Biologiska undersökningar i samband med muddring av Örserumsviken - Slutrapport

Transkript

1 Institutionen för naturvetenskap Biologiska undersökningar i samband med muddring av Örserumsviken - Slutrapport Susanna Andersson Mars 21 ISSN Rapport 21:3

2

3 Biologiska undersökningar i samband med muddring av Örserumsviken - sam man fatt ning av re sul tat från åren 2-29 Under åren 2-29 genomförde Linnéuniversitetet i Kalmar biologiska undersökningar i Örserumsviken för att dokumentera och följa förändringar i vikens växt- och djursamhällen i anslutning till den omfattande muddring som genomfördes under åren Motsvarande undersökningar genomfördes även i två likartade vikar belägna norr om Västervik. Betydligt friskare sediment efter muddringen Före saneringen var Örserumsvikens botten täckt av gyttja med inblandade fiberrester från Westerviks pappersbruks verksamhet. Halterna av PCB och kvicksilver var höga. På flera platser noterades vita ansamlingar av svavelvätebakterier på ett svart sediment vilket är tecken på dåliga syreförhållanden vid botten. Rester och lukt av petroleumprodukter noterades också på vissa platser. Den organiska halten i sedimentet var mycket hög, hela 44 % i den inre delen av viken. En förklaring till den höga glödförlusten kan vara sedimentets innehåll av pappersfibrer, samt mycket växtrester från viken. Vid muddringen avlägsnades i de grundaste delarna upp till en meter av bottensedimentet och glödförlust (%) MUDDRING MUDDRING Inre Veg Yttre Veg Yttre Sed 1 aug aug Utrikeviken Kuggviken Gamlebyviken Västervik Örserumsviken deponerades på land. Efter genomförd muddring var den organiska halten i nivå med vad som uppmätts i de två referensvikarna. Det förorenade sedimentet påverkade östersjömusslans beteende negativt vid ett nedgrävningsförsök före saneringen (21). 29 hade dessa effekter försvunnit. Bottenlevande djur Utrikeviken och Kuggviken är liksom Örserumsviken relativt grunda och välavgränsade växtklädda vikar, och har fungerat som referensvikar vid utvärderingen av resultaten från Örserumsviken. Åren efter saneringen utvecklades bottenfaunasamhället successivt Muddringen sänkte den organiska halten i sedimentet avsevärt i de grundare, vegetationsklädda partierna av Örserumsviken. Sedan 23 har den legat relativt stabilt och ungefär i samma nivå som i referensvikarna (tomma markeringar i figuren). GLÖDFÖRLUST Glödförlusten är ett mått på hur stor andel av t ex ett sediment som består av organiskt material, som rester av växter eller djur. Vid nedbrytning av organiskt material går det åt syre. Är den organiska halten hög blir syreåtgången vid nedbrytningen också hög- vilket i vissa fall kan leda till syrebrist nära botten. Östersjömusslan lever nedgrävd i sedimentet. Efter muddringen fanns inga tecken på negativa effekter från sedimentet från ett nystört läge, dominerat av fjädermygglarver och musselkräftor, till ett mer stabilt läge med större grävande musslor och havsborstmaskar som är viktiga för omsättningen av sedimentet. Vid undersökningarna i augusti 26, dvs tre-fyra år efter avslutad muddring, dominerades djursamhället i Örserumsvikens botten åter av nedbrytare. Östersjömusslor förekom i flera storleksklasser och var tillsammans med tusensnäckor de vanligaste djuren i och på botten. 27 var det första året de större havsborstmaskarna (Nereis diversicolor och Marenzelleria viridis) var med och karakteriserade bottenfaunasamhället, enligt en statistisk analys, med början i den inre delen av viken, där muddringen avslutats fem år tidigare. 29 påträffades individer av havsborstmasken M.viridis i högre tätheter och på fler lokaler än något tidigare år. Efter muddringen har ett antal bottenlevande djurarter som betecknas som föroreningskänsliga hittats i anslutning till Örserumsviken. Exempel är maskarna Harmotoe sarsi och Halicryptus spinulosus, samt det lilla kräftdjuret Diastylis rathkei. Kransalgsängarna i de inre delarna av viken försvann på naturlig väg året före muddringen.

4 2 Blå stång (fast el ler lös) Borst na te Kransalger Hårsärv <5% vegetation 29 Vegetationens sammansättning har varierat under årens lopp. I kartorna redovisas dominerande vegetation och total täckningsgrad i augusti 2 resp. 29. Borstnate är nu tillsammans med axslinga den mest utbredda växtarten på Örserumsvikens botten. Nating Ålnate Blå stång (fast el ler lös) Borst na te Hårsärv Axslinga <5% vegetation Växternas återkomst Vegetationens artsammansättning och utbredning i Örserumsviken har varierat mycket under de år som gått. Mellanårsvariationerna har varit stora även i de två referensvikarna. Året innan saneringen påbörjades förändrades undervattensvegetationen i den inre delen av Örserumsviken på naturlig väg genom att de täta kransalgsängar som tidigare täckt bottnen nästan var helt försvunna i juni år 2. Utgångsläget före saneringen var därmed ett glesare vegetationssamhälle som dominerades Vegetationsbiomassa aug gtv/m MUDDRING Ref yttre Örse yttre av hårsärv och borstnate. I den yttre delen av viken täcktes fortfarande stora ytor av borstnate. Utvecklingen av vegetationssamhället i Örserumsviken efter muddringen skiljer sig mellan den yttre och den inre delen av viken. Redan 24, två växtsäsonger efter avslutad muddring hade växtsamhället i den inre delen av viken utvecklats till att täcka i stort sett samma ytor som före saneringen. Den totala täckningsgraden var däremot generellt något lägre. Växternas täckningsgrad och biomassa ökade därefter successivt fram till var genomgående ett dåligt år för vegetationen i alla de undersökta vikarna. År 29 dominerades vegetationen i Ref Inre Örse inre I den inre delen av Örserumsviken återhämtade sig vegetationen relativt snart efter muddringen. Ursprungsläget (år 2) var dock nystört med låga biomassor jämfört med referensvikarna. I den yttre delen av Örserumsviken hade vegetationen ännu 29 inte återhämtat sig efter saneringen. Biomassan av vegetation på de fem lokaler som följts årligen var fortfarande nära. Örserumsviken av borstnate, axslinga och nating. I den yttre norra delen av viken hade det 29 fortfarande inte etablerats något stabilt växtsamhälle, utan här var växtligheten fläckvis och relativt gles. Kvarvarande vegetation på ställen där mudderverket inte kommit åt bedöms ha haft stor betydelse för av vegetation i Örserumsviken. Frögroningsförsök som utfördes 23 och 29 antyder återetableringen att vegetativ förökning snarare än förökning med hjälp av frö dominerar i viken. Djur i vegetation Åren direkt efter muddringen var antalet arter av smådjur i vegetationen på mjuk botten lågt. Vid provtagningen 26 hade antalet djurarter stigit till samma nivå som före muddringen och som i en av referensvikarna. Antalet djur per kvadratmeter, dvs individtätheten, var även den återställd i den inre delen av viken detta år, medan den totala djurbiomassan fortfarande Muddringen förändrade tillfälligt djursamhället i blåstången Hjärtmussla och tusensnäcka på skott av borstnate var lägre. En betydande minskning av antalet växtätande djur, där flera skalbärande snäckor ingår, förklarar till stor del den lägre biomassan. Två vanliga arter som förekom på alla vegetationsklädda stationer är hjärtmusslan Cerastoderma hauniense och tånggråsuggan Idothea chelipes. I den yttre delen av viken, där vegetationen fortfarande var sparsam, var även mängden djur liten. Längs Örserumsvikens yttre, norra och östra strand förekommer hårdare botten med inslag av häll/ sten och block. Här växer blåstång, Fucus Före vesiculosus. saneringen

5 av abborre. Abborrpopulationen dominerades 23 av små individer med en medelvikt på 44g. Medelvikten ökade därefter successivt och var vid fisket 25 i samma nivå som före saneringen (8g). Arter som livnär sig på bottenlevande djur och detritus (bl a braxen och sutare) stod för en betydande del av den totala fångsten i den nymuddrade viken. Kvoten mellan abborre och karpfisk kan användas som en indikator på förändringar i fisksamhället i ett omdominerades djursamhället i tången av arter som livnär sig på att filtrera partiklar ur vattenmassan, bl a olika arter av musslor samt havstulpaner och mossdjur. På hösten 23, när muddringen avslutats, var hela denna grupp försvunnen från blåstången. En trolig förklaring är att grumlingen av vattenmassan påverkat djurens filtreringsmekanism negativt. Redan året därpå hade filtrerarna börjat komma tillbaka till Örserumsviken, och tre säsonger efter muddringen avslutats var artantal, abundans och biomassa i samma nivå, eller högre, än den som noterades före muddringen, år Djur i blåstång, Funktionella grupper ind/1gtv Nedbrytare Rovdjur Filtrerare Allätare Växtätare Musslor och andra filtrerande djur i blåstången försvann tillfälligt från Örserumsviken i samband med saneringen. Viken viktig för fisk Grunda vegetationsklädda vikar är ofta viktiga miljöer som lek- och uppväxtområde för flera fiskarter. I Örserumsviken noterades år 2 sammanlagt 13 olika fiskarter. Förutom abborre, som var den dominerande arten, förekom karpfiskar (björkna, mört, sarv, id), samt nors och strömming, gärs, gädda, flundra, sik, sutare och ål. Beståndet av abborre var stort och höll individer i flera olika storleksklasser. Hela viken och även bäcksån bedömdes vid en inventering vara viktig för lekande fisk. Abborren, som vid leken hänger sina romsträngar bland annat i anslutning till vass, är beroende av att det finns vegetation i området. Åren efter muddringen fångades en mindre mängd fisk i Örserumsviken, särskilt tydlig var minskningen Efter muddringen fångades mindre fisk i Örserumsviken. 29 var fångsten åter i samma nivå som år 2, men nu dominerade mört istället för avbborre. Vikt (kg) Totalfångst och artsammansättning Provfiske SARV ABBORRE GÄDDA SUTARE BRAXEN BJÖRKNA MÖRT råde. Före saneringen var kvoten, pga dominansen av abborre, mycket hög i Örserumsviken jämfört med i de två referensvikarna. Efter saneringen har kvoten varit i samma nivå som i framförallt Utrikeviken, och även varierat likartat över tiden. Abborren lämplig att äta igen Analys av muskelpreparat av abborre som fångats i Örserumsviken före (1999) och efter (27) saneringen visade att saneringen gett snabba svar i form av minskade halter av kvicksilver och PCB. Kvicksilverhalten som tidigare låg över Livsmedelsverkets gränsvärde låg 27 en bra bit under och var i nivå med de halter som uppmätts i abborrar från Kvädöfjärden som är ett referensområde i den nationella miljöövervakningen. Även halten av PCB var betydligt lägre i abborre efter saneringen. Kvoten mellan abborre och karpfisk Kvicksilverhalt i abborre Andelen abborre var lägre i Örserumsviken efter muddringen. Därefter har kvoten mellan abborre och karpfisk varierat relativt likartat i de undersökta vikarna. 3,5 3, 2,5 2, 1,5 1,,5, MUDDRING Örserumsviken Kuggviken Utrikeviken mg/kg,9,8,7,6,5,4,3,2,1 Gränsvärde Örse 1999 Örse 27 Kvädö 24 Efter saneringen uppmättes betydligt lägre halter av kvicksilver i abborrar fångade i Örserumsviken. I figuren redovisas medelvärden av 1 replikat med 95% konfidensintervall

6

7 Innehåll 1. Inledning 2 2. Metodik 3 3. Resultat Vegetation Epifauna Sediment Bottenfauna Fisk Diskussion 17 Tackord ochreferenser 19 Bilagor 1. Metodik 2. Kartor över placeringen av provpunkter och profiler 3. Kartor över vegetationens utbredning i referensvikarna 4. Resultat av vegetationsprovtagning 5. Resultat av epifaunaprovtagning 6. Resultat av sedimentundersökningar samt lokalernas positioner 7. Resultat av bottenfaunaprovtagning 8. Kartor över fiskeredskapens placering 9. Resultat av provfiske 1. Resultat av maganalys 11. Rapport 29:Nedgrävningsbeteende hos östersjömusslan Macoma baltica i Örserumsvikens sediment. 12. Rapport 29: Fröbanken i Örserumsvikens sediment

8 1 Inledning Westerviks Pappersbruk AB använde Örserumsviken som recipient för sitt pro cess vat ten under åren , vilket har medfört att vi kens sediment förorenats av PCB och kvick sil ver (Anon. 1998). För att för hin dra vidare spridning till om kring lig gan de kust om rå den påbörjades en sa ne ring vå ren 21. Den omfattande muddringen av den innersta delen av viken var färdig vid årsskiftet 22/23, den yttre delen i slutet av augusti 23. Högskolan i Kalmar, numera Linnéuniversitetet, har mellan år 2 och 29 utfört biologiska undersökningar i viken med syfte att beskriva tillståndet före och utvecklingen efter saneringen. Motsvarande undersökningar har samtidigt gjorts i två likartade vikar (fig 1.1). Grunda havsvikar längs den svenska kusten räknas idag som värdefulla miljöer för flera arter av växter och djur. I de skyddade vikarna ansamlas på naturlig väg näringsrika organiska sediment, vilket i kombination med en relativt hög vattentemperatur under vår och sommar ger upphov till en hög produktion av växter. Miljön är också ofta attraktiv som rekryteringsområde för fisk, som finner skydd och föda i anslutning till vegetationen. Trots att Örserumsvikens sediment var kraftigt kontaminerat före saneringen var både växt- och djurlivet rikligt och väl utbrett i viken. Tidigare studier i samband med muddring har visat att vegetationssamhället kan förändras så att grumlingskänsliga växter såsom kransalger (Chara spp) och nating (Ruppia spp) ofta minskar i utbredning, medan slingor (Myriophyllum) och särv (Ceratophyllum) ökar (Eriksson 24). I Örserumsviken avlägsnades i och med muddringen det övre sedimentskiktet där bottensamhällets djur och växtlighet lever. För att återgå till tidigare förhållanden måste den nya sedimentytan återkoloniseras av organismer från omgivningen. Grävande djur såsom större maskar och musslor är viktiga för ventilering och oxidering av sedimentet. Året innan saneringen påbörjades förändrades vegetationssamhället i den inre delen av Örserumsviken på naturlig väg. Vid förundersökningen 1999 var så gott som hela den inre delen av viken täckt av mycket täta kransalgsbestånd (Chara baltica, C. tomentosa och den rödlistade C. horrida) (figur 1.2). Sommaren därpå, år 2 kvarstod endast ett mindre område Utrikeviken Kuggviken Gamlebyviken Västervik Örserumsviken Figur 1.1 Översiktskarta med de tre undersökta vikarna. med gles kransalgsvegetation, och den totala vegetationsbiomassan per station var betydligt lägre (5g> vv/station m 2 ) jämfört med året innan (52g> vv/m 2 )(Tobiasson 2 1 ). Ursprungsläget för denna studie var således ett nystört område med hög andel opportunister både med avseende på vegetation och bottenfauna i den inre delen av viken. Vid muddringen togs stora volymer av sedimentet bort. I den inre delen av viken ökade vattendjupet med upp till 1 meter. Förekomsten av växtpropaguler (aktiva och vilande) i sedimentet undersöktes i den nymuddrade viken. Resultatet visade att förekomsten av förökningskroppar (bl a fröer) var mycket låg, och att områden med kvarvarande vegetation hade stor betydelse för återkolonisationen av växter (Andersson 24).Nyligen muddrade områden har ofta även lägre abundans och artrikedom av bottenlevande djur, och skiljer sig därmed från orörda referensområden (Boyd mfl 23, Smith mfl 26, Cooper mfl 27). Hur lång tid det tar för ett nymuddrat område att återhämta sig kan variera stort, men tidigare studier indikerar en återkolonisationstid i storleksordningen 1-5 år (Håkansson & Rosenberg 29). Cooper m fl (27) belyser vikten av att skilja mellan taxonomisk och funktionell återställning. Funktionell återställning innebär att bottensamhället uppfyller samma ekologiska karaktär, funktion och Ölan d 2

9 Blå stång (fast el ler lös) Borst na te Kransalger Hårsärv <5% vegetation 2 Blå stång (fast el ler lös) Borst na te Kransalger Hårsärv <5% vegetation 24 Blå stång (fast el ler lös) Borst na te Kransalger Hårsärv <5% vegetation Blå stång (fast el ler lös) Borst na te Kransalger Hårsärv <5% vegetation Figur 1.2 Vegetationens utbredning i Örserumsviken hösten 1999, 2, före saneringen, samt 23 och 24 efter. Siffrorna anger vegetationens totala täckning i %, färgen dominerande art enligt legend. produktion som innan muddringen, men med avsaknad av eller alternering av vissa arter. Om man till exempel har siktet inställt på fiske kan en funktionell återställning vara tillräcklig om födotillgången för fisk blir likvärdig tillståndet före muddringen (Hammar mfl 29). En inventering av fisklek våren 2 visade att hela viken var viktig för lekande abborre, som också var den art som dominerade fiskbeståndet i viken. Fiskfaunan kan också förändras i ett område som en följd av minskad växtlighet (Sandström mfl 25). Analys av halten kvicksilver och PCB i abborre fångad i viken 1999 visade på förhöjda värden (Andersson & Nilsson 28). Dessa förhöjda halter hade 27 gått tillbaka, och det var inte längre olämpligt att äta abborrar som fångats i viken (Andersson & Nilsson 28). 2 Metodik I Örserumsviken provtogs i augusti 29 tjugo sta tio ner inom var och en av de tre ursprungliga bot t en typerna benämnda C, P, S och F, dvs grunda områden med ursprunglig vegetation av kransalger, Chara.sp (C), något djupare vegetationsklädda områden ursprungligen bevuxna med borstnate, Potamogeton pectinatus (P) samt vegetationsfria ytor med bart sediment på något större djup (S), blåstång, Fucus vesiculosus (F), samt fem djupare stationer utanför viken. För att åter fin na tidigare provtagningspunkter användes dgps-mottagare. Vid detta tillfälle togs kvan ti ta ti va pro ver av vege ta tion, epifauna och bot ten fau na, liksom prover för bestämning av sedimentets glödförlust. I de två referensvikarna provtogs i vanlig ordning fem stationer i varje bottentyp. Prov tagningarna utfördes i Örserumsviken den 11-13:e augusti, i referensvikarna Kuggviken och Utrikeviken den 27:e augusti. Vegeta tionens zo ne ring i djup led undersöktes ge n om att 5 transekter (1-15 m långa) i Örserumsviken och 3 transekter i respektive referensvik undersöktes med dykning och filmades den 12 nov resp 21 oktober. Prov fis ken ut för des und er två nät ter den 4-6:e au gus ti i alla vikarna. Utöver de vanliga undersökningarna genomfördes under våren även en lekinventering av fisk i Örserumsviken (7 maj), samt en studie på östersjömusslans nedgrävningsbeteende i sediment från tre områden (april). Under höst/vinter genomfördes ett frögroningsförsök på sediment från Örserumsviken. Resultatet från lab försöken redovisas som bilagor till denna rapport. Den meto dik som använts vid un der sök ning ar na be skrivs närmare i bi la ga 1. I bilaga 2 redovisas provpunkternas lägen i respektive vik. Vid statistiska jämförelser mellan olika år i Örserumsviken, och jämfört med referensvikarna, har genomgående medelvärden av vegetation- och djurförekomst på de fem ordinarie stationerna använts. Som spridningsmått används medelvärdets standardfel (SE). Vid jämförelser av samma stationer olika år har ett parat t-test använts.vid jämförelser mellan olika områden ANOVA med Tukeys Post Hoc. Statistiska analyser har utförts i STATIS- TICA 9.. Förändringar i artsammansättning har analyserats med hjälp av PRIMER. 3

10 3 Resultat 3.1 Vegetation Under de tio år som undersökningarna pågått har vegetationens utbredning och sammansättning varierat stort i Örserumsviken, men även i de två orörda referensvikarna. I figur 1.2 och 3.2 redovisas vegetationens utbredning och sammansättning i Örserumsviken från 1999 till 29. Motsvarande vegetationskartor från referensvikarna återfinns i bilaga 3. En lista över vilka växtarter som påträffats i Örserumsviken under projektets gång finns i bilaga 4. Resultaten från Örserumsviken från 1999 till 27 sammanfattas kortfattat här och finns närmare beskrivna i årsrapporten för respektive år. Vid förundersökningen 1999 var så gott som alla ytor i viken ned till ett djup av drygt tre meter täckta av vegetation (fig 1.2). År 2 hade vegetationen i den inre delen av viken minskat i täthet på grund av kransalgernas försvinnande. De första två åren efter muddringen förekom sammanhängande vegetation så gott som uteslutande i den inre delen av viken (figur 1.2). Hårsärv, Zannichellia palustris dominerade störst ytor, medan kransalger (ffa Chara baltica men även en del Chara tomentosa) dominerade området runt bäcksåns mynning (figur 1.2). 23 påträffades även krusnate, Potamogeton crispus och vattenmossa Fontinalis i den inre delen av viken, sannolikt som en följd av utsötning under muddringen, då vikens mynning skärmades av gtv/m Vegetationens biomassa 2 och OC OP Figur 3.3 Vegetationens biomassa i inre (OC) och yttre delen av Örserumsviken. Jämförelse mellan provtagning i augusti år 2 och 29. I fi guren redovisas medelvärden ±SE (n=2) Biomassa vegetation MUDDRING KC UC OC Figur 3.1 Vegetationens biomassa i gram torrvikt per kvadratmeter på fem stationer i varje område i augusti I fi guren redovisas medelvärden +- SE. OC= Örserumsviken inre, OP= Örserumsviken yttre. K= Kuggviken, U=Utrikeviken för att förhindra spridning av uppslammat sediment. Åren 25 och 26 ökade utbredningen av borstnate, Potamogeton pectinatus, samt allra längst in i viken även axslinga, Myriophyllum spicatum (figur 3.2). Det var under 26, tre år efter muddringen avslutats, som vegetationen (framförallt hårsärv) tog fart i den yttre delen av viken. År 27 förändrades åter vegetationssamhället, både i Örserumsviken och de två referensvikarna noterades en tillbakagång av vegetationens biomassa (figur 3.1) och täckningsgrad (figur 3.2). Axslinga dominerade på stora ytor i viken. Den totala täckningsgraden av vegetation var generellt låg, mellan 1 och 25%. Vid besöket 29 var i stort sett samma ytor täckta av vegetation som i augusti 2, före muddringen,. Vegetationens täckningsgrad och artsammansättninng var dock annorlunda, 29 dominerade i den inre delen av Örserumsviken borstnate (P. pectinatus) och nating (Ruppia spp.) tillsammans med axslinga (M. spicatum). Täckningsgraderna var här högst centralt i viken, medan en bård närmast land ofta var fri från vegetation eller glesare bevuxen. Förutom arterna ovan påträffades även hornsärv KP UP OP

11 25 27 Ålnate Blå stång (fast el ler lös) Borst na te Krans al ger Hårsärv Axslinga <5% vegetation Ålnate Blå stång (fast el ler lös) Borst na te Hårsärv Axslinga <5% vegetation Kransalger Ålnate Blå stång (fast el ler lös) Borst na te Hårsärv Axslinga <5% vegetation Nating Ålnate Blå stång (fast el ler lös) Borst na te Hårsärv Axslinga <5% vegetation Figur 3.2 Vegetationens utbredning i Örserumsviken hösten 25, 26, 27 och 29. Siffrorna anger vegetationens totala täckningsgrad i %, färgen dominerande art/grupp enligt legend. (Ceratophyllum demersum), ålnate (Potamogeton perfoliatus), hårsärv, (Zannichellia palustris) och enstaka exemplar av kransalgen grönsträfse (Chara baltica) samt vitstjälksmöja, (Batrachium baudotii). Fintrådiga alger förekom sparsamt på vegetationen i den södra delen av området. Längs kanterna växte bladvass (Phragmites australis). I den yttre delen av viken var vegetationen generellt mer sparsam. Även här dominerade hårsärv och nate/nating på gyttjig botten, medan blåstång (Fucus vesiculosus) växte på sten/block framförallt i den yttersta delen av viken, men även på utsidan av ön. Vegetationen längs den nordliga sidan var relativt gles, och hornsärv (C.demersum), axslinga (M.spicatum), hårsärv (Z. palustris), borstnate (P.pectinatus), ålnate (P.perfoliatus) och nating (Ruppia spp.) växte mosaikartat med en täckningsgrad runt 5% vardera. Det kransalgsbestånd som förekom i det sydöstra delen av viken 25 till 27, fanns vid årets undersökningar inte längre kvar. På platsen växte nu borstnate, P pectinatus med inslag av axslinga (M.spicatum) och ålnate (P. perfoliatus). Vegetationens biomassa i de kvantitativa prover som tagits varje år redovisas för alla tre vikarna i figur 3.1. I figuren kan man se att vegetationbiomassan vissa år utvecklas på samma sätt i alla tre vikarna. År 26 var biomassorna höga i alla vikarnas alla delar, medan det motsatta förhållandet kan ses 27. I den inre delen av Örserumsviken (OC) var vegetationsbiomassan fortfarande 29 låg jämfört med de två referensvikarna, men jämför man med år 2, innan muddringen påbörjades kan man se att biomassan fördubblats (p<,5; t-test), figur 3.3, och nu var i samma nivå som i den yttre delen av viken år 2. I den yttre delen av viken (OP) var både vegetationens täckningsgrad och biomassa betydligt lägre 29 jämfört med år 2 (p<,5; t-test). I augusti 2 var medeltäckningsgraden här 75 %, vilket kan jämföras med 23 % i augusti 29. I augusti 2 var vegetationens medelbiomassa 91gram tv/m 2, medan den i augusti 29 endast var 18 gram tv/m 2 (figur 3.3), I augusti 29 saknades helt vegetation på två av de ordinarie stationerna (OP3 och OP5). Variationen mellan olika sta- UC6 KP4 KC4 KC7 UP7 KC6 KP6 KP7 KP KC9 UC3 KP2 UP6 UC9 KP9 UC4 UP3 UC7 KC5 KP3 KP1 UP UP2 UP4 KC3 KP5UC5 UC2 UP9 UP1 UP5 OC6 UC1OP OC5 OC OC4 OC9 OC7 OP9 MDS vegetation OP6 OC3 KC2 UC OP4 2D Stress:,16 KC KC1 vik O K U Figur 3.4 Vegetationens sammansättning i de två vegområdena (C&P) i varje vik från 2 ( i plotten) till 29 (9)plottade efter likhet. Medelvärden av fem stationer i varje strata (n=5) 5

12 tioner var hög, speciellt 29. I MDS plotten i figur 3.4 har varje besök i vikarnas två olika vegetationsområden plottats efter likhet i vegetationssammansättning. Punkter som ligger nära varandra är alltså mer lika varandra med avseende på vegetationens sammansättning. I plotten kan man se att Örserumsvikens vegetation (gröna trianglar) skiljer sig från de andra vikarna då alla punkterna ligger i nedre delen av plotten. Likheten mellan dessa punkter förklaras av relativt få arter och låga biomassor. De arter som står för likheten är borstnate, P. pectinatus, axslinga, M.spicatum, hornsärv, C.demersum och hårsärv, Z.palustris. Värt att notera är att vegetationssammansättningen i Örserumsvikens inre del 24 (OC4), dvs två år efter muddringen är identisk med den i augusti 2 (OC). I plotten är dessa båda punkter placerade rakt ovanför varandra (figur 3.4). Punkter som ligger uppe till höger i plotten (UC, KC, KC1 KC2) domineras av kransalger. I de båda referensvikarna är det fler arter som förklarar likheten inom viken. Sedan 27 hade vegetationen i Kuggviken brett ut sej på större djup. Framförallt nating, Ruppia sp. hade ökat mot djupet, både i den norra och södra delen av djupstråket (se bilaga 3). Längs norra kanten av viken täcktes botten av ett tjockt täcke av fintrådiga alger, lösliggande blåstång, Fucus vesiculosus, östersjösallat, Monostroma baltica och korsandmat, Lemna trisulca. I den inre delen av viken dominerade fortfarande höstlånke, Callitriche hermafroditica nära stranden. Även i Utrikeviken dominerade lösliggande blåstång på stora ytor. På de fläckar som 27 var bevuxna av kransalger växte 29 borstnate P. pectinatus och nating Ruppia sp, vilka är de arter som täcker störst ytor i viken. I den innersta delen av Utrikeviken dominerar axslinga, M.spicatum. Ett frögroningsförsök som genomfördes under vintern 29/21 på sediment från Örserumsviken indikerar att det är vegetativ förökning som dominerar för de växter som finns i viken. I sediment som samlats in på de ordinarie 15 provtagningspunkterna förekom fröer endast från hårsärv, Z.palustris. I försöket grodde inte ett enda frö, däremot kom det upp nya skott från vegetativa delar av nating (Ruppia sp) och hornsärv (C.demersum). Även fragment av axslinga, M. spicatum återfanns vid genomsållning av sedimentet efter avslutat försök. (bilaga 12) ,5 3 2,5 2 1,5 1,5 5 Totalt artantal Diversitetsindex Figur 3.5 Totalt artantal samt Shannons diversitetsindex, H för epifaunasamhället i anslutning till vegetation på mjuk botten (ej Fucus) i Örserumsviken och referensvikarna vid provtagningar i augusti 2-29 (n=5). Redovisade H är beräknade på det totala djursamhället i respektive vik. 3.2 Epifauna Kuggviken Utrikeviken Örserumsviken Kuggviken Utrikeviken Örserumsviken Sammanfattningvis kan man konstatera att undervattensvegetationen i Örserumsviken varierat stort åren efter muddringen, både med avseende på mängd och artsammansättning. Även i de båda referensvikarna har mellanårsvariationerna varit stora. I den inre delen av Örserumsviken återhämtade sig vegetationen relativt snart efter saneringen medan vegetationen i den yttre delen av viken fortfarande är gles. I Örserumsviken påträffades 29 sammanlagt 23 arter eller högre taxa av djur i anslutning till vegetationen på mjuk botten (tab bil. 5-1). Sedan 26 har det totala artantalet, som direkt efter muddringen var lågt, legat i nivå med det som noterats i Kuggviken (figur 3.5). Även djurtätheten var återställd i den inre delen av viken detta år, medan biomassan fortfarande var något lägre, framförallt beroende på färre skalbärande snäckor, som har stor inverkan på biomassan. I Utrikeviken var 26 och 27 år med höga 6

13 artantal, men 29 var det lika mellan alla de tre vikarna. Antalet arter per prov varierade mellan 4 och 1 i Örserumsviken, och var i medeltal 7 i den inre delen av viken, och 4 i den yttre. På två av de fem ordinarie stationerna i den yttre delen av viken saknades vegetation, och förekomsten av djur var generellt låg per ytenhet jämfört med i de två referensvikarna (tab bil 5-1). Diversitetsindex för det totala djursamhället i vegetationen i respektive vik redovisas årsvis i figur 3.5. Diversiteten som var låg direkt efter muddringen var 25 i nivå med den i referensvikarna. Vid de två senaste provtagningarna, 27 och 29, var index till och med högre i Örserumsvikens vegetation. Hjärtmusslor (C. hauniense) och tånggråsuggor (Idothea chelipes) dominerade och förekom på alla stationer med vegetation. Andra arter med relativt hög frekvens i proverna var märlorna Gammarus locusta och G. oceanicus, snäckorna Potamopyrgus antipodarum och Radix peregra, blåmussla, Mytilus edulis och märlan Leptocheirus pilosus. En jämförelse av tätheten av djur per kvadratmeter baserad på prover från den utökade provtagning som genomfördes 2 och 29 visar att det idag inte är någon skillnad i den inre delen av viken jämfört med år 2, före saneringen (p>,5; t-test). I den yttre delen av viken, där vegetationen endast förekom sparsamt var det 29 däremot betydligt lägre täthet vegetationsbundna djur (p<,5; t-test) räknat per ytenhet (figur 3.6). Även i djursamhället i blåstången från Örserumsviken var artantalet lågt hösten 23, jämfört med före muddringen, och jämfört med ,5 3 2,5 2 1,5 1,5 Totalt artantal Örserumsviken Kuggviken Utrikeviken Diversitetsindex Örserumsviken Kuggviken Utrikeviken Figur 3.7. Djur i blåstång. Totalt artantal (n=5) samt Shannons diversitetsindex H i Örserumsviken och de två referensvikarna 2 till 29. I beräkningarna är djuren Bryozoa, Laomedea och Halicondria ej medtagna. i de två referensvikarna (figur 3.7). Sedan 26 har artantalet varit jämförbart med de övriga vikarna, och jämför man artantal, abundans och biomassa från den utökade provtagningen som genomfördes 2 och 29 finns ingen skillnad för någon av dessa parametrar (p>,5; t-test). Diversiteten i blåstångens djursamhälle var åren efter muddringen jämförbar med före saneringen, men minskade 25 och 26 (figur 3.7). Även i Djur i vegetationen 2 och 29 Djur i blåstång Utveckling efter saneringen OC OP Idothea tot Asellus aquaticus Gammarus tot Figur 3.6. Epifauna i Örserumsvikens vegetation. Abundans per kvatdratmeter. Jämförelse mellan provtagning i augusti år 2 och 29. I fi guren redovisas medelvärden ±SE (n=2) Figur 3.8 Epifauna i Örserumsviken. Utvecklingen för tre grupper av kräftdjur. Abundans per 1gtv blåstång,medelvärde (n5) Jämförelse mellan augusti år 2 till 29. I fi guren redovisas medelvärden ±SE (n=2) 7

14 Djur i blåstång 2-29 Funktionella grupper Figur 3.9 Fördelningen av funktionella grupper; Nedbrytare (D), Filtrerare (F), Växtätare (H) Allätare (O) och rovdjur (C) i blåstångssamhället i Örserumsviken vid augustiprovtagningarna* år Medelvärden (n=5) av abundans (ind per m² ).*23 i november, efter muddringen avslutats referensvikarna varierar diversiteten mellan olika år, vilket delvis kan förklaras med att vissa arter dominerar starkt vissa år. Vid provtagningarna i Utrikeviken i augusti 25 förekom till exempel hjärtmusslan Cerastoderma hauniense i mycket höga tätheter, vilket förklarar det låga diversitetsvärdet det året (figur 3.7). Artlistor med abundans och biomassa redovisas i tab bil 5-3, samt diagram över utvecklingen av abundans och biomassa i blåstångens djursamhälle före och efter saneringen i fig bil 5-1. Även vad gäller epifaunans abundans och biomassa verkar nivåerna ha stabiliserat sig 26, dvs tre år efter muddringens avslut. Utvecklingen för tre grupper av kräftdjur i anslutning till blåstången redovisas i figur var tätheten av sötvattensgråsuggan Asellus aquaticus hög i Örserumsvikens blåstångsplantor, medan märlor (Gammarus sp) som ofta förekommer i anslutning till tången fanns, men i låga tätheter, vilket kan tyda på att djursamhället var sötvattenpåverkat efter muddringen, då en skärm vid mynningen minskat utbytet med det saltare vattnet utanför, och bäcksån försett viken med sötvatten. År 24 fanns C D H O glödförlust (%) F C D H O F -5-4 endast enstaka sötvattengråsuggor kvar. Vid besöket i augusti 26 märktes en ökning av antalet märlor (Gammarus sp) och tånggråsuggor (Idothea sp) och dessa arter får representera den allmänna ökning av artantal och abundans/biomassa som noterades 26 (fig bil 5-1, samt tab bil 4-3). Djursamhället i blåstången förändrades tillfälligt i samband med muddringen. Före saneringen dominerade filtrerare, dvs arter som livnär sig på att filtrera partiklar ur vattenmassan, bla olika arter av musslor, C.hauniense, M.edulis, samt havstulpaner B.improvisus och mossdjur, Bryozoa. På hösten 23, när muddringen nyligen avslutats, var i princip hela denna grupp försvunnen från blåstången, medan de växtätande snäckorna, framförallt T. fluviatilis, men även Radix och B. tentaculata ökat i antal. Redan året därpå började filtrerarna komma tillbaka till Örserumsviken, och tre säsonger efter muddringen avslutats var artantal, abundans och biomassa i samma nivå, eller högre, än den som noterades före muddringen, år 2 (figur 3.9). En statistisk samhällsanalys visar att djursamhället 23 och 24 skiljer sig från de andra åren framförallt beroende på lägre abundanser totalt, och en dominans av ovanstående arter, samt fjädermygglarver (Chironomidae), snäckan P. antipodarum samt märlan L. pilosus. I Bilaga 5 (fig bil 5-1) återges MDS-plot och klusteranalys för djuren i blåstången mellan åren 2 och Sediment Sedimentets innehåll av organiskt material var före muddringen mycket högt (44%), speciellt i Muddring Sedimentets glödförlust 1 aug aug aug okt aug aug aug aug aug Figur 3.1 Glödförlust i ytsediment på stationer i Örserumsviken och två referensvikar från 2 till 29. I fi guren redovisas medelvärden (n=5) från varje strata; C, P och S OP KP UP OC KC UC OS KS US

15 Sedimentets glödförlust den inre delen av viken. I sedimentet förekom pappersrester, vilket sannolikt förklarar de extrema värdena. Efter saneringen har halterna stabiliserat sig på en lägre nivå. I Örserumsvikens vegetationsklädda delar var medelvärdet på de fem ordinarie punkterna i de vegetationsklädda områdena 25 och 27 % (OP och OC) vid provtagningen i augusti 29. Glödförlusten i sedimentet i Örserumsviken skiljer sig inte från den i referensvikarna (p>,5 ANOVA) vid jämförelse inom samma strata. I figur 3.1 redovisas medelvärden av de fem stationer som provtagits under hela tidsperioden tillsammans med resultaten från de två referensvikarna. I vikens vegetationsfria, djupare del (OS) var medelvärdet av glödförlusten 2 %. På en av stationerna (OS3) var glödförlusten liksom tidigare betydligt lägre (7 %). I detta område var det 29 ingen antal/m 2 glödförlust (%) OC OP OS Figur Glödförlust i Örserumsvikens tre områden. Jämförelse mellan provtagning i augusti år 2 och 29. I fi guren redovisas medelvärden ±SE (n=2) Abundans och Diversitet Örserumsviken R 2 =,534 R 2 =, ,5 2 1,5 1,5 N H'(log2) Linear (N) Linear (H'(lo Figur 3.13 Förhållandet mellan abundans, ind /m 2 (N), vänstra y-axeln, och Shannons diversitetsindex, H i Örserumsvikens bottenfaunasamhälle i augusti I fi guren redovisas medelvärden av 15 stationer per tillfälle (n=15) Diversitetsindex 3,5 Örserumsviken Kuggviken Utrikeviken 3 2,5 2 1,5 1,5 Totalt artantal Bottenfauna Örserumsviken Kuggviken Utrikeviken Figur 3.12 Totalt artantal samt Shannons diversitetsindex, H för bottenfaunasamhället i Örserumsviken och referensvikarna i augusti Redovisade H är beräknade på medelvärden av 15 stationer per tillfälle. skillnad m a p sedimentets glödförlust jämfört med år 2 (p>,5; t-test). Jämför man resultaten från de 2 stationer i varje djupstrata som även provtogs i augusti år 2 kan man se att glödförlusten i de vegetationsklädda delarna av viken idag är betydligt lägre än före muddringen (p<,5; t-test) och att det inte längre är någon skillnad mellan den vegetationsklädda inre (OC) och yttre (OP) delen av viken (p>,5 ANOVA) avseende sedimentets glödförlust (figur 3.11). Även i referensvikarna har skillnaderna mellan de ursprungliga två vegetationsområdena suddats ut, och idag är det ingen skillnad i glödförlust mellan dessa två områden i någon av vikarna (p>,5 ANOVA). I bilaga 6 redovisas resultaten av sedimentundersökningarna för varje station. 3.4 Bottenfauna Sedan provtagningsprogrammets början år 2 har såväl artantal som abundans och biomassa varierat stort på de olika stationerna i Örserumsviken. Sedan starten år 2 har sammanlagt 54 arter eller taxa av djur påträffats i mjukbottenproverna i och direkt utanför Örserumsviken. I figur 3.12 redovisas det totala antalet påträffade arter samt diversitetsindex på de 15 ordinarie stationerna i augusti från år 2 till 29 i res- 9

16 pektive vik. I Örserumsvikens nymuddrade sediment var artantalet lågt, 23 påträffades totalt 13 arter på de 15 ordinarie stationerna i viken. Därefter ökade artantalet för varje år fram till 27, som var ett art- och individrikt år i alla de undersökta vikarnas bottnar. Vid det senaste besöket i augusti 29 förekom 19 olika arter i Örserumsvikens sediment, vilket var i samma nivå som i Kuggviken, en av referensvikarna. I Utrikeviken har artantalet generellt varit högt bland annat beroende på ett stort antal arter av snäckor och kräftdjur. När diversitetsindex beräknas för ett samhälle, tar man förutom antalet arter även hänsyn till jämnheten mellan olika arters bidrag till totalabundans eller biomassa. Dominerar en art stort blir diversiteten lägre, bidrar däremot olika arter med jämbördiga värden till totalsumman blir diversiteten högre. I Figur 3.12 kan man se att diversiteten i Örserumsvikens botten generellt varit lägre än i de två referensvikarna. I figur 3.13 redovisas Shannons diversitetsindex (vita kvadrater) och individtäthet (blå romber) i Örserumsviken från 2 till 29. Individtätheten, (blå linje, vänstra Y-axeln) minskar medan diversiteten tenderar att öka, vilket kan vara ett tecken på att bottenfaunasamhället håller på att stabiliseras. Jämför man de olika områdena i Örserumsviken, är det i den inre, vegetationsklädda delen av viken (OC) som artantalet sedan 24 varit som högst (figur 3.14). I denna del, liksom i det djupare, vegetationsfria området är trenden för det totala artantalet ökande. I nateområdet (OP) går utvecklingen däremot mot ett lägre antal arter. Före muddringen var det detta område som hade högst artrikedom. Så gott som alla arter som påträffades i vikens botten före muddringen har återfunnits därefter. Undantagen är några vegetationsbundna taxa (Jaera sp, Asellus aquaticus, samt insektslarver av Ephemeroptera, Haliplus sp. och Lepidoptera) som inte är bundna till botten. Den lilla havsborstmasken Manayunkia aestuarina påträffades på två stationer i enstaka exemplar år 2, men har därefter inte återfunnits. Vissa andra taxa har kommit till efter muddringen, däribland två föroreningskänsliga arter: fjällborstmasken Harmotoe sarsi, och kräftdjuret Diastylis rathkei som förekommit på enstaka stationer 27 och 24. Andra exempel är rundmaskar, Nematoder, samt ishavsgråsuggan Saduria entomon. De arind/m gtv/m MUDDRING Bottenfauna Totalt artantal Abundans Biomassa aug nov aug aug aug aug aug OC OP OS OC OP OS OC OP OS Figur 3.14 Örserumsviken. Förändringar i bottenfaunans totala artantal, abundans och biomassa i augustiprovtagningarna år Medelvärden ±SE (n=5) av abundans och biomassa (tv) per m². 1 Tabell 3.2 Artantal, abundans och biomassa av bottenfauna i augusti 2 resp. 29 Medelvärden och SE för tjugo replikat (, 199 m 2 ). Asterisk * och röd färg indikerar att det fi nns en skillnad (p<,5) mellan åren i ett parat t-test SE2 SE29 Artantal per hugg OC 9, 8,3,5,8 *OP 9,3 5,9,9,5 OS 7,6 7,2,6,3 Abundans (antal/m²) *OC *OP *OS Biomassa (gram tv/m²) *OC 9,67 28,59 3,9 5,54 OP 7,83 14,98 1,65 4,26 OS 24,91 16,6 5,54 4,18

17 Bottenfauna 2-29 Funktionella grupper A;Abundans B;Biomassa 4 35 ind/1gtv 3 25 gtv/1gtv D F H O C D F H O C Figur 3.15 Fördelningen av funktionella grupper; (Nedbrytare (D), Filtrerare (F), Växtätare (H) Allätare (O) och rovdjur(c) i bottenfaunasamhället i Örserumsviken vid augustiprovtagningarna* år Medelvärden (n15) av abundans (ind per m² (A) och biomassa (B) tv per m². *23 i november, efter muddringen avslutats. I fi guren har musselkräftor, Ostracoda uteslutits pga oklar grupptillhörighet. ter som kommit till har generellt förekommit i enstaka exemplar vid enstaka tillfällen. I tab bil 7-1 redovisas en artlista för alla provtagningstillfällen. Bottenfaunans totalbiomassa som direkt efter muddringen var mycket låg i vikens alla områden uppvisar en ökande trend. Totalbiomassan är idag mycket lika mellan de olika områdena (figur 3.14) och i de djupare delarna jämförbar (OP) eller till och med högre än (OS) i referensvikarna (tab bil 7-2, 7-3, 7-4). I Örserumsvikens yttre delar är det östersjömusslan som totalt dominerar biomassan, medan den tillsammans med snäckorna P. antipodarum och Hydrobia sp står för det största bidraget i den inre delen av viken. Den totala abundansen minskar i viken som helhet men det vegetationsfria området uppvisar ett annat mönster. De relativt höga värdena från 27 kvarstod 29 (se figur 3.14) och beror framförallt på ett stort antal små östersjömusslor (Macoma baltica) och musselkräftor (Ostracoder). I detta område var abundansen högre än i de två referensvikarna, medan det i de vegationsklädda områdena var i nivå med (OC) eller lägre (OP) än i Kuggviken och Utrikeviken. De tjugo provpunkter i varje område i viken som provtogs före saneringen, i augusti 2 återbesöktes 29. Resultatet redovisas i tabell 3.2 som medelvärden per område. Artantalet per station var lägre 29 (p<,5) i det yttre vegetationsområdet (OP), vilket överensstämmer med mönstret i figur Några statistiskt säkerställda skillnader mellan antalet arter i de andra två områdena finns inte, utan de kan anses vara lika 2 och 29. Abundansen var signifikant lägre 29 jämfört med 2 (p<,5; parat t-test) i alla tre områdena, medan biomassan år 29 var högre i den inre delen av viken (p<,5) men oförändrad i de djupare delarna (OP, OS) (tabell 3.2). I figur 3.15 redovisas bottenfaunans abundans och biomassa sedan starten år 2 fram till 29 i Örserumsviken. I figuren har djuren i sedimentet fördelats på fem funktionella grupper, beroende på vilken funktion de har i bottensamhällets näringskedja. Innan muddringen påbörjades dominerade omnivorer (allätare, O i figuren) abundansen och detrivorer (nedbrytare, D i figuren) biomassan i Örserumsvikens sediment, även om filtrerarna (F) och till viss del även växtätarna (H) bidrog till den totala djurvikten. I de två andra vikarna var inslaget av herbivorer och filtrerare genomgående högre, framförallt i de vegetationsklädda delarna. Även i Kuggviken dominerade omnivorerna 23, efter kransalgernas försvinnande, vilket indikerar att en störning av habitatet i inledningsskedet 11

18 Bottenfauna utveckling efter saneringen Corophium volutator MUDDRING MUDDRING Nereis diversicolor Macoma >1mm Marenzelleria viridis aug nov aug aug aug aug aug Figur 3.16 Förekomsten av några olika arter av bottendjur i Örserumsvikens sediment före och efter saneringen. I fi guren redovisas medelvärden av individtätheten (ind/m 2 ) på 15 stationer per tillfälle. kan ge en en hög andel omnivorer. Antalsmässigt dominerade detrivorer och omnivorer såväl före som efter muddringen (figur 3.15 A). Direkt efter muddringen (23 i figuren) var framförallt biomassan lägre. Även en förändring i fördelningen av djur mellan de funktionella grupperna kunde noteras. Filtrerarna, som livnär sig på att filtrera partiklar ur vattenmassan, liksom herbivorerna, som lever på att äta växtmaterial hade minskat, medan förhållandet var det omvända för omnivorerna, allätarna, som kan använda olika födostrategier (Figur 3.15 B). År 25 började mängden djur (biomassan) öka i Örserumsvikens botten, framförallt i den stora gruppen detrivorer, där bland annat östersjömusslan Macoma baltica, tusensnäckan Potamopyrgus antipodarum, vattenlevande daggmaskar (Oligochaeta) och slammärlan Corophium volutator ingår. År 27 förekom filtrerarna åter i samma utsträckning som före muddringen med avseende på biomassa (figur 3.15B). Exempel på arter i denna grupp är sandmusslan Mya arenaria, hjärtmusslor av släktet Cerastoderma, och blåmusslan Mytilus edulis. Omnivorerna förekommer framförallt i stora antal åren före och efter muddringen. 25 går de tillbaka antalsmässigt, för att 27 endast bidra marginellt till bottenfaunasamhällets abundans och biomassa. Till denna grupp räknas bland annat fjädermygglarver (Chironomidae, Chironomus plumosus) och märlor av släktet Gammarus. Alla funna arter/taxa, samt indelningen i funktionella grupper redovisas i bilaga 7. I Figur 3.15 har musselkräftorna, Ostracoda exkluderats på grund av oklar grupptillhörighet och stor inverkan på abundansvärdena. I figur 3.16 redovisas några enskilda arters utveckling mellan 2 och 29. Den grävande slammärlan Corophium volutator förekom i viken även före muddringen, men ökade stort i antal i det nymuddrade sedimentet under våren 24, framförallt i den inre delen av viken där abundansen kunde vara så hög som 12 ind/m 2. Under hösten 25 var abundansen betydligt lägre och 26 påträffades endast enstaka individ. Ungefär vid samma tid ökade antalet östersjömusslor i sedimentet (figur 3.16). Individer i den största storleksklassen (>1mm) påträffades i augusti 26 i alla delar av viken i tätheter mellan 5 och 4 ind/m 2. Sedan dess förekommer östersjömusslor av alla storleksklasser i alla vikens undersökta områden. 29 förekom de minsta musslorna (<5mm) i mycket höga tätheter. Även de grävande större maskarna har stor betydelse för omsättningen av sedimentet. Abundansdata för rovborstmaskarna Nereis diversicolor och Marenzelleria viridis redovisas i figur N.diversicolor förekom i viken före muddringen medan Marenzelleria dök upp i låga tätheter till hösten 23, efter muddringen avslutats. Vid provtagningen 29 hade arten ökat kraftigt i såväl utbredning som individtäthet. Arten dök upp på flera av stationerna utanför viken för första gången 27, och vid provtagningen 29 förekom den i tätheter på upp till 12 individer/ m 2 på station G2 utanför viken, och 5 ind/m 2 på en av de grundare stationerna i den inre delen av viken (OC2). Ökningen av arten kan man även se på en mjukbottenstation i Lucernafjärden, alldeles utanför Örserumsviken, som ingår i det regionala miljöövervakningsprogrammet. I de två referensvikarna är arten däremot inte alls lika utbredd, i Kuggviken förekommer den sedan 24 inte alls, och i Utrikeviken i låga täther på totalt tre stationer 29 (av 15 undersökta). 29 var det första året arten påträffades i den inre de- 12

19 Similarity Grupp 1 Grupp 2 Grupp 3 Grupp 4 Grupp 5 Samples OC OP OP7 OP5 OP6 OS9 OS OS7 OC4 OP3 OS4 OC3 OS6 OS5 OP4 OS3 OC5 OC6 OP9 OC7 OC9 Transform: Fourth root Resemblance: S17 Bray Curtis similarity p g 3 2 OP7 OP6 OP5 OS7 OS9 OS OS6 OP3 OS5 OS3 OP4 OC4 OC6 OC3 OC5 OS4 OP9 OC7 OP OC9 OC 2D Stress:,12 STRATA S C P Figur 3.17 MDS plot och klusteranalys över artsammansättningen i bottenfaunasamhället vid olika tillfällen (-9) i Örserumsvikens olika områden (C, P, S). Medelvärden av abundans från 5 stationer per tillfälle. Klusteranalys och MDS från PRIMER. Abundansvärdena är transformerade med fjärderoten för att få ner påverkan från höga värden. BrayCurtis Similarity har använts för att räkna ut likheten len av viken, tidigare har den endast förekommit på djupare stationer. Förändringen av bottenfaunans artsammansättning över tiden redovisas i figur Likheten mellan besöken i Örserumsvikens olika delar med avseende på bottenfaunans artsammansättning presenteras till vänster i figuren i procent, och är till höger plottade efter likhet i en MDS-plot. De stationer som ligger nära varandra i plotten är mer lika varandra med avseende på artsammansättning än punkter långt ifrån varandra. Vid indelning i grupper har samhällen med en likhet på 65% eller mer grupperats tillsammans. Grupp 1 i figuren, dvs de vegetationsklädda delarna av viken före muddringen skiljer sig i artsammansättning från grupp 3, dvs alla områden i viken vid besöken närmast efter muddringen (23-26) med undantag av nateområdet 25 och 26 (figur 3.17) framförallt på grund av fler fjädermygglarver (Chironomidae), förekomst av flera arter av snäckor (T. fluviatilis, Hydrobia sp), kräftdjur (Gammarus spp, Idothea sp) och mer hjärtmusslor, (C. hauniense) samt låga tätheter av östersjömusslan, M. baltica. De arter som förklarar likheten inom grupp 3 är musselkräftor, Ostracoda, fjädermygglarver (Chironomus plumosus, Chironomidae), snäckan P.antipodarum samt östersjömusslan M. baltica. Lik denna grupp är Grupp 2, där flera av besöken i de djupare områdena av viken hamnar. Grupp 2 karakteriseras av i stort sett samma arter, men jämfört med grupp 3 är det färre fjädermygglarver av arten Chironomus plumosus och små daggmaskar, Oligochaeta, samt fler snäckor, musselkräftor och östersjömusslor vid besöken som hamnar i denna grupp. Vid det senaste besöket i Örserumsvikens yttre område (OP) karakteriserades bottenfaunasamhället av östersjömusslor, M. baltica, snäckorna Hydrobidae och P.antipodarum, samt borstmaskarna Nereis diversicolor och Marenzelleria viridis samt slemmasken Prostoma obscurum. Förekomsten av flera arter av maskar, samt avsaknaden av fjädermygglarver gör att detta besök skiljer sig från övriga. Grupp 5, där de två senaste besöken i Örserumsvikens inre vegetationsområde hamnar, kännetecknas också av havsborstmaskarna Nereis diversicolor och Marenzelleria viridis, samt östersjömusslor och snäckor av arten P. antipodarum, men här finns en rad andra arter, flera av dem vegetationsbundna, som inte förekommer i grupp 4. Exempel på sådana arter är musslorna Cerastoderma hauniense och Myti- 13

20 lus edulis, snäckorna Radix peregra och Bithynia tentaculata, samt kräftdjuren Gammarus locusta och Idothea chelipes. Sammanfattningsvis kan man konstatera att det har det skett en succession efter muddringen, där bottenfaunasamhället gått från att ha varit dominerat av musselkräftor, fjädermygglarver, snäckor och östersjömusslor i låga tätheter, till ett stabilare samhälle med starkare dominans av östersjömussla som nu finns i alla storleksklasser i vikens alla delar, och flera arter av maskar, där de grävande havsborstmaskarna nu återfinns frekvent. 27 var det första året havsborstmaskarna var med och karakteriserade bottenfaunasamhället enligt den statistiska analysen med början i den inre delen av viken, där muddringen avslutats fem år tidigare. 3.5 Fisk Lekinventering genomfördes i Örserumsviken den 7:e maj. Provfisken utfördes i tre vikar under två nätter mellan den 4 och 6 au gus ti 2 9. Totalt antal individer Vikt (kg) Abborre Björkna Mört Braxen Gädda Gärs Nors Sarv Strömming Sutare Vimma Figur 3.19 Totalfångst och artfördelning vid provfi sken i Örserumsviken i augusti x x x o o o x x o o o o x o o o o xxx x x xx x x o o xoo o x xx xxx xx Figur 3.18 Platser med abborrlek vid lekinventeringarna 2 (x) och 29 (o). o Varje markering indikerar en funnen romsträng. Vattentemperatur och salt halt låg mellan 2,1 och 21,7 C res pek ti ve 6,3-6,5. Placeringen av fis ke red ska pen fram går av bilaga 8. Fångstresultaten redovisas i sin helhet i bi la ga 9. Lekinventering Vid inventeringen 29 påträffades totalt 19 romsträngar från abborre på sammanlagt sju platser i Örserumsviken. De platser som föredragits var grunda områden med mycket vegetation, framförallt i den inre delen av viken, i anslutning till bäcksåns mynning, samt längs den södra kanten öster om den lilla ön (figur 3.18). Romsträngarna förekom på vass och blåstång. Ingen lek påträffades ute i viken och inte heller i eller utanför vikens mynning. Vid inventeringen år 2 påträffades totalt 32 strängar, fördelade över hela viken, även längs den yttre södra delen (se figur 3.18). Inventeringarna utfördes vid samma datum de två åren, men vattentemperaturen var betydligt högre år 2; 12,4-15,6 grader jämfört med 9,-12,7 29 vilket kan innebära att leken just kommit igång vid besöket i maj 29. I bäcksån noterades även år 29 lekande id och mört i samma omfattning som år 2. Antalet mörtar uppskattades till 4 och antalet id till några hundratal. Fångstens sammansättning Vid fisket i Örserumsviken fångades i augusti 29 sammanlagt sju arter; abborre, mört, björkna, sarv, gädda, nors och strömming. Totalfångsten uppgick till 341 fiskar som sammanlagt vägde 19,9 kg. Både med avseende på antal och biomassa var fångsten stor jämfört med tidigare fisken i Örserumsviken och för första gången efter saneringen i nivå med det fiske som genomfördes i augusti år 2 (figur 3.19). Den stora fångsten 14

21 3,5 3, 2,5 2, 1,5 1,,5, 4,2 4, 3,8 3,6 3,4 3,2 3, MUDDRING Örserumsviken Kuggviken Utrikeviken MUDDRING Kvot abborre/karpfisk Trofiindex Örserumsviken Kuggviken Utrikeviken Figur 3.2 Kvot mellan abborre och karpfi skar, samt trofi index vid provfi sken 2-29 i Örserumsviken, Kuggviken och Utrikeviken. Index baseras på biomassadata. Notera att y-axeln i det nedre diagrammet är bruten. berodde på en stor mängd av framförallt mört och abborre vid årets fiske. Antalet individer av dessa båda arter var nära nog fördubblat jämfört med föregående år. Även björkna fångades i något större utsträckning än 27. Av de övriga arterna fångades 29 endast enstaka individer (bilaga 9). Åren efter muddringen bidrog braxen och sutare som båda livnär sig på bottenlevande djur och detritus till en betydande del av den totala biomassan (figur 3.19). Artsammansättningen idag, med en dominans av mört, skiljer sig från den som noterades i Örserumsviken år 2, då abborre dominerade fångsten både med avseende på antal och biomassa (figur 3.19). Kvoten av biomassan mellan abborre och karpfisk (mört, braxen, björkna, sarv, vimma) kan användas som indikator på förändringar i fisksamhället. I figur 3.2 redovisas denna kvot vid fisketillfällena i augusti från år 2 till 29. År 2 var kvoten drygt 3, dvs vikten av abborre var tre gånger så stor som den sammalagda vikten av karpfiskarna. Detta år dominerade abborrar i längdgrupp och medelvikten per abborrindivid var 8g (figur 3.21). Direkt efter muddringen, vid fisket 23 var totalantalet abborrar halverat, och biomassan endast en tredjedel av den som registrerades år 2. De dominerade längdgrupperna var då och medelvikten per abborrindivid 44g (figur 3.21). Därefter ökade medelvikten per abborrindivid, fram till 26 och även kvoten mellan abborre och karpfisk (figur 3.2). Vid de två senaste fisketillfällena (27, 29) var kvoten betydligt lägre framförallt på grund av en ökning av mängden mört. I figur 3.2 redovisas även trofiindex för respektive fisketillfälle. Ett högt index innebär att fisksamhället domineras av arter som ligger högt upp i näringskedjan t ex abborre och gädda, medan dominans av arter som äter t ex plankton och bottendjur ger ett lägre index. I det abborrdominerade fisksamhället i Örserumsviken var trofiindex 4,1 för att efter saneringen sjunka till 3,7. Därefter ökade index fram till 26. Vid fisket 29 beräknades index till 3,4 vilket är det lägsta under hela perioden. Både trofiindex och kvoten mellan abborre/karpfisk tenderar att minska de senaste åren i Örserumsviken. Båda indikatorerna har varierat mellan åren även i de två referensvikarna. Indexvärdena i Örserumsviken ligger i samma nivå som i referensvikarna och tycks även variera likartat över tiden (figur 3.2) MUDDRING Medelvikt per individ Födovalsanalyser Maginnehållet hos samtliga fångade abborrindivider analyserades med avseende på bytesdjup Abborre Mört Björkna Figur 3.21 Medelvikten (g) per individ av abborre, mört och björkna i Örserumsviken, vid provfi sken i augusti

22 1% 8% 6% 4% 2% % 1% 8% 6% 4% 2% % 1% 8% 6% 4% 2% % längdgrupp längdgrupp längdgrupp rens artsammansättning, antal och vikt. I resultaten redovisas födovalet hos abborrar med maginnehåll, tomma magar är inte redovisade. Resultaten redovisas i sin helhet i bilaga 1. I abborrmagarna från Örserumsviken före kom 29 sammanlagt 22 olika arter eller högre taxa av bytesdjur, vilket var det högsta antalet arter sedan provfiskena startade. 19 taxa förekom i de fiskar som fångats i den inre delen av viken, och 13 i den yttre. Antalet taxa per abborr individ varierade mellan 1 och 5. I den inre delen av viken dominerades bytesdjuren av borstmaskar; polychaeter, (Nereis diversicolor) och kräftdjur; isopoder (Idothea chelipes). Dessutom förekom amfipoder (särskilt Gammarus spp och Corophium volutator), och fisk, (Pisces) frekvent (se fig 3.22 och tab bil 1-1). För de minsta abborrarna (lgrp 14) utgjorde havsborstmasken N.diversicolor hela 51% av den totala biomassan bytesdjur, medan fiskar i längdgrupp framförallt ätit tånggråsuggor (Idothea chelipes). Hos de fiskar som fångats i den yttre delen av viken dominerades maginnehållet hos de minsta abborrarna av pungräkor (Mysidae) och hos större individer av fisk (figur 3.22). Abborrarna som fångades i Örserumsviken uppvisade samma födomönster som de som fångats i Utrikeviken, där de fiskar som fångats i yttre/djupare delarna av viken framförallt antal funna arter Antal arter Linear (Antal arter) 1% 8% 6% 4% 2% % 1% 8% 6% 4% 2% % 1% 8% 6% 4% 2% % Abborre OG längdgrupp Abborre UG längdgrupp Abborre KG längdgrupp 1% 8% 6% 4% 2% % 1% 8% 6% 4% 2% % 1% 8% 6% 4% 2% % Abborre OD längdgrupp Abborre UD längdgrupp Abborre KD längdgrupp Polychaeta Argulus foliaceus Gastropoda Bivalvia Amphipoda Isopoda Decapoda Mysidae Insecta Pisces Oident Polychaeta Argulus foliaceus Gastropoda Bivalvia Amphipoda Isopoda Decapoda Mysidae Insecta Pisces Oident Polychaeta Argulus foliaceus Gastropoda Bivalvia Amphipoda Isopoda Decapoda Mysidae Insecta Pisces Oident Figur Maginnehåll hos abborrindivider fångade i Örserumsvikens grunda (OG) och djupa (OD) område, samt Utrikeviken och Kuggviken i augusti 29. I fi guren redovisas medelvärden av biomassan bytesdjur som procentandelar per längdgrupp. R 2 =, Figur Det totala antalet arter av bytesdjur i magarna hos abborrindivider fångade i Örserumsviken i augusti ätit pungräkor (små abborrar) och fisk (större individer). I den grundare delen av viken dominerades födan av isopoder, pungräkor och amfipoder och där återfanns också mer insekter. I Kuggviken stod insekter för en betydande del av bytet, både i den inre och yttre delen, tillsammans med amfipoder, isopoder och mysider, se figur I figur 3.23 redovisas antalet arter eller högre taxa av bytesdjur i magarna från abborrar som fångats i Örserumsviken vid fiskena efter muddringen avslutats. Trots att antalet analyserade abborrar var hälften så stort 29 förekom artmässigt lika många bytesdjur som vid fisket år 2. 16

23 4 Diskussion Efter muddringen av Örserumsviken förändrades förutsättningarna för de växter och djur som lever i och på botten. Dels genom att stora mängder sediment, med dess innehåll av biota, avlägsnades från botten, men även genom att miljön i viken efter muddringen var annorlunda för de djur och växter som blivit kvar. Exempel på sådana förändringar av miljön kan vara bottensubstratets sammansättning och struktur, hydrodynamiken vid botten, och grumling av vattenmassan. Hur långvarig effekten av en sådan störning blir kan bero på flera olika faktorer, bland annat hur omfattande och varaktig muddringen är, men också på hur hög bakgrundsvariationen av den naturliga grumlingen är, då en miljö som vanligen är utsatt för en hög naturlig resuspension är tåligare än en miljö med låg naturlig suspension (Hammar m fl 29). Muddringen i Örserumsviken utfördes i två etapper. Under hösten 23, när muddringen avslutats i den yttre delen av viken, hade den inre delen varit orörd under en växtsäsong. Gles vegetation hade redan utvecklats över relativt stora ytor i det inre området trots eventuell påverkan av grumling från den pågående muddringen längre ut i viken. Hårsärv (Z.palustris) som kan sprida sig med hjälp av frö, var den första arten att täcka större ytor av det bara sedimentet, därefter följde konkurrenskraftigare arter. Redan 24 var artsammansättningen återställd till den som var i viken före muddringen, även om detta ursprungliga läge kännetecknades av låga biomassor och var nystört (Andersson 2, 24). Tidigare studier indikerar att vegetationen normalt återhämtar sig på ett eller ett par år, men att generaliseringar är svåra att göra (Hammar m fl. 29). Sedan 24 har dock förändringar skett vad gäller artsammansättningen i det inre området. Enligt Hansen m fl (28) kan artsammansättningen variera stort mellan olika år i vissa inneslutna vikar, speciellt sådana som kännetecknas av storvuxna kransalger, något som även stämmer några av åren i de två referensvikar som besökts i denna studie, liksom i Örserumsviken mellan åren 1999 och 2. I Kuggviken förändrades artsammansättningen gradvis, från att 2 varit dominerad av kransalger (Chara baltica, C horrida, C. baltica var. liljebladii), till att helt domineras av borstnate,(p. pectinatus) och nating (Ruppia spp.)(andersson 21-27). I Utrikeviken skedde förändringen från kransalgsdominans till dominans av Zannichellia/Potamogeton lika plötsligt som i Örserumsviken mellan år 2 och 21. (Andersson 22). År 26 dominerade kransalgerna på nytt, för att 27 endast återfinnas på enstaka platser i viken (Andersson 27). Konkurrensförhållandet mellan arter förändras under olika miljöbetingelser, och hur en art överlever vintern är sannolikt en av de viktigaste faktorerna för utfallet av konkurrens i grunda vikar som dessa (Hansen m fl 28). Speciellt i Utrikeviken kan en förklaring vara att kransalgerna som är känsliga för dåliga ljusförhållanden reduceras eller försvinner efter år med höga vattenflöden. Vid några av våra besök i viken har siktdjupet varit dåligt på grund av lerpartiklar i vattnet. Vid ett tillfälle var sikten endast någon decimeter. Hårsärv, Zannichellia sp. till exempel, som övervintrar med frö, har möjlighet att snabbt kolonisera bara ytor, när mer storvuxna arter som tillexempel Chara baltica som övervintrar gröna, haft en svår vinter, kanske på grund av lång isläggning med dålig ljustillgång.tidigare undersökningar visar att djuputbredningen för ljuskänsliga växtarter (tillexempel kransalger, Chara spp.) förskjuts uppåt vid en ökad grumlighet i vattenmassan (Van den Berg m fl 1999), och att arter som axslinga (M.spicatum) och hornsärv (C.demersum) gynnas, och ökar i utbredning vid ökad grumling (Eriksson m.fl 24). Idag domineras Örserumsviken av just axslinga, borstnate (P. pectinatus) och nating (Ruppia spp.). Att vegetationens biomassa varierat likartat i de tre undersökta vikarna vissa år beror sannolikt på liknande väderförhållanden dels under vinter/vår enligt ovan, men även under tillväxtperioden. I den yttre delen av Örserumsviken hade fortfarande inte något stabilt vegetationsbälte etablerats 29, sex år efter muddringen avslutats. Vid undersökningarna noterades att sedimentet var mycket löst, vilket kan vara en förklaring till att växterna har svårt att med rottrådar och rhizom fästa vid bottnen. Djursamhället som lever i vegetationen utgör en viktig födoresurs för fisksamhället i viken, och den ökning av art- och individantal som kunnat ses åren efter muddringen har också märkts i maganalyserna på abborre. År 29 var antalet funna 17

24 arter i magarna lika många som före muddringen, år 2, trots att antalet fångade abborrar den gången var nära dubbelt så stort som 29. Den förskjutning mellan funktionella grupper som kunde märkas i blåstångens djursamhälle direkt efter muddringen kan tänkas ha flera orsaker. Av filtrerarna som tidigare dominerat djursamhället i tången återfanns 23 endast enstaka blåmusslor. Tidigare studier har visat att en ökad grumling kan påverka filtrerande djur genom effekter såsom igentäppning av membran eller ökad belastning (Newcombe & MacDonald 1991). Erftenmeijer & Lewis (26) framhåller också att filtrerande epifauna på bottenvegetation kan skadas av den ökade mängden partiklar vid grumling. Blåmussla, Mytilus edulis ska normalt vara väl anpassade för naturligt höga partikelhalter, men vid ihållande grumling av vattenmassan kan även tåliga arter påverkas negativt. En bidragande förklaring till den låga tätheten av filtrerande djur kan vara att skärmen vid vikens mynning, som under muddringsarbetet skulle förhindra spridning av uppslammat material, även har hindrat settlande mussellarver att komma in i viken från området utanför och därigenom försvårat föryngring av musselbeståndet. Den ökade sedimentationen kan också medföra svårigheter för eventuella settlande larver att hitta hårda ytor att fästa vid, vilket diskuteras i Hammar (29). Där konstateras även att påverkan på hårdbottenfauna i samband med muddring och uppgrumling av vattenmassan troligen är kortsiktig. I Östersjön sker blåmusslans, och sannolikt även andra filtrerande arters lek- och settling någon gång mellan maj och oktober, och vid provtagningarna 24, efter en leksäsong, återfanns i Örserumsviken tre arter av filtrerare i sammanlagt 21 prover från olika platser i viken, och de ökade åren därefter i både antal och frekvens, vilket visar att effekten var av övergående karaktär. Även i bottenfaunasamhället kunde en skillnad mellan funktionella grupper märkas i anslutning till muddringen. Av de bottenlevande djuren var det direkt efter muddringen omnivorerna, allätarna, som dominerade stort antalsmässigt, och då framförallt fjädermygglarver av arten Chironomus plumosus. Fjädermygglarver kommer ofta tidigt i successionen vid kolonisation av nya sedimentytor (Leppäkoski & Lindström 1978, Bonsdorff 1979). Även före muddringen, i den nyligen förändrade miljön på botten, var det gruppen omnivorer som var mest abundant, men då förekom även flera arter av märlor (Gammarus sp.) och andra fjädermygglarver (Chironomidae). Åren därefter utvecklades bottenfaunasamhället, successivt mot ett mer stabilt läge med större grävande musslor och havsborstmaskar som är viktiga för omsättningen av sedimentet. Sedan 24 har några för viken nya arter påträffats i Örserumsviken, bland annat fjällborstmasken Harmotoe sarsii och kräftdjuret Diastylis rathkei, vilka båda klassas som känsliga för föroreningar (NVV 27). Arterna har hittills endast återfunnits i enstaka prover, men tyder ändå på att miljön i Örserumsvikens botten har förbättrats efter muddringen. Även resultatet av beteendestudien på östersjömusslor (Macoma baltica) pekar i samma riktning, att Örserums-vikens sediment numera är en passande miljö för flera bottenlevande djur. År 29 kvarstod inte någon av de negativa effekter som beskrevs av Edsbagge (22). Östersjömusslor från andra områden uppvisade nu inga skillnader i sitt nedgrävningsbeteende när de utsattes för Örserums-vikens sediment (jmfr bilaga 11) Fisksamhällets ekologiska funktion kan beskrivas bland annat med hjälp trofisk nivå och kvoten mellan abborre och karpfiskar. Dessa indikatorer kan användas vid utvärderingen av provfiskeresultat för att på ett överskådligt sätt få en bild av tillståndet hos det studerade fisksamhället (Forsgren m fl 25). När man jämför dessa indikatorer över tiden kan man se en tendens till att fisksamhället i Örserumsviken har förändrats de senaste åren. Karpfiskarna, och då framförallt mört uppvisar en ökande trend mellan åren 23 och 29. Abborre och andra rovfiskar gynnas av klart vatten, medan karpfiskarna bättre klarar av grumliga förhållanden, då de inte är lika beroende av synen för att fånga sin föda. Även fångsten av abborre var dock relativt hög vid det senaste fisket och abborrbeståndet uppvisar ingen minskande tendens åren efter muddringen (23-29). Båda indexvärdena ligger dessutom i samma nivå som i de två referensvikarna. Vid framtida muddringsprojekt påpekas vikten av att behålla vass eller annan vegetation i anslutning till strandkanterna, då det är i dessa områden många fiskarter leker och finner sin föda. Dessa vegetationszoner har sannolikt haft stor betydelse både för fisksamhället och som rekryteringzon för det blivande vegetationssamhället i Örserumsviken. 18

25 Tackord Tack till Christer och Christer (Ramström och Hermansson) på Västerviks kommun för ett bra samarbete och för att ni alltid är så positiva och lösningsfokuserade! Tack till Tomas Öström för all praktisk hjälp, bland annat när vi råkat ut för diverse missöden i viken. Tack Birger Ander & Co, Rätö brygga, för att vi fått nyttja bryggan och rampen vid arbetet i Kuggviken och Utrikeviken Tack till alla som varit delaktiga i det omfattande arbetet i fält och på lab. Referenser Andersson, S. 28. Biologiska undersökningar i samband med saneringen av Örserumsviken lägesrapport 27. Rapport 28:3. Högskolan i Kalmar. Andersson, S. 27. Biologiska undersökningar i samband med saneringen av Örserumsviken lägesrapport 26. Rapport 27:4. Högskolan i Kalmar. Andersson, S. 25. Biologiska undersökningar i samband med saneringen av Örserumsviken lägesrapport 24. Rapport 25:4. Högskolan i Kalmar. Andersson, S. 24. Fröbanken i Örserumsvikens sediment efter saneringen november 23. Rapport 24:6. Högskolan i Kalmar Andersson. S. & S. Tobiasson. 22 Vegetationsundersök ningar inför saneringen av Örserumsviken. Rapport 22 :1. Högskolan i Kalmar Andersson. S. & S. Tobiasson. 22 Bottenfaunaundersök ningar inför saneringen av Örserumsviken. Rapport 22 :11. Högskolan i Kalmar Andersson, S., Nilsson, J., Tobiasson, S. 22. Fiskundersökningar inför saneringen av Örserumsviken. Rapport 22:12. Högskolan i Kalmar Andersson S & J. Nilsson 28. Analys av Hg och PCB i abborre från Örserumsviken. Rapport 28:4. Högskolan i Kalmar Andersson, S. & S. Tobiasson. 24. Biologiska undersökningar i samband med saneringen av Örserumsviken lägesrapport hösten 23. Rapport 24:3. Högskolan i Kalmar. Anonymus Projekt Örserumsviken Huvudstudie. Arbetsgruppens sammanfattande rapport med åtgärdsförslag. Blindow, I Long- and short-term dynamics of submerged macrophytes in two shallow eutrophic lakes. Freshwater Biology 28: Bonsdorff, E., Macrozoobenthic recolonization of a dredged brackish-water bayin SW Finland. Stencilerad rapport BMB symposium, Århus,Denmark, August Edsbagge, M. 22. Nedgrävningsbeteende hos Östersjömusslan (Macoma balthica):effekter av kvicksilver och PCB kontaminerat sediment i Örserumsviken. Examensarbete 22:Bi3 Högskolan i Kalmar. Forsgren Johansson G., Söderberg K., Halvarsson C. & Appelberg M. 25. Samordnad kustfiskövervakning i Östersjön - övervakningsstrategi. Finfo 25:13. Hansen J, Johansson G och Persson J (28). Grunda havsvikar längs Sveriges kust -Mellanårsvariationer i undervattensvegetation och fiskyngelförekomst. Länsstyrelsen i Uppsala län 28:16. Leppäkoski, E., and Lindström, L. S., Recovery of benthic macrofauna from chronic pollution in the area off a refinery plant, Southwest Finland. J. Fish. Res. Bd. Can. 35: Lövgren, O. 26. Biologiska undersökningar i samband med saneringen av Örserumsviken lägesrapport 25. Rapport 26:4. Högskolan i Kalmar Naturvårdsverket Provfiske i Östersjöns kustområden Kust och Hav. Djupstratifierat provfiske med Nordiska kustöversiktsnät. Naturvårdsverket, 27. Status, potential och kvalitetskrav för sjöar, vattendrag, kustvatten och vatten i övergångszon - En handbok om hur kvalitetskrav i ytvattenförekomster kan bestämmas och följas upp. Handbok 27:4, 12/27 Naturvårdsverket, 27. Bedömningsgrunder för kustvatten och vatten i övergångszon ; Bilaga B till handbok 27:4. Newcombe CP, MacDonald DD (1991) Effects of suspended Sediments on Aquatic Ecosystems. North American Journal of Fisheries Management 11:72-82 Ramström, C., Hermansson, C. 23. Delprojekt miljökontroll. Efterkontroll av muddrade ytor. Projekt Örserumsviken. Rapport. Västerviks kommun. Sandström A, Eriksson BK., Karås, P., Isaeus, M., Schreiber (25). Boating and navigation activities influence the recruitment of fish in a Baltic Sea Archipelago Area. Ambio 34 (2). Tobiasson, S Resultat av översiktlig vegetationskartering i Örserumsviken, 23 september lägesrapport januari 2. Rapport, Högskolan i Kalmar. Tobiasson, S Utveckling av metod för över vak ning av högre växter på grunda ve ge ta tions kläd da mjukbottnar. Rap port 2:1, Hög sko lan i Kalmar. Underwood, A.J Experiments in ecology Cambridge University Press Van den Berg, M. S., Scheffer, M. van Nes, E. & Coops, H Dynamics and stability of Chara sp. & Potamogeton pectinatus in a shallow lake changing in eutrophication level. Hydrobiologia. 48/49: Wetzel, M., Leuchs, H. and Koop, J. 25. Preservation effects on wet weight, dry weight, and ash-free dry weight biomass estimates of four common estuarine macro-invertebrates: no difference between ethanol and formalin. Helgol Mar Res (25) 59:

26 Metodik Bilaga 1 Sediment/ bottenfauna Sediment Proverna för analys av sedimentets glödförlust togs i samband med provtagningen av mjukbottenfauna. Med hjälp av ek man hug ga re togs ytsedimentet (-5 cm) på samtliga stationer. Sedimentets glödförlust och vattenhalt analyserades sedan på lab enligt svensk standard SS Bottenfauna Proverna för undersökning av bot ten fau na togs med ek man hug ga re (yta, 199 m 2 ). På var je sta tion togs ett hugg. För att und vi ka för myck et växt de lar i pro ver na pla ce ra des och utlöstes huggaren av dy ka re på de ve ge ta tions kläd da sta tio ner na. Pro vet sållades i fält ge nom nät med mask vid den, 5 mm. Sållresterna kon ser ve ra des från och med 27 års undersökningar i 8% etanol med 3% tillsats av glycerol och fär ga des med bengalrosa för att un der lät ta sor te ring en. Vid sor te ring en ana ly se ra des pro ver nas inne håll av mak rofauna. För var je art eller högre taxa be stäm des antal, våtvikt och torr vikt (6ºC). För mus sel kräf tor (Ostracoda) och dagg mas kar (Oligochaeta) användes på grund av dess låga vikt ett scha blon vär de per individ. Alla in di vi der av Öst er sjö muss la (Macoma baltica) mät tes och sor te ra des i tre stor leks klas ser (<5mm, 5-1 mm, >1mm). In di vid an tal och torr vikt rela terades se dan till den prov tag na ytan och pre sen te ras i antal respektive biomassa per kvad rat meter. Vegetation och Epifauna Ytkartering Ve ge ta tion ens ut bred ning och un ge fär li ga täck nings grad karterades från båt med hjälp av vat tenki ka re samt vid be hov med dyk ning. Transektundersökningar Vid transektundersökningarna användes metod enligt Tobiasson 2 2. Ett måt t band fästes vid en ti di ga re po si tions be stämd nollpunkt vid land och drogs ut till ve ge ta tions fri botten eller som längst till 15 m. Därefter videofilmades pro fi len och do mi ne ran de art ers täck nings grad i en tänkt korridor runt lin jen be döm des en ligt en sjugradig skala (1, 5, 1, 25, 5, 75, 1 %). Vid varje förändring i ve ge ta tio nen noterades djup och avstånd från noll punk ten. Dess ut om be döm des ve ge ta tion ens kondi tion samt even tu ell ned slam ning eller fö re komst av påväxt. Punktundersökningar Täckning På varje station bedömdes vegetationens art sam man sättning och täckningsgrad inom ett 1x1 m stort område. Täckningsgraden för varje art no te ra des enligt samma sjugradiga skala som i transektunder sökningarna ovan och vegetationen videofilmades. Kvantitativa växtprover Inom varje vegetationstyp togs av dykare ett växt prov per station. På varje station i kransalg- och na te om rå det kastades en 5x5 cm ram slump mäs sigt ut i ve ge ta tio nen. De växter som inne slöts av ramen sam la des i en nätkasse. Växtp rove rna frys tes i väntan på artbestämning och sor te ring. Vid sor te ring en på laboratoriet av lägs na des even tu el la un der jor dis ka delar, och växterna art be stäm des sedan. Våtvik ten fastställdes varpå pro ver na torkades till konstant vikt i 6ºC. Torrvikten relaterades till den prov tag na ytan (gtv/m 2 ). 2

27 Kvantitativa djurprover/epifauna På varje station provtogs den till vegetationen knut na faunan med avseende på arts am man sätt ning, biomassa och abundans. Växtligheten på en för stationen representativ punkt samlades av dykare in med nätkasse på ett varsamt sätt för att bibehålla den associerade faunan. En planta blå stång togs på varje Fucusstation. Även dessa pro ver frystes ned i väntan på sortering och art be stäm ning. De in gå en de djur grup per nas våtvikt och torr vikt be stäm des enligt ovan. I Fucus proverna re la te ra des abun dans och torr vikt till tång ens bio mas sa (antal respektive gram/1g torr Fucus). Vad gäl ler krans alg- och na te pro ver na re la te ra des abun dans och biomassa dels till vegetationsbiomassan, och även till den prov tag na bottenytan (antal respektive gram/m 2 ) genom att sätta djur fö re kom sten i djur pro vet på en station i re la tion till det kvan ti ta ti va växt pro vet som tagits på sam ma station. Fisk Provfiske Vid var je fis ke in sats an vän des i varje vik to talt 16 bot ten sat ta nät för de la de på 4 län kar. För att fånga arter som nor malt inte fångas med nät an vän des även mjärdar. Vid varje fisketillfälle lades två nätlänkar i varje vik, en på grundare botten i anslutning till ve ge ta tion (2-2,5 m. djup) och en på vegetationsfri bot ten (3,5-4,7 m. djup). Länkarna som användes bestod av fyra sam man knut na nät med maskvidden 17, 22, 25 respektive 3 mm. Näten var 27 m långa och 1,8 m djupa. Län kar na placerades i res pek ti ve viks längd rikt ning, på samma platser som vid tidigare fisken. Nätens pla ce ring visas i bilaga 8. Vid var je fis ke till fäl le la des dess ut om tre mjärdar i res pek ti ve djup zon. Red ska pen sat tes någon tim me inn an skym ning och bärgades efter gry ning en. Fisket upp re pa des un der två nätter. Ef ter var je fis ke re gist re ra des fång sten med av se en de på arts am man sätt ning, längd och vikt. För abborrar registrerades även kön. Individer av sam ma art och längd grupp vägdes till sam mans. Vid var je fis ke till fäl le no te ra des luft tryck, vat ten tem pe ra tur och salinitet. Maganalyser Vid registreringen av fångsten dissekerades magarna ur samtliga abborrindivider och lades i 8% etanol. Vid analysen av maginnehållet noterades den enskilda magens volym, som ett mått på fyllnadsgrad. Bytesdjuren artbestämdes, räknades, och vägdes artvis efter torkning till konstantvikt i 6ºC.

28 Kartor över placeringen av provpunkter och profiler Bilaga 2 Örserumsviken Ordinarie provpunkter J1 J2 OC5 2 OC4 OC3 OC1 OC2 1 OP1 4 OP2 OP5 Fucus F Örserumsviken G2 H1 3 OP3 OS5 OS4 OP4 OS3 OS1 OS2 5 Örserumsviken Utökat provtagningsprogram OC11 OC1OC9 OC15 OC8 OC2 OC14OC3 OC17 OC4 OC5 OC3 OC2 OC7 OC19 OC18 OC16 OC6 OC13 OC12 Örserumsviken OP18 OP1 OP2 OP17 OP5 OP2 OP3OP16 OP13 OP12OS11 OP4 OP19 OP14 OS12 OP15 OP11 OS13 OS19 OP6 OS6 OS8 OP1 OS5 OS4 OS1OS2 OS18 OS1OS17 OS7 OS3 OS16 OS14OS15 OP9 OS9 OS2 OP7 OP8 1 Profiler Punkter för provtagning av vegetation, epifauna, sediment och bottenfauna KC2 KC1 KC4 KC5 KS1 1 KS2KP5 KS5 KS3 2 KS4 KP2 KP1 KC3 KP3 KP4 3 Kuggviken Fucus 2 UC1 UP4 UP3 UC5 UP5 UP2 UP1 UC2 US4 US3 UC4 UC3 US5 US2 1 3 US1 Utrikeviken Fucus

29 Kartor över vegetationens utbredning i referensvikarna Bilaga 3 24 Utrikeviken 2-23 Blå stång (fast el ler lös) Borstnate Blå stång Kransalger (fast el ler lös) BorstnateHårsärv Axslinga Kransalger <5% vegetation Axslinga <5% vegetation 2 Nating Hårsärv Blå stång (fast el ler lös) Borstnate Kransalger Axslinga <5% vegetation Blå stång (fast el ler lös) Borstnate Kransalger Hårsärv Axslinga <5% vegetation 26 Nating Hårsärv Blå stång (fast el ler lös) Borstnate Kransalger Axslinga <5% vegetation 22 Blå stång (fast el ler lös) Borstnate Kransalger Axslinga <5% vegetation 27 Blå stång (fast el ler lös) Borstnate Kransalger Axslinga <5% vegetation 23 Nating Hårsärv Blå stång (fast el ler lös) Borstnate Kransalger Axslinga <5% vegetation 29 Nating Hårsärv Blå stång (fast el ler lös) Borstnate Kransalger Axslinga <5% vegetation Nating Hårsärv Blå stång (fast el ler lös) Borstnate Kransalger Axslinga <5% vegetation

30 2 Kuggviken Blåstång Borstnate Kransalger Hårsärv Axslinga <5% veg. Blåstång Borstnate Kransalger Hårsärv Höstlånke <5% veg Blåstång Borstnate Kransalger Hårsärv Axslinga <5% veg. Blåstång Borstnate Kransalger Hårsärv Höstlånke <5% veg Blåstång Borstnate Kransalger Hårsärv Axslinga <5% veg. <5% vegetation Blå stång (fast el ler lös) Borstnate Axslinga Ålnate Östersjösallat Nating Korsandmat Blåstång Borstnate Kransalger Höstlånke Axslinga <5% veg. <5% vegetation Blå stång (fast el ler lös) Borstnate Nating Höstlånke Östersjösallat Korsandmat <5% vegetation Blå stång (fast el ler lös) Borstnate Nating Höstlånke Östersjösallat Korsandmat

31 Resultat av vegetationsprovtagning Bilaga 4 Tabell Bil 4-1. Vegetationens biomassa (gtv/m 2 ) vid punktundersökningar i ordinarie (övre) och utökat provtagningsprogram (nedre) 29. Chara_området Biomassa (gtv/m2) Kuggviken (KC) Örserumsviken (OC) Utrikeviken (UC) Medel SE Medel SE Medel SE Rivularia sp 4,8 1, 1, Ceramium tenuicorne 4,4,4 4,8 4, 9,9 7,7 Fucus vesiculosus 79,2 124,4 19,2 292,8 35,2 128,2 43,9 2, 136, 7,4,8 41,8 27,1 Monostroma baltica 2, 2,4,9,5 Chara baltica,4,4,2,1 Ceratophyllum demersum,4 7,2 2, 1,9 1,4 Myriophyllum spicatum 6,4 2,4 2,8 2, 2,7 1, 52, 4,8 2,8 6, 66,4 26,4 13,6 1,8 5,6,4 3,4 2,1 Potamogeton pectinatus 91,2 233,6 122,4 89,4 43,5 6,4 12,1 12,1 465,6 22, 19,8 87,6 251,2 23,4 76,7 Ruppia sp 7,6 19,2,4 16,4 8,7 4, 39,2 12,8 14,4 6, 32,5 19,2 4, 48,,4 1,5 9,4 Lemna trisulca,4,8 2,4 1,4 2,8 1,9 Summa 177,2 368,8 134, 37,2 186,8 234,8 44,1 112,4 44, 15,6 11,4 72,4 71, 18,8 58, 158, 26, 216,4 261,6 27, 61,7 Antal arter , , 1 Totalt antal arter Potamogeton_området Biomassa (gtv/m2) Kuggviken (KP) Örserumsviken (OP) Utrikeviken (UP) Medel SE Medel SE Medel SE Rivularia sp Ceramium tenuicorne Fucus vesiculosus 58,4 2, 4, 17,6 34,4 21,3 59,2 17,6 33,4 21,8 Monostroma baltica Chara baltica,8,8,3,2 Ceratophyllum demersum,8,2,2,4,1,1 Myriophyllum spicatum,4 2,4,6,5 3,2,6,6,4,4,2,1 Potamogeton pectinatus 93,2 75,2 29,2 19,2 3,6 98,1 33,1 4,,8 1,,8 32,8 5,8 79,2 28,8 38,3 13,1 Ruppia sp 15,2 39,2 51,6 26,8 168,8 6,3 27,8 13,6 69,6 9,6 1,2 18,8 13, Lemna trisulca,,4,1,1 Summa 18,4 173,6 263,6 14,8 282,4 193,8 34,1 3,2 4,8,8 1,8 1, 15,6 12,8 89,2 138, 9,7 24,1 Antal arter , , ,6 1 Totalt antal arter OC Biomassa tv/m Station Medel SE Ruppia sp 39,2 12,8 14,4 6, 88,4 15,6 4, 1,8 82, 3,8 21,5 7,41 Fucus vesiculosus Ceratophyllum demersum 5,6,4 8,4 2,8,86,5 Myriophyllum spicatum 52, 4,8 2,8 6, 66,4 72, 5,6 18,4 18, 8,8 32, 48,8 1,6 11,,4 7,6 22,76 6,95 Potamogeton pectinatus 6,4 18,8 357,6 115,2 18,4 74, 13,6 16, 46,3 2,1 Potamogeton perfoliatus 11,4 3,8 7,6 5,65 Zannichellia palustris 112,4 44, 15,6 11,4 72,4, 72, 5,6 19,2 363,2 133,6 16,4 143,2 212,4 122,8 55,2 12,8 113,2 41,2 16, 98,5 18,5 Antal arter ,,19 Totalt antal arter 5 OP Biomassa tv/m Station Medel SE Ruppia sp,4,2,2 Fucus vesiculosus,4,2,2 Ceratophyllum demersum,8 2, 3,6 1,6 2,8 1,2,6,24 Myriophyllum spicatum 3,2 14,8 3,2 1,6,76 Potamogeton pectinatus 4,,8 2,4 153,6 55,2 1,6 6, 29,6 54,4 15,38 8,24 Potamogeton perfoliatus 3,2,16,16 Zannichellia palustris,4 5,6,4,32,28 3,2 4,8,,8, 14,8 2,4 157,2 57,2 1,6 1,, 7,2 29,6 54,4,8 6, 1,2,, 17,6 8,3 Antal arter ,2,21 Totalt antal arter 7

32 Tabell Bil 4-2. Vegetationens täckningsgrad (%) Punktundersökningar i ordinarie (övre) och utökat provtagningsprogram (nedre) 29. Chara_området Täckning (%) Kuggviken (KC) Örserumsviken (OC) Utrikeviken (UC) Medel SE Medel SE Medel SE Artnamn Fucus vesiculosus , ,4 9,3 Chara sp 1 1,4,2 1,2,2 1,2,2 Ceratophyllum demersum ,4 1,7 1,2,2 1 1,4,2 Batrachium baudotii Myriophyllum spicatum ,4 1, , ,6 1,8 Potamogeton perfoliatus 1 5 1,2 1, Potamogeton pectinatus ,4 19, ,7 1 17,5 87,5 87,5 1 78,5 15,5 Ruppia sp ,9 5 37, ,5 21 7, ,2 1,1 Zannichellia palustris ,2 1,9 Lemna trisulca ,5 6,7 3,2 Monostroma baltica 17,5 5 4,5 3,4 Summa ,8 9, ,8 2, ,3 7,8 Antal arter Totalt antal arter Potamogeton_området Täckning (%) Kuggviken (KP) Örserumsviken (OP) Utrikeviken (UP) Medel SE Medel SE Medel SE Artnamn Fucus vesiculosus , ,7 Chara sp 1,2,2 Ceratophyllum demersum 1,2, ,8,8 Batrachium baudotii 1 1,4,2 Myriophyllum spicatum ,6 1, ,2, Potamogeton perfoliatus 1 1,4,2 Potamogeton pectinatus ,2 13, ,4 1, ,2 9,2 Ruppia sp , ,8,2 17, ,5 8,5 Zannichellia palustris ,2 1,2 Lemna trisulca 1 5 1,2 1, Monostroma baltica Summa ,4 7, ,2 1, ,7 16,4 Antal arter Totalt antal arter OC Täckning % Station Medel SE Fucus ves Chara sp 1 1 1,15,8 Ceratophyllum ,,4 Batrachium baudotii 1 1,1,7 Myriophyllum ,5 2,59 Pota per ,7,72 Pota pec , ,68 6,32 Ruppia 5 37, , , 3,83 Zanichellia ,5, Antal arter ,35,29 Totalt antal arter 8 OP Täckning % Station Medel SE Fucus ves ,9,54 Chara sp 1 1 1,15,8 Ceratophyllum ,7,45 Batrachium baudotii ,4,11 Myriophyllum ,95,47 Pota per ,7,5 Pota pec ,45 5,1 Ruppia ,35,56 Zanichellia ,25, Antal arter ,9,26 Totalt antal arter 9

33 Tabell Bil 4-3. Vegetation och epifauna. Artlistor 2-29 för Örserumsvikens vegetation (makrofyter och fi ntrådiga alger) och associerad fauna (i blåstång och makrofyter). Indelning i funktionella grupper. Siffrorna anger antal stationer arten hittats på. Ansträngningarna var större år 2, 21 och 29, varför frekvensen inte är jämförbar mellan olika år, utan ska ses som ett övergripande mått på artens frekvens under perioden. Gula fält visar arter av epifauna som inte påträffats före resp. efter muddringen. VEGETATION EPIFAUNA Funktionell gru Art Före muddring Efter muddring Totalt Oklar Halicondria Laomedea spp Antal arter C Prostoma obscurum Nereis diversicolor Piscicola geometra Mysis sp Mysis vulgaris 1 1 Palaemon adspersus Palaemon elegans Sisyridae Plecoptera Ephemeroptera Zygoptera Coenagrionidae Ischnura sp 2 2 Ischnura elegans 4 4 Corixidae 2 2 Coleoptera Nebrioporus sp 2 2 Haliplus sp Donacia sp Trichoptera Phryganeidae Limnephilus lunatus-typ 1 1 Lepidoptera Diptera 8 8 Gobiidae Gobius niger Pomatoschistus minutus 2 2 Pomatoschistus microps 2 2 C Antal arter D Ostracoda Asellus aquaticus Hydrobia sp Potamopyrgus antipodarum Rissoa Physa fontinalis Macoma baltica Storvuxna/Fristående arter Batrachium baudotii x x Ceratophyllum demersum x x x x x x x x x Chara aspera x Chara baltica x x x x x Chara horrida x Chara tomentosa x x x x x x x Chara sp x x x x x x x x x Fontinalis x Fucus vesiculosus x x x x x x x x x Myriophyllum spicatum x x x x x x x x x Najas marina x Potamogeton crispus x Potamogeton filiformis x Potamogeton pectinatus x x x x x x x x x Potamogeton perfoliatus x x x x x Ruppia cirrhosa x x x x x x Ruppia sp x x x x Tolypella nidifica x x x Zannichellia palustris x x x x x x x x x Antal storvuxna arter Fintrådiga alger/påväxt Ceramium sp x Ceramium tenuicorne x x x x x Polysiphonia fucoides x Polysiphona fibrillosa x x x x x Polysiphona sp x Obestämd rödalg x Ulothrix sp x Chaetomorpha sp x x Cladophora glomerata x Cladophora sp x x x x x x x Enteromorpha intestinalis x x Enteromorpha sp x x x x x Obestämd grönalg x x x x Chorda filum x Dictyosiphon foeniculatus x x x Elacista fuciola x x Leathesia difformis x x D Antal arter F Balanus improvisus Mytilus edulis Cerastoderma hauniense Mya arenaria Bryozoa F Antal arter H Idothea spp Undersöktes inte 1999 Idothea baltica Idothea chelipes Jaera sp Theodoxus fluviatilis Valvata piscinalis Bithynia tentaculata Limapontia depressa Radix peregra AGG H Antal arter O Heterotanais oerstedti Gammarus spp Gammarus locusta Gammarus oceanicus Gammarus zaddachi Gammarus salinus Leptocheirus pilosus Chironomidae O Antal arter Grand Total Antal arter Pilayella/Ectocarpus x x x x x Pilayella littoralis x Ectocarpus siliculosus x Scytosiphon lomentaria x Stictyosiphon tortilis x Obestämd brunalg x Lyngbya aestuaria x Mougeotia x Rivularia sp x x x x Synedra sp x Tolypothrix distorta x Antal fintrådiga arter Antal arter totalt

34 Resultat av epifaunaprovtagning Bilaga 5 Figur Bil 5-1. Epifauna i blåstång. Örserumsviken, Kuggviken och Utrikeviken. Abundans (antal individer/1gtv) och biomassa (gtv/1gtv) vid provtagningarna 2-29, samt klusteranalys och MDS från samhällsanalys i PRIMER Biomassa Örserumsviken Kuggviken Utrikeviken Abundans Örserumsviken Kuggviken Utrikeviken Samples OF_3 OF_4 KF_3 UF_3 UF_4 KF_6 KF_7 KF_9 KF_2 UF_ KF_1 KF_ KF_4 UF_7 OF_ OF_7 KF_5 OF_5 UF_5 UF_6 OF_6 OF_9 UF_1 UF_2 UF_9 1 9 UF_3 8 Similarity UF_4 UF_ Transform: Fourth root Resemblance: S17 Bray Curtis similarity Group average Transform: Fourth root Resemblance: S17 Bray Curtis similarity 2D Stress:,2 KF_3 vik k o u OF_3 UF_1 UF_2 UF_7 KF_1 KF_4 KF_2 UF_5 OF_6 OF_9 KF_ UF_6 UF_9 OF_ KF_9 OF_5 OF_4 OF_7 KF_5 KF_7 KF_6

35 Tabell Bil 5-1. Epifauna. Abundans (individantal/m 2 ) och biomassa (gtv/m 2 ) i Chara- och Potamogetonvegetation 29. Abundans och biomassa per kvadratmeter Chara_området Kuggviken (KC) Örserumsviken (OC) Utrikeviken (UC) provpunkt Veg_biomassa (gram tv) 9,1 9,5 3,3 7,3 7,2 Abundans Biomassa 11,7 2,3 8,2 8,2 12,1 Abundans Biomassa 11,2 8,4 15,6 9,3 9,9 Abundans Biomassa Art Abund Biom Abund Biom Abund Biom Abund Biom Abund Biom M SE M SE Abund Biom Abund Biom Abund Biom Abund Biom Abund Biom M SE M SE Abund Biom Abund Biom Abund Biom Abund Biom Abund Biom M SE M SE Prostoma obscurum 115, ,, Piscicola geometra 2,,, 84,1 19,2 23, 25 15,1, Balanus improvisus 29,8 18,6 9 6,3,2 Idothea baltica Idothea chelipes 486, ,71 793,73 29,28 588, ,72,26 86,27 38,8 8, ,6 6, ,59, ,13 226, , , , ,49,43 Asellus aquaticus 58, ,1,1 Gammarus locusta 39,5 83, ,2,2 4,1 18,17 6, 23 21,4,3 23,2 26,3 1 6,1,1 Gammarus oceanicus 49,15 1 1,3,3 19,5 269, ,7,6 19,17 198,14 228,24 51, ,13,4 Gammarus zaddachi 273, ,11,11 Gammarus salinus 24 4,61 15,21 332, ,1,89 Leptocheirus pilosus 4,1 8 8,, 113, ,, Zygoptera 4,3 8 8,6,6 125,31 66,5 68, ,9,6 Donacia sp Trichoptera 194, ,2,2 Lepidoptera 39,2 122, ,1,1 6, 1 1,, 125,9 26,4 296,15 77, ,7,3 Chironomidae 49, 1 1,, 951, ,2,2 19, 158,1 25, 715, ,1,1 Theodoxus fluviatilis , ,58 119, , , ,27 9,32 2,4 6,5 2 1,2, ,5 75 1, ,48 46, 24 1, ,7 5,64 Hydrobia sp 4, , ,14 1,7 13,9 26,7 8 5,3,2 Potamopyrgus antipodarum 116,9 277, , ,61,54 144, ,44 6, 68 41,46,3 Bithynia tentaculata 124 6, ,35 1,35 96,3 8, ,1,1 79, ,2,2 Physa fontinalis 78,16 24,2 2 15,4,3 42,17 8 8,3,3 Radix peregra AGG 238, , ,61,47 1, 13,1 27,4 1 5,1,1 Mytilus edulis 253 7, , , , , ,83 7,59 115,5 13,27 233, ,7,5 84, ,13 13, ,25,22 Cerastoderma hauniense , , , , , ,5 36, ,21 36,1 177, ,2 66, ,77, , , , , , ,55 9,33 Bryozoa,4,1,1 28,95 5,79 5,79 Gobiidae 13,3 3 3,1,1 Summa , , , , , ,8 48, ,47 555,23 213, , , ,88 6, , , , , , ,97 15,81 Antal arter Totalt antal arter Potamogeton_området Kuggviken (KP) Örserumsviken (OP) Utrikeviken (UP) provpunkt Abundans Biomassa Abundans Biomassa Abundans Biomassa Veg_biomassa (gram tv) 11,8 9, 11,7 7,5 9,2 Abundans Biomassa 2,6 1,2 4,6 Abundans Biomassa 4,4 13,6 6,4 1,9 Abundans Biomassa Art Abund Biom Abund Biom Abund Biom Abund Biom Abund Biom M SE M SE Abund Biom Abund Biom Abund Biom Abund Biom Abund Biom M SE M SE Abund Biom Abund Biom Abund Biom Abund Biom Abund Biom M SE M SE Prostoma obscurum 25,3 5 5,1,1 Piscicola geometra 18,1 4 4,, 9, 14, 5 3,, Balanus improvisus 1, 4, 1 1,, Idothea baltica 31,9 6 6,2,2 2,1, 1,, Idothea chelipes 542,43 598,62 563,59 431,8 767, ,61,6 6,1 8,, 3 2,, 24, ,21 513,59 25, ,38,24 Asellus aquaticus 119,16 193,23 9, ,12,5 18,1 4 4,, Gammarus locusta 37,5 77, , 19,13 123, ,31,18 4,, 1 1,, Gammarus oceanicus Gammarus zaddachi Gammarus salinus 4, 1 1,, Leptocheirus pilosus 1,,,, 13, 3 3,, Zygoptera 23,18 5 5,4,4 9, 2 2,, Donacia sp 9,6 2 2,1,1 Trichoptera Lepidoptera 28,1 6 6,, 4, 2, 1 1,, 13,1 3 3,, Chironomidae 16, 3 3,, 96, 89, 83,1 63, ,1, Theodoxus fluviatilis , , ,24 19, , ,33 5,1 24, 142,14 14, ,3,3 Hydrobia sp 45,28 9 9,6,6 24,16 25,21 1 6,7,4 Potamopyrgus antipodarum 92, ,2,2 1, 2, 1,, Bithynia tentaculata 18,1 28,1 13, 12 5,, Physa fontinalis 18,3 4 4,1,1 96,15 14, 177, ,12,8 Radix peregra AGG 58, ,1,1 24,11 11, ,9,7 Mytilus edulis 193 1, , , , , ,33 13,44 16, 3 3,, 48,2 8,5 83, , ,6 3,3 Cerastoderma hauniense , , , 94, , ,9 15,88 23,1 56,5 68,2 3 14,2, , ,11 25, , ,63 1,7 Bryozoa,2,2,3,1,1,2,1,1,1,1, Gobiidae Summa , , , , , ,96 3,16 39,4 72,6, 11,3, 44 26,67,2,1, 2 4 2, , , , ,43 4,8 Antal arter Totalt antal arter

36 Tabell Bil 5-2. Epifauna. Abundans (individantal/1g TVVeg) och biomassa (gtv/1g TVVeg) i Chara och Potamogetonvegetation 29. Abundans och biomassa per 1gTV_veg Chara_området Kuggviken (KC) Örserumsviken (OC) Utrikeviken (UC) provpunkt Abundans Biomassa Abundans Biomassa Abundans Biomassa Art Abund Biom Abund Biom Abund Biom Abund Biom Abund Biom M SE M SE Abund Biom Abund Biom Abund Biom Abund Biom Abund Biom M SE M SE Abund Biom Abund Biom Abund Biom Abund Biom Abund Biom M SE M SE Prostoma obscurum 261, ,1,1 Piscicola geometra 12, 2 2,, 18, 12,1 11, 8 4,, Balanus improvisus 26,7 25,8 1 6,3,2 Idothea baltica Idothea chelipes 275,2 578,46 64,56 96,9 333, ,32,8 77,24 87,17 49, ,35 8, ,58,45 67,46 143,23 628, ,33 364, ,59,19 Asellus aquaticus 33,4 7 7,1,1 Gammarus locusta 22,3 27,2 1 6,1,1 24,3 98,15 8, 26 18,4,3 11,1 1,1 4 3,, Gammarus oceanicus 28,8 6 6,2,2 17,5 244, ,6,5 12,1 96,7 18,11 2, ,6,2 Gammarus zaddachi 129, ,5,5 Gammarus salinus 429,98 51,1 131, ,27,18 Leptocheirus pilosus 37,1 7 7,, 71, ,, Zygoptera 3,23 6 6,5,5 27,7 32,2 32,4 18 8,2,1 Donacia sp Trichoptera 53, ,1,1 Lepidoptera 22,1 69, ,1,1 8, 2 2,, 27,2 13,2 14,7 3, ,3,1 Chironomidae 28, 6 6,, 1314, ,2,2 12, 77, 118, 283, ,, Theodoxus fluviatilis , ,34 91, , , ,75 3,1 12,29 8,7 4 3,7, ,43 48, ,64 22, 81, ,3 1,21 Hydrobia sp 3, , ,4,35 6,4 1,3 3 2,1,1 Potamopyrgus antipodarum 32,2 211,16 452, ,22,17 128, ,31 8, 61 37,42,27 Bithynia tentaculata 41 2,23 8 8,45,45 217,7 49, ,3,2 38,5 8 8,1,1 Physa fontinalis 21,4 14,1 7 4,1,1 9,4 2 2,1,1 Radix peregra AGG 181,49 178, ,26,17 9, 85,3 24, ,1,1 Mytilus edulis 143 4,6 35 5, , , , ,54 2,87 13,4 12,24 322, ,6,5 18,2 71,72 6, 19 13,15,14 Cerastoderma hauniense , , , , , ,6 11,2 47 1,8 696, ,3 15 1,99 91, ,7, , ,6 66 1, , , ,63 1,7 Bryozoa,1,, 25,75 5,15 5,15 Gobiidae 12,2 2 2,, Summa , , , , , ,64 12, , 1 261, , , , ,56 5, , , , , , ,16 2,8 Antal arter Totalt antal arter Potamogeton_området Kuggviken (KP) Örserumsviken (OP) Utrikeviken (UP) provpunkt Abundans Biomassa Abundans Biomassa Abundans Biomassa Art Abund Biom Abund Biom Abund Biom Abund Biom Abund Biom M SE M SE Abund Biom Abund Biom Abund Biom Abund Biom Abund Biom M SE M SE Abund Biom Abund Biom Abund Biom Abund Biom Abund Biom M SE M SE Prostoma obscurum 18,2 4 4,, Piscicola geometra 17,1 3 3,, 7, 16, 5 3,, Balanus improvisus 38,1 543, ,1,8 Idothea baltica 11,3 2 2,1,1 77,33 22,7 2 15,8,6 Idothea chelipes 5,4 344,35 213,22 37,57 272, ,35,6 192,31 167,8 43,3 8 41,8,6 23, , 575,66 18, ,34,21 Asellus aquaticus 11,14 111,13 34, ,7,3 15,1 3 3,, Gammarus locusta 34,5 44,7 162,38 13,1 43, ,13,6 83,5 22, 21 16,1,1 Gammarus oceanicus Gammarus zaddachi Gammarus salinus 115, ,3,3 Leptocheirus pilosus 38, 22, 12 8,, 9, 2 2,, Zygoptera 9,7 2 2,1,1 7, 1 1,, Donacia sp 7,5 1 1,1,1 Trichoptera Lepidoptera 25,1 5 5,, 83,5 196, ,2,1 9,1 2 2,, Chironomidae 2,17 4 4,3,3 91, 74, 93,1 46, ,1, Theodoxus fluviatilis , ,55 9,47 13, , ,94 2,83 23, 118,11 16, ,3,2 Hydrobia sp 17,11 3 3,2,2 23,15 18,15 8 5,6,4 Potamopyrgus antipodarum 33,3 7 7,1,1 38, 34, ,1,1 Bithynia tentaculata 15,1 31,1 9, 11 6,, Physa fontinalis 17,3 3 3,1,1 91,15 16, 128, ,9,6 Radix peregra AGG 33,4 7 7,1,1 23,1 73, ,7,5 Mytilus edulis 178 9,52 11, ,1 4 1, , ,99 4,58 243, ,5,5 45,2 66,4 93, , ,22 2,19 Cerastoderma hauniense , , ,41 67, , ,13 5,37 731, , , ,73, ,38 449,92 28, , ,7 1,22 Bryozoa,1,1,1,1,,2,1,2,1,1, Gobiidae Summa , , , , , ,69 9, , , , ,92, , , , , ,15 3,69 Antal arter Totalt antal arter

37 Tabell Bil 5-3. Abundans (individantal/1g TVFucus) och biomassa (gtv/1g TVFucus) i Fucussamhället 29. Örserumsviken (OF) OF Abun OF Biom Kuggviken (KF) KF Abun KF Biom Utrikeviken (UF) UF Abun UF Biom ##### Medel SE Medel SE #### Medel SE Medel SE ###### Medel SE Medel SE Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Prostoma obscurum 6, 1 1,, Nereis diversicolor 28,3 6 6,1,1 Piscicola geometra Balanus improvisus 196, ,3, ,68 18,89 317, ,2 112, ,72 1,76 297,9 126,85 93,22 132, , ,94,26 Mysis sp 2,,, Heterotanais oerstedti 14, ,3,3 Idothea spp 33,5 7 7,1,1 11,2 2 2,, Idothea baltica Idothea chelipes 11,1 13, 28,4 11,1 13 4,1,1 16,6 6,2 4 3,2,1 4,2 1 1,, Jaera sp 19, 728,3 7, ,1,1 17, 2, 4 3,, Asellus aquaticus 13,1 3 3,, Gammarus spp 28,1 6 6,, 47,2 174,8 355, ,5,3 Gammarus locusta 172,34 93,8 475,49 296,38 299, ,33,7 4,1 1, 37,8 2,1 9 7,2,2 Gammarus oceanicus 2,3 28,6 88, ,3,2 15,4 3 3,1,1 1, 17,7 4 3,1,1 Gammarus zaddachi 4,2 1 1,, Gammarus salinus 11,9 112, ,6,4 46,14 8,1 11 9,3,3 Leptocheirus pilosus 345,6 98,1 971,9 587,6 813, ,7,3 266,3 19,1 3, 187, ,1, 163,2 167,1 113,5 521,5 44, ,3,1 Palaemon adspersus 4,18 1 1,4,4 Palaemon elegans 13 1,16 12,76 7,85 6 3,55,24 8,29 2,55 2 1,17,11 Zygoptera 11,2 13,4 67,12 56,15 22, ,7,3 16, 3,1 7, 5 3,, 56, 11 11,, Trichoptera 16, 3 3,, Lepidoptera 2,,, Chironomidae 184,1 15,1 31,9 279,1 11, ,3,2 78, 15, 95,8 3, 254, ,2,1 2, 24, 333,2 8, 7, 75 65,, Theodoxus fluviatilis 322 2, , , , 242 1, ,96 1, , , , , , ,83 2, , , , , , ,6 2, Hydrobia sp 218 1, ,62 167, ,55 121, ,16, , , , , , ,36 1,73 187, , , , , ,81 4,18 Potamopyrgus antipodarum 379 3, , , , ,43, ,13 18,1 44 4,23,23 8, , , ,78,54 Rissoa 16,11 18,7 34 1, ,27,22 1,2 2 2,, Bithynia tentaculata 172 1, , , ,3 1,54 1,1 74 2, ,41,41 Physa fontinalis 1,,, Radix peregra AGG 23,6 168,65 11, ,17,12 44,31 23,1 4,2 14 9,9,6 Mytilus edulis 287 9, , , , , ,65 31, , , , , , ,49 5, ,37 52, , , , ,48 2,77 Cerastoderma hauniense 198 2, , , , , ,2 2, , , , , , ,62 1, ,2 1 7, , , , ,65 14,48 Bryozoa Halicondria 1 1 Laomedea spp 2 1 Gobiidae 6,1 1 1,2,2 2,1 5,5 4,2 2 1,2,1 Totalt , , , , , ,97 3, , , , , , ,5 8, , , , , , ,8 2,2 Antal arter ,5 Totalt ,1 Totalt ,7 Totalt 26 Örserumsviken utökad provtagning 29 (OF) UF Abun UF Biom ##### Medel SE Medel SE Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Prostoma obscurum 6, 51,1 119,5 17,4 4,1 21,1 11 6,33,1, Nereis diversicolor 28,3 7,1 26,2 48,3 17,1 4,1 12, 4,1 7 2,89,1, Piscicola geometra 4, 26,6 73,3 5 3,82,, Balanus improvisus 196, , , , ,36 51,4 11,24 427,8 12 1, , ,44 2,29 1,3 Mysis sp 4, 4,,26,, Heterotanais oerstedti 14,14 615,6 384, ,19 51,5 11,1 4, ,41,29,26 Idothea spp 33,5 71,1 5 3,86,, Idothea baltica 24,4 1 1,19,, Idothea chelipes 11,1 13, 28,4 11,1 29,3 14,1 1,2 11,2 3,5 128,1 14,1 48,8 17,14 83,15 62,21 145,38 78,1 37 9,4,7,2 Jaera sp 5, 718,9 352,4 1982,16 476,4 17,2 17, 4, 78, ,34,2,1 Asellus aquaticus 13,1 5, 4, 1,7,, Gammarus spp 28,1 84,21 13,1 563,15 128,34 8,1 8, ,8,4,2 Gammarus locusta 42,12 15,3 28,8 1,2 11,1 2,7 34,8 23,2 91,21 37,1 16 5,12,4,1 Gammarus oceanicus 2,3 28,6 88,8 42,12 4,4 14,6 1,1 37,4 1,3 77,7 598,51 587,27 71,6 51,18 64,13 66,19 95, ,65,1,3 Gammarus zaddachi 73,16 24,7 58,26 8 4,62,2,2 Gammarus salinus 11,9 112,21 8,12 7,2 5,3 51,5 844, ,2 17,5 27,11 58,23 145,61 39, ,4,23,11 Leptocheirus pilosus 345,6 98,1 971,9 587,6 813,16 59,1 79,11 21,1 378,5 521,6 249,4 638, ,3 4112,59 45,45 157,17 127,9 81,6 55,7 3132, ,,16,4 Palaemon adspersus Palaemon elegans Zygoptera 11,2 13,4 67,12 56,15 22,2 8,2 22,7 26,4 35,8 4,3 4,2 13 4,37,3,1 Trichoptera 67 2,4 3 3,36,1,1 Lepidoptera Chironomidae 184,1 15,1 31,9 279,1 11, 311,4 44, 56, 249,3 116,1 249,2 1667,9 352,4 441, ,1 17,2 19,1 1, 8,1 313, ,28,3,1 Theodoxus fluviatilis 322 2, , , , 242 1, , , , , , , , , ,36 238, , , , , , ,71 4,3,51 Hydrobia sp 218 1, ,62 167, ,55 121, , , , , ,21 25,17 1,51 16,31 5,96 17,5 28 1,15 133,2 4,1 94 3, ,91 1,41,34 Potamopyrgus antipodarum 379 3, , , , , ,1 129, ,21 46, , ,68 1,1,32 Rissoa 19,6 4, 1,96,, Bithynia tentaculata 172 1, , ,39 8, ,83 7,39 4,17 1, ,74,94,46 Physa fontinalis Radix peregra AGG 23,6 168,65 11,15 8,8 18,17 28,17 33,21 94,39 66,24 179,15 24,3 68,9 4, 62,4 117, ,4,13,4 Mytilus edulis 287 9, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,85 74,28 23,33 Cerastoderma hauniense 198 2, , , , ,4 79 2, ,1 399, , , , , , , , , , , , , ,46 15,59 3,36 Bryozoa ,68 Halicondria 1 1 1,37 Laomedea spp ,38,, Gobiidae 6,1 17,8 5,2 4,1 2,9,1,1 Totalt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,62 1,83 24,54 Antal arter ,7 Totalt 31

38 Bilaga 6 Resultat av sedimentundersökningar samt stationernas positioner Tabell Bil 6-1. Glödförlust och vattenhalt (%) i ytsediment i Örserumsviken, Kuggviken och Utrikeviken i augusti 29, samt stationernas positioner enligt WGS-84. augusti 29 Position N Position E Örserumsviken vh % gf % Stationer utanför Örserumsviken OC1 95,2 26,6 Position N Position E vh % gf % OC2 95,2 26, F 93,2 21, OC3 95,4 27, G2 94,6 25, OC4 95,1 28, H1 83,7 9, OC5 94,6 26, J1 92,7 2, OC6 95,7 29, J2 93,9 24, OC7 95,1 23, OC8 95,3 28,2 Kuggviken vh % gf % OC9 95, 24, KC1 95,6 24, OC1 95,5 26, KC2 95, 24, OC11 94,4 25, KC3 95,2 25, OC12 95,3 28, KC4 94,5 22, OC13 94,6 26, KC5 95,5 24, OC14 94,2 28,5 medel 95,2 24, OC15 95,7 26, KP1 93,2 22, OC16 95,5 26, KP2 93,2 22, OC17 95, 27, KP3 93,1 21, OC18 93,4 15, KP4 94,3 21, OC19 86,7 1, KP5 92,9 19, OC2 92,5 17,4 medel 93,4 21,6 medel (n5) 95,1 27, KS1 86,2 1,1 medel (n2) 94,5 24, KS2 92,8 18, OP1 96, 26, KS3 92,8 19, OP2 93,5 18, KS4 91,3 17, OP3 95,2 27, KS5 85, 12, OP4 95,2 26,9 medel 89,6 15, OP5 95,3 26, OP6 94,8 21,9 Utrikeviken vh % gf % OP7 93,3 21, UC1 94,3 19, OP8 95,1 26, UC2 92,9 18, OP9 94,5 22, UC3 92,6 17, OP1 9,6 13, UC4 93,4 17, OP11 94,6 26, UC5 92,7 17, OP12 94,7 25,9 medel 93,2 17, OP13 95,3 25, UP1 92,1 14, OP14 95,3 27, UP2 93,3 17, OP15 95,2 27, UP3 93, 17, OP16 95,2 25, UP4 92,5 16, OP17 94,7 25, UP5 93, 16, OP18 89,9 24,3 medel 92,8 16, OP19 94,5 26, US1 91,8 14, OP2 95,6 26, US2 92,1 13,6 medel (n5) 95, 25, US3 92,4 14,6 medel (n2) 94,4 24, US4 92,7 15, OS1 94,6 24, US5 92,1 14, OS2 94,9 25,8 medel 92,2 14, OS3 83,4 6, OS4 94,4 26,3 Positioner är angivna enligt WGS OS5 9,6 15, OS6 94,6 25, OS7 9,7 14, OS8 95, 26, OS9 77,4 5, OS1 92,6 22, OS11 79,7 6, OS12 77,5 5, OS13 78,9 5, OS14 94,8 26, OS15 94,9 25, OS16 95, 25, OS17 93,9 23, OS18 95,1 25, OS19 91,1 16, OS2 67,5 3,3 medel (n5) 91,6 19,8 medel (n2) 88,8 17,9

39 Resultat av bottenfaunaprovtagning Bilaga 7 Tabell Bil 7-1. Bottenfauna. Artlista Örserumsviken och området direkt utanför. Indelning i funktionella grupper. Siffrorna anger antal stationer arten hittats på. Ansträngningarna var större år 2, 21 och 29, varför frekvensen inte är jämförbar mellan olika år, utan ska ses som ett övergripande mått på artens frekvens under perioden. Gula fält visar arter som inte påträffats före resp. efter muddringen. Funktionell grupp Art Före muddr nov-3 mar-4 jun-4 aug-4 okt-4 apr-5 aug-5 apr-6 apr-6 aug-6 apr-7 aug-7 aug-9 Efter muddrtotalt Funktionell grupp oklar Nematoda Harmothoe sarsi Ostracoda Antal arter Carnivor Hydracarina Turbellaria Prostoma obscurum Nereis diversicolor Marenzelleria viridis Manayunkia aestuarina 2 2 Piscicola geometra Mysis sp Mysis vulgaris Saduria entomon Ephemeroptera 1 1 Zygoptera Haliplus sp Donacia sp Trichoptera Lepidoptera 2 2 Chaoboridae Ceratopogonidae Pomatoschistus minutus C Antal arter D Halicryptus spinulosus Oligochaeta Diastylis rathkii Asellus aquaticus 3 3 Monoporeia affinis Corophium volutator Hydrobia sp Potamopyrgus antipodarum Macoma <5mm Macoma 5-1mm Macoma >1mm D Antal arter F Pygospio elegans Balanus improvisus Mytilus edulis Cerastoderma hauniense Mya arenaria Antal arter H Idothea spp Idothea baltica Idothea chelipes Jaera sp 4 4 Theodoxus fluviatilis Bithynia tentaculata Limapontia depressa Obestämd nakensnäcka Radix peregra AGG H Antal arter O Heterotanais oerstedti Gammarus spp Gammarus locusta Gammarus oceanicus Gammarus zaddachi Gammarus salinus Leptocheirus pilosus Chironomidae Chironomus plumosus O Antal arter Grand Total Antal arter

40 Tabell Bil 7-2. Bottenfauna. Abundans (Antal individ/m 2 ) och biomassa (gtv/m 2 ) för stationerna i kransalgsområdet (C) i respektive vik 29. Chara_området Kuggviken (KC) Örserumsviken (OC) Utrikeviken (UC) Abundans Biomassa Abundans Biomassa Abundans Biomassa M SE M SE M SE M SE M SE M SE Art Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Turbellaria 5,14 1 1,3,3 Prostoma obscurum Nereis diversicolor 5,12 5,36 5, ,17,9 21 1,28 4 4,26,26 Marenzelleria viridis 5, ,67 21,56 11,7 151, ,68,27 5,7 1 1,1,1 Oligochaeta Piscicola geometra 5,1 1 1,, 5,3 5,4 5,3 3 12,2,1 Balanus improvisus Ostracoda a 251,5 5 5,1,1 32,6 21,4 5,1 754, ,5,3 2817,56 251,5 64, ,15,11 Ostracoda b Mysis sp Mysis vulgaris Idothea spp Idothea baltica 5,2 5, ,3,3 Idothea chelipes 21,5 4 4,1,1 11,8 2 2,2, ,8 11,2 53,53 151,24 5, ,38,2 Asellus aquaticus 5,8 1 1,2,2 151,16 3 3,3,3 Gammarus spp Gammarus locusta 5,3 1 1,1,1 11,18 2 2,4,4 Gammarus oceanicus Gammarus salinus 5,6 11,1 3 2,3,2 11,11 251,25 21, ,22,14 Monoporeia affinis Leptocheirus pilosus Corophium volutator Zygoptera 11,7 2 2,1,1 Donacia sp 5,2 1 1,, 5,66 11,46 3 2,22,14 Trichoptera Lepidoptera 151,12 5,4 4 29,3,2 Ceratopogonidae Chironomidae 42,1 453,2 16, , , ,35, ,41 151,5 42,6 1157,18 11, ,34,27 Chironomus plumosus 654,7 5, ,15,14 Theodoxus fluviatilis 151 2, ,4 64 1, ,97 2, , ,6 5,3 21 3, ,56 1,7 Hydrobia sp 251 1, , , ,19 151, ,13 1, ,8 11, ,95, , , , ,9 3,2 Potamopyrgus antipodarum 151 1, ,32 32, , ,34, , ,3 42 2, ,92 21, ,67, , , 11, ,39,83 Bithynia tentaculata , , , ,33 5,7 5 2,47 1 1,49,49 Physa fontinalis Radix peregra AGG 151,74 11, ,25,16 5,4 5, ,4,3 Mytilus edulis 11 2,74 5 6, ,94 1,37 11,17 2 2,3,3 5 3,87 1 1,77,77 Cerastoderma hauniense 11, ,45 5, ,61, ,5 11, ,31 5, ,59, , ,33 352, ,77 2,19 Macoma <5mm 74,7 74 1,1 21,2 654, ,58,21 11,1 117, ,16,15 Macoma 5-1mm 151 3,42 151,82 5, ,9, ,72 3 3,34,34 Macoma >1mm 11 9,88 5 4, ,91 1,96 5 3,94 5 2,55 5 4, ,15,92 Macoma totalt , 855 1,93 251,43 5 4,69 654, ,39 2,51 11, , ,27 5 4, ,65 1,8 Mya arenaria Summa , , , , , ,97 5, , , , , , ,14 4, , , , , , ,97 3,87 Antal arter Totalt antal arter

41 Tabell Bil 7-3. Bottenfauna. Abundans (Antal individ/m 2 ) och biomassa (gtv/m 2 ) för stationerna i nateområdet (P) i respektive vik 29. Potamogeton_området Kuggviken (KP) Örserumsviken (OP) Utrikeviken (UP) Abundans Biomassa Abundans Biomassa Abundans Biomassa M SE M SE M SE M SE M SE M SE Art Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Turbellaria 42,12 8 8,2,2 Prostoma obscurum 5,2 1 1,, Nereis diversicolor 5,48 5,3 2 12,1,9 Marenzelleria viridis 5,9 5,6 251, ,13,9 Oligochaeta 151,3 3 3,1,1 Piscicola geometra 5,5 1 1,1,1 Balanus improvisus Ostracoda a 32,6 5,1 7 59,1,1 5,1 1 1,, 5,1 5, , ,44,43 Ostracoda b 251,5 5 5,1,1 Mysis sp Mysis vulgaris Idothea spp 5,3 1 1,1,1 Idothea baltica Idothea chelipes 5,1 1 1,2,2 32,46 5,2 5,4 8 56,1,9 Asellus aquaticus 151,17 21,2 5,1 8 41,8,4 151,14 3 3,3,3 Gammarus spp Gammarus locusta 11, , ,31,24 21,29 4 4,6,6 Gammarus oceanicus 5,9 1 1,2,2 Gammarus salinus Monoporeia affinis Leptocheirus pilosus Corophium volutator Zygoptera 5,23 5, ,7,5 Donacia sp Trichoptera Lepidoptera Ceratopogonidae Chironomidae 453, ,53 251, ,39,34 5,7 1 1,1,1 16, ,8 16, , ,35,14 Chironomus plumosus 352,9 11,3 11, ,2,2 754, , ,32,22 Theodoxus fluviatilis 95 6, ,18 11,39 5, ,74 1,22 5,83 1 1,17,17 Hydrobia sp 159 7, , ,5 1,87 5,7 5, ,48 251,48 11, ,75,44 5, ,61 5, ,89,69 Potamopyrgus antipodarum 251 1,31 5, , ,9 5, ,4,53 5,19 151, ,6,4 Bithynia tentaculata 5 4, , ,81 1, , , , ,47 2,64 Physa fontinalis 151,3 5, ,9 11, ,33, , ,38,38 Radix peregra AGG 11, ,72 5, ,56, ,9 5 5,42,42 Mytilus edulis 5 2,83 5, , ,97 1,25 151,11 3 3,2,2 Cerastoderma hauniense 453 2,77 251, ,63, ,97 5, ,43,39 Macoma <5mm 5,1 553,3 85,9 1559,89 5, ,42,2 151,14 3 3,3,3 Macoma 5-1mm 5,65 1 1,13, , ,8 1,8 Macoma >1mm 5 5, ,3 1,3 5 3, ,48 5 5,78 5 4, ,71 6, , , ,55 2,79 Macoma totalt 5 5,14 5, ,16 1, 11 3,38 553, , , , ,22 7, , , ,58 2,81 Mya arenaria Summa , , , , , ,12 4, ,87 654, , , , ,63 8, , , , , , ,78 3,75 Antal arter Totalt antal arter

42 Tabell Bil 7-4. Bottenfauna. Abundans (Antal individ/m 2 ) och biomassa (gtv/m 2 ) för stationerna i det vegetationsfria området (S) i respektive vik, samt för stationerna utanför Örserumsviken 29. Vegetationsfria området Kuggviken (KS) Örserumsviken (OS) Utrikeviken (US) Abundans Biomassa Abundans Biomassa Abundans Biomassa M SE M SE M SE M SE M SE M SE Art Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Turbellaria Prostoma obscurum 5,2 5,4 5,5 3 12,2,1 Nereis diversicolor Marenzelleria viridis 11,13 11,8 21,2 8 38,8,4 5,3 5,2 2 12,1,1 Oligochaeta 151,2 5281,19 368,16 5,1 127, ,9,4 21,5 11,1 11,3 8 38,2,1 5,1 1 1,, Piscicola geometra Balanus improvisus Ostracoda a 11,2 855,17 161,32 21,4 251, ,12,6 2515,5 1811,36 368,61 5,1 5, ,3,12 5,1 11,2 453, ,2,2 Ostracoda b 342, ,1 956,19 352,7 151, ,4,19 Mysis sp 5,1 1 1,, Mysis vulgaris Idothea spp Idothea baltica Idothea chelipes Asellus aquaticus Gammarus spp Gammarus locusta Gammarus oceanicus Gammarus salinus Monoporeia affinis Leptocheirus pilosus Corophium volutator Zygoptera Donacia sp Trichoptera Lepidoptera Ceratopogonidae Chironomidae 32,4 21,1 11, ,1,1 5,1 11,1 3 2,, 5,3 1 1,1,1 Chironomus plumosus 32,66 754,77 855,34 117, ,38,15 151,2 3 3,, Theodoxus fluviatilis Hydrobia sp 21,92 5,2 5 39,22,18 5,14 151, ,9,6 151,43 11, ,16,1 Potamopyrgus antipodarum 53 1,71 151,28 151,34 151, ,51,31 151,3 151, , ,45,3 151,37 11,54 5,11 11,29 11, ,33,7 Bithynia tentaculata Physa fontinalis Radix peregra AGG Mytilus edulis 5,1 1 1,, Cerastoderma hauniense Macoma <5mm 117,42 11,12 251, ,12,8 2616,65 148, ,7 453,23 53, ,67,27 21,21 42,3 151, ,17,7 Macoma 5-1mm 5 1,74 5 1,3 2 12,55,36 5 1,51 5 1,73 5,27 5 1,19 4 1,94,34 5, ,52 5, ,5 32 2, ,67,62 Macoma >1mm ,68 5 1,27 5 7, ,3 3,4 5 4,2 11 7, ,46 5 1, , ,39 4,54 5 2,53 5 3,8 11 5, ,29 1,9 Macoma totalt , , , ,97 3, , , , , , , 4, , , , , , ,13 1,14 Mya arenaria 5,14 1 1,3,3 5,8 1 1,2,2 Summa , , , , , ,33 4, , , , , , ,37 4, , , , , , ,66 1,2 Antal arter Totalt antal arter Stationer utanför Örserumsviken F G2 H1 J1 J2 Art Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Prostoma obscurum 5,3 Halicryptus spinulosus 5,3 Marenzelleria viridis 32, ,64 251,18 32,21 956,96 Oligochaeta ,1 2917,17 11,1 Ostracoda b 5,1 Monoporeia affinis 151,7 Corophium volutator 1 559,21 Chironomidae 352, ,14 11,2 Hydrobia sp 5, ,27 5,8 Potamopyrgus antipodarum 352 1,3 11,2 151,53 5,13 Cerastoderma hauniense 11 9,4 Macoma <5mm ,31 32, ,7 85, ,45 Macoma 5-1mm 5, , ,5 5, ,47 Macoma >1mm 11 26, , , 11 48,46 5 6,3 Macoma baltica totalt , , , , ,22 Mya arenaria 11 1, ,73 Summa , , , , ,2 Antal arter

43 Tabell Bil 7-5. Bottenfauna utökad provtagning. Abundans (Antal individ/m 2 ) och biomassa (gtv/m 2 ) för stationerna i de två vegetationsområdena (OC, OP) i Örserumsviken 29. OC Örserumsviken Abundans Biomassa M SE M SE Art Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Prostoma obscurum 5,2 151,4 5,9 11,1 5,2 21,1 5,1 21, ,3,1 Nereis diversicolor 5,12 5,36 5,39 5,3 151,73 5 1, ,9 21,96 5,83 5,12 5, ,19 32,73 5,26 5, ,43,11 Marenzelleria viridis 5, ,67 21,56 11,7 151,34 11,6 21,42 11,33 21,2 32,52 11, ,38 151, ,37,11 Oligochaeta Piscicola geometra 5,1 3 3,, Balanus improvisus 5,11 3 3,1,1 Ostracoda a 32,6 21,4 5,1 754,15 654,13 11,2 5,1 4728, ,25 53,1 553,11 21, ,9,5 Ostracoda b Mysis sp Mysis vulgaris Idothea baltica 5,14 5,21 32,55 11,47 32, ,1,4 Idothea chelipes 11,8 32,16 21,13 453,41 11,6 5,5 352, ,6,3 Gammarus spp 5,1 3 3,, Gammarus locusta 5,3 3 3,, Gammarus salinus 5,6 11,1 5,1 1 6,1,1 Monoporeia affinis Leptocheirus pilosus 11,2 42,6 5,1 28 2,, Corophium volutator 5,1 5,4 5 3,, Zygoptera Donacia sp 151,5 8 8,, Trichoptera 5,8 3 3,, Ceratopogonidae Chironomidae 3169, , ,7 251,8 53,16 553,11 5,1 5, ,9,5 Chironomus plumosus 352,53 11, ,3,3 Theodoxus fluviatilis 11,81 5,12 8 6,5,4 Hydrobia sp ,8 11, , ,4 53 2,56 151, , , , , , , , ,97,49 Potamopyrgus antipodarum 553 3, ,3 42 2, ,92 21, , ,53 151,37 21, ,19 21, , ,9 151,79 11, ,22 21, , ,83,39 Bithynia tentaculata 5,97 5 3,89 5 3,24,2 Radix peregra AGG 5,4 5, ,5 5,23 151,65 11,26 11, ,13,6 Mytilus edulis 11,17 5 5,1,1 Cerastoderma hauniense 754 1,5 11, ,31 5,3 11, , , , , , ,85 5, ,6 11,51 5, ,76 3,4 Macoma <5mm 74,7 74 1,1 21,2 654,92 151,13 352,37 11, ,17 85, ,63 151, ,18 156,6 5,14 32, ,19 95, , ,76,19 Macoma 5-1mm 151 3,42 151,82 5,23 5 1,52 5 1,74 5 2, ,82 5,36 5, ,38 5 1,54 5, ,81,23 Macoma >1mm 11 9,88 5 4, , , , , , ,8 11 7, ,51 5 6, , , , , ,19 3,67 Macoma totalt , 855 1,93 251,43 5 4,69 654, , ,11 11, , , , , , , , , , , , , ,76 3,76 Mya arenaria 5 2,38 5,46 5 7,8 5 1,71 1 5,62,4 Summa , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,59 11,9 Antal arter Totalt antal arter 26 OP Örserumsviken Abundans Biomassa M SE M SE Art Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Prostoma obscurum 5,2 11,4 5,5 5,1 5,3 5,2 5,3 11,2 21,4 11,1 21,8 5 14,2,1 Nereis diversicolor 5,48 5,3 5 1,35 5,67 5,42 5,1 5,1 18 6,15,8 Marenzelleria viridis 5,9 5,6 251,49 5,6 5,4 5,5 5,22 42,53 151,1 151,17 5 1, ,14,6 Oligochaeta 5,3 3 3,, Piscicola geometra 5,5 5,1 5 3,, Balanus improvisus Ostracoda a 5,1 74,14 151,3 11,2 32,6 151,3 11,2 1861, ,3,2 Ostracoda b Mysis sp Mysis vulgaris Idothea baltica 5,13 3 3,1,1 Idothea chelipes 654,57 5,5 5, ,3,3 Gammarus spp Gammarus locusta 5,1 3 3,, Gammarus salinus Monoporeia affinis 5,1 3 3,, Leptocheirus pilosus Corophium volutator 5,1 3 3,, Zygoptera 5,8 3 3,, Donacia sp Trichoptera Ceratopogonidae 5,7 5,4 5 3,1, Chironomidae 5,7 32,1 11,3 42,2 53, ,1, Chironomus plumosus Theodoxus fluviatilis 32 5, ,25,25 Hydrobia sp 5,7 5, ,48 251,48 11,58 151,18 32, ,38 251, ,23 32,49 5,14 21,43 151,41 21, ,78,37 Potamopyrgus antipodarum 251 1,31 5, , ,9 5,35 151,33 5, ,6 151,55 21, ,24 5,26 151, , 754 3, ,31 11,73 251, , , ,49,37 Bithynia tentaculata Radix peregra AGG 151,75 8 8,4,4 Mytilus edulis , ,56 2,56 Cerastoderma hauniense 32 6, ,53 11,6 11, ,35,32 Macoma <5mm 5,1 553,3 85,9 1559,89 5,2 53,13 251,4 352,16 74, , 151,13 32,7 352, ,67 64,54 251,13 11,6 553,34 42, ,35,1 Macoma 5-1mm 21 5,42 5, ,26 5, ,28 5,48 11,81 5,59 5, ,86,38 Macoma >1mm 5 3, ,48 5 5,78 5 4, ,48 5 2,86 5 5,62 5 2, , ,57 5 4,65 5 3, , ,85 5 5,33 5 4,53 5 3, ,89 2,5 Macoma totalt 11 3,38 553, , , , ,1 42 5,3 5 2, , , , , , , , , , , ,68 42, ,1 2,3 Mya arenaria Summa 53 4,87 654, , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,98 8,53 Antal arter Totalt antal arter

44 Tabell Bil 7-6. Bottenfauna utökad provtagning. Abundans (Antal individ/m 2 ) och biomassa (gtv/m 2 ) för stationerna i det vegetationsfria området (OS) i Örserumsviken 29. OS Örserumsviken Abundans Biomassa M SE M SE Art Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Abun Biom Prostoma obscurum 5,2 5,4 5,5 151,12 5,5 11,15 5,9 5,12 11, ,4,1 Nereis diversicolor 5,24 5 2,32 5 3,13,12 Marenzelleria viridis 11,13 11,8 21,2 5,4 151,9 11,21 151,85 5,4 11,8 5,3 251,17 5,9 11,1 5,1 32, ,1,4 Oligochaeta 21,5 11,1 11,3 5,3 151,3 11,2 151,3 5, ,1, Piscicola geometra Balanus improvisus Ostracoda a 2515,5 1811,36 368,61 5,1 5,1 2213,44 85, ,27 64,12 64,12 151,3 855,17 453,9 42,8 21,4 1811,36 64, ,37 11, ,2,4 Ostracoda b 342, ,1 956,19 352,7 151,3 654,13 151, ,77 156, ,44 553,11 5,1 251,5 453,9 368,61 53,1 151, ,28,1 Mysis sp 5,1 3 3,, Mysis vulgaris 5,2 3 3,, Idothea baltica Idothea chelipes Gammarus spp Gammarus locusta Gammarus salinus Monoporeia affinis Leptocheirus pilosus Corophium volutator 5,3 3 3,, Zygoptera Donacia sp Trichoptera Ceratopogonidae 11,8 5,1 8 6,, Chironomidae 5,1 11,1 5,1 11,2 11,1 64,4 53,3 5,1 42,2 21,3 21,1 21,3 5, ,1, Chironomus plumosus Theodoxus fluviatilis Hydrobia sp 5,14 151,31 5,27 21,36 5,8 11,38 42, ,68 251,65 11,24 151, ,29,1 Potamopyrgus antipodarum 151,3 151, , ,18 32,31 11,17 5, ,57 352, , , , ,23 5, , , , ,68,39 Bithynia tentaculata 32 1, ,8,8 Radix peregra AGG Mytilus edulis 5,1 5,16 5,14 8 4,2,1 Cerastoderma hauniense Macoma <5mm 2616,65 148, ,7 453,23 53,23 74,23 42,16 42, , , , , ,42 251,5 453,23 95,44 53,11 21, , ,67,15 Macoma 5-1mm 5 1,51 5 1,73 5,27 5 1,19 5,6 5, ,68 11, , ,38 5,44 5, ,12 5, ,22,49 Macoma >1mm 5 4,2 11 7, ,46 5 1, ,1 11 7, , ,8 11 1,43 5 5, ,59 5 6,61 5 8, , ,85 5 3, ,77 3,79 Macoma totalt , , , , , , ,76 453, , , , , , ,11 5 8, ,34 956, ,9 32 4, , ,65 4,2 Mya arenaria 5,8 5,39 11,5 11 1, ,12,7 Summa , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,6 8,36 Antal arter Totalt antal arter 17

45 Kartor över fiskeredskapens placering Bilaga 8 Örserumsviken OG M Nätlänkar OD M M Mjärdar Utrikeviken M UG M UD M KD M KG De längdgrupper som använts vid registreringen av fångsten Längdgrupp Längdintervall (cm) 1, - 2,5 4 2,5-5, 6 5, - 7,5 9 7,5-1, 11 1, - 12, ,5-15, 16 15, - 17, ,5-2, 21 2, - 22, ,5-25, 26 25, - 27, ,5-3, 31 3, - 32, ,5-35, 36 35, - 37, ,5-4, 41 4, - 42, ,5-45, 46 45, - 47, ,5-5,