolen mot rådets beslut att ge de 11 länderna möjlighet att etablera ett närmare samarbete. UK anför i sin talan att rådets beslut är olagligt då det innebär extraterritoriella effekter som inte respekterar icke-deltagande länders befogenheter och rättigheter, inte bygger på vedertagen internationell rätt, och dessutom medför kostnader för ickedeltagande länder. Även om Sverige beslutar att inte införa skatten kommer skatt ändå att tas ut för vissa transaktioner gjorda i Sverige. Denna skatt ska dessutom, enligt de regler som f n föreslås, överföras till de länder som beslutat införa skatten. Dessutom är de svenska företag och privatpersoner som är berörda av dessa transaktioner solidariskt betalningsansvariga för att respektive motpart betalar sin skatt. Nu i februari 2014 hör vi att Tyskland och Frankrike fört bilaterala diskussioner om skatten för att försöka föra frågan framåt. Enligt uppgift har man diskuterat en begränsning av skatten till handeln i aktier och aktiederivat samt att skatten skulle tas ut på sätt som liknar den engelska stamp duty. Därmed skulle man, 9

10 åtminstone initialt, kunna undvika många komplexa frågeställningar och ändå kunna hävda att man inför en skatt. Om man nu får med sig alla elva länder. Några mindre länder har t ex upptäckt att skatten, som ofta ska levereras till de större länderna, inte är ekonomiskt särskilt intressant. Fondhandlareföreningen anser Fondhandlareföreningen, liksom den svenska regeringen och ett antal EU-länder, är negativ till att införa en skatt på finansiella transaktioner även om ett sådant införande begränsas till de 11 deltagande länderna. Kommissionen själv har pekat på ett antal negativa faktorer, bland annat en minskning av BNP. Studier som gjorts visar också på en negativ inverkan på kommande pensioner. Beräknad tidtabell Osäkerheten är stor avseende om och när de 11 länderna kan komma att nå enighet om transaktionsskattens utformning. Den information som når oss pekar också på flera olika spår och att olika länder vill se olika modeller. Stor osäkerhet råder därför hur en eventuell skatt kan komma att se ut. Detta innebär naturligtvis också att det är svårt att sia om en tidtabell för en eventuell skatt. Kontaktperson/er: Vigg Troedsson 10

11 Automatiskt informationsutbyte i skattefrågor Inledning 2010 antogs FATCA, den ökända lagstiftning som ledde till att finansinstitut världen över blev skyldiga att skicka information om sina amerikanska kunder direkt till USAs skattemyndigheter. Sedan dess har särskilda avtal för implementering av FATCA slutits mellan USA och ett antal länder (snart även Sverige). Avtalen innebär att finansinstituten i de aktuella länderna kan nöja sig med att skicka information till nationella myndigheter som i sin tur skickar informationen vidare till USA, när FATCA börjar tillämpas i juli Informationsutlämningen till USA har utlöst krav på att motsvarande information ska utväxlas mellan myndigheter inom EU. Dels har FATCA inneburit att det helt enkelt finns mer data tillgängligt för utbyte mellan EU-myndigheter. Dels har ett EU-land i princip inte rätt att vägra andra EU-länder ett breddat informationsutbyte om ett sådant finns med länder utanför EU. Av dessa skäl pågår förhandlingar om att bredda EU:s sparandedirektiv och handräckningsdirektiv. Därutöver pågår ett parallellt arbete inom OECD för att ta fram ett internationellt modellavtal för automatiskt informationsutbyte. Modellavtalet beskrivs ofta som en multilateralisering av FACTA, men det finns även en nära koppling till regelarbetet inom EU. Bland annat arbetar EU-kommissionen aktivt för att OECDs modellavtal ska överensstämma med kommande EU-regler (och vice versa). Översyn av sparandedirektivet I juni 2013 presenterade kommissionen ett förslag till översyn av sparandedirektivet, dvs. det direktiv som reglerar automatiskt informationsutbyte mellan EU-myndigheter om räntebetalningar till fysiska personer som är bosatta i ett annat EU-land. De viktigaste nyheterna: Definitionen av ränta utsträcks till att även omfatta avkastning från livförsäkringar och fonder som inte är UCITS-fonder. Dessutom omfattas alla värdepapper vars avkastning till minst 95% är fastställd på förhand. Vid identifiering av kunder ska institut inhämta även födelsedatum och födelseplats. Dessutom ska skatteidentifieringsnummer användas i de fall sådana finns. Kravet på institutens due diligens skärps. Även räntebetalningar som kanaliseras via ett tredje land till en person inom EU ska rapporteras om personens identitet är känd. (Denna förändring kan läsas tillsammans med det liggande förslaget till nytt anti-penningtvättdirektiv, vilket bl.a. skärper kraven på institutens riskbedömningar och ställer ökade krav på transparens i ägandet av juridiska personer.) 11

12 Översyn av handräckningsdirektivet Kommissionen presenterade samtidigt ett förslag till ändringar i handräckningsdirektivet, dvs. det direktiv som ålägger myndigheter inom EU att utbyta upplysningar avseende poster som betalats, säkrats eller innehas av ett finansiellt institut för en fysisk person bosatt i en annan medlemsstat. Viktigast är att informationsutbytet utvidgas till fem nya poster (vilka omfattas oavsett om dessa poster i dag finns tillgängliga hos skattemyndigheten eller ej). Det gäller: 1. utdelning, 2. kapitalvinster, 3. annan inkomst som härrör från tillgångar på ett finansiellt konto, 4. annat belopp som innehas av ett finansiellt institut till förmån för annan (inklusive inlösen) samt 5. behållning på konton. Enligt förslaget ska informationsutbytet om dessa fem poster inledas den 1 januari 2015 (vilket dock knappast är realistiskt möjligt). Det kan noteras att detta är samtidigt som det i dag gällande handräckningsdirektivet träder i kraft fullt ut, och då utsträcks till bl.a. inkomster från anställning, styrelsearvoden, livförsäkringsprodukter, pensioner samt ägande av och inkomst av fast egendom. Denna information ska utlämnas endast om den finns tillgänglig hos den nationella myndigheten. OECDs modellavtal om automatisk informationsutlämning OECD presenterade i februari 2014 ett utkast till ett nytt modellavtal för automatisk rapportering av information till utländska myndigheter. OECD utvecklar också gemensamma tekniska lösningar för rapportering och utbyte av information. Enligt OECD har hittills 42 länder indikerat att de vill använda den nya standarden. Modellavtalet omfattar samma huvudsakliga innehåll som översynen av sparandedirektivet och handräckningsdirektivet (se ovan). Samtidigt finns signaler om att modellavtalet på vissa punkter kan gå längre än EU-lagstiftningen, bl.a. när det gäller vilka institut som omfattas och kraven på due diligence. Det finns en oro för att detta kan ge upphov till överlappande men icke-identiska rapporteringskrav, vilket skulle öka de administrativa kostnaderna för de myndigheter och institut som berörs. Det kan också noteras att eventuella nyheter i OECDs modellavtal med kort varsel kan implementeras i EU genom att föras in i förhandlingarna om sparandedirektivet eller handräckningsdirektivet. Nästa steg Förhandlingarna om sparandedirektivet och handräckningsdirektivet fortsätter under våren i EU:s institutioner. Målsättningen är att förhandlingarna ska slutföras under första delen av 2014, men det är i dagsläget tveksamt om det kommer att lyckas. Båda rättsakterna kräver enhällighet i EU28 för att antas. OECDs modellavtal ska enligt planerna presenteras vid G20s ministermöte i slutet av februari. Därefter är tanken att tekniska detaljer ska färdigställas under 2014 och att avtalet ska kunna implementeras från och med mitten av Denna tidsplan bedöms dock som mycket optimistisk. Kontaktperson/er: Vigg Troedsson 12

13 Legal Entity Identifier Den finansiella krisen och särskilt Lehman Brothers kollaps har visat på behovet av att snabbt och effektivt kunna identifiera parterna i finansiella kontrakt. Ett sådant behov föreligger såväl för tillsynsmyndigheterna som därigenom kan identifiera potentiella hot mot stabilititet i det finansiella systemet och vid behov åtgärdas som den privata sektorn som därigenom kan bedöma risken i ett företags exponering. På uppdrag av G20 publicerade Financial Stability Board, FSB, i juni 2012 en rapport, A Global Legal Identifier for Financial Markets som innefattade ett antal övergripande principer samt 35 rekommendationer för att utveckla ett unikt system för att kunna identifiera parterna i finansiella transaktioner. Vid mötet i Los Cabos ställde sig G20 bakom rapporten och uppdrog åt FSB att arbeta vidare med att implementera ett system i enlighet med rapporten. Detta arbete resulterade i att G20 i november 2012 fastställde stadgarna för det nybildade Global LEI System (GLEIS). I januari 2013 övertog LEI Regolatory Oversight Committee (ROC) ansvaret från FSB för den fortsatta utveckling och implementering av GLEIS. ROC har därutöver tillsyn och styrning av det globala LEI-systemet. FSB tillhandahåller sekretariat åt ROC. Bland de nordiska länderna är det bara Norge och Finland som har representanter i ROC. Sverige har ingen representation i ROC men såväl Finansinspektionen som Sveriges Riksbank är observatörer. Det globala systemet består av Global LEI Foundation (GLEIF) som central operativ enhet (COU) samt av lokala operativa enheter (LOU). I avvaktan på att den centrala och de lokala enheterna bildas och upptar sin verksamhet har ROC beslutat att etablera ett tillfälligt LEI-system. Systemet består av pre-lou under sponsoring/tillsyn av myndighet. Dessa pre-lou har tilldelats egna prefix. I Sverige har NordLEI ( blivit ombud för GMEI utility, (Global Markets Entity Identifier utility, tidigare känd som CICI Utility) I USA har CFTC krävt att företag som ska rapportera swappar ska använda sig av CFTC Interim Compliant Identifiers (CICIs) utfärdade av DTCC-SWIFT. CFTC har numera bekräftat, att om ESMA accepterar CICIs för rapportering under ESMAs regelverk kommer CFTC att acceptera General Entity Identifiers GEIs, ett pre-lei utfärdat av WM Datenservice under tillsyn av BAFIN vid rapportering av swappar under CFTCs regelverk. Denna ömsesidighet kan komma att utsträckas till ytterligare pre-lei. Själva identitetsbeteckningen består av 20 tecken enligt följande: 1-4: Ett fyrställigt prefix som unikt tilldelats varje LOU 5-6: Reserverade tecken satta till noll 7-18: Företagsspecifik del som generats av LOU 19-20: Två kontrollsiffror enligt ISO standard. Ytterligare information finns på LEI ROCs hemsida, Kontaktperson/er: Vigg Troedsson 13

14 MAD Review Allmänt Marknadsmissbruksdirektivet (MAD) kompletteras av tre direktiv och en förordning som har antagits av kommissionen på nivå 2. MAD har i Sverige i första hand införlivats genom lagen (2005:277) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument. Kommissionen presenterade hösten 2011 sitt förslag till ny marknadsmissbruksreglering. Förslaget består av en förordning om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruk), nedan kallad MAR, och ett direktiv om straffrättsliga sanktioner för insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (MAD II). Regleringen bygger i viss mån på MiFID II, exempelvis hänvisar definitionsavsnitten i allt väsentligt till definitionerna i MiFID II. Under sommaren 2012 kompletterade kommissionen förslagen till förordning och direktiv med regler om manipulationer av benchmark. Rådet och parlamentet har under sommaren 2013 nått en politisk överenskommelse om MAR och i december 2013 om MAD II. MAR/MAD II kommer att medföra betydande förändringar i marknadsmissbruksregleringen, från förändrade definitioner av nyckelbegrepp såsom insiderinformation till den praktiska hanteringen av frågor om insiders och marknadsövervakning hos banker och värdepappersföretag. Utvidgad räckvidd I MAR utvidgas reglerna till att avse alla finansiella instrument som handlas på en reglerad marknad, MTF eller OTF, dvs. även handel med finansiella instrument som enbart handlas på en MTF eller OTF ska i fortsättningen omfattas. Vidare omfattar reglerna om marknadsmissbruk även handeln med råvaruderivat och utsläppsrätter. Beträffande den utvidgade räckvidden bör även nämnas att det blir förbjudet att avbryta eller ändra en lagd order i de finansiella instrument som insiderinformationen gäller om ordern lades innan personen fick tillgång till insiderinformationen. Administrativa sanktioner Den största nyheten för svensk del är förstås att MAR klargör att medlemsstaterna är skyldiga att införa administrativa sanktioner. Regleringen ger inte någon direkt ledning hur gränsdragning ska ske mellan det administrativa förfarandet och det straffrättsliga. Medlemsstaterna åläggs vidare att införa åtgärder och påföljder som ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. När det gäller sanktionsavgifter ska exempelvis dessa gentemot en enskild kunna uppgå till 5 miljoner EUR. Några närmare regler om det processuella förfarandet vid dessa åtgärder och påföljder föreligger inte. Ett beslut ska dock kunna överklagas. Dagsläget MAR/MAD II är som nämnts beroende av definitionerna i MiFIR/MiFID II, vilket innebär att ett formellt antagande av MAR/MAD II måste anstå till dess MiFIR/MIFID II är färdigbehandlade. Det är i skrivande 14

15 stund inte helt säkert att institutionerna i Bryssel hinner fatta beslut om MiFIR/MiFID II före upplösningen av EP så tidsplanen för MAR/MAD II är osäker men ett ikraftträdande före sommaren 2016 förefaller inte troligt. MAR ska dessutom kompletteras med en relativt omfattande nivå-2 reglering. Regeringen har hösten 2012 tillsatt en utredning, 2012 års Marknadsmissbruksutredning (Fi 2012:08), som ska lämna förslag på förslag till ändringar av den lagstiftning som rör insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan, dvs. hur MAR/MAD II ska införlivas i Sverige. Utredningen har fått förlängd tid och ska enligt senaste beskedet lämna sitt förslag i juni Föreningen är representerad i utredningen genom Lars Afrell, som också är kontaktperson. Kontaktperson/er: Lars Afrell 15

16 MiFID II Inledning Den 20 oktober 2011 presenterade kommissionen förslag till ändringar i MiFID (Markets in financial directive). Förslaget är uppdelat i ett direktiv (MiFID) och en förordning (MiFIR), tillsammans nedan MiFID II. Parlamentet blev klart med sin inställning till kommissionens förslag under hösten 2012 medan rådet, efter mycket långa förhandlingar, blev klara med sin gemensamma ståndpunkt i slutet av juni Därefter inleddes förhandlingarna mellan kommissionen, rådet och parlamentet (s.k. trilog). Dessa förhandlingar avslutades med en principöverenskommelse den 14 januari Under våren ska texterna översättas, formellt antas av rådet och parlamentet samt publiceras i OJ. MIFID II förslaget innehåller nya regler inom ett stort antal områden som kommer att påverka alla delar på värdepappersmarknaden; värdepappersinstitut, infrastruktur med marknadsplatserna, investerare och emittenter. Nedan följer en kort sammanfattning av kommissionens ursprungliga förslag och innehållet i principöverenskommelsen den 14 januari 2014 varvid fokus är på de delar som avviker från kommissionens förslag. Några viktiga frågor MiFID Organized Trading Facility (OTF) Kommissionen föreslog inrättande av en ny typ av marknadsplats; Organised Trading Facility (OTF), inklusive krav på auktorisation och uppföranderegler. Förslaget omfattade både aktierelaterade instrument (t.ex. aktier och ETF: er) och icke-aktierelaterade instrument (obligationer, strukturerade produkter och derivat). Samma transparensregler föreslogs gälla för handel på en OTF som på en reglerad marknad och en MTF. Enligt kommissionens förslag ska den som driver en OTF inte få exekvera kundorder via det egna lagret. Viss diskretion tillåts beträffande vilka som ska kunna handla på OTF: en. Principöverenskommelsen innebär att OTF endast införs för handel i icke-aktierelaterade instrument, dvs. inte för aktier eller aktierelaterade instrument. Huvudregeln är att det inte är tillåtet för OTFen att exekvera kundorder via det egna lagret men undantag gäller för icke likvida statspapper och för handel på s.k. matched principal basis. Algoritmhandel m.m. Kommissionen föreslog införande av en definition av och krav för algoritmhandel (högfrekvenshandel). För denna typ av verksamhet föreslogs särskilda verksamhetskrav gälla t.ex. vad avser tekniska system och riskkontroller. De som använder algoritmer för sin handel skulle vara skyldiga att löpande ställa marknadsmässiga priser under dagen, oberoende av marknadsförhållanden, i syfte att säkerställa tillförsel av likviditet. De aktörer som är deltagare vid en marknadsplats skulle omfattas av krav på tillstånd. Vidare 16

17 föreslås nya krav på att instituten ska ha effektiva system och kontroller för marknadsövervakning vid DMA-handel och att de ingår skriftligt avtal med sina kunder. Principöverenskommelsen innebär att värdepappersinstitut som använder algoritmer i sin handel ska informera tillsynsmyndigheten och marknadsplatserna om detta och även dokumentera användandet. I enlighet med kommissionens förslag införs också särskilda skyldigheter för värdepappersinstitut som använder algoritmer för market making och för de som tillhandahåller Direct Electronic Access, vilket inkluderar både DMA och sponsored access. Naked sponsored access, dvs. att order skickas direkt till marknadsplatsen utan att gå via särskilda kontroller, blir förbjudet. Vidare ska den som bedriver handel som en högfrekvenshandlare ha tillstånd som värdepappersinstitut. Datakonsolidering Kommissionen föreslog införande av s.k. consolidated tape på EU-nivå för post-trade information. Enligt förslaget ska tapen tillhandahållas i konkurrens mellan de som får tillstånd för detta. Vidare föreslår kommissionen nya regler för APA (ett system för publicering av transaktioner) och för ARM (företag som rapporterar in transaktioner till tillsynsmyndigheter). Verksamhet i form av APA och ARM ska kräva auktorisation av behörig myndighet samt vara underkastade särskilda villkor. Principöverenskommelsen är i stort i linje med Kommissionens förslag. Klart är att consolidated tape avses komma först för aktiemarknaden. Investerarskydd Kommissionen föreslog ett nytt förbud mot s.k. inducements vid individuell portföljförvaltning och vid s.k. oberoende investeringsrådgivning. Vidare föreslogs vissa ändringar i bestämmelserna om execution-only och införande av nya informationskrav till kund vid s.k. cross-selling. Värdepappersbolagen ålades att årligen publicera de fem mest använda marknadsplatserna. Beträffande kundklassificering föreslogs att kommuner inte längre per automatik ska klassificeras som professionella kunder samt att det ska införas ökade informationskrav för jämbördiga motparter. Principöverenskommelsen är i flera avseenden i linje med kommissionens förslag. Förslaget om provisionsförbud har dock justerats på sådant sätt att det som förbjuds är att ta emot och behålla inducements ( accept and retain ) vid tjänsterna oberoende investeringsrådgivning och portföljförvaltning. Vissa mindre non monetary benefits är undantagna från förbudet. Det är dock tillåtet för medlemsstaterna att behålla och införa strängare nationella krav under vissa omständigheter, d.v.s. MiFID II-reglerna om inducements är minimiregler. I överenskommelsen ingår även en del nyheter avseende product governance, vilket bla innefattar nya krav på att värdepappersinstitut ska identifiera vilken målgrupp som ett finansiellt instrument ska säljas till och ska ha policys/processer för att säkerställa att produkten enbart säljs till denna målgrupp. Ytterligare en nyhet är att kunder ska erhålla skriftlig motivering varför en viss placering är lämplig för denne (s.k. statement of suitability). En hel del informationskrav skärps också, t ex vad gäller kostnader och ersättningar (inkl. inducements). 17

18 MiFIR Utvidgade regler för genomlysning och systematisk internalisering Aktiemarknaden Kommissionen föreslog att handel i aktier och aktierelaterade instrument ska kunna ske på en OTF, vilken ska omfattas av samma transparenskrav som MTF och reglerad marknad. Förtydliganden föreslogs också i definitionen av systematisk internhandlare (SI). Principöverenskommelsen innebär, som framgått ovan, att någon OTF för aktier/aktieliknande instrument inte införs. Dessutom införs vissa begränsningar i de undantag som idag finns från transparensen före handel (pre-trade waiver) vad gäller reference price waivers och för likvida aktier vid negotiated trades. Förslaget innebär en volymbegränsning upp till totalt högst 4 % per handelsplattform eller 8 % totalt inom EU av omsättningen i det aktuella värdepapperet under löpande 12 månaders period. Om dessa gränser överskrids får inte någon av dessa två waivers användas för den aktuella aktien de kommande 6 månaderna på den aktuella handelsplattformen respektive inom EU. Icke-aktiemarknaden Kommissionen föreslog att i princip samma regler som gäller för genomlysning före och efter handel i aktier även ska gälla för andra typer av värdepapper såsom obligationer och vissa derivatinstrument. Vidare föreslogs införande av regler om systematiska internhandlare också för dessa typer av instrument, som dock på väsentliga punkter skiljer sig från de bestämmelser som gäller för aktier. Principöverenskommelsen innebär en del ändringar av kommissionens förslag; framför allt blir det möjligt med undantag för illikvida marknader där det förekommer mycket stora transaktioner. Bland annat ska det vara möjligt att under vissa förutsättningar ansöka om publicering av transaktioner på aggregerad nivå. Handelsskyldighet/begränsning av OTC-handel Kommissionens förslag innehöll inte någon handelsskyldighet för aktier/begränsning av OTC-handel men detta fanns med i både rådets och parlamentets förslag (i något olika utsträckning). Principöverenskommelsen innebär att värdepappersinstitut hädanefter ska utföra transaktioner i aktier som är upptagna till handel eller handlas på RM, MTF på form av marknadsplatser eller genom en systematisk intern handlare (SI) eller handelsplats i tredjeland som bedömts likvärdig med en RM eller MTF. Enda undantagen när OTC-affärer ska vara möjliga är om affärerna är a) icke-systematiska, ad hoc etc. eller b) är mellan jämbördiga motparter eller professionella motparter samt inte bidrar till prisformeringsprocessen. Skyldighet att handla vissa OTC-derivat på marknadsplatser Kommissionen föreslog, som en följd av G-20 åtaganden, att företag som är clearingskyldiga enligt EMIR måste göra avslut i tillräckligt likvida och clearade OTC-derivat med varandra över marknadsplats, dvs. reglerad marknad, MTF eller OTF. (Det ska således inte vara möjligt att handla dessa instrument via en SI.) Principöverenskommelsen innebär endast smärre justeringar av kommissionens förslag. Detaljreglerna, dvs. vilka derivat som är att anse som tillräckligt likvida slås fast av Esma på nivå 2. En nyhet i förhållande 18

19 till kommissionens förslag är att Esma ska kunna ta i beaktande om klassen av derivat endast är tillräckligt likvida i transaktioner under viss storlek. Produktförbud Kommissionen föreslog nya regler om tillsyn över produkter enligt vilka såväl nationella tillsynsmyndigheter som Esma under vissa förutsättningar ska kunna förbjuda eller begränsa försäljning av vissa typer av finansiella produkter inom EU. Principöverenskommelsen innebär endast smärre justeringar i kommissionens förslag, framför allt vad gäller vilka förutsättningar som ska vara vid handen för ett ingripande. Ingripande ska även kunna ske innan produkten eller tjänsten säljs eller marknadsförs till investerare. Transaktionsrapportering Kommissionen föreslog utökade krav på innehållet i transaktionsrapporteringen som bl.a. ska innehålla information om kund-id och om personen eller datoralgoritmen på värdepappersinstitutet som fattat investeringsbeslutet. Principöverenskommelsen innebär en del tydliggöranden beträffande vilka affärer som ska rapporteras. Utöver vad kommissionen har föreslagit ska TRS-rapporteringen även innehålla uppgift om en transaktion inneburit short selling och om waivers använts vid exekvering av affären. Tillträde till handel och clearing Kommissionen föreslog nya krav på icke-diskriminerande regler och transparens vad gäller regler för tillträde till marknadsplatser och clearing samt benchmarks. Principöverenskommelsen innehåller en del kompromisser i form av övergångsregler för små marknadsplatser och nya CCP:er. Informationsutbyte m.m. mellan marknadsplatser Kommissionen föreslog ett utökat informationsutbyte mellan reglerade marknader, MTF:er och OTF:er, t.ex. vid handelsstopp. Principöverenskommelsen är i linje med Kommissionens förslag. Fondhandlareföreningen anser Föreningen har under MiFID II- förhandlingarna fokuserat på tre huvudfrågor. Vad gäller den svenska penningmarknaden har vårt fokus varit att säkerställa att det harmoniserade regelverket avseende genomlysning före och efter handel ska fungera även för mindre valutaområden där likviditeten är beroende av market makers. Vi ser positivt på att principöverenskommelsen innehåller möjlighet att ansöka om aggregerad publicering. Vad gäller aktiemarknaden har föreningens fokus varit att säkerställa att det även efter MiFID II finns utrymme att utföra affärer utanför marknadsplats när behov föreligger. Manuell handel (negotiated trades) är ett viktigt smörjmedel för aktiemarknaden och vi är därför mycket skeptiska till införande av en s.k. volume cap. 19

20 Vad gäller investerarskyddet så har föreningen generellt saknat en diskussion kring marknadsmisslyckanden liksom en cost/benefit analys av förslagen. Vi är bland annat oroliga över att en del av de nya reglerna kan få negativa konsekvenser för värdepappersinstituten och deras kunder eftersom de begränsar investerarnas valmöjligheter vad gäller tillgången till olika typer av tjänster och produkter och kan även komma att få en negativ inverkan på konkurrensen på marknaden. Generellt är vi också negativa till införande av minimireglering i MiFID II eftersom det är förenat med stora administrativa kostnader för instituten att hålla reda på olika regler i olika länder. Beräknad tidtabell Vår bedömning just nu är att nivå 1-regleringen tidigast kan komma att antas och publiceras i OJ under majjuni Det bör dock noteras att Esma och kommissionen dessutom ska utveckla ett stort antal detaljregler på nivå 2. Vi tror därför att det kommer dröja till slutet av 2015/början av 2016 innan man kan börja analysera i detalj hur värdepappersmarknaden kommer att påverkas av MiFID II. Beroende på tidpunkt för publicering och genomförandetid torde regleringen träda i kraft tidigast i slutet av Kontaktperson/er: Kerstin Hermansson och Sara Mitelman 20

21 PRIPs Inledning Kommissionen har under en längre tid aviserat ett förslag rörande paketerade investeringsprodukter, s k PRIPs (Packaged Retail Investment Products). Den 3 juli 2012 kom ett förslag till en förordning om informationsdokument om paketerade investeringsprodukter för icke-professionella investerare. Förordningen skall börja tillämpas två år efter det att den godkänts av parlamentet och rådet. Förslaget syftar till att införa en ny standard för produktinformation. I ett basfaktadokument (Key Information Document, KID) ska på ett lättfattligt sätt lämnas information om investeringsprodukter. Texten ska göras konsumentvänlig genom att vara kortfattad och enkel att förstå. Dokumentet ska innehålla basfakta om produkten samt information om vilka risker och kostnader som är förenade med en investering i produkten. Det ska framgå om en investerare kan förlora pengar eller inte och hur komplex produkten är. Den som tar fram eller har utvecklat en investeringsprodukt riktad till icke-professionella investerare är skyldig att ta fram ett basfaktadokument för produkten. Genom att basfaktadokument för olika produkter har gemensam struktur, innehåll och presentation kan konsumenter använda dokumentet för att jämföra olika investeringsprodukter och välja den som passar dem bäst. Produkter som omfattas av förslaget Förordningen täcker de flesta investeringsprodukterna riktade till icke-professionella investerare. Som investeringsprodukt enligt förordningen definieras en investering vars avkastning är utsatt för fluktuationer i ett referensvärde eller som är beroende av utvecklingen av en eller flera tillgångar som inte direkt förvärvats av investeraren. Utmärkande är att dessa investeringsprodukter paketeras av banker, värdepappersbolag etc. och marknadsförs och säljs till icke-professionella investerare. Kommissionen anser att paketeringen gör att kostnaderna och komplexiteten ökar samt gör investeringsprodukterna svåra att jämföra. Exempel på instrument som omfattas är individuella pensionsförsäkringar, strukturerade produkter och derivat. Även investeringsfonder omfattas men övergångsvis (under 5 år) kommer andra regler att gälla för dessa (UCITS IV-direktivet). Exempel på instrument som inte omfattas är produkter där avkastningen är bestämd för hela löptiden, t ex aktier, obligationer och livförsäkringar vars utfall inte fluktuerar med något underliggande värde. Basfaktadokumentet Basfaktadokumentet ska vara koncist och kortfattat och undvika tekniska termer. Dokumentet ska kunna förstås av den genomsnittlige eller typiske icke-professionella investeraren och vara utformat på ett gemensamt sätt så att investeraren lätt kan jämföra olika investeringsprodukter. Jämförelse ska kunna göras över produktgrupperna, t.ex. en fond ska kunna jämföras med en pensionsförsäkring. Basfaktadokumentet ska stå för sig själv i den bemärkelsen att investeraren inte ska behöva läsa några andra dokument för att kunna förstå produktens grundläggande egenskaper och ska kunna på basis av den information som dokumentet ger kunna fatta ett välgrundat investeringsbeslut. 21

22 Dokumentet ska inledas med, förutom beteckningen Basfaktadokument, ett i förordningen förestavat meddelande. Därefter ska beteckningen eller namnet på investeringsprodukten anges samt vem som tagit fram eller utvecklat produkten. I ett särskilt avsnitt med rubriken Vad är detta för investering? ska anges investeringens beskaffenhet och huvudsakliga grunddrag såsom typ av investering, mål med investeringen och hur målet ska nås, om det finns några speciella miljömässiga, sociala eller andra utfall i investeringen, eventuella försäkringsmässiga inslag, löptiden om sådan är känd samt olika scenarier för utfall om detta är relevant för investeringen. Under ett avsnitt med rubriken Kan jag förlora pengar? ska ges en kortfattad indikation om man kan förlora pengar på produkten, om det finns någon garanti eller annat skydd och eventuella begränsningar i dessa samt om produkten omfattas av investerarskydd eller insättningsgaranti. Under rubriken Vad är den till för? ska anges lämplig innehavstid, förväntad likviditetsprofil inklusive möjligheterna till förtida avveckling. Under rubriken Vad är riskerna och vad kan jag tänkas få tillbaka? ska risk- och avkastningsprofilen redovisas inklusive en sammanfattande indikator. Under rubriken Vad kostar det? ska de direkta och indirekta kostnader som är förenade med investeringen redovisas tillsammans med en sammanfattande indikator. Där det är tillämpligt ska under rubriken Hur har den utvecklats historiskt? redovisas hur investeringen har utvecklats tidigare. För pensionsprodukter ska under rubriken Vad kan jag få när jag går i pension? redovisas olika tänkbara utfall. Kommissionen ska genom delegerade akter närmare lämna föreskifter om den information som ska lämnas under respektive rubrik ovan. Basfaktadokumentet ska avfattas på språket i den medlemstat där produkten säljs eller översättas till det språket. Den som utvecklat eller tagit fram investeringsprodukten ska upprätta ett basfaktadokument för produkten. Även den som gjort ändringar i en investeringsprodukt som innebär att kostnaden eller riskprofilen för produkten förändrats ska upprätta ett basfaktadokument. Basfaktadokumentet ska publiceras på webben innan produkten får säljas till icke-professionella kunder. Informationen i basfaktadokumentet ska hållas aktuellt och vid behov uppdateras. Kommissionen kommer att genom delegerade akter lämna detaljerade föreskrifter om detta. Har en investerare litat på basfaktadokumentet vid sin investering och det senare visar sig att dokumentet inte följer kraven som uppställts i förordningen kan investeraren kräva skadestånd av den som utvecklat eller tagit fram investeringsprodukten. Det ankommer då på den som utvecklat eller tagit fram investeringsprodukten att visa att basfaktadokumentet var i överensstämmelse med reglerna i förordningen. Friskrivningsklausul med annat innehåll är inte bindande för den icke-professionella investeraren. Den som säljer en investeringsprodukt till en icke-professionell kund ska i god tid innan transaktionen avslutas överlämna basfaktadokumentet till kunden. I vissa undantagsfall får dokumentet överlämnas omedelbart efter det att transaktionen gjorts. Kommissionen får genom delegerade akter närmare bestämma vad som ska anses vara i god tid samt hur och inom vilken tidsfrist dokumentet ska överlämnas i de fall då detta får ske efter avslutet. Huvudregeln är att dokumentet ska överlämnas till investeraren i pappersform. Under vissa förutsättningar får också information lämnas på annat varaktigt medium eller via en hemsida. 22

23 Den som utvecklat eller tagit fram en investeringsprodukt ska ha rutiner på plats som innebär att en ickeprofessionell kund som har klagomål relaterade till ett basfaktadokument inom rimligt tid får svar på sådant klagomål. Medlemstaterna ska införa effektiva, proportionerliga och avskräckande administrativa sanktioner för de fall reglerna i förordningen inte följs. Rådet Under det irländska ordförandeskapet enades rådet om en gemensam ståndpunkt i juni Till skillnad från kommissionens text har rådet bl a föreslagit samma ansvarsbestämmelse som i UCITS-direktivet. Parlementet (Berès) I parlamentet presenterade rapportören för PRIPs, Pervenche Berès, ett utkast på ändringar i kommissionens förslag i slutet av december Hon föreslog bland annat en kraftig utvidgning av tillämpningsområdet till att omfatta alla investmentprodukter dvs. oavsett om de var paketerade eller inte. Den 21 november 2013 beslutade Parlamentet i plenum att anta förslaget, dock med en hel del ändringar. Bland annat exkluderades aktier och statsobligationer från tillämpningsområdet (däremot ingår, till skillnad från kommissionens förslag bl a företagsobligationer). Vidare lades till krav på att KID ska märkas med en complexity label och även nya bestämmelser om en process för produktgodkännande. Fondhandlareföreningen anser Föreningen anser att det är bra med en gemensam EU-standard för basfakta för investeringsprodukter. Vi vill dock ifrågasätta om tidpunkten för införande av dessa nya krav är den bästa och noterar att en bättre metod hade varit att invänta resultatet och utvärderingen av de nyligen genomförda ändringarna av prospektdirektivet och UCITS-direktivet. Det finns en betydande risk för överlappande och delvis motstridiga regler, vilket kan leda till ett osäkert rättsläge och ytterligare information overload, som varken är till nytta för marknadsaktörerna eller deras kunder. Föreningen anser, såsom tidigare har anförts, att kortfattad basfakta endast kan vara en introduktion för investeraren i dennes investeringsbeslut och för att underlätta vid en första översiktlig jämförelse mellan olika produkter och instrument. Innan investeraren fattar sitt beslut kan denne behöva ta del av den information som finns i prospekt, som innehåller den mer utförliga information som regleraren idag anser investeraren behöver. Vi anser därför att basfaktadokumentet inte är och inte heller kan utformas att vara det enda dokument på vilket ett investeringsbeslut kan fattas. I synnerhet gäller detta för instrument för vilka prospekt utgivits. Till skillnad från kommissionens förslag anser vi det därför vara av yttersta vikt att hänvisning kan lämnas i basfaktadokumentet till prospektet där utförlig information och de bindande villkoren mellan investeraren och emittenten finns. För produkter som inte omfattas av prospektregelverket bör det på motsvarande sätt vara möjligt att hänvisa till det detaljerade information som finns t.ex. i allmänna villkor och annan produktinformation. Mot denna bakgrund och för att möjliggöra att basfaktan blir både kortfattad och lättillgänglig, måste också ansvarsbestämmelserna utformas på ett sätt som motsvarar det ansvar som gäller för basfakta enligt UCITS IV-direktivet och för prospekt enligt prospektdirektivet. 23

24 Vidare måste understrykas vikten av att erforderlig tid ges för att utforma basfaktadokumenten. Vi menar, baserat på erfarenheter från genomförande av tidigare EU-reglering, att kravet på införande av basfakta ska infalla tidigast 2 år efter det att alla regler på nivå 2 är slutligen antagna. Beräknad tidtabell Trilogen inleddes i februari Ryktet säger att det grekiska ordförandeskapet vill ha en snabb process och avsluta förhandlingarna under sin mandatperiod. Beroende på hur de fortsatta förhandlingarna går tror vi att PRIPs kan träda i kraft tidigast Kontaktperson/er: Sara Mitelman och Kerstin Hermansson 24

25 Ett ramverk för återhämtning och rekonstruktion av kreditinstitut och värdepappersbolag Rådet och parlamentet har i december 2013 träffat en politisk överenskommelse om förslag till ett direktiv om återhämtning och rekonstruktion av kreditinstitut och värdepappersbolag. Förslaget innebär att det införs harmoniserade regler för återhämtningsplaner och rekonstruktionsplaner. Medlemstaterna ska utse en myndighet med ansvar för rekonstruktion och förse den med rekonstruktionsbefogenhet och rekonstruktionsverktyg. Förslaget kan sägas innehålla regler om förebyggande och förberedande åtgärder, återhämtning och rekonstruktion. Förslaget omfattar kreditinstitut och större värdepappersbolag, vilka definieras som ett värdepappersbolag som ska ha ett initialt kapital enligt CRD IV om motsvarande euro. I vissa fall kommer också holdingbolag till kreditinstitut och värdepappersbolag att omfattas av direktivet. Rekonstruktionsmyndighet Varje medlemsstat ska utse en eller flera rekonstruktionsmyndigheter utrustade med rekonstruktionsverktyg och rekonstruktionsbefogenheter. Direktivet anger inte vilken myndighet som bör utses till rekonstruktionsmyndighet utan detta avgörs av varje medlemsstat. Återhämtningsplan Företag som omfattas ska ta fram en återhämtningsplan som ska hållas aktuell och uppdateras minst en gång per år. Tidiga åtgärder utifrån återhämtningsplaner kan förhindra upptrappning av problem och minska risken för att företaget hamnar på obestånd. Återhämtningsplanen ska innehålla åtgärder som planeras vidtas vid olika tänkbara stresscenarier. Vilka scenarier som planen ska innefatta kommer EBA att fastställa i samråd med ESRB. I annex till direktivet finns en detaljerad förteckning med uppgifter som ska ingå i en återhämtningsplan. Planen ska godkännas av tillsynsmyndigheten och rekonstruktionsmyndigheten har möjlighet att lämna synpunkter på planen. Koncerner ska lämna återhämtningsplaner både på koncernnivå och för de enskilda instituten i koncernen. Rekonstruktionsplan Med återhämtningsplanen som grund ska rekonstruktionsmyndigheten, i samråd med tillsynsmyndigheten, förbereda en rekonstruktionsplan för ett företag eller, i förekommande fall, en grupp företag. Vid utarbetandet av planen har rekonstruktionsmyndigheten rätt att få all information den behöver från institutet. Utifrån rekonstruktionsplanen ska myndigheten bedöma om ett institut kan rekonstrueras eller avvecklas. Om rekonstruktionsmyndigheten, i samråd med tillsynsmyndigheten, finner hinder för en rekonstruktion får myndigheten kräva att institutet ska vidta åtgärder för att underlätta sin rekonstruktion. Sådana åtgärder kan bland andra innefatta begränsningar i individuella och aggregerade exponeringar, diversifiera tillgångarna, lägga ner eller begränsa verksamheter, begränsa eller förhindra nya verksamheter eller produktutveckling samt göra förändringar i institutets juridiska struktur. 25

26 Tidiga ingripanden Direktivet ger tillsynsmyndigheten befogenheter att tidigt ingripa när ett instituts finansiella situation eller solvens försämras. Befogenheterna innebär bland annat rätt att ålägga institutet att genomföra åtgärder enligt återhämtningsplanen, utforma ett åtgärdsprogram med tidsplan för genomförandet, inkalla eller ålägga ledningen att inkalla en stämma, ta fram en plan för omläggning av skulder i förhållande till borgenärerna eller göra förändringar i sin affärsmodell. I vissa speciella situationer kan tillsynsmyndigheten också byta ledningen och utse en särskild förvaltare. Villkor för rekonstruktion Rekonstruktion får tillgripas och rekonstruktionsverktygen användas när tillsynsmyndigheten, efter konsultation med rekonstruktionsmyndigheten, finner att institutet är insolvent eller mycket nära insolvens. Åtgärder från den privata sektorn ska med hänsyn till tidsfaktorn eller andra omständigheter vara uteslutna samtidigt som en rekonstruktion ska kunna motiveras av allmänintresset. Rekonstruktionsverktyg 1. Försäljning av hela eller delar av verksamheten 2. Broinstitut. Tillse att ett av rekonstruktionsmyndigheten helt eller delvis ägd institution övertar viktiga funktioner från den fallerande institutionen. 3. Avskiljande av tillgångar. Risk och problemtillgångar överförs till särskild förvaltning. 4. Skuldnedskrivningsverktyget (Bail-in). Aktieägare och fodringsägare utan säkerhet ska i första hand bära förlusterna. Vissa skulder är undantagna, såsom t.ex. korta skulder, insättningar garanterade under insättargarantin och säkerställda obligationer. En bärande regel vid användning av skuldnedskrivningsverktyget är att ingen fordringsägare ska behöva ta större förluster än han skulle ha gjort i ett normalt insolvensförfarande. Rekonstruktionsverktygen kompletteras med en möjlighet för rekonstruktionsmyndigheten att införa ett moratorium som längst får vara till klockan följande bankdag. Rekonstruktionsfinansiering Direktivet föreskiver att varje medlemsland ska skapa en rekonstruktionsfond som ska uppgå till minst 1% av summan av alla insättningar täckta av insättargarantin. Fondens medel får användas för åtgärder i anslutning till rekonstruktion såsom bidrag till ett broinstitut, köp av tillgångar från ett institut men inte för att täcka förluster eller för att rekapitalisera en institution. Övrigt Finanskriskommittén har i uppdrag att föreslå de ändringar som direktivet kräver för att genomföras i svensk rätt. Kommittén har enligt tilläggsdirektiv fått förlängd tid till den 30 juni Kontaktperson/er: Thomas af Jochnick 26

27 Securities Law Legislation Inledning Under ett antal år har det bedrivits två projekt med i huvudsak samma syfte, nämligen att åstadkomma harmoniserade regler för innehav och dispositioner med kontoförda värdepapper. Ett av projekten har genomförts i regi av UNIDROIT och resulterade hösten 2009 i en konvention, Geneva Securities Convention. Kommissionen har drivit ett liknande projekt som avslutades hösten 2008 med att gruppen lämnade sina slutliga råd om en framtida EU-reglering av kontoförda värdepapper (Second Advice of the Legal Certainty Group). Därefter har kommissionen vid två tillfällen konsulterat rörande en framtida Securities Law Legislation (SLL), nämligen våren 2009 och årsskiftet 2010/2011. Svårigheterna att komma överens i dessa frågor inom EU har varit och är fortfarande betydande. Det kan delvis förklaras med att det är fråga om centrala och svåra civilrättsliga principer och frågor där medlemsstaternas lagstiftning uppvisar stora olikheter. Beroende på juridisk tradition och inte minst marknadernas funktion har regleringen av kontoföring av finansiella instrument fått olika uppbyggnad och innehåll i medlemsstaterna. Därtill kommer säkert konkurrensfaktorer. Kommissionen har under hösten 2012 aviserat att man överväger att införa en annorlunda reglering som skulle bygga på ett ekonomiskt angreppssätt på frågorna och att man skulle frångå den funktionella reglering som föreslagits av bl.a. Legal Certainty Group. Viktiga frågor i en sådan reglering skulle enligt kommissionen vara hanteringen av säkerheter och behovet av kunskap om vem som äger vad rörande finansiella instrument. Från kommissionen har också inhämtats att det pågår diskussion om vilken typ av rättsakt (direktiv/förordning) som är lämpligast. Några viktiga frågor och föreningens uppfattning Funktionell reglering Legal Certainty Group och kommissionen förespråkar en funktionell reglering, vilket innebär att tyngdpunkten ska ligga på effekten av en viss åtgärd. Ett av skälen är att man vill undvika att trampa in för mycket på den centrala civilrätten i medlemsstaterna. Inställningen kan verka vara attraktiv men den bör enligt föreningens mening kopplas till de enskilda förslagen. En av de stora fördelarna med en harmoniserad reglering är att antalet rättskapande åtgärder och metoder begränsas inom EU och att rättslig säkerhet skapas för vissa generella metoder att t.ex. överföra rätt till kontoförda värdepapper. Utrymme för undantag för medlemsstaterna borde därför vara begränsat. Den svenska modellen När det gäller kontoföring brukar man skilja mellan indirekta system och direkta system. Med indirekta system avses sådana där det förekommer en eller flera mellanhänder (förvaltare) mellan den centrala värdepappersförvararen och värdepappersinnehavaren. Direkta system kännetecknas av att värdepappersinnehavaren har en direkt relation med den centrala värdepappersförvararen och även emittenten. Det svenska systemet är en blandning eftersom både direktregistrering och förvaltarregistrering tillåts. Även om det svenska (nordiska) systemet har accepterats i Genevekonventionen och i Haag-konventionen om tillämplig lag, har det ifrågasatts i den europeiska debatten. 27

28 Förutom möjligheten att vara direkt kontoförd hos en central värdepappersförvarare är det systemet med kontoförande institut som vanligen skapar problem vid internationella regleringar. Systemet har fungerat bra i de nordiska länderna och har erbjudit investerarna ett mycket kostnadseffektivt sätt att hantera och förvara sina dematerialiserade värdepapper. Enligt föreningens mening är det viktigt att en framtida reglering från EU är anpassad även till det svenska systemets särdrag. Geneve-konventionen Föreningen anser att det är av stor vikt att ett kommande förslag till SLL är helt i linje med Genevekonventionen. Konventionen bör helt enkelt utgöra benchmark för ett framtida SLL och det bör krävas mycket tungt vägande skäl för att EU ska avvika från denna på ett sätt som gör det omöjligt för EU att ratificera konventionen. Tillämplig lag Haag-konventionen om tillämplig lag för dematerialiserade eller immobiliserade värdepapper kommer med stor sannolikhet inte att antas av EU (i vart fall inte inom överskådlig tid). De regleringar som finns i dag inom EU i bl.a. Finalitydirektivet och direktivet om finansiella säkerheter är enligt föreningens uppfattning inte tillräckligt klargörande. Det behövs således en mer preciserad reglering. Med hänsyn till att osäkerhet rörande var kontoförda värdepapper ska anses finnas legalt sett - medför stora kostnader och onödiga risker för finansmarknaderna bör en preciserad reglering ske på EU-nivå. Tillstånd för kontohållare En fråga inom EU är om kontoföring ska lyftas upp och bli en investeringstjänst enligt MiFID (från att vara en sidotjänst). Att den ska lyftas upp är väl helt klart men frågan är om en sådan lösning passar helt. För institut som redan omfattas av MiFID, banker och värdepappersbolag, kan den säkert fungera men för CSD:er och för det nordiska systemet är det mer tveksamt. Pro rata-frågan och no credit without debit En omdiskuterad fråga både i Bryssel och i Geneve har varit hanteringen av en brist som uppkommer hos en mellanhand. Problemet kan illustreras med följande exempel. Antag att investerarna har sammanlagt aktier enligt mellanhandens kontoföring men mellanhanden har bara tillgång till aktier. Scenariot innebär med all sannolikhet att mellanhanden är insolvent. Ska man då försöka spåra vem som har förlorat aktierna (s.k. tracing) eller ska förlusten fördelas pro rata inom ett aktieslag eller fördelas på samtliga investerare i förhållande till mellanhandens innehav av kontoförda värdepapper? I en gränsöverskridande värld är nog spårning omöjligt och hur identifierar man vem som har förlorat sina värdepapper. Föreningens uppfattning är att en pro rata lösning är acceptabel för svensk del. I spåren av pro rata diskussionen har det också förts en diskussion om det ska vara ett rättsligt krav att en kreditering kan bindas ihop med en motsvarande debitering. Problemet är dock samma som beträffande spårning, dvs. det går inte i en gränsöverskridande värld att ta reda på var den relevanta debiteringen har skett. För några medlemsstater är det en viktig fråga att det för en kreditering av ett konto krävs en debitering av ett annat konto (no credit without debit). Såsom skäl för denna regel anförs vanligen risken för inflation av värdepapper och att regeln är nödvändig för kontrollen att antalet värdepapper på konto överensstämmer med antalet utgivna. 28

29 Helt ny inriktning på ett kommande förslag? Som inledningsvis nämnts finns det tankar inom kommissionen på ett förslag till SLL med helt annan inriktning och utformning än de förslag och tankar som varit föremål för konsultation. Från föreningens sida ställer vi oss mycket tveksamma till en sådan ändring av inriktningen på ett kommande förslag till SLL. Dessutom kan man ställa sig frågan till om inte ett helt ändrat förslag borde bli föremål för en öppen konsultation innan det läggs fram för rådet och parlamentet. Kommissionen har under 2013 presenterat ett arbetsdokument med en ny inriktning. Arbetsdokumentet fick dock inte ett särskilt positivt bemötande av medlemsstaterna och bl.a. har tre större stater i brev till kommissionen begärt att kommissionen håller sig till de ursprungliga tankarna. Beräknad tidtabell Kommissionen har sedan 2010 vid ett flertal tillfällen aviserat ett förslag. I dagsläget har projektet SLL skjutits till 2015 och en ny kommissionär. Kontaktperson/er: Lars Afrell 29

30 Strukturåtgärder i kreditinstitut Inledning Kommissionen har den 29 januari 2014 presenterat ett förslag till Förordning om strukturåtgärder i kreditinstitut, COM (2014) 33. Det föreslagna regelverket utgör en uppföljning av den rapport om strukturreform inom banksektorn som presenterades i oktober 2012 av en högnivågrupp ledd av Erkki Liikanen. Förslaget kan också sägas vara en europeisk version av Volcker-regeln i USA. Syftet med reglerna är att motverka att kreditinstitut blir alltför stora och systemviktiga för att kunna läggas ned eller omstruktureras. Reglerna omfattar därför i första hand de största kreditinstituten. Vilka institut kan behöva genomföra strukturreformer? Reglerna omfattar (i) kreditinstitut som är etablerade inom EU, (ii) grupper vars moderbolag är etablerat inom EU och som omfattar åtminstone ett kreditinstitut eller (iii) EU-grenar av kreditinstitut etablerade utanför EU, förutsatt att de uppfyller följande kriterier: 1. De har identifierats som globalt systematiskt viktiga institutioner, eller 2. De har under tre år i följd haft: a. totala tillgångar lika med eller överstigande 30 miljarder euro, och b. handelsaktiviteter som överstigit 70 miljarder euro eller 10% av de totala tillgångarna. Handelsaktiviteter beräknas som det totala bruttovärdet av vissa värdepapper samt alla derivatpositioner, dividerat med två (se artikel 23). 29 europeiska kreditinstitut förväntas uppfylla de angivna kriterierna och kan därmed behöva genomföra vissa strukturreformer. Majoriteten av dessa har säte i eurozonen medan övriga anges vara från UK och Sverige. Eventuellt berörs även vissa banker i USA och Japan, men dessa kan undantas om det konstateras att de redan omfattas av motsvarande regler i sina hemländer. I tidiga versioner av kommissionens förslag fanns dessutom möjlighet för ansvarig myndighet att tillämpa reglerna även på andra (minde) kreditinstitut. Denna möjlighet finns dock inte med i den slutliga versionen av förslaget. Aktiviteter som förbjuds eller kan behöva avgränsas För de kreditinstitut som omfattas av reglerna införs ett generellt förbud mot egenhandel (proprietary trading) och mot att äga, stödja eller vara exponerade mot alternativa investeringsfonder. Förbudet mot egenhandel beskrivs på ett relativt snävt sätt och omfattar enbart: o användande av eget kapital och/eller lånade pengar för att ta positioner med enda syfte att göra vinst för egen räkning, när detta görs o utan koppling till kundaktiviteter eller hantering av institutets risker och o genom deskar, enheter, avdelningar eller enskilda handlare som är specifikt ägnade åt att ta sådana positioner. 30

31 Förbudet avseende alternativa investeringsfonder tar sikte främst på hedge fonder. Särskilda undantag görs för riskkapitalfonder och fonder som är stängda (close ended) och obelånade. Däremot omfattar förbudet t.ex. derivat eller index som är kopplade till hedgefonder om det enda syftet är att göra vinst för egen räkning. Dessutom ges ansvarig myndighet omfattande befogenheter att förbjuda kreditinstitut att ägna sig åt vissa handelsaktiviteter. A. Dels måste myndigheten i vissa fall förbjuda ett kreditinstitut att utföra handelsaktiviteter som rör market-making, investering i eller stödjande av värdepapperfiering, eller vissa derivat, förutsatt att inte institutet kan visa att detta inte behövs med hänsyn till finansiell stabilitet mm. B. Dels får myndigheten möjlighet att förbjuda alla handelsaktiviteter som utförs av ett kreditinstitut om aktiviteterna undergräver målsättningarna med strukturreform eller om det finns ett hot mot institutets finansiella stabilitet eller mot det finansiella systemet i dess helhet. Villkoren för när förbud måste införas är endast delvis beskrivna i förslaget. Det framgår att förbudet ska tillämpas när vissa gränsvärden är uppfyllda avseende handelstillgångarnas storlek, hävstångsgrad, motpartskreditrisker, derivathandels komplexitet, handelsintäkternas lönsamhet, marknadsrisk, sammankoppling (interconnectedness) samt vissa kredit- och likviditetsrisker. Men exakta gränsvärden för dessa variabler samt övriga villkor ska definieras först på nivå II, i delegerade akter. Separation av förbjudna aktiviteter De aktiviteter som förbjuds måste separeras från kreditinstitutets verksamhet enligt särskilda regler. Bland annat får kreditinstitutet inte hålla aktier eller ha rösträtt i den separerade enheten och alla kontrakt och andra transaktioner mellan dem måste äga rum på armlängds avstånd (se artikel 13). Den separerade enheten får bl.a. inte ta emot insättningar som omfattas av statlig insättningsgaranti eller erbjuda betalningstjänster (se artikel 20). De kreditinstitut som omfattas måste presentera en separationsplan som ska utvärderas och få godkännande av ansvarig myndighet. Särskilda undantag från förbuden Vissa handelsaktiviteter är uttryckligen undantagna från förbuden och ansvarig myndighets förbudsbefogenheter. Det gäller särskilt: All handel som på något sätt rör statsobligationer utfärdade av ett EU-medlemsland (artikel 6.2a och 8.2) Användande av eget kapital för cash management processer (6.2b) Handelsaktiviteter som syftar enbart till prudentiell hantering av ett kreditinstituts kapital, likviditet och finansiering (artikel 11) Ränte-, valuta-, råvaru- eller kreditderivat som omfattas av krav på central motpartsclearing och som säljs till försäkringsinstitut och pensionsinstitut enbart i syfte att hantera dessas risk (artikel 12) Dessutom får EU-länder som har nationella regler om bankstruktur på vissa villkor avvika från vissa av EUreglerna (dock ej förbudet mot egenhandel och exponering mot alternativa investeringsfonder). Länder som vill använda denna möjlighet ska lämna in ansökan till EU-kommissionen som antingen kan godkänna eller avvisa ansökan. Bland annat krävs att det nationella regelverket ska ha samma syften och vara kompatibelt med EU-reglerna om strukturreform. Kontaktperson/er: Vigg Troedsson 31

32 Rapportering av vissa värdepapperstransaktioner Kommissionen har den 29 januari 2014 även presenterat ett förslag till Förordning om rapportering och genomlysning av SFT (Securities Financing Transactions), COM (2014) 40. Förslaget till förordning utgör en uppföljning av grönboken om den så kallade skuggbanksektorn som presenterades av kommissionen i mars Såsom konstaterades i grönboken är denna sektor stor redan i dag och kan komma att växa ytterligare när myndigheterna stärker regleringen av banksektorn. Kommissionen menar att detta kan leda till ett svårgenomträngligt finansiellt system som blir svårare för ansvariga myndigheter att kontrollera. Mot denna bakgrund föreslår kommissionen skärpta rapporteringsregler avseende återköpstransaktioner (repor) och värdepapperslån. Dessa transaktioner samlas under paraplybegreppet Securities Financing Transactions (SFT), vilket förutom repor och värdepapperslån även anges omfatta alla andra transaktioner som har motsvarande ekonomisk effekt och skapar liknande risker. Det anges inga särskilda gränser för vilka SFTs som ska rapporteras (jämför EMIR), vilket innebär att rapporteringsskyldigheten kan bli omfattande. Enligt förslaget ska motparter (inklusive icke-finansiella sådana) till en SFT rapportera information om dessa transaktioner till särskilda transaktionsregister. Vidare ska förvaltare som är auktoriserade under UCITS eller AIFMD informera sina investerare om hur de använder SFT och andra finansieringsstukturer. Vissa närmare detaljer om dessa krav på motparter och förvaltare anges i ett annex till förslaget. Informationen i de nya register som byggs upp ska lagras centralt och vara direkt och enkelt tillgängligt för myndigheter, såsom ESMA, ESRB och ECB, i syfte att identifiera och övervaka risker mot finansiell stabilitet. Förslaget till förordning innehåller även vissa skärpta krav för återpantsättning. Innan ett instrument som har mottagits som säkerhet kan återpantsättas ska det ha överförts till ett konto öppnat i den mottagande partens namn. Pantsättaren ska också informeras om riskerna med återpantsättning och ge sitt uttryckliga godkännande till denna. Kontaktperson/er: Lars Afrell 32

33 Öppenhetsdirektivet Allmänt Rådet och EP kom under våren 2013 överens om ett direktiv om ändring av det s.k. öppenhetsdirektivet (2004/109/EG). Ändringsdirektivet (2013/50/EU) trädde i kraft den 26 november 2013 och ska vara genomfört i medlemsstaterna senast den 26 november Några viktiga nyheter Flaggningsreglerna Reglerna om flaggning utökas från att avse aktier och finansiella instrument som ger rätt att förvärva aktier som redan getts ut till att även avse finansiella instrument som ger ett ekonomiskt utfall som liknar det som ett innehav av aktien skulle ge oberoende av om det sker en fysisk avveckling eller inte. Definitionen av de instrument som fortsättningsvis ska omfattas av flaggningsreglerna görs bred och skall täcka nuvarande och framtida finansiella instrument som har ett liknande ekonomiskt utfall som ett innehav av aktien oberoende om instrumentet ger rätt till fysisk leverans eller inte. Det röstetal som skall rapporteras på grundval av dessa instrument utgörs av det nominella röstvärdet på underliggande aktie. För finansiella instrument som refererar till ett index, en korg av aktier eller liknande kommer Esma att föreslå en metod för hur röstvärdet skall beräknas. Vid rapporteringen ska det totala röstvärdet på innehavda finansiella instrument relaterade till samma emittent redovisas. Endast långa positioner skall tas med. Korta positioner får således inte avräknas. Vid rapporteringen skall röstetalet för aktierna redovisas för sig och röstetalet för övriga finansiella instrument för sig. Kvartalsrapporter Kommissionen föreslog att kravet på kvartalsrapport och delårsredogörelse skulle upphävas. Lösningen blev emellertid att det överlämnades till medlemsstaterna att bestämma i nationell lagstiftning om detta krav. Dagsläget Ändringsdirektivet ska kompletteras med nivå-2 reglering. Regeringen har tillsatt en utredare för att lämna förslag till de lagändringar som krävs i svensk rätt för att genomföra ändringarna i öppenhetsdirektivet. Utredaren har dessutom fått i uppdrag att analysera och i förekommande fall lämna förslag till hur tillsynen över emittenters finansiella rapportering (redovisningstillsyn) bör organiseras (Dir. 2013:109). Utredaren som biträds av experter och sakkunniga ska redovisa uppdraget senast den 30 september Kontaktperson/er: Lars Afrell 33

34 Notiser I detta avsnitt lämnas kortfattade uppgifter om lagstiftning som trätt i kraft. Blankning och kreditswappar Blankningsförordningen trädde i kraft den 25 mars 2012 och tillämpas från och med den 1 november Även kommissionens delegerade förordningar och genomförandeförordning har trätt i kraft. Samtliga rättsakter har antagits i förordningsform och är därmed direkt gällande i Sverige. Den svenska lagstiftningen som kompletterar reglerna om blankning och kreditswappar trädde i kraft den 1 januari Blankningsförordningen har utvärderats av kommissionen och Esma. Den övergripande slutsatsen från kommissionen var att reglerna hade fungerat väl och att det var för tidigt att föreslå förändringar i regelverket rörande blankning (COM(2013) 885 final). Storbritannien m.fl. har vänt sig mot möjligheten för Esma enligt blankningsförordningen att fatta beslut som ersätter den nationella tillsynsmyndighetens beslut och bl.a. anfört att artikel 114 om den inre marknaden utgjorde en felaktig grund för att delegera en sådan befogenhet till ett EU-organ. EU-domstolen har i en dom i januari 2014 i mål C-270/12 uttalat att de befogenheter som avses i artikel 28 i blankningsförordningen faktiskt syftar till att förbättra villkoren för upprättande och funktionen av den inre marknaden på finansområdet. Blankningsförordningen, länkar EU-förordning EU nr 236/2012 EU-kommissionens delegerade förordning (EU) nr 826/2012 EU-kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 827/2012 EU-kommissionens delegerade förordning (EU) nr 918/2012 EU-kommissionens delegerade förordning (EU) nr 919/2012 Lagen (2012:735) med kompletterande bestämmelser till EU:s blankningsförordning Esmas information och dokument om blankningsreglerna Ändringar i prospektdirektivet Ändringsdirektivet som reviderar prospektdirektivet antogs av parlamentet och rådet Syftet med ändringarna är att förenkla direktivet, minska emittenternas administrativa kostnader och bördor samt att stärka investerarskyddet. Ändringarna innebär bland annat en anpassning av begrepp till andra rättsakters definitioner, lättnader för mindre företag att utnyttja marknaden, i vissa delar ett höjt investerarskydd, en sammanfattning av erbjudandet som skall innehålla nyckelinformation samt ansvar för innehållet i ett prospekt. Medlemsstaterna ska ha implementerat direktivet senast den 1 juli

35 Direktivet kompletteras av tre ändringsförordningar på nivå 2 som alla har trätt i kraft. Riksdagen antog i maj 2012 regeringens förslag till Nya regler om prospekt och därmed ändringar i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument, i lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument, i aktiebolagslagen (2005:551) samt i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Reglerna började gälla den 1 juli Ändringar i prospektdirektivet, länkar Lag (1991:980) om handel med finansiella instrument ändrad t.o.m. SFS 378:2012 Nya regler om prospekt (Prop. 2011/12:129) Prospektdirektivet (2003/71/EG) Ändringsdirektiv (2010/73/EU) Prospektförordningen (EG) nr 809/2004 Ändringsförordning (EU) nr 486/2012 Ändringsförordning (EU) nr 862/2012 Ändringsförordning (EU) 759/2013 Föreskrift (FFFS 2012:3) om ändring i föreskriften (FFFS 2007:17) om verksamhet på marknadsplatser Esmas uppdatering av CESR:s rekommendation för tillämpning av kommissionens förordning om prospekt Esmas frågor och svar om prospekt (januari 2014) Granskning av prospekt - en vägledning 35

36 EUs regelprocess och Esma Erfarenheter av den nya regleringsprocessen Inledning Sedan början av 2000-talet har Lamfalussymodellen tillämpats för EU-lagstiftningen på värdepappersmarknaden. I den modellen antog, på nivå 1, Europeiska unionens råd (rådet) och Europaparlamentet (parlamentet) rättsakter (förordningar eller direktiv) innehållande huvudprinciperna efter förslag från kommissionen. I rättsakten delegerades vanligen till kommissionen att besluta om detaljreglering i form av genomförandeförordningar eller genomförandedirektiv på nivå 2. Lissabonfördraget medförde ändringar av processen för lagstiftningen på nivå 2 och därmed av Lamfalussymodellen. Genomförandebestämmelserna på nivå 2 har ersatts med möjligheten för rådet och parlamentet att i en rättsakt delegera till kommissionen att anta sekundär lagstiftning i form av delegerade akter och genomförandeakter. Utöver delegerade akter och genomförandeakter kan rådet och parlamentet även delegera till kommissionen att anta tekniska standarder för tillsyn och tekniska standarder för genomförande på förslag av någon av de europeiska tillsynsmyndigheterna. Från den 1 januari 2011 består strukturen för finansiell tillsyn i EU av de tre europeiska tillsynsmyndigheterna; Europeiska bankmyndigheten (EBA), Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten(eiopa) samt Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma). Strukturen omfattar också en europeisk systemrisknämnd. Det är i detta sammanhang viktigt att skilja mellan direktiv och förordningar från EU. Direktiv behöver införlivas av medlemsstaterna med nationell rätt medan förordningar, oavsett om det är förordningar som har antagits av rådet och parlamentet eller av kommission efter delegation, är direkt gällande i samtliga medlemsstater. Lagstiftningsförfarandet (nivå I) Sedan Lissabonfördragets ikraftträdande den 1 december 2009 tillämpas det så kallade ordinarie lagstiftningsförfarandet för större delen av de lagstiftningsakter som antas inom EU. Undantag gäller bland annat för skattefrågor för vilka det finns särskilda beslutsregler. I det ordinarie lagstiftningsförfarandet deltar såväl EU-kommissionen som rådet och parlamentet. Svenska statsorgan deltar i lagstiftningsförfarandet genom rådet och dess kommittéer och arbetsgrupper. I dessa representeras Sverige av politiker samt tjänstemän från departement och/eller myndigheter. Svenska ledamöter finns även i parlamentet och kommissionen. Förfarandet inleds genom att kommissionen presenterar ett förslag till lagstiftning och sänder detta till parlamentet och rådet. Dessa behandlar och diskuterar förslaget i upp till två omgångar. Efter både första och andra omgången kan den nya lagstiftningen antas om institutionerna är överens. Den stora merparten lagstiftning antas redan i den första omgången, vilket är möjligt genom att det förs tidiga informella förhandlingar mellan representanter från de tre institutionerna. Om institutionerna inte har enats efter två behandlingar vidtar arbete i en förlikningskommitté. När en överenskommelse har nåtts i förlikningskommittén skickas den för en tredje behandling i 36

37 Europaparlamentet och rådet. När båda institutionerna har godkänt överenskommelsen signeras och publiceras den. Lagstiftningen publiceras slutligen i Europeiska unionens officiella tidning och kan därefter träda i kraft. Delegerade akter Kommissionens rätt att anta delegerade akter framgår av artikel 290 i Lissabonfördraget. Av artikeln framgår att rådet och parlamentet kan delegera till kommissionen att anta vissa akter. Dessa akter ska vara av allmän räckvidd men får inte utgöra lagstiftningsakter. Däremot kan kommissionen genom en delegerad akt ändra eller komplettera icke-väsentliga delar av lagstiftningsakten. Av andra stycket framgår att innehåll, omfattning och varaktighet för en delegering ska anges i den grundläggande rättsakten. Vidare erinras i samma stycke om att de väsentligaste delarna av ett område ska förbehållas lagstiftningsakterna. I punkten 2 i artikel 290 ges regler för hur rådet och parlamentet kan invända mot en delegerad akt och även återkalla en delegation. Reglerna för rådets och parlamentets kontroll av en delegation ska fastställas i den grundläggande rättsakten. Genomförandeakter Kommissionens rätt att anta genomförandeakter framgår av artikel 291 i Lissabonfördraget. Av artikeln framgår att rådet och parlamentet kan delegera till kommissionen att anta vissa akter om enhetliga villkor för genomförande av unionens rättsakter krävs. Av punkten 3 framgår att rådet och parlamentet genom förordningar i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet i förväg ska fastställa allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebestämmelser. Sådana regler fastställdes den 16 februari 2011 i Europaparlamentets och rådets förordning nr 182/2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter. Tekniska standarder I en rättsakt kan rådet och parlamentet ge Esma (eller någon av de andra europeiska tillsynsmyndigheterna) i uppdrag att ta fram tekniska standarder för tillsyn och även för genomförande. Reglerna för framtagande av tekniska standarder för tillsyn framgår av artikel och för tekniska standarder för genomförande av artikel 15 i Esma-förordningen. När det gäller standarder för tillsyn krävs att rådet och parlamentet har delegerat denna befogenhet till kommissionen i enlighet med artikel 290 och att standarderna syftar till att sörja för en konsekvent harmonisering inom de områden som anges i lagstiftningsakten. Standarderna ska vara tekniska, får inte innebära strategiska beslut eller policyval och deras innehåll ska avgränsas av de lagstiftningsakter som de grundas på. För dessa standarder ska Esma lägga fram förslag till kommissionen för godkännande. Tekniska standarder för genomförande är något svåra att skilja från standarderna för tillsyn, men standardernas genomförande ska vara tekniska, får inte innebära strategiska beslut eller policyval och deras innehåll ska syfta till att fastställa villkoren för tillämpningen av lagstiftningsakterna. På samma sätt som för tekniska standarder för tillsyn ska Esma ta fram förslag och kommissionen anta standarderna genom en förordning eller ett beslut. Tekniska standarder för tillsyn liksom för genomförande ska således antas av kommissionen genom en förordning eller ett beslut. De tekniska standarderna blir därefter direkt gällande inom EU. Det bör 37

38 anmärkas att kommissionen inte får ändra i ett förslag till tekniska standarder från Esma utan att samråda med tillsynsmyndigheten. Avslutande reflektioner De delegerade akterna och genomförandeakterna samt de tekniska standarderna kommer att antas av kommissionen i form av förordningar. Det innebär att rättsakterna blir direkt gällande i EU. Något svenskt genomförande ska inte heller ske av förordningar. Däremot kan en förordning kräva att justeringar och tillpassningar behöver göras i svensk rätt. Det nya förfarandet med delegerade akter och tekniska standarder har hittills kännetecknats av mycket korta konsultationstider och en stor brådska att reglera. Något som Esma inte kan lastas för, snarare är problemet de mycket snäva tidsramar som har beslutats av EU-institutionerna. Processen efter det Esma har avlämnat sina råd till delegerade akter eller sitt förslag till standarder får anses som ganska dåligt genomlyst. Ett än större och viktigare problem är de mycket korta tiderna för genomförande av reglerna för marknadens aktörer och övriga intressenter. Det kan i längden inte vara acceptabelt att nya regler offentliggörs först någon eller några veckor före ikraftträdandet och att tidsplanerna är allmänt osäkra. För ett genomförande i ordnade former krävs att marknaden får åtminstone sex till nio månader på sig efter det alla, även de detaljerade, reglerna är kända. Dessutom måste en koordinering ske av rättsakterna på nivå 1 med de delegerade akterna och tekniska standarderna. Tidpunkterna för ikraftträdande behöver vara väl avstämda och planerade i detalj med beaktande av marknadens berättigade krav på förberedelsetid. Det får absolut inte förekomma att en rättsakt träder i kraft utan att klara besked kan inhämtas från lagstiftare eller tillsynsmyndigheter om vad detta ikraftträdande innebär för medborgarna i EU såsom är fallet med förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (EMIR). En trend sedan många år är att EU-lagstiftningen innehåller fler och mer detaljerade regler som blir direkt gällande i medlemsländerna. Detta drivs framför allt av den i grunden vällovliga ambitionen att skapa en välfungerande inre marknad med högt konsumentskydd och hög grad av finansiell stabilitet. Men det har också utsatt EU:s lagstiftningsapparat för stora ansträngningar och lett till att den lagstiftningsprocess som förutses i EU-fördragen i vissa avseenden åsidosätts. Viktigast är att lagstiftningen på nivå 1 i allt större utsträckning förhandlas fram vid informella möten inom och mellan EU-institutionerna. Dessa möten är slutna och involverar en begränsad krets personer vilket gör det möjligt att förhandla och sluta politiska överenskommelser. Men det innebär också att insynen i lagstiftningsprocessen blir begränsad och att viktiga frågor snarare löses genom politiska kompromisser än på basis av fakta och expertis. De frågor som av olika skäl inte kan lösas politiskt delegeras till teknisk nivå. Det vanligaste är att frågorna delegeras till nivå 2 där de får hanteras av ESMA och kommissionen, även om de innebär svåra politiska överväganden. Allt vanligare är också att lagstiftaren låter tekniska grupper granska och klargöra de politiska överenskommelserna på nivå 1 innan rådet och parlamentet slutligen antar texten. Vid förhandlingarna om CSDR och MiFID review lämnades viktiga och svåra frågor till den tekniska granskningsgruppen att reda ut trots att de inte var avklarade vid den politiska överenskommelsen. Avslutningsvis ska påpekas att strukturen för finansiell tillsyn i EU är föremål för översyn men att något förslag på förändringar sannolikt inte kommer förrän en tid efter det att en ny kommission tillträtt hösten Kontaktperson/er: Lars Afrell 38

39 Det ordinarie lagstiftningsförfarandet Europaparlamentet (EP) tar fram ändringsförslag Nyckelaktör: rapportören och skuggrapportörer från de största partigrupperna Kommissionen (KOM) lägger förslag till ny lagstiftning Nyckelaktör: enhetschef i ansvarig enhet och ansvarig kommissionär +medarbetare Diskussioner mellan rådet och EP (+KOM) För att nå enighet kan ärendet behandlas upp till tre gånger i varje institution. Enighet nås vanligen i första behandlingen Lagstiftningen (nivå I) delegerar ansvar att ta fram ytterligare detaljregler på nivå II Nyckelaktör: ESMA, nationella myndigheter (FI) och kommissionen Rådet tar fram ändringsförslag Nyckelaktör: ordförandeskapet (just nu Grekland) samt de största ländernas representanter i den arbetsgrupp som behandlar frågan. Sverige representeras av finansdepartementet. Tid från KOMs förslag till lagstiftning varierar kraftigt, men snittiden är ca 2 år 39

40 Heat Map, March 2014 Prio Benchmark ESAreview Long-term investment Securities Law Resolution regime infrastructure Share holders rights SFT (Shadow Banking) Strukturreform = Liikanen FTT 9+ MS Investor protection IMD PRIP CSD MiFID II Market abuse Deposit guarantee Transparency directive CRD IV EMIR 2 Close out netting EU-USA Trading agreement Corporate Governance Money Market Funds SSM Resolution regime AIFM 1 IFRS Long-term investment funds UCITS V CRA 3 Early discussions Commission close to proposal Negotiations in Council and EP Level 2 ESAs Implementation in Sweden Swedish Securities Dealers Association 40