Etableringen av folkskolan i en småländsk socken - en stenig och krokig väg

Transkript

1 Etableringen av folkskolan i en småländsk socken - en stenig och krokig väg AV ROLF A KARLSSON 2012 Inledning En av de viktigaste reformerna under 1800-talet i Sverige var skapandet av en allmän skola för alla, nämligen folkskolereformen. Men denna reform stötte på motstånd och etableringen tog i vissa landsändar många decennier. Detta gällde t,ex i Moheda socken i Kronobergs län. Mitt föredrag kommer att handla om hur svårt folkskolan hade att starta upp och bli accepterad av folket i denna socken. Moheda ligger i en skogsbygd ca 3 mil nordväst om Växjö. För att förstå orsakena till svårigheterna kommer jag att beskriva socknen, människornas livsvilkor mentaliteten hos dem. Moheda socken under 1800-talet Se kartan Vid Moheda kyrkby passerar den urgamla vägen från Växjö till landskapets västra delar. På talet kom södra stambanan att passera Moheda kyrkby och ett järnvägsamhälle började sakta växa fram. Socknen sträcker sig 1,5 mil norrut och ½ mil söderut från kyrkan. Den var på 1800-talet mest uppodlad i dess södra del medan den norra delen var fattigare med djupa skogar. På kartan markerar de vita partierna uppodlingar och de gråa skogsmarker. I mitten av 1800-talet bodde ca 1800 personer i socknen och befolkningtillväxten var extremt hög till i slutet av århundrandet då invånarantalet kulminerade på grund av utflyttning till Amerika och till inrikes tätorter. Befolkningstillväxten med de stora barnkullarna skapade en stor nöd och fattigdom. Majoriteten av befolkningen bestod av självägande småbönder, sk skattebönder. Men befolkningsökningen under 1800-talet innebar att många torpare och backstugesittare etablerad sig i skogarna där de med stora uppoffringar bröt sten och skapade små odlingar. Befolkningsexplosionen innebar också att de små gårdarna klyvdes till ännu mindre enheter. I byn Vångsnäs i socknens nordvästra del sades det att där bodde det bara fattiga och urfattiga. De fattiga var bönder och de urfattiga de jordlösa torparna och backstugesittarna. 1

2 Moheda socken 2

3 Ett tecken på att socknens fattighjälp var otillräcklig var att sockenstämman 1846 beslutade att inga utsocknes tiggare fick vandra omkring i församlingen. Men åldermannen kunde lämna till behövande inom socknen en polett som gav dem rätt att inom församlingen begära allmosor. Inga slott, herrgårdar eller säterier fanns i socknen. Men det fanns några sk herremän med relativt stora gårdar. T.ex generaladjutanten baron Wrede, kapten Lagerkranz, controlleur Westerblad. Styrande organ i socknen sockenstämman och byastämmorna. I början av seklet hanterades endast kyrkliga ärenden och fattigvården av sockenstämman. Beslut om ekonomiska pålagor var viktiga. Kyrkoherden var den lagstadgade ordföranden. Beslut togs via votering. Endast jordägare var röstberättiga och röststyrkan var beroende av storleken på gårdarna. Småbönderna hade röstmajoriteten men närvaron var ofta dålig ifrån dessa. Borgerliga kommunen bildades 1863 och sockenstämman bytte då namn till kommunalstämman. Officiellt upphörde då kyrkoherdens politiska makt. Skolreformen 1842 och dess bakgrund 1686 beordrades prästerna att organisera undervisning i läsning och kunskap i katekesen i de svenska socknarna. Husfadern på varje gård ansvarade för att familjemedlemmar och tjänstefolk lärde sig läsa. Ofta men hjälp av en avdankad knekt som lärt sig läsa på regementet. Uppföljning gjorde s årligen av prästen vid husförhören som även kallades läsemöte. Därför kunde en inte obetydlig del av befolkning hjälpligt läsa i mitten av 1800-talet. Men att skriva var det sämre bevänt med. Exempelvis undertecknade min farfars mor, född 1827, en bouppteckning med MHP, med handen på pennan En proposition om en allmän folkskola lades fram 1840 till riksdagen. I varje kyrkoförsamling skulle det inrättas skola som skulle bekostas av församlingen med viss möjlighet att få statsanslag. Staten skulle bekosta utbildning av lärare. Iden om en allmän skola hörde samman med myndigheternas önskan att kontrollera den växande befolkningen och undvika uppror och oroligheter. Men även liberala strömningar fanns som arbetade för folkbildningstanken. Mot dessa stod de konservativa som fruktade att alllmän bildning skulle förstöra allmogens seder och bruk. Bland kända personer vat Erik Gustaf Geijer och kronprins Oscar för reformen medan biskop Esaias Tegner var emot. I riksdagsdebatten kom man främst att värja sig mot de ekonomiska pålagorna på socknarna, främst från bondeståndet. Men 18 juni 1842 klubbades kungliga majestätets nådiga stadga om folkundervisningen i riket. Tre decenniers utredande och parlamenterande var äntligen över. Den första folkskolestadgan innehöll följande: 1 I varje socken skulle finnas minst en fast skola med godkänd lärare. I vissa fall kunde dock flera socknar inom ett pastorat dela på en skola och eventuellt istället inrätta ambulerande skolor med behöriga lärare. Då hyrde man tillfälligt in sig i någon lokal på någon gård. 3

4 2 En skolstyrelse under kyrkoherden skulle tillsättas i varje socken. 3 Varje lärare skulle som lön erhålla minst sexton tunnor spannmål i natura och i kontanter, tjänlig bostad och nödigt bränsle samt åt honom skaffa sommarbete och vinterfoder för en ko. 4 Till lärarens lön skulle uttagas dels sex shilling Banco av varje skattskyldig, dels en skolavgift för varje barn som gick i skola. Fattiga var befriade. Socknen kunde ansöka om statsbidrag för lärarlönen. 5 Specifikation på krav på läraren 6 Specifikation på läroplanen (mycket kristendomskunskap ) Bör påpekas att stadgan endast gällde församlingarnas skyldighet att bedriva undervisning. Allmän skolplikt infördes först Ett ytterligare påpekande är att statens bidrag bara var 6% till folkskolorna av vad de satsade på läroverken i slutet av 1800-talet, detta trots att antalet läroverkselever var en mycket ringa del av alla skolelever i landet. Etableringen av folkskolan i socknen under de första decennierna Nov 1842 En skoldirektion etableras med baron Wrede som ordförande Feb 1843 Representanter för pastoratet Moheda, Ör och Aneboda s församlingar skickade en skrivelse till domkapitlet i Växjö yrkande: a) Det räcker med en gemensam skola för de tre socknarna b) Ansökan om stadsanslag för lärarlönen Maj 1844 Pastoratet behandlade svaret från domkapitlet som beviljade 53 riksdaler i bidrag till lärarlönen men krävde en skola i varje socken. Pastoratet skickade en svarskrivelse vari framhölls: -otillräckligt statsanslag -de valda riksdagsmännen hade svikit sina väljare genom att godkänna skolreformen -socknarna var fattiga, någon skog fanns inte för skolbyggnation -allmänt tyckande om den skadliga folkundervisningen där man märker hur det bondska frihetskynnet jäser när man inte får uppfostra sina barn som man vill. Men säkerligen har en liknande skrivelse av Växjöbiskopen Esaias Tegner influerat pastoratsrepresentanterna. Tegner var personligt motståndare till reformen som 4

5 enligt hans mening skulle skapa en skadlig halvlärd bondeklass. Men trots detta drev hans domkapitel på att för få reformen genomförd. Skrivelse i maj 1844 från Moheda pastorat till Växjö domkapitel Feb 1846 Domkapitlet begärde in uppgifter om skolans tillstånd i stiftet. Moheda pastorat svarade något svävande. De 3 socknarna som hade en befolkning av ca 3000 personer med ca 400 barn i skolåldern hade lyckats åstadkomma en gemensam lärare som ambulerade i socknarna. Något skolhus fanns inte i någon av socknarna. 5

6 Mars 1846 Men nu blev det fart i Moheda på skoldebattten. Sockenstämman bestämnde att en skollärare i socknen skulle anställas och att starta ett projekt för att utreda ett förslag tilll skolbyggnad. Men ingen tidsplan verkar ha fastställdes Mars 1847 Förslag till skolbyggnad inklusive kostnadkalkyl presenterades på sockenstämman. Representanterna från norra socknen protesterade och röstade ner förslaget. De ville inte bidra med pengar för att bygga en skola som deras barn inte kunde utnyttja på grund av avståndet. Stämman beslutade att endast ambulerande skolor skulle finnas med 10 veckors undervisning per elev och år. Och att en skollärare för socknen skulle anställas. Aug 1847 Domkapitlet satte ner foten. Accepterade inte beslutet från mars. Fast skola måste inrättas i socknen Feb 1848 Sockenstämman förhalar domkapitlets besked. Argumentet var att det var för sent på året att få fram timmer till ett skolhus. April 1848 Sockenstämman beslutar att skolhuset skall byggas och en skollärare anställas Under året färdigställdes skolhuset och av 3 sökanden till lärartjänsten anställdes klockaren i socknen som saknade lärarutbildning i motsats till de två andra sökanden. Men att bo i socknen vägde tydligen tyngre än lärarkompetens Först 1850, 8 år efter skolreformen beslutades fanns det i socknen en skolorganisation med en fast skola och två rörliga som åtmintone på papperet uppfyllde folkskolestadgan från Närvaron i skolan under de första decennierna Ett sätt att åskådliggöra hur många barn som skickades till skolani begynnelsen är att följa samtliga barn i socknen som var födda 1846 genom att sammanställa data från elevmatriklar och husförhörslängder. Antalet barn som var födda 1846 och uppnått skolåldern var 40 st. Av dessa började 26 st någon gång under 1850-talet i skolan medan 16 st aldrig började ( ingen skolplikt fann ju). Skolmatrikeln ger möjlighet att räkna ut närvarofrekvensen av de barn som var inskrivna i den fasta skolan i kyrkbyn. 6

7 Närvaron i den fasta skolan ökade mellan 1862 och 1865 från 40% till 80 %. Detta genombrott för skolan kanske kan förklaras av att då började statliga skolispektörer att verka i socknarna. Närvaron i den rörliga skolorna var ännu sämre. Ett exempel var skolan i byn Målen och då deltog 6 elever av totalt 8 från byn. Året efter, 1857 var undervisningen flyttad till byn Elmesås (8 km därifrån) och då deltog inga barn från Målen i undervisningen ( 100% frånvaro). Orsaker till den tröga starten av folkskoleundervisningen i socknen Som framgår av min redogörelse så bedrevs ett omfattande passivt motstånd från befolkningens sida att införa en schemalagd skolundervisning. Dels förhalades genomförandet så långt det gick på sockenstämmorna. Och när skolan väl hade organiserats så protesterade man i stor omfattning helt enkelt genom att inte skicka sina barn till skolan. Människorna i socknen var väldigt isolerade från omvärden. Ett exempel är min farmors morfars mor Lisbet Andersdotter från byn Skog i nordvästra socknen. Hon levde mellan åren 1754 till Hon blev alltså 102 år och hade bara varit i 3 socknar i hela sitt liv. Majoriteten av befolkningen hade inga hästar utan fick använda sina egna ben vid förflyttningar. Nästan allt som man behövde producerades på den egna gården. Först i slutet av århundrat bröt järnvägen isoleringen. Läsning och skrivning värderades lågt där nära nog den enda vägen till försörjning var kroppsarbete. Extrem fattigdom och halvsvält var vanligt förekommande i socknen. Enligt allmogen inkräktade skolan på deras levebröd genom förlorad arbetskraft och genom skolavgiften. Bönder och torpare levde i en agrar miljö som inte passade in med krav på disciplin och tidspassning. Deras tidsuppfattning var en ögonblicksbild och de hade ingen planmässig kalender. Man levde efter årstiderna och det aktuella vädret och till skolan fick barnen gå när arbetet i hemmet så tillät. Att rå sig sjålv och inte låta sig styras av överheten och motarbeta nya inskränkningar i sitt och sin familjs sätt att vara ligger ju djupt nedärvt i de fria böndernas sinne. Tänk bara på Lars Molins klassiska film om mjölkpallen. 7

8 Utvecklingen under 1900-talet I början av 1900-talet var skolreformen allmänt accepterad och bättre ekonomiska förutsättningar fanns att bygga ut skolorna i socknen. Fasta skolor och speciella småskolor byggdes i norra socknen. På 1920-talet fanns 6 fasta folkskolor, med 5 småskolor jämte obligatoriska fortsättningsskolor i socknen. Vitteryd skola i norra socknen 1952 Under andra hälften av seklet minskade befolkningen kraftigt i byarna utanför tätorten. Detta tillsammans med satsning på skolskjutsar innebar att år 2000 fanns det bara en kommunal skola för 1-9 klassare i Moheda socken. Utvecklingen efter milleniumskiftet 2007 ökade antalet skolor i socknen från 1 till 2. Det året startade arga och engagerade föräldrar en friskola som idag har 68 elever. Det var en reaktion och protest på stängningen av den enda kvarvarande skolan i grannsocknen Slätthög. Föräldrarna reagerade tvärt emot vad deras förfäder gjorde för 150 år vad beträffar etablering av skola för deras barn. Källor Skolan i Moheda av Ulrika Graninger publicerad i Värendsbygder 1990, utgiven av Norra Albo Hembygdsförening Boken om Moheda av Gösta Ydström

9 9