Järrestad i centrum. Väg 11, sträckan Östra Tommarp Simrishamn. Järrestads sn, Skåne Redaktör: Bengt Söderberg UV SYD RAPPORT 2002:16

Transkript

1 UV SYD RAPPORT 2002:16 ARKEOLOGISK UNDERSÖKNING Järrestad i centrum Väg 11, sträckan Östra Tommarp Simrishamn. Järrestads sn, Skåne Redaktör: Bengt Söderberg

2 UV SYD RAPPORT 2002:16 ARKEOLOGISK UNDERSÖKNING Järrestad i centrum Väg 11, sträckan Ö. Tommarp Simrishamn Järrestads socken, Skåne Redaktör: Bengt Söderberg Författare: Bengt Söderberg & Sven Hellerström med bidrag av Torbjörn Brorsson, Karin Ericson Lagerås, Rolf Larsson & Anna Östling

3 Riksantikvarieämbetet Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Syd Åkergränden 8, Lund Tel Fax Riksantikvarieämbetet UV Syd Rapport 2002:16 ISSN Kart- och ritmaterial Staffan Hyll Fyndteckningar Annika Jeppsson Layout Anna Åström Omslag Arbetsbilder från SU2. Foto: Bengt Söderberg. Tryck Holmbergs, Malmö, 2002 Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket, Gävle. Dnr L 1999/3

4 Innehåll Sammanfattning. Arkeologiska resultat 5 Inledning 7 Bakgrund 7 Rapportens syfte och disposition 7 Projektorganisation 8 Kvalitetssäkring och kontroll 8 Referensgrupp 8 Externa konsulter och UV konsulter 8 Arkeologisk personal 9 Etablering 9 Utåtriktade aktiviteter 9 Topografi och fornlämningsmiljö 10 Förarbeten 11 Arkeologisk utredning steg 1 11 Arkeologisk utredning steg 2 11 Förundersökning etapp 1 och 2 11 Kunskapsläge och prioriteringar 13 Målsättning och metod 13 Undersökningsplanens målsättning 13 Metod 14 Avstämning mot undersökningsplanen 15 Förändringar av undersökningsplanen 15 Källmaterialets vetenskapliga potential 16 Utvärdering 19 Publiceringsplan 20 Tidigare publikationer 20 Konsulternas bidrag. Analysstatus. 20 Planerade publikationer 21 SU1 Resultat 22 Inledning 22 Mål och metod 22 Statistik 22 Anläggningar 22 Fynd 23 Prover 23 Boplats från tidigneolitikum 23 Hus 24 Gravar från mellan- och senneolitikum 24 Stridsyxegraven 25 Hällkistor 29 Järnåldersboplatserna 31 Stolphus från sen förromersk äldre romersk järnålder 31 Grophus och stolphus från vendeltid 33 Övriga anläggningar 33 Tolkningsproblematik 33 SU2 Resultat 34 Inledning 34 Mål och metod 34 Undersökningens genomförande 34 Statistik 37 Anläggningar och lager 37 Fynd 37 Prover 38 Stenåldersboplatserna 38 Mesolitikum 38 Tidigneolitikum 38 Mellanneolitikum 40 Senneolitikum 41 Boplats och grav från bronsålder 42 Boplats från äldre järnålder 43 Storgård från yngre järnålder 44 Storgården i kartmaterialet 44 Storgården och järnåldersbebyggelsens omfattning 45 Dateringsramar 47 Hallområdet 48 Våtmarksområdet 59 Stolphus 68 Grophus 75 Ugns- och härdanläggningar 78 Gropar 80 Markprofil, lager och rutgrävning 82 Tolkningsproblematik 85 SU3 Resultat 86 Inledning 86 Målsättning och metod 86 Undersökningens genomförande 86 Statistik Anläggningar 88 Fynd 88 Prover 88 Hus och brandgropar från neolitikum 88 Boplatslämningar från bronsålder 90 Järnåldersboplatser 90 Långhus 90 Mindre stolphus 93 Övriga anläggningar 93 En kvinnograv 95 Aktiviteter under medeltid nyare tid 100 Tolkningsproblematik 101 Referenser 102 Administrativa uppgifter 107 Appendix I IV 109

5 Fig. 1. Utsnitt ur röda kartan med den nya vägsträckan markerad. Skala 1: Järrestad i centrum

6 Sammanfattning. Arkeologiska resultat Väg 11-projektet initierades år 1999, då arkeologisk utredning och förundersökningar påbörjades inom vägsträckan mellan Östra Tommarp och Simrishamn i sydöstra Skåne. Förarbetena resulterade i arkeologiska undersökningar av tre ytor, SU1-3, i anslutning till ett issjösediment mellan orten Järrestad och Tommarpsån. Neolitikum Lämningar från tidigneolitikum fanns över stora delar av SU1 och SU2. Ett mittsulehus inom SU1 och kulturlager med keramik inom SU2 kan föras till perioden. Mellanneolitiska fynd var spridda över östra delen av SU2. Av särskilt intresse var gropar med TRBkeramik och brända djurben. Liknande gropar fanns inom SU3. En stridsyxegrav, med fynd efter flera gravlagda individer, utgjorde tillsammans med fyra senneolitiska hällkistor en gravgrupp inom SU1. Bronsålder Ett bronsåldershus undersöktes inom vardera SU2 och SU3. En brandgrav inom SU2 hör sannolikt också till perioden. Få fynd kunde knytas till bosättningarna. Järnålder och vikingatid Långhus och mindre stolphus från perioden sen förromersk järnålder till vendeltid undersöktes inom SU3. På samma plats fanns en rikt utrustad kvinnograv från cirka e.kr. Inom SU2 undersöktes fyra hallbyggnader, vilka uppfördes kontinuerligt under perioden cirka Söder om dessa fanns ett palissadomgärdat område. I en intilliggande våtmark fanns spår efter en rad aktiviteter under samma period. Ytterligare ett trettiotal stolphus och ett tjugotal grophus undersöktes inom SU2. Många av dem ingår troligtvis inom ramen för storgården, men vissa perifert belägna byggnader och aktivitetsytor kan vara separata enheter, i likhet med en vendel- och tidigvikingatida gård som undersöktes inom SU1. Järrestad i centrum 5

7 SU 3 SU 1 SU 2 Fig. 2. Utsnitt ur Ekonomiska kartans blad 2E 1a Järrestad med registrerade fornlämningar, vägområde och undersökningsytorna SU1 3 markerade. Skala 1: Järrestad i centrum

8 Inledning Bakgrund Med anledning av en planerad ombyggnad av Väg 11, sträckan Östra Tommarp Simrishamn, har Riksantikvarieämbetet, avdelningen för arkeologiska undersökningar, UV Syd, genomfört en arkeologisk undersökning vid tätorten Järrestad. Fältarbetet utfördes under perioden 22 maj till 27 november år Projektet bekostades av Vägverket Region Skåne och ansvarig projektledare var Bengt Söderberg, som också har sammanställt rapporten. Undersökningen ägde rum utmed en cirka 1,2 kilometer lång sträcka, med en bredd som varierade från drygt 25 till 50 meter (Fig. 2). Tre ytor undersöktes, totalt cirka m 2. Tre registrerade boplatser berördes, fornlämning nr 44, 45:1 2, och 50 i Järrestads socken. Äldre, osäkra uppgifter om förhistoriska gravar omnämns dessutom under fornlämning nr 45:1. De berörda fastighetsbeteckningarna var Järrestad 3:5, 19:5 6 samt 96:1. De inledande texterna och avsnitten som behandlar järn- och bronsålder har skrivits av Bengt Söderberg i samarbete med Karin Ericson Lagerås (SU3), Rolf Larsson (Metod samt SU2), Torbjörn Brorsson (Fyndhantering och fyndtabeller) och Anna Östling (Utåtriktade aktiviteter). Sven Hellerström har skrivit de texter som behandlar stenålder. Rapporttexten färdigställdes under oktober 2001 och reviderades i februari Rapportens syfte och disposition Rapportens syfte är huvudsakligen - att utgöra en ingång i det arkeologiska källmaterialet och tolkningen av detta. - att redogöra för de omständigheter som rådde när materialet togs fram. - att utvärdera undersökningsplanens målsättningar i relation till de uppnådda resultaten. - att dra upp riktlinjer och de praktiska formerna för den fortsatta vetenskapliga analysen. I de inledande avsnitten redogörs för projektets organisation, historik, förutsättningar, undersökningsplanens övergripande målsättning och metod samt källmaterialets vetenskapliga potential. Källmaterialets vetenskapliga potential redovisas och utvärderas i relation till undersökningsplanens inriktning. De publikationer som hittills gjorts inom ramen för projektet har sammanställts, och ramarna för den fortsatta publiceringen redovisas. Ett antal analyser har utförts, andra är beställda men ej slutförda och ytterligare några planeras. Resultaten kommer fortlöpande att föras in i Intrasis och/eller publiceras i de planerade skrifterna. Utförda, pågående och planerade analyser redovisas i den löpande texten. En översiktlig sammanställning har också gjorts av analysernas status i nuläget. Det arkeologiska materialet redovisas därefter platsvis. I dessa undersökningsrapporter från SU1, 2 och 3 redogörs inledningsvis för platsspecifika mål och metoder samt genomförande. De avslutas med en kort utvärdering av den grundläggande tolkningsproblematik som föreligger, och hur materialet bör bearbetas ytterligare. Utvärdering av källmaterial och uppnådda resultat i förhållande till målsättning sker därmed på olika nivåer i rapporten. Själva resultaten av undersökningen redovisas med en något varierande detaljeringsgrad. Den yngre järnålderns storgård inom SU2 utgjorde det dominerande objektet inom projektet och genererade en mycket stor datamängd. Ambitionen har varit att i görligaste mån redovisa de stora linjerna och inte bli alltför detaljerad. Avvägningen är emellertid inte helt enkel att göra, och i en del fall har en tämligen hög detaljeringsgrad ansetts som nödvändig för att slutföra olika resonemang. I andra fall har ingen högre detaljeringsgrad eftersträvats. Som framgår av de platsspecifika redovisningarna är det grundläggande arkeologiska analysarbetet ännu inte slutfört. Ett delmål har därvid varit att i någon mån försöka belysa den arkeologiska arbetsprocessen. Ursprungligen var tanken att bilägga en cd-rom med denna rapport. Den skulle innehålla basdokumentation och analysrapporter. Eftersom det ansågs eftersträvansvärt att denna skulle bli komplett, så kommer den att bifogas en av de planerade volymerna. Järrestad i centrum 7

9 Projektorganisation Projektledning utförs av Bengt Söderberg och Sven Hellerström. Projektledningens huvudsakliga uppgift består i att sörja för att formulerade vetenskapliga mål tillgodoses, samt att svara för att organisatoriska, ekonomiska och administrativa mål uppfylls. Den vetenskapliga delen är uppdelad på så vis att Bengt Söderberg ansvarar för metalltid och Sven Hellerström för den neolitiska delen. Kvalitetssäkring och kontroll Under fältarbetsfasen hölls månatliga uppföljningsmöten där deltagarna utgjordes av projektledning, UV Syds projektchef samt Länsstyrelsens företrädare, biträdande länsantikvarie Sonja Wigren. Vägverkets projektledare informerades om mötena och deltog när så var påkallat. UVs system för kvalitetssäkring användes, vilket innebar att fortlöpande avstämningar gjordes mot undersökningsplanens vetenskapliga och ekonomiska mål. Resultaten fördes in på en blankett som tillställdes Länsstyrelse och exploatör. Projektledningen deltog också under fältarbetsfasen i de byggmöten som Vägverket och Vägverkets entreprenör anordnade. Efter fältarbetsfasen har uppföljningar gjorts beträffande bevarandeåtgärder utmed vägsträckan. Vägsträckorna utmed SU2 och SU3 har därvid uppmärksammats särskilt, för att förhindra slitage på de känsliga fornlämningsområdena utanför vägarbetsområdet. Referensgrupp Med syfte att garantera projektets vetenskapliga kvalitet upprättades en referensgrupp med företrädare för universitet och grävande institutioner. Personer med särskild erfarenhet från såväl det geografiska området som de relevanta forskningsområdena tillfrågades. I gruppen ingick Professor Emeritus Berta Stjernquist, Professorerna Lars Larsson och Birgitta Hårdh samt Fil. Dr. Mats Anglert, samtliga vid Arkeologiska institutionen, Lunds universitet. Dessutom ingick Professor Björn Berglund vid Kvartärgeologiska avdelningen, Lunds universitet och Mag. Art. Finn Ole Nielsen vid Bornholms amts museer. Mac Svensson vid UV Syd deltog i gruppmötena. I varierande omfattning deltog också företrädare för UV Syd, Länsstyrelse, Österlens museum samt konsulter. Gruppen sammankallades vid fyra tillfällen; under förundersökningen, i samband med presentationen av undersökningsplanen samt vid två tillfällen under den arkeologiska undersökningen. Externa konsulter och UV-konsulter Flera av konsulterna var involverade i förarbetena och engagerades även i den aktuella undersökningens fältdel. Detta innebär att det i de flesta fall finns en direkt koppling mellan fältarbetet och de analyser som planeras. Förfarandet kan antas innebära fördelar ur vetenskaplig synpunkt, eftersom konsulterna fortlöpande kunde påverka undersökningens och analysernas inriktning. I undersökningsplanen inför undersökningarna formulerades separata undersökningsplaner vad beträffar kvartärgeologi, kulturgeografi, metallurgi och keramik. I några fall anlitades konsulter inte förrän behoven var klart identifierade, under fältarbetet eller i samband med rapportarbetet. Behov av ytterligare analyser har också konstaterats. En översiktlig sammanställning finns under rubriken Konsulternas bidrag. Personer och institutioner Forskningsingenjör Torbjörn Brorsson vid Keramiska Forskningslaboratoriet, Lunds universitet, utförde specialregistrering av keramik i fält och ansvarade, i samarbete med UVs personal, för fyndhantering och registrering. Fil. Dr. Eva Hjärthner-Holdar vid Geoarkeologiskt laboratorium (UV GAL) i Uppsala deltog som metallurgisk expert i såväl undersökning som vid registrering och provtagning. Efter fältarbetet uppdrogs åt docent Peter Kresten (UV GAL) att analysera ett skärvstenmaterial avseende bergartsbestämning, geotermometri och förutsättningar för TL-datering. Kulturgeograf Fil. Dr. Mats Riddersporre utförde en retrogressiv analys av de äldsta lantmäteriakterna över Järrestad, vilka digitaliserades med hjälp av GIS-metodik utvecklad vid Arkelogiska institutionen i Lund. Provtagning, preparering och analyser av pollen, makrofossil och vedarter organiserades av Fil. Dr. Per Lagerås och Fil. Lic. Mats Regnell vid UV Syd, vilka också samordnar det paleobotaniska analysarbetet med externa konsulter. Analyser av makrofossil har uppdragits till Cand. Scient. Annine Moltsen, Natur och Kultur (NOK) i Köpenhamn. Vedartsanalyser utförs av forskningsingenjör Thomas Bartholin, Nationalmuseum, Köpenhamn. Fil. Dr. Ronnie Liljegren vid kvartärgeologiska avdelningen fördjupade den påbörjade analysen av kulturlandskapet kring fornlämningarna och insamlade ett komparativt bergartsmaterial från omgivningarna. Arkeolog Stefan Kriig vid UV Syd bistod vid provtagningen av dendro och organiserade analysarbetet, 8 Järrestad i centrum

10 vilket utfördes av forskningsingenjör Hans Linderson, Kvartärgeologiska avdelningen, laboratoriet för 14 C-datering, vid Lunds universitet. Ångströmlaboratoriet, avdelningen för jonfysik, 14 C-laboratoriet vid Uppsala Universitet, utförde 14 C-analyser. Analyser av det animalosteologiska materialet har utförts av osteolog Lena Nilsson i samband med rapportarbetet, inom ramen för en projektanknuten anställning vid UV Syd. Det humanosteologiska materialet analyserades av Fil. Dr. Caroline Ahlström Arcini, UV Syd. Konserveringsinsatser under och efter fältarbetet utfördes av personal från avdelningen för konservering vid Lunds universitets historiska museum (LUHM). Konservator Caroline Owman ansvarade för LUHMs insatser i projektet. Fotograf Sven Waldemarsson, SWA-bilder, engagerades vid olika tillfällen. Till schaktningsarbeten anlitades via Sydschakt lokala underentreprenörer. Mark & Service AB anlitades för etableringen. Arkeologisk personal De tidsramar som gjordes upp i samarbete med Vägverkets projektledare medgav möjligheten att driva undersökningen under en längre tid, med en mindre personalstyrka. Denna strategi bedömdes ge fördelar i form av en mer enhetlig dokumentation och, framför allt, längre tid för fälttolkning. För att fältarbetet skulle fungera effektivt upprättades en planering med ungefärliga datum när delmoment skulle påbörjas och vara färdiga. Flera arbetsuppgifter fördelades på planeringsstadiet. Fredagsmöten avhölls under hela undersökningen som ett forum för planering och information, men också för diskussioner och presentationer. Personalstyrkan omfattade periodvis ett tiotal arkeologer, de flesta med lång gräverfarenhet. Flera arkeologer hade engagerats i projektet redan under förarbetena. Specialkompetenser som exempelvis metalldetektoravsökning, totalstationsinmätning och guidning, fanns bland medarbetarna. Arkeologernas kronologiska specialkompetenser utnyttjades i görligaste mån. Etablering För största möjliga personaltrivsel under en lång grävsäsong arrangerades en bodetablering med ordentliga personal- och kontorsutrymmen. För inomhusarbete fanns två överförings- och databearbetningsrum, ett rum för hantering och registrering av fynd samt ett kontorsrum med fast telefonförbindelse. För databearbetning och registrering installerades ett mindre nätverk med fyra datorer, en förutsättning för ett smidigt och säkert kontorsarbete i fält. Etableringen kunde göras i nära anslutning till SU2, där fältarbete pågick under hela säsongen. Detta innebar att el till maskinsåll och vatten till vattensållning enkelt kunde dras ut till denna undersökningsyta. Utåtriktade aktiviteter I enlighet med de övergripande mål som formulerats i regeringens uppdrag till Riksantikvarieämbetet (regleringsbrev för år 2000) gjordes en satsning på utåtriktade aktiviteter inom projektet, i samråd med uppdragsgivaren Vägverket och Länsstyrelsen. De i sammanhanget relevanta målen bedömdes vara: - att bevara och förmedla kulturarvet. - att stärka den lokala kulturella identiteten. - att bidra till att öka medvetenheten om estetiska värden och historiska sammanhang. Den primära målgruppen utgjordes av lokalbefolkningen och skolorna. Insatserna bestod av att foldrar med information om projektet producerades, att SU2 och etableringsplatsen skyltades, samt att föredrag för markägare och visningar av undersökningen för skolklasser och intresserad allmänhet avhölls. Dessutom gjordes utställningar och arrangemang i samarbete med Österlens museum i Simrishamn och regelbundna uppdateringar av projektet på UVs hemsida. För detta arbete ansvarade till största delen Anna Östling i samarbete med projektledning. Arbetsinsatsen omfattade cirka 50% av ett heltidsförordnande som löpte från till Visningar Sammanlagt uppskattas antalet besök på de fältaktiviteter som ordnades till cirka 2 200, exklusive de visningar som anordnades för personer yrkesverksamma i kulturmiljösektorn. Skolklasser stod för cirka 1000 av besöken. Samarbete med Österlens museum Samarbetet med Österlens museum bestod i att mini-utställningar om projektet visades under fältarbetets gång. Projektresultaten presenteras också i den nu pågående utställningen I Järrestad stod Jarlens hall, vilken öppnade försommaren år Projektet involverades också i en inspelning av en dokumentärfilm om människor och natur kring Tommarpsån. Filmningarna påbörjades under sensommaren år 2000, med arkeologer som rollinnehavare. Ansvariga för detta projekt är Thales film, Öst- Järrestad i centrum 9

11 Fig. 3. Terrängmodell över Järrestad med omnejd. Mikrotopografisk uppmätning av UV Syd. erlens museum och kommunens ekologiska program. I övrigt är Simrishamns kommun och Vägverket region Syd sponsorer. Filmen beräknas vara klar under år Hemsidan Populärt hållna fältdagboksanteckningar med foton publicerades på UVs hemsida. Meningen var att man regelbundet skulle kunna följa utgrävningsarbetet. Hemsidan fick många besökare under tiden grävningen varade. Sammanlagt 65 dagboksanteckningar och 165 foton lades under fältarbetets gång ut under adressen: Utvärdering Med tanke på den begränsade marknadsföringen måste utfallet av de utåtriktade aktiviteterna betraktas som gott. Samarbetet med Österlens museum, turistbyrå, bibliotek och Ystads Allehanda var värdefullt, liksom samarbetet med webbansvarig på UVs hemsida. Webbsidan skapade en värdefull förstärkningseffekt; många besökare gick in på sajten efter besöket, om de inte hade gjort det innan besöket. Flera skolor har redan använt den i sin undervisning och den kommer att vara en värdefull tillgång i det pedagogiska arbete som planeras i anslutning till den pågående utställningen. Topografi och fornlämningsmiljö Det undersökta området är beläget i ett småkuperat landskap mellan orten Järrestad i norr och Tommarpsån i söder. Geologiskt utgörs jordarterna av issjösediment. Innehållet i detta varierade från silt till grus. På undersökningsytan längst i öster dominerade siltig lera. Nivåerna varierade mellan cirka 25 och 35 meter över havet. Topografiskt omfattade undersökningarna såväl krönlägen som en våtmarkssvacka (Fig. 3). I våtmarksområdet bestod undergrunden av sandig gyttja, på vilken kulturlager och humöst material hade avlagrats. De lätta jordarna i kombination med långvarig och intensiv odling har medfört att landskapsavsnittet har slätats ut i tämligen hög utsträckning, trots 10 Järrestad i centrum

12 att det fortfarande är småkuperat. Det kunde konstateras att under mark dolda fornlämningar ofta är väl bevarade på lägre terrängavsnitt medan fornlämningar på krönlägena är starkt reducerade. Tommarpsåns dalgång utgör ett väsentligt landskapselement i en bygd som kan karaktäriseras som en centralbygd under förhistoria och medeltid. Uppodlingen har emellertid medfört att endast ett fåtal fornlämningar är synliga i dag. Bygdens förmodade centralitet yttrar sig under neolitisk tid främst genom en koncentration av dösar, gånggrifter och hällkistor, liksom en förekomst av relativt ytstora boplatser. Bronsåldershögar och hällristningslokaler är också koncentrerade till området. Från äldre romersk järnålder är flera gravar med romerska importer kända i området, bland annat i Simris. Flera stora yngre järnåldersbosättningar är kända, men ingen av dessa har undersökts i nämnvärd omfattning. Eftersom ortnamnet Järrestad har namngivit häradet är det rimligt att anta att denna ort vid något skede under yngre järnålder intagit en särställning i bygden. Den medeltida urbaniseringen i området är värd att notera i detta sammanhang; Tommarp och Simrishamn utgör de enda medeltidsstäderna mellan Ystad i söder och Åhus i norr. Tidigt i projektet framfördes hypotesen att den centralitet som fornlämningsmiljöerna utmed ån avspeglar kan förklaras med att bygden är strategiskt belägen i sydöstra Skåne, kommunikativt och naturgeografiskt. Ån uppfattades initialt som en kommunikationsled i sig. Den landskapshistoriska analysen visade emellertid att detta troligen är felaktigt, och synen på åns betydelse har gradvis förändrats (Liljegren 1999; Hellerström & Liljegren 2000). Vid en analys av fornlämningar och kommunikation kan det vara fruktbart att fokusera på ån i egenskap av ett hinder. De skärningspunkter som var belägna där vägleder utmed ån korsade ån kan i flera fall tillmätas en central betydelse. Järrestad var en sådan skärningspunkt under yngre järnålder. Förarbeten Arkeologisk utredning steg 1 Den inledande delen av projektet utfördes redan Målsättningen var att kartlägga ovan mark synliga fornlämningar samt indikationer på under mark dolda fornlämningar och lämningar med osäker status, som berörs av vägarbetet (Söderberg 1995:1). Detta skedde genom kart- och arkivstudier, vilket innefattade att historiska kartöverlägg framställdes för de registerenheter som berördes av vägsträckningen. Vägsträckan rekognoscerades till fots, men specialinventeringar utfördes ej. De under mark dolda fornlämningar som upptäcktes registrerades i samband med Riksantikvarieämbetets nyinventering i området 1995 och I utredningsrapporten rekommenderades sökschaktsgrävning utmed största delen av vägsträckan. Arkeologisk utredning steg 2 Eftersom den initiala utredningen var alltför snävt fokuserad på vägarbetsområdet föreslogs i undersökningsplanen inför steg 2, som ägde rum år 1999, att ett landskapsarkeologiskt synsätt skulle anläggas. Kunskapsbristen vad gällde landskapet var påtaglig och en landskapshistorisk inventering framhölls som särskilt värdefull. Denna utfördes av Ronnie Liljegren, kvartärgeologiska avdelningen vid Lunds universitet (Liljegren 1999). Vidare utfördes rekognosceringar till fots och med båt utmed Tommarpsån. Fornlämningar i närområdet studerades också. Utredningsgrävningarna mellan de registrerade fornlämningsområdena resulterade i att två av totalt fem platser med nyupptäckta fornlämningar bedömdes vara av en sådan dignitet att förundersökningar rekommenderades (Hellerström & Söderberg 2000). I markägarmöten skapades ett forum för information om projektet i allmänhet. Här knöts kontakter som har varit av stort värde för projektet. Förundersökningar etapp 1 och 2 I förundersökningsskedet etapp 1, som ägde rum parallellt med utredningen steg 2, involverades personal från UV GAL samt Keramiska forskningslaboratoriet vid Lunds universitet i fältarbetet. Förutom de sedvanliga sökschakten så undersöktes flera blockformiga ytor inom respektive fornlämningar, med syfte att möjliggöra kvalitativa analyser av de ofta mycket komplexa fornlämningarna. Kompletterande ytfyndsinventeringar och avsökningar med metalldetektor utfördes inom flera fornlämningar. I en första etapp utfördes förundersökningar inom sju registrerade fornlämningar. Denna etapp ägde rum 1999 (Hellerström & Söderberg 2000). De berörda fornlämningarna utgjordes från väster av: - RAÄ 25, Ö. Tommarps socken. Medeltida stadsområde (FU1). - RAÄ 44, Järrestads socken. Stenåldersboplats (FU2:1). - RAÄ 45:1 2, Järrestads socken. Stenåldersboplatser med äldre uppgifter om urnegravfält och stenkammargravar (FU2:2). - RAÄ 50, Järrestads socken. Stenåldersboplats (FU3:1). Järrestad i centrum 11

13 SIMRISHAMN Ö Tommarp Järrestad Simris Fig. 4. Vägområdet med dateringar av för- och slutundersökta platser. - RAÄ 30, 39 och 42, Simris socken. Stenåldersboplatser samt inom RAÄ 42 äldre uppgift om grav (FU 3:2). Beteckningarna inom parentes användes i förundersökningsrapport och undersökningsplan (a.a.). Vid förundersökningen konstaterades att: - RAÄ 25, den medeltida staden Tumathorps stadsområde, endast berördes marginellt av det planerade vägbygget. Tidig- och högmedeltida anläggningar undersöktes, främst i form av gropar och ett troligt stadsdike, med ett rikt fyndmaterial. - centrala delar av RAÄ 44, 45:1 2, och 50 skulle komma att beröras av vägarbetet. Inom fornlämningarna påvisades omfattande bosättningar från olika tidsavsnitt av sten-, brons- och järnålder, men två tidsavsnitt dominerade: tidigneolitikum och yngre järnålder. Inga gravar upptäcktes. - RAÄ 30, 39 och 42 var relativt perifert belägna i förhållande till vägarbetsområdet. Inom RAÄ 30 återfanns inga fornlämningar, vilket däremot var fallet med RAÄ 39 och 42 samt ett område mellan dessa. De berörda delarna av fornlämningarna innehöll bebyggelse- och aktivitetsområden med anläggningar som daterades till förromersk och äldre romersk järnålder. Dessutom undersöktes en trolig grav, som dessvärre var sönderplöjd. I etapp 2, som genomfördes under tidig vår år 2000, förundersöktes två av de fornlämningar som lokaliserades under den arkeologiska utredningen steg 2 (Knarrström 2001). Dessa platser har ännu ej erhållit fornlämningsnummer: - FU4, Järrestads socken. - FU5, Simris socken. Båda dessa platser omfattade relativt långa sträckor av vägarbetsområdet väster om Järrestads by respektive norr om Simris by. Inom FU4 berördes en våtmark, sluttningen i anslutning till denna, och en flack platå. I våtmarken påträffades djurben på ett avsevärt djup men dessa kunde inte direkt kopplas till andra arkeologiska iakttagelser. På sluttningen fanns härdar från flera 12 Järrestad i centrum

14 förhistoriska perioder som var åtskilda av kolluvier. På platån undersöktes ett aktivitetsområde från yngre bronsålder/äldre järnålder. En liten serie 14 C-dateringar bekräftar boplatsområdets kronologi. Inom FU5 kunde fornlämningsområdet avgränsas till ett rumsligt sammanhängande fornlämningsområde med i första hand täktgropar samt härdar åtskilda av kolluvier. Keramikfynd pekar på en datering till yngre bronsålder och äldre järnålder, vilket även i detta fall har bekräftats genom en liten serie 14 C-dateringar. De erhållna resultaten från FU4 och 5 bedömdes vara representativa för de delar av fornlämningarna som berördes av vägarbetet. Inga ytterligare åtgärder föreslogs. Om vi ser till samtliga platser som berördes av förundersökningar så utgjordes den kvantitativt dominerande fornlämningskategorin boplatser med dateringar från sen förromersk till äldre romersk järnålder. Dessa intog inte sällan perifera lägen i relation till större och mer intensivt utnyttjade delar av boplatsområden (Fig. 4). Kunskapsläge och prioriteringar Ett problem var inbyggt i projektet. Förundersökningarna gjordes i två etapper och prioriteringar kunde således inte göras utifrån de samlade förundersökningsresultaten. FU4 och 5 förundersöktes då undersökningarna inom SU2 påbörjades. Resultaten motiverade emellertid inga fortsatta undersökningar (Knarrström 2001). I övrigt förelåg ett allsidigt källmaterial som underlag för de bedömningar som gjordes inför de särskilda arkeologiska undersökningarna år Metoden att ta upp sammanhängande ytor inom ramen för samtliga undersökningsytor underlättade tolkningar och bedömningar av fornlämningarnas vetenskapliga potential. Arkeologiskt material kunde redan i fält granskas av expertis och därmed bidra till att utforma förundersökningarna och den fortsatta inriktningen. Landskapsstudien och rekognosceringarna innebar att kunskap inhämtades om kulturmiljön, vilken kunde omsättas konkret vid bedömningar av de enskilda fornlämningarna. Prioriteringsarbetet innebar att tre av totalt nio förundersökta fornlämningar gick vidare till arkeologisk undersökning; RAÄ 44, 45 och 50 i Järrestads socken. Inom dessa fornlämningar, fortsättningsvis benämnda SU1-3, berördes stora sammanhängande boplatsytor, medan boplatserna inom de övriga förundersökta ytorna bedömdes vara mer fragmentariska till sin karaktär. Urvalet innebar också att undersökningen koncentrerades i rumslig mening, till olika avsnitt av en 1,2 kilometer lång vägsträcka söder om Järrestad. Det skall emellertid poängteras att undersökningarna inom de bortprioriterade fornlämningarna resulterade i att ett källmaterial har framtagits som är användbart vid övergripande analyser av områdets bebyggelsehistoria. Prioriteringsordningen var i hög grad en konsekvens av att RAÄ 45:1 2 (SU2) i Järrestads socken var förknippad med en särskilt hög vetenskaplig potential och därmed omfattande kostnader. Denna fornlämning erhöll en särställning inom projektet, medan insatserna inom de övriga två fornlämningar som valdes ut till undersökning begränsades på olika sätt. Målsättning och metod Platsspecifik information som ryms under denna rubrik redovisas under motsvarande rubrik i de tre följande undersökningsrapporterna. Undersökningsplanens målsättning Projektets övergripande målsättning bestod i att utifrån arkeologiska boplatsundersökningar och riktade omlandsstudier, producera ett källmaterial som kan belysa lokala, regionala och överregionala frågeställningar och samband (Undersökningsplan:7). Aktuella problemformuleringar och en sammanfattning av forskningsläget bilades undersökningsplanen (Undersökningsplan, bilaga 1). På lokal nivå framhölls vikten av att analysera boplatsernas rumsliga disposition och förhållande till tidigare och senare perioders lämningar. För den yngre järnålderns storgård framhölls möjligheterna som särskilt goda att analysera platsen i ett centralplatsperspektiv. Med detta åsyftades relationer till bosättningar såväl som exempelvis hamnplatser, tingsplatser, gravfält, offerplatser, åkermark, betesmark, bergtäkter med mera, med särskild vikt på det lokala kommunikationsnätet. Synkrona och diakrona analyser av landskap och aktivitetsspår skulle relateras särskilt till problematiken kring centralplats/omland och begreppet maktens landskap. På regional nivå bedömdes resultaten som väsentliga att analysera inom ramen för frågeställningar i UV Syds vetenskapliga verksamhetsplan kring Den regionala mångfalden och Sydsverige som kulturell mötesplats (VVPL 1999:66). Frågeställningarna kan sammanfattas som analyser av materiell kultur vilka relateras till regionerna och deras olikartade kontaktfält. På överregional nivå diskuterades möjligheterna att analysera storgården/ centralplatsen /bygden i ett jämförande perspektiv, med andra storgårdar/ Järrestad i centrum 13

15 centralplatser /bygder i främst Sydskandinavien. Variationer och likheter i materiell kultur relateras till frågor som berör överregional interaktion, platsernas topografiska och historiska förutsättningar, den byggda miljön, livet i storgården, produktion och försörjning. Metod Målsättningen innebar metodiskt att stor vikt lades vid att integrera ett vitt spektrum av traditionella arkeologiska undersökningsmetoder med andra discipliner, och att detta, när så var möjligt, påbörjades redan i fältsituationen. De arkeologiska prioriteringarna inom utvalda ytor skedde i två steg: metodiskt skedde detta dels genom att dokumentation utfördes i olika nivåer inom de olika fornlämningarna, dels genom att ett urval av undersökningsobjekt gjordes inom en och samma fornlämning. Färre anläggningar skulle grävas inom SU1 och SU3 jämfört med SU2 och utgrävning/provtagning skulle i högre grad riktas mot sammanhängande strukturer. Vidare delades SU2 in i tre delområden, varvid östra delen av delområde 1 och hela delområde 2 skulle intensivundersökas. En viktig diskussion behandlade problematiken kring utvidgningar av undersökningsområdet. Denna föranleddes av iakttagelser vid förundersökningen av SU2, där flera hus var belägna i nord-sydlig riktning och därmed kunde antas vara delvis belägna utanför vägarbetsområdet. Länsstyrelsen beslutade att eventuella utvidgningar kunde utföras i begränsad omfattning, efter samråd och i form av prioriteringar inom ramen för budgeterade kostnader. Intrasis Inför grävsäsongen 2000 införde UV ett nytt fältdokumentationssystem, Intrasis, som ersatte FFD-systemet. Väg 11-projektet var det första större projektet inom UV där Intrasissystemet togs i bruk. Programmet används tillsammans med det GIS-baserade ArcView. Med Intrasis kan i princip alla data om undersökningen registreras direkt i databasen. Väg 11-projektet hamnade mellan två dokumentationssystem; de utredningar och förundersökningar som utfördes år 1999 bearbetades i det gamla FFD-systemet medan undersökningar som genomfördes under år 2000 använde Intrasis-systemet. Systemskiftet medförde att de äldre FFDbaserade undersökningarna fick föras över och anpassas till Intrasis vilket initialt ledde till en del problem. Ett annat problem bestod i att många buggar påträffades i den första versionen av systemet och att personalen inledningsvis var ovana vid systemet. Detta ledde till en del missar, framför allt när det gällde registreringen av anläggningar. Ovanan med det nya dokumentationssystemet gjorde att registreringen kom att ta längre tid än beräknat och yttrade sig också i att systemets fulla potential inte utnyttjades. Efter hand fungerade systemet i stora drag som det var tänkt. Tidsförluster togs igen i och med att korrigeringen av inmätta objekt går betydligt fortare i Intrasis. Fältdokumentation Vid fältinmätning användes två totalstationer av typ Geodimeter Samtliga framschaktade anläggningar och de flesta lager som kunde avgränsas mättes in. Efter inmätning och överföring ansvarade mätpersonen för att de anläggningar som behövde korrigeras åtgärdades och att relationerna var riktiga. Vid inmätningen användes en ny typ av koder vilket gjorde det möjligt att redan i mättillfället koda anläggningen till vald anläggningstyp. Efter överföring till datorn kan man sedan direkt skilja anläggningstyperna åt på dataskärmen. Efter inmätning och redigering skulle ytkartering utföras. Detta moment prioriterades bort som ett resultat av de utvidgningar som beslutades i undersökningarnas slutskede. Prioriteringen kunde motiveras med att anläggningarna typkodades vid inmätningstillfället. Det inmätta materialet låg som grund för därefter följande tolkning, prioritering och planering. De anläggningar som grävdes ut profilritades som regel i skala 1:20 och undantagsvis i skala 1:10. Fyllningsbeskrivningar gjordes med hjälp av standardiserade koder med syfte att skapa enhetliga och jämförbara beskrivningar. Genomsökning av massor från anläggningar samt matjords- och kulturlager skedde genom maskinsållning, vattensållning, skaksållning och på hackbord. Metoden anpassades till objektets prioriteringsgrad och vad som var praktiskt möjligt utifrån jordart och väderlek. Maskorna i samtliga såll var tre millimeter stora. I undantagsfall användes mindre maskstorlek. Målsättningen var att samtliga hus och övergripande strukturer skulle tolkas i fält och undersökas med en enhetlig dokumentationsnivå som var anpassad efter objektets prioriteringsgrad. I möjligaste mån ansvarade därför en eller två arkeologer för dokumentation inom olika avgränsade områden eller strukturer. Målsättningen att registrera samtliga anläggningar och fynd under fältarbetsfasen kunde inte genomföras fullt ut, som en konsekvens av tidsbrist i samband med en utvidgning av arbetsområdet inom 14 Järrestad i centrum

16 SU2. Eftersläpet var emellertid inte stort och saknade betydelse för resultatet. I samtliga undersökningar ingick metalldetektoravsökning och inmätning av fynd. Detta moment var dock avsevärt mindre inom SU1 och 3. Fotografering utfördes främst med digitalkamera, men också med småbildskamera. Slutligen dokumenterade fotograf Sven Waldemarsson arkeologiska objekt, det fortskridande arbetet och det kringliggande landskapet i såväl småbilds- som mellanformat. I nuläget har endast digitala fotografier integrerats i databasen. Under sensommar och höst slutfördes en mikrotopografisk kartering som påbörjades under förundersökningarna. Karteringen utfördes av Håkan Thorén vid UV Syd med hjälp av GPS-utrustning och innefattade totalt cirka en kvadratkilometer, med SU2 i centrum. Karteringen utgör grunden för en detaljerad rekonstruktion av områdets topografi (Fig. 3). Fyndhantering Fyndmaterialet tvättades och registrerades fortlöpande i fält. Vissa artefakter, i första hand träföremål från våtmarkskontexten inom SU2, fördes direkt efter registrering till konserveringsavdelningen på LUHM. Delar av den rikt utrustade kvinnograven inom SU3 togs in på konserveringsavdelningen som preparat. Andra preparat kunde, efter samråd med konserveringsavdelningen, bearbetas direkt i fältsituationen. Efter undersökningen gjordes ett urval av ytterligare cirka 200 järn- och bronsföremål som lämnades in för konservering. I skrivande stund har allt material konserverats, utom träföremål dessa beräknas vara färdiga under våren år Fynden registrerades i Intrasis, där länkar skapas mellan kontexter och fynd. Vid registreringen har föremålens material, sakord, vikt, antal och fragmenteringsgrad antecknats. Vidare har så kallade subclasser skapats, där varje fynd indelats. Därmed har vävtyngder och sländtrissor förts till subclass textilhantverk, medan slagg, glödskal, deglar, gjutformar och ugnsväggar hänfördes till metallhantverk. Övriga fynd har indelats efter material, exempelvis keramik, flinta, järn, Cu-legering och glas. GAL var behjälpliga med bedömningen av metallurgiska restprodukter och bergartsbestämningar för vissa föremålskategorier. Flinta och keramik specialregistrerades enligt scheman utarbetade av Göteborgs Arkeologiska museum (GAM) och Keramiska forskningslaboratoriet i Lund. Avstämning mot undersökningsplanen Under denna rubrik redovisas och utvärderas källmaterialets vetenskapliga potential i relation till de mål som sattes upp i undersökningsplanen. Mer detaljerade utvärderingar finns i de tre platsspecifika avsnitten, under de inledande rubrikerna Mål och metod samt Undersökningens genomförande och den avslutande rubriken Tolkningsproblematik. Förändringar av undersökningsplanen Några väsentliga justeringar gjordes av undersökningsplanen under fältarbetets gång. Följande förändringar fick konsekvenser för utformningen av undersökningarna inom samtliga tre undersökningsobjekt, och möjligheterna att utveckla objektens vetenskapliga potential: - Inom SU1 upptäcktes och undersöktes en gravgrupp från mellan- och senneolitikum, där i synnerhet en stridsyxegrav var fyndrik. - Inom SU2 upptäcktes och undersöktes ett antal brunnar under skärvstenslagret i våtmarken. - Inom SU2 bedömdes en utvidgning av undersökningsytan som nödvändig för att avgränsa och i stora drag klarlägga uppbyggnaden av storgårdens kärnområde. - Inom SU3 upptäcktes och undersöktes en fyndrik grav från cirka e.kr. Detta innebar omdispositioner av undersökningarna. Till viss del kunde de pareras, i och med att verkstadsområdena inom SU2 inte var av den omfattning som förväntades. I övrigt minskades undersökningar av boplatslämningar inom SU1, SU2, delområde 1 och SU3 objekt som redan var, relativt sett, lägre prioriterade. Boplatslämningarna inom SU1 och SU2, delområde 1, var svåra att strukturera och anmärkningsvärt få hus dokumenterades. Bedömningen är att järnåldersbebyggelsen i stora drag kunde dokumenteras. Däremot finns det anledning att misstänka att de neolitiska husen är underrepresenterade. En intensivundersökning som gjordes av ett begränsat område med kulturlager inom SU2, delområde 1, visade dock att fortsatta rensningsinsatser inom detta område inte framstod som någon hållbar strategi. Dåliga bevaringsförhållanden i kombination med flera skikt av yngre aktivitetsspår bedömdes ha påverkat eventuella neolitiska huslämningar i negativ riktning, så att tolkningar av dessa riskerade att bli alltför hypotetiska. Järrestad i centrum 15

17 Källmaterialets vetenskapliga potential Långtidsperspektivet De undersökta fornlämningarna fyller en kunskapslucka i forskningen kring lokalområdet. Endast ett fåtal boplatser har tidigare undersökts, och i förekommande fall har ytorna som regel varit alltför begränsade för att medge analyser av övergripande strukturer. De cirka sextio stolphus som undersökts inom projektet, och som i flera fall utgörs av differentierade gårdsbebyggelser, utgör en grund för jämförelser av regional byggnadskultur och inre boplatsstruktur. Det skall framhållas att förundersökningsresultaten kan ligga som grund för en övergripande bebyggelsearkeologisk studie av lokalområdet. De tämligen rika och varierade fyndmaterialen är av generellt stort intresse i ett jämförande perspektiv. I detta sammanhang är det viktigt att understryka betydelsen av de ekofakter som framkom i våtmarkskontexten. En intensiv torvtäktning har inte lämnat några lämpliga lokaler för pollenanalyser i närområdet (Liljegren 1999). Förhoppningen var att enstaka anläggningar i form av exempelvis brunnar skulle ge ögonblicksglimtar av det fysiska landskapet. Nu föreligger en serie väldaterade brunnar och en grop från perioden cirka , vilka enligt de preliminära analyserna innehåller ett rikt paleobotaniskt material, om än med mycket begränsad rumslig räckvidd. De lager som provtogs utanför brunnarna, i själva våtmarken, har ännu inte analyserats. Förhoppningen är att lagerföljden representerar ett större upptagningsområde och ett större tidsdjup. Möjligheten att anlägga ett långtidsperspektiv indikeras av att en trädstock i lagrets botten 14 C-daterades till mellanneolitikum. Pollenanalyser i kombination med vedarts- och makrofossilanalyser öppnar upp möjligheter för lokala landskapsrekonstruktioner för något eller några förhistoriska skeden. Den vetenskapliga potentialen vad gäller neolitikum och metalltid utvecklas nedan något närmare. Neolitikum Inom de undersökta ytorna fanns spår av olikartade aktiviteter från flera skeden av neolitikum. Tyngdpunkten ligger i boplatser och gravar från början respektive senare delen av perioden. De ytterst fragmentariska lämningarna från slutet av MNA förtjänar dock att nämnas, då de visar på mänsklig närvaro i området under trattbägartidens slutskede. På Bornholm är denna fas relativt väl belagd, medan den är betydligt sämre repesenterad i sydöstra Skåne (t.ex. Nielsen 2001:76). De senneolitiska spåren, utöver hällkistorna, skall inte heller glömmas bort. Trots att ett sparsamt fyndmaterial framkom så framstår perioden som väl företrädd i området. Boplatser från tidigneolitikum I stort sett samtidiga lämningar från tidigneolitikum fanns inom SU1 och SU2. Det relativt fynd- och anläggningstomma området på cirka 150 meter mellan platserna gör att de bör behandlas som två separata boplatser. Sett till topografin sträcker sig boplatsen inom SU1 framför allt mot nordost och i viss mån söderut, medan boplatsen inom SU2 med stor sannolikhet breder ut sig både mot norr och söder. De undersökta delarna skiljer sig också åt så till vida att lämningarna på SU1 låg i en svag sluttning nära en våtmark, medan de på SU2 låg på en platå ett stycke från Tommarpsån. Något egentligt kulturlager fanns inte heller inom SU1, vilket knappast kan skyllas på de topografiska förhållandena eftersom förutsättningarna för att kulturlager skulle bevaras i sluttningen får bedömas som goda. Gemensamt för de båda platserna är att de undersökta delarna representerar mer profana boplatslämningar. Inga tydliga tecken på offerhandlingar eller liknande kunde påvisas. Svårigheterna med att finna huslämningar inom de båda ytorna kan främst skyllas på senare tiders aktiviteter på platserna. De två hus som kunde konstateras låg båda under skyddande äldre matjordseller erosionslager. Det är därför alltför hypotetiskt att uttala sig om boplatsernas inre strukturer utifrån huslämningarna. I stället blir keramikmaterialet bärande i en analys av neolitiseringen i lokalområdet. Då keramiken representerar det tidigaste jordbruket i området kan det med fördel jämföras med ertebøllekeramiken från den närbelägna Vikboplatsen. I ett regionalt perspektiv finns här också förutsättningar för synkrona jämförelser med Västskånsk keramik framtagen i samband med undersökningarna inför Västkustbanan. Gravar från mellan- och senneolitikum Stridsyxegraven och de fyra hällkistorna var belägna inom ett ca 70 m 2 stort område. Det nära rumsliga sambandet gör det sannolikt att gravarna har ingått i en platsknuten begravningstradition. Frågan om hur lång denna tradition har varit går inte att besvara, eftersom hällkistorna inte kan dateras nöjaktigt. Hällkistor som är uppbyggda av skifferhällar är ett lokalt Sydostskånskt/Bornholmskt särdrag som, där det varit möjligt, har daterats till MNB (Strömberg 1975:12ff, Becker 1986:26ff). En av hällkistorna innehöll en pilspets med urnupen bas, vilket betyder att denna grav inte kan dateras till 16 Järrestad i centrum

18 MNB. Det går i övrigt inte att utesluta att en eller flera hällkistor hör till MNB. Möjligheten finns således att de nu undersökta hällkistorna kan dateras från MNB till bronsålder. Annars är det inte ovanligt att traditionella stridsyxegravar och senneolitiska gravar finns inom samma fornlämningsmiljö. Vanligtvis ligger dessa olika gravar dock med större inbördes avstånd än vad som var fallet här. Ett närliggande exempel på en lika nära rumslig relation är en hällkista med intilliggande stridsyxegrav vid Vranarp, cirka 1,5 km sydväst om SU1 (RAÄ 7 i Ö. Tommarps sn). Stridsyxegravens rika, varierade och till vissa delar ovanliga gravinventarium utgör i sig ett viktigt bidrag till forskningen kring både typologiska och kronologiska problem inom MNB. En fördjupad analys av gravgruppen och jämförande studier över liknande gravmiljöer från MNB och SN bör också kunna belysa periodernas gravtradition i framför allt sydöstra Skåne och Bornholm. I det här sammanhanget spelar analyser av keramiken och flintan en viktig roll. Metalltid Undersökningen berörde flera rumsliga och kronologiska skikt av ett bosättningsområde vars storlek totalt sett kan uppgå till mellan 40 och 50 hektar. Bebyggelseenheter av högst olikartat slag kunde identifieras och undersökas, såsom bronsåldersgården, den äldre järnålderns gård, den yngre järnålderns storgård och mindre gårdsenheter. Ett bronsåldershus inom vardera SU2 och SU3 undersöktes. Frånvaron av andra strukturer och artefakter i övrigt gör att denna period framstår som svår att utveckla närmare. Detta kan komma att förändras, exempelvis om vegetationsanalyser genom pollenanalyser kan relateras till perioden. Omstruktureringar av järnåldersbebyggelsen i området tycks ha ägt rum under romersk järnålder och, vad beträffar storgården i Järrestad, under 600- talet (jämför bebyggelseutveckling i Gårdlösa; Stjernquist 1993:143f; för motsvarande i Köpingeområdet se Tesch 1993). Det samlade materialet från undersökningarna indikerar preliminärt att utvecklingen i stort sett följer de sydskandinaviska huvuddragen. Den äldre järnåldern förknippas i allmänhet med en mer löst sammanhållen, relativt odifferentierad bebyggelse, som ofta associeras med en extensiv odling och en stark bebyggelseexpansion. Under yngre romersk järnålder omvandlas bebyggelsestrukturen i riktning mot färre och större enheter. Detta har i Danmark kopplats till en omläggning av jordbruket i intensiv riktning (Hedeager 1990). Boplatsmaterialet från perioden cirka framstår i nuläget som svagt representerat i materialet; frågan är om det inom SU3 finns en bebyggelse som är samtidig med kvinnograven och därmed till viss del kan fylla denna lucka (se SU3 tolkningsproblematik). Graven med dess rika fyndmaterial utgör ett omfattande forskningsområde i sig. Föremålskombinationer är av betydelse för dateringar av föremålsgrupper och fyndsammanhang generellt. Vidare analyser kan belysa exempelvis lokala maktstrukturer, omvärldskontakter och sociala strategier. Kvinnograven är den första tydliga indikationen på att ett elitskikt har utkristalliserats i Järrestad. Dess rumsliga och kronologiska relation till den senare storgården gör det troligt att den skall uppfattas som en länk i de omstruktureringar av social organisation och landskap som antas ha ägt rum vid denna tid (jfr Hedeager 1990; Jørgensen 1990). Under 600-talet etablerades storgården inom SU2, vars disposition i stora drag ägde bestånd till vikingatidens slutskede. Storgårdens kärna bestod av hallbyggnader och ett anslutande inhägnat område med kompletterande bebyggelse. Ett likartat palissadomgärdat område i en storgård vid Tissø i västra Själland har av Lars Jørgensen relaterats till begreppet hov (Jørgensen 1998). Hovet nämns ofta i den äldre nordiska edda- och sagalitteraturen och i Beowulfkvädet och kan vara en kultplats, eller i alla händelser en socialt signifikativ plats, som är integrerad i storgården. Storgården i Järrestad kan ses som en formaliserad idealgård som till vissa delar var uppbyggd i enlighet med vedertagna elitärt präglade organisationsprinciper (jfr Herschend 1997, 1998). Jämförelser mellan uppbyggnaden och dispositionen av storgårdens kärnområde och liknande komplex i Sydskandinavien antyder både likheter och skillnader. De strukturella likheterna med Kalmaregården vid Tissø i västra Själland (Jørgensen 1998, 2000) är stora, liksom platser som Toftegård (Tornbjerg 1998), Lejre (Christensen 1991), Slöinge (Lundquist 1996, 2000), Borg (Nielsen 1997), Husby i Närke (Ekman 2000) och Sanda (Åqvist 1996). Dessa utgör några av senare års publicerade jämförelseobjekt som eventuellt kan inrangeras under etiketten centralplatser av lokal eller regional betydelse (jfr Fabech & Ringtved 1995). Till detta kommer en rad komplex som kan klassificeras som centralplatser av överregional betydelse (a.a.), exempelvis skånska Uppåkra (Larsson & Hårdh 1998) och Ravlunda (Fabech 1998), Sorte Muld på Bornholm (Watt 1991) och Gudme på Fyn (Nielsen, Randsborg & Thrane 1994). Förhållandet mellan det lokalt specifika och det överregionalt generella kan komma att utgöra en intressant del av analysen (jfr Svanberg 1999). Över huvud taget erbjuder fyndmaterial, arkitektur och Järrestad i centrum 17

19 rumsligt utnyttjande goda möjligheter att diskutera kulturell egenart kontra överregionala kontaktfält och nätverk. Aktivitetsområden av olikartat slag kan knytas till storgården även om dessa inte kan avgränsas genom konkreta spår efter toftgränser, som exempelvis i Kalmaregården vid Tissø (Jørgensen 2001). Upprepade aktiviteter i ett våtmarksområde med brunnar, härdar, gropar och skärvstensdepositioner förekommer parallellt med aktiviteterna i hallområdet och kan kronologiskt och rumsligt knytas till detta. Verkstadsområden med spår efter specialiserat hantverk kan beläggas framför allt genom fyndmaterialet. Lämningarna efter de sistnämnda aktiviteterna var tämligen begränsade men artefakter och avfall i ett relativt stort antal anläggningar spridda över tid tyder på att det specialiserade hantverket förekom under hela perioden. Perifert belägna i förhållande till storgårdens kärnområde, inom SU1, SU2 delområde 1, och SU3, fanns vendeltida och i något fall tidigvikingatida bebyggelseenheter. Några av dessa, i synnerhet gården inom SU1, har tolkats som en mindre gårdsenhet, som kan ha stått i ett beroendeförhållanden till storgården. Det stora, vikingatida hus 16, som tycks ersätta en småhusbebyggelse med verkstadsaktiviteter, indikerar att den kringliggande bebyggelsen kan ha varit starkt differentierad. Den yngre bosättningsfasen inom SU3 är tills vidare svår att analysera i detta perspektiv. Den största svagheten med materialet är, föga förvånande, undersökningsområdenas karaktär av tvärsnitt genom ej närmare bekanta storheter. I detta sammanhang är i synnerhet avsaknaden av toftgränser en försvårande omständighet. Att analysera den övergripande bebyggelsestrukturen i komplexa bosättningar av detta slag, utifrån ett tvärsnitt genom dem, är vanskligt (jfr Jørgensen 2001:82). I tolkningar av detta slag blir det nödvändigt att diskutera alternativa organisationsmodeller. Positivt är att det finns goda förutsättningar för en kronologisk finindelning. En sådan indelning utgör den nödvändiga arkeologiska grundvalen för vidare tolkningar och innebär ett tämligen omfattande arbete. Hållpunkterna för en fasindelning inom SU2 utgörs av en rad kontexter och flera dateringsmetoder: - Hallområdet, där en relativ kronologi utarbetats genom horisontell stratigrafi, vilken kombineras med 14 C-dateringar och fynddateringar. - Våtmarksområdet, där dendrokronologi, termoluminiscensdateringar och 14 C-dateringar kombineras med en analys av vertikal stratigrafi. - Grophus och andra anläggningstyper, där keramikens sammansättning och andra fyndkategorier i många fall medger dateringar inom hundraårs-intervaller. - Stolphus, där ytterligare ett antal 14 C-analyser av olika hustyper framstår som viktiga för fasindelningen som helhet. De daterade hustyperna kan relateras till horisontell stratigrafi och rumsliga förhållanden i övrigt. Dateringar av stolphusen är av betydelse för synkrona analyser av bebyggelse och aktiviteter inom de tre undersökningsytorna. Först när en kronologisk analys har utarbetats kan rumsliga analyser av bebyggelsen, i kombination med analyser av depositionsmönster samt artefaktoch landskapsanalyser, belysa även mer svåråtkomliga sociala och kulturella företeelser, exempelvis den bakomliggande föreställningsvärlden, handlingsmönster och sociala strategier (jfr Herschend 1997, 1998; Burström 1995). Storgårdens etablering, dess drift och ödeläggelse är intressant inte minst i ett historiskt politiskt perspektiv. Här skall endast exemplifieras med den ödeläggelse som sker under 1000-talet, då en ny (exogen?) maktstruktur etableras i området. Denna tar sig uttryck genom runstensmanifestationer i Simris och etablering av en kungsgård med myntverk i Tommarp. Denna aspekt av Järrestad kan fogas in i ett generellt Östdanskt mönster, som i hög grad karakteriseras av en rumslig diskontinuitet inom centralbygderna under sen vikingatid tidig medeltid. Det ekonomiska perspektivet är också utvecklingsbart, även om materialet framstår som jämförelsevis begränsat ur kvantitativ synpunkt. Hantverket är, med undantag för lämningar efter smide, gjutning, keramikframställning, textilt arbete och framställning av pärlor av flusspat, tämligen sparsamt företrätt. Är det representativt? Det finns indikationer på att verkstäder är belägna inom relativt stora ytor utanför det nu undersökta vägarbetsområdet. I det nu tillvaratagna materialet kan metallurgiska analyser av exempelvis järnkvaliteter och olika slags legeringar ge bidrag till kunskap om hur metallhantverket i Järrestad var organiserat, och produktionen kan jämföras med andra storgårdar eller centralplatser (Hjärthner-Holdar, Lamm & Grandin 2000). I detta sammanhang skall man inte glömma de osteologiska och paloeobotaniska materialen, vilka torde ha en viss potential att belysa den agrara produktionens inriktning och omfattning på lokal nivå. En fråga av betydelse är naturligtvis hur storgården skall uppfattas i ett centralplatsperspektiv. I det lokala perspektivet har storgården i denna rapport endast kort berörts i relation till andra gårdsen- 18 Järrestad i centrum

20 heter inom bosättningen. Kan vi urskilja andra strukturer i Järrestad, exempelvis särskilda områden för marknads- och produktionsaktiviteter? Vilka relationer finns till andra platser i området som ofta kan knytas till en centralplatsformation, exempelvis hamnplats och tingsplats? Många av de frågor som bör tas upp för granskning vid en analys av centralplatsen eller den aristokratiska miljön och analysen av det kringliggande landskapet, har diskuterats i koncentrat av Johan Callmer (1997). Till de problemområden som Callmer för fram kan ytterligare ett adderas: i vilka fysiska former har en kosmologi (innefattande bland annat former för maktlegitimering) tagit sig uttryck inom storgården och i det kringliggande landskapet? En hypotes är att residenset på olika sätt är länkat till äldre monument, depositioner och karakteristiska topografiska företeelser i det närliggande landskapet. I nästa skalnivå involveras ett omland. Hur ter sig bosättningen i Järrestad i förhållande till kommunikationsnät och till andra bosättningar i häradet, kronologiskt, rumsligt och funktionellt? De resultat som hittills erhållits indikerar att storgården i Järrestad kan ha intagit en slags maktställning i ett område som kan utgöras av häradsbildningen Järrestad. En tidigare utförd analys av bebyggelsestrukturen i häradet under järnålder indikerar en låg grad av centralisering när det gäller de ekonomiska och kommunikativa strukturerna (Thurston 1996:284). Makten framstår i detta perspektiv som begränsad och decentraliserad, inom ramen för ett elitskikt på lokal nivå. Oligarkiska och heterarkiska former för social organisation bör tillfogas de traditionella hierarkiska analysmodellerna, vilket möjliggör en diskussion av områdets komplexitet och en förmodad multi-temporal platsdynamik. För att bearbeta och utveckla dessa problemkomplex utförs landskapsanalyser i varierande skalor. Kronologiskt berörs perioden från cirka 200 f.kr. till 1350 e.kr., med tyngdpunkten på perioden från cirka 600 till Även äldre monument, exempelvis megalitgravar och bronsåldershögar dras in i analysen, eftersom de kan antas vara av intresse inte minst vad avser kosmologi och platsens betydelse för lokalisering (Bradley & Williams 1998). Utvärdering I undersökningsplanen strukturerades frågeställningarna i en rumslig skala; lokalt, regionalt och överregionalt. Tyngdpunkten lades på problematiken kring regional mångfald och Sydsverige som kulturell mötesplats, såsom denna diskuterats i UV Syds vetenskapliga program (VVPL 1999). För storgårdens vidkommande lyftes dessutom problematiken kring förhållandet centralplats/omland fram som en särskilt väsentlig fråga, liksom storgården som överregionalt fenomen (Undersökningsplan:5ff). De ovan nämnda omprioriteringarna innebär att man kan närma sig dessa problemområden utifrån ett mer mångfacetterat källmaterial. Nackdelarna, i form av lägre prioriterade boplatsundersökningar, framstår som högst begränsade i relation till fördelarna. I det arkeologiska analysarbete som planeras intar studier kring olika aspekter av storgården en framträdande plats. Specialstudier ägnas neolitisk boplatskeramik samt den mellan- och senneolitiska gravgruppen. I övrigt utförs en övergripande bebyggelsearkeologisk studie, där området och, i viss mån, dess grad av centralitet diskuteras i ett långtidsperspektiv. Som nämnts ovan är det paleobotaniska källmaterialets potential ännu oviss när det gäller perioder äldre än cirka 600 e.kr. Förhoppningen är att den neolitiska vegetationsutvecklingen kan belysas i viss utsträckning. Det föreliggande källmaterialet framstår som mer mångfacetterat än vad som antogs då undersökningsplanen utarbetades. Detta medför att problemområden som skall bearbetas måste väljas med noggrannhet. Utarbetandet av jämförande perspektiv mer i detalj är till viss del avhängiga av resultaten av de pågående naturvetenskapliga, kronologiska och rumsliga analyserna, samt av landskapsanalysen. Sammanfattningsvis är det utifrån analyser av arkeologiska, kulturgeografiska samt olika naturvetenskapliga källmaterial, möjligt att diskutera flera aspekter av Järrestad och lokalområdet i ett längre tidsperspektiv. Det mest omfattande källmaterialet härrör emellertid från delar av perioden sen förromersk järnålder till sen vikingatid, med tyngdpunkten i den yngre järnåldern. Järrestad i centrum 19