Den teoretiska grundvalen. SAMMANDRAG: Nato och medierna. Den i offentligheten förda diskussionen om Finlands säkerhetspolitik

Transkript

1 1 SAMMANDRAG: Nato och medierna. Den i offentligheten förda diskussionen om Finlands säkerhetspolitik Undersökningens utgångspunkter Undersökningens syfte är att reda ut hur Natodiskussionen har förts i de finländska medierna åren I bakgrunden förekommer också en mera vittomfattande fråga som är svår att besvara på ett empiriskt verifierbart sätt: vilken andel har medierna och den offentliga diskussion som de förmedlar i det att Finland alltjämt har valt den militära alliansfriheten som sin linje? Har medierna fört ut frågan till allmänheten på ett sådant sätt att alliansfriheten har setts som det bästa alternativet, har media drivit Finland in i Nato eller har den säkerhetspolitiska linjen utformats oberoende av medias verksamhet? Undersökningen ger material för resonemang om dessa frågor men inte ett direkt svar beträffande medias inverkan. I undersökningen fattas inte heller ställning till om Finland borde ansluta sig till Nato. Undersökningen har genomförts som ett ettårigt projekt vid forskningsenheten för journalistik vid Tammerfors universitet. Undersökningen har beställts av utrikesministeriet och försvarsministeriet. Undersökningen syftar till att fördjupa förståelsen för den roll offentligheten och medierna spelar när det gäller att behandla frågor av stora mått. I bakgrunden finns också frågan om hur väl media förmår fylla sin plats som en av det demokratiska samhällets hörnstenar. En fungerande demokrati förutsätter en väljarkår som åtminstone i viss mån är medveten om de samhälleliga frågorna och diskussionsämnena. För att en sådan väljarkår skall kunna skapas och hållas à jour med tiden behövs media genom vilkas förmedling beslutsfattarnas planer, beslut och åtgärder kan underställas kritisk granskning och göras till föremål för diskussion. Alla är säkerligen inte eniga om hur väl en sådan positiv offentlighetsuppfattning avbildar verkligheten, men knappast är det någon som hävdar att förfarandet inte vore önskvärt. Medierna konstruerar och upprätthåller dagligen en arena där diskussion om samhälleligt betydande frågor förs. Vid sin beskrivning av händelserna i världen målar media upp ett visst slags landskap inför våra ögon. Varje gång när vi knäpper på televisionen eller radion eller öppnar en tidning har vi framför oss ett stycke samhälle. Som mediaforskarna Kauko Pietilä och Klaus Sondermann har kommit underfund med inte bara berättar media om samhället utan de är på sätt och vis i sig själva samhället. Samhället, liksom också den offentliga diskussionsarenan, består av ett flertal aktörers val och interaktion. Samhällets funktion är ett kontinuum som består av dessa otaliga små och stora val. Valens och begränsningarnas summa är också journalistik. Varje dag när redaktörerna gör nyheter väljer de något av de otaliga möjliga sätt på vilka de kan sammanställa en journalistisk text av det valda materialet. I denna undersökning understryks journalisternas egen aktiva roll i utformningen av den journalistiska offentligheten. På valet av ämnen, synpunkter och begränsningar inverkar givetvis den verklighet om vilken rapporten görs, men redaktörernas egna val är av stor betydelse för slutresultatet. Redaktören är informationens portvakt. Den teoretiska grundvalen Den teoretiska grundvalen för denna undersökning är konstruerad genom sammankoppling av agenda setting- och artikulationsteorierna. Agenda setting begreppet skapades av medieforskarna Maxwell McCombs och Donald Shaw när de undersökte nyhetsrapporteringen kring 1968 års presi-

2 2 dentvalskampanj i Förenta Staterna och väljarnas åsikter om olika valteman. Artikulationsteorin har utvecklats av den brittiske kulturforskaren Stuart Hall. I många masskommunikationsundersökningar har man lagt märke till att media inte egentligen fastställer vilken åsikt människor har om frågorna utan snarare inverkar på vilka de frågor är som människor överhuvudtaget har åsikter om. Enligt Agenda setting teorin innebär medias största maktutövande att de bygger upp den samhälleliga dagordningen och lyfter upp olika diskussionsämnen på agendan och när de gör detta ger de samtidigt något annat ämne mindre uppmärksamhet eller underlåter helt att informera om det. Enligt den ovan nämnda undersökningen av presidentvalet i Förenta Staterna hade media en tydligt märkbar inverkan på vilka samtalsämnen människorna ansåg vara viktiga. Artikulationen har två betydelser. För det första innebär artikulationen att man talar, uttalar sig och uttrycker sina tankar. För det andra visar artikulationen hur olika ideologiska ämnen och sätten att tala om sakerna fogas samman. Vid undersökningen av Nato-diskussionen är artikulationsteorin till hjälp när det gäller att förstå vilka sammanhang Nato hänförs till när man talar om alliansen. Man kan t.ex. tala om Nato som en modern krishanteringsorganisation som utför fredsarbete i världens oroliga hörn. Man kan också tala om Nato genom att hänvisa till de historiska erfarenheterna eller t.ex. till relationerna mellan Ryssland och Finland. Om Nato-nyheterna illustreras med bilder av kravattförsedda politiker förmedlas ett helt annat intryck av militäralliansen än om bilderna visar jaktplan, stridsvagnar och kärnvapenrobotar. Det är motiverat att anta, att Nato-diskussionens synlighet i offentligheten inverkar på människornas kunskaper och bedömningsgrunder. Om många artiklar som behandlar Nato publiceras i media blir Nato en fråga som är allt mer bekant för människorna och utgör en del av deras dagliga diskussioner. Genom att hålla Nato-diskussionen synlig i rubrikerna låter media indirekt förstå, att det är fråga om en viktig sak som det är viktigt att ta ställning till. Media kan alltså lyfta upp något ämne på den samhälleliga agendan. När ämnet befinner sig på ytan börjar det andra agenda setting -skedet: olika synpunkter på ämnet kan understrykas. Med tanke på Nato-diskussionen är det också viktigt att utreda i vilket sammanhang man talar om Nato. En av utgångspunkterna för denna undersökning är iakttagelsen att det i Nato-diskussionen i själva verket förekommer två olika slag av Nato: å ena sidan är Nato en militärallians avsedd för medlemmarnas inbördes territorialförsvar, å andra sidan däremot en krishanteringsorganisation med världsomfattande verksamhet. Nato har otvivelaktigt bägge dessa sidor, men olika debattörer betonar dem på olika sätt. Här kommer vi till artikulationsteorins centrala fråga: vilka samtalsämnen skall fogas till varandra? Material och metoder Undersökningen baserar sig på kvantitativ och kvalitativ innehållsanalys av ett omfattande mediamaterial samt på intervjuer. Materialet består av tre delar: 1) I Finlands största dagstidningar Helsingin Sanomat, Ilta-Sanomat, Aamulehti och Iltalehti under tiden publicerade artiklar om Nato och/eller EU:s gemensamma säkerhets- och utrikespolitik (sammanlagt artiklar). Detta material insamlas systematiskt och analyseras statistiskt. Därvid strävar man till att skapa en helhetsbild som täcker den dominerande tidningspressens Nato-journalistik.

3 3 2) Ett selektivt sampel av tidningsartiklar som behandlar Nato-diskussionen samt av televisionens och radions nyhets- och aktualitetsprogram under tiden Detta material analyseras kvalitativt, och därvid försöker man beskriva de väsentliga dragen i Nato-diskussionen och diskussionens mest betydande punkter. 3) Temaintervjuer med fyra redaktörer och fyra sakkunniga specialiserade på säkerhetspolitik. Med hjälp av intervjuerna försöker man förstå Nato-publiciteten ur den synpunkt som företräds av dem som själva varit med om att utforma den antingen som representanter för media eller som informationskälla för redaktörerna. Innehållsanalys är den forskningsmetod som används vid kvantitativ analys. Den innebär att materialet klassificeras enligt vissa på förhand definierade variabler. Själva händelsen utgör observationsenhet, och den kan vara antingen en nyhet, en ledare, en kolumn eller ett inlägg i insändarspalten. För varje artikel kodas variablernas värden, och till slut behandlas uppgifterna med ett kalkyleringsprogram. I den kvalitativa analysen försöker man beskriva de väsentliga dragen i materialet, men där söker man inte efter statistiska nyckeltal såsom i den kvantitativa analysen. Vid temaintervjun framskrider diskussionen med stöd av vissa på förhand fastställda teman, men frågorna har inte slagits fast i detalj. Detta gör det möjligt för de intervjuade att berätta om sakerna med egna ord. Temaintervjun är friare än formulärintervjun, men inte helt fri såsom djupintervjun. Forskningsresultaten Det främsta resultatet av undersökningen var att Natofrågan i finländska media oftast skildras som en intern politisk fråga för Finland. Samtidigt har ett eventuellt medlemskaps militära och politiska sidor fått mindre uppmärksamhet. Också tidningsskriveriernas skildring stöder intrycket att Natomedlemskapet är framför allt en politisk och inte så mycket en militär fråga. I media förekommer inte någon konspiration som syftar till att föra in Finland i Nato eller att bevara Finland alliansfritt, men nyhetsarbetet styrs av många slag av oskrivna kutymer och principer som inverkar på den offentliga bild av Nato som förmedlas och därigenom på den allmänna opinionen. Dessa kutymer som förekommer i media kan sammanfattas som följer: Kutymer som stöder Finlands militära alliering Media håller Natofrågorna synligt framme i offentligheten (Nato blir småningom en bekant sak och en del av den dagliga diskussionen). Redaktörerna ifrågasätter beslutsfattarnas försäkranden om Finlands fortsatta alliansfrihet (man låter förstå att Finland i alla händelser kommer att ansluta sig till Nato) I ledare och kolumner manas politikerna att snabbt fatta beslut om Nato. Kutymer som stöder nuläget Media förmedlar till sådana budskap till medborgarna enligt vilka Finland alltjämt kommer att förbli militärt alliansfritt. Media berättar anslående om de kriser i världen (bl.a. Kosovo och Irak) på grund av vilka Nato förknippas med negativa föreställningar.

4 4 I Gallupnyhterna berättas återkommande att majoriteten av medborgarna motsätter sig militär alliering. Det är svårt att bedöma vilkendera kutymen - stödet för eller motståndet mot Nato som i högre grad har påverkat den allmänna opinionen. Enligt opinionsundersökningarna önskar största delen av finländarna att landet förblir militärt alliansfritt, men å andra sidan bedömer också majoriteten att Finland är på väg mot Natomedlemskap. Det är motiverat att anta, att medias sätt att spana in i framtiden och ifrågasätta den förhärskande linjen (militär alliansfrihet) har påverkat medborgarnas bedömning, enligt vilken Finland kommer att ansluta sig till Nato. Å andra sidan har den också påverkats av att den säkerhetspolitiska diskussionen saknar öppenhet, vilket å sin sida skapar grogrund för olika konspirationsteorier. Medias sätt att pressa politikerna till rätlinjiga och entydiga ställningstaganden kan förstås mot denna bakgrund. På grundval av intervjuerna ser det ut som om de medvetna val som påverkar Natojournalistiken görs snarare utanför redaktionerna än vid dessa. Den nutida nyhetsjournalistiken är så pass långt rutinerad och ofta brådskande att redaktörerna i allmänhet inte stannar upp för att dryfta faktorer som påverkar deras arbete eller alternativa lösningar. Journalisten är redan enligt sin yrkesbenämning förankrad i det dagsaktuella (det franska ordet jour betyder dag). Också i Natodiskussionerna är ett viktigt kriterium för nyheterna att de är aktuella. I Natodiskussionen är journalisterna sålunda samtidigt beroende och självständiga. Beroende är de när det gäller diskussionens dagordning, som de knappast själva fastställer. Självständiga är de däremot när det gäller sättet att behandla ämnena och valet av tyngdpunkter. Men också där förekommer begränsningar: yrkeskårens interna, oskrivna regler och det sociala trycket skapar normer som man inte gärna avviker särkilt mycket från. Mellan de olika tidningarna förkommer i någon mån olikheter i behandlingen av Natofrågorna, även om tidningarna rätt noga har bevakat både varandras skriverier och diskussionens allmänna dagordning. Denna dagordning består å ena sidan av de politiska beslutfattarnas och de övriga diskussionsdeltagarnas utlåtanden och å andra sidan av de händelser som väcker internationell uppmärksamhet, såsom t.ex. Natos utvidgning och olika slag av kriser. Kvantitativt sett har Helsingin Sanomat mest skriverier, 615, medan Iltalehti har 171 och Ilta-Sanomat 117. I Helsingin Sanomat framstår Nato som en internationell, modern krishanteringsorganisation och Finlands medlemskap ses som en naturlig del av landets västintegration. I eftermiddagstidningarna behandlas Nato mera i ljuset av de i nationellt avseende praktiska frågorna; man diskuterar bl.a. verkningarna av ett eventuellt medlemskap för Finlands försvarssystem och den allmänna värnplikten. I kvällstidningarna kommer de vanliga människorna och deras synpunkter fram mer än i Helsingin Sanomat, som har en Natojournalistik där stilen och betoningarna är nära den politiska elitens begreppsbildning. I fråga om nästan alla de undersökta egenskaperna placerar sig Aamulehti i terrängen mellan Helsingin Sanomat och eftermiddagstidningarna, dock närmare Helsingin Sanomat. I undersökningens kvalitativa del samt vid intervjuerna med redaktörerna framgick, att det existerar en grundläggande spänning mellan journalisterna och makthavarna som har sina rötter i deras olika samhälleliga roller. Denna spänning syns också i Natojournalistiken bl.a. så att beslutfattarnas försäkranden ifrågasätts och krav på konkreta ställningstaganden förs fram. Redaktörerna anser också att förekomsten av ordet Nato i rubriken nästan alltid gör artikeln mer intresseväckande.

5 5 Slutsatser De slutsatser som kan dras på basis av undersökningen är ur journalistikens synpunkt i huvudsak positiva. Journalistiken har lyckats fylla sin plats i det demokratiska samhället genom att behandla Naotofrågan mångsidigt och kritiskt, i det finländska konsensussamhällets anda. Synpunkterna hos dem som understöder och också hos dem som motsätter sig ett Natomedlemskap har förts fram rätt jämlikt. Journalistiken har lyckats ge underlag för den försvarspolitiska redogörelsen som skall ges hösten 2004 genom en relativt omfattande offentlig debatt. Men utrymme för förbättring finns också. Natodiskussionen beskrivs i media oskäligt ofta som en politisk kamp, och organisationens militära och strategisk betydelse förs inte ordentligt fram. För att medborgarna skall få mera detaljerad och djupare information än för närvarande behövs fler skriverier om Natos militära sida och dess eventuella verkningar för Finlands internationella ställning och för försvarsmakten. De säkerhetspolitiska experter som intervjuades för denna undersökning är eniga om, att Natojournalistiken borde behandla frågorna mera omfattande och djupgående än för närvarande samt med beaktande av helheten. Också den internationella synpunkten borde tas i betraktande, för att Natofrågan inte skall anses vara enbart Finlands interna angelägenhet. En annan anmärkning gäller förhållandet mellan journalistiken och medborgarsamhället. I slutet av undersökningen framförs rekommendationen att redaktörerna oftare än för närvarande borde göra det möjligt för beslutsfattarna och medborgarna att sinsemellan föra en offentlig diskussion. I praktiken skulle detta kunna innebära t.ex. att redaktörerna skulle be läsarna lyfta fram sådana frågor om Nato som de anser vara viktiga, och politikerna skulle ombes svara på dessa initiativ från allmänheten. Tanken är att man genom att agera på detta sätt skulle kunna höja medborgarnas intresse för att diskutera politik och gemensamma frågor samt göra sådana synpunkter och argument till föremål för gemensam diskussion som annars skulle förbli dunkla. På så sätt skulle den offentliga diskussionens kvalitet förbättras, och samtidigt skulle också beslutsfattarna få värdefull information om sådana frågor som väljarna anser vara viktiga. Nyckelord: Journalistik, media, offentlig diskussion,nato, säkerhetspolitik, innehållsanalys