Saudiarabien. Geografi

Transkript

1 Saudiarabien Saudiarabien, som utgör större delen av Arabiska halvön, är sannolikt världens mest konservativa land. Rättsväsendet följer strikt islamisk lag och bland annat diskrimineringen av kvinnor är hårt kritiserad i västvärlden. Men den mesta kritiken tystnar inför landets enorma oljefyndigheter, som gör det till en oundgänglig handelspartner för alla. Saudiska medborgare åtnjuter stora förmåner, medan de miljoner gästarbetare som utför allt grovarbete är rättslösa. Inga politiska friheter råder i detta land, där partier är förbjudna och all makt utgår från kungafamiljen. Geografi Saudiarabien upptar ungefär fyra femtedelar av Arabiska halvön. Terrängen som till stor del består av sandöknar och stäpplandskap sluttar från bergskedjor längs Röda havet i väster mot låglandet vid Persiska viken i öster. Saudiarabien är fem gånger större än Sverige och har landgräns mot sju länder samt förbindelse till Bahrain via en vägbro. I vissa fall är gränserna osäkra eller omstridda; uppgifterna om landets storlek varierar. Dess politiska centrum återfinns på den ökenartade högplatån Najd i landets inre, där huvudstaden Riyad ligger. I kustregionen Hijaz vid Röda havet finns vallfartsorterna Mecka och Medina, liksom den viktiga hamnstaden Jidda. I bergen i sydväst ligger den bördiga provinsen Asir. Östregionen Hasa (al-ahsa) präglades förr av oaser och fiskehamnar, men idag dominerar oljeindustrin. Ungefär en tredjedel av landet består av öken. Den otillgängliga al-rub al-khali i söder är en av världens största sandöknar. I norr och nordöst ligger öknarna Stora och Lilla Nafud. Varken sjöar eller floder finns. Underjordiska källor ger vatten åt oaser, men i övrigt utgörs Saudiarabien av stäpp med mager buskvegetation. Yta km2 (2017) Tid svensk + 2 timmar Angränsande land/länder Jordanien, Irak, Kuwait, Bahrain, Qatar, Förenade arabemiraten, Oman, Jemen Huvudstad med antal invånare Riyad 6,2 miljoner (2012) Övriga större städer 1/54

2 Jidda (3,4 milj inv), Mecka (1,5 milj), Medina (1,1 milj), Dammam ( ) (2010) Högsta berg Jabal al-sawda (3 133 m ö h) Klimat Hett ökenklimat dominerar, utom vid kusterna där luften är fuktig. Saudiarabien är ett av jordens torraste länder. Vissa områden kan vara utan nederbörd i åratal. I inlandet kan temperaturen på sommaren stiga över 50 grader i skuggan. På vintern faller ibland snö i bergen. Längs kusterna är det hett och fuktigt under större delen av året, medan vintrarna är milda. Sydprovinsen Asirs berg och högplatåer har ett friskare, ofta behagligt klimat. I både söder och väster förekommer en hel del nederbörd, framför allt i trakterna nära Röda havet. FAKTA KLIMAT Medeltemperatur/dygn Riyad 14 C (jan), 34 C (juli) Medelnederbörd/år Riyad 80 mm Befolkning och språk Flertalet medborgare i Saudiarabien räknas som araber även om det särskilt i kusttrakterna finns stor inblandning av folk från andra sidan haven, främst afrikaner och perser. Runt en tredjedel av invånarna beräknas vara utländska migrantarbetare. Siffrorna är osäkra eftersom många är papperslösa. Fram till 1950-talet var ungefär hälften av saudierna nomader eller halvnomader, så kallade beduiner. Numera har nästan alla övergett det traditionella kringflyttande nomadlivet och är bofasta. En del räknar sig ändå som beduiner och som ett slags urbefolkning från det inre av Arabiska halvön. I söder tillhör invånarna i många fall samma klangrupperingar som invånarna i norra Jemen. Befolkningstillväxten är hög i Saudiarabien och har ökat femfalt på drygt 40 år. Befolkningen är mycket ung; mindre än en tredjedel är över 30. De miljontals utlänningarna kommer till stor del från Indien, Pakistan, Bangladesh, Indonesien och Filippinerna och andra länder i södra och östra Asien. Många kommer också från Afrika, inte minst Etiopien, samt Jemen och andra arabländer i regionen. En mindre andel västerländska specialister arbetar också i Saudiarabien. Det är svårt att få saudiskt medborgarskap, exempelvis kan bara muslimer komma i fråga. Villkoren för gästarbetarna är ofta svåra och reglerna för migrantarbetare skärptes I samband med regeländringen lämnade en miljon migranter frivilligt landet under ett halvår och därefter deporterades en kvarts miljon på tre månader (se även Arbetsmarknad). Arabiska är officiellt språk och modersmål för i stort sett alla medborgare. Många regeringstjänstemän talar även engelska som är gångbart i diplomati, affärsliv och oljeindustrin. 2/54

3 Arabiska är ett semitiskt språk, en undergrupp i den afroasiatiska språkfamiljen. Det är ett av världens största språk och spreds med islam från Arabiska halvön till stora delar av Mellanöstern och Nordafrika. Överföringen från arabiskt skriftspråk till det latinska alfabetet varierar, därför förekommer ofta olika stavningar av samma ord. Det gäller även orts- och personnamn. Statens grundare Abd al-aziz kan också skrivas som Abdel Aziz eller Abdulaziz. Sönernas förnamn följs av till exempel bin Abd al-aziz (etc) eller ibn Abdulziz, där bin och ibn är olika former av samma ord och betyder son till. FAKTA BEFOLKNING OCH SPRÅK Antal invånare (2016) Antal invånare per kvadratkilometer 13,7 (2014) Andel invånare i städerna 83,3 procent (2016) Nativitet/födelsetal 19,9 per 1000 invånare (2015) Mortalitet/dödstal 3,2 per 1000 invånare (2013) Befolkningstillväxt 1,9 procent (2014) Fertilitetsgrad 2,6 antal födda barn per kvinna (2013) Andel kvinnor 42,1 procent (2014) Förväntad livslängd 75 år (2015) Förväntad livslängd för kvinnor 76 år (2015) Förväntad livslängd för män 73 år (2015) Folkgrupper saudiska medborgare är araber, runt en tredjedel av befolkningen är migrantarbetare från Asien, Mellanöstern och Nordafrika Språk arabiska är officiellt språk Religion 1 1. engelska är gångbart inom diplomati, affärsliv och oljeindustrin Saudiarabien är islams urhem. Här finns muslimernas två heligaste platser, Mecka där profeten Muhammed föddes och Medina där hans grav finns. Islam är statsreligion och den enda religion som får utövas av saudier. Det stora flertalet bekänner sig till en sunnimuslimsk och mycket strikt tolkning av islam. 3/54

4 Utlänningar som tillhör andra religioner tillåts bara praktisera dessa privat. Utländska kristna som försökt missionera har gripits och det finns även uppgifter om att kristna avrättats efter illegala bönemöten. Omkring 85 procent av saudierna är sunniter och flertalet följer en bokstavstrogen form av islam, salafism (eller wahhabism, se Äldre historia). Det är en ortodox tolkning av islam som kräver total trohet mot Koranen och mot profeten Muhammeds ord och handlingar. Detta präglar samhället, såväl privat som offentligt. Det officiella prästerskapet, ulama, har stort politiskt inflytande (se Politiskt system). Rättsväsendet utdelar ofta straff för brott mot religionen, som hädelse eller avfällighet (förnekelse av tron). Sedlighetspolisen (almutaww in) övervakar bland annat att bön förrättas på rätt tider, att kvinnor bär slöja och att män och kvinnor hålls åtskilda i det offentliga livet. Under senare år har al-mutaww in förlorat inflytande. Runt 15 procent av befolkningen beräknas vara shiamuslimer. Enligt wahhabitisk lära är shiiterna inte äkta muslimer, många sunnimuslimer betraktar dem som lägre stående än kristna och judar. I östra delen av landet är shiamuslimerna i majoritet, med en särskilt stor koncentration kring staden Qatif. På senare år har tiotals dödats av säkerhetsstyrkor där och många har gripits i samband med oroligheter. Islam betyder överlämnande eller underkastelse. För den troende genomsyrar islam allt i livet, och Gud ( Allah på arabiska) anses tala genom Koranen. Fem gånger om dagen vid bestämda tidpunkter ska den troende be, vänd mot Mecka. I ramadan, det muslimska årets nionde månad, fastar muslimen från soluppgång till solnedgång. Varje rättrogen muslim som kan ska minst en gång i sitt liv göra en pilgrimsfärd till Mecka och stadens helgedom Kaba. På senare år har cirka 2 miljoner människor deltagit i vallfarten, hajj, varav runt två tredjedelar kommer från andra länder. I trängseln har olyckor inträffat som krävt många pilgrimers liv (se Modern historia). Muslimsk tideräkning utgår från profeten Muhammeds utvandring (hijra) från Mecka till Medina år 622. Det islamiska året baserar sig på månens kretsgång, de tolv månaderna har 29 eller 30 dagar, och året blir därför tio elva dagar kortare än solåret. Genom Muslimska världsförbundet har Saudiarabien i decennier finansierat islamisk missionsverksamhet över hela världen, bland annat koran översättningar, skolor och moskébyggen, till exempel i Sverige. Utbildning Saudiarabiens snabba utveckling de senaste årtiondena har krävt stora satsningar på utbildning. Numera går de flesta barn, även flickor, i skolan och det stora flertalet vuxna kan läsa och skriva. Undervisning för flickor började införas under 1960-talet, trots protester från religiösa kretsar. Samundervisning av pojkar och flickor är fortfarande förbjuden, men 2009 öppnade ett första universitet utan könssegregering. Barnen börjar vid sex års ålder. De första sex åren är obligatoriska. Runt 90 procent av barnen går även de två följande stadierna om tre år vardera. All skolgång är avgiftsfri. Förr dominerades undervisningen helt av studier i islam. Numera har världsliga ämnen fått ökat utrymme, men religionen upptar ännu en stor del av läroplanen. Undervisningen uppvisar ofta stora brister, trots att en fjärdedel av statens budget går till utbildning. Under 2000-talet har stora satsningar gjorts inte minst på högre utbildning. Staten betonar vikten av 4/54

5 yrkesutbildning för att minska beroendet av utländsk arbetskraft. Det finns särskilt stort behov av personer med teknisk utbildning. Över 60 procent av studenterna på högskolan är kvinnor men kvinnor är utestängda från många arbeten och högst var tionde kvinna yrkesarbetar. I landet finns 25 statliga universitet och ungefär lika många privata. Det äldsta är Kung Saud-universitetet i Riyad som grundades 1957 och ofta rankas högst bland universitet i arabvärlden. Störst är Kung Abdulazizuniversitetet i Jidda, grundat Prinsessan Nora bin Abdulrahman-universitetet i Riyad är världens största universitet för bara kvinnor, med runt studenter. Det finns också en rad specialinriktade högskolor. Ett program som infördes 2005 och utökades 2012 gjorde att det något år senare fanns nära saudiska studenter som studerade med statliga stipendier i utlandet, den största andelen i USA. Runt 75 procent av de utlandsstuderande var män. FAKTA UTBILDNING Andel barn som börjar grundskolan 96,5 procent (2013) Antal elever per lärare i grundskolan 10,5 (2013) Läs- och skrivkunnighet 94,4 procent (2013) Kostnader för utbildning i andel av BNP 5,1 procent (2008) Kostnader för utbildning i andel av statsbudgeten 19,3 procent (2008) Kultur Den saudiska kulturen är i hög grad knuten till islam, som sätter sin prägel på hela samhället. Bildkonsten domineras av geometriska och abstrakta mönster och av kalligrafi (skönskrift). Musik och poesi har ofta rötter i den ökenbaserade beduinkulturen. Det gäller till exempel, nabati, traditionell episk folkpoesi, som lever kvar vid sidan av klassisk arabisk poesi, och arda, en folkdans som utförs av män utrustade med svärd. Biografer och teatrar har länge varit förbjudna men det håller på att luckras upp enligt besked från regeringen ska biografer åter tillåtas från Sedan tidigare går inspelad film, även från västerlandet, att köpa och flera saudiska filmskapare har på senare år fått internationell uppmärksamhet. Det gäller inte minst Haifaa al- Mansour vars prisbelönta film Den gröna cykeln är den första spelfilmen som i sin helhet spelats in i Saudiarabien. Filmen som kom 2012 handlar om en ung flicka som inte kan tygla sin längtan efter att cykla trots att det anses opassande för flickor. Den kvinnliga regissören fick vid utomhustagningarna kommunicera med skådespelarna från insidan av en skåpbil eftersom hon inte kunde visa sig på gatan med manliga kollegor. Hösten 2013 bestämde ett saudiskt kulturråd att filmen skulle utgöra landets bidrag till 2014 års Oscarsgala i kategorin bästa icke-engelskspråkiga film (den vann inte). Bland moderna författare finns Abdarrahman Munif ( ) som bland annat skildrade ökenlivet och Saudiarabiens utveckling från beduinsamhälle till oljeekonomi. Munif fråntogs sitt saudiska medborgarskap av politiska skäl. Turki al-hamad gav från 1998 ut en trilogi berättat om en ung saudiers uppväxt på och 5/54

6 1970-talet. Han behandlar känsliga ämnen som politik, religion och sexualitet. Verken har blivit bannlysta och Hamad själv har blivit föremål för fördömande fatwor och satt häktad ett halvår En ung författarinna, Rajaa al-sanea, gav 2006 ut en kontroversiell roman om unga saudiska kvinnors önskan om ett friare liv. Massmedier Regimen utövar hård kontroll över allt som publiceras i traditionella massmedier eller delas via sociala medier. Kritik av kunga familjen, regeringen, islam och muslimska religiösa ledare straffas med fängelse. Misshagliga medier kan stängas om de anses så split, hota ordning och säkerhet eller kränka en individs värdighet. Ansträngningarna att tysta meningsmotståndare har skärpts efter den upprorsvåg som svepte över Mellanöstern Nya hårdare regler för onlinemedier har inneburit ökade möjligheter att begränsa innehållet. Nyhetssajter som inte varit registrerade har blockerats. Striktare förbud har införts mot att kringgå islamisk lag, inkräkta på statens intressen, stödja utländska intressen eller skada allmän ordning och nationell säkerhet. En ny antiterrorlagstiftning som antogs i början av 2014 stärkte ytterligare myndigheternas möjligheter att klassa allt som kan uppfattas som kritik mot staten eller islam som brottsligt. Myndigheterna rapporteras ha blockerat över sajter som bedöms som politiskt eller moraliskt olämpliga. Under 2014 dömdes ett antal personer till fleråriga fängelsestraff efter anklagelser om att ha skadat kungariket, spridit material som stört ordningen, visat bilder som var orättvisa mot regeringen eller samarbetat med utländska medier. Flertalet medier ägs av medlemmar av kungafamiljen. Det finns ett tiotal arabiskspråkiga dagstidningar. Några av dessa är al-watan, Okaz, al-riyadoch al-jazira. Landets största engelskspråkiga tidning är Arab News. Flera veckotidningar och tidskrifter publiceras. Det statliga TV- och radiobolaget BSKSA dominerar det inhemska TV-utbudet. TV-sändningarna är på arabiska och engelska, radiosändningar förekommer även på franska. Många saudier ser också TV-sändningar från utlandet via kabel eller satellit. Saudiska intressen ligger också bakom åtskilliga medier med internationell spridning. Två inflytelserika panarabiska tidningar är al-hayat och al-sharq al-awsat. Den senare har en engelskspråkig version på nätet. TV-stationen al-arabiyya sänder nyheter dygnet runt från Dubai i Förenade arabemiraten och försöker konkurrera med den i Qatar baserade al-jazira, som av den saudiska regimen anklagas för partisk rapportering. FAKTA MASSMEDIER Pressfrihetsindex 51,4 (2015) Antal mobilabonnemang per 100 invånare 179,6 (2014) Antal internetanvändare per hundra invånare 63,7 (2014) Äldre historia 6/54

7 Arabiska halvön har i årtusenden bebotts av nomadiska stamfolk. I början av 600-talet föddes islam i staden Mecka och fick snart spridning utanför regionen. Från 1500-talet och fram till första världskriget lydde Arabien formellt under turkarna i Osmanska riket, även om lokala riken var ganska självstyrande. På 1700-talet uppstod en religiös väckelserörelse som klanen Al Saud anslöt sig till samtidigt som man lade under sig stora områden. De förlorades i omgångar under 1800-talet men Al Saud återkom vid 1900-talets början och lade grunden till det moderna Saudiarabien. Arkeologiska fynd tyder på att Arabiska halvön kan ha varit bebodd redan för år sedan. Området var då sannolikt mycket bördigare än idag, men klimatförändringar har utplånat ytvattnet och fått öknarna att breda ut sig. Årtusendena närmast före Kristi födelse fanns på halvön löst sammanknutna stamriken med högtstående kultur och väl utvecklad handel. Vid mitten av 500-talet e Kr hade det i Hijaz i väster skapats knutpunkter för handelsvägarna. Viktigast var Medina och Mecka. I Mecka föddes islams grundare, profeten Muhammed, omkring år 570. När Muhammed dog 632 i Medina hade islam redan nått utanför landets gränser. Hundra år senare var islam spridd från spanska Sevilla i väster till Samarkand i öster, och dess centrum hade flyttats, först till Damaskus och därefter till Bagdad. Arabien, som för en tid enats under islams inflytande, splittrades och hamnade åter i periferin. Mecka och Medina förblev dock muslimernas heligaste platser och mål för pilgrimsfärderna. På 1500-talet kom Arabiska halvön formellt under turkisk överhöghet i Osmanska riket. Lokala stamledare behöll ändå kontrollen över sina olika områden. Samtidigt började europeiska handelsmän portugiser, britter, holländare och fransmän anlända under sina färder i österled. Under 1700-talet uppstod en religiös väckelse som strävade efter återgång till ursprunglig islam. Den leddes av Muhammad ibn Abd al-wahhab ( ), och hans renläriga tolkning av islam har i väst fått benämningen wahhabism. Hans läror fick stöd av klanen Saud, den ätt som härskar i det moderna Saudiarabien. Den saudiska politiken bygger fortfarande på denna gamla allians (se Politiskt system). Wahhabismen spreds snabbt över Arabiska halvön, men Sauds rike föll mot slutet av 1800-talet samman under trycket från bland andra turkar och britter. Släkten sökte asyl i det område som idag är Kuwait. Därifrån gav sig den unge Abd al-aziz, i väst mer känd som Ibn Saud ( Sauds son ) 1901 ut med en liten grupp anhängare och hade ett år senare återerövrat släktens gamla hemort Riyad. Han utropade sig till härskare över Najd och upprättade vad som har kommit att kallas det tredje saudiska riket. Efterhand återtog Ibn Saud kontrollen även över provinserna Hasa, Asir och Hijaz. Ibn Saud var hängiven muslim och vurmade för wahhabismen men strävade också efter ökad makt. Han äktade döttrar till olika stamhövdingar för att förvissa sig om deras lojalitet lade Ibn Saud samman kungadömet Hijaz med sultanatet Najd och utropade kungadömet Saudiarabien inleddes sökandet efter olja och fem år senare gjorde man det första fyndet. Amerikanska bolag hade då redan fått utvinningsrätt. Det gamla brittiska inflytandet på Arabiska halvön avtog och USA blev den framtida garanten för kungahuset Sauds makt. Modern historia 7/54

8 Saudiarabiens förste kung Ibn Saud ( ) styrde landet enligt konservativa islamiska lagar samtidigt som han etablerade ett nära samarbete med västmakterna. Olja började utvinnas i stor skala och lade grunden till stark ekonomisk utveckling. Efter Ibn Saud har sex av hans söner suttit på tronen. Landet har förblivit en islamisk stat, även om det har moderniserats och gradvis har öppnats mot omvärlden. Efter Kuwaitkriget , då amerikanska trupper stationerades i Saudiarabien, växte väpnat motstånd mot regimen fram. Efter den så kallade arabiska våren har det fredliga motståndet också stärkts, men det tolereras dåligt av kungamakten. När Ibn Saud avled 1953 efterträddes han av kronprins Saud. En annan av sönerna, Faisal, tog vid som kronprins. Saud gjorde sig snart omöjlig som kung genom sitt utsvävande lyxliv och avsattes Ny kung blev Faisal. Under Faisal utvecklades Saudiarabien till en modern industri- och välfärdsstat samtidigt som de traditionella islamiska värderingarna bevarades. Kungen måste gå försiktigt fram och ständigt förvissa sig om att förändringarna inte stred mot islam. Den balanserade politiken tillsammans med växande oljerikedomar gav Faisal internationell auktoritet. Under sexdagarskriget mot Israel 1967 deltog Saudiarabien i en oljebojkott mot väst. Efter kriget köpte Saudiarabien vapen av västmakterna, men vid arabstaternas krig mot Israel 1973 ströp saudierna på nytt oljeflödet till bland annat USA, Israels främste allierade. År 1975 blev kung Faisal mördad av en släkting som senare avrättades. Han efterträddes av sin halvbror, kronprins Khalid. En annan halvbror, Fahd, utsågs till ny kronprins. Eftersom Khalid var sjuklig, och möjligen inte så road av politik, kom Fahd till stor del att sköta regerandet. Ekonomin fortsatte att växa och Saudiarabien förvandlades i rask takt till en modern stat med en allt aktivare roll i internationella sammanhang. Revolutionen i Iran 1979 (se Utrikespolitik och försvar) väckte far hågor för uppror också bland shiamuslimer i Saudiarabien. Men hotet mot landets stabilitet och kungahuset visade sig snarare komma från funda - mentalistiska sunniter: I november 1979 ockuperades Stora moskén i Mecka i två veckor av fanatiker som tog pilgrimer som gisslan. De ville störta monarkin, som de såg som korrupt och alltför västvänlig. Runt 250 människor dödades i samband med ockupationen, och ett drygt 60-tal avrättades senare. Attacken mot islams heligaste plats skakade den muslimska världen och innebar en svår prestigeförlust för regimen. Kung Khalid avled 1982 och efterträddes av kronprins Fahd. Ännu en halvbroder, Abdullah, chef för nationalgardet, utsågs till kronprins. Inrikespolitisk oro Motsättningar mellan Saudiarabien och Iran bidrog 1987 till blodiga sammandrabbningar i Mecka mellan saudisk säkerhetstjänst och iranska pilgrimer. Över 400 människor dödades. Därefter införde Saudiarabien nationella kvoter för utländska besökare under vallfarten. Iran protesterade genom att bojkotta pilgrimsfärden i flera år. Vid vallfarten 1990 omkom över1 400 människor, då panik utbröt bland pilgrimer i en gångtunnel. Efter ett årtionde med låga oljepriser och försämrad välfärd kom sociala orättvisor och korruption i början av 1990-talet i fokus. Ett folkligt missnöje närdes och kungafamiljens ställning utmanades av kritiker med motstridiga krav en del vill se en striktare tillämpning av sharia medan andra önskade en liberalisering av samhället. 8/54

9 Efter Kuwaitkriget (se Utrikespolitik och försvar), då regimen lät USA stationera soldater på saudisk mark, blev kritiken hård från fundamentalister som menade att det var fel att låta utländska icke muslimska soldater skydda landet. Bland dem fanns Usama bin Ladin, som tidigare samarbetat med regimen i stödet till mujahid-gerillan i Afghanistan. Han förvisades ur landet 1991 på grund av sin skarpa kritik av kungahuset, och fråntogs några år senare sitt saudiska medborgarskap. Högt uppsatta religiösa dignitärer försökte också pressa regimen att tillämpa en striktare tolkning av islam. En fundamentalistisk organisation bildades 1993 men förbjöds snabbt. Dess ledning gick i exil och fortsatte att verka från London. Året därpå greps demonstranter som protesterade mot regimens försök att tysta fundamentalisterna. Flera aktivister dömdes till långa fängelsestraff. Kritiken mot kungahuset och den utländska militära närvaron i landet bidrog till att en väpnad opposition växte fram. I november 1995 och i juni 1996 genomfördes terrordåd mot nationalgardet och en militärbas. Sammanlagt 26 människor, flertalet amerikanska soldater, miste livet och flera hundra skadades. När kung Fahd 1995 drabbades av slaganfall övergick makten stegvis till kronprins Abdullah. Den saudiska regimens auktoritet hade då försvagats av terrorattentaten och upprepade tragedier i samband med vallfärden. Situationen förvärrades av att ekonomin var svag vilket innebar sjunkande levnadsstandard för vanliga saudier. Kronprins Abdullah sökte mildra det folkliga missnöjet genom att inskränka de kungligas materiella förmåner något. Kriget mot terrorismen Terrordåden i USA den 11 september 2001 fick stora återverkningar på Saudiarabien. Attentaten var riktade mot landets viktigaste allierade, USA, och huvudmisstänkt var den saudiskfödde Usama bin Ladin. Av de 19 flygkapare som utförde dåden var 15 saudier. Nu tvingades kungahuset gå en svår balansgång. USA krävde och fick löfte om samarbete i kampen mot internationell terrorism. I islamistiska kretsar var kritiken hård, även bland många som tog avstånd från själva terrordåden. Den amerikanska närvaron invid islams heliga platser stack i ögonen. Många saudier var också fientliga till USA på grund av landets politik i konflikten mellan Israel och palestinierna. USA:s invasion av Irak våren 2003 skärpte motsättningarna. Efter invasionen enades USA och Saudiarabien om att den amerikanska militären skulle lämna Saudiarabien. Trots det genomfördes i maj fyra samordnade självmordsattentat mot bostadsområden med västerlänningar i Riyad. Över 30 människor dödades och Usama bin Ladins terrornätverk al-qaida misstänktes ligga bakom dådet. En klappjakt inleddes på misstänkta terrorister i landet. Eldstrider förekom i Riyad mellan säkerhetsstyrkor och militanta islamister. Hundratals medlemmar av förbjudna grupperingar greps och radikala imamer förbjöds att predika. Regimkritiska demonstranter greps också, och dömdes till fängelse och spöstraff. Under 2004 stärktes misstanken om att militanta grupper hade sympatisörer inom statsapparaten. Terroristjakten trappades upp. Ändå fortsatte attentaten, mot oljeanläggningar och vid ett tillfälle mot det amerikanska konsulatet i Jidda. Tiotals människor dödades, många av dem utlänningar, och USA uppmanade sina medborgare att lämna landet. I början av 2005 hölls för första gången politiska val i Saudiarabien. Saudiska män utsåg hälften av ledamöterna i 178 lokala rådsförsamlingar. Under året gavs också klartecken för val till styrelser för provinsernas handelskamrar och nu tilläts kvinnor att rösta. I två provinser tilläts de även att kandidera, och i Jidda valdes två kvinnor till styrelseposter. 9/54

10 I augusti 2005 avled kung Fahd. Han efterträddes av Abdullah, som länge varit den faktiska ledaren. Ny kronprins blev Sultan, helbror till Fahd och försvarsminister sedan drygt 40 år. Abdullah fortsatte den försiktiga liberalisering av det politiska och sociala systemet som han inlett redan före sitt trontillträde. Han gav kvinnor och shiamuslimer viss representation i samhälleliga organ. Sedlighetspolisens vana att framtvinga erkännanden belystes, och 2007 fråntogs al-mutaww in rätten att gripa människor. Abdullah bytte i en regeringsombildning 2009 ut flera konservativa motståndare. Extrema islamistkretsar fortsatte att hota landets stabilitet. I augusti 2009 slog en självmordsbombare till inne på inrikesdepartementet. Prins Mohammed bin Nayef son till inrikesminister Nayef och själv ansvarig för regeringens antiterrorkampanj undkom med knapp nöd. al-qaida sade sig ligga bakom attentatet. Samma år gjorde al-qaidas saudiska anhängare gemensam sak med sina mer välorganiserade kollegor i Jemen och bildade al-qaida på Arabiska halvön (Aqap). Därefter ökade terrorattackerna återigen i Saudiarabien. Den arabiska våren 2011 Den upprorsvåg som svepte över Nordafrika och Mellanöstern 2011 gav eko även i Saudiarabien. Ett försök att bilda ett politiskt parti gjordes men stoppades snabbt. Krav framfördes på politiska reformer, som att en konstitutionell monarki skulle inrättas och majlis al-shura väljas av folket istället för att utses av kungen. Några politiska eftergifter blev det inte men regimen var uppenbart oroad. I ett försök att avvärja protester lanserade kung Abdullah sociala satsningar, som bostadsbyggen, stärkt arbetslöshetsunderstöd och höjda löner för offentliganställda. Men krav på reformer fortsatte att spridas via internet och missnöjet pyrde, särskilt bland shiamuslimerna i öster. Det väckte stor ilska bland shiiterna när Saudiarabien skickade trupper till Bahrain för att hjälpa kungamakten där att slå ned protester med våld (se Utrikespolitik och försvar). Protesterna ledde till hundratals gripanden och flera dödsoffer i sammandrabbningar mellan demonstranter och polis. När kronprins Sultan dog 2011 blev helbrodern Nayef kronprins och när denne avled året därpå gick kronprinstiteln till ännu en helbroder, Salman. De tre tillhörde liksom Fahd, kung Abdullahs företrädare, klanen Sudayri, som betraktas som den mäktigaste fraktionen inom ätten Saud. Därmed stod en medlem av Sudayriklanen hela tiden i tur att överta tronen efter Abdullah (se även Politiskt system). År 2013 bröt kungen med traditionen när han tog in 30 kvinnor i majlis al-shura. Han lovade också att kvinnor ska få ställa upp som kandidater och rösta i framtida lokalval. Tronski e I januari 2015 avled kung Abdullah och kronprins Salman blev ny kung. Till ny vice kronprins utsågs den 55- årige inrikesministern Mohammed bin Nayef, son till den tidigare kronprinsen Nayef. Salman utsåg också en av sina egna söner Mohammed bin Salman till ny försvarsminister, särskild rådgivare samt chef för hovet och ett nyinrättat råd för ekonomi och utvecklingsfrågor. Därmed stod för första gången företrädare för "kusingenerationen" i tur till tronen, den generation som består av hundratals sonsöner till Saudiarabiens grundare Ibn Saud. Det innebar också att kung Salman tydligt skärpte Sudayriklanens grepp om makten. Kungen avsatte även två av Abdullahs söner som var guvernörer i Riyad och Mecka, två av de tre viktigaste provinserna. Bilden av att Sudayri flyttade fram sina positioner stärktes av att kronprins Muqrin, som ansågs tillhöra Abdullahlägret, till 10/54

11 skillnad från sina företrädare inte fick någon tung regeringspost. Politiskt system Saudiarabien är en absolut monarki och en islamisk stat. Koranen utgör grund för såväl politisk förvaltning som rättsskipning. Makten är samlad hos den talrika och extremt välbärgade kungasläkten Al Saud. Politisk verksamhet är förbjuden och yttrandefriheten kraftigt beskuren. Dödsstraff är vanligt förekommande. Saudiarabien saknar regelrätt grundlag och folkvald lagstiftande församling. Koranen fyller grundlagens funktion; islams heliga skrift anses specificera både medborgerliga rättigheter och formerna för statsförvaltningen. Sedan 1992 finns dock skrivna regler för landets styrelseskick. De är byggda på islamsk lag, sharia, och innehåller vissa individuella rättigheter. Några politiska rättigheter förekommer i princip inte. Regelverket slår också fast att Saudiarabien är en monarki där kungen har titeln De två heliga orternas väktare vilket syftar på städerna Mecka och Medina. Tronen besitts av ättlingar i rakt nedstigande led till statens grundare Abd al-aziz (eller Abdulaziz) Al Saud (se Modern historia). Han avled 1953; kung Salman som tillträdde i januari 2015 är den sjätte av hans söner på tronen. Salman var liksom företrädaren Abdullah (kung ) i 80-årsåldern när han tillträdde. Vid nästa tronskifte väntas nästa generation ta över och därmed sker en föryngring; kung Salmans son Mohammed bin Salman var 31 år när han blev kronprins i juni Kungen är statsöverhuvud, regeringschef, högsta uttolkare av lagen och främsta religiösa ledare. Han styr enligt sharia, som inte kan ändras. Kungen kan dock utfärda regler i frågor som inte omfattas av sharia och tolka vaga föreskrifter. Kungamakten begränsas av kravet på samförstånd mellan samhällets främsta grupper, en strävan i linje med islam och även med beduinsamhällets principer. Det finns ett ministerråd (regering) bestående av drygt 20 ministrar och rådgivare. Rådets medlemmar utnämns av kungen som också är regeringschef. Även kronprinsen sitter i rådet. Sedan 1993 finns också en rådgivande församling (majlis al-shura) som ska företräda olika samhällsgrupper och ge de styrande råd. De numera 150 medlemmarna utses av kungen för fyra år i taget. Församlingen har efter hand fått en aktivare roll och har sedan 2003 rätt att föreslå nya lagar. Sedan 2013 finns även kvinnliga medlemmar i rådet, och i ett dekret slog den dåvarande kung Abdullah fast att 30 platser en femtedel för all framtid skulle vara vikta för kvinnor. År 2005 togs ett annat försiktigt steg i demokratisk riktning, då hälften av platserna i landets kommunala rådsförsamlingar blev valbara. Rösträtten begränsades dock till manliga saudiska medborgare. Men i enlighet med ett kungligt dekret fick kvinnor både rösta och kandidera när en tredje omgång av kommunalval hölls Nu var två tredjedelar av platserna valbara. Rådsförsamlingarna som tidigare inte kunde fatta beslut utan bara lägga fram förslag för högre ort att begrunda har också fått vissa finansiella och administrativa befogenheter. Saudiarabien saknar inrikespolitik i västerländsk mening. Politiska partier är förbjudna och det är förbjudet att offentligt kritisera staten. I praktiken är all regimkritik brottslig (se nedan). Landet kan närmast karakteriseras som ett utvidgat klansamhälle, styrt av kungafamiljen som genom oljan blivit exempellöst rik. Staten drivs i princip som ett familjeföretag. Detta system grundar sin legitimitet på en allians från 1700-talet mellan den politiska och religiösa makten (se Modern historia). 11/54

12 Kungafamiljens beslut förankras hos det officiella prästerskapet, ulama, som genom så kallade fatwor fastslår vad som är rätt och fel. Detta system har skapat konflikter, till exempel när kung Faisal ( ) ville införa flickskolor och introducera TV-sändningar, något ulama var emot. Det hela löstes genom att islam fick stort utrymme i båda nyordningarna. Regimen har tvingats till en balansgång mellan islams värderingar och krav på modernisering. Konservativa religiösa krafter anser att kungahuset är alltför västinfluerat och utsvävande i sin livsstil. Bland dem finns grupper som har tagit till vapen. Ulamas makt är stor, eftersom den kontrollerar allt som rör religion och domstolar. Kraven på anpassning till islam skärptes efter den islamiska revolutionen i Iran Då fick ulama en sedlighetspolis, al-mutaww in ( Kommissionen för dygdens främjande och förebyggande av synd ). Trots sin starka kontrollapparat har regimen utsatts för växande kritik från en islamistisk opposition. Inrikespolitiska motsättningar förekommer även som stridigheter inom kungafamiljen. Det finns minst personer med prinstitel och intern rivalitet är utbredd (se Aktuell politik). Många iakttagare anser att det pågår en maktkamp mellan släktingar och förtrogna till den förre kungen Abdullah å ena sidan och brödraklanen Sudayri å andra sidan (se Modern historia). Abdullahs företrädare Fahd ( ) liksom hans efterträdare Salman tillhör klanen Sudayri. Administrativt är Saudiarabien uppdelat i 13 provinser som styrs av medlemmar av kungafamiljen och i sin tur är indelade i guvernement. Rättsväsende Rättssystemet är baserat på Koranen. Rättsskipning har traditionellt skett genom att domare tolkat den islamiska lagen. Men under kung Abdullah sjösattes en omstrukturering av rättsväsendet, trots starkt motstånd från konservativa domare. Nya domstolar inrättades och skrivna lagar infördes för att ge ökad tydlighet och mindre godtycke. Det före faller dock inte ha lett till några större förändringar i rättstillämpningen. Sharia i saudisk tappning innebär att stöld straffas med en avhuggen hand. Dödsstraff är vanligt och utdöms ofta för till exempel mord och narko tikahandel men också äktenskapsbrott, homosexualitet, hädelse och avfällighet (förnekelse av tron) samt häxeri kan leda till dödsdom. Straffet verkställs vanligen med halshuggning, ofta offentligt efter fredagsbönen. Saudiarabien är ett av de länder i världen som verkställer flest avrättningar, även för brott begångna av minderåriga. Takten i avrättningarna har också ökat på senare år, både 2015 och 2016 togs över 150 människor av daga. Den 2 januari 2016 avrättades 47 människor på en och samma dag, vilket fick regionala återverkningar (se Utrikespolitik och försvar). Regimens brott mot de mänskliga rättigheterna är många. Tortyr, godtyckliga fängslanden, bristfälliga rättegångar och undermåliga fängelseförhållanden är några exempel. Kränkningarna av mänskliga rättigheter har ökat efter demokratiupproren i regionen Många fredliga reformförespråkare och demokratiaktivister har gripits. I början av 2014 antogs nya hårda antiterrorlagar som möjliggör långa fängelsestraff för till exempel regimkritik, korruptionsavslöjanden, eller hot mot rikets enighet. Bland flera fall som väckt stor internationell uppmärksamhet finns bloggaren Raif Badawi som greps 2012 och anklagats för att ha förolämpat islam och startat ett internetforum utan tillstånd. Efter en straffskärpning 2014 dömdes Badawi till tio års fängelse och piskrapp. Enligt domen skulle piskrappen delas ut 50 i taget under 20 veckor, men efter den första omgången sköts fortsättningen upp eftersom Badawis liv sades vara i fara. Badawis advokat, människorättsaktivisten Walid Abu al-khair, dömdes i juni 2014 till 15 års fängelse, 12/54

13 bland annat för att ha underminerat regimen och uppviglat allmänheten. al-khair, som tilldelats 2012 års Palmepris men inte fick lämna landet för att motta det, dömdes också till böter och 15 års reseförbud efter avtjänat fängelsestraff. FAKTA POLITIK Officiellt namn al-mamlaka al-arabiyya al-saudiyya/ Kungadömet Saudiarabien Statsskick monarki, enhetsstat Statschef kung Salman bin Abd al-aziz Al Saud (2015 ) Regeringschef kung Salman bin Abd al-aziz Al Saud (2015 ) Viktigaste partier med mandat i senaste val inga politiska partier är tillåtna Viktigaste partier med mandat i näst senaste val inga politiska partier är tillåtna Valdeltagande 47 % i kommunalvalet 2015 Kommande val inga allmänna val förekommer på riksnivå, endast lokalval Aktuell politik All politisk makt i Saudiarabien ligger hos kungafamiljen Al Saud. De flera tusen prinsarna dominerar både näringslivet och offentliga ämbeten på alla nivåer. Politiska partier är förbjudna. Bokstavstrogen islam, så kallad wahhabism, utgör ett fundament för staten. Men både prästerna och kungahuset utmanas av en radikal islamisk opposition och av ett folkligt missnöje med det politiska förtrycket och stora sociala orättvisor. Väpnade islamister jagas som terrorister. Med kung Salman som tillträdde i januari 2015 skärpte också Saudiarabien tonen utrikespolitiskt, inte minst mot ärkerivalen Iran. Företrädaren kung Abdullah ( ) gjorde vissa försök att tillmötesgå krav på sociala och politiska reformer. Efter tronskiftet tyder mycket på en tuffare hållning. Med Salman vid makten har tillslagen mot oliktänkande ökat. När Salman tillträdde blev den tidigare vice kronprinsen Muqrin ny kronprins. Efter bara tre månader ändrade Salman dock i tronföljden då han avsatte sin halvbror Muqrin. Det var första gången i landets historia som en kronprins fråntagits titeln som tronföljare men det skulle ske igen drygt två år senare. I juni 2017 fick kungens brorson Mohammed bin Nayef, som blev kronprins efter Muqrin, träda åt sidan till förmån för kungens egen son, den tidigare vice kronprinsen Mohammed bin Salman. Det var relativt väntat att sonen småningom skulle placeras först i kön till kungatiteln även om det gick snabbare än vad många bedömare väntat. Företrädaren Mohammed bin Nayef fråntogs också inrikesministerposten (en post som hans far hade i 37 år, fram till sin död 2012) samt posten som chef för inrikes säkerhet. Mohammed bin Nayef ses som en USA-vän och har gjort sig känd för kampen mot islamister i al-qaida. Enligt människorättsorganisationer ligger han också till stor del bakom säkerhetsstyrkornas allt hårdare tillslag mot fredliga regimkritiker och aktivister. 13/54

14 Ändringen i tronföljden innebär att Mohammed bin Salman, blott 31 vid skiftet, nu står i tur att ta över makten i världens ledande oljenation. Fadern är över 80 och rapporteras vara skröplig. Mohammed bin Salman ses som en huvudarkitekt bakom de ekonomiska reformplaner som har lanserats sedan kung Salman tillträdde. Reformerna syftar till att minska oljeberoendet, bland annat genom att sälja ut delar av det statliga oljebolaget Aramco. Han anses också vara huvudansvarig för beslutet att anfalla de shiamuslimska huthirebellerna i Jemen, som gjort uppror mot regimen där. De flyganfall som Saudiarabien inledde 2015 var sannolikt tänkta att utgöra ett relativt snabbt och okomplicerat ingrepp i grannlandet. Så blev inte fallet, istället har Saudiarabien tillsammans med flera allierade länder fastnat i ett utdraget krig. I omvärlden uppfattar många det som ett indirekt krig mot Iran, som stödjer huthirebellerna. De båda rivalerna stödjer samtidigt motsatta parter i kriget i Syrien (se vidare Utrikespolitik och försvar). Saudiarabien har fördömt IS och ingår i den allians av länder som under USA:s ledning utför flyganfall mot IS. Samtidigt pekar många på ideologiska likheter mellan Saudiarabien och IS, till exempel när det gäller synen på kvinnor, straffutmätning och alla som anses avvika från den rätta tron. Tusentals saudier har anslutit sig för att slåss med IS. En del bedömare menar att den saudiska regimen till en del tvingats hantera sunniextremism som landet självt har varit med att underblåsa. I november 2017 greps ett stort antal prinsar, ministrar och ex-ministrar, i vad som sades vara en stort tillslag mot korruption. Utrensningarna på högsta nivå bryter mot en tradition inom kungahuset av att utåt agera i samförstånd, och tyder på att Mohammed bin Salman försöker befästa sin maktställning. Risk finns att han utmanar mäktiga moståndare och även att utländska investerare drar öronen åt sig. Följ den löpande händelseutvecklingen i Kalendarium. Lästips läs mer om Saudiarabien i UI:s nättidning Utrikesmagasinet: Egypten söker relation med mindre krävande partner ( ) Most people in the Middle East are Living on the Edge ( ) Det som pyr under ytan kan tända nya eldar i Libanon ( ) Förmyndarskap hinder för saudiska kvinnliga bilförare ( ) Krisen med Qatar kan spränga Gulfstaternas samarbete ( ) FAKTA POLITIK Officiellt namn al-mamlaka al-arabiyya al-saudiyya/ Kungadömet Saudiarabien Statsskick monarki, enhetsstat Statschef kung Salman bin Abd al-aziz Al Saud (2015 ) Regeringschef kung Salman bin Abd al-aziz Al Saud (2015 ) Viktigaste partier med mandat i senaste val inga politiska partier är tillåtna Viktigaste partier med mandat i näst senaste val inga politiska partier är tillåtna Valdeltagande 47 % i kommunalvalet 2015 Kommande val inga allmänna val förekommer på riksnivå, endast lokalval 14/54

15 Utrikespolitik och försvar Saudiarabiens ställning som islams hemort präglar förhållandet till omvärlden. Solidaritet med andra muslimska länder har länge varit en hörnsten i utrikespolitiken. Samtidigt är landet en regional stormakt med det shiamuslimska Iran som motpol. Säkerhetsaspekter och ekonomiska intressen ligger bakom Saudiarabiens strategiskt och ekonomiskt nära samarbete med USA. Spänningarna har på senare tid skärpts i regionen. Motsättningar mellan sunni- och shiamuslimer, men också mellan auktoritära regimer och både liberala reformivrare och fundamentalistiska gudskrigare, gör att läget i närområdet framstår som extremt instabilt. Saudiarabien har på senare år deltagit aktivt mot både shiamuslimska och jihadistiska motståndare, genom att bistå regeringen i Bahrain, delta i USA-ledda flyganfall i Syrien och självt leda flyganfall i Jemen (se nedan). Utvecklingen kan delvis ses som en följd av de folkliga demokratiupproren i Nordafrika och Mellanöstern från Upproren orsakade inrikespolitisk oro i Saudiarabien och ställde landet inför ett nytt säkerhetspolitiskt läge. En viktig allierad gick förlorad när Egyptens auktoritära regim föll och för en tid ersattes av en regering dominerad av det islamistiska Muslimska brödraskapet som Saudiarabien betraktar med misstänksamhet. Relationen har förbättrats sedan Brödraskapet störtats I det blodiga uppror som inleddes i Syrien mot president Bashar al-assad har Saudiarabien stött rebeller med vapen. Assad tillhör en shiamuslimsk minoritet och är nära allierad med Saudiarabiens ärkerival Iran. Men när extremistgruppen Islamiska staten (IS) också motståndare till Assad intog stora delar av Syrien och Irak under 2014 anslöt sig Saudiarabien till den USA-ledda allians som tog till vapen mot IS. Utvecklingen ledde dock till slitningar i relationen till USA. För den saudiska regeringen blev det en besvikelse att USA inte från början helhjärtat gick in för att avsätta Assadregimen. Det försiktiga töväder som uppstod mellan USA och Iran efter skiftet på presidentposten i Iran 2013 oroade också. Saudiarabiens beslut i oktober 2013 att tacka nej till erbjudandet om en roterande plats i FN:s säkerhetsråd tolkades som indirekt kritik av Washington och sågs som en signal om att landet nu börjat föra en mer självständig utrikespolitik. Donald Trumps tillträde som president i USA i början av 2017 innebar dock ett nytt skifte med starkt ömsesidigt stöd. Trumps första utlandsresa började i Saudiarabien och både han och kung Salman pekade då ut Iran som ett centrum för islamistisk terrorism. Samarbetet med USA har varit av avgörande betydelse alltsedan det moderna Saudiarabien grundades och oljan hittades på 1930-talet. USA har köpt en stor del av sin olja från Saudiarabien, som i sin tur är beroende av USA för sin säkerhet. USA:s starka stöd för Israel har inte hindrat det nära samarbetet. Men opinionsläget på hemma plan och utvecklingen i regionen gjorde relationen till USA till en allt svårare balansakt för den saudiska regeringen efter millennieskiftet. Misstron mot Iran går långt tillbaka i historien. När den västvänliga regimen i Teheran 1979 föll för en USAfientlig shiamuslimsk revolution var det ett dråpslag mot USA:s och Saudiarabiens gemensamma strategi i regionen. Riyad delar västvärldens oro för att Iran ska utveckla kärnvapen. När Iran sommaren 2015 ingick ett avtal med USA och andra stormakter om sitt kärnenergiprogram (se Iran: Utrikespolitik och försvar) ökade oron i Saudiarabien för att ärkerivalen skulle stärka sin roll internationellt. Strax efter nyår 2016 bröt Riyad de diplomatiska förbindelserna med Teheran, sedan demonstranter i den iranska huvudstaden stormat den saudiska ambassaden (se Kalendarium). 15/54

16 Under kriget mellan Iran och Irak stödde Saudiarabien Irak. Men när Irak invaderade Kuwait 1990 och placerade truppstyrkor vid den irakisk-saudiska gränsen förändrades läget. Saudierna begärde internationell hjälp, och USA svarade med militär uppladdning i området. I februari 1991 hade en USA-ledd FNstyrka drivit ut irakierna ur Kuwait. Saudiarabien bröt med Irak och återupptog relationerna med Iran. Först 2015 återupptogs relationerna med Irak och båda länder skickade ambassadörer till respektive huvudstad. Kriget innebar en svår prestigeförlust för den saudiska regimen eftersom den tvingats be väst om hjälp. Flera tusen amerikanska soldater blev kvar efter kriget, med regeringens goda minne. Många saudier och muslimer i andra länder var upprörda över att soldaterna tilläts vara stationerade nära islams allra heligaste platser. Terrordåden mot USA 2001 och det efterföljande USA-ledda globala kriget mot terrorismen komplicerade läget ytterligare. Under amerikanskt tryck lovade regimen i Riyad att samarbeta mot terrorismen utan att formellt gå med i den USA-ledda anti-terroralliansen. Även den USA-ledda invasionen av Irak 2003 fick stor inverkan på Saudiarabien. Den saudiska regimen var tvungen att förhålla sig till ett växande hat mot USA på hemmaplan; vid invasionen tilläts inte amerikanerna anfalla från saudisk mark. Efter kriget lämnade USA:s soldater landet. Riyad fruktade ett växande inflytande för den tidigare maktlösa shiamuslimska majoriteten i Irak. Den irakiske premiärministern Nuri al-maliki, som tillträdde 2006, betraktades närmast som en iransk lakej. Av oro för shiamuslimsk expansion hade Riyad redan 1981 tagit initia tiv till samarbetsorganisationen GCC (Gulf Cooperation Council) som fem andra arabstater vid Persiska viken också ingår i Kuwait, Bahrain, Qatar, Förenade arabemiraten och Oman. Organisationens gemensamma militära styrka användes i grannlandet Bahrain 2011 för att, på den sunnidominerade rege ringens begäran, slå ned shiamuslimska upprorsmakare. En allvarlig spricka uppstod i GCC på grund av Qatars allt mer öppna stöd för Muslimska brödraskapet i Egypten efter den arabiska våren. I början av 2014 terrorstämplade Riyad Brödraskapet, som har grenar i flera arabländer, och tog hem sin ambassadör från Qatar. Detsamma gjorde Förenade arab emiraten och Bahrain. Tvisten ska i huvudsak ha lösts mot slutet av året. I juni 2017 skärptes dock konflikten allvarligt igen, då Saudiarabien anklagade Qatar för att stödja terrorister och bröt de diplomatiska förbindelserna. Bahrain, Förenade arabemiraten, Egypten och andra länder i regionen följde det saudiska exemplet och Qatar isolerades. Därmed lamslogs också GCC. Gränstvister som går årtionden tillbaka har även tidigare till viss del stört relationerna med Qatar, liksom med Förenade arabemiraten. Saudiarabien har ökat sitt inflytande i andra länder under senare årtionden, bland annat med hjälp av stora ekonomiska bidrag och förmånliga lån till fattiga länder. Mottagarna finns främst i arabvärlden och Afrika men även längre bort. Premiärministern i Malaysia friades i början av 2016 för korruptionsmisstankar i sitt hemland, sedan det konstaterats att 681 miljoner dollar som han fått inför ett val 2013 var en gåva från det saudiska kungahuset. En saudisk källa uppgav att syftet var att motverka Muslimska brödraskapets inflytande i Malaysia, samt konstaterade att den sortens utbetalningar till andra länder inte var ovanliga. Palestinierna har fått mycket ekonomiskt bistånd, men samtidigt har Saudiarabien motverkat arabiska krav på total isolering av Israel presenterade Saudiarabien en fredsplan, där normaliserade arabisk-israeliska relationer erbjöds i utbyte mot ett israeliskt tillbakadragande från de ockuperade områdena. Ett försök att blåsa nytt liv i planen gjordes 2007, men med fortsatt klent resultat. Riyad har också försökt att medla mellan de rivaliserande palestinska grupperna Hamas och Fatah, och i inrikeskonflikten i Libanon. 16/54