Länk till webbsändningen av utrikesministerns anförande på Europahuset

Transkript

1 Länk till webbsändningen av utrikesministerns anförande på Europahuset Anförande av utrikesminister Margot Wallström på Europahuset den 7 februari 2017 Det talade ordet gäller. EU:s säkerhetspolitiska utmaningar Kära åhörare, Jag är mycket glad att vara här i Europahuset idag och tala om de frågor som är så avgörande för vårt framtida Europa. Det är svårt att säga något annat än att de säkerhetspolitiska utmaningar som Europa står inför är stora. Kanske än mer så när vår samtid är så oerhört komplex. I den tid vi lever är det svårt att ens dra gränsen mellan inrikes- och utrikespolitik. Säkerhetspolitiken är kanske det område där denna gränsdragning blivit som allra svårast. När våra demokratiska fundament riskerar att undergrävas av desinformation, eller när klimatförändringar hotar vårt sätt att leva. Var ligger då ansvaret? Hos enskilda länder? På EU? Globalt? Eller kanske på enskilda mediehus? Många frågor tvingar oss att erkänna att rollerna och ansvaret blandas samman på ett sätt som visar att dagens hot är gränslösa och oerhört komplexa. För att vända utvecklingen och gå mot en säkrare morgondag kommer närmare europeiskt samarbete att behövas på en lång rad områden. Inom såväl frågor som rör handelspolitik, liksom frågor om försvar och påverkansoperationer. Jag vill idag lyfta ett antal områden inom säkerhetspolitiken som kommer att bli centrala de kommande åren. Låt mig därför börja med att beskriva det säkerhetspolitiska läget för att sedan diskutera detaljerna kring just det europeiska samarbetet i dessa frågor. Vi har flera samtidiga stora säkerhetspolitiska utmaningar att hantera kriser i öst och i syd, ett försämrat säkerhetspolitiskt läge i vårt eget närområde, påverkansoperationer och cyberangrepp, klimatförändringar och terrorism.

2 Normer, samarbeten och institutioner som är centrala för vår säkerhet ifrågasatta eller satta under tryck från flera olika håll. Rysslands aggression mot Ukraina och illegala annektering av Krim utmanar den europeiska säkerhetsordningen i grunden. Trump-administrationens första steg har inte på någon punkt minskat frågetecknen rörande dess syn på viktiga värderingar och åtaganden. Vi ser allvarliga utmaningar också vad gäller solidariteten och sammanhållningen inom EU. Brexit är det tydligaste exemplet på detta. I det rådande läget är en långsiktig, tydlig och principfast svensk säkerhetspolitisk linje än viktigare. Vår säkerhet gynnas inte av tvära kast. Kombinationen av militär alliansfrihet, stärkt nationell militär förmåga och fördjupade samarbeten med andra, bygger vidare på en svensk modell syftande till att minimera spänningar och bidra till stabilitet, samtidigt som vi på ett realistiskt sätt tar oss an de säkerhetspolitiska utmaningarna. Till denna säkerhetspolitiska linje hör ett starkt försvar för folkrätten och internationella normer som respekten för mänskliga rättigheter, rättsstatens principer och demokrati. Respekten för varje lands territoriella integritet, liksom rätten att göra självständiga säkerhetspolitiska vägval, utgör fundamenten i den europeiska säkerhetsordningen. Upprätthållandet av dessa principer är ett grundläggande säkerhetspolitiskt intresse för Sverige. Dagens hot och utmaningar kräver en bred syn på säkerhet. Regeringen identifierar i den nationella säkerhetsstrategin åtta hot mot Sveriges säkerhet. Det handlar om militära hot, om ökande påverkansoperationer och cyberattacker som riktas även mot Sverige -, om de globala klimatförändringarna, organiserad brottslighet, det ökade hotet från terrorism, hot mot vår hälsa genom pandemier och antibiotikaresistens, och sårbarheter i vår energiförsörjning och infrastruktur. För att möta denna komplexa hotbild ska vi fortsätta att utveckla och använda en mångsidig säkerhetspolitisk verktygslåda. Utöver en stärkt försvarsförmåga handlar det bland annat om att verka förebyggande genom diplomati, medling och förtroendeskapande åtgärder, både i vårt närområde och på den globala arenan. Det handlar om att långsiktigt bygga säkerhet genom handel, biståndssamarbete och mellanstatliga kontakter. Vi strävar efter gemensam säkerhet. Den byggs tillsammans med andra, inte i konfrontation. Det handlar sedan 1 januari om arbetet i FN:s säkerhetsråd, men också om arbetet inom EU och FN, i OSSE, i Europarådet, i vårt partnerskap med Nato och med våra nordiska och baltiska grannländer, inte minst med Finland. Under 2018 kommer Sverige också samtidigt leda fem regionala samarbeten (NMR, N5, NB8, CBSS, BEAC) med fokus på miljö och andra konkreta gemensamma utmaningar. Samarbete och dialog i dessa fora kan främja vår säkerhet i bred bemärkelse. Vi behöver en bredare ansats i sökandet efter nödvändiga kontakter med Ryssland. Utan att ge avkall på vår kritiska hållning kring viktiga frågor strävar vi efter konstruktiva kontakter, vilka ska

3 präglas av fasthet, tydlighet och uthållighet och fokuseras kring frågor av gemensamt intresse. De arktiska frågorna har varit ett sådant område där Ryssland bidragit. I ljuset av denna omvärldsutvecklingen är det europeiska samarbetet idag viktigare än någonsin för Sveriges säkerhet. Europeisk enighet är en förutsättning för att vi ska kunna hävda våra värderingar och intressen. Men vi kan, i ljuset av yttre och inre utmaningar, på intet sätt längre ta samarbetet och sammanhållningen inom EU för givna. Flyktingkrisen fortsätter och sätter sammanhållningen på prov. Den ekonomiska återhämtningen är ojämn och arbetslösheten fortsatt hög i flera länder, inte minst bland ungdomar. Detta förstärker i sin tur populistiska och nationalistiska tendenser. Terroristattacker hotar våra öppna samhällen. Det återstår att se om den nya amerikanska administrationen kommer att stödja den europeiska integrationen. Att i detta läge försvara, bevara och stärka det europeiska samarbetet är av helt central betydelse både för Sveriges säkerhet och välstånd. Vi ska vara en klar och stark röst för en enad, solidarisk och handlingskraftigt union, vars agerande vilar på gemensamma värderingar. Det betyder att även om vi driver våra nationella och enskilda intressen med stor kraft, så är vi också medvetna om att det finns ett pris att betala när samsyn inte kan uppnås. EU:s enighet har ett egenvärde för Sverige, särskilt i detta omvärldsläge. Sverige har stärkt sitt EU-samarbete med Tyskland, som efter Brexit-omröstningen än mer tydligt är den enskilt mest inflytelserika medlemsstaten och ett stabilitetsankare i Europa. Tyskland är också en partner med vilken vi har en hög grad av samsyn vad gäller både värderingar och intressen. Det betyder också att Sverige är tydligt med att de europeiska länderna måste ta ett större samlat ansvar för Europas säkerhet och investera i EU:s säkerhetspolitiska samarbete i hela dess bredd. Sverige har därför varit pådrivande för EU:s globala strategi för utrikes- och säkerhetspolitik. Strategin är ett exempel på hur Sverige, som en mellanstor medlemsstat, genom idéer kan leda och påverka den europeiska utrikespolitiken. Strategin lades fram ett par dagar efter den brittiska folkomröstningen. I motsats till Brexit är strategin ett uttryck för insikten att vi i dessa utmanande tider behöver ett EU som tänker strategiskt, har en gemensam vision och agerar tillsammans.

4 Strategin analyserar ett brett spektrum av de utmaningar som Europa står inför. Den bygger på insikten om att inget av de europeiska länderna har styrkan eller resurserna att på egen hand möta hoten mot vår gemensamma säkerhet. Verklig säkerhet kan bara byggas gemensamt. Den understryker att kopplingen mellan den inre och den yttre säkerheten de senaste åren blivit allt tydligare, i synnerhet vad gäller radikalisering, terrorism, illegal migration och miljöhot. Den utgår mycket tydligt från de värden på vilka EU är grundat värderingar som demokrati, rättstatlighet, multilateralism, respekt för mänskliga rättigheter, rättvisa, jämlikhet, icke-diskriminering, och efterlevnad av internationella konventioner och lagar. Den slår helt riktigt fast att hur vi själva efterlever dessa värderingar är avgörande för vår trovärdighet och inflytande utåt. Den globala strategin är glasklar i sitt försvar för den europeiska säkerhetsordningen och i sitt stöd för en multilateral världsordning med folkrätten och Förenta nationerna som den självklara kärnan. Strategin gör klart att EU måste ta ett större ansvar för sin egen säkerhet på ett antal områden. Och det är riktigt: i det försämrade, komplexa säkerhetsläge finns ett glapp mellan behov och förmåga vad gäller EU:s utrikespolitik. Det gäller att bidra till grannländernas stabilitet och samhälleliga utveckling. Här är EU-utvidgningen fortsatt ett viktigt instrument, liksom Östliga Partnerskapet. Det gäller ökade insatser i hela konfliktcykeln från konfliktförebyggande till stabilisering i post-konfliktsituationer. Europeiska rådet fattade i december viktiga och framåtblickande beslut om säkerhet och försvar. Det handlar om att på olika sätt att utveckla förmågan till gemensamma insatser för att förebygga och hantera kriser både med civila och militära medel. Det är viktigt att dessa beslut genomförs skyndsamt och fullt ut nu under våren. Sverige kommer aktivt bidra till detta. Det är centralt att utveckla EU:s förmåga att agera snabbt och flexibelt. Sverige är pådrivande för att EU på den civila sidan ska få en bättre snabbinsatsförmåga och vill också utveckla EU:s s k stridsgrupper. Att EU har en trovärdig förmåga och kan vara snabbt på plats är centralt för att kunna förebygga konflikter. Tidig varning måste kunna följas av tidigt agerande. Vi vill också se att EU samverkar närmare med FN som redan idag är unionens viktigaste partner på fältet. Sverige ska vara FN:s bästa vän i EU och EU:s bästa vän i FN. Avslutningsvis vill jag understryka att säkerhetspolitik i vår tid är en balansakt. Kanske än mer så sedan det amerikanska presidentvalet.

5 Det är en balansakt mellan intressen och värderingar där vi måste lyckas upprätthålla och vara tydliga med våra svenska intressen samtidigt som vi värnar våra värderingar och multilateralismen är central i detta. För en värld där den enda enigheten är den om egenintresset är en säker väg till en otrygg framtid. Eller som Tomas Tranströmer uttryckte saken i sin dikt "Osäkerhetens rike": "En hjälm som bärs av ingen har tagit makten." Vi måste se till att motverka detta. Att bygga en säkerhetspolitik som håller ihop EU och som skapar samarbeten mellan länder. Källa: Regeringen.se 08 februari 2017