FLODPÄRLMUSSLANS PÅVERKAN PÅ ÖRINGENS VAL AV HABITAT

Transkript

1 INSTITUTIONEN FÖR BIOLOGI OCH MILJÖVETENSKAP FLODPÄRLMUSSLANS PÅVERKAN PÅ ÖRINGENS VAL AV HABITAT Hanna Eriksson Uppsats för avläggande av naturvetenskaplig kandidatexamen med huvudområdet biologi BIO602, Biologi: Examensarbete kandidatnivå, 15 hp Grundnivå Termin/år: VT 2018 Handledare: Johan Höjesjö Examinator: Elisabeth Jönsson Bergman

2 Foto: Håkan Söderberg

3 Innehållsförteckning Abstract... 2 Sammanfattning Inledning Flodpärlmusslans livscykel Öringens habitatval Flodpärlmusslans påverkan på öring Biotopkartering Syfte Material och Metod Studieområden Passive Integrated Transponder (PIT) Bottensubstrat, Bredd och Djup Biotopkartering Delsträckor Koboltoolbox Protokoll A Protokoll A-tillval Statistiska analysmetoder Resultat Substrat Strömförhållande Medeldjup Grov död ved Övriga variabler Diskussion Tackord Referenslista Bilagor

4 Abstract The freshwater pearl mussel (Margaritifera margaritifera) is classified as endangered in Sweden and together with the signing of the convention of biological diversity we must work to preserve a viable population in the country. The freshwater pearl mussel has a sensitive lifecycle and during the stage as glochidia larvae they live mainly on the gills of brown trout (Salmo trutta) in a parasitic relationship. It is of big importance to understand this relationship to be able to improve the conservation. That is why we in this paper investigated if the habitat choice of brown trout is affected by the presence of glochidia larvae. The hypothesis were that infested brown trout preferred slower streamflow and more rocks and dead wood as hiding places. The brown trout s movement patterns were scanned weekly with the use of passive integrated transponder (PIT) in two streams in the southwest part of Sweden. The environment of two streams was analyzed with river habitat surveys with focus on substrate, streamflow, depth and dead wood. The two streams were divided in 29 sections all about 10 meters long. Overall there were no significant support of our hypotheses, the result instead indicated that infested brown trout chooses areas with faster flow relative non- infested fish. The depth and dead wood had no effect on the habitats use of infested brown trout. For the substrate on the other hand there was a distinct trend in one of the streams, where infested brown trout choose sections with more rocks. This could mean that the infested brown trout gets a lower activity and chooses more protected areas which in the long run can affect their fitness. Hence, from a management point of view it could be important to consider the availability of both suitable river beds for the mussel but in addition also areas where infested trout could rest. Keywords: Freshwater pearl mussel, Brown trout, Glochidia larvae, habitat characterization 2

5 Sammanfattning Flodpärlmusslan (Margaritifera margaritifera) är i Sverige klassad som starkt hotad och genom undertecknandet av konventionen för biologisk mångfald måste vi arbeta med att bevara en livskraftig population av arten. Flodpärlmusslan ställer höga krav på sin miljö och har en känslig livscykel. Under stadiet som glochidielarver sitter de bland annat på öringens (Salmo trutta) gälar i någon form av parasitiskt förhållande. Det är av stor vikt att vi förstår interaktionen mellan arterna för att kunna förbättra bevarandearbetet. I denna rapport undersökte vi därför om habitatvalet hos öring påverkades av flodpärlmusslans glochidielarver. Hypotesen byggde på att öring infekterad med glochidielarver hade preferens för långsammare strömhastighet och områden med mycket block och död ved att gömma sig vid. För att undersöka detta studerade vi öringens veckovisa rörelsemönster med tekniken passive integrated transponder (PIT) i två vattendrag i sydvästra Sverige. Miljön undersöktes med biotopkartering där fokus låg på substrat, strömhastighet, djup och död ved. De två vattendragen undersöktes i 29 stycken 10 meters sektioner. I motsats till våra hypoteser så visar resultatet på att det fanns en tendens att infekterad öring väljer mer strömmande områden än icke infekterad öring, men inget som kunde styrkas av statistiska analyser. Ingen effekt av död ved eller djup sågs heller hos infekterad öring. För substratet visade resultatet däremot på en tydlig trend i ett av vattendragen där infekterad öring i enlighet med våra hypoteser valde områden som dominerades av block, men kunde inte styrkas av statistiska test. Slutsatsen var att infekterad öring valde att uppehålla sig i områden med mer skydd i form av block, vilket kan bero på att öringens beteende hämmas av infektionen. Därav skulle det vid bevarandearbetet av flodpärlmusslan vara viktigt att kolla både områden som passar musslans krav på miljön men också områden där infekterad öring kan vila och får ökad överlevnadschans. Nyckelord: Flodpärlmussla, Öring, Glochidielarver, Biotopkartering 3

6 1. Inledning Människans påverkan på naturen är stor och har lett till att vi idag har många arter som hotas av utrotning och på så sätt hotas den biologiska mångfalden. Flodpärlmusslan (Margaritifera margaritifera) är en av dessa arter som enligt svenska rödlistan och IUCN:s rödlista är starkt hotad (EN) (Artdatabank, 2015; IUCN, 2017). Sverige innehar dessutom flest av världens vattendrag lämpade för flodpärlmusslan (Havs- och Vattenmydigheten, 2017). Tillsammans med undertecknandet av konventionen för biologisk mångfald måste Sverige arbeta med att upprätthålla en livskraftig population av arten. För att lyckas bevara flodpärlmusslan krävs förståelse av dess livsstadier, särskilt föryngringen som är en utav de allvarligaste anledningarna till artens minskning (Naturvårdsverket, 2010; SCBD 2007). Man tror att minskningen främst beror på habitatförstörelse, sedimentation, försurning och minskning av värdfiskpopulationerna (Österling et al., 2010; Eybe et al., 2014; Taskinen et al., 2011; Österling & Högberg, 2013). Flodpärlmusslans livscykel inkluderar ett stadie där de är beroende av en värdfisk, bland annat öring (Salmon trutta) där glochidielarver sitter på gälarna i flera månader genom någon form av parasitiskt förhållande (Eybe et al., 2014). Det är fortfarande inte helt klarlagt vilken typ av interaktion det är mellan arterna men flera undersökningar har visat på olika typer av immunrespons hos öring med glochidielarver (Taeubert & Geist, 2013; Österling & Mejdell Larsen 2013; Thomas et al., 2013). Mycket forskning görs men mer behövs för att förstå interaktionerna mellan arterna och hur öringens beteende och livsstrategier påverkas av flodpärlmusslan, så att bevarandearbetet kan förbättras. 1.1 Flodpärlmusslans livscykel Flodpärlmusslan (Margaritifera margaritifera) lever främst i vattendrag i vårt svenska skogs- och jordbrukslandskap (Havs- och Vattenmydigheten, 2017). Arten är långlivad och kan bli över 200 år gamla, könsmognad sker runt 20 års ålder och de är sen reproduktiva livet ut (Bauer, 1992; Eybe et al., 2014; Bauer, 1987). Vanligtvis säger man att de är skildkönade men G. Bauer (1987) kunde vissa med sin forskning att vid låg abundans av en population kan honorna bli hermafroditer och befrukta sig själva. Under vanlig skildkönad befruktning släpper hanen ut sina spermier i vattnet som fångas upp av honorna och äggen befruktas. I slutet av sommaren släpper honorna ut glochidielarver i det strömmande vattnet som då måste komma i kontakt med gälarna hos en värdfisk för att överleva (Eybe et al., 2014; Bauer, 1987). Värdfiskarna för flodpärlmusslan i Europa är öring (Salmo trutta) och atlantlax (Salmo salar), som i Sverige domineras av öringen. När glochidielarverna kommer i kontakt med öringens gälar aktiveras öringens immunförsvar, vilket leder till att larverna kapslas in (Eybe et al., 2014; Taeubert & Geist, 2017). De sitter sedan på gälarna i cirka 10 månader och utvecklas under tiden till små musslor, efter det släpper de från gälarna och gräver ned sig i bottensubstratet. Där kan de ligga nedgrävda i upp till 5 år innan de börjar bli synliga. De lever sedan resterande delar av sitt liv halvt nedgrävda i botten som filtrerare, men kan förflytta sig om förhållandena på platsen inte är gynnsamma. (Eybe et al., 2014; Filipsson et al., 2016; Bauer, 1987). Flodpärlmusslans ställer höga krav på sin miljö, exempelvis snabba strömförhållanden, syrerikt och klart vatten som är relativt näringsfattigt (Artdatabanken, 2015). Livscykel består av många riskfyllda stadier som medför hög mortalitet hos alla de miljontals glochidier som honan släpper. Samtidigt ger stadiet på värdfiskens gälar dem bra möjlighet för spridning (Eybe et al., 2014; Havs- och Vattenmyndigheten, 2017; Bauer, 1987). 4

7 1.2 Öringens habitatval Öringen (Salmo trutta) finns sprid i hela Sverige och har länge haft en mycket god tillväxt i Västra Götaland. Öringen vandrar som smolt från vattendragen ut till sjöar eller hav för att växa till sig och bli könsmogna. Vissa individer är stationära och stannar i vattendraget livet ut. Leken sker i vattendragen efter att de vandrat tillbaka. Lekområdena består av sten- och grusbottnar med måttlig strömhastighet och vattendragen kan vara relativt små. (Länsstyrelsen Västra Götaland, 2012). Förutom för val av lekområde är det svårt att hitta något typisk habitat med specifika förhållande som föredras av öringen. Enligt Armstrong et al (2003) är det svårt att dra några generella slutsatser kring vilka habitat som föredras, det kan finnas lokala anpassningar och man behöver då se till varje population för sig. Dessutom har öringen en bra motståndskraft mot variationer i miljön de lever i. De svarar ofta på kombinationer av föredragna miljöer och därför kan det bli missvisande att kolla på olika parametrar enskilt. Istället för att kolla på bäst lämpade habitat undersökte man vilka nischer som bäst nyttjades av öringen och som gav bäst livsbetingelser. Man såg att flödeshastigheten varierade mycket och att habitat begränsades av födotillgången. Beroende på hur mycket föda det fanns inom ett område med en viss flödeshastighet kunde de investera olika mycket energi på att hålla sig kvar i det flödet. Exempelvis inom ett område med dålig tillgång på föda och hög flödeshastighet var det inte värt energikostnaden att stanna där. Något som tydligt kunde ses var att öring, speciellt äldre, valde habitat där det fanns mycket skydd i form av vegetation i vattnet. De föredrog också svagt strömmande vatten med grövre substrat (sten och grus). Detta tillsammans indikerar att öring är bättre anpassade till svagt strömmande eller strömmande smala vattendrag där vegetation från bankerna utgör en relativt stor area jämfört med strömfåran (Armstrong et al., 2003, Höjesjö et al., 2017). Heggenes (2002) kom också fram till att habitatvalet hos öring är brett och varierar mycket. Detta troligen på grund av den heterogena miljön som de lever i och han menade då att de utvecklats till nischgeneralister. Han såg vissa tendenser som stämmer överens med Armstrong et al (2003) i sina undersökningar. Under sommaren kunde han se att öringen hade preferens för djupa och svagt strömmande poolområden och gärna i närhet av fårans banker. Majoriteten av de undersökta öringarna föredrog djup >50 cm och medel låg på 69 ± 29 cm. Substratet bestod mestadels av sten och grus (Heggenes, 2002). Det är alltså många parametrar och hur de interagerar som spelar roll och från ovanstående undersökningar kan man inte dra några tydliga riktlinjer för vilka typer av habitat som öringen använder. Man kan däremot se tendenser på olika förhållanden i miljön som är fördelaktiga. 1.3 Flodpärlmusslans påverkan på öring Parasiter påverkar sin värd negativt, vilket man även tror att flodpärlmusslans glochidielarver gör när de sitter som parasiter på exempelvis öring. Även om förhållandet mellan dem inte är helt förstått så visar flera undersökningar på en negativ inverkan på simhastighet, födosökande, konkurrensförmåga och respiration samt att immunförsvaret aktiveras (Thomas et al., 2013; Taeubert & Geist, 2013; Filipsson et al., 2016). Filipsson et al. (2016) såg ingen skillnad när de jämförde beteendet mellan infekterade och icke infekterade, men ju fler larver individer hade på gälarna desto sämre födosök och aktivitet fick de. Om individerna hade under 800 stycken per gram av fiskens vikt så var mortaliteten så gott som obefintlig men över den gränsen började negativa effekter ses och mortaliteten öka. Konkurrensbeteendet försämrades också av högt antal glochidielarver vilket leder till sämre chanser att fånga byten och undvika predatorer. Den försämrade aktiviteten kan också ha negativa effekter för flodpärlmusslan spridning i ett vattendrag (Filipsson et al., 2016; Taeubert & Geist, 2013). 5

8 Taeubert & Geist (2012) visade att öringar med över 900 glochidielarver per gram av fiskens vikt fick försämrad simförmåga och förhöjd mortalitet. Det är under de första dagarna av infektion som är känsligast för öringen och för larverna som ska lyckas fästa sig på gälarna, då öringens immunförsvar aktiveras. Immunförsvaret leder till att flodpärlmusslorna inte kan fästa på gälarna och flera av dem faller av under de första dagarna innan de börjar kapslas in också det på grund av öringens immunförsvar. Om öringen klarar sig kommer den ha tid till att anpassa sig även om dess beteende kommer påverkas negativt (Thomas et al., 2013; Taeubert & Geist, 2013). Respirationen har även visats påverkas där man sett att lamellerna på gälarna svullnar upp runtom glochidielarverna, denna effekt ses för varje glochidielarv oberoende av totala antalet. Detta leder till respiratorisk stress och högre mortalitet hos öringen och ju fler larver de har desto sämre överlevnadschans får de (Thomas et al., 2013). Österling & Mejdell Larsen (2013) visade istället på att öring som har en god tillväxt har större energireserv som glochidielarverna kan utnyttja och klarar infektion bättre, samtidigt går mindre energi till immunförsvaret. De med ett starkare immunförsvar från början däremot investerar mer energi på det, vilket leder till en mindre energireserv åt larverna och då kommer öringen infekteras av färre larver. Wengström et al. (2016) visade på en annan hypotes där öring med högre aktivitet hade högre infektionsgrad, vilket man trodde berodde på en högre chans för larverna att komma i kontakt med öringens gälar. Det finns också hypoteser som säger det motsatta där glochidielarver har starkare tendens att fästa sig på öring som innan infektion har sämre aktivitet och tillväxt och att det är därför det verkar som att de påverkas negativt (L. Milec., personlig kommunikation, 4 maj 2018). 1.4 Biotopkartering Biotopkartering är en metod som har till syfte att kartlägga förhållanden i och i närområdet till vattendrag. Metoden togs fram av Jönköpings länsstyrelse på 1990-talet och har reviderats flera gånger sedan dess, den senaste versionen träde i kraft under Karteringen ger en bredd och detaljerad bild över vattendraget, vilka biotoper som förekommer, vattnets motståndskraft för förändring och olika funktioner. Delsträckor i vattendragen karteras utifrån olika protokoll; A, A- tillval, C, D och E. A är det enda obligatoriska protokollet där alla parametrar ska fyllas i, resterande protokoll är frivilliga. Väljer man att använda sig utav något av de frivilliga kan man också välja vilka parametrar i protokollen man använder. Denna information kan användas på ett flertal olika sätt för att förstå varför ett vattendrag ser ut som det gör och hur det påverkats av människan. Detta är sedan till hjälp för bland annat restaureringsarbete av olika slag och statusklassning av vattenförekomster (Länsstyrelsen Jönköping län, 2017). 1.5 Syfte Syftet med arbetet är att öka förståelsen för öringens habitatval och hur de påverkas av flodpärlmusslans glochidielarver som parasiterar på dess gälar. Detta är av intresse för att förstå vilka livsstadier som påverkar flodpärlmusslans minskning och hur restaureringsarbete bör utformas utifrån båda arternas perspektiv och högsta överlevnad. Studien kommer bygga på två vattendrag i Västra Götaland; Kvarnabäcken (Göteborg kommun) och Slereboån (Ale kommun). Miljön i vattendragen kommer analyseras med hjälp av biotopkartering och sedan jämföras med öringarnas positioner och rörelsemönster som redan undersökts. Detta för att (a) se vilka habitat de har preferens för och (b) se hur detta påverkas av infektion av glochidielarver. Hypotesen bygger på att det kommer finnas skillnader i habitatval beroende på om de är infekterade eller inte. Prediktionen är att de infekterade öringarna kommer ha sämre aktivitet och befinna sig i områden med lugnflytande vatten och gömslen i form av block och död ved för att öka sina överlevnadschanser. 6

9 2. Material och Metod 2.1 Studieområden Studien utfördes i två vattendrag i Västra Götaland (Figur 1). I de båda vattendragen släpptes glochidieinfekterad- och icke infekterad öring ut. Alla öringar hade inopererade sändare (PITtags) kopplade till individuella ID-nummer. De två vattendragen var Kvarnabäcken (Göteborg kommun) och Slereboån (Ale kommun). Sträckan som undersöktes i Kvarnabäcken hade startkoordinaterna 57,827450, 12, och slutkoordinaterna 57,829348, 12, (WGS84). Sträckan i Slereboån hade startkoordinaterna 58,00871, 12, och slutkoordinaterna 58,003600, 12, (WGS84). Figur 1 karta över Göteborgs närområde (Västra Götaland) där de två vattendragen Kvarnabäcken (Göteborg Kommun) och Slereboån (Ale kommun) är utmärkta. I Slereboån har flodpärlmusslor och öring levt sympatriskt så länge man kan minnas, troligen sedan förra istiden. I Kvarnabäcken fanns flodpärlmusslor fram till 1950-talet, men därefter har de utrotats återintroducerades flodpärlmusslan med 150 individer från Slereboån (Wengström, N., personlig kommunikation, 25 maj 2018) 2.2 Passive Integrated Transponder (PIT) I september 2017 fångades runt 500 öringar som mättes och märktes med sändare (PIT-tags) innan de släpptes ut i de två vattendragen. Veckovis scannades sedan vattendragen och öringens positioner registrerades via en portabel avläsningsenhet. Genom att göra detta har man fått öringarnas individuella rörelsemönster veckovis (Milec, L., personlig kommunikation, 27 mars 2018). 7

10 Sändaren opererades in vid öringens bukhinnehåla och var 11 mm lång och 2 mm i diameter. Tekniken är ett mycket användbart instrument för att följa öring på individnivå och man får en bra detaljerad bild över deras rörelsemönster. Sträckorna var indelade i 10 meters sektioner, totalt 29 delsträckor, där man noterade vilka individer som befann sig inom respektive sektion. En sändare (PIT-tag) fungerade som ett ID-nummer för fisken, vilket innebar att all insamlad data kopplades till en specifik individ, exempelvis längd, vikt, glochidielarver och/eller positioner i vattendraget. Deras infektionsgrad som var kopplat till ID-numret kategoriserades utifrån klasserna 0 3 i antal larver; 0 = ingen infektion, 1= 1 10 larver, 2 = larver, 3 = >100 larver. Data från PIT-tags i de två vattendragen som samlades in under hela hösten och våren användes sedan för att se vart individerna av öring uppehöll sig (Roussel, Haro & Cunjak, 2000; L. Milec., personlig kommunikation, 27 mars 2018). 2.3 Bottensubstrat, Bredd och Djup Bottensubstratet följde delvis anvisningar från elfiske där man kartlade bottensubstratet med transekter. Klassningen av substratet följde biotopkarteringens indelning med 10 olika klasser (Häll, block, Sten, grus, sand, silt, ler, findetritus, grovdetritus och artificiellt material), se Tabell 1 för mer information. För varje substrat angavs för vardera delsträcka täckningsgraden i klass 0 3 där 0 = saknas, 1 = <5%, 2 = 5 50 % och 3 = >50 %. Substratet som dominerade gavs alltid klass 3 även om det täckte mindre än 50 %. Vattenkikare användes med en area på cirka 0,25 m 2, tre punkter på transekten undersöktes med vattenkikaren och för varje punkt angavs vilka substraten var från klass 0 3 för respektive klass (Länsstyrelsen Jönköping län, 2017; Tamario, Degerman & Sers, 2017). Bredd och djup undersöktes också utifrån transekterna. Bredden mättes för varje transekt och medel räknades ut för varje delsträcka med en decimals noggrannhet. Vattendjupets medel räknades också ut utifrån transekterna där en djupmätning gjordes vid tre punkter, samma punkter som för substratet, på varje transekt och sedan togs medel av alla punkter inom varje delsträcka. 2.4 Biotopkartering Biotopkarteringen i denna undersökning utgick från den som tagits fram av Länsstyrelsen i Jönköping, 2017 men för att passa studien gjordes vissa ändringar och fördjupningar inom vissa kategorier. Protokoll A användes framförallt där alla obligatoriska parametrar fylldes i och vissa relevanta frivilliga. I protokoll A tillval användes de två delarna övriga variabler och närmiljön. I bilaga 1 kan fullständigt protokoll ses. Biotopkarteringen utfördes den 25:e april i Slereboån och 4:e maj i Kvarnabäcken under låg vattenföring Delsträckor De två vattendragen var redan indelade i cirka 10 meter sektioner för PIT av öring, denna indelning utnyttjades under biotopkarteringen. Kvarnabäcken och Slereboån var vardera indelad i 29 delsträckor med 30 avgränsningar. För varje delsträcka fylldes de utvalda parametrarna i för de tre delarna av protokoll A och A-tillval. 8

11 Tabell 1 Klassindelningen, storleksintervall och beskrivning av de olika bottensubstraten för kartläggning av botten med transekter. Hämtad från: Länsstyrelsen Jönköping län, 2017 Variabel Storleksintervall/beskrivning Benämning 4000 >4000 mm Häll mm Block mm Sten mm Grus 0,063 0,002 0,063 2 mm 0,002 0,063 (2 6,3 µm) <0,002 <0,002 (<2 µm) Ler Findetritus Grovdetritus Artificiellt material Mer eller mindre nedbrutet organiskt material Sand Silt Löv, grenar, stockar och liknande ved som inte är nedbruten Till exempel krossten, betong, tegel eller liknande Koboltoolbox Digitala protokoll laddades ner från hemsidan för biotopkartering (biotopkartering.se). För att kunna läsa protokollen på både dator och mobila enheter skapades ett konto för applikationen Koboltoolbox som används för olika typer av fältprotokoll. Information kring hur man skapade kontot hos tjänsten Koboltoolbox fanns på länsstyrelsens hemsida. Protokollen som laddades ner hade formatet.xml och fördes över till programmet. För att omvandla dem för att passa programmets tjänster valdes deploy för båda filerna för respektive vattendrag. Genom att sedan på den mobila enheten spara filerna på hemskärmen kunde de kommas åt även när mottagning inte fanns tillgänglig, de laddades sedan upp till huvudsida när mottagning fanns (Havs- och Vattenmydigheten, Länsstyrelserna) Protokoll A För varje delsträcka fylldes först uppgifter i kring vem inventerarna var (A1), karteringsdatum (A1), delsträckans nummer (A2) och startkoordinater (A2). Bedömning gjordes om vattenförningsklassen var låg, medel eller hög (A2). Hydromorfologisk typ (A3) undersöktes, huvudtyp angavs alltid och i vissa fall när det var enkelt att bedöma angavs också undertypen. Se Tabell 2 för de olika hydromorfologiska typerna. När undertypen inte angavs så skrevs huvudtypens förkortning med ett x efter sig, Exempelvis Ax för branta vattendrag i fast berg. Ursprunglig hydromorfologisk typ angavs också. Dalgångens inneslutning och ursprungliga inneslutning angavs som hög (Dh), måttlig (Dm) eller låg (Dl) endast utifrån observationer. Planformen (A3) kategoriserades från A-E där A var rak till svagt ringlande fåra och E flätflod, se Tabell 3 för detaljerad information kring de olika kategorierna (Länsstyrelsen Jönköping län, 2017). 9

12 Tabell 2 Beskrivning av hydromorfologiska typer och undertyper, de olika typerna benämns med bokstavskombinationer (ex Bk). Hämtad från: Länsstyrelsen Jönköping län, 2017 Grundtyp Z Extremt påverkade vattendrag Undertyp z Extremt påverkade vattendrag A Branta vattendrag i fast berg a Vattendrag i fast berg med lutning över 10 % B Branta vattendrag med sten och turbulent flöde C Vattendrag med regelbundet växlande strömsträckor och höljor D Vattendrag med flätflodsystem E Vattendrag i finkorniga sediment F Överfördjupat vattendrag i finkorniga sediment T Vattendrag i torv b Vattendrag i fast berg med lutning under 10 % k Kaskadvattendrag t Trappstegsformat vattendrag p vattendrag med plan botten l Vattendrag med block och sten med låg lutning t Vattendrag med transversellt riffle-pool system v Vattendrag med växelvis hölja och strömsträcka f Vattendrag med flätflodsystem x Vattendrag i finkorniga sediment ö Överfördjupat vattendrag i finkorniga sediment t Vattendrag i torv Tabell 3 Beskrivning av planform för fåran, benämns med förkortning. Hämtad från: Länsstyrelsen Jönköping län, 2017 Planform Beskrivning A Rak till svagt ringlande fåra Fåran är spikrak eller svagt sinusformad. Sinositet: 1 1,05 B Ringlande eller svagt meandrande fåra Fåran är oregelbundet ringlande eller regelbundet meandrande. Sinositet 1,05 1,3 C Meandrande fåra Fåran meandrar. Sinositet >1,3 D Förgrenad fåra E Flätflod Det finns minst två fåror utmed större delen av sträckan Det finns flera fåror som separeras av rörliga mittbankar Vattenvegetation (A6), strömförhållanden (A7) och skuggning (A8) klassades i en skala från 0 3 där, 0 = förekomst saknas, 1 = <5 % täckning, 2 = 5 50 % täckning och 3 = >50 % täckning. Dominerande kategorin inom vaddera av de tre parametrarna angavs alltid med klass 3 även om det var mindre än 50 % täckning. Bara en kunde vara dominerande och klassades som 3. Vattenvegetation klassades först för totala täckningen, därefter undersöktes vilka olika typer av växter som fanns, se Tabell 4 för respektive kategori av växter. Strömförhållandena delades in i lugnt flyttande, svagt strömmande, strömmande och forsande där täckningen angavs enligt klasserna ovan. Skuggningen klassades utifrån hur mycket vegetation som fanns på fårans kanter och hur mycket täckning det bör ge när träden har ett fullt utvecklat lövverk (Länsstyrelsen Jönköping län, 2017). 10

13 Tabell 4 Beskrivning av de olika växtgrupperna med exempel på arter för respektive grupp. Hämtad från: Länsstyrelsen Jönköping län, 2017 Typ av växter Rotade och/eller amfibiska övervattensväxter Flytbladsväxter Friflytande växter Undervattensväxter med hela blad Undervattensväxter med fingrenade blad Rosettväxter Fontinalis eller liknande arter Övriga mossor Trådalger Övriga påväxtlager Sötvattensvamp Exempel på arter bladvass, säv gul näckros, gäddnate andmat, dyblad, vattenbläddra ålnate, grovnate hårslinga notblomster Näckmosa (Fontinalis-arterna) eller andra mossor mer liknande levnadssätt Mossor som lever i vattendragsfåran (ej Fontinalis) Noteras bara om det är någorlunda mycket av dem och de normalt sett indikerar någon form av påverkan. Finns alltid någon form av påväxt, så ska bara noteras om det är något utöver det vanliga exempel släktet Nostoc. Påväxten ska i sådana fall vara kraftig och synas med blotta ögat. Samma skala som för växterna även om det inte är en växt. Antalet grova döda träd (A9) i vattenfåran med en diameter över 0,1 meter och en längd över 1 meter räknades. Strukturelement (A13) angavs endast för ifall de fanns några nackar eller höljor. Antal diken, täckdiken, forsar/fall angavs i antal. Stabilitet (A15) angavs i en skala 0-3; där 0 = stabila förhållanden, 1 = svag instabilitet, 2 = måttlig instabilitet och 3 = kraftig instabilitet. Fanns det åtgärdsbehov (A16) angavs det med ett ja och vilka åtgärderna borde vara kommenterades. Framförallt ifall upplagda eller sprängda block låg i fårans kanter som kunde placeras tillbaka vid framtida restaurering. Foton (A17) togs över delsträckan i appen med mobilens kamera. Under övrigt (A18) kommenterades också åtgärdsbehov ifall det fanns några och eventuella andra viktiga observationer som sågs (Länsstyrelsen Jönköping län, 2017) Protokoll A-tillval I protokoll A-tillval valdes parametrarna övriga variabler och närmiljön. I övriga variabler fylldes A31 död ved utökad i. Grov död ved räknas alla ved med en diameter över 0,1 meter och en längd över 1 meter. Volymen av död ved uppskattades för grov respektive klen död ved. Antal död ved som hade en storlek större än två vattendragsbredder räknades. Bredden utgår från bankfullflödet, som är det flöde som har störst påverkan på fårans morfologi och sågs tydligt på fårans kanter, där rötterna var exponerade och är oftast det flöde som inträffar vid medelhögvattenföring. Sedan följde en kategorisering av i hur stor skala den grova döda veden var nedbruten där antal träd angavs för klasserna; ej nedbruten, måttlig nedbruten, partiellt nedbruten och nedbruten, se Tabell 5 för beskrivningar av respektive kategori. Antal grov död ved som låg i broposition, tvärs över fåran, med båda ändarna utanför bankfullnivån och antal grov död i partiell broposition där veden brutits och låg delvis i vattnet angavs. Resterande död 11

14 ved kategoriserades beroende på om de var lösa, begravda i fåran eller låg på svämplanet (Länsstyrelsen Jönköping län, 2017). Närmiljön (A36) som dominerade beskrevs för höger och vänster sida var för sig enligt någon av de 21 klasserna, se Tabell 6 för detaljerad information. Samma gällde för typ av markslag på svämplanet på de båda sidorna om fåran. Avslutningsvis bedömdes skyddszonen på de båda sidor i meter fram till påverkad mark, det vill säga mark som inte bestod av orörd skog, öppen orörd mark eller våtmark (Länsstyrelsen Jönköping län, 2017). Tabell 5 Beskrivning av de olika klasserna för nedbrytningsgrad av grov död ved. Hämtad från: Länsstyrelsen Jönköping län, 2017 Klass Ej nedbruten grov död ved (antal) Måttligt nedbruten grov död ved (antal) Partiellt nedbruten grov död ved (antal) Nedbruten grov död ved (antal) Beskrivning Barken är kvar i stor utsträckning och träet är ännu hårt Träet är än så länge hårt men nedbrytning börjar ses. Barken är antingen helt borta eller så är den lös. Träet har mjuknat och nedbrytningen kans ses ner på ett djup på minst 10 cm, veden har dock fortfarande kvar en distinkt struktur och har inte fallit sönder än. Träet är helt mjukt och nedbrytningen har gått rakt igenom hela träet. Ingen tydlig struktur finns kvar och träet faller lätt sönder. 2.4 Statistiska analysmetoder Data från scanning och biotopkarteringen fördes över och sammanställdes i Excel. För att få en överskådlig bild över all data skapades cirkeldiagram för de båda vattendragen. För substraten fanns data för sex punkter inom varje delsträcka, där dominerande substrat med klass 3 som hade majoritet inom delsträckan klassades som huvudsubstratet. Cirkeldiagram för fördelningen av de olika substraten inom hela vattendraget skapades. Öringens positioner sammanställdes och dominerande delsträcka valdes ut som preferens. Detta sammanfördes sedan med vilka substrat som dominerade inom respektive delsträcka för de olika individerna i ett cirkeldiagram för att se fördelningen. Tre cirkeldiagram för öring och substrat skapades, ett för alla öringar, ett för öringar med glochidielarver och ett för öring utan glochidielarver för att kunna se ifall skillnad fanns mellan dem. Till sist utfördes Chi-Square test i SPSS för att se ifall någon av fördelningarna av substraten mellan öringar med och utan infektion skiljde sig åt statistiskt. Samma princip följdes vid kartläggningen av strömförhållande, men här fanns redan en dominerande klass för respektive delsträcka ifrån biotopkarteringen. 4 cirkeldiagram skapades för de båda vattendragen; dominerande strömförhållande, strömförhållande öring, strömförhållande öring utan glochidielarver och strömförhållande för öring med glochidielarver. Chi-Square test utförde i SPSS för att se ifall någon av grupperna skilde sig åt i strömförhållande. Utifrån djupen som togs på sex punkter inom varje delsträcka på transekterna räknades medeldjupet ut för de båda vattendragen. Vilket medeldjup öringarna hade preferens för räknades ut genom att ta antalet öringar inom varje delsträcka multiplicerat med djupet inom den delsträckan och sen summera alla delsträckorna och räkna ut medel. Detta utfördes för alla öringar, öringar med glochidielarver och öringar utan glochidielarver för att tydligt se om de skilde sig åt. Samma princip följdes för antal grov död ved för att se hur mycket död ved som 12

15 fanns där öringen befanns sig. Detta gav 4 cirkeldiagram för totala antalet grov död ved, totala antalet öringar, antal öringar utan glochidielarver och öringar med glochidielarver för båda vattendragen. Tabell 6 Beskrivning av de olika typerna av närmiljö med förkortningar som noteras i protokollet. Hämtad från: Länsstyrelsen Jönköping län, 2017 Kategori Kod Beskrivning Skog BA Barrskog barrträd dominerar, minst 2/3 av ytan med krontäckning som är större än 30% BL Fjäll F Fjäll L Kalhygge/plantskog K Åker Å1 Brukande åkermark Å2 Å3 Blandskog Både barrträd och lövträd, men ingen dominerar över den andra. Krontäckningen är större än 30% Lövskog Lövträd dominerar, minst 2/3 av ytan med en krontäckning som är större än 30% Ytan är slutavverkad eller där föryngring nyligen skett med plantor som har en medelhöjd som är under 1,3 m Åkermark som inte brukas för tillfället men kan komma att göras i framtiden. Har en distinkt men mindre fast grässvål. Det kan förekomma vallodling eller bete. Fruktodlingar, bärodlingar, salixodlingar eller energiskog Öppen mark Ö1 Mark som är öppen och hävdad med en krontäckning som är mindre än 30 % Ö2 Öppen mark som har vuxit igen med en krontäckning som är mindre än 30% Ö3 Hävdad trädbevuxen hagmark, med en krontäckning över 30% Våtmark VK1 Hävdad våtmark som är öppen, mindre än 30% krontäckning. Kärr, mad eller dylikt men ej mosse VK2 Våtmark som är öppen men inte hävdad, mindre än 30% krontäckning. Kärr, mad eller dylikt men ej mosse VK3 VM1 Våtmark som är bevuxen med träd, mindre än 30% krontäckning. Kärr, mad eller dylikt men ej mosse. Mosse som är trädbevuxen med en krontäckning över 30%. Ingen tillförsel av vatten. VM2 Mosse som är öppen med en krontäckning under 30% Artificiell mark A1 Tomtmark A2 A3 A4 A5 Väg med vägbank Industri och andra hårdgjorda ytor Tätort eller bebyggelse Övriga ytor som inte är hårdgjorda, exempel golfbanor eller lantbruksgårdar 13

16 3. Resultat Biotopkarteringen utfördes i Slereboån den 25:e april 2018 och i Kvarnabäcken den 4:e maj Vid båda tillfällena var vattenföringen låg. Totalt analyserades 69 öringar i Slereboån som var bekräftade vid liv under undersökningen, av dessa hade 21 öringar infektion. 13 stycken hade infektionsgrad 1 och 2, 8 stycken hade infektionsgrad 3. I Kvarnabäcken bekräftades 79 öringar vara vid liv och användes i analysen, av dessa var 42 infekterade med glochidielarver. Av de infekterade hade 40 stycken infektionsgrad 1 2 och 2 stycken infektionsgrad 3. Biotopkarteringen gav 29 protokoll för Slereboån, ett för varje delsträcka. I Kvarnabäcken genererades 36 protokoll, delsträckorna 22 till 28 hade två fåror som karterades var för sig. 3.1 Substrat Figur 2 visar att öringens val av substrat i Slereboån inte följde fördelningen av hela sträckans spridning av substrat (F6,159 = 13,36, p=0,038) (figur 2A och 2B). Det finns dock en osäkerhet med testet då 4 celler hade förväntade värden under 5, som är ett krav för Chi-Square test. Sten togs därför bort men ingen skillnad sågs mellan de 4 grupperingarna (F3,152 =2,23, p=0,526). Samma mönster för val av substrat sågs för icke infekterad öring (figur 2C) medan öring med infektion använde habitat med en större andel block jämfört med icke infekterade individer (81 % vs 57%). Dock sågs ingen signifikant skillnad mellan dem (F1,64=1,695, p=0,193)) (figur 2D). De dominerande substraten var grus, sten och block där block hade den största procentuella fördelningen följt av grus. Slereboån Figur 2 Dominerande substrat och substratval för öring i procent för Slereboån. A) Visar dominerande substrat inom hela sträckan (grus, sten och block). B) Visar substratval för totala antalet öringar för hela sträckan i vattendraget. C) Visar substratval för öring som inte är infekterade med flodpärlmusslans glochidielarver för hela sträckan. D) Visar substratval hos öring som är infekterad med flodpärlmusslans glochidielarver för hela sträckan. 14

17 I Kvarnabäcken (figur 3) följde också öringens substratval fördelningen av substratet för hela sträckan och ingen preferens för något substrat kan ses ((F15,199=19,40, p=0,194) (figur 3A och 3B). Eftersom 16 celler hade förväntade värden under 5 fanns stor osäkerhet, endast de två dominerande substraten block och grus testades därför men ingen skillnad kunde ses (F3,169=0,94, p=0,941). Ingen skillnad sågs heller mellan infekterad öring (figur 3C) och icke infekterad öring (figur 3D) (F1,70=0,17, p=0,676), utan de följde fördelningen av substratet längs hela sträckan. De dominerande substraten för hela sträckan i Kvarnabäcken är silt, sand, grus, sten, block och grovdetritus där sand och block hade störts procentuell spridning. Kvarnabäcken Figur 3 Dominerande substrat och substratval för öring i procent för Kvarnabäcken. A) visar dominerande substrat inom hela sträckan (silt, sand, grus, sten, block och grovdetritus). B) visar substratval för totala antalet öringar för hela sträckan i vattendraget. C) visar substratval för öring som inte är infekterade med flodpärlmusslans glochidielarver för hela sträckan. D) visar substratval hos öring som är infekterad med flodpärlmusslans glochidielarver för hela sträckan. 3.2 Strömförhållande I figur 4A och 4B i Slereboån kan man se en procentuell skillnad där öring valde områden som dominerades av strömmande förhållanden (69 % vs 55 %) men inga av grupperna skiljde sig åt (F9,165 = 15,12, p = 0,088). Även när celler med förväntade värden under 5 tagits bort ficks ingen skillnad mellan dem (F6,163 = 0,85 p = 0,838). Både infekterad (figur 4D) och icke infekterad (figur 4C) öring visade samma procentuella fördelning mellan strömförhållandena som för totala antalet arter och skiljde sig inte åt mellan varandra (F1,68 = 0,01, p = 0,92). Av de dominerande strömförhållande var störst andel strömmande följ av svagt strömmande. 15

18 Slereboån Figur 4 Dominerande strömförhållande och val av strömförhållande för öring i procent för Slereboån A) visar dominerande strömförhållande inom hela sträckan (Lugnflytande, svagt strömmande, strömmande och forsande). B) visar val av strömförhållande för totala antalet öringar för hela sträckan i vattendraget. C) visar val av strömförhållande för öring som inte är infekterade med flodpärlmusslans glochidielarver för hela sträckan. D) visar val av strömförhållande hos öring som är infekterad med flodpärlmusslans glochidielarver för hela sträckan. I figur 5 i Kvarnabäcken fanns också viss procentuell skillnad mellan öringens val och strömförhållandenas fördelning (figur 5A och 5B (28 % vs 39 %)) men inga av grupperna skiljde sig åt (F9,194 = 6,89, p = 0,649). Ingen skillnad kunde ses även när de celler med förväntade värden under 5 avlägsnades (F6,170= 4,87, p = 0,560). Infekterade öringar (figur 5D) visade ingen preferens för någon typ av strömförhållande jämfört med icke infekterade öring (figur 5C (F2,71=2,91, p = 0,230)). Dominerande strömförhållande inom hela sträckan var strömmande vatten följt av svagt strömmande och lugnflytande. 16

19 Kvarnabäcken Figur 5 Dominerande strömförhållande och val av strömförhållande för öring i procent för Kvarnabäcken A) Visar dominerande strömförhållande inom hela sträckan (Lugnflytande, svagt strömmande, strömmande och forsande). B) Visar val av strömförhållande för totala antalet öringar för hela sträckan i vattendraget. C) Visar val av strömförhållande för öring som inte är infekterade med flodpärlmusslans glochidielarver för hela sträckan. D) Visar val av strömförhållande hos öring som är infekterad med flodpärlmusslans glochidielarver för hela sträckan. 3.3 Medeldjup Medeldjupet vid låg vattenföring för hela sträckan som undersöktes i Slereboån var 25,2 cm. Öringarna befann sig på ett medeldjup något under på 24,1 cm. Medeldjupet för öringar som inte var infekterade låg på 23,7 cm och infekterade öringar befann sig på ett medeldjup på 23,3 cm. I Kvarnabäcken låg medeldjupet vid låg vattenföring på 32,7 cm för hela sträckan som undersöktes. Öringarna befann sig på ett medeldjup på 33,2 cm. För öringar som inte var infekterade låg medeldjupet på 30,5 och öringar med glochidielarver befann sig på ett medeldjup på 36,2 cm. Fördelningarna var så lika att statistiskt test inte utfördes då det var tydligt att ingen skillnad i medeldjup fanns inom vattendragen för de olika grupperingarna av öring och totala medeldjupet. Bredden i Slereboån var 3,8 meter och i Kvarnabäcken 2,4 meter. 3.4 Grov död ved I figur 6 visas antalet grov död ved och fördelningen av öring beroende på mängden död ved i Slereboån. Öringarnas val av delsträckor med grov död ved följde totala fördelningen av grov död ved längs hela sträckan (figur 6A och 6B). För öring utan glochidielarver följdes samma 17

20 fördelning som för totala antalet öringar (figur 6C). Öringar med glochidielarver hade procentuellt fler individer inom delsträckor med ingen död ved alls, 57 % (figur 6D). Fördelningen var så lika att Chi-Square test inte utförde då det är tydligt att ingen skillnad i grov död ved fanns beroende på infektion eller inte. Dessutom var den grova döda veden så sparsam att de troligen ändå inte skulle säga något om öringen. Slereboån Figur 6 Grov död ved jämfört med antal öringar inom respektive delsträckor i Slereboån. A) visar antal grov död ved procentuellt fördelat över hela sträckan. B) visar antal grov död ved inom de delsträckor där öringen befinner sig. C) visar antal grov död ved och vad öring utan glochidielarver har preferens för. D) visar antal grov död ved och vad öring med glochidielarver har preferens för. För Kvarnabäcken (figur 7) visas fördelning av antal grov död ved och för vilket antal per delsträcka som öringen dominerar (figur 7A och 7B). Fördelningen för öringen tycktes inte skilja sig inte åt från fördelningen av grov död ved längs hela sträckan. Figur 7C visar fördelningen för öring utan glochidielarver och för vilket antal grov död ved per delsträcka som de dominerar, vilket inte heller tyckts skilja sig från totala fördelningen. Figur 7D visar fördelningen för öring med flodpärlmusslans glochidielarver, vilket inte avvek från totala antalet grov död ved i vattendraget. Fördelningen var så lika och antal av ved så liten att Chi-Square test inte utfördes då det var tydligt att ingen skillnad i grov död ved fanns beroende på infektion eller inte. 18

21 Kvarnabäcken Figur 7 Grov död ved jämfört med antal öringar inom respektive delsträckor i Kvarnabäcken. A) visar antal grov död ved procentuellt fördelat över hela sträckan. B) visar antal grov död ved inom de delsträckor där öringen befinner sig. C) visar antal grov död ved och vad öring utan glochidielarver har preferens för. D) visar antal grov död ved och vad öring med glochidielarver har preferens för. 3.5 Övriga variabler Biotopkarteringen för de båda vattendragen genererade en stor mängd data för olika variabler. Nedan följer majoriteten av variabler som undersöktes. Slereboåns närmiljö dominerades av blandskog på båda sidor om vattendraget, några av delsträckorna i början av sträckan som karterades hade dominerande miljö i form av brukande åkermark och på vänster sida en grusväg cirka meter från vattendragets fåra. Skyddszonen på höger sida var runt 30 meter. Kvarnabäckens närmiljö dominerades av brukande åkermark i form av bete samt en del lövskog mellan delsträckorna 22 till 29. Skyddszonen på höger sida var endast ett par meter längs hela vattendragets sträcka som karterades, vänster sida hade också mellan delsträckorna 1 till 22 endast någon meters skyddszon. Vänster sidas skyddszon mellan delsträckorna 22 till 29 hade en skyddszon på cirka meter. Båda vattendragen var påverkade och hade upplagd sten, samt var fördjupade inom vissa delsträckor. Åtgärder hade utförts där en del av den upplagda stenen lagts tillbaka, främst i Slereboån. Skuggningen var relativt lika längs hela sträckorna där den dominerande klassen för båda vattendragen var 2 (5 50 % täckning). Vegetationens dominerande klass var 1 (>5% täckning) och var främst påväxtalger, övriga mossor och rotade växter. De flesta delsträckor fick klassen 0 och saknade vegetation helt i vattendragens fåra. 19

22 Planformen klassades som rak till svagt ringlande (A) som dominerande följ av ringlande eller svagt meandrande (B) för de båda vattendragen. I Kvarnabäcken fanns två olika hydromorfologiska typer; vattendrag i finkornigt sediment (Ex) och branta vattendrag med sten och turbulent flöde (Bx). Undertypen till B klassades för flera delsträckor som kaskadvattendrag (Bk). I Slereboån var det de två hydromorfologiska typerna; vattendrag med regelbundet växlande strömsträckor och höljor (Cx) samt branta vattendrag med sten och turbulent flöde (Bx). Dalgångens inneslutning var i Slereboån låg (Dl) och i Kvarnabäcken måttlig (Dm). 4. Diskussion Resultatet visar en tendens på att öringar i Slereboån har preferens för blockrika områden, då det ser ut som att substratets fördelning skiljer sig utmed sträckan som undersöktes. Det finns också indikationer på skillnad i val av substrat i Slereboån beroende på om öringen är infekterad med flodpärlmusslans larver eller inte. I figur 1 för Slereboån ser man en ökning i val av blockrika delsträckor för infekterad öring, strax över 20 %, men det är ingen skillnad som kan styrkas av statistiska test. Trenden som ändå kan ses för val av block stämmer bra överens med tidigare studier, bland annat Filipsson et al. (2016) som såg en försämrad konkurrensförmåga och aktivitet hos infekterad öring. Detta skulle kunna leda till att de gärna gömmer sig i blockrika områden för att öka sina överlevnadschanser. I Kvarnabäcken ser man däremot inte samma skillnad och det verkade inte heller finnas någon trend för infekterad öring att välja områden som dominerades av block. Ingen preferens ses heller för öringen totalt sett, utan val av substrat följer sträckans fördelning av det. Både Armstrong et al (2003) och Heggenes (2002) menade att öringens habitatval är svår att urskilja och att de har en stor variation, vilket stämmer överens med resultaten för Kvarnabäcken när det kommer till substraten. Samtidigt såg de ändå, trots att det ibland är svårt att se i fält, att öring verkade ha preferens för områden som domineras av grövre substrat i form av sten och grus, vilket inte ses i Slereboån eller Kvarnabäcken. För strömförhållande kan ingen skillnad ses mellan infekterad öring och icke infekterad öring. I figur 3 och 4 kan vi se tendens för infekterad öring att välja områden som dominerades av strömmande förhållande, men inga slutsatser kan dras då Pearson Chi-Square testen för båda vattendragen inte visar på någon skillnad. Tydligast ses trenden i Kvarnabäcken, med en ökning på 14 % för infekterad öring. Generellt för all öring sågs också tendens till val av strömmande områden och om så är fallet skulle det stämma överens med Armstrong et al (2003) undersökningar av öringens preferens för strömhastighet, där de valde sten- och grusrika områden med svag till strömmande strömhastighet. Medeldjupet skiljer sig inte heller åt mellan öringar med infektion eller öringar utan infektion i något av vattendraget. Medeldjupet på hela sträckan i Slereboån låg vid undersökningen på 25,2 cm och Kvarnabäcken hade ett medeldjup på 32,7 cm. Utifrån detta kan man se att öringarna väljer att följa vattendragens medeldjup och visar på att det mycket troligen handlar om lokala adaptationer beroende på lokalens utseende. Vilket Armstrong et al (2003) tryckte på i sina undersökningar och att man måste se till varje population av öring för sig för att förstå deras val av habitat. Detta är troligen också anledningarna till att miljöerna de visar preferens för är så olika även för substrat och strömförhållanden mellan de två vattendragen, där de anpassat sig till respektive vattendrags miljöer. Det kanske i praktiken är omöjligt att i fält dra några generella riktlinjer gällande öringens val av miljö, utan att man istället behöver undersöka populationer var för sig. Dessutom kan det också bero på att öring inte har preferens för någon miljön utan har hög överlevnad i de flesta typer av habitat. Fördelningen av grov död ved verkar inte ha någon inverkan på öringen både beroende eller oberoende av infektion. I Slereboån tycks områden utan någon grov död ved väljas av öringen, 20

23 medan det i Kvarnabäcken fanns preferens för områden med ett lågt antal grov död ved, mellan 1 6 i antal. Eftersom fördelningen hos öring inte skiljde sig åt från den totala fördelningen av antal grov död ved, kan inga slutsatser dras utifrån dess betydelse för öringens val av habitat. Ser man till de båda vattendragen så var antal grov död ved relativt sparsamt. Om det funnits mer död ved i Slereboån hade chansen varit stor att man sett ett samband mellan den grova döda veden och delsträckor som dominerades av block, då grov död ved gärna fastnar där. Det hade kunnat leda till att den infekterade öring i ännu större utsträckning valt dessa områdena, eller så fanns det redan så mycket gömslen bland de blockrika områdena att den döda veden inte tillförde något. Testerna hade viss svaghet i sig eftersom många celler hade värden under 5, vilket är ett kriterium för Pearson Chi-Square test. När dessa variabler togs bort kunde testen utföras men då saknades en del data som också, kan ha påverkat resultatet och borde varit med då de fortfarande spelar en viktig roll. Fisher s exact test hade kunnat användas istället men det förutsätter att data är i 2 x 2 celler, vilket endast var fallet mellan infekterade och icke infekterade öringar men då var variablerna under 5 borttagna och Pearson Chi-Square kunde användas. Varför de båda vattendragen skiljer sig åt, där mycket tydligare trend ses i substratet för Slereboån, kan bero på deras olika historia. I Slereboån har flodpärlmusslan funnits så länge man kan minnas, troligen sedan förra istiden. Medan de i Kvarnabäcken försvann på 1950-talet och planterades ut igen Flodpärlmusslan har därför inte levt lika länge tillsammans med öringen i Kvarnabäcken. Detta kan ha lett till att öringen i Slereboån har hunnit utveckla ett beteende där de anpassat sig i större grad till att leva med glochidielarverna. De infekterade öringarna som valt att leva i blockrika områden har då fått en högre överlevnad och har på så sätt evolverat fram detta beteende. I Kvarnabäcken där musslorna nyss introducerats har öringarna inte haft tiden till att anpassa sig och beteendet för val av habitat har inte hunnit ändras (Wengström, N., personlig kommunikation, 17 maj 2018). En annan anledning till att effekterna inte är jättetydliga i båda vattendragen kan vara att infektionsgraden hos många av de infekterade öringarna var låg, klass 1 2 det vill säga en infektionsgrad mellan larver. Eftersom Filipsson et al. (2016) och Taeubert & Geist (2012) inte såg någon stor påverkan av låg infektionsgrad av glochidielarver på öringen kan detta vara orsaken till att inga tydliga effekter ses. De såg nämligen negativa effekter först när infektionen låg runt 800 larver per gram av öringens vikt och över det. Klass 3 i denna undersökningen hade över 100 larver och kan i praktiken innebära allt mellan 100 och 1000 larver. Det blir då svårt att säga vilken grad av infektion klass 3 hade och ifall de hade en tillräckligt hög infektion för att ha påverkats i större grad. I Slereboån där man såg en tendens för förändrat substratval hos öring trots låg infektionsgrad så tyder det ändå starkt på att flodpärlmusslan har en påverkan på öringens val av habitat. Det kan också bero på en coevolution mellan arterna. Fler och större studier bör utföras inom ämnet för att kunna dra några säkra slutsatser kring hur flodpärlmusslan påverkar öringens habitatval. Ett problem i denna studie var att de öringar som i slutändan kunde användas i analysen var för få och för få hade en tillräckligt hög infektionsgrad. I framtida studier bör fler öringar både med och utan infektion inkluderas, samt fler vattendrag. Dessutom rekommenderas också att studier i labb utförs där olika habitat konstrueras för att sedan kunna jämföras med studier i fält. Eftersom inga statistiska analyser kan stärka resultaten måste hypotesen förkastas. Det går dock som nämnts innan se att öringen i Slereboån visar en stark tendens för preferens av blockrika områden. Eftersom det både är fältstudier där tydliga resultat oftast är svåra att få och att det är 21

24 många öringar med låg infektionsgrad, så visar ändå den 20 % ökning av blockrika områden på att skillnader finns. Resultaten skulle förmodligen bli starkare statistiskt sett med ett större antal replikat men de skillnader vi kunnat se indikerar att öringens habitatval påverkas av flodpärlmusslans glochidielarver i Slereboån. Även för strömförhållande tyder resultatet på att infekterad öring väljer strömmande områden i större utsträckning i båda vattendragen, detta stärker det ännu mer att glochidielarverna utgör en påverkan på öringen. Varför det är så kan man bara spekulera om, förmodligen handlar det om en kapplöpning arterna emellan där öringen i Slereboån just nu lyckats anpassa sig. Historian för de båda vattendragen är mycket viktigt för att förstå skillnaderna som ses emellan samt att larverna faktiskt sitter på öringens gälar vilket borde ge negativa effekter på respirationen och då påverka öringens beteende för val av habitat. Som nämnts tidigare bör vidare undersökningar både i fält och på labb utföras för att kunna påvisa dessa trender. Denna studie visar ändå på att det är viktigt att vid bevarandearbetet inte bara tänka på områden som passar flodpärlmusslans krav utan även områden där infekterad öring kan vila för att öka sin överlevnadschans. Detta så att vi återigen ska kunna se vattendrag som myllrar av dessa två fascinerande arter. 7. Tackord Jag vill rikta ett stort tack till alla som varit del av detta arbete och hjälpt mig under arbetets gång. Först vill jag säga ett stort tack till min handledare Johan Höjesjö vid institutionen för biologi och miljövetenskap för all hjälp och vägledning. Jag vill också tacka Niklas Wengström, fiskevårdskonsulent på sportfiskarna i Göteborg som varit ett stort stöd och hjälp på vägen. Till sist vill jag också tacka Leona Milec som hjälpt mig otroligt mycket ute i fält och under vägens gång. 22

25 8. Referenslista Armstrong, J.D., Kemp, P.S., Kennedy, G.J.A., Ladle, M., & Milner, N.J. (2003). Habitat requirements of atlantic salmon and brown trout in rivers and streams. Fiskeries Reasearch, 62, Artdatabanken. (2015). Salmon Trutta, Öring. Hämtad: , från Artdatabanken. (2015). Margaritifera margaritifera, flodpärlmusslan. Hämtad: Bauer, G. (1992). Variation in the Life Span of the Freshwater Pearl Mussel. Journal of Animal Ecology, 61, Bauer, G. (1987). Reproductive strategy of the freshwater pearl mussel Margaritifera margaritifera. Journal of Animal Ecology, 56(2), Eybe, T., Thielen, F., Bohn, T., & Sures, B. (2014). Influence of the excystment time on the breeding sucess of juvenlie freshwater pearl mussels (Margaritifera margaritifera). Aquatic conservation: Marine and freshwater ecosystems, 25, doi: /aqc.2471 Filipsson, K., Petersson, T., Höjesjö, J., Piccolo, J.J., Näslund, J., Wengström, N., & Österling, E.M. (2016). Heavy loads of parasitic freshwater pearl mussel (Margaritifera margaritifera L.) larvae impair foraging, activity and dominance performance in juvenile brown trout (Salmo trutta L.). Ecology of freshwater fish, 2018;27, doi: /eff Havs- och Vattenmyndigheten. (2017). Åtgärdsprogram för flodpärlmussla (Margaritifera margaritifera). Göteborg: Havs- och vattenmyndigheten Havs- och Vattenmyndigheten, Länsstyrelserna. (u.å). Biotopkartera md mobil applikation. Hämtad , från Heggenes, J. (2002). Flexible Summer Habitat Selection by Wild Allopatric Brown Trout in Lotic Environments. Transactions of the American Fisheries Society, 131, Länsstyrelsen Västra Götaland, vattenvårdsenehet. (2012). Fiskevårdsplan; för sjöar och vattendrag i Enningdalälvens avrinningsområde. Västra Götaland: Länsstyrelsen Västra Götaland 23

26 Länsstyrelsen Jönköping län. (2017). Biotopkartering vattendrag. Metodik för kartering av biotoper i och i anslutning till vattendrag. Februari, Meddelande nr 2017:09. Jönköping: Länsstyrelsen i Jönköping län. Länsstyrelsen Jönköping län. (2017). Hymoinfo. Hämtad , från Naturvårdsverket. (2010). Konventionen om biologisk mångfald och svensk naturvård: Sammanfattning av Sveriges fjärde nationella rapport till sekretariatet för konventionen om biologisk mångfald. Stockholm: Naturvårdsverket Roussel, J.-M., Haro, A., & Cunjak, R.A. (2000). Field test of a new method for tracking small fishes in shallow rivers using passive integrated transponder (PIT) technology. Canadian Journal of Fisheries and Aquatic Sciences, 57, Secretariat of the Convention on Biological Diversity (SCBD). (2007). Convention on the Biological Diversity: introduction. Hämtad från Taeubert, J-E., & Geist, J. (2017). The Relationship between the Freshwater Pearl Mussel (Margaritifera margaritifera) and its Hosts. Biology Bulletin, 44(1), doi: /s Taeubert, J-E., & Geist, J. (2013). Critical swimming speed of brown trout (Salmo trutta) infested with freshwater pearl mussel (Margaritifera margaritifera) glochidia and implications for artifical breeding of an endangered mussel species. Parasitology Research, 112, doi: /s Tamario, C., Degerman, E. & Sers, B. (2017). Utvärdering av elfiskemetodik i nationella programmet transektmätningar. (Hämtad från Sportfiskarna Göteborg). Taskinen, J., Berg, P., Saarinen-Valta, M., Välilä S., Mäenpää, E., Myllyne, K., & Pakkala, J. (2011). Effect of ph, iron and aluminium on survival of early life history stages of the endangered freshwater pearl mussel Margaritifera margaritifera. Toxicological & Environmental Chemistry, 93(9), doi: / The IUCN Red List of Threatened Species (IUCN). (2017). Margaritifera margaritifera. Hämtad: från Thomas, G.R., Taylor, J., & de Leaniz, C.G. (2013). Does the parasitic freshwater pearl mussel M. margaritifera harm its host?. Hydrobiologia, 735, doi: /s

27 Wengström, N., Wahlqvist, F., Näslund, J., Aldvén, D., Závorka, L., Österling, M.E., & Höjesjö, J. (2016). Do individual activity patterns of brown trout (salmo trutta) alter the exposure to parasitic freshwater pearl mussel (margartifera) Larvae?. Ethology: international journal of behavioural biology, 122, doi: /eth Österling, M.E., Arvidsson, B.L., & Greenberg, L.A. (2010). Habitat degradation and the decline of threatened mussel Margaritifera margaritifera: influence of turbidity and sedimentation on the mussel and it s host. Journal of Applied Ecology, 47, doi: /j x Österling, M.E., & Högberg, J-O. (2013). The impact of land ute on the mussel Margartifera margaritifera and its host fish Salmo trutta. Hydrobiologia, 735, doi: /s Österling, M.E., & Mejdell Larsen, B. (2013). Impact of origin and condition of host fish (Salmo trutta) on parasitic larvae of Margaritifera margaritifera. Aquatic Conservation: Marine and Freshwater Ecosystem, 23, doi: /aqc

28 9. Bilagor Fältprotokoll för protokoll A. Hämtad från: Länsstyrelsen Jönköping län, (2017). 26

29 27

30 28