noterats på en lokal (år 2008). Detta kan indikera att den håller på att etablera sig i undersökningsområdet.

Transkript

1

2 Sammanfattning Den september 2012 genomfördes en marin vegetationsinventering på grunda bottnar i inre Bråviken. Inventeringen inkluderade linjetaxering av dykare på sju lokaler som tidigare även inventerats år 2007, 2008, 2010 och Syftet är att skapa ett referensunderlag för framtida undersökningar om förändringar i bottensamhällen eller effekter vid eventuella störningar som exempelvis muddringsarbeten. Undersökningsområdets hårda bottnar hyser ett artfattigt makroalgsamhälle medan de mjuka bottnarna har ett lite mer utvecklat kärlväxtsamhälle. Artsammansättningen har varit likartad på transekterna under inventeringsåren. År 2011 noterades några fler arter än år 2012 och även jämfört med tidigare år. Av dessa arter noterades dock endast enstaka individer i undersökningsområdet. De vanligaste arterna i kärlväxtssamhället var axslinga (Myriophyllum spicatum), ålnate (Potamogeton perfoliatus) och borstnate (Potamogeton pectinatus). Övriga kärlväxter, som var mindre vanliga i området, var hornsärv (Ceratophyllum demersum), hårsärv (Zannichellia palustris), knoppslinga (Myriophyllum sibiricum)och vitstjälksmöja (Ranunculus peltatus spp baudotii). Detta år observerades inte hjulmöja (Ranunculus circinatus) eller gräsnate (Potamogeton gramineus) men istället nating (Ruppia sp). Knoppslingan noterades även år 2011 och har troligen funnits även tidigare år men inte skilts från den snarlika axslingan. Detta år observerades inte den kransalg, borststräfse (Chara aspera), son år 2011 noterades på en av lokalerna. På hårdbottnar dominerade likt tidigare år den fintrådiga brunalgen brunslick (Ectocarpus/Pylaiella) samt, på de grundaste bottnarna, grönslick (Cladophora glomerata) och tarmalger (Ulva spp). Blåstång förekom, liksom år 2008, 2010 och 2011, på tre lokaler (lokal C, D och G) men var endast bältesbildande (minst 25 % yttäckning) på en av lokalerna (lokal D). Jämförelser av inventeringsresultaten från de olika åren på lokal D indikerar en minskad djuputbredning av blåstång men även en ökad yttäckning på de grundaste bottnarna, 0-1 m djup. Vegetation förekom från 7,4 m djup men generellt låg vegetationens djuputbredningsgräns vid ca 6 m djup. Tätare vegetationsbälten förekom generellt något djupare år 2012 jämfört med 2010 och Sex av lokalerna (B, C, D, E, F och G) bedömdes vara tydligt påverkade/ha måttlig status och en av lokalerna (A) tydligt till kraftigt påverkad/måttlig till otillfredsställande status. Bedömningen baseras på Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för Blandad/mjuk botten i mellanskärgård i egentliga Östersjön (Naturvårdsverket 1999) samt Hårdbotten i mellankustvatten i egentliga Östersjön (Naturvårdsverket 2007). Den invandrade arten vandrarmussla (Dreissena polymorpha) noterades år 2012 på flera av lokalerna, vilket även var fallet år Tidigare har den endast 1

3 noterats på en lokal (år 2008). Detta kan indikera att den håller på att etablera sig i undersökningsområdet. Bild 1. Block täckt av fintrådiga alger, nässeldjur och havstulpaner på lokal C. Bild 2. Häll täckt av grönslick och tarmalger, lokal C. 2

4 Innehållsförteckning SAMMANFATTNING... 1 INNEHÅLLSFÖRTECKNING... 3 INTRODUKTION... 4 UTFÖRANDE... 5 FÄLTINVENTERING... 5 LOKALER... 6 MILJÖKVALITÉTSBEDÖMNING... 8 RESULTAT OCH DISKUSSION... 9 SALTHALT... 9 ARTSAMMANSÄTTNING I VÄXTSAMHÄLLENA VEGETATIONENS DJUPUTBREDNING LOKALBESKRIVNINGAR Transekt A, Lilla Grytholmen Transekt B, Kalven Transekt C, Svinstaskär Transekt D, Stenskär Transekt E, Esterön norra Transekt F, Norra stranden Transekt G, Vitskärs kobbe DISKUSSION OCH BEDÖMNING SLUTSATS REFERENSER BILAGOR BILAGA 1. PRIMÄRDATA BILAGA 2. NATURVÅRDSVERKETS BEDÖMNINGSGRUNDER BILAGA 3. LOKALFOTON Transekt A Transekt B Transekt C Transekt D Transekt E Transekt F Transekt G

5 Introduktion Sedan år 2007 inventeras bottenvegetationen regelbundet på sju lokaler i inre Bråviken. Syftet är att skapa ett referensunderlag för framtida undersökningar om förändringar i bottensamhällen eller effekter vid eventuella störningar som exempelvis muddringsarbeten. Återbesök av samma lokaler under flera år skapar ett bra kunskapsunderlag om bottensamhällen i undersökningsområdet genom att ta med naturliga mellanårsvariationer i samhällenas artsammansättning. Bottenvegetationen på de sju lokalerna har tidigare inventerats år 2007, 2008, 2010 och 2011 (Qvarfordt & Borgiel 2008, 2009, 2011, Qvarfordt et al 2012). Fem av dessa har även inventerats år 2001 (Notini & Sangfors, 2001). I undersökningarna ingår beskrivningar av bottenvegetationen samt bedömningar av områdets miljökvalité utifrån Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för kust och hav. Undersökningsområdet är beläget i den inre delen av den över 5 mil långa Bråviken som sträcker sig från yttre kustbandet in till Pampusfjärden och Lindö strax utanför Norrköping. Undersökningsområdet påverkas till stor del av det omgivande fastlandet som bland annat via avrinning tillför diverse partiklar, närsalter och sötvatten till området. I sydvästra delen mynnar också Motala ström som står för den största tillförseln av sötvatten. Den stora tillförseln av sötvatten medför att salthalten i inre Bråviken fluktuerar under året, vilket påverkar bottensamhällenas artsammansättning. Salthalten är en av de viktigaste omvärldsfaktorerna som bestämmer bottensamhällenas artsammansättning i Östersjön (Kautsky 1988, Kautsky & van der Maarel 1990). En låg salthalt betyder till exempel att många marina arters utbredning begränsas. Andra viktiga faktorer som styr arters utbredning är vågexponering, bottentyp och ljus (djup) (Kautsky 1988, Kautsky & van der Maarel 1990). Kring inre Bråviken ligger också flera industrier och många transporter sker med större fartyg i de farleder som går tvärs igenom undersökningsområdet. Eventuella utsläpp från industrierna och uppgrumling av botten till följd av båttrafik kan också påverka bottensamhällena. 4

6 Bild 3. Blåstång och fintrådiga alger på transekt D. Utförande Fältinventeringen i Bråviken utfördes september Inventeringen inkluderade linjetaxering av dykare på totalt sju transekter. Linjetaxeringen beskriver bottenvegetationens artsammansättning, täckningsgrad och djuputbredning samt utgör ett lämpligt underlag vid återbesök, till exempel i syfte att följa förändringar i bottensamhällena eller söka effekter av störningar. I samband med inventeringarna mättes även ytvattnets salthalt vid varje lokal. Fältinventering Linjetaxeringen utfördes av dykare som simmade längs transekterna. Metoden går kortfattat ut på att en transektlina, i detta fall måttband, läggs ut på botten från en punkt i strandkanten eller på en grundklack. Utgångspunktens position fastställs med GPS och måttbandet läggs ut i en förutbestämd kompassriktning, i allmänhet vinkelrätt mot djupkurvorna. Transekterna varierar i längd beroende på bottenstruktur men är sällan längre än 200 m. 5

7 Startpunkt Ny skattning Ny skattning Ny skattning Block Häll Mjukbotten Grönslick Ny skattning Ny skattning Blåstång Trådslick Ålnate Ny skattning Skattning av bottentyp och vegetation. Position anges med avstånd från startpunkt och djup. Figur 1. Metodskiss av linjetaxering. Ett måttband läggs ut i en förutbestämd kompassriktning utifrån en startpunkt på stranden. Ny skattning av bottentyp och vegetation görs när förändring sker. Skattningarnas positioner anges med avstånd från land (avläses från måttband) och djup (avläses från djupmätare). Inventeringen sker med start från transektens djupaste ände, dvs. dykarna följer måttbandet in mot stranden eller den grundaste punkten som är utgångspunkten (Figur 1). Dykarna börjar med att, längst ut på måttbandet, notera avstånd och djup på ett protokoll. Därefter noteras bottentyp (häll, block, sten, grus, sand, mjukbotten eller övrigt, exempelvis glaciallera) samt vilka växter (makrofyter) som förekommer och deras individuella täckningsgrad i en sjugradig skala: 1, 5, 10, 25, 50, 75 och 100 %, där 1 står för förekomst. Förutom makrofyterna skattas även täckningen av substrattäckande fastsittande djur t.ex blåmusslor (Mytilus edulis). Abundans av övrig fauna kan skattas i en tregradig skala. Dessutom noteras grad av sedimentation i en fyrgradig skala. Dykarna följer måttbandet inåt och noterar avstånd, djup samt arternas täckningsgrad varje gång en förändring sker i bottensubstrat eller vegetation. Skattning av bottenvegetationen sker vanligtvis i en 6-10 m bred korridor (3-5 m på vardera sidan om måttbandet). Resultatet blir en detaljerad beskrivning av bottenstruktur, vegetationssammansättning, täckningsgrad och djuputbredning. Metodiken följer standarden för nationella miljöövervakningen (Naturvårdsverket 2004). I Bilaga 1 finns tabeller med primärdata från dyktransekterna. Dykningar och skattningar utfördes av Anders Wallin och Micke Borgiel. Lokaler Bottenvegetationen inventerades på sju lokaler i inre delen av Bråviken (Figur 2). Alla sju lokaler har tidigare inventerats 2007, 2008, 2010 och 2011 (Qvarfordt & Borgiel 2008, 2009, 2011, Qvarfordt et al 2012). Fem av lokalerna ingick 6

8 dessutom i en vegetationskartering av de grunda bottnarna i Bråviken år 2001 (Notini & Sangfors 2001). Dessa fem lokaler hade valts för att täcka in områden på olika avstånd från pappersbrukets utsläppspunkt, samt olika delar av Bråviken med hänsyn tagen till bottentyp och djup. De två nya lokalerna (F och G i Figur 2) som inventerades för första gången år 2007 placerades i nordvästra delen av inre Bråviken för att bättre täcka in vikens norra och västra del. Transekternas positioner, riktningar och längder framgår av Figur 2 samt Tabell 1 och 2. Figur 2. Karta över lokalernas placering i inre Bråviken. Inventerade lokaler år 2012, A-G, är markerade med röda pilar. Lokalerna A-E har tidigare inventerats år 2001, 2007, 2008, 2010 och 2011 medan F och G endast har inventerats år 2007, 2008,2010 och Tabell 1 Dyktransekternas positioner, riktningar, längder samt maxdjup (justerade till normalvattenstånd). Positionerna är angivna i WGS84, som grader och decimalminuter. I tabellen anges också vem som gjort skattningarna: AW = Anders Wallin, MB = Micke Borgiel. Transekt Position N Position E Riktning Längd Maxdjup (m) (m) Inventerare A 58 37, , ,2 MB, AW B 58 38, , MB, AW C 58 38, , ,4 MB, AW D 58 39, , ,9 MB, AW E 58 39, , ,7 MB, AW F 58 40, , ,2 MB, AW G 58 38, , ,9 MB, AW 7

9 Tabell 2. Korta beskrivningar av transekternas läge. Transekt Beskrivning A Södra udden på lilla Grytholmen B Innanför SÖ spetsen på Esteröns halvö Kalven C NV spetsen på Svinstaskär D NV spetsen på Stenskär E Esteröns norra udde, väster om spetsen F Bråvikens norra strand mellan St. Hammaren och Getå G Östra sidan av kobbe mellan Vitskär och Sjöstenen Miljökvalitétsbedömning Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för kust och hav (Naturvårdsverket 2007) baseras på sambandet mellan makrovegetationens djuputbredning och tillgången på ljus. Växterna är beroende av tillgång på ljus för sin fotosyntes och ju mer partiklar i vattnet desto mindre ljus tränger ned i djupet, vilket begränsar växternas djuputbredning. Mängden partiklar i vattnet påverkas till exempel av utsläpp av närsalter från reningsverk och landavrinning, vilket leder till en ökad mängd växtplankton i vattnet. Båttrafik och muddringsarbeten kan också öka mängden partiklar i vattnet och därmed minska tillgången på ljus. Fastsittande växters djuputbredning i ett område kan därför fungera som en indikator på hur påverkad miljön är. Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för vegetationsklädda bottnar är framförallt avsedda för måttligt vågexponerade, hårda bottnar. Bedömningsgrunder finns framtagna för ett antal typområden längs svenska kusten. Det finns emellertid ingen bedömningsgrund framtagen för det område som undersökningsområdet ligger i, eftersom det har för stora naturliga fluktuationer i salthalt (Naturvårdsverket 2007). I denna undersökning gjordes därför en expertbedömning där Naturvårdsverkets bedömningsgrunder användes som stöd och hänsyn togs till de mer skyddade förhållandena och sötvattenstillförsel. Som stöd vid bedömningen användes de kvalitativa beskrivningar av vegetationen som finns som vägledande stöd för Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 2007). I detta fall användes även de gamla bedömningsgrunderna (Naturvårdsverket 1999) eftersom kvalitativa bedömningsgrunder för mjukbottnar saknas i den nya handboken. I de gamla bedömningsgrunderna benämns de fem klasserna som opåverkade, något påverkad, tydligt påverkad, kraftigt påverkad och samhället utslaget (Bilaga 2). I de nya bedömningsgrunderna klassas statusen som hög, god, måttlig, otillfredsställande eller dålig (Bilaga 2). 8

10 Bild 4.Grönslick, tarmalger, brunslick och spirulina på lokal E. Resultat och Diskussion Salthalt Vid årets inventering uppmättes saliniteten i ytvattnet till 3,3 5,4. Denna salthalt är jämförbar med det som uppmättes år 2010, 2008 och 2001 (Notini & Sangfors 2001, Qvarfordt & Borgiel 2009, 2011) (Figur 3 och 4). Däremot var saliniteten i ytvattnet mellan 6,0-6,8 vid inventeringen år 2011 (Qvarfordt et al 2012). År 2007 mättes inte salinitet i samband med inventeringen av transekterna. 9

11 4,4 4,3 3,4 5,4 3,3 4,7 3,7 Figur 3. Karta över undersökningsområdet med uppmätt salthalt ( ) i ytvattnet år 2012 vid respektive lokal (A-G) angivet. Salinitet ( ) A B C D E F G Lokal Figur 4. Uppmätta salthalter på lokalerna vid inventeringarna 2001, 2008, 2010, 2011 och De höga salthalterna år 2011 berodde troligen på att ihållande, starka västvindar fört ut ytvattnet ur viken vilket lett till att saltare bottenvatten kommit upp till ytan. Bottenvattnet i inre Bråviken har generellt en salthalt kring 6 (se t ex SMHI 2003, Almlöf & Sandsten 2010). Vid inventeringstillfället år 2011 blåste det kraftigt från väst och på lokal C noterades en mycket stark, utåtgående ström på 0-8 m djup. Provtagningen hade dessutom flyttats fram en vecka på grund av hårda västliga vindar även veckan innan. Området påverkas annars i hög grad av landavrinning från omgivande fastland samt sötvattentillförsel från Motala ström, vilket innebär att salthalten varierar 10

12 mycket mellan olika tidpunkter både inom och mellan år. De periodvis låga salthalterna begränsar många marina arters, t ex rödalger, utbredning i området. Även blåstången lever här på gränsen av vad den klarar av i salthalt, vilket delvis förklarar dess ringa utbredning i området. Bild 5. Havstulpaner, fintrådiga alger och spirulina täcker hård botten på lokal D. Artsammansättning i växtsamhällena Undersökningsområdets hårda bottnar hyser ett artfattigt makroalgsamhälle medan de mjuka bottnarna har ett lite mer utvecklat kärlväxtsamhälle. Artsammansättningen har varit likartad på transekterna mellan åren (Tabell 3). År 2011 noterades emellertid några fler arter jämfört med

13 Tabell 3. Artlista för undersökningsområdet som visar förekomst på antal transekter respektive år. Dessutom visas ett medelvärde av den maximala yttäckningen på transekterna per år som ett mått på hur vanlig arten varit. Epi = förekom även som påväxt på andra växter, CF = osäker artbestämning, men troligen den arten. Förekomst Maxyttäckning (%) Inventeringsår antal transekter medel alla transekter Latinska namn Svenskt namn SVAVELBAKTERIER Beggiatoa sp CYANOBAKTERIER Spirulina sp RÖDALGER Ceramium tenuicorne (Epi) Ullsläke Furcellaria lumbricalis Kräkel Hildenbrandia rubra Havsstenhinna Polysiphonia fucoides Fjäderslick 1 1 BRUNALGER Phaeophyceae Brunalger Dictyosiphon foeniculaceus Smalskägg 1 1 Ectocarpus/Pylaiella (Epi) Brunslick Fucus vesiculosus Blåstång Battersia arctica Ishavstofs Stictyosiphon tortilis CF Krulltrassel 1 1 GRÖNALGER Chlorophyta SPP Grönalger Aegagropila linnaei Getraggsalg Cladophora glomerata Grönslick Ulva spp (Epi) Tarmalger KRANSALGER Chara aspera Borststräfse KÄRLVÄXTER Ceratophyllum demersum Hornsärv Myriophyllum sibiricum Knoppslinga Myriophyllum spicatum Axslinga Potamogeton sp Nate Potamogeton crispus CF Krusnate Potamogeton gramineus CF Gräsnate Potamogeton pectinatus Borstnate Potamogeton perfoliatus Ålnate Ranunculus circinatus Hjulmöja 1 1 R. peltatus ssp_ baudotii Vitstjälksmöja Ruppia sp Nating Zannichellia palustris Hårsärv MOSSA Fontinalis sp Näckmossa RYGGRADSLÖSA DJUR Hydrozoa (Epi) Nässeldjur Balanus improvisus (Epi) Havstulpaner Cerastoderma spp Hjärtmusslor Dreissena polymorpha CF Vandrarmussla Mytilus edulis Blåmussla

14 År 2012 observerades flest antal kärlväxtarter på lokal F, vilket är den lokal som samtliga år haft flest kärlväxtarter (Figur 5). Minst antal kärlväxtarter observerades på lokalerna C och E. De vanligaste arterna i kärlväxtssamhället var axslinga (Myriophyllum spicatum), ålnate (Potamogeton perfoliatus) och borstnate (Potamogeton pectinatus). Övriga kärlväxter, som var mindre vanliga i området, var hornsärv (Ceratophyllum demersum), hårsärv (Zannichellia palustris), knoppslinga (Myriophyllum sibiricum) och vitstjälksmöja (Ranunculus peltatus spp baudotii). Detta år observerades inte hjulmöja (Ranunculus circinatus), gräsnate (Potamogeton gramineus) eller krusnate (Potamogeton crispus) men istället nating (Ruppia sp). Detta år observerades ej heller kransalgen borststräfse (Chara aspera) som år 2011 fanns på en av transekterna (C). Antal Kärlväxter A B C D E F G Lokal Figur 5. Observerat antal kärlväxtarter på de sju transekterna under inventeringarna 2007, 2008, 2010, 2011 och Kärlväxterna hade, likt tidigare år, ofta mycket påväxt av både alger och nässeldjur. Påväxtalgerna utgjordes främst av brunslick (Ectocarpus/Pylaiella) men även av gröna tarmalger (Ulva spp). 13

15 Antal Makroalger A B C D E F G Lokal Figur 6. Observerat antal taxa av makroalger på de sju transekterna under inventeringarna 2007, 2008, 2010, 2011 och På transekterna C och D observerades sju makroalgarter medan övriga sex transekter hade makroalgsamhällen bestående av tre till sex arter (Figur 6). På hårdbottnar dominerade den fintrådiga brunalgen brunslick samt, på de grundaste bottnarna, grönslick (Cladophora glomerata) och tarmalger. Alger förekommer främst på hårda bottnar och var därför ofta substratbegränsade på transekterna som främst består av mjukbottnar. Det finns emellertid löslevande former av flera makroalger, varav en, krulltrassel (Stictyosiphon tortilis), noterades med låg täckning på en transekt (B) år På denna transekt noterades år 2011 även enstaka individer av den snarlika brunalgen smalskägg (Dictyosiphon foeniculaceus). Vare sig krulltrassel eller smalskägg noterades emellertid vid undersökningen år Rödalger var ovanliga, troligtvis främst på grund av den periodvis låga salthalten i området. Endast två rödalger observerades på transekterna. Den fintrådiga ullsläke (Ceramium tenuicorne) observerades på tre transekter, medan den skorpliknande havsstenhinnan (Hildenbrandia rubra) noterades på fem transekter. År 2011 observerades även den fleråriga rödalgen kräkel (Furcellaria lumbricalis) vilken inte återfanns år För kräkel och ullsläke har det rört sig om förekomster i låga täckningsgrader (1-5 %). Havsstenhinnan bildar en röd yta på hårda substrat och kan trots stor yttäckning vara lätt att förbise när den växer under andra alger. 14

16 Bild 6. Skog av kärlväxter, övervuxna av brunslick på lokal D. Blåstång observerades år 2012 på tre lokaler (C, D och G), vilket är samma lokaler som år 2008, 2010 och År 2007 noterades blåstång på lokal D och B. På lokalerna B, C och G har endast enstaka blåstångsruskor observerats, men det indikerar att blåstång förekommer i hela undersökningsområdet. På lokal D täckte blåstångssamhället däremot % av botten ned till ca 1,7 m djup. Jämförelser av inventeringsresultaten från olika år på lokal D indikerar en minskad djuputbredning av blåstång men även en ökad yttäckning på de grundaste bottnarna, 0-1 m djup (Figur 7). I djupintervallet 1-2 m var medeltäckningen av blåstång år 2012 något lägre (ca 25 %), jämfört med år 2010 och 2011 då medeltäckningsgraden var ca %. 15

17 1-2 m 2-3 m 3-4 m 4-5 m Djupintervall 0-1 m Djupintervall 0-1 m Medeltäckningsgrad blåstång(%) Djupintervall m 1-2 m 2-3 m 4-5 m Medeltäckningsgrad vegetation (%) Djupintervall m m 2-3 m 3-4 m 4-5 m Djupintervall 0-1 m 1-2 m 2-3 m 3-4 m 4-5 m m Medeltäckningsgrad vegetation (%) m 1-2 m 2-3 m 3-4 m Medeltäckningsgrad blåstång(%) Medeltäckningsgrad vegetation (%) Figur 7. Medeltäckningsgraden (%) av blåstång i 1-m-djupintervall på transekt D under inventeringarna år 2007, 2008, 2010, 2011 och Bottnar djupare än 4 m var, likt tidigare år, mestadels kala. På hårda substrat växte havstulpaner (Balanus improvisus), nässeldjur (Hydrozoa) och enstaka blåmusslor (Mytilus edulis). Havstulpaner var generellt vanliga på hårda substrat och indikerar en god näringstillgång eftersom de lever på att filtrera partiklar ur vattnet. På dessa djupare hårda substrat växte även små mängder fintrådiga brunalger. På mjuka bottnar fanns enstaka kärlväxter samt sandmusslor (Mya arenaria), östersjömusslor (Macoma baltica) och hjärtmusslor (Cerastoderma spp). Blåmusslorna är känsliga för den låga salthalten i området och förekom endast sparsamt. Den invandrade arten vandrarmussla (Dreissena polymorpha) noterades likt år 2011 på flera lokaler i området. År 2008 noterades den endast på lokal E. Detta indikerar att den håller på att etablera sig i undersökningsområdet. 16

18 Bild 7. Block bevuxet med nässeldjur, lokal A. Vegetationens djuputbredning Det största djup, som vegetation observerades på under 2012 års inventering, var 7,4 m, på transekt C. Detta kan jämföras med 2011 års inventering då den djupaste observationen av vegetation var på 7,3 m. Generellt har vegetationens djuputbredningsgräns varit vid ca 6 m djup (Figur 8). Figur 8 baseras på fältskattning av total vegetationstäckning vilket endast varit en del av metoden sedan 2010, varför tidigare år inte är med i jämförelsen. Den transekt med minst djuputbredning har år varit transekt F där vegetation noterats först på 4,3-5 m djup. Tätare vegetationsbälten förekom generellt något djupare år 2012 jämfört med 2010 och 2011 (Figur 9). Bältesbildande vegetation (minst 25 % yttäckning) noterades år 2010 som djupast på 3,3 m djup, år 2011 som djupast på 3,7 m djup och år 2012 vid 4,7 m djup. Generellt förekom bältesbildande vegetation dessa tre år från drygt mellan 2,5 m djup år 2010, 2,6 m djup år 2011 och 3,2 m djup år Även högre vegetationstäckning fanns djupare år 2012 jämfört med 2010 och Frodiga växtsamhällen (minst 75 % yttäckning) noterades från maximalt 2,6 och generellt från 2 m djup år År 2011 noterades 75 % vegetationstäckning som djupast på 3,2 m men förekom generellt från 2 m djup. 17

19 År 2012 täcktes botten till 75 % av vegetation som djupast (3,6 m) på lokal C och generellt från 2,3 m djup. Djup (m) Djup (m) Djup (m) Täckningsgrad (%) Djuputbredning vegetation MinDjup MedelDjup MaxDjup MinDjup MedelDjup MaxDjup MinDjup MedelDjup MaxDjup Figur 8. Observerad djuputbredning av vegetation vid olika täckningsgrader år 2010, 2011 och Medeldjupet baseras på de djupaste vegetationsobservationerna med minst 1, 5, 10, 25, 50, 75 eller 100 % täckningsgrad på de sju transekterna. Maxdjup visar det största djupet som vegetation med respektive täckningsgrad observerats på och mindjup det minsta djupet. Figuren baseras på fältskattningar av total vegetationstäckning som endast varit en del av metoden sedan Brunalgen ishavstofs (Battersia arctica) och kärlväxten ålnate (Potamogeton perfoliatus) observerades som djupast på 7,4 m (lokal C) respektive 6,7 m djup (lokal B). De djupaste observationerna bestod av små algtrådar eller enstaka plantor. Frodiga växtsamhällen återfanns generellt endast på grunda bottnar. De tre senaste åren har vegetationstäckningen minskat markant mellan ca 2-3 m djup (se medeldjup i Figur 8). Den tydliga minskningen i vegetationstäckning på transekterna indikerar ned till vilket djup goda ljusförhållanden råder på undersökningsområdets bottnar. 18

20 Bild 8. Kärlväxtsamhälle på lokal D, nästan helt övervuxet med fintrådiga alger. Jämförelser med tidigare inventeringar år 2007, 2008 och 2010 (Qvarfordt & Borgiel 2008, 2009, 2011, Qvarfordt et al 2012) visade generellt små skillnader i djuputbredning och artsammansättning mellan år på transekterna. En jämförelse av vegetationens maximala djuputbredning samt maximalt djup för bältesbildande (> 25 % yttäckning) vegetation mellan år visar att djuputbredningen inte verkar ha förändrats i området under denna period (Figur 9). 19

21 Djup (m) Inventeringsår Förekomst (>1 %) > 25 % yttäckning Djuputbredning vegetation Figur 9. Medelvärden och standardavvikelser baserad på maximal observerad djuputbredning för förekomst av vegetation (minst 1 % yttäckning) samt för bältesbildande vegetation (minst 25 % yttäckning) på samtliga transekter vid inventeringarna 2007, 2008, 2010, 2011 och Bild 9. Mjukbotten på lokal F. Här växer ålnate med påväxt av brunslick. 20

22 Lokalbeskrivningar I detta stycke beskrivs översiktligt växtsamhällena på de sju inventerade transekterna år 2012 varefter jämförelser görs med tidigare år. För varje transekt görs även en bedömning av miljökvalité med stöd av Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för Blandad/mjuk botten i mellanskärgård i egentliga Östersjön (Naturvårdsverket 1999) samt Hårdbotten i mellankustvatten i egentliga Östersjön (Naturvårdsverket 2007) (Bilaga 2). De fastsittande växternas utbredning kan ge en uppfattning om miljöstatusen på en lokal. Viktigast är de fastsittande, fleråriga arterna, t ex blåstång, som speglar miljön i området över en längre tid. Vegetationens utbredning påverkas av t ex tillgång på närsalter, sedimentation, grumling och olika gifter i miljön. Transekt A, Lilla Grytholmen På den yttersta halvan av transekten, m från stranden på 4,2-2,8 m djup, bestod botten till stor del mjukt substrat med spridda stenar samt på den grundare delen även spridda block. På stenar och block växte små algtrådar av brunalgen ishavstofs (Battersia arctica) och brunslick (Ectocarpus/Pylaiella) samt enstaka tarmalger (Ulva spp) och grönslick (Cladophora glomerata). På stenarna satt även havstulpaner (Balanus improvisus), enstaka blåmusslor (Mytilus edulis) och nässeldjur (Hydrozoa). Vegetationen på den mjuka sand- och lerbottnen bestod av enstaka hornsärv (Ceratophyllum demersum) och något grundare (från 3,5 m djup) även axslinga (Myriophyllum spicatum). Vid mitten av transekten, från 2,8 till 2,2 m djup, ökade mängden sten på den annars mjuka botten och med detta ökade även täckningen av tarmalger och brunslick. Från 2,2 m djup började ålnate att täcka (25 % yttäckning) den allt mer sandiga bottnen. I kärlväxtsamhället, som täckte den största delen av botten mellan 1,8-0,8 m djup ingick låg täckning (1-5 %) av axslinga samt från 1,5 m djup även borstnate (Potamogeton pectinatus). Även en låg täckning (5 %) av hårsärv (Zannichellia palustris) observerades. Kärlväxtsamhället dominerades dock av ålnate ( % yttäckning). Stenar och block täcktes framförallt av brunslick och tarmalger som även växte epifytiskt på kärlväxterna. Från 0,8 m djup, ca 5 m från stranden, täcktes blockbotten delvis av grönslick och tarmalger. I ytan täckte dessa grönalger botten helt. Den djupaste vegetationen noterades på 4,2 m, vilket tangerar transektens maxdjup. Det tyder på att växtlighet kan förekomma djupare men eftersom endast enstaka alger och växter observerades här är det troligt att djupgränsen ligger nära 4 m. Vegetation hade störst täckningsgrad grundare än ca 2 m. Totalt noterades nio växttaxa varav fyra makroalger och fem kärlväxter. De dominerande arterna var ålnate på mjukbottnarna och brunslick på hårda substrat samt som epifyt. Lokalen bedöms till klass 3-4, tydligt till kraftigt påverkad/otillfredsställande till måttlig status. 21

23 Jämförelser med tidigare år Växtsamhället på transekten har haft likartad artsammansättning dessa fem övervakningsår, 2007, 2008, 2010 och 2011 (Qvarfordt & Borgiel 2008, 2009, 2011, Qvarfordt et al 2012). År 2012, liksom 2011, noterades nio växttaxa på transekten jämfört med 7-8 de övriga åren. Detta år observerades enstaka trådar av brunalgen ishavstofs, vilket även noterades år 2011, men som inte noterats på transekten tidigare år. I år observerades däremot inte grönalgen getraggsalg (Aegagropila linnaei), vilken hittades år Kärlväxtsamhället har samtliga år dominerats av ålnate medan övriga arter förekommit mera sporadiskt (1-10 % täckningsgrad i något/några avsnitt). Även axslinga har förekommit samtliga år medan övriga arter, hornsärv, borstnate, gräsnate och krusnate förekommit mer oregelbundet. År 2012 noterades även en låg täckning (5 %) av hårsärv vilken inte har observerats på lokalen vid de tidigare besöken. Maxdjupet för både kärlväxter och makroalger har varierat mycket mellan åren. Både kärlväxter och makroalger fanns i år vid maxdjupet av transekten, vilket är en ökning gentemot förra året (Figur 10 och 11). En högre täckning av makroalger (> 10 % yttäckning) observerades även djupare än tidigare år. Detta beror till stor del på den ettåriga, fintrådiga brunslick som växte på sten och epifytiskt redan vid transektens maxdjup. Kärlväxtsamhället (> 10 % yttäckning) har däremot en något mindre djuputbredning gentemot förra året. Djup (m) Inventeringsår Transekt A Transektens maxdjup Kärlväxter Kärlväxter >10 % Kärlväxter >25 % Figur 10. De djupaste observationerna av kärlväxter (> 0 % yttäckning) samt 10 och 25 % yttäckning av kärlväxter under inventeringarna år 2007, 2008, 2010, 2011 och I figuren visas även inventeringsdjup, dvs transektens maxdjup. 22

24 Djup (m) Inventeringsår Transekt A Transektens maxdjup Makroalger Makroalger > 10 % Makroalger > 25 % Figur 11. De djupaste observationerna av makroalger (> 0 % yttäckning) samt 10 och 25 % yttäckning av makroalger under inventeringarna år 2007, 2008, 2010, 2011 och I figuren visas även inventeringsdjup, dvs transektens maxdjup. Transekt B, Kalven Längst ut på transekten, på 10 m djup 80 m från stranden, växte nässeldjur, blåmusslor och havstulpaner (Balanus improvisus) på en sten på en annars kal sandbotten. Enstaka stenar och block förekom från 9,6 m djup men på dessa noterades makroalger först på 3,5 m djup i form av brunslick och tarmalger. På 6,5 m djup noterades emellertid den djupaste kärlväxten i form av ålnate och på 5,9 m djup växte även borstnate och axslinga. Växtsamhället dominerades av kärlväxterna som täckte % av botten från 2,2 m djup. Kärlväxtsamhället dominerades av ålnate, borstnate och axslinga. Dessutom noterades enstaka hårsärv (Zannichellia palustris). På dessa kärlväxter växte även mycket epifyter i form av brunslick. Vid 1,4 m djup ökade andelen hårdbotten och därmed även andelen makroalger i växtsamhället. Brunslick och tarmalger dominerade upp till 0,7 m djup där istället grönslick tillsammans med tarmalger täckte den största delen av botten upp till ytan. Lokalen bedöms till klass 3, tydligt påverkad/måttlig status. Kärlväxternas djuputbredning var relativt stor, medan makroalgerna delvis begränsades av brist på substrat. Jämförelser med tidigare år De dominerande arterna i kärlväxtsamhället var, liksom tidigare år, axslinga, borstnate och ålnate. I år saknades knoppslinga (Myriophyllum sibiricum) av vilken det noterades enstaka individer på transekten år Istället noterades hårsärv vilket även noterades år 2007, 2008 och Bland makroalgerna har 23

25 grönslick, tarmalger och brunslick dominerat samtliga år. Däremot observerades inte de enstaka trådar av ishavstofs som noterades år 2010 och Djup (m) Inventeringsår Transekt B Transektens maxdjup Kärlväxter 12.0 Kärlväxter >10 % Kärlväxter >25 % Figur 12. De djupaste observationerna av kärlväxter (> 0 % yttäckning) samt 10 och 25 % yttäckning av kärlväxter under inventeringarna år 2007, 2008, 2010, 2011 och I figuren visas även inventeringsdjup, dvs transektens maxdjup. Djup (m) Inventeringsår Transekt B Transektens maxdjup Makroalger 12.0 Makroalger > 10 % Makroalger > 25 % Figur 13. De djupaste observationerna av makroalger (> 0 % yttäckning) samt 10 och 25 % yttäckning av makroalger under inventeringarna år 2007, 2008, 2010, 2011 och I figuren visas även inventeringsdjup, dvs transektens maxdjup. I år noterades färre brunalger jämfört med tidigare inventeringar. År 2011 noterades ishavstofs, krulltrassel och smalskägg på transekten men ingen av dessa återfanns år Endast enstaka individer av dessa har tidigare observerats. Både krulltrassel och smalskägg är ettåriga arter vars mellanårsvariation normalt är hög då de årligen återetableras på bottnarna. Yttäckningen av grönslick har år

26 och 2011 varit lägre jämfört med åren 2007 och 2008 men i år var täckningen av denna snabbt växande grönalg återigen hög. Brunslick har varit en dominerande art samtliga år. År 2011 noterades, näckmossa (Fontinalis sp) på transekten, vilket ej noterades år Kärlväxterna har haft likartad djuputbredning under inventeringsåren medan makroalgernas djuputbredning varierat (Figur 12 och 13). Makroalgerna är delvis begränsade av brist på hårt substrat och vissa variationer i förekomst på djupa stenar och block kan troligtvis förklaras av att dessa periodvis mer eller mindre täcks att ett sandlager. Tidigare år har även de djupaste observationerna av makroalger varit i form av epifyter, påväxtalger, på de djupaste kärlväxterna. Dessa epifytiskt levande makroalger observerades ej under besöket Transekt C, Svinstaskär Transekten var 102 m lång och nådde 8,4 m djup. Längst ut bestod botten av mjukbotten med enstaka block. Vid 7,4 m djup, ca 100 m från land, blev det hällbotten istället för mjukbotten. På 3,9 m djup, 87 m från land, tog en grus-, sten- och blockbotten vid som även inkluderade spridda hällar och lite mjukbotten. Från 2,2 m djup, 10 m från stranden, dominerade hällbotten samt block upp till ytan. På 7,4 m djup, täcktes hällen delvis av havstulpaner och nässeldjur men även av blåmusslor och brunalgen ishavstofs. Dessa arter var vanligt förekommande på botten upp till 3,9 m djup då även brunslick noterades. Vid detta djup täckte nässeldjur 25 %, ishavstofs 10 %, havstulpaner 10 % och brunslick 10 % av botten. Vid 3,6 m djup täckte brunslick 75 % av botten och dominerade, tillsammans med en ökande mängd grönalger, i form av tarmalger och grönslick, växtsamhället upp mot ytan. Grönalgerna dominerade speciellt botten mellan 0,9 m djup och ytan. Här noterades också lite ullsläke (Ceramium tenuicorne). Mellan 2,7 och 2,2 m djup växte kärlväxterna borstnate och ålnate. Kärlväxternas utbredning begränsades generellt av brist på substrat och täckte endast 10 % av botten. Övriga kärlväxtarter utgjordes av hårsärv som täckte 5 % av botten i detta djupintervall. På transekten noterades även enstaka blåstångsruskor (Fucus vesiculosus) i ett avsnitt på 1,4 m djup. Blåmusslor var förhållandevis vanliga på transekten och förekom i flera avsnitt med 5-10 % täckning. På transekten noterades även enstaka vandrarmusslor. Lokalen bedöms till klass 3, tydligt påverkad/måttlig status. Jämförelser med tidigare år De vanligaste kärlväxterna på transekten var, likt tidigare år, borstnate och ålnate. Täckningen av kärlväxter var dock något lägre detta år jämfört med tidigare besök, med undantag av I övrigt noterades, likt tidigare år, en lägre täckning av hårsärv. Däremot hittades inte axslinga som under tidigare besök haft en 25

27 maximal täckning av 1-5 %. År 2011 observerades enstaka borststräfse (Chara aspera) och kräkel (Furcellaria lumbricalis) vilka inte heller återfanns år Kräkel är en flerårig rödalg som på grund av den fluktuerande låga salthalten är ovanlig i undersökningsområdet. Djup (m) Inventeringsår Transekt C 9.0 Transektens maxdjup Kärlväxter 10.0 Kärlväxter >10 % Kärlväxter >25 % Figur 14. De djupaste observationerna av kärlväxter (> 0 % yttäckning) samt 10 och 25 % yttäckning av kärlväxter under inventeringarna år 2007, 2008, 2010, 2011 och I figuren visas även inventeringsdjup, dvs transektens maxdjup. Djup (m) Inventeringsår Transekt C 9.0 Transektens maxdjup Makroalger 10.0 Makroalger > 10 % Makroalger > 25 % Figur 15. De djupaste observationerna av makroalger (> 0 % yttäckning) samt 10 och 25 % yttäckning av makroalger under inventeringarna år 2007, 2008, 2010, 2011 och I figuren visas även inventeringsdjup, dvs transektens maxdjup. Djuputbredningen av kärlväxter och makroalger har varierat mycket mellan åren. Kärlväxterna hade, liksom år 2011 mindre djuputbredning på transekten i år 26

28 jämfört med tidigare år (Figur 14). Makroalgerna hade dock likartad djuputbredning som tidigare år med undantag av djupet där >25 % av botten täcktes, vilket var större år 2011 och 2007 (Figur 15). Skillnaderna i djuputbredning och artsammansättning år 2011 kan troligtvis delvis förklaras av att transekten, p g a den starka strömmen vid inventeringstillfället, hamnade något snett. Transekt D, Stenskär Transekten gick i västlig riktning från Stenskärs nordvästra udde. Längst ut, 100 m från stranden var mjukbotten på 12,9 m djup kal. Från 10,2 m djup fanns det enstaka stenar med havstulpaner, nässeldjur och blåmusslor samt enstaka hjärtmusslor (Cerastoderma). Från 8,3 m djup ökade inslaget av sten och mellan 3,2 m och upp till 0,3 m djup bestod botten av en mosaik av främst sten, block och grus samt även lera, sand och häll. Närmast ytan bestod botten däremot främst av block. Växtlighet noterades först på 6,3 m djup i form av enstaka ishavstofs. Vid 4,7 m djup, ca 50 från land, tillkom brunslick och strax därpå även tarmalger och kärlväxten hornsärv. Från 3,2 m djup täckte brunslick 50 % av botten och dominerade växtligheten upp till 0,4 m djup. Från 2,6 m djup växte ett bälte av kärlväxter (>25 % yttäckning) upp till 1,7 m djup. Kärlväxterna representerades här av ål- och borstnate samt axslinga och hårsärv, och täckte som mest drygt 50 % av botten kring 2 m djup. Något grundare, vid 0,8 m djup observerades även enstaka nating (Ruppia sp). Blåstång noterades som djupast på 2,8 m och blåstångsbältet (minst 25 % yttäckning) sträckte sig från 1,7 m djup upp till 0,3 m djup. Blåstångsbältet täckte % av botten. Grönalgerna grönslick och tarmalger förekom från 3,2 respektive 3,6 m djup och förekom sparsamt hela vägen upp till ytan. Från 0,4 m djup dominerade de däremot botten då de tillsammans täckte %. På transekten noterades även rödalgerna ullsläke (Ceramium tenuicorne) och skorpalgen havsstenhinna (Hildenbrandia rubra). Däremot observerades ej kräkel. Enstaka individer av denna rödalg observerades år Blåmusslor var relativt vanliga och även enstaka vandrarmusslor observerades. Lokalen bedöms som tydligt påverkad/måttlig status (klass 3) baserat bland annat på blåstångens och på kärlväxternas djuputbredning. Jämförelser med tidigare år Växtsamhällena har haft en likartad artsammansättning och djuputbredning under de fyra inventeringsåren (Figur 17 och 18). Makroalgsamhället dominerades av brunslick och blåstång samt på de grundaste hårdbottnarna grönslick och tarmalger. I makroalgsamhället har enstaka rödalger noterats då och då, ullsläke, fjäderslick och i år kräkel. Kärlväxtsamhället har främst bestått av axslinga, borstnate och ålnate. Även hårsärv förekom i högre täckningsgrader åren

29 och 2008 (50 % yttäckning) men har sedan dess endast noterats sporadiskt (5 % yttäckning). År 2012 förekom den med maximalt 10 % yttäckning mellan 1,9 och 1,7 m djup. Den djupaste observationen av blåstång på lokalen gjordes år 2007 då blåstång noterades på 3,1 m djup. Under har den endast noterats på 2,4-2,7 m djup (Figur 16). År 2012 växte den djupaste plantan på 2,8 m djup vilket innebär en gradvis förbättring de senaste åren. Blåstångsbältets (minst 25 % yttäckning) djuputbredning har minskat mellan år År 2007 noterades bältesbildande tång på 2,6 m djup mot 1,4 m djup år Bältesbildande blåstång fanns år 2012 på 1,7 m djup, vilket även det är en förbättring jämfört med Djup (m) Inventeringsår Transekt D 25% Figur 16. De djupaste observationerna av blåstång med täckningsgraderna 1 % (förekomst), 10 och 25 % på transekt D under inventeringarna år 2007, 2008, 2010, 2011 och Djup (m) Inventeringsår Transekt D 14.0 Transektens maxdjup Kärlväxter 16.0 Kärlväxter >10 % Kärlväxter >25 % 10% 1% 28

30 Figur 17. De djupaste observationerna av kärlväxter (> 0 % yttäckning) samt 10 och 25 % yttäckning av kärlväxter under inventeringarna år 2007, 2008, 2010, 2011 och I figuren visas även inventeringsdjup, dvs transektens maxdjup. Djup (m) Inventeringsår Transekt D 14.0 Transektens maxdjup Makroalger 16.0 Makroalger > 10 % Makroalger > 25 % Figur 18. De djupaste observationerna av makroalger (> 0 % yttäckning) samt 10 och 25 % yttäckning av makroalger under inventeringarna år 2007, 2008, 2010, 2011 och I figuren visas även inventeringsdjup, dvs transektens maxdjup. Transekt E, Esterön norra Denna korta, branta transekt nådde 10,7 m djup bara 42 m från stranden. Längst ut var den sedimentrika, mjukbottnen kal med undantag av östersjömusslor (Macoma balthica) samt enstaka nässeldjur som växte på lösa grenar. På 6,2 m djup förekom stenar på sandbotten och här växte den djupaste vegetationen i form av brunslick och ishavstofs. Från 3,3 m djup, 15 m från land, var det sand- och grusbotten med spridda stenar och block. Här dominerades botten av brunslick som sedan var den vanligaste arten upp till 1,2 m djup. Vid 2,1 m djup ökade andelen block innan hällbotten tog vid på 1,2 m djup, ca 5 m från land. Block och stenar täcktes delvis av havstulpaner samt enstaka blåmusslor och vandrarmusslor. Växtligheten bestod av enstaka ishavstofs upp till 4,3 m djup där brunslick tillkom. Grönalgerna tarmalger och grönslick förekom från 3,4 respektive 2,1 m djup och täckte tillsammans 75 % av botten från 1,2 m djup upp till ytan. Kärlväxtsamhället bestod av tre arter, axslinga, borstnate och hårsärv. De första rotade kärlväxterna, axslinga och hårsärv, förekom från 3,3 m djup. Kärlväxtsamhället var på hela transekten mycket sparsamt och alla arter hade en maximal täckningsgrad på 5 %. Lokalen bedöms som tydligt påverkad/måttlig status (klass 3). 29

31 Jämförelser med tidigare år Växtsamhällena har haft en likartad artsammansättning och djuputbredning under de fyra inventeringsåren (Figur 19 och 20). I kärlväxtsamhället noterades år 2011 enstaka hornsärv och knoppslinga, två arter som inte tidigare har observerats på transekten. Dessa två arter noterades inte heller vid besöket Den stora djuputbredning av kärlväxter år 2008 utgjordes av en ensam ålnate, vilken troligen lossnat från en grundare botten och sedan tillfälligt rotat sig djupare. Även år 2011 var den djupaste kärlväxten en löslevande hornsärv. Den djupaste rotade kärlväxten år 2011 fanns på 3,5 m djup vilket stämmer väl överens med årets observationer. Djup (m) Inventeringsår Transekt E Transektens maxdjup Kärlväxter Kärlväxter >10 % Kärlväxter >25 % 12.0 Figur 19. De djupaste observationerna av kärlväxter (> 0 % yttäckning) samt 10 och 25 % yttäckning av kärlväxter under inventeringarna år 2007, 2008, 2010, 2011 och I figuren visas även inventeringsdjup, dvs transektens maxdjup. Under 2010 och 2011 noterades alger djupare än tidigare år, vilket inte upprepade sig år Däremot hittades de djupast växande makroalgerna fortfarande betydligt djupare än år 2007 och Det rör sig emellertid om enstaka trådar som lätt kan förbises, och motsvarande trend syns inte vid 10 respektive 25 % yttäckning även om en viss ökning i djup har skett det senaste året. 30

32 Djup (m) Inventeringsår Transekt E Transektens maxdjup Makroalger Makroalger > 10 % Makroalger > 25 % Figur 20. De djupaste observationerna av makroalger (> 0 % yttäckning) samt 10 och 25 % yttäckning av makroalger under inventeringarna år 2007, 2008, 2010, 2011 och I figuren visas även inventeringsdjup, dvs transektens maxdjup. Transekt F, Norra stranden Denna långgrunda transekt nådde endast 5,2 m djup 100 m från stranden. Den flacka mjukbotten längst ut var kal in till ca 80 m från stranden. Från 5 m djup, 81 m från land, fanns enstaka stenar med blåmusslor, havstulpaner och nässeldjur. Här noterades också den första växtligheten i form av enstaka hornsärv. Vid 3,5 m djup övergick mjukbottnen i sand med spridda stenar eller block. På 0,8 m djup, 8 m från stranden, blev det grus- och stenbotten innan blocken ökade vid 0,5 m djup, ca 5 m från land. Djupare än 2 m fanns endast enstaka vegetation (1-5 % yttäckning). Vegetationen utgjordes här av kärlväxterna hornsärv, axslinga och borstnate på mjuk/sandbotten samt makroalgerna brunslick och tarmalger på block och stenar. Från 2 m djup täckte vegetationen ca 10 % av botten och vid 1,7 m djup täcktes hela botten. Vegetationen dominerades av kärlväxterna borstnate, ålnate och axslinga, men även mindre täckning av hårsärv, hornsärv, knoppslinga (Myriophyllum sibiricum) och vitstjälksmöja (Ranunculus peltatus spp baudotii) noterades. Kärlväxterna täcktes bitvis av stora mängder påväxt i form av brunslick. Grundare än 0,5 m djup fanns endast hårdbottnar som istället täcktes av grönalgerna grönslick och tarmalger. Enstaka blåmusslor och en vandrarmussla noterades på transekten. Lokalen bedöms som tydligt påverkad/måttlig status (klass 3). 31

33 Djup (m) Inventeringsår Transekt F Transektens maxdjup Kärlväxter Kärlväxter >10 % Kärlväxter >25 % Figur 21. De djupaste observationerna av kärlväxter (> 0 % yttäckning) samt 10 och 25 % yttäckning av kärlväxter under inventeringarna år 2007, 2008, 2010, 2011 och I figuren visas även inventeringsdjup, dvs transektens maxdjup. Djup (m) Inventeringsår Transekt F Transektens maxdjup Makroalger Makroalger > 10 % Makroalger > 25 % Figur 22. De djupaste observationerna av makroalger (> 0 % yttäckning) samt 10 och 25 % yttäckning av makroalger under inventeringarna år 2007, 2008, 2010, 2011 och I figuren visas även inventeringsdjup, dvs transektens maxdjup. Jämförelser med tidigare år Växtsamhällena har haft en likartad artsammansättning och djuputbredning under de fyra inventeringsåren. Kärlväxtsamhällena dominerades av ålnate, borstnate och axslinga samtliga år och djuputbredningen har varit likartad de senaste åren (Figur 21). En svag trend mot minskad djuputbredning av makroalger kan möjligen anas (Figur 22). I makroalgsamhället var brunslick, grönslick och 32

34 tarmalger vanligast. Algernas djuputbredning begränsades av brist på hårt substrat och enstaka trådar på de djupaste stenarna kan lätt förbises vilket kan förklara variationen i djuputbredning. Transekt G, Vitskärs kobbe Denna 65 m långa transekt nådde 3,9 m djup. Upp till 2,7 m djup, 31 m från land, bestod botten främst av lerig mjukbotten med inslag av sten och enstaka block. Därefter blev det sand- och grusbotten med inslag av sten och block upp till 0,9 m djup, ca 10 m från land, där block och häll dominerade tillsammans med partier av sand, grus och sten. Närmast stranden var det hällbotten. Vegetationstäckningen var förhållandevis hög längs hela transekten. Brunslick var vanlig utmed hela transekten, främst mellan 2,9-0,3 m djup där den täckte >25 % av bottnarna, dels växande på hårdbotten och dels epifytiskt på kärlväxter. Kärlväxtsamhället bestod av fem arter varav axslinga och ålnate dominerade. Ålnate förekom något djupare medan axslinga var vanligast. Även borstnate förekom fläckvis i höga täckningsgrader medan övriga arter, hårsärv och hornsärv endast förekom spritt, den senare endast mellan 3,9-2,9 m djup. Från 0,7 m djup täcktes de hårda bottnarna av grönslick och tarmalger. Ett par blåstångsruskor noterades på 0,8-0,9 m djup. Lokalen bedöms som tydligt påverkad/måttlig status (klass 3). Jämförelser med tidigare år Växtsamhällena har haft en likartad artsammansättning medan djuputbredningen varierat mellan åren (Figur 23 och 24). I kärlväxtsamhället har de vanligaste arterna varit axslinga och ålnate men bitvis även borstnate. Makroalger förekom längs hela transekten vilket visade att algernas djupgräns inte var nådd vid transektens maxdjup. Likt år 2011 hade makroalgerna, till skillnad från tidigare år, stor yttäckning nära transektens maxdjup. Den stora yttäckningen förklaras av hög förekomst av brunslick som upp till ca 2,5 m djup främst förekom i halvlös form. Det är en annuell art som lossnar från botten när den blir gammal. 33