Inventering av vegetation på grunda bottnar i inre Bråviken

Transkript

1 Inventering av vegetation på grunda bottnar i inre Bråviken Susanne Qvarfordt & Micke Borgiel Rapport Adress: Besöksadress: E-post: Telefon: Pg: Box 43 Hedagatan kjell.enstedt@elk-ab.se LJUNGSBRO LJUNGSBRO Telefax: Bg:

2 Innehållsförteckning INNEHÅLLSFÖRTECKNING... 0 SAMMANFATTNING... 1 INTRODUKTION... 2 UTFÖRANDE... 3 UTRUSTNING... 3 FÄLTINVENTERING... 3 LOKALER... 4 MILJÖKVALITÉTSBEDÖMNING... RESULTAT OCH DISKUSSION... 6 LOKALBESKRIVNINGAR OCH BEDÖMNINGAR... 6 Transekt A, Lilla Grytholmen... 7 Transekt B, Kalven... 8 Transekt C, Svinsta skär... 9 Transekt D, Stenskär...10 Transekt E, Esterön norra...11 Transekt F, Norra stranden...12 Transekt G, Vitskärs kobbe...13 SAMMANFATTANDE BESKRIVNING OCH BEDÖMNING AV OMRÅDET...14 SLUTSATS...16 REFERENSER...17 BILAGOR...18 BILAGA 1. PRIMÄRDATA DYKTRANSEKTER...19 BILAGA 2. NATURVÅRDSVERKETS BEDÖMNINGSGRUNDER...26 BILAGA 3. LOKALFOTON...28 Transekt A...28 Transekt B...29 Transekt C...29 Transekt D...30 Transekt E...31 Transekt F...31 Transekt G...32

3 Sammanfattning En inventering av vegetation på grunda bottnar i inre Bråviken har genomförts. Syftet med undersökningen var att beskriva bottenvegetationen och göra en bedömning av områdets miljökvalité utifrån Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för kust och hav. Undersökningen ska också fungera som referensunderlag i framtida undersökningar om förändringar i bottensamhällen eller effekter vid eventuella störningar. Fältinventeringen utfördes 2-26 september 2007 och inkluderade linjetaxering av dykare på totalt sju transekter. Linjetaxering beskriver bottenvegetationens artsammansättning, täckningsgrad och djuputbredning, samt utgör ett lämpligt underlag vid återbesök. De sju inventerade transekterna gjordes på två nya lokaler och fem tidigare inventerade lokaler. På mjuka bottnar dominerades kärlväxtssamhället av ålnate (Potamogeton perfoliatus). Grunda hårdbottnar täcktes av grönalgerna grönslick (Cladophora glomerata) och tarmalger (Ulva spp.). Grönalgen C. glomerata såg dock brun ut p.g.a. kraftig påväxt av kiselalger. Även kärlväxterna hade rikligt med påväxt, framför allt av brunalgerna trådslick/brunslick (Pilayella/Ectocarpus) men även av grönalgen Ulva spp. och nässeldjur (Hydrozoer). Makroalgssamhället var artfattigt och bestod främst av ettåriga arter (Cladophora glomerata, Ulva spp. och Pilayella/Ectocarpus). Den fleråriga brunalgen ishavstofs (Sphacelaria arctica) förekom endast sparsamt och endast en rödalg (Ceramium tenuicorne) observerades. Blåstång (Fucus vesiculosus) förekom på två lokaler men var bältesbildande endast på en. Frånvaron av många fleråriga arter, speciellt rödalger, kan dock förklaras av den låga salthalten. Den mesta växtligheten återfanns grundare än 2, m djup även om kärlväxternas djuputbredning låg mellan 3,7 och, m och alger observerades ned till 8,3 m. Växtlighetens djuputbredning är beroende av hur djupt ner ljuset når i vattenmassan och indikerar att området är tydligt påverkat av mänskliga aktiviteter. Tillförsel av näringsämnen t.ex. via avrinning eller utsläpp leder ofta till grumligare vatten, vilket förhindrar ljuset från att tränga ned till botten. Båttrafiken i området kan dessutom spä på grumligheten i vattnet då de stora fartygen river upp sediment från bottnarna. I bedömningen av lokalerna och området användes Naturvårdsverkets bedömningsgrunder som stöd men hänsyn togs till de skyddade förhållanden och låg salthalt. Fem av lokalerna (A, C, E, F och G) bedömdes vara tydligt till kraftigt påverkade och två av lokalerna (B och D) tydligt påverkade. Den sammanvägda bedömningen för undersökningsområdet blir att det är tydligt till kraftigt påverkat. 1

4 Introduktion Bråviken är över mil lång och sträcker sig från yttre kustbandet ända in till Pampusfjärden och Lindö strax utanför Norrköping. Undersökningsområdet i inre Bråviken påverkas av närheten till fastlandet som bildar vikens norra, västra och södra stränder. Med avrinningen från fastlandet tillförs diverse partiklar, närsalter och sötvatten till viken. I sydvästra delen mynnar dessutom Motala ström som står för den största tillförseln av sötvatten. Salthalten i Bråviken varierar under året beroende på tillförseln av sötvatten. I en undersökning i augusti år 2001 uppmättes salthalten i undersökningsområdets ytvatten till 3,7 6,2 promille (Notini & Sangfors, 2001). Salthalten är en av de viktigaste omvärldsfaktorerna som bestämmer bottensamhällenas artsammansättning i Östersjön (Kautsky 1988, Kautsky & van der Maarel 1990). En låg salthalt betyder till exempel att många marina arters utbredning begränsas. Andra viktiga faktorer som styr arters utbredning är vågexponering, bottentyp och ljus (djup) (Kautsky 1988, Kautsky & van der Maarel 1990). Kring inre Bråviken ligger också flera industrier och många transporter sker med större fartyg i de farleder som går tvärs igenom undersökningsområdet. Syftet med undersökningen var att beskriva bottenvegetationen och bedöma områdets miljökvalité utifrån Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för kust och hav. Undersökningen ska också fungera som referensunderlag i framtida undersökningar om förändringar i bottensamhällen eller effekter vid eventuella störningar som till exempel muddringsarbeten. Bild 1. Utsikt inåt Bråviken från transekt A. Foto: M. Borgiel. 2

5 Utförande Fältinventeringen i Bråviken utfördes 2-26 september Inventeringen inkluderade linjetaxering av dykare på totalt sju transekter. Linjetaxeringen beskriver bottenvegetationens artsammansättning, täckningsgrad och djuputbredning samt utgör ett lämpligt underlag vid återbesök, t.ex. i syfte att följa förändringar i bottensamhällena eller söka effekter av störningar. Utrustning Provtagningsutrustningen vid inventeringen kan sammanfattas i en tabell (tabell 1). Utrustningen följer specifikationerna enligt Naturvårdsverkets handledning för miljöövervakning (Naturvårdsverket ). Provpunktskoordinaterna angavs med hjälp av GPS (Garmin 272C). Tabell 1. Provtagningsutrustning vid dykinventeringen Typ Specifikation Måttband (totalt 100 m) 2 st 0 m måttband från Biltema Djupmätare Dykdator Uwatec Pro Ultra, noggrannhet +/- 0,1 m Skrivskiva, plastpapper Kompass 360º Digitalkamera Olympus 400 mju Fältinventering Linjetaxeringen utfördes av dykare som simmade längs med transekterna. En dyktransekt är en linje mellan två punkter, där den grundaste punkten är startpunkt, positioner längs linjen anges med avstånd från startpunkten och djup. Metoden går kortfattat ut på att en transektlina, i detta fall måttband, läggs ut på botten från en punkt i strandkanten eller på en grundklack. Utgångspunktens position fastställs m h a GPS och måttbandet läggs ut i en bestämd kompassriktning. Transekterna varierar i längd beroende på bottenstruktur men är sällan längre än 200 m. Längst ut på måttbandet noterar dykarna avstånd och djup på ett protokoll. Därefter noteras bottentyp (häll, block, sten, grus, sand, mjukbotten eller övrigt) samt vilka alger och växter (makrofyter) som förekommer och deras individuella täckningsgrad i en sjugradig skala: 1,, 10, 2, 0, 7 och 100 %. Förutom makrofyterna skattas även täckningen av blåmusslor (Mytilus edulis), medan abundans av övrig fauna skattas i en tregradig skala. Dessutom noteras grad av sedimentation i en fyrgradig skala. Dykarna följer måttbandet inåt mot stranden eller transektens grundaste punkt, och noterar avstånd, djup samt arternas täckningsgrad när vegetation eller bottensubstrat förändras, eller när en större förändring sker i djup. Skattningarna sker i en 6-10 m bred korridor (3- m på vardera sida om måttbandet). Resultatet blir en detaljerad beskrivning av bottenstrukturen samt vegetationens sammansättning, täckningsgrad och djuputbredning. Metodiken följer standarden för nationella miljöövervakningen (se Naturvårdsverkets handbok för miljöövervakning Vegetationsklädda bottnar, ostkust ). 3

6 Lokaler Bottenvegetationen inventerades på sju lokaler i inre delen av Bråviken (figur 1). Fem av lokalerna ingick i en vegetationskartering av de grunda bottnarna i Bråviken år 2001 (Notini & Sangfors 2001). Dessa fem lokaler hade valts för att täcka in områden på olika avstånd från pappersbrukets utsläppspunkt, samt olika delar av Bråviken med hänsyn tagen till bottentyp och djup. Två nya lokalerna placerades i nordvästra delen av inre Bråviken för att bättre täcka in vikens norra och västra del. Transekternas positioner, riktningar och längder framgår av figur 1 och tabell 2 och 3. Vid återbesöken av de fem tidigare besökta lokalerna visade det sig i flera fall vara svårt att hitta utgångspunkten för transekterna baserat på informationen i rapporten från undersökningen 2001 (Notini & Sangfors 2001). Dykningarna gjordes dock i närområdet och därmed kan observationer av djupgräns och dominerade växtlighet jämföras mellan undersökningarna. Figur 1. Karta över lokalernas placering i inre Bråviken. De fem tidigare besökta lokalerna A-E samt de två nya lokalerna F och G är markerade med röda pilar. Tabell 2. Dyktransekternas positioner, riktningar, längder samt maxdjup (justerade till normalvattenstånd). Positionerna är angivna i WGS84, som grader och decimalminuter. Transekt Position N Position E Riktning Längd (m) Maxdjup (m) A 8º 37,701 16º 16,48 16º 100 4,4 B 8º 38,714 16º 20,99 170º C 8º 38,28 16º 24,874 28º 100 8,3 D 8º 39,68 16º 21, º , E 8º 39,101 16º 19, º F 8º 40,079 16º 16,8 170º 100. G 8º 38,740 16º 17,086 60º 100 4,4 4

7 Tabell 3. Korta beskrivningar av transekternas läge. Transekt Beskrivning A Södra udden på lilla Grytholmen B Innanför SÖ spetsen på Esteröns halvö Kalven C NV spetsen på Svinsta skär D NV spetsen på Stenskär E Esteröns norra udde, väster om spetsen F Bråvikens norra strand mellan St. Hammaren och Getå G Östra sidan av kobbe mellan Vitskär och Sjöstenen Miljökvalitétsbedömning Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för vegetationsklädda bottnar gäller i första hand för hårda bottnar men kan även tillämpas på mjuka bottnar. Bedömningsgrunder finns för ett antal typområden men undersökningområdet passar inte in i något av dessa. I denna undersökning gjordes därför en bedömning där Naturvårdsverkets bedömningsgrunder användes som stöd och hänsyn togs till de mer skyddade förhållandena och sötvattenstillförsel. Bild 2. Stim av pungräkor ovanför hällbotten täckt av Ulva spp. och Cladophora glomerata på transekt E. Foto: M. Borgiel

8 Resultat och Diskussion Lokalbeskrivningar och bedömningar Varje transekt beskrivs kort med ord och illustreras med en figur. Figuren baseras på dykarens noteringar och ger en översiktlig bild av transektens lutning, bottentyp och dominerande växtlighet vid olika djup och avstånd från land (för symbolbeskrivningar se figur 2). I figuren visas också täckningen av några utvalda arter/grupper vid olika djup (figur 3). De utvalda arterna/grupperna är: grönalger, Fucus vesiculosus (blåstång), Potamogeton spp. (nate), övriga kärlväxter och lösa alger. För varje transekt görs också en bedömning av miljökvalité baserad på Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (bilaga 2). Primärdata från dyktransekterna presenteras i bilaga 1. häll block Cladophora spp. Pilayella / Ectocarpus Ulva spp. Fucus vesiculosus Sphacelaria arctica sten Potamogeton pectinatus Myriophyllum spp. Skattning grus sand ler-, mjukbotten P. perfoliatus Ceratophyllum spp. Lösa alger/växter Balanus improvisus Figur 2. Symbolbeskrivningar till transektfigurerna. Till vänster bottentypsillustrationer och till höger artillustrationer. %-täckning grö Fuc bru Pot kär lösa gröna alger Fucus vesiculosus bruna alger Potamogeton spp. kärlväxter lösa alger/kärlväxter Figur 3. Förklaringar till förkortningar av utvalda arter/grupper och täckningsgrad i transektbeskrivningarna. 6

9 Transekt A, Lilla Grytholmen grö Fuc bru Pot kär lösa Avstånd på lina (m) Längst ut, 100 m från stranden på 4,4 m djup, var den mjuka lerbottnen täckt av sediment. På spridda stenar växte havstulpaner (Balanus improvisus) och nässeldjur (Hydrozoer) och på den mjuka botten förekom enstaka hornsärv (Ceratophyllum demersum). Från 4 m djup förekom enstaka små nateliknande växter och från 3 m djup enstaka axslinga (Myriophyllum spicatum). Vid 2, m djup blev det sandbotten delvis täckt av ålnate (Potamogeton perfoliatus), tarmalger (Ulva spp.) och trådslick/brunslick (Pilayella/Ectocarpus). Närmare land blev det sedan stenigare och botten täcktes av P. perfoliatus, Ulva spp. och Pilayella/Ectocarpus upp till en halvmeters djup där den blockiga botten täcktes av grönslick (Cladophora glomerata) och lite Ulva spp. Upp till ca 2 m djup täcktes hårda substrat av havstulpaner och det förekom också mycket Hydrozoer, även som påväxt på kärlväxterna. Det var rikligt med storvuxna Ulva spp., en halvmeter långa och cm breda exemplar var inte ovanliga. Närmast stranden var det stora Mysid-stim (pungräkor). Djupgränsen för algerna noterades på 3,9 m djup medan kärlväxter förekom längs hela transekten vilket tyder på att deras djupgräns inte var nådd vid transektens maxdjup på 4,4 m. Under 2, m djup observerades dock endast enstaka växter vilket indikerar att djupgränsen var nära. Jämfört med när lokalen besöktes 2001 (Notini & Sangfors 2001) observerades små förändringar. År 2001 hittades ingen växtlighet under 2, m djup. I årets (2007) undersökning saknades P. pectinatus istället dominerade P. perfoliatus ensam kärlväxtsamhället. Dessutom observerades M. spicatum, C. demersum och en okänd nate-art. Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet i kust och hav är svåra att applicera på denna grunda, mycket skyddade lokal. Vegetation förekom huvudsakligen grundare än 2, m, djupare var det bara enstaka indvider. Grönalgerna Ulva spp. och C. glomerata var mycket vanliga längs transekten. Lokalen bedöms till klass 3-4, tydligt till kraftigt påverkad. Stora mängder filtrerare (havstulpaner och Hydrozoa) indikerade att det finns mycket partiklar i vattnet. 7

10 Bild 3. Kraftig Ulva spp. på sten på transekt A. Foto: M. Borgiel. Transekt B, Kalven grö Fuc bru Pot kär lösa Avstånd på lina (m) Transekten började på en flack, kal sandbotten på 10 m djup, 80 m från stranden. På spridda stenar och enstaka block växte havstulpaner och Hydrozoer. Spridda kärlväxter förekom från m djup, men började täcka botten först vid ca 3 m djup. Till en början dominerade ålnate (Potamogeton perfoliatus) men sedan tog borstnate (P. pectinatus) över. Hårsärv (Zannichellia palustris) och axslinga (Myriophyllum spicatum) förekom också. Från 3 m djup förekom också Ulva spp. och Pilayella/Ectocarpus täckte både hårdbotten och kärlväxter. Nämast ytan täcktes den blockiga bottnen av C. glomerata, Pilayella/Ectocarpus och Ulva spp. samt M. spicatum på sandiga fläckar. En liten Fucus vesiculosus observerades på 0,8 m djup. I undersökningen år 2001 (Notini & Sangfors 2001) observerades färre arter än i årets undersökning, och växtlighet endast ned till 2, m djup. Det verkar som vi inte dök på 8

11 samma ställe eftersom avstånd och maxdjup inte stämde överens mellan undersökningarna. Transekterna låg dock i närheten av varandra och den stora skillnaden i vegetationens djuputbredning kan inte förklaras av läge eller brist på lämplig bottentyp. I årets undersökning observerades kärlväxter ned till,4 m djup men de förekom huvudsakligen grundare än 3, m. Algernas djuputbredning begränsades av att det inte fanns lämpligt substrat djupare än 3,3 m. Det var dock först från 3, m djup som vegetationen täckte mer än 10 % av bottenytan. Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet i kust och hav är svåra att applicera på denna skyddade lokal men lokalen bedöms till klass 3, tydligt påverkad. Transekt C, Svinsta skär grö Fu c bru Po t kär l ösa Avstånd på lina (m) Transekten var 100 m lång och nådde 8,3 m djup. Längst ut bestod botten av lera med spridda stenar och block. De hårda substraten täcktes framförallt av havstulpaner och Hydrozoer men även enstaka tunna brunalgstrådar, antingen Pilayella/Ectocarpus eller ishavstofs (Sphacelaria arctica) samt enstaka blåmusslor förekom. Botten blev närmare land mer grusig och bitvis bestod den av häll. Havstulpaner var vanliga medan övrig fauna och växtlighet endast förekom sparsamt. Från ca m djup började Pilayella/Ectocarpus täcka botten och där förekom även enstaka Ulva spp. Kärlväxterna M. spicatum och P. pectinatus förekom från 3, m djup, men botten täcktes främst av en matta av cyanobakterier (Spirulina sp.). Borstnate (P. pectinatus) täckte 0 % av botten på drygt 2 m djup innan hällbotten tog vid. Hällen täcktes av grönalgerna C. glomerata och Ulva spp. samt en hel del havstulpaner. Enstaka algtrådar noterades redan på 8,3 m djup (transektens maxdjup) vilket innebär att algernas djupgräns inte nåddes på denna lokal. Kärlväxterna förekom ned till 4, m djup, men de var först från 2, m djup de täckte mer än 10 % av botten. Denna transekt hamnade inte heller på riktigt samma ställe som i undersökning år 2001, men i närheten. Även på denna lokal observerades växtlighet på större djup i årets undersökning än i undersökningen år 2001 (Notini & Sangfors 2001). Naturvårdsverkets 9

12 bedömningsgrunder för miljökvalitet i kust och hav är svåra att applicera på denna skyddade lokal. Lokalen bedöms till klass 3-4, tydligt till kraftigt påverkad. Transekt D, Stenskär Avstånd på lina (m) 10 grö Fu bru Po t kär l ösa Transekten gick i västlig riktning från Stenskärs nordvästra udde. Längst ut, 100 m från stranden var den leriga bottnen på 13, m djup kal med endast lite lösa alger och skal från östersjömusslor. Närmare land blev det grusbotten och mer och mer stenigt med spridda block. Från ca 6, m djup förekom enstaka algtrådar men först från drygt 4 m djup började Pilayella/Ectocarpus täcka botten. Strax därefter täcktes botten även kärlväxter. Kärlväxtsamhället inkluderade främst Potamogeton pectinatus, P. perfoliatus och Myriophyllum spicatum men bitvis även Zannichellia palustris samt enstaka nating, (Ruppia sp.). Mellan 1 och 3 m djup täckte blåstång 2 % av botten. Blåstångsruskorna var relativt rena från påväxt, speciellt de grundare, trots att det var rikligt med påväxt av Pilayella/Ectocarpus på övrig vegetation. Från 3 m djup var även Ulva spp. vanlig som påväxt. Den blockiga botten närmast ytan täcktes helt av Ulva spp. och C. glomerata samt enstaka små blåstångsruskor. Det decimeterdjupa vattnet närmast stranden var fullt av pungräkor. Detta var den artrikaste lokalen (tabell 4) och även ett glest blåstångsbälte förekom. Alger observerades ner till 6,7 m djup och kärlväxter ned till 3,8 m djup. Den djupaste funna blåstångsruskan observerades på 3,8 m djup och bältet (10-2 % täckning) låg mellan 1-3 m djup. År 2001 observerades blåstång bara mellan 0, och 2,8 m djup, och den var påväxt av andra alger. I årets undersökning noterades blåstångsruskorna vara rena från påväxt. Lokalen verkade vara den minst påverkade av de besökta lokalerna i undersökningen men bedöms ändå som tydligt påverkad (klass 3) baserat bl.a. på blåstångens och på kärlväxternas djuputbredning. 10

13 Bild 4. Blåstång (Fucus vesiculosus) på lokal D i nordöstra delen av undersökningsområdet. Foto: M. Borgiel. Transekt E, Esterön norra Avstånd på lina (m) grö Fu c bru Pot kär l ösa + Denna korta, branta transekt nådde 11 m djup knappt 0 m från stranden. Längst ut var den sedimentrika, leriga bottnen delvis täckt av lösa alger. Bottnen blev snabbt sandigare och mängden lösa alger minskade. Upp till 6, m djup saknades hårdbotten och makrofaunan bestod av enstaka sandmusslor (Mya arenaria) och hjärtmusslor (Cerastoderma spp.) samt skorv (Saduria enthomon). Hårda bottensubstrat i form av sten och block började förekomma från 6, m djup och då förekom även havstulpaner. Först

14 från 4,3 m djup noterades den första växtligheten i form av Pilayella/Ectocarpus. Från ca 3, m djup började både kärlväxter och alger täcka botten. Kärlväxtsamhället bestod av M. spicatum, Z. palustris, P. perfoliatus och P. pectinatus och algerna utgjordes av Pilayella/Ectocarpus, Ulva spp. och C. glomerata. På 1, m djup blev det hällbotten framförallt täckt av grönalgerna C. glomerata och Ulva spp. men även Pilayella/Ectocarpus och rödalgen ullsläke (Ceramium tenuicorne). På denna lokal noterades ungefär samma djuputbredningsgräns som i undersökningen år 2001 (Notini & Sangfors 2001). Alger observerades från 4,3 m djup och kärlväxter från 3,4 m djup. Från ca 2, m djup täckte kärlväxterna mer än 10 % av botten. Transekterna låg dock inte på samma ställe eftersom det var stora avstånds- och djupskillnader mellan transekten i undersökningen 2001 och transekten i denna undersökning. Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet i kust och hav är svåra att applicera på denna skyddade lokal. På lokalen gjordes den enda observationen av rödalger. Lokalen bedöms till klass 3-4, tydligt till kraftigt påverkad. Transekt F, Norra stranden Avstånd på lina (m) grö Fu c bru Po t kär l ösa Denna långgrunda transekt nådde endast, m djup 100 m från stranden. Den flacka sandiga lerbottnen längst ut var kal med enstaka M. spicatum. På enstaka stenar och block, samt på bråte i form av t.ex. skräp, träbitar och grenar, växte havstulpaner och Hydrozoer. Vid 4, m djup blev botten sandigare och från 4 m djup började lösa alger täcka botten. Kärlväxterna P. pectinatus, M. spicatum och C. demersum förekom spritt. Vid 3,6 m djup blev botten grusigare och algerna Pilayella/Ectocarpus, Ulva spp och C. glomerata började förekomma. Mellan 1 och 3 m djup täcktes botten helt av lösa alger, kärlväxter och en del Ulva spp. Därefter blev det sten- och blockbotten som täcktes av C. glomerata och Ulva spp. Kärlväxter förekom längs med hela transekten vilket innebär att djupgränsen inte var nådd vid transektens maxdjup, m. Det var dock först från 2, m djup som kärlväxterna täckte mer än 10 % av botten. Algernas djuputbredning begränsades av brist på hårt substrat. Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet i kust och hav är svåra att applicera på denna skyddade lokal. Lokalen bedöms till klass 3-4, tydligt till kraftigt påverkad. 12

15 Bild. Skräp med riklig påväxt av Hydrozoer på transekt F. Foto: M. Borgiel. Transekt G, Vitskärs kobbe Avstånd på lina (m) grö Fu c bru Po t kär l ösa + + Botten planade ut ca 40 m från stranden och det var endast 4,4 m djupt 100 ut. Längst ut på en lerig botten till hälften täckt av lösa alger växte havstulpaner, hydrozoer samt enstaka Ulva spp. och Pilayella/Ectocarpus på spridda stenar. På 3, m djup blev botten sandigare och de första kärlväxterna började förekomma. På stenar och block växte rikligt med Ulva spp. och Pilayella/Ectocarpus. Mellan 1, och 2, m djup täckte kärlväxterna M. spicatum, P. perfoliatus och Z. palustris botten. Därefter blev det hällbotten täckt av Ulva spp., C. glomerata och lite Pilayella/Ectocarpus. En meter från stranden växte M. spicatum i en svacka med grus och sten. I svackan förekom också Ulva spp. och mycket lösa alger. Kärlväxter förekom från 3,7 m djup, men huvudsakligen från 2, m djup. Alger förekom längs hela transekten vilket visade att algernas djupgräns inte var nådd vid transektens maxdjup 4,4 m. Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet i kust och hav är svåra att applicera på denna skyddade lokal. Lokalen bedöms till klass 3-4, tydligt till kraftigt påverkad, baserat på kärlväxternas djuputbredning och den stora mängden lösa alger. 13

16 Tabell 4. Sammanfattande tabell över de observerade arterna på de sju transekterna. TAXA LOKAL Latinska namn Svenska namn A B C D E F G Spirulina sp. Cyanobakterier x x x Ceramium tenuicorne Ullsläke x Polysiphonia fucoides Fjäderslick x Phaeophyta sp. Brunalg x x Pilayella / Ectocarpus Trådslick/Brunslick x x x x x x x Sphacelaria arctica Ishavstofs x Fucus vesiculosus Blåstång x x Chlorophyta sp. Grönalg x Ulva spp. Tarmalger x x x x x x x Cladophora glomerata Grönslick x x x x x x x Fanerogam sp. Kärlväxt x x Ceratophyllum demersum Hornsärv x x Myriophyllum spicatum Axslinga x x x x x x x Potamogeton pectinatus Borstnate x x x x x Potamogeton perfoliatus Ålnate x x x x x x x Ruppia sp. Nating x Zannichellia palustris Hårsärv x x x x x x Mytilus edulis Blåmussla x x x x Balanus improvisus Havstulpan x x x x x x x Cerastoderma sp. Hjärtmussla x Hydrozoa spp. Nässeldjur x x x x x x x Macoma baltica Östersjömussla x x Mya arenaria Sandmussla x x Lösa alger x x x x x x ANTAL Alger Kärlväxter Djur Sammanfattande beskrivning och bedömning av området På mjuka bottnar dominerades kärlväxtssamhället av ålnate (Potamogeton perfoliatus). Kärlväxterna hade ofta mycket påväxt av både alger och nässeldjur. Påväxtalgerna utgjordes främst av brunalgerna Pilayella/Ectocarpus men även av grönalgen Ulva spp. På alla lokaler täcktes grundare hårdbottnar av grönalgerna C. glomerata och Ulva spp. C. glomerata såg dock brun ut vilket troligen berodde på kraftigt påväxt av kiselalger. I tidigare växtplanktonprovtagningar i området utgjorde kiselalger en av de dominerande klasserna i växtplanktonsamhället samt var den artrikaste gruppen i Bråviken under provtagningsåret (AnalyCen 2001). Djupgränsen för kärlväxter låg mellan 3,7 och, m medan algerna observerades som djupast på 8,3 m. På fem av lokalerna (A, C, E, F och G) var det dock först från 2, m djup som kärlväxterna täckte mer än 10 % av botten. På de andra två lokalerna (B och D) låg kärlväxternas bältesgräns (>10 % täckning) på ca 3, m djup. Det var också på dessa två lokaler som blåstång observerades. Blåstång förekom dock som bältesbildande (10-2 % täckning) endast på lokal D (Stenskär). 14

17 Frånvaron av många fleråriga arter, speciellt rödalger, kan förklaras av den låga salthalten. Liknande artsammansättning har observerats innanför Oxdjupet i Stockholms innerskärgård (Kautsky, 199), vilket förklaras av den låga salthalten i området (Kautsky 1999). Lokal D, som särskiljde sig från de övriga, låg längst från farlederna och hade även relativt hög salthalt (Notini & Sangfors 2001) vilket skulle kunna förklara förekomsten av bältesbildande blåstång. Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för Blandad/mjuk botten i mellanskärgård i egentliga Östersjön samt Hårdbotten i mellanskärgård i egentliga Östersjön användes som stöd vid bedömningarna av miljökvalitén på lokalerna. Undersökningsområdet passar egentligen inte in på dessa beskrivna typområden eftersom det är ett innerskärgårdsområde som är betydligt mer skyddat och har stor påverkan av sötvattentillförsel. Tillståndsklassningen har därför använts med försiktighet men fem av lokalerna (A, C, E, F och G) bedömdes vara tydligt till kraftigt påverkade och två av lokalerna (B och D) tydligt påverkade. I området saknades kransalger som annars är indikatorer på god vattenkvalité (goda ljusförhållanden och låg närsaltbelastning) (Blindow et al. 2007). Arternas djuputbredning tyder istället på att området är tydligt påverkat av mänskliga aktiviteter. Vegetationens djuputbredninggräns beror av hur djupt ner ljuset når i vattenmassan. Tillförsel av näringsämnen t.ex. via avrinning eller utsläpp leder till en ökad mängd växtplankton i vattenmassan, vilket medför grumligare vatten och en minskad sikt. Båttrafiken i området kan dessutom spä på grumligheten i vattnet då de stora fartygen river upp sediment från bottnarna. Även de relativt stora mängderna filtrerare (framförallt havstulpaner) visar att det finns god tillgång på partiklar i vattnet. I närsaltsbelastade områden ökar också mängden fintrådiga påväxtalger. Bland påväxtalgerna märktes bland annat Ulva spp. som generellt gynnas av närsalter (Wallentinus 1979). Ulva spp. var även vanlig på hårdbotten, och storvuxna exemplar förekom. Den sammanvägda bedömningen för undersökningsområdet blir att det är tydligt till kraftigt påverkat. Bild 6. Block med riklig påväxt av nässeldjur (Hydrozoer) och havstulpaner (Balanus improvisus) samt en enstaka blåmussla (Mytilus edulis), på transekt C. Foto: M. Borgiel. 1

18 Slutsats Inventering av vegetation på grunda bottnar i inre Bråviken visade att undersökningsområdet är tydligt till kraftigt påverkat. Kärlväxterna återfanns främst grundare än 2, m djup även om spridda plantor observerades ned till m djup. Makroalgssamhället dominerades av de fintrådiga brunalgerna Pilayella/Ectocarpus och grönalgen Ulva spp. samt grönalgen Cladophora glomerata helt övervuxen av kiselalger. Frånvaron av många fleråriga arter, speciellt rödalger, kan dock till viss del förklaras av den låga salthalten. Havstulpaner och nässeldjur var vanliga på hårdbottnar och även som påväxt vilket visar att det finns god tillgång på partiklar i vattnet. Bild 7. Ålnate (Potamogeton perfoliatus) samt halvlös/lös Pilayella/Ectocarpus på lokal G. Foto: M. Borgiel. 16

19 Referenser AnalyCen (2001) Recipientundersökningar år Bilaga 9. Årsrapport. Motala Ströms Vattenvårdsförbund [accessed ] Blindow, I., Krause, W., Ljungstrand, E. & M. Koistinen (2007) Bestämningsnyckel för kransalger i Sverige. Svensk Botanisk Tidskrift, Volym 102, häfte 3-4: Kautsky, H. (199) Dykinventering av de grunda bottnarnas vegetaion i Stockholms skärgård, Institutionen för Systemekologi, Stockholms universitet, Technical report nr 18. ISSN Kautsky, H. (1999) Miljöövervakning av de vegetationsklädda bottnarna kring Sveriges kuster. Mimeogr. Version , Institutionen för Systemekologi, Stockholms universitet, Stockholm, 33 sidor. Naturvårdsverkets handledning för miljöövervakning, programområde kust och hav. Vegetationsklädda bottnar. Version ersokn_typ/hav/vegbotos.pdf [Accessed ] Notini, M. & O. Sangfors (2001) Vegetationskartering på grunda bottnar i Bråviken, augusti ÅF-MiljöForskarGruppen Wallentinus, I. (1979) Environmental influences on benthic macrovegetation in the Trosa - Askö area, northern Baltic Proper II. The ecology of macroalgae and submersed phanerogams. Contributions from the Askö laboratory 2, ISBN

20 Bilagor Bilaga 1: Primärdata från inventeringen av dyktransekterna Bilaga 2: Naturvårdsverkets bedömningsgrunder Bilaga 3: Foton från dyktransekterna 18

21 Bilaga 1. Primärdata dyktransekter Primärdata dyktransekter i Bråviken. Skattare: S. Qvarfordt. Transektnr A A A A A A A A A A A A A Skattningsnr MaxAvstånd MaxDjup MinAvstånd MinDjup Bottentyp Häll Block Sten Grus Sand Mjukbotten Lera Sedimentgrad Arter Spirulina sp. Ceramium tenuicorne Polysiphonia fucoides Phaeophyta sp. 1 Pilayella / Ectocarpus Sphacelaria arctica Fucus vesiculosus Chlorophyta sp. Ulva spp Cladophora glomerata Fanerogam sp. 1 Ceratophyllum demersum Myriophyllum spicatum 1 1 Potamogeton pectinatus Potamogeton perfoliatus Ruppia sp. Zannichellia palustris Mytilus edulis Balanus improvisus Cerastoderma sp. Hydrozoa spp Macoma baltica 1 Mya arenaria Annat Lösa alger 2 10 Kommentarer Övrigt Cladophoran brun, helt övervuxen m diatomeer?, Mysis 3 Ulva halvmeter långa och cm breda Lera under. Övrigt Cladophoran brun, helt övervuxen m diatomeer? Lera under Övrigt Pilayellan halvlös Sammanfattande täckningsgrader Lösa alger Blågrönalger Rödalger Brunalger Blåstång Grönalger Nate-arter Kärlväxter Filtrerare Depositionsätare Lösa alger Summa täckningsgrad

22 Primärdata dyktransekter i Bråviken. Skattare: S. Qvarfordt. Transektnr B B B B B B B B B B B B Skattningsnr MaxAvstånd MaxDjup MinAvstånd MinDjup Bottentyp Häll Block Sten Grus Sand Mjukbotten Lera Sedimentgrad 2 3. Arter Spirulina sp. Ceramium tenuicorne Polysiphonia fucoides Phaeophyta sp. Pilayella / Ectocarpus Sphacelaria arctica Fucus vesiculosus 1 Chlorophyta sp. Ulva spp Cladophora glomerata Fanerogam sp. Ceratophyllum demersum Myriophyllum spicatum Potamogeton pectinatus Potamogeton perfoliatus Ruppia sp. Zannichellia palustris 10 Mytilus edulis 1 Balanus improvisus 2 1 Cerastoderma sp. Hydrozoa spp. 1 2 Macoma baltica Mya arenaria Annat Lösa alger 10 Kommentarer Övrigt Mysis 3 Mysis 3 Övrigt Övrigt Sammanfattande täckningsgrader Lösa alger Blågrönalger Rödalger Brunalger Blåstång Grönalger Nate-arter Kärlväxter Filtrerare Depositionsätare Lösa alger Summa täckningsgrad

23 Primärdata dyktransekter i Bråviken. Skattare: S. Qvarfordt. Transektnr C C C C C C C C C C C C C C Skattningsnr MaxAvstånd MaxDjup MinAvstånd MinDjup Bottentyp Häll Block Sten Grus Sand Mjukbotten Lera 7 7 Sedimentgrad Arter Spirulina sp Ceramium tenuicorne Polysiphonia fucoides Phaeophyta sp. 1 Pilayella / Ectocarpus Sphacelaria arctica 1 Fucus vesiculosus Chlorophyta sp. Ulva spp Cladophora glomerata Fanerogam sp. Ceratophyllum demersum Myriophyllum spicatum 1 Potamogeton pectinatus 0 1 Potamogeton perfoliatus 1 Ruppia sp. Zannichellia palustris 1 Mytilus edulis 1 1 Balanus improvisus Cerastoderma sp. Hydrozoa spp Macoma baltica Mya arenaria Annat Lösa alger Kommentarer Övrigt brun, övervuxen Clad Övrigt brun, övervuxen Clad Övrigt Brun luddig matta 100; brun, övervuxen Cladophora Sammanfattande täckningsgrader Lösa alger Blågrönalger Rödalger Brunalger Blåstång Grönalger Nate-arter Kärlväxter Filtrerare Depositionsätare Lösa alger Summa täckningsgrad

24 Primärdata dyktransekter i Bråviken. Skattare: S. Qvarfordt. Transektnr D D D D D D D D D D D D D D D Skattningsnr MaxAvstånd MaxDjup MinAvstånd MinDjup Bottentyp Häll 0 Block Sten Grus Sand Mjukbotten Lera Sedimentgrad Arter Spirulina sp. Ceramium tenuicorne Polysiphonia fucoides 10 Phaeophyta sp. Pilayella / Ectocarpus Sphacelaria arctica Fucus vesiculosus Chlorophyta sp. 1 Ulva spp Cladophora glomerata Fanerogam sp. Ceratophyllum demersum Myriophyllum spicatum Potamogeton pectinatus Potamogeton perfoliatus Ruppia sp. Zannichellia palustris Mytilus edulis 1 Balanus improvisus Cerastoderma sp. Hydrozoa spp Macoma baltica 1 1 Mya arenaria 2 Annat Lösa alger 1 Kommentarer Övrigt Mysis 3 Pilayella som brunt ludd; brun, övervuxen Cladophora Övrigt Fucus från 3 m djup Övrigt Stor Fucus på knytnävsstor sten. Sammanfattande täckningsgrader Lösa alger Blågrönalger Rödalger Brunalger Blåstång Grönalger Nate-arter Kärlväxter Filtrerare Depositionsätare Lösa alger Summa täckningsgrad

25 Primärdata dyktransekter i Bråviken. Skattare: S. Qvarfordt. Transektnr E E E E E E E E E E E Skattningsnr MaxAvstånd MaxDjup MinAvstånd MinDjup Bottentyp Häll Block Sten Grus Sand Mjukbotten Lera 100 Sedimentgrad Arter Spirulina sp. 10 Ceramium tenuicorne Polysiphonia fucoides Phaeophyta sp. Pilayella / Ectocarpus Sphacelaria arctica Fucus vesiculosus Chlorophyta sp. Ulva spp Cladophora glomerata Fanerogam sp. Ceratophyllum demersum Myriophyllum spicatum 2 10 Potamogeton pectinatus 10 1 Potamogeton perfoliatus 2 Ruppia sp. Zannichellia palustris 10 1 Mytilus edulis Balanus improvisus Cerastoderma sp. 1 Hydrozoa spp Macoma baltica Mya arenaria 2 Annat Lösa alger Kommentarer Övrigt Mysis 3 Ulva som påväxt Havstulpaner på sek. hårdbotten; Övrigt brun, övervuxen Clad skorv 1; Stor Mya Övrigt brun, övervuxen Clad Sammanfattande täckningsgrader Lösa alger Blågrönalger Rödalger Brunalger Blåstång Grönalger Nate-arter Kärlväxter Filtrerare Depositionsätare Lösa alger Summa täckningsgrad

26 Primärdata dyktransekter i Bråviken. Skattare: S. Qvarfordt. Transektnr F F F F F F F F F F F F Skattningsnr MaxAvstånd MaxDjup MinAvstånd MinDjup Bottentyp Häll Block Sten Grus Sand Mjukbotten Lera Sedimentgrad Arter Spirulina sp. Ceramium tenuicorne Polysiphonia fucoides Phaeophyta sp. Pilayella / Ectocarpus Sphacelaria arctica Fucus vesiculosus Chlorophyta sp. Ulva spp Cladophora glomerata Fanerogam sp. 1 Ceratophyllum demersum 1 Myriophyllum spicatum Potamogeton pectinatus 0 1 Potamogeton perfoliatus 0 2 Ruppia sp. Zannichellia palustris 1 Mytilus edulis 1 1 Balanus improvisus 1 Cerastoderma sp. Hydrozoa spp Macoma baltica Mya arenaria Annat Lösa alger Kommentarer Övrigt skräp skräp lerig sand; sek hårbotten sandig lera, sek hårdbo Övrigt lerig sand; sek hårbotten -10 sandig lera Övrigt lerig sand; sek hårbotten Sammanfattande täckningsgrader Lösa alger Pilayella Pilayella Pilayella Blågrönalger Rödalger Brunalger Blåstång Grönalger Nate-arter Kärlväxter Filtrerare Depositionsätare Lösa alger Summa täckningsgrad

27 Primärdata dyktransekter i Bråviken. Skattare: S. Qvarfordt. Transektnr G G G G G G G G G G G G Skattningsnr MaxAvstånd MaxDjup MinAvstånd MinDjup Bottentyp Häll Block Sten Grus Sand Mjukbotten Lera Sedimentgrad Arter Spirulina sp. Ceramium tenuicorne Polysiphonia fucoides Phaeophyta sp. Pilayella / Ectocarpus Sphacelaria arctica Fucus vesiculosus Chlorophyta sp. Ulva spp Cladophora glomerata Fanerogam sp. Ceratophyllum demersum Myriophyllum spicatum Potamogeton pectinatus Potamogeton perfoliatus Ruppia sp. Zannichellia palustris 1 Mytilus edulis Balanus improvisus Cerastoderma sp. Hydrozoa spp. 1 Macoma baltica Mya arenaria Annat Lösa alger Kommentarer Övrigt brun, övervuxen Clad Pilayellan halvlös Övrigt brun, övervuxen Clad; Mysis 3 Pilayellan halvlös Pilayellan Övrigt Lösa alger Pilayella, Ulva halvlös Sammanfattande täckningsgrader Blågrönalger Rödalger Brunalger Blåstång Grönalger Nate-arter Kärlväxter Filtrerare Depositionsätare Lösa alger Summa täckningsgrad

28 Bilaga 2. Naturvårdsverkets bedömningsgrunder Hårdbotten i mellanskärgård i egentliga Östersjön Klass Benämning Beskrivning Opåverkad/ obetydligt påverkad Något påverkad Tydligt påverkad Kraftigt påverkad Samhället utslaget Kraftiga bältesbildande Fucus-bestånd från ca 0, till 3-4 meters djup under normalvattenstånd; spridd Fucus till 6-7, meters djup. I södra Östersjön (från Kalmarsund) bildar oftast sågtång (F.serratus) tångbältets nedre gräns. Påväxten av brun- och rödalger bör ha minskat i augusti. Undervegetationen består av rödalger och brunalger, närmast ytan även grönalger, senare på säsongen framför allt rödalger (Furcellaria lumbricalis, Polysiphonia fucoides, tidigare synonym = P. nigrescens, Ceramium gobii). Bottenvegetationen upphör på ca 12-1 meters djup med rödalgerna Coccotylus och/eller Phyllophora, Rhodomela confervoides och ev. brunalgerna Sphacelaria spp. Brunalgen Chorda spp. och grönalgen Cladophora rupestris vanliga. Kraftiga Fucus-bestånd från ca 0, till 2-3 meters djup, därefter spridda ned till ca 6 m. Kraftig påväxt av brunalger, oftast kvarsittande under hela växtsäsongen. Även måttlig påväxt av mossdjuret Electra crustulenta och havstulpaner (Balanus improvisus). Undervegetation mest brunalger, men även Ceramium gobii och Polysiphonia fucoides. Coccotylus och/eller Phyllophora mindre vanliga, färre Furcellaria lumbricalis än i klass 1. Glesa Fucus-bestånd från ca 0, till 2-3 meters djup. Fucus-plantor kraftigt överväxta av Electra crustulenta och Balanus improvisus samt blåmusslor. Fintrådiga alger växer även på topparna av blåstången. Fucus-bältet har till stor del ersatts av fingrenade alger (framför allt brunalger). Närmast ytan och några meter ned är grönalger vanliga. Coccotylus, Phyllophora och Spacelaria arctica saknas, minskad mängd Chorda spp, Dictyosiphon foeniculaceus och Cladophora rupestris. Tarmtång ökar i frekvens. Ingen blåstång. Fintrådiga alger som delvis avlöser varandra under växtsäsongen, en hel del lösa alger i sjok på ställen där de inte lätt spolas bort. Grönslick (Cladophora glomerata) och rörhinna/tarmtång (Enteromorpha spp.) vanliga, ibland dominerande. Mängder av lösa alger tar död på fastsittande vegetation, framför allt i vikar och sänkor och på plana ytor där de lösa algerna kan ligga kvar. Fintrådigt fluff av grön- och blågrönalger, delvis löst i sjok över botten. På botten förekommer ofta vitt puder/vita mattor av svavelbakterier.

29 Blandad/mjuk botten i mellanskärgård i egentliga Östersjön Klass Benämning Beskrivning Opåverkad/ obetydligt påverkad Något påverkad Tydligt påverkad Kraftigt påverkad Samhället utslaget Ålgräsängar (Zostera marina) från ca 2 till 6-8 meters djup, där de bildar heltäckande bälten, oftast tillsammans med borstnate (Potamogeton pectinatus) och enstaka ålnate (P. perfoliatus). Undervegetation främst bestående av särv (Zannichellia spp.) och lösa alger (t.ex. Ceramium, Furcellaria, men även Fucus vesiculosus). Nating (Ruppia spp.) förekommer. Kransalger (Chara spp., Tolypella nidifica) ställer speciella krav på sin omgivning (bottentyp, vågexponering, djup etc.) men förekommer delvis i stora mängder i områden med de rätta förutsättningarna. Zostera-bältet glesare (längre avstånd mellan individerna). Potamogeton tenderar att dominera, även inslag av P. perfoliatus i större mängd. Bältets maximidjup ligger kring 6 m. Nating (Ruppia spp.) förekommer i mindre mängd. Kransalger (Chara spp., Tolypella nidifica) är mindre vanliga. Ålgräs (Zostera marina) förekommer sporadiskt, och natearter (P. perfoliatus, P. pectinatus) finns till ca 4 meters djup. Kransalger saknas. Natearter (P. perfoliatus, P. pectinatus) och eventuellt särv (Zannichellia spp.) förekommer, kraftigt överväxta av fintrådiga grön- och brunalger. Stor mängd lös vegetation på bottnen. Lösa individer i olika faser av nedbrytning. Svavelbakterier på botten och fluff av grön- och blågrönalger. Med viss försiktighet kan sistnämnda tillståndsklassning användas även för motsvarande bottentyp i egentliga Östersjöns inner- och ytterskärgårdar. I innerskärgården saknas dock ålgräs. I ytterskärgården förekommer blandade/mjuka bottnar främst i skyddade vikar. 27

30 Bilaga 3. Lokalfoton a c e b d e Transekt A Figur 2. a) Landbild på transektens utgångspunkt. b) Kraftig Ulva spp. c) Myriophyllum spicatum på mjukbotten. d) Potamogeton perfoliatus. 28

31 Transekt B Figur 3. a och b) Landbilder på transektens utgångspunkt. Transekt C 29

32 Figur 4. a) Landbild över transektens utgångspunkt. b) Närbild på utgångspunkten c) Ulva spp. på häll vid ytan. d) Fintrådiga alger e) Matta av cyanobakterier f) Sedimenttäckt block med havstulpaner och enstaka blåmusslor. Transekt D Figur. a) Landbild över transektens utgångspunkt, b och c) Fucus vesiculosus, d) Cyanobakterier, havstulpaner och hydrozoer på block. 30

33 Transekt E Figur 6. a) Landbild över transektens utgångspunkt, b) Ceramium tenuicorne c) Ulva spp., d) Fintrådiga alger. Transekt F 31

34 Figur 7. a) Landbild över transektens utgångspunkt, b) Kärlväxtsamhället c) Kal mjukbotten. Transekt G Figur 8. a) Landbild över transektens utgångspunkt, b) Potamogeton perfoliatus och fintrådiga alger. 32