Angående avloppsanläggningen vid Raftötången

Transkript

1 Angående avloppsanläggningen vid Raftötången Undertecknad har ombetts av att ge synpunkter på inspektionsrapport upprättad av Samhällsbyggnadsförvaltningen i Tanums kommun angående den samfällda avloppsanläggningen vid Raftötångens fritidstugeområde, samt att ge förslag till åtgärder som bör vidtas med anledning av inspektionsrapporten. Rapporten är daterad med referens Mbn. I nämnda inspektionsrapport behandlas förutom den större gemensamma avloppsanläggningen även fem mindre avloppsanläggningar. Frågor som berör dessa kommenteras dock inte nedan. Undertecknad är väl insatt i vatten- och avloppsfrågorna vid Raftötången och har bistått samfällighetsföreningen med teknisk rådgivning i VA-frågor sedan 1979 samt svarat för bland annat projektering av avloppsanläggningen och uttagsbrunnar för grundvatten. I nämnda inspektionsrapport behandlas följande frågor, vilka kommenteras nedan: Dimensionering av avloppsanläggningen Avloppsanläggningens livslängd Funktionsuppföljning Egenkontrollprogram Framtida avloppslösning Avslutningsvis redovisas ett förslag till handlingsprogram. Dimensionering av avloppsanläggningen I inspektionsrapporten görs jämförelser mot dimensioneringsgrunder för infiltrationsanläggningar enligt Naturvårdsverkets Allmänna råd 91:2. Även om det inte klart framhålls, ger beräkningarna en antydan om att avloppsanlägg- 1 (7)

2 ningen från början skulle vara underdimensionerad. Enligt beräkningarna i rapporten skulle erforderlig infiltrationsyta uppgå till m 2, vilket är avsevärt större än den aktuella ytan på ca m 2. Det kan noteras att de åberopade råden utkom ca 10 år efter det att anläggningen projekterades. Emellertid bygger dimensioneringsprinciperna i råden till stor del på forsknings- och undersökningsresultat från 1970-talet, som kan härledas till arbeten där bland andra undertecknad var djupt involverad (Nilsson och Englöv, 1979). Så även om råden utkom senare var vi väl förtrogna med dimensionering och utformning av anläggningar för avloppsinfiltration när anläggningen vid Raftötången projekterades. Det bör i sammanhanget framhållas att dimensioneringsprinciperna i hög grad bygger på empiriska data, då de processer som styr funktionen av en infiltrationsanläggning är ytterst komplexa. Infiltrationsanläggningen är dimensionerad för en belastning på 100 m 3 /dygn av BDT-avloppsvatten. Slamavskiljaren är däremot dimensionerad för att kunna ta emot även klosettavlopp, vilket innebär att dimensionerna har anpassats för 20% större vattenflöden och väsentligt större slamvolymer än vad som erfordras för enbart BDT-avlopp. Med stöd av uppföljande mätningar av vattenförbrukningen inom fritidsområdet bedöms avloppsvattenmängderna under enstaka dygn, under framför allt juli månad, uppgå till m 3. Vattenförbrukningen och därmed produktionen av avloppsvatten varierar dock kraftigt under året. Det är endast under en dryg månad under sommaren som belastningen ligger nära den dimensionerande, medan den under vinterhalvåret mestadels ligger på omkring en tiondel av den dimensionerande belastningen. Dessa belastningsförhållanden beaktades vid dimensioneringen av avloppsanläggningen. Erfarenhetsmässigt är infiltrationsanläggningar tämligen okänsliga för belastningsvariationer, så länge som förbehandlingen fungerar tillfredsställande. Tanken var att man belastar infiltrationsanläggningen över hela ytan under maxmånaden och därefter växlar mellan olika bäddhalvor under resterande del av året. I anslutning till den uppföljning som utfördes av avloppsanläggningen under 1994 (VBB Viak, 1995) beräknades den årliga belastningen av organiskt material (COD) på infiltrationsytan till ca kg. Detta motsvarar i medeltal ca 5 g/m 2, dygn. Typiska värden för infiltrationsanläggningar är annars g/m 2, dygn. Den måttliga belastningen av organiskt material och de långa återhämtningsperioderna bidrar på ett gynnsamt sätt till en lång livslängd för anläggningen. 2 (7)

3 Avloppsanläggningens livslängd I inspektionsrapporten anges att infiltrationsanläggningar har en begränsad livstid på år, då reningsfunktionen i marken avtar med åren. Det är uppenbart att förr eller senare försämras en infiltrationsanläggnings funktion. Vanligtvis yttrar sig detta som en permanent igensättning och en oförmåga att svälja det avloppsvatten som belastar ytan. Vid igensättningen försämras också den biologiska reningen, då nedbrytningsprocesserna väsentligen sker under syrefria förhållanden när igensättning inträffat. Tiden tills funktionen nedsätts till sådan grad att permanent igensättning sker är dock svårbedömd, särskilt på anläggningar som belastas med avloppsvatten som innehåller så måttliga halter av organiskt material och näringsämnen som är fallet vid Raftötången samt som dessutom belastas så ojämnt under året. Hittills, alltså efter drygt 25 års drift, har tendenser till igensättning inte observerats. En bedömning av anläggningens livstid bör baseras på en individuell bedömning av anläggningens funktion (med stöd av driftdata) och inte generella antaganden. Funktionsuppföljning I inspektionsrapporten hävdas att prov på dräneringsvattnet inte kan användas för bedömning av anläggningens funktion. Skälet som åberopas är att vattnet består av både avloppsvatten och dräneringsvatten. Vår uppfattning är att denna bedömning är felaktig. Det är visserligen riktigt att även grundvatten dräneras, men dräneringsledningarna är belägna över normal grundvattenyta. Tillrinningsområdet till det grundvattenmagasin som finns direkt under anläggningen är litet och omfattar endast små områden utanför anläggningen. Den mängd avloppsvatten som påförs infiltrationsytan överstiger den naturliga vattenomsättningen inom infiltrationsområdet mångfalt, vilket innebär att dräneringsvattnet i allt väsentligt utgörs av behandlat avloppsvatten. Vår uppfattning är att provtagning på dräneringsvattnet från anläggningen är ett ändamålsenligt och tillförlitligt sätt att kontrollera anläggningens funktion. Utspädningsgraden kan skattas genom analys av klorid, som inte påverkas av infiltrationsprocesserna och som finns i väsentligt högre halter i avloppsvattnet jämfört med det naturliga grundvattnet. Vidare framhålls i inspektionsrapporten att analys av mikrobiologiska förhållanden i diket kan visa om vattentäkten längre nedströms riskerar att påverkas av avloppsvatten. 3 (7)

4 Mikrobiologiska undersökningar utfördes vid tre tillfällen under sommaren 1994 av utgående avloppsvatten från anläggningen samt av vatten i diket uppströms och nedströms anläggningen (VBB Viak, 1995). Undersökningen visade att bakteriehalterna inte skilde sig väsentligt nedströms utsläppet jämfört med uppströms. T.ex. påvisades koliforma bakterier i ungefär samma halter i båda punkterna. Eftersom koliforma bakterier förekommer naturligt i diket är bakteriehalten i diket, enligt vår uppfattning, en dålig indikator på eventuell påverkan av avloppsvatten i vattentäkten. Den brunn, som är belägen närmast avloppsanläggningen, anlades 1983, d.v.s. ett par år efter det att avloppsanläggningen togs i drift. Under denna period har bakterieanalyser på råvattnet inte visat någon påverkan av bakterier. Vi anser att det är väsentligt att anläggningens funktion följs upp. I linje med tidigare rekommendationer (VBB Viak, 1995) vill vi föreslå att provtagning utförs vart tredje år i utökad omfattning i stället för att enstaka provtagningar utförs varje år. En tätare provtagning under förslagsvis vart tredje år ger större möjlighet att följa funktionen under de varierande belastningsförhållanden som råder vid anläggningen. Ett förslag till uppföljningsprogram redovisas nedan. Egenkontrollprogram Under 1981 togs en skötsel- och driftsinstruktion fram för avloppsanläggningen. Lämpligen utgör denna grund för egenkontrollprogammet för anläggningen. Framtida avloppslösning I inspektionsrapporten anger Samhällsbyggnadsförvaltningen att de befintliga infiltrationsbäddarna bör ersättas med annan typ av rening samt att enskilda avloppsanläggningar av den här storleken bör bestå av avloppsreningsverk. Grunden för förvaltningens ståndpunkt redovisas dock inte närmare. En central fråga i sammanhanget är vilka recipienter som står till buds som mottagare av avloppsvattnet och vilken påverkan avloppsutsläppet ger upphov till. Avloppsvattnet som tillförs anläggningen dräneras till ett dike som längre nedströms mynnar i ett våtmarksområde innan vattnet slutligen avleds till havsviken utanför Västbacken. Under vattnets transport till den slutliga recipienten havet sker en betydande rening inte bara i anläggningen utan också i ekosystemet mellan anläggningen och havet. Påverkan på havsmiljön torde vara högst obetydlig. Om ett avloppsreningsverk uppförs är det inte givet att det behandlade avloppsvattnet kan avledas på samma sätt som idag utan att utsläppspunkt 4 (7)

5 måste anordnas direkt i havet. Samfälligheten har åtkomst mot havet framför allt i öster, d.v.s. mot viken som benämns Tanumskilen. Vattenomsättningen är sannolikt väsentligt mindre än i vattenområdet utanför Västbacken, på den västra sidan av udden där fritidsområdet är beläget. En strategisk utredning om framtida avloppslösning, som Samhällsbyggnadsförvaltningen yrkar på, är motiverad av att livslängden för den befintliga avloppsanläggningen inte är oändlig. En ny reningsanläggning med utloppsledning är emellertid en betydande investering för samfälligheten och innan beslut om en sådan kan fattas måste konsekvenserna (tekniskt, ekonomiskt och miljömässigt) noggrant belysas. Vår uppfattning är att en sådan utredning bör om möjligt samordnas med andra angränsande fritidsområden så att alla alternativ kan belysas och en optimal lösning slutligen kan väljas. Man får sannolikt räkna med att tiden för att utreda alternativ, inhämta erforderliga tillstånd och fatta investeringsbeslut är en utdragen process. Som beredskap i det fall funktionen hos avloppsanläggningen skulle kraftigt försämras bör temporära lösningar undersökas som kan tillgripas om behov uppkommer. Förslag till handlingsprogram Förslaget till handlingsplan omfattar fyra punkter: Flödesmätningar Kontrollprogram Ledningsunderhåll Strategiplan Flödesmätningar I dag baseras bedömning av avloppsvattensmängderna på mätning av vattenförbrukningen inom området. En direkt mätning av flödena vid pumpstationen som uppfordrar vatten till avloppsanläggningen är önskvärd. Skälet är att man därigenom får säkrare underlag att: bedöma belastningen på avloppsanläggningen följa upp effekten av åtgärder som utförs på ledningssystemet med syfte att begränsa inläckage av dränerings- och dagvatten 5 (7)

6 planera för framtida avloppslösning Det enklaste sättet att skatta flödena är genom händelsemätare som registrerar till- och frånslag på pumpen som uppfordrar avloppsvattnet. Kalibrerande mätning bör dock utföras av flödet genom mätning av tömningshastigheten i pumpstationen. Kontrollprogram Som nämnts ovan föreslår vi att ett kontrollprogram upprättas och genomförs med start under Provtagning bör förslagsvis ske vart tredje år. Utvärdering och anpassning av kontrollprogrammet bör ske efterhand som driftdata framkommer. Provtagning bör förslagsvis ske enligt följande: Provtagningstillfällen: Påskhelg, juni, juli, augusti och oktober/november (5 tillfällen) Provtagningspunkter: Utgående vatten från slamavskiljare, utlopp dräneringsledning från infiltrationsanläggningen och vägtrumma ca 100 m nedströms anläggningen (3 punkter) Provtagningssätt: Samlingsprov bestående av 4-5 stickprov under ett halvt dygn Analysomfattning: Suspenderade ämnen (endast utgående vatten från slamavskiljare), BOD 7, COD Cr, klorid, kväve (total-, ammonium, nitrit- + nitrat), fosfor (total-) Biologisk syreförbrukning (BOD 7 ) och kemisk syreförbrukning (COD Cr ) ger olika mått på halten syreförbrukande ämnen i vattnet. För fortsatt uppföljning räcker det sannolikt med COD Cr, men en inledande provtagning under 2008 som inkluderar BOD rekommenderas. Klorid används som indikatorämne för att bedöma utspädning. Totalkväve och totalfosfor ger ett mått på halten näringsämnen i vattnet. Relationen mellan ammonium- och nitrit- + nitratkväve ger ett mått på oxidationsförhållandena i vattnet. Flödesproportionell provtagning bedöms inte erfordras då uppehållstiden i slamavskiljaren är minst ett dygn under högbelastning och då uppehållstiden i infiltrationsanläggningen uppgår till något eller några dygn. Att synkronisera provtagningen så att prov på samma vatten tas i de olika punkterna bedöms inte vara möjligt. 6 (7)

7 Ledningsunderhåll Ett systematiskt arbete har påbörjats för att identifiera punkter där inläckage av ovidkommande vatten (dränerings- och dagvatten) sker till ledningssystemet inom fritidsområdet. Detta sker genom ledningsinspektion med hjälp av kamera. Detta arbete bör fortgå och åtgärder vidtas där inläckage äger rum. Strategiplan Möjligheterna att på lång sikt lösa avloppsfrågan bör belysas i en utredning där olika alternativ identifieras och vägs mot varandra. Eftersom Raftötången gränsar mot andra stora fritidsområden, men även viss permanentbebyggelse, bör en utredning för Raftötången även beakta eventuella planer för upprustning av avloppsanläggningar inom angränsande områden. Referenser Nilsson, K och Englöv, P, Avloppsinfiltration. Slutrapport från forskningsprojektet Avloppsinfiltration - grundvattenpåverkan. Forskningsnämnden SNV och VIAK AB. VBB Viak, Raftötångens Fritidsstugeförening. Uppföljning av avloppsanläggning under Rapport daterad VIAK, Raftötångens Fritidsstugeförening, Tanumshede. Resultat av provtagning vid infiltrationssystem inom Raftötångens fritidsområde, Tanums kommun. Rapport daterad SWECO VIAK AB Södra regionen Peter Englöv 7 (7)