För dig som är ny och nyfiken på digitalstyrning!

Transkript

1 För dig som är ny och nyfiken på digitalstyrning! Med digitaltekniken kan man göra saker på sin modelljärnväg som man förr bara kunde drömma om. Det största framsteget torde vara att kunna köra flera tåg på samma spår, oberoende av varandra. Men för att komma dithän krävs att loket får en dekoder och det kan ibland upplevas som lite trassligt. Foto på SMJ: Anders Lattermann. Dekodermontering Om att digitalisera tvårälslok Har du kvar din gamla startsats från 1970-talet och undrar om den går att göra digital? Har du kört analogt i många år och vill montera dekodrar i dina lok och undrar hur man gör eller om det ens är möjligt? Vi visar med några exempel både att det går och hur man kan göra! Digitalstyrning tillhör de mest revolutionerande innovationerna inom modelljärnväg. Från 1980-talets första steg på området finns idag mycket stora möjligheter att köra tåg, styra växlar, ljus- och ljudeffekter samt inte minst att ansluta hela banan till datorn. Grundläggande är dock att loken måste kunna ta emot digitalsystemens information. På de följande sidorna visar vi hur man kan installera så kallade dekodrar (mottagare) i några olika slags lok från den enklaste monteringen med snabbkontakt till inlödning med ljud och allt. I princip finns det inga äldre lok som inte kan göras digitala, oavsett om det är en startsatsdiesel från Fleischmann, ett boggielok från USA eller ett modernt ellok från Roco. Det som kan hindra en digitalisering är dels att arbetsinsatsen och kostnaden blir för höga i förhållande till lokets kvalitet och gångegenskaper. Dels kan lokets konstruktion göra en dekoderinstallation hart när omöjlig, så att det krävs för stora tekniska insatser för att vara mödan värt. Kort sagt kan det löna sig att köpa ett nyare, redan digitalt lok. Vi ska också nämna att de följande artiklarna inte tar upp digitalisering av Märklinlok. Det återkommer vi dock till i ett senare nummer av Modelljärnvägsmagasinet. Redaktionen Exemplen vi ger här är begränsade till N och H0 men principerna är likartade oavsett om man kör Z eller LGB. Det finns många digitalsystem och många modellrallare söker sina specifika egenskaper för olika lok. Därför gör vi här ingen listning över alla olika system eller dekodrar som finns. Varje artikel har dock en beskrivning över vilken dekoder som använts och varför respektive skribent har valt just denna. Dessutom redogör var och en för vilka justeringar av dekoderns inställningar han har gjort, för att passa såväl loket som sina personliga preferenser. Till det kommer en artikel om en dosa för dekoderprogrammering och lite annat. Artiklarna är på intet sätt uttömmande i ämnet lokdekodrar. Däremot hoppas vi att du ska få en inblick i hur man kan göra och våga prova själv! D 68

2 Digitalisering av N-lok med NEM-kontakt Anders Östlund Detta får anses som den enklaste metoden att digitalisera ett lok en kontakt finns i loket där man enkelt ansluter en dekoder som har motsvarande kontaktdon. Låter enkelt, eller hur? Trots att det borde vara enkelt så finns några fallgropar. Följ med så får du se vilka! I detta exempel har jag tagit ett rätt ordinärt N-skalelok som har en NEM651- kontakt. Hur NEM-normen ser ut för snabbkontakt hittar du i faktarutan i slutet av artikeln. Vi kör igång med digitaliseringen så försöker jag belysa fallgroparna i de lägen där de dyker upp; modellen som digitaliseras är vald med viss baktanke. Kato Class 66 Modellen är i N-skala men det spelar mindre roll. Det man bör tänka på gäller alltid och det enda som skiljer är tillgängligt utrymme och utseende på kontakten. Det första man ska göra är att provköra analogt. Fungerar loket dåligt vid analog körning så är något fel och inget blir bättre av att digitalisera det. Visst kan de gå lite bättre eftersom motorn blir pulsad, men att digitalisera är ingen generellt bra metod för att lösa vad som kan vara mekaniska fel på en modell. Efter att ha konstaterat att modellen fungerar bra analogt går vi vidare med att lyfta på kåpan och leta upp NEMkontakten. I denna modell sitter den precis under taket i ena änden av loket. Det brukar nästan alltid sitta ett litet analogt kretskort i kontakten. På det finns komponenter som sköter avstörning av motorn (en kondensator) och det kan även finnas några dioder som sköter riktningsväxling av belysningen på den analoga modellen. Hur det ser ut i detta lok ser du på bild 1. Rätt stift på rätt plats Här kommer vi till den första lurigheten på detta lok. Det saknas helt märkning av vilket som är stift 1, både på loket och på det istuckna kretskortet. Och om den finns så är den otydlig. Detta måste man hålla koll på oavsett om det är en NEM651- eller 652-anslutning. Det är inte alltid som märkningen finns för hur kontakten ska vändas. Vi får konsultera NEM-normen och konstatera att pinne 1 och 2 är de som Bild 1 (ovan): Loket med kåpan borttagen. I snabbkontakten för dekodern sitter ett litet kretskort som först ska tas bort. Bild 2 (höger): De två närmaste stiften går till var sida av motorn de är alltså stift 1 respektive 2. går till motorn. Studerar vi kretskortet nära, bild 2, ser vi att två av stiften från snabbkontakten är anslutna till motorns poler. De måste vara pinne 1 och 2 problemet löst! Vi förutsätter att du installerar en ny dekoder och att du kan avgöra vilken som är pinne 1 på den. Montera dekodern med pinne 1 åt rätt håll, då ser det ut som på bild 3. Dekodern sticker ut en bit men det är tillräckligt för att göra en provkörning. Provkörning och återmontering Ställ loket på provspåret och börja med att tända strålkastarna. De ska tändas snällt. Växla körriktning och se efter att lyset växlar. Så långt så väl, ge lite pådrag och loket ska rulla iväg. Jag har valt CTE-dekodern (Tran) DCX75. som i de allra flesta fall fungerar bra direkt ur lådan, så också i detta fall. Loket startar snällt på bara några få fartsteg, sen får man dra på och det Bild 3: Dekodern provmonterad. Som synes är benen för långa och behöver kortas. känns tungt och rejält. Nu när vi vet att allt fungerar som det ska återgår vi till att få tillbaka kåpan på loket. Katos modell har ett kretskort som ligger ovanpå metallklumpen som utgör chassiet. I var ände sitter belysningen i form av en LED. Här blev det lite knepigt; efter montering av dekodern hamnar lysdioden under dekodern, och ljusledaren till belysningen sitter i kåpan. Dessutom så tar ljusledaren, trots att den sticker ut, i dekodern som måste flyttas närmare kontakten. Som syns i bild 3 är benen på dekodern cirka 2 mm för långa. Lösningen är att kapa (klippa) benen på dekodern lika långt som de sticker ut ur kontakten i loket. Detta gör man med en klipptång, men man får vara försiktig! När man klipper en (hård) ledare med tång blir det kraftiga klippkrafter längs med tråden. Detta beror på att käftarna är fasade så mycket kraft går i sidled när man klipper. För att inte slita sönder lödpunkterna på dekodern 69

3 Bild 4 så måste man se till att denna sidokraft inte slår sönder lödningen så stiftet, eller värre, hela lödningen lossnar. Här får man använda en tång. På bild 4 hålls dekodern i ett fast grepp rakt över alla ben. Sen klipper man av benen på utsidan av tången. Då flyger de små stiften iväg eftersom nästan all klippkraft i sidled skjuter iväg dem med bra fart. Håll ögon, fingrar och annat på behörigt avstånd! Kraften räcker för att skjuta in tråden i ett finger, jag har provat och vad som händer med ett öga vågar jag inte tänka på. Klipp hellre för lite och gör det två gånger än att ta för mycket. Då riskerar du nämligen att få glappkontakt. Med benen kapade kan dekodern skjutas in i kontakten igen och den passar perfekt. Dekodern hamnade lite vinklad uppåt och med benen kortade kunde man lirka på kåpan och snäppa den på plats. Digitaliseringen är klar! Efterjustering och lite att tänka på När loket digitaliserats återstår några justeringar. Även om dekodern jag valt fungerar bra rakt ur lådan kontrollerar jag alltid att belysningen inte blir för stark. För stark belysning kan smälta plast, det är mindre risk med lysdioder men med glödlampor är det ett faktum. Om det behövs, ställ ner ljuset så det lyser lagom starkt. Jag brukar även justera startvärdet så loket startar på något av de första fartstegen. För detta finns många varianter och det måste anpassas till varje enskild kombintation av lok och dekoder. Bara att skriva om dekoderinställningar i detalj kräver en hel artikel. Några allmänna reflektioner gäller för alla dekoderinstallationer med snabbkontakt. Det finns vissa saker som man måste hålla koll på oavsett om det är en 6-, 8- eller 21-polig kontakt. På en del modeller finns det kontakt men det kan ändå krävas en del pillande innan det går att få in dekodern. Anslut loket rätt! Att montera dekoder i ett lok med snabbkontakt ska, precis som det låter, vara snabbt. Det är det också. Men man måste ha kontroll på vissa saker, annars kan man lätt stå där med en trasig dekoder. Om manualen saknas får du titta på kretskortet och försöka lista ut vilka pinnar som går vart (mät med ohmmeter om du kan). Att vända kontakten fel ska teoretiskt sett inte göra något men det beror också på modellen. Jag kan själv gå i god för att dekodrar kan brännas om de vänds fel... Talar vi om 21-poliga kontakter kan det vara svårt att mäta eller se hur de är kopplade, då krävs manualen till loket. Detsamma gäller för modeller som är utrustade med två kontakter man behöver en manual. Sådana finns ibland på modelltillverkarnas webbplatser. Kontrollera att det finns plats! Snabbkontakt innebär bara att det sitter en sådan i modellen, inte att det också finns plats. I artikelns exempel var loket avsett för dekoder med kontakt direkt på kortet. I andra lok behövs dekoder med sladd, eller så krävs lödning. Kontrollera därför vilken sort du behöver innan du köper dekodern. Polaritet! Polarisering är alltid viktigt när det gäller elektriska kopplingar men tyvärr finns ingen nyckling på NEMs kontakter. NEM652 visar ett nycklingsstift (pinne 3 ska vara tom) men det är inte alla tillverkare som använder det så. I normen är detta inte angivet som nyckel utan kan användas fritt (om jag tolkade tyskan i normen rätt). Den raka sexpoliga kontakten har ingen nyckling alls. Men ta inte dessa pekpinnar som att det är svårt för det är det inte! Normal händighet och ordinär noggrannhet är allt som krävs. Ofta är det svårare att klura ut hur loket ska plockas isär än att montera själva dekodern! D N-skaleloket Class 66 från Kato har fått dekoder. Det var ingen svår installation men det finns några allmänna fallgropar att undvika. NEM-normer NEM652 är snabbkontakten som är vanligast i H0- modeller. Den har åtta poler i två rader om fyra och ansluter de grundläggande funktionerna på en dekoder enligt listan. Färgerna är de standardiserade som gäller för sladd till dekodrar: NEM652 poler. NEM652 piktogram. 1 Motoranslutning 1 (orange) 2 Belysning bakåt (gul) 3 Används ej (nyckel) 4 Strömupptagning vänster (svart) 5 Motoranslutning 2 (grå) 6 Belysning framåt (vit) 7 Matning för belysning (blå) 8 Strömupptagning höger (röd) Enligt normen ska förpackningen till modeller som har denna kontakt vara märkta med piktogram enligt ovan, tillsammans med bokstaven M (som står för Medium). NEM651 är vanligast i N-skala men Fleischmann använder den till flera av sina modeller i H0 också. Den har rak kontakt med sex stift. Notera att blå inte är ansluten, så matning till lampor får tas från chassiet. Då får man även koppla in ett par dioder. Schema för kopplingen finns i normen, se nedan. NEM651 poler. NEM651 piktogram. 1 Motoranslutning 1 (orange) 2 Motoranslutning 2 (grå) 3 Strömupptagning höger (röd) 4 Strömupptagning vänster (svart) 5 Belysning framåt (vit) 6 Belysning bakåt (gul) Enligt normen ska förpackningen till modeller som har denna kontakt vara märkta med piktogram enligt ovan, tillsammans med bokstaven S (som står för Small). Inkoppling av belysning, om den inte redan är ansluten till lokets strömupptagning (vilket är vanligast), kan ske enligt bilden (finns i normen): Andra kontakter Det finns i NEM också en stor kontakt som är avsedd för större skalor än H0 och 0. Denna heter NEM654 och kallas Large (L). En annan kontakt heter PluX och finns standardiserad för 8, 12, 16 och 22 stift. Ofta anges den även som 21-polig, eftersom en pinne, nr 11, är avsedd som nycklingsstift och inte är en pol. Detta hanteras i NEM658 men ska, om normen följs, innehålla en nyckling och kan inte vändas fel. NEM: 70

4 GP38 i N får DCC lok som inte är DCC-förberett Lars Ljungberg Det är inte alla lok och särskilt i N- skala som är förberedda för DCC (Digital Command Control). Jag beskriver här hur man kan göra för att installera en dekoder i ett N-skalelok som inte är föreberett för DCC. Och för att krydda det hela lite extra så har jag valt att installera en dekoder med ljud. Principen fungerar lika bra med en vanlig dekoder. Innan vi startar För europeiska modeller är det vanligt att man antingen löder in dekodern eller ansluter den via en snabbkontakt om loket är förberett för DCC. För amerikanska modeller är det vanligare att man byter ut hela det lilla kretskort som normalt sitter monterat mot ett kretskort med färdigmonterad dekoder och anslutningsytor för motorns kontaktbleck. Dessa kallas drop-in-dekodrar då de inte kräver någon lödning. Loket är ett Walthers Lifelike GP38-2. Den dekoder jag valt är en MRC 1812 ljuddekoder, tillverkad av Model Rectifier Corporation ( och kan köpas till exempel från Walthers återförsäljare (i mitt fall Nmodell; Det är en drop-indekoder som är avsedd för lok tillverkade av Atlas. Därför krävs lite modifiering av mitt lok för att få dekodern att passa. Dekoderns kretskort är ganska likt det kretskort som sitter i loket från början och har dessutom ljud som passar mitt lok. Dags att installera Börja med att lossa och lyft av kåpan. Ta även loss tanken genom att dra den rakt ner. Bild 1 visar loket med kåpan lossad. Man ser det ursprungliga kretskortet fortfarande på plats i loket samt det nya kretskortet med ljuddekoder, högtalare samt belysning i vänster kant. Markera med till exempel en färgpenna vilket som är upp på motorn så att du senare kan vända den rätt. Om motorn vänds och monteras fel så går loket åt fel håll, vilket vi inte önskar. Lossa skruvarna i metallhalvorna se till att inte tappa bort muttrarna och de isolerande distanserna som sitter emellan, vid skruvarna. Dela på de båda metallhalvorna. Då ser det ut som på bild 2. Ta ur motorn och kardanerna så att du bara har de båda metallhalvorna. Ställ dem bredvid varandra på bordet så som bild 3 visar. Markera ett cirka 1 mm brett område på de utstickande delarna till vänster. Dessa skall filas eller fräsas ner till jämns med den plana ytan mel- Bild 1 Bild 2 lan dem. Lokets högra halva behöver ett likadant urtag som den vänstra halvan. Jag har tillgång till utrustning för fräsning så jag använde den metoden. Det är då lämpligt att plocka bort kontaktblecket som sitter fäst på mitten av var metallhalva så att de inte skadas. Spåret för kretskortet måste även förlängas då det nya kretskortet är längre. Det görs lämpligen med ett bågfilsblad; se bild 4. OBS! Var noga med att se till att allt spån från bearbetning borstas bort utanför arbetsbordet så det inte får en chans att hamna på dekodern eller i motorn och orsaka skada. Bild 5 visar den högra halvan efter fräsningen. Ett litet missöde orsakade ett oönskat jack, men det påverkar inte installationen. Bild 3 Bild 4 Bild 5 71

5 Bild 6 Bild 7 Bild 8 Bild 9 Bild 10 Bild 11 Bild 12 Motorn När man utrustar ett lok med DCC-dekoder är det mycket viktigt att motorns poler inte kommer i kontakt med spänningen från rälsen. Därför får vi dra nya ledningar till motors poler. Dessutom brukar det ofta vara trångt att dra dessa ledningar, speciellt som i detta fall då loket har smala huvar. Kapa de små fjädrande kontaktbleck som sitter vid motorns poler som förut gjorde kontakt mot metallhalvorna. Lägg motorn stadigt på bordet med uppåtsidan ifrån dig; se bild 6. Ta en knappnål, värm den med hjälp av en lödkolv för att skapa en kanal för ledningen; se bild 7. Man kan behöva värma flera gånger innan man fått en tillräckligt djup kanal. Bild 8 visar den färdiga kanalen. Mät upp två tunna kablar av lämplig längd så som bild 9 och 10 visar (de är olika långa och bör inte vara för långa då det är ont om plats). Skala och förtenna ändarna. Löd sedan fast ledarna på motorn. Detta måste ske snabbt så att plasten runt kolhållaren inte smälter. Dekodern Ta dekodern och placera den enligt bild 11. Förtenna kontaktytorna. Normalt fjädrar kontaktblecken från Atlas motor direkt mot dessa, men då vår motor har en annan anslutning får vi löda fast våra kablar istället. Placera motorn med uppsidan ifrån dig och löd fast kablarna enligt bild 12. På MJ-magasinets YouTube-kanal kan du se en liten film av hur fint loket går och låter: Dekodern och inställning av CV MRC 1812 är en intressant dekoder. Här är några av dess egenskaper: - Ljud från fyra olika dieselmotorer - 34 valbara tyfoner - 8 valbara klockljud - 3 olika typer av belysning med bl.a. hel- och halvljus - Manuell/Automatisk stegning av motorpådrag Förutom programmering av lokadressen till 4632 gjorde jag följande inställningar av CV med hjälp av min Digitrax Zephyr: CV 3 Acceleration (0 32) = 5 Jag vill ha lite tröghet när man startar. Högre värde ger långsammare acceleration. CV4 Deceleration (0-32) = 10 Jag vill ha utrullning och att loken inte tvärnitar. Högre värde ger långsammare deceleration. CV50 Typ av tyfon (0 33) = 3 Jag lyssnade igenom ett antal, dock inte alla, och fastnade för nr 3. CV52 Typ av klocka (0-7) = 2 Efter att ha lyssnat igenom alla 8 fastnade jag för nr 2. CV54 Slaghastighet för klocka (0-50) = 4 Ökade upp hastigheten lite mot grundvärdet 3. CV115 Automatiskt bromsljud (0=av, 1=på) = 0 Det automatiska bromsljudet stängde jag av då jag tycker det blir irriterande i längden. CV117 Belysningstyp (0-2) = 1 Här valde jag sekvensläge (av/halvljus/helljus); skiftar för varje tryck på F0. Man kan även välja normal (0) av/på och rule 17 (2) med helljus framåt och halvljus bakåt. CV123 Motortyp (0-3) = 0 Här valde jag den motor som jag tror passar bäst för mitt lok, det vill säga en EMD-motor utan turbo. Dokumentationen är lite dålig om vilket värde som är vilken motor men jag gissar följande: 0 = EMD-motor utan turbo 1 = GE-motor 2 = Fairbanks Morse-motor 3 = EMD-motor med turbo Om man sätter CV122=3 så kan motorpådraget styras med F8 och F9 oberoende av lokets hastighet. På så sätt kan man simulera ett tungt tåg med extra pådrag eller ett tåg som kommer inrullande på en bangård med motorerna på tomgång. 72

6 Isolera chassit Som jag nämnde förut är det väldigt viktigt att motorns poler inte kommer i kontakt med någon av metallhalvorna, det vill säga spänningen från rälsen. Därför isolerar jag med tejp; se bild 13 och 14. Notera att tejpen sitter på olika ställen på höger och vänster halva. Montering Börja med att montera kontaktblecken i metallhalvorna om du tog loss dem. Lägg sedan höger halva på bordet. Pilla i kretskortet och motorn. Montera kardanerna och vrid de fyrkantiga bitarna så axlarna kommer på plats. Montera de isolerande distanserna som sitter i skruvhålen. Montera den vänstra metallhalvan genom att trycka den lite lätt på plats, dock inte fullständigt. Ställ hela paketet upprätt och montera boggierna genom att ställa dem på plats. Skruva ihop alltihop genom att montera muttrarna och dra åt skruvarna lagom. Bild 13 Bild 14 Bild 15 Extra matning För att säkerställa matningen till kretskortet klämde jag fast några korta bitar av en enkelledare mellan det förlängda spåret och kretskortet, se bild 15. De löddes sedan fast på kontaktpunkten på dekodern och överflödig tråd klipptes bort. Provkörning Dags att provköra. För att minimera risken vid ett eventuellt fel så provade jag först på ett programmeringsspår, med ett 47 ohms motstånd i serie för minska strömmen. Jag provade med att lägga in lokets adress, 4632, och det fungerade bra. Dags att prova på riktigt byte till normalt läge och loket börja låta som ett diesellok! Efter några provrundor på testspåret var det dags att montera på kåpan; se bild 16. Monteringen var så klar och min GP38 har fått dekoder! D Bild 16 Återställning av lokdekoder Tänk på att CV-värden är subjektiva för enskilda modellrallare samt får justeras olika för olika lokindivider, även av samma typ. Om man ändrat i de olika registren kan man lätt hamna vilse bland alla värden. Vanligen anges värde 08 i CV8 för att återställa dekodern till fabriksvärden. Detta gäller dock inte samtliga fabrikat, modeller och generationer av hård- och mjukvara. Man får läsa dekoderns manual (eller diskussionsforumen). Manualer till dekodrar kan oftast laddas hem från tillverkarnas webbplatser. För att hitta rätt manual kanske man även behöver dekoderns versionsnummer. Det läser man ut ur CV7. I CV8 anges alltid en kod för dekoderns tillverkare. Med utrustning för att läsa dekodervärden går det alltså att ta reda på vem som har gjort den. Koderna kan tydas här: org/standards/dcc/standards_rps/appendix_a_rp_9.2.2_ pdf Tillverkare listas här: standards/dcc/mfglinks.html Läs mer om digitala system här: svenskmjwiki.wikispaces.com D Red

7 Digital startsatsdiesel Nytt liv i barndomsminne Stefan Nilsson Min första modelljärnväg var en startsats från Fleischmann med lite extra räls, växlar och någon vagn. Loket var den lilla röda dieseln som skulle föreställa något från Orenstein & Koppel. Efter en sejour med Märklin i tonåren ligger tonvikten numera på en tvårälsbana, som har gått från analog till digital. För ett par år sen blev jag nostalgisk och köpte en gammal startsatsdiesel som nån hade målat brun och märkt med SJ. På min bana ska den föreställa en lokomotor Z63. Men inte kan man väl digitalisera en sån? Jodå, det går fint! Förberedelser När man ska montera in en dekoder så måste motorns båda poler vara skilda från chassiet. Fleischmanns motor är en integrerad del av chassiet och hjulen på ena sidan tar upp ström direkt i chassiet. Därför är den ena polen direkt kopplat till det, medan den andra sidan har ett separat kontaktbleck innanför hjulen. För att lösa detta skaffade jag den isolerade motorsköld som finns att köpa som reservdel (artikelnr ). Enligt uppgift kan den behöva filas lite på för att passa. Kåpan tas bort genom att skruva ur buffertarna. Även kopplen lossnar när man gör detta, så jag fick plocka upp ett av dem från golvet... Med kåpan av ser man hur loket är konstruerat. Montering Efter att lödpennan blivit ordentligt varm lödde jag loss den spole som sitter mellan strömupptagningsblecket och ena motorpolen. Därefter plockade jag ut motorkolen ur den gamla skölden och skruvade sen bort denna. Kolen och kollektorn på rotorn såg bra ut och behövde inte bytas eller putsas. Jag provade och den isolerade motorskölden passade fint helt utan modifieringar, så jag skruvade dit två av skruvarna men väntade med den tredje. Dekodrarna jag använder är ESU LokPilot V3.0 med åttapolig snabbkontakt (NEM 652; art.nr 52610). Eftersom loket inte ska ha belysning eller andra Överst: Loket innan digitaliseringen med dekoder och den nya motorskölden samt några användbara verktyg. Mitten: Loket i delar. Nederst: Nya skölden monterad och dekodern. 74

8 funktioner så är det bara fyra av dekoderns nio trådar som används. Somliga kapar sonika de övriga, tätt intill dekodern, men jag brukar behålla dem ifall jag skulle vilja använda dekodern i nåt annat sammanhang. Däremot klipper jag av snabbkontakten cirka 1 cm från den, för då kan jag fortfarande löda tillbaks den. För att minska risken för kortslutning trär jag en kort bit krympslang (Biltema art.nr ) över trådarnas ändar och värmer ihop dem samlat. Eltejp går förstås lika bra men känns pilligare och osäkrare. Dessa fyra trådar ska anslutas: Svart strömupptagning vänster (chassiet i det här fallet) Röd strömupptagning höger Grå Den pol på motorn som förut fick ström från vänster sida Orange den pol på motorn som förut fick ström från höger sida Jag valde att skala svart tråd lite längre och linda den runt motorsköldens tredje skruv, och på så sätt få kontakt med chassiet och vänstra sidans hjul. De tre övriga trådarna löddes till sina respektive punkter. Här är det bra att förtenna lödställena innan så man bara behöver trycka dit lödspetsen en mycket kort stund för att fästa tråden. Annars riskerar man att smälta trådens plastisolering. Däremot behöver man inte förtenna trådänden innan. När trådarna hade fästs så var det dags för provkörning för att se att allt var rätt (jag dubbelkollade färgerna först så dekodern inte riskerade att bli skadad). Styrenheten visade inte på nån kortslutning, så det började bra. Och jodå, loket startade och gick i båda riktningarna. Då var det dags för den mest utmanande delen av monteringen: var göra av dekodern under kåpan? Jag hade först tänkt att den skulle få plats uppe under taket men det gick inte Under nån av motorhuvarna då? Kanske i ena änden, på höger sida? Trångt var det men genom att raspa ner cirka 3 mm på blyvikten i den änden så fick dekodern plats och fästes med en klick häftmassa. De oanvända trådarna petades med pincett upp den under andra motorhuven och de använda trådarna petades undan från hjulen och dreven. Digital justering Jag har valt ett lite udda upplägg på min digitalstyrning. Via Tradera köpte jag Märklins Mobile Station billigt ur en styckad startsats. De lokdekodrar jag använder förstår både Motorola- och DCC-signaler samt även Selectrix (kallas multiprotokolldekoder), så när jag i framtiden byter system kan jag välja fritt utan att behöva göra nåt mer åt lok och rälsbussar. En lokomotor som denna ska mest rangera vagnar och dra korta vagnuttagningar. Därför ska den framförallt ha låg toppfart men det finns andra inställningar som är värda att laborera med. I handledningen som följer med dekodern rekommenderas vissa värden för startspänning och lastreglering för bland andra Fleischmannmotorer. Därtill ville jag ändra acceleration, deceleration samt toppfart. Värdena man ändrar för dessa inställningar kallas vanligen för CV, som är en förkortning för Configuration Variable. Med en så enkel styrenhet som Mobile Station kan man inte läsa av en dekoders CV-värden. Därför brukar jag notera dem på papper varje gång jag gör en programmering. Dessutom behöver man ladda in ett befintligt lok ur enhetens databas för att kunna justera CV-värden; jag brukar använda mig av brandkårståget, artikelnummer 27950, som har bra egenskaper och rätt symbol. Detta lok valdes via New loco -> Database. Enligt min fordonsplan ska lokomotorn ha adress 7, så det fick den via Edit loco -> Address. Via Edit loco -> Name ändrade jag V 100 till Z63. Med Edit loco -> Reg kan CV-värdena ändras. Jag rattade fram önskat CV och ändrade enligt nedan. Man kan bara ställa in och programmera ett CV i taget med Mobile Station, så det tar en liten stund. Mina valda CV-värden: CV2 Startspänning (1 75, std 3) = 6. Lägre värde ger lägre starthastighet men då rörde sig motorn hackigt. CV53 Referensvärde lastreglering (0 80, std 56) = 40 CV54 Lastparameter K (0 80, std 32) = 16 CV55 Lastparameter I (0 80, std 24) = 12 CV5 Inställning av toppfart (0 64, std 64) = 20. Då gick den lagom fort för en lokomotor. Acceleration och deceleration ställdes med de vanliga kommandona ACC och DEC i Mobile Station. Slutligen Loket ställdes på spåret och provkördes. Det gamla startsatsloket fungerar fint i digitalt skick. Hela dekodermonteringen tog ganska prick en timme, inräknat tiden det tog att testa fel plats för dekodern samt hitta och förbereda för en ny placering. Så kan man lyfta in barndomminnets 1970-tal i digitalåldern! D På MJ-magasinets YouTube-kanal kan du se en liten film av hur loket går digitalt: Från ESUs hemsida kan du ladda hem manualen för LokPilot V3.0: Trådarna anslutna och allt förberett för återmontering. Häftmassan inuti kåpan visar var dekodern ska sitta. 75

9 Här står Rocos modell av Hector Rail 241 på SMJs bana och låter. Just det hör du inte här i MJ-magasinet men om du följer med i artikeln så får du snart höra det i ditt eget lok! Roco 241 ljudinbyggnad Anders Lattermann Det är egentligen fantastiskt att tre olika tillverkare har gjort modellversioner av Hector Rails lok 241. Inget av dem är dock förberett för ljud, så här beskrivs hur jag byggde in en ESU Loksound 3.5 ljuddekoder i Rocos modell. Moderna ellok låter inte så värst mycket men det höjer ändå upplevelsen med ljud i dem tycker jag. Den här beskrivningen är för Rocos lok i tvårälsversion. Även trerälsversionen bör gå att bygga om på liknande sätt, men då förstås med en ESU Loksounddekoder avsedd för treräls. Se faktarutan nedan för alla artikelnummer. D 1 För att få bort kåpan måste man ta bort buffertplankan, den får man loss med en liten stjärnskruvmejsel genom att bända försiktigt från undersidan mellan buffertplankan och underredet. Du ska bända framåt. När de är borta kan man enkelt lyfta av kåpan genom att bända ut sidorna med fingrarna så att de små klackarna i kåpan släpper taget om underredet och sedan dra kåpan rakt upp. Ta det lugnt och försiktigt så går det bra. Om klackarna envisas med att slå igen innan du hinner dra upp kåpan, kan du sätta tandpetare (repar inte) mellan kåpan och underredet så att klackarna inte låser fast igen. Märk upp vilken ände av kåpan (märkt med 1 respektive 2) som sitter i vilken ände på underredet så att du kan sätta tillbaka kåpan rättvänd. 2 Roco har tänkt sig att dekodern ska ligga i lådan mellan boggierna. Den får man loss genom att försiktigt bända loss rören som sitter fast i den och sedan vicka loss den som bilden visar. Utrymmet är i minsta laget för en ljuddekoder men det går så klart att lösa om man vill med lite arbete och ombyggnad men det var inte något jag tyckte kändes nödvändigt. Jag upptäckte nämligen att lådan funkar fint för en 20 mm högtalare (ESU artikel nummer 50441) om man bara minskar höjden lite på den medföljande högtalarlådan. Jag tycker inte att ljudet på dessa lok blir lidande med en mindre högtalare eftersom de inte har några direkta bastoner. Jag tog således den enklaste vägen och lade högtalaren här. Det som följer med Loksound 3.5 dekodrarna är en 23 mm högtalare så om du följer mitt sätt måste du köpa en 20 mm högtalare löst. 4 När högtalarlådan var nerslipad limmade jag dit en 1 mm tjock ny botten tillyxad av vanlig styrenplast. Du behöver inte vara så noggrann. Jag limmade som vanligt med Etylacetat (finns hos Rebell Hobby) som jag penslade på och lät det dra in i springan. Etylacetat är egentligen ett lösningsmedel som smälter ihop plasten och sedan dunstar, så tekniskt sett är det inget lim. 3 Jag slipade bort bottnen av högtalarlådan mot en planka som jag limmat ett grovt sandpapper på. Det går så klart också att såga bort bottnen. Jag putsade sen till den med en fil. 5 När allt hade torkat slipade jag sidorna mot sandpappret och klippte till den nya bottnen någorlunda med en tång. Anledningen till att jag först monterade en ny botten och sedan slipade sidorna är för att det annars blir så vingligt. Och anledningen till att jag slipade sidorna över huvud taget är att annars går det inte att få ner allt i högtalarlådan mellan boggierna. Det är bara att slipa en bit i taget tills det går att få ner. Artikelnummer: Roco Hector Rail 241, tvåräls Roco Hector Rail 241, treräls ESU Loksound 3.5 BR185/HR ESU högtalare, 20 mm diameter Länkar: Rebell Hobby Elfa E.A.s Hobbyprodukter biphome.spray. se/e.a.s/ ESU Loksound Roco sprängskiss downloads/ersatzteilblaetter/62507.pdf 76

10 6 Dags att gå över till dekoderinstallationen. För det tillverkade jag en liten platta, också av 1 mm styrenplast, som ska ligga över ena boggin. Bra verktyg att ha är en stållinjal, ett skjutmått och en plastskärarkniv (finns från E.A.s Hobbyprodukter). 9 Nu börjar vi närma oss slutmonteringen. Men innan dess måste man förlänga kablarna till högtalaren lite. Jag tog tunn brun kabel och lödde fast på de sladdar som redan satt på dekodern. Över skarven satte jag krympslang (finns hos Elfa med flera). Jag använde värmen från lödkolven för att den skulle krympa. Håll kolven någon millimeter från krympslangen. Glöm inte att trä på den innan du löder ihop skarven. Högtalaren fäste jag med lite dubbelhäftande tejp i lådan mellan boggierna. Dekodern satte jag på fast på plattan över boggien, också med lite dubbelhäftande tejp. Kablarna går ner till högtalaren i det urtag Roco gjort på chassit. Dekodern är en åttapolig ESU Loksound 3.5 och ljudet är för ellok BR185, som torde stämma väldigt bra. Detta är också anledningen till att det blir en Loksounddekoder, Zimo har inget passande ljud. Som du ser på bilden har jag klippt bort öronen på högtalarlådan med en tång. Detta är för att få lite luft mot kortsidorna på Rocos låda eftersom de måste kunna fjädra inåt när man snäpper tillbaka lådan i underredet. När du sätter tillbaka kåpan, se då till att dekodern inte kommer snett och pressar ner den lilla hyllan så att boggin inte kan röra sig ordentligt. Jag lyckades med just det, så framhjulen stod lägre och vägrade att fjädra upp. Mitt Roco lok rullar väldigt fint, det är en bra konstruktion, lite synd att Roco inte förberett det för ljud men som denna artikel visat är det inte så svårt att pyssla dit det själv! 7 För att få frigång till boggin limmade jag 1 mm plaststrips på sidorna på undersidan av plattan så den kommer upp lite. De ska ligga mot metallen i chassit på sidorna om kardanaxeln. Plattan ska du göra så bred att den går ner över boggin och så lång att den inte slår emot varken hyttens bakre vägg eller svänghjulet mer noga än så är det inte. 8 Här syns att plattan ligger på plats i underredet och att det finns lite luft till boggin så att den kan vicka utan att slå i plattan. Plattan limmade jag fast i underredet med snabblim men du kan limma med något annat lim likaväl. Putsa metallen i underredet som du ska limma mot med en litet sandpapper eller en fil så att du har en ren yta att limma mot. Du ska sätta plattan i den ände där kåpan har ett passande uttag i sig. På MJ-magasinets YouTube-kanal kan du se en liten film av hur fint Anders lok går och låter: Alternativ placering A Jag tog av taket för att kunna se var jag kunde få in en ljuddekoder och högtalare. Den som vill få in en 23 mm högtalare kan jobba in den exempelvis så som denna bild visar, men jag tyckte inte det var värt jobbet. Till och med en 28 mm högtalare kan gå. Det är det här utrymmet jag använder för dekodern. Kåpan ser lite annorlunda ut i andra änden, så ska man ha högtalaren här och dekodern i andra änden eller vice versa, blir det en del sågande i kåpan. Den plana metallyta man ser bredvid kardanaxeln är bra att fästa saker mot, noterade jag innan jag letade vidare efter andra lämpliga utrymmen i loket. B För att ta av taket från kåpan bänder du försiktigt upp de små klackarna som håller fast det inifrån. Det räcker om du tar upp det på ena sidan först, sedan kan du ta den andra. Bänd med en instrumentskruvmejsel eller tandpetare från insidan (aldrig från utsidan, då kan du orsaka fula repor). Du måste också skruva av strömavtagarna från insidan av kåpan, annars hålls taket fast av den platta metallremsa som leder ström från strömavtagarna. Genom att ta av taket får man en bra uppfattning om hur mycket plats som finns under kåpan. Om du nöjer dig med den metod jag använder i artikeln behöver du inte göra detta, endast om du vill avvika från den visade vägen. 77

11 ACME 241 ljudinbyggnad Anders Lattermann ACMEs Hector Rail 241-lok (individnummer 001 och 002) saknar ljud. Det finns egentligen gott om plats så det är synd att inte ACME förberett loken direkt för att ha ljuddekoder och högtalare men som med det mesta går det ju att fixa själv! Bild 1 Bild 2 Bild 3 Bild 4 CV-programmering för datorstyrning Den som kör sitt lok själv, med körkontroll, behöver egentligen bara bli nöjd med hur loket uppför sig. På en bana med datorstyrning, som exempelvis på SJ-delen av SMJ, är det dock lite annorlunda. Dels har vi enbart 28 körsteg för att hålla nere längden på alla digitala meddelanden (de tar mindre plats än 128-stegs). Med många lok på banan blir det ändå väldigt många samtidiga meddelanden och det är därför fördelaktigt om de är så korta som möjligt, så det inte blir fördröjningar. Dels medför detta att man måste ställa in toppfarten så att det 28:e körsteget verkligen motsvarar det snabbaste man vill köra. På så sätt kommer alla 28 körstegen att användas och hackigheten mellan dem blir minsta möjliga. Den hackighet som ändå finns kvar mellan de 28 körstegen jämnar man istället ut med en lagomt inställd acceleration. Datorn på SMJs bandel bromsar också loken, så det är därför viktigt att ställa dekoderns deceleration till att vara kort. Annars blir effekten att datorn slår av gasen men dekoderns inbyggda utrullning gör att loket fortsätter och stannar längre bort än vad som var tänkt. Bild 5 Så här ser högtalarlådan ut efter bearbetningen. Dekodern och inställning av CV ESU Loksound är en multiprotokolldekoder, som alltså fungerar digitalt för både DCC och Motorola, och analogt för både DC och AC. ACME-loket programmerades med hjälp av min Sprog II enligt SMJs föreskrifter med (bland andra) följande CV-värden: CV 2 Startspänning (0 75, std 3) = 3 CV 3 Acceleration (0 32) = 12 CV4 Deceleration (0-32) = 6 CV5 Max toppfart (0 64, std 64) = 45 CV63 Ljudvolym (0 64, std 64) = 32 Det här är ingen exakt steg-för-steg-beskrivning utan mer en kortfattad guide. Ljuddekodern är samma typ som för Rocoloket, ESU Loksound 3.5. Du behöver ta av kåpan på loket (se bruksanvisningen) och sedan tillverka fyra stycken L-formade stöd. Jag tog plasticardstrips på 2,5 x 4 mm och sågade till cirka 22 mm långa bitar. Sedan skar jag långa bitar ur 1 mm plasticard med höjden 7,5 mm, klippte ner dem till 22 mm längd och limmade ihop (bild 1). Stöden limmas in i underredet bredvid varje boggi, vända mot varandra så som de står på (bild 1), så att den lilla styrtråd som finns på boggin kan löpa på utsidan om varje stöd utan problem. Ovanpå stöden i den ända som är närmast dekoderkontakten gör du en platta i 0,5 mm plasticard, 23 mm bred och cirka 24 mm lång (bild 2). Du behöver också göra om högtalarlådan enligt samma metod som i Rocobeskrivningen på föregående uppslag, trots att placeringen är olika. Både höjden och bredden behöver bearbetas. Höjden ska totalt vara 6 mm och bredden så att den får plats i underredet och kan stå på L-stöden. I ACME-loken går det att få in en 23 mm högtalare, det vill säga den som följer med dekodern. Jag fick också limma lite plasticard på sidorna i min högtalarlåda som förstärkning när jag slipade ner bredden (se bild 5). Högtalarkablarna är för korta för att nå hela vägen så de måste förlängas. Jag lödde på två bitar kabel med lagom längd och lade krympslang runt skarven. När du är klar bör det se ut ungefär som på bild 4. När du gör slutmonteringen, ta då bort taket från kåpan. Det sitter med fyra nabbar som man lätt bänder upp med en instrumentskruvmejsel från insidan aldrig utsidan eftersom man då riskerar att göra fula märken. Med taket av är det enkelt att sätta dit kåpan och se till att alla kablar hamnar där de ska och tejpa ner dem (bild 4). Sedan är det bara att snäppa på taket och så var det hela klart! D 78

12 Sprog II är en billig dekoderprogrammerare från England som gör jobbet enkelt och till ett bra pris. Min har tjänstgjort några år och jag är helnöjd. Kanske kan den vara ett alternativ även för dig? Vid all dekoderinstallation så behöver ju även dekodern installeras digitalt: adressen ska ställas in och ofta vill man ändra vissa andra inställningar också. På de flesta digitalsystem kan man ändra CV-värdena men det brukar vara lite bökigt. En datoransluten programmerare gör jobbet enklare men de flesta är ganska dyra. Det finns dock undantag och Sprog II är ett sådant. Den kostar omkring 600 kr och ansluts till USB-porten. Fri programvara medföljer som kommer från ett open source-initativ kallat JMRI. En 12 volt nätadapter behövs också för att driva Sprog II. Möjligen har du en passande redan, annars finns sådana billigt på Teknikmagasinet, Clas Ohlson, Kjell & Co och liknande firmor. För att programmera väljer man sin dekoder ur listan och får på ett ordnat sätt upp olika flikar för olika funktioner. De flesta dekodrar finns i listan och JMRI-gruppen är bra på att uppdatera när det kommer nya dekodrar. Sprog II kan inte uppdatera och ändra ljud men väl ställa in volym med mera i ljuddekodrar plus alla vanliga funktioner så klart. Sprog II kan även användas för att köra loken, det finns en körkontroll i mjukvaran. Och man kan dessutom använda den som ett mindre digitalsystem för att ställa om växlar, göra blocksträckor och styra tåg. Jag använder min enbart som programmerare och för att testköra lok med och tycker den fungerar mycket bra för det. Övriga funktioner har jag inte använt. Den som är intresserad av dessa bör läsa mer på länkarna nedan först och se om den kan göra de jobb som önskas. För den som främst är intresserad av att programmera dekodrar kan jag rekommendera Sprog II rakt av. Det är svårt att hitta en billigare programmerare som ändå är så kompetent som denna faktiskt är. D Sprog II billig dekoderprogrammerare Anders Lattermann Här är själva Sprog II-enheten. Den är som synes rätt liten. USB-sladden behöver sättas in i datorn och i den gröna kontaktlisten behöver man mata in 12 Volt DC. Jag har monterat sladdar med bananstift på min enhet som passar till mitt nätaggregat. Sedan finns räls ut som är en vanlig DCC-signal. Där har jag satt två krokodilklämmor som jag ansluter till en rälsbit när jag programmerar ett lok med dekoder i. Ibland har man dock dekodern löst och då har jag använt mig av ESU pols dekoderhonkontakt med kretskort som jag lött sladdar på samt en gammal motor. Samma kan man göra med ESU polig dekoderhonkontakt med kablar eller så kan man lyxa till det med ESUs kompletta provbänk och ansluta den; den kostar dock nästan lika mycket som Sprogenheten. Här syns en del av alla små applikationer som JMRI-programvaran består av. De jag använder är Programmeraren (Program) samt körkontrollen (6799L). Jag öppnade upp några andra fönster också för att visa lite av vad programmet innehåller. Länkar: jmri.sourceforge.net (svensk återförsäljare) 79

13 Nix Trix 2 Dekodertrubbel i Trix T44 Anders Lattermann Här syns hur den nya Maxxonmotorn sitter i T44-underredet. Den vita plastringen gjorde jag av plasticard som jag skiktlimmade och bände till rätt tjocklek och form. Motorn kläms fast med delen ovan som även bär kretskortet. På bilden är den konstruktionen losskruvad och lite uppbänd så att det ska bli lättare att se. MJ-magasinet nr synades Trix I T44 och Loksound dekoder föreslås för den som vill ha ljud. Jag har testat att få en ESU Loksounddekoder att fungera direkt i ett Trix T44-lok men det verkar inte görligt. Jag har i alla fall inte lyckats och jag har heller inte sett någon annan som gjort det heller trots efterlysning på de ledande diskussionsforumen på Internet. Problembilden är följande: Trix T44 använder en mycket speciell motortyp som kallas Softdrive-Sinus. ESU har faktiskt publicerat hur man ska ställa in Loksounddekodern för att styra en sådan motor. Dessa inställningar fungerar i ett Märklin Hector Rail 441 (med vissa problem med ojämn gång, men funkar gör det). I ett Trix T44 så försvinner loket på första körsteget i raketfart (alltså maxfart). Lyset fungerar inte heller korrekt, men det kan vara en funktionsutgångsinställning som går att fixa. Jag var i kontakt med ESUs support men de lyckades inte heller hjälpa mig att få motorstyrningen att fungera. En Zimo ljuddekoder fungerar bra i loket med rätt inställningar för Softdrive-Sinus enligt deras manual men tyvärr så finns inte T44-ljud till Zimo. Det närmaste är tyska diesellok så den som inte är så nogräknad kan gå den vägen. Däremot finns det T44-ljud till Loksound, två olika till och med, varav Jecos verkar bäst men Loksounddekodern verkar som sagt inte kompatibel med styrelektroniken i Trix T44, så hur man än gör blir det inte bra. Det finns två lösningar på problemet. Rutger Friberg visade i Allt om Hobby nummer 6/09 hur man kan behålla originaldekodern för att styra lyset och köra loket samt dessutom montera en Loksounddekoder som en ren ljudgenerator som snällt följer med ljudmässigt vid gaspådrag och så vidare. Jag tycker dock inte att loket uppför sig så bra med Trix orginaldekoder; så fort det får kontaktproblem till exempel i en växel så tvärstannar loket och det dröjer väldigt Länkar: Zimo: Svensk Zimoagent: Loksound: Loksound med T44 ljud: Maxxon 13x20 mm motor: eller Tumba Lokstation: sture.ho@telia.com länge innan det kommer igång igen. Jag gissar att det tar tid för dekodern att klura ut vilket system den är på (den kan ju prata analogt, Selectrix och DCC). Med en Zimodekoder uppför sig loket bättre. Man kan därför använda en sådan för styrning av loket och en Loksound à la Rutgers koncept för att få ljud, men det börjar kännas som konstgjord andning. Jag river således ut Softdrive-Sinus motorn helt ur mitt lok och stoppar dit en Maxxonmotor 13 x 20 mm som med en liten hemmagjord adapterring passar fint. Jag har också sett en variant där man lindade en plåtbit runt motorn. Hur man gör är alltså inte så noga, det viktiga är att man får upp diametern till samma som den gamla motorn. Jag kan tänka mig att det faktískt går att linda tejp eller tunt gummi, från exempelvis ett fälgband till ett cykelhjul, lagom många varv för att få rätt diameter. Jag var också tvungen att byta ena kardanen till en kortare då den nya motorn blev lite längre. Jag har inte löst hur jag ska styra lyset ännu, det finns några olika varianter på hur det går att lösa. Så fort det är klart kommer en byggbeskrivning i ett kommande nummer av Modelljärnvägsmagasinet. D 80