Här nedan är exempel på ingångar till att se på och samtala om bilder.

Transkript

1

2

3

4 Det absurda och fantasifulla ligger nära barnen. Gränsen mellan fantasi och verklighet är inte självklar och barnen är ännu inte fast i ett slentrianseende. Den här affischmappen innehåller bilder, som på olika sätt utmanar verkligheten. Visst ser det verkligt ut, men samtidigt är det något som inte stämmer. Här nedan är exempel på ingångar till att se på och samtala om bilder. Ge barnen tid att inspireras av det absurda och fantasifulla i bilden och låt dem: beskriva varför målnigen ser underlig ut eller vad de kommer att tänka på, genom att demonstrera detta med kroppsliga rörelser och ljud. berätta om konstiga drömmar eller fantasier och om hur konstig verkligheten kan vara ibland. måla och rita intryck och känslor av bilden, till exempel genom att kombinera ihop föremål som är varandras motsatser. fundera över varför konstnären valde att måla just en sådan bild. Jämför med vad det är som gör att vi själva väljer att måla och rita våra motiv.

5 Att se på konstbilder handlar inte om konsthistorisk kunskap i första hand, utan om att: vara nyfiken släppa loss fantasin vara öppen för egna impulser och intryck lita till sin egen förmåga, våga stå på sig och tala om vad man verkligen känner inför en bild. Känslan är alltid personlig och kan aldrig bli fel. Det är viktigt att utgå från det som finns mitt framför ögonen. Glöm till att börja med det som inte direkt framgår av bilden. Barn har till exempel inte de blockeringar inför konstbilder som vuxna ofta har. Följande tips kan vara en hjälp att komma igång med samtal kring bilderna. Välj själv bland de uppslag som passar er. Beskriv bilden tillsamman, enbart det som finns framför ögonen. Ett knep: Se bilden, vänd sedan på den och beskriv motivet ur minnet. Titta därefter igen och se vad som glömts bort. Ett annat knep är att dela upp er i grupper. Grupp A väljer ut en bild och beskriver den för de andra grupperna. Dessa får inte ha sett bilden innan, utan ska med ledning av grupp A:s beskrivning rita nya bilder. Vad är det för typ av bild? Målad, tecknad eller ett fotografi? Beskriv färgerna. Är de varma, kalla, ljusa eller mörka? Är de grälla, finstämda, naturliga eller påhittade? Beskriv föremålen och motivets form. Är de runda, kantiga, små, stora, snälla, elaka, runda, kantiga, lugna, rörliga, naturliga eller överdrivna? Är bilden från äldre eller modern tid?

6 Berätta vad som händer, kanske har hänt eller kommer att hända i bilden/ bilderna. Kan man se på vilket humör konstnären var på när bilden skapades? Vilka känslor förmedlar den? Glädje, sorg, lycka, ensamhet, ilska? Fundera över varför konstnären valde att skapa just en sådan bild. Vad tror ni han eller hon vill berätta? (jämför gärna med handledningens bildbeskrivning). Vad är det som gör att vi själva väljer att måla och rita våra motiv? Är det någon bild som får er att tänka på något speciellt? Något kusligt, konstigt, roligt, ledsamt, pinsamt eller lustfyllt minne från verkligheten, drömmen eller fantasin. Inspireras av bilden/bilderna. Rita, måla, gör ett bildcollage. Pröva skulptera, klä ut er, dramatisera eller hitta på en saga. Lyssna efter vilka ljud som hörs i bilden/bilderna. Hörs det musik, porlande vatten, sorl från röster? Sjung, spela, dramatisera eller demonstrera med kroppsrörelser de ljud som ni tycks höra. Tillverka egna figurer efter inspiration från bilderna. Kom till länsmuseet och titta på originalkonst. Besök Jönköpings läns museum på egen hand eller boka en visning. Kontakta Iréne Lindström, tel: eller e-post: irene.lindstrom@jkpglm.se Information om länsmuseets öppettider för besök på egen hand:

7 Bilden är uppbyggd i tre delar. På vänstra bildhalvan råder ålderdom och förfall. Gamla orkeslösa kvinnor vars ansikten uttalar klagan, hjälps på olika sätt fram till källan. Alla är klädda i enkla och vardagliga kläder. Naturen är lika kraftlös som kvinnorna. Träd och buskar ropar efter näring i den magra jorden. Högst upp på berglandskapets vassa klippmassiv avtecknar sig en sluten borg mot den mörka himlen. I ungdomens källa tvättar kvinnorna sina ålderstigna kroppar och vitnande hår tills de återfår sin livskraft. De blir unga på nytt med gyllenbrunt och skönlockigt hår. Vid källans högra sida stiger de åter unga och starka kvinnorna upp för att njuta livets goda. Här umgås män och kvinnor i festlig yra. Alla är de unga, vackra och fint klädda i ett bördigt och granskande landskap. Cranach var under många år hovmålare hos en tysk furste. Han blev då berömd för sina dekorativa porträtt av furstefamiljen och charmfullt naiva mytologiska scener. Att måla blev för honom en väg till ett gott anseende och ekonomiskt oberoende.

8 I den stilla och lugna natten bryts tystnaden av flöjterna. I fullmånens sken ser vi att de kommer från ormtjuserskan, som är halvt omsluten av djungelns mystik. Naken står hon vid flodkanten och spelar på sin flöjt. Ormarna förtrollas av de rörliga tonerna och strävar mot henne med ringlande rörelser. En av dem slingrar redan runt hennes hals. Musiken påverkar också djungelns grönska; gräset, grenarna och de blommande växterna lockas också av flöjtens drillar. Tillsammans med månen och växten med gula konturer vid kvinnan bildar den en samlande triangelformation runt henne. Rousseau blev en av de stora formförnyarna inom det moderna måleriet. Först i fyrtioårsåldern började han måla på heltid och tog avsked från sin tjänst som tulltjänsteman. Utan någon konstnärlig skolning målade han exotiska djungelmotiv med vilda djur i glada färger. Besök på botaniska trädgården och zoo i Paris inspirerade honom till dessa fantasibilder.

9 Vi ser ett vanligt fönster, som är omslutet av alldagligt bruna gardiner. Framför fönstret står ett staffli med en oljemålning. Tittar vi ut genom fönstret, ser vi ett grönområde, en väg och vita moln på den blå himlen. Föreställer tavlan på staffliet naturen direkt utanför fönstret? Eller döljer konstnären en utsikt han inte tycker om bakom målningen? Är den resultatet av ett önsketänkande om hur han vill att utsikten ska se ut? Vad tror du? Titeln är lika underlig och överraskande som bilden: Ett par kängor, med tår och naglar, där alla tio tårna får plats. De behöver inte trängas ner i smala modeskor, så att hela foten riskerar värk och missformning som följd. Med denna bild påminner Magritte om det konstlade och främmande i vår livsföring, som gör att vi döljer och glömmer vårt ursprung. Magritte bodde nästan hela sitt liv i Belgien, där han levde ett lugnt och tillbakadraget familjeliv. Endast under 1920-talet vistades han i Paris och umgicks där i konstnärskretsarna. Klädd i mörk överrock och plommonstop såg Magritte mer ut som en korrekt borgare än som en konstnär. Hans ordentliga stil finns också i målningarna. De är pedantiska avbildningar av verkligheten, men motiven är sammansatt på ett bisarrt sätt, att vi blir osäkra på vad som egentligen är verkligt. Så här beskriver Magritte själv sin inspirationskälla: Bilder som möts alltid bilder av de vardagligaste föremål som var och en kan ha omkring sig; en katt, en fågel eller en jacka; bara med den skillnaden att hatten ibland sitter på ett äpple, fågeln är en sten och jackan omsluter en grönskande dal.

10 Målningen handlar om kontakten mellan verklighet och overkligt: Skuggans händer, som håller den verkliga plantan och skuggvargen, som formas av ett par verkliga händer med handskar på. Bilden har en inre betydelse, som är grundad på Toyens upplevelser från krigsårens Prag. I sitt hem gömde hon då den unge revolutionären, poeten Jindich Heisler, undan tyska ockupationsmakten. Skuggan av mannen på bilden tillhör poeten: Eftersom han är gömd får han ju inte visa sig. Våra blickar dras till det mest levande i bilden, den grönskande plantan med uppryckta rötter. Med växten retar poeten skuggvargen, som formas av konstnärinnans behandskade händer. Kanske symboliserar plantan vad Heislers dikter uttrycker en dröm om Frihet. Toyen skapade sig själv namnet Toyen ur det finska ordet citoyen, det vill säga medborgare. Hon föddes och växte upp i Prag. Under andra världskriget och tyska ockupationen av Tjeckoslovakien förbjöds Toyen att ställa ut, men hon medverkade ändå i olika underjordiska tidsskrifter. Kriget gjorde henne till en pessimistisk människa, vilket ofta syns i hennes bilder. Två motiv, som ständigt återkommer efter denna tid, är den mänskliga kontra vilddjuret i människan och motsatsen mellan verklighet och fantasi.

11