ANGÅENDE VALLENTUNA ISHALLS ÖPPETTIDER, VÅREN 2018

Transkript

1 ANGÅENDE VALLENTUNA ISHALLS ÖPPETTIDER, VÅREN 2018 Ed Fontes och Lars Barkström FEBRUARI 2018

2 Inledning Ett av de svåraste problemen för isföreningarna i Vallentuna har under alla år varit ishallens korta säsong. Vi på Vallentuna Hockey (VBK) och Vallentuna Konståkning (VKK) menar att det är att nästintill motarbeta isföreningarna och de aktivas familjer att stänga ishallen under vecka 14. Vi framför nedanstående argument för att ishallen skall hållas öppen fram till och med vecka 22 under våren Längden på säsongen VBKs A-lag, J20 Elit och J18 Elit måste träna våren ut för att kunna konkurrera i sina serier som börjar på hösten. Det är nog självklart för alla. Men dessutom måste vi i VBK kunna träna våra pojkar, flickor och juniorer även på våren, om vi ska kunna ta fram egna produkter och ge unga spelare möjligheten att uppfylla sina ambitioner när det gäller hockey. Det är uteslutet för VBK att sluta träna på is vid vecka 14. Alla våra lag från tio års ålder och äldre (födda 08 i år) har de senaste fem åren fortsatt sin issäsong utanför Vallentuna fram till sent in i mars. Numera kräver förbunden att elitklubbar inom konståkning erbjuder minst elva timmars istid i veckan, från vecka 31 fram till och med vecka 17, till sina A- och elitåkare för att klubben ens ska kunna ansöka om elitlicens. Det är till och med svårt för VKKs åkare på C-nivå (det är då man börjar att tävla) att konkurrera med andra klubbar om vi gör uppehåll redan vecka 14. Vallentuna Konståkning har de senaste tio åren erbjudit isträningar fram till juni. Förra året hade vi två veckors läger i Norrtälje som avslutades precis innan midsommarveckan. Alla tävlingsåkare och åkare i tävlingsförberedande grupper erbjöds denna träning. Det ska förtydligas att även om VBK och VKK skulle välja att inte ha en elit så är det fortfarande otänkbart att ha isuppehåll från vecka 14 till vecka 32 (17 veckor!) eftersom det skulle innebära att våra yngre spelare (VBK) och yngsta C-åkare (VKK) inte ens har chansen att välja att bli elitåkare i andra klubbar i framtiden. De skulle sakna tillräcklig utbildning inom sporten och de skulle få svårt att konkurrera. Det går helt enkelt inte hålla på med hockey eller konståkning på annat än motionsnivå om man gör ett så långt isuppehåll (det gick förr, men inte nu). Vill vi erbjuda våra spelare och åkare endast motionsidrott? Självklart inte. Det skulle göra dem till andra klassens hockeyspelare och konståkare utan chans att hävda sig i konkurrensen ens vid de lägsta nivåerna. Det skulle vara djupt orättvist och destruktivt. Vi tappar redan spelare och åkare till Täby som kan erbjuda bättre möjligheter, precis som vi tappar gymnasieskolelever idag. Vi skulle tappa ännu fler om vi inte erbjöd is på eftersäsongen. Utan bredd blir det ingen lokal elit och utan elit blir det ingen bredd! 2. Alternativ till Vallentuna Det framförs ofta att samarbete mellan kommunerna i Norrort skulle göra det möjligt för isföreningarna i Vallentuna att träna i grannkommunerna. I realiteten finns inget sådant samarbete. Vallentuna Konståkning samarbetar i och för sig med Viggbyholms IK Konståkning (VIKK) men även VIKK får knappt med istider för sina egna åkare när Täbyföreningarna ska samsas i Hägernäs ishall fram till vecka 18. Vi samsas istället ute i Rimbo och Norrtälje från vecka 18 till vecka 22. I själva verket finns det bara två alternativ för att få rimliga träningstider: Rimbo och Norrtälje. Avgifterna i dessa ishallar är skyhöga och gör stora hål i klubbarnas plånböcker. Dessa kostnader måste täckas av de aktivas familjer, vilket gör hockey och konståkning till sporter för medelklassen i Vallentuna. 1 (4)

3 3. Stress och höga kostnader för runt 300 Vallentunafamiljer Det är inte speciellt svårt att föreställa sig den stress och de uppoffringar som pendlandet ut till Rimbo eller Norrtälje ett par gånger i vecka innebär för våra aktiva, deras familjer och för våra frivilliga funktionärer. Dessutom måste en större del av helgerna tillbringas där ute. Detta gäller inte bara för de aktiva utan även deras föräldrar och tränare. Träningarna i Norrtälje eller Rimbo måste börja senast kl 17 för att alla lag och grupper ska hinna träna. Det innebär att föräldrar och tränare måste lämna arbetet redan runt kl 15 för att hinna köra hem från arbetet, plocka upp barnen och sedan köra bil ut till träningen för att vara där i tid för ombyte och uppvärmning. Även om man samåker så innebär detta stora uppoffringar. Det är inte en liten grupp Vallentunabor som drabbas av pendlandet som eftersäsongen innebär. Vi talar om runt 300 Vallentunafamiljer med VBK och VKK tillsammans, i snitt 600 föräldrar och runt 1000 Vallentunabor! För en spelares eller åkares familj innebär pendlandet mellan vecka 14 och vecka 22 (8 veckor) minst åtta timmars arbetstidsbortfall för hela perioden, om man samåker med fyra barn per bil två gånger i veckan. Men detta är under ideala förhållanden och det är inte alltid samåkning fungerar. I själva verket kan vi anta att det är runt 10 timmars arbetstid som faller bort och som de aktivas föräldrar måste kompensera för på olika sätt (semester, tjänstledigt, etc). Om vi multiplicerar detta med 300 aktiva så är det runt 3000 timmar som går förlorade! Värdet av 3000 arbetstimmar kan lågt räknat uppskattas till mellan miljoner kronor. Kostnaden för pendlandet är inte heller försumbart. Om vi räknar på en kostnad av 18,50 kr milen hamnar vi på 185 kronor per resa och bil. Det ger en sammanlagd kostnad på ungefär kr per vecka (185x3x300/4) eller kr för alla familjer för hela eftersäsongen (under ideala förhållanden med 4 aktiva per bil). Kostnaden av förlorad arbetstid som pendlandet innebär och pendlingskostnaden för våra Vallentunafamiljer hamnar på mellan miljoner kronor per eftersäsong. Men detta är inte nog. Ishyran i Norrtälje och Rimbo ligger runt 1400 kr per timme. Det är ungefär 800 kr i timmen mer än det som vi betalar som mest i Vallentuna. Om klubbarna tillsammans måste hyra is 25 timmar per vecka så hamnar den sammanlagda extrakostnaden för alla familjer på kr och den totala kostnaden på kr. Det handlar alltså om extrakostnader på mellan 1,5-2 Mkr som ska delas på 300 familjer, ungefär 5000 kr per familj. På detta tillkommer de ordinarie avgifter och kostnaderna för träningen! Vi kan lätt inse att isträning efter vecka 14 är en omöjlig ekvation att lösa för många Vallentunafamiljer, vilket visas i bortfallet på 20-30% av de aktiva under eftersäsong. En stor del av dessa kommer inte tillbaka när höstens träningar börjar. 2 (4)

4 4. Alla barns rätt till idrott Överslagsberäkningen ovan visar att det för många familjer innebär en stor ekonomisk uppoffring att delta i VBKs och VKKs eftersäsongsträning. Men pengar är inte hela problemet. För många familjer inom butik, vård, industri och även många lägre tjänstemän är det inte helt lätt att få ledigt för att köra barn till Rimbo eller Norrtälje. Det är de familjer med de lägst betalda arbeten med reglerade arbetstider som har svårt att ha sina barn på eftersäsongsträning. Hur rimmar detta ihop med Riksidrottsförbundets mål om Alla barns rätt till idrott som vi alla i Sverige förväntas jobba för? Är det så att endast föräldrarna med höga inkomster och fria arbetstider ska kunna ha sina barn på eftersäsongsträning på is? Detta är djupt orättvist och extremt märkligt när vi har två fina ishallar i vår kommun. 5. Ekonomiskt försvarbart? Förutom det faktumet att eftersäsongsträningen innebär stora kostnader för 300 VBK- och VKKfamiljer, och möjligtvis en del förlorade skatteinkomster för kommunen, så återstår frågan om det är ekonomiskt försvarbart för Vallentuna kommun att ha två fina ishallar som är stängda 17 veckor om året? Hur kan man försvara en investering i en ny effektiv kylanläggning för att sedan låta den stå 33% av året? Ishyran för isföreningarna är subventionerad. Men vi är också runt 600 Vallentunabor som bidrar med miljoner i kommunalskatt per år. Vi har således varit med och investerat i den nya kylanläggningen. Vi isföreningar bidrar med ett stort värde genom att ta hand om våra unga och ge dem de sunda värderingarna som föreningsverksamhet oftast innebär. Vad förlorar vi i kommunen genom att göra det svårare för oss som jobbar frivilligt att bedriva föreningsarbete? Vad kostar det oss i kommunen i längden att vissa barn inte får bedriva sin idrott? Vad är kostnaden för utanförskap som detta innebär? Ett enda barn som hamnar i utanförskap kostar mellan miljoner kronor under sin livstid! I längden handlar det också om attraktionsvärde. Vad kostar det oss i Vallentuna att vi inte kan attrahera unga varken på fritiden eller under skoltid? Ishallens öppettider är en rännil men många bäckar små gör en stor å! 3 (4)

5 6. Framtiden Det är svårt att inte bli känslosam när man som konståkningspappa, hockeymamma eller för den delen klubbordförande, ska beskriva hur fel det känns att sitta med 300 barn och pendla till Rimbo åtta till tio veckor om året. Hur i all världen kan man förklara att vi har två fina ishallar som bara står, när vi som Vallentunabor får betala dyra pengar för att träna i Rimbo eller Norrtälje och dessutom måste stressa och pussla under hela våren för att våra barn ska få träna på is? Men vi ser framåt. I år kan det bli en vändpunkt för oss isföreningar om kommunpolitikerna tar rätt beslut. En mer offensiv satsning på IP, där början är att hålla ishallarna öppna fram till sommaren, ger stora möjligheter för föreningarna på IP och för skolorna runt IP. Vi ser hur gymnasiet och högstadieskolorna kämpar för att behålla våra barn i Vallentuna. Vi hjälper gärna till i den kampen. Det finns en stor efterfrågan på idrottsinriktningar med hockey och konståkning om våra barn kan träna på is på dagarna. Vallentunas skolor satsar på idrott, kultur och hälsa; VBK och VKK och de andra föreningarna på IP kan definitivt hjälpa till. LIKE-projektet pekar med hela handen mot uppgiften och vi är med. Hagaskolan, med elever från 1-9, blir granne med IP och vi och skolans rektor ser stora möjligheter för att locka våra barn att stanna i Vallentuna med hjälp av IP. Gymnasieskolan öppnar naturprogram och andra teoretiska program som kan få en större andel av våra barn att stanna kvar i Vallentuna, om vi dessutom kan erbjuda idrottsinriktningar med träning på is hela skolåret som ytterligare attraktion. Vallentuna IP är en oslipad diamant; vi på IP får hela tiden beröm från besökare. Ambitionerna är höga hos alla nio IP-föreningarna och engagemanget är stort. Det sjuder i Vallentuna och vi växer så att det knakar med nya friska vindar från politiker, tjänstemän, föreningar och ambitiösa kommuninvånare. Samarbetsviljan är stor från alla håll. Låt oss då ta det första lilla steget framåt och visa att vi vågar. Ge oss isföreningar vind i seglen! 4 (4)