Ansvar för säkring av last

Transkript

1 Sektion Fordonsteknik Jan Petzäll, , Datum Beteckning FO 30 A 2002:5407 RAPPORT Ansvar för säkring av last Postadress Besöksadress Telefon Telefax E-postadress Vägverket Röda vägen vagverket@vv.se BORLÄNGE

2 Ansvar för säkring av last INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 Inledning 2 Uppdraget 2 Avgränsning 2 Genomförande 2 2 Lagstiftning om last och lastsäkring i Sverige 4 Grundläggande frågor 4 Trafikförordningen 5 Lag om inrikes vägtransport 6 Lag och förordning om transport av farligt gods 6 3 Lagstiftning om last och lastsäkring i några andra länder 8 Norge 8 Danmark 9 Finland 9 Tyskland 10 Förenade Kungariket 11 Belgien 12 4 Berörda parters uppfattning om last och lastsäkring 15 Svenska Åkeriförbundet 15 Svenskt Näringsliv 16 Sveriges Transportindustriförbund 17 Transportfackens Yrkes- och Arbetsmiljönämnd och MariTerm AB 19 Polisen 20 5 Utgångspunkter för förändrad lagstiftning om ansvar för säkring av last 22 Grundläggande utgångspunkter 22 Aktörer i transportkedjan 22 Principiella skyldigheter för aktörerna i transportkedjan 23 Sammanfattande skyldigheter om last och lastsäkring 25 6 Förslag 26 Förslag till ändring av Trafikförordningen 26 Intyg om att lasten har säkrats enligt gällande lagstiftning 30 7 Diskussion 31 8 Källförteckning 32 1

3 1 Inledning Uppdraget Regeringen uppdrog den 14 februari 2002 åt Vägverket (rskr. 1999/2000:166) att överväga hur straffansvaret för brott mot bestämmelserna om lastsäkring bör utformas. Härvid skulle Vägverket särskilt beakta att den som åläggs det straffrättsliga ansvaret måste ha möjlighet att påverka hur lasten säkras. Vid sina överväganden bör Vägverket vidare beakta hur straffansvarsfrågan har lösts i andra länder. Den relativt nya belgiska lagstiftningen på området kan vara av särskilt intresse. Även utformningen av den straffrättsliga ansvarsfördelningen i lagstiftningen om transport av farligt gods bör beaktas. I uppdraget ingick också att analysera om det är lämpligt att införa en ordning som innebär att den som lastar och plomberar en lastbärare genom ett intyg som överlämnas till föraren skall garantera att lasten har säkrats enligt gällande lagstiftning. Vägverket skulle vidare i sin redovisning av uppdraget föreslå de författningsändringar som övervägandena ger upphov till. Uppdraget skulle redovisas senast den 1 maj Regeringen anförde att det är av stor betydelse för transportsäkerheten på väg att säkring av lasten på fordon sker i enlighet med gällande föreskrifter. En god lastsäkring på vägtrafikfordon har dessutom betydelse för säkerheten vid sådana sjötransporter där fordon transporteras på fartyg samt vid vissa järnvägstransporter. En stor del av den last som omfattas av bestämmelserna om säkring av last transporteras i utrymmen som föraren före färden inte har haft möjlighet att kontrollera, såsom färdiglastade och plomberade containrar eller släpvagnar. I trafikutskottets betänkande 1999/2000:TUS Trafiksäkerhet m.m. behandlar utskottet en motion i vilken motionärerna pekar på det orimliga att föraren ensam skall vara ansvarig för bristfälligt säkrad last i ett logistiskt system där lastbäraren flyttas mellan olika aktörer. Enligt motionärerna bör föraren befrias från ansvar i de fall han inte haft möjlighet att kontrollera lastsäkringen. Utskottet betonar att bristfällig lastning och säkring av last utgör ett allvarligt trafiksäkerhetsproblem. Samtidigt anför utskottet att det är otillfredsställande att föraren bär det rättsliga ansvaret för bristande lastsäkring trots att föraren inte haft några möjligheter att kontrollera denna. Avgränsning Uppdraget har avgränsats till frågor om ansvar för lastning och lastsäkring på fordon för transport av gods på väg. Ansvarsfrågorna har avgränsats till sådana frågor som rör trafiksäkerhet, vilket regleras i Trafikförordningen. Genomförande I uppdraget har genomförts en kartläggning av dagens situation inom godstransportbranschen vad gäller lastning och säkring av last och de viktigaste synpunkterna ur transportörernas, förarnas, varuägarnas, transportindustrins och polisens synvinkel har sammanställts. Gällande regler om lastning och säkring av last har studerats och analyserats. Lagstiftningen i andra länder rörande transport av gods har studerats och analyserats för följande länder: Norge, Danmark, Finland, Tyskland, Förenade Kungariket och Belgien. På basis av det framtagna materialet har förslag till förändrad svensk lagstiftning om ansvar för lastning och säkring av last utarbetats. 2

4 Uppdraget har genomförts i samverkan med föreningen SAGIT (Säkring Av Gods I Trafik) där transportbranschens parter är medlemmar. Följande organisationer är medlemmar i SAGIT: Sjöassuradörernas Förening Svenska Åkeriförbundet Sveriges Hamnar Svenskt Näringsliv Sveriges Redareförening Sveriges Transportindustriförbund Arbetsmiljöverket Järnvägsinspektionen Kustbevakningen Rikspolisstyrelsen Sjöfartsverket Räddningsverket Trafikpolisen, Stockholms län Vägverket Transportfackens Yrkes- och Arbetsmiljönämnd MariTermAB Miccro-Ro Institutet för transportforskning Besök hos och mer ingående diskussioner har förts med Institutet för transportforskning, Svenska Åkeriförbundet, Sveriges Transportindustriförbund, Svenskt Näringsliv, Transportfackens Yrkes- och Arbetsmiljönämnd, MariTermAB och Polisen. På Vägverket har följande personer medverkat i diskussioner och utarbetande av förslag: Jan Petzäll, Kjell Bäckman, Nils Elfwing, Klas Rehnberg, Anders Lundqvist och Jerry Steen. 3

5 2 Lagstiftning om last och lastsäkring i Sverige Grundläggande frågor Två grundläggande men till sin karaktär olika frågor som rör lastning och säkring av last på fordon kan urskiljas: 1. Säkring av lasten så att fordonet kan framföras på ett trafiksäkert sätt. Det handlar här om förhållanden som hänför sig till trafiksäkerhet. Lasten ska kunna transporteras i trafiken utan att olyckor eller oönskade incidenter inträffar. Syftet med bestämmelser inom detta område är att undvika att människor utsätts för fara och förebygga att olyckor uppkommer i trafiken. Dessa bestämmelser bygger på grundläggande mänskliga värderingar som innebär att ingen får utsätta andra för fara i eller genom sin verksamhet. Skyldighetsbestämmelserna om dessa förhållanden regleras av Trafikförordningen (1998:1276) (TrF), 3 Kap. 78, Ansvarsbestämmelserna finns i TrF 14 Kap. 3. Säkring av last så att transportuppdraget kan utföras på ett trafiksäkert sätt innebär sammanfattningsvis att: Lasten ska placeras på eller i en lastbärare så att tyngdpunkten är rätt placerad i längdled, sidled och höjdled. Lasten får inte förskjutas. Lasten får inte falla av. Närmare bestämmelser om säkring av last finns i Trafiksäkerhetsverkets föreskrifter om utrustning för säkring av last (TSVFS 1978:9) och i föreskrifter om säkring av last på fordon under färd (TSVFS 1978:10), ändrad genom Vägverkets föreskrifter VVFS 1998: Säkring av lasten så att transporttjänsten kan utföras på rätt sätt. Det handlar här om civilrättsliga förhållanden som hänför sig till utförandet av transporttjänsten. Det innebär att transporterat gods ska levereras i oskadat skick och i rätt mängd samt att det levereras till rätt plats i rätt tid. Transportörens uppgift är att transportera gods mellan bestämda destinationer på uppdrag av en uppdragsgivare. Sådan uppdragsgivare kan vara leverantör eller köpare av godset eller en speditör som åtagit sig att svara för transportuppdraget som helhet. Transportuppdrag regleras i avtal som upprättas mellan transportföretag och uppdragsgivare. De civilrättsliga förhållandena som rör transport av gods regleras av Lag om inrikes vägtransport (1974:610) för inrikes transporter och av Convention on the contract for the international carriage of goods by road (CMR) för utrikes transporter. Dessa bestämmelser reglerar upprättandet av avtal för transporten, fraktsedlar, fraktförares ansvar mm. Säkring av last så att transportuppdraget kan utföras på rätt sätt innebär sammanfattningsvis att: Lasten inte får skadas av mekanisk påverkan så som tryck-, drag- och skjuvkrafter samt stötar och vibrationer. Lasten inte får skadas av termisk påverkan så som värme eller kyla. Lasten inte får skadas av fukt. 4

6 Trafikförordningen(1998:1276) I Trafikförordningen finns generella bestämmelser om hur last som transporteras med fordon skall vara lastad och anbringad. Trafikförordningen innehåller i huvudsak bestämmelser om vad trafikanter ska göra och inte ska göra i trafiken. Syftet med bestämmelserna är att säkerställa en god trafiksäkerhet. I Trafikförordningen finns bestämmelser om vilka skyldigheter och vilket ansvar fordonsägare och förare har. Det finns få bestämmelser om vilka skyldigheter andra än trafikanter har, vilket rör ansvar för några fall av medhjälp till brott mot skyldighetsbestämmelser. Trafikförordningen 1 kap. 5 innehåller bestämmelser om att ägaren av ett fordon är skyldig att se till att fordonet inte brukas i strid mot bestämmelserna i förordningen eller mot bestämmelser som meddelats med stöd av förordningen. I de fall någon annan än ägaren brukar fordonet är denna skyldighet dock begränsad till frågor om maximal vikt, axeltryck och överlast samt vinterdäck. Trafikförordningen 3 kap. 78 och innehåller bestämmelser om lastning och om att lasten under vissa förutsättningar skall vara fastgjord. Sammanfattningsvis anges att ett fordon inte får lastas på sådant sätt att förarens sikt eller möjligheter till manövrering av fordonet hindras. Lasten ska vara fastgjord om det krävs med hänsyn till lastutrymmets eller lastens beskaffenhet så att den inte kan utgöra fara, orsaka skador eller orsaka andra olägenheter. Vid färd på väg får inte kedjor, rep, presenningar eller andra anordningar som tjänar till att hålla fast eller skydda lasten hänga lösa utanför ett fordon eller släpa på marken. Last som skjuter ut framför ett fordon, mer än en meter bakom ett fordon eller mer än 20 centimeter utanför fordonet ska vid färd på väg tydligt framgå eller vara tydligt utmärkt. Under mörker, i skymning och gryning och i övrigt när det är påkallat av väderleken eller andra omständigheter ska lasten märkas ut med lyktor och reflexer. Motsvarande bestämmelser om säkring av last fanns tidigare i 102 vägtrafikkungörelsen (1972:603). Med stöd av bemyndigande i den sistnämnda författningen har dåvarande Trafiksäkerhetsverket utfärdat närmare föreskrifter om hur last skall vara säkrad när den transporteras med fordon. Trafiksäkerhetsverkets föreskrifter om utrustning för säkring av last (TSVFS 1978:9) innehåller generella krav på lastsäkring, dimensionerande accelerationer, beräkningsmetoder vid olika slag av last och lastsäkringsmetoder. Trafiksäkerhetsverkets föreskrifter om säkring av last på fordon under färd (TSVFS 1978:10) innehåller grundläggande bestämmelser om lastsäkring och detaljerade krav vid säkring av olika typer av lastenheter och gods. Vägverket har med stöd av Trafikförordningen utfärdat ändringar av de sist nämnda föreskrifterna (VVFS 1998:95). De innehåller anvisningar för lastsäkring och anvisningsexempel för olika slag av gods. Trafikförordningen 14 kap. innehåller bestämmelser om straffansvar för dem som bryter mot skyldighetsbestämmelserna. Enligt bestämmelserna i 4 kap. 3 har föraren av ett fordon det straffrättsliga ansvaret om lasten inte är anbringad och fastgjord enligt de i förordningen nämnda bestämmelserna och enligt bestämmelser som utfärdats med stöd av förordningen, det vill säga Vägverkets föreskrifter om säkring av last. En förare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot bestämmelserna kan dömas till penningböter. Sammanfattningsvis kan man konstatera att det, enligt Trafikförordningen, är föraren som ensam är ansvarig för lastning och säkring av last. 5

7 Lag om inrikes vägtransport (1974:610) Lagen om inrikes vägtransport innehåller bestämmelser om godsbefordran med fordon på väg inom Sverige om transporten avser befordran mot vederlag. Bestämmelserna omfattar förhållanden som rör avtal och fraktsedlar samt parternas skyldigheter och ansvar. Fraktsedel ska upprättas om avsändaren eller fraktföraren begär det och om användandet av fraktsedel inte medför beaktansvärd olägenhet för motparten eller strider mot vedertaget bruk vid transporten i fråga. Fraktsedeln ska innehålla uppgifter om avsändares och fraktförares adress, destination och tid för mottagande och leverans av godset samt antal kollin eller motsvarande information. Fraktsedeln kan också innehålla uppgifter om godsets art, förpackningssätt, bruttovikt eller annat uttryck för dess mängd och andra förhållanden som parterna kommit överens om. Avsändaren svarar för kostnad och skada som tillskyndas fraktföraren till följd av att uppgift som avsändaren lämnar i fraktsedel eller för att tas in i denna, är oriktig eller ofullständig. Fraktföraren ska kontrollera att antalet kollin och deras märkning stämmer med uppgifterna i fraktsedeln. Han ska även undersöka godsets och förpackningens synliga tillstånd när han tar emot godset. Om han önskar göra förbehåll om godset ska han göra det på fraktsedeln. Sker transporten utan fraktsedel ska fraktföraren undersöka godset och på något sätt underrätta avsändaren om de förbehåll han vill göra. De i fraktsedeln angivna avtalsvillkoren ska antas återge fraktavtalets innehåll och utgör bevis på att fraktföraren mottagit godset, om det inte kan visas att uppgifterna är oriktiga. Om godset är bristfälligt förpackat och skador uppkommer till följd av det på person, fordon, utrustning eller annat gods, svarar avsändaren mot fraktföraren för skadan eller kostnaden. Detta gäller dock inte om bristfälligheten är synlig eller känd för fraktföraren. Lagen innehåller bestämmelser om andra handlingar som ska ställas till fraktförarens förfogande. Den innehåller också bestämmelser om förfoganderätt över godset under befordringen, godsets utlämnande, hinder för befordringens utförande samt hinder för utlämnande. Fraktföraren är skyldig att ta vård om godset om det är omöjligt att utföra befordringen eller om det föreligger hinder för utlämnande av godset. Fraktföraren är ansvarig om gods går förlorat, minskas eller skadas sedan det mottagits och innan det utlämnats. Fraktföraren är även ansvarig för skada som uppkommer till följd av dröjsmål med godsets utlämnande. Fraktföraren är dock fri från ansvar om förlust, minskning eller skada uppkommit på grund av transportsätt, eller andra förhållanden, som avsändaren har godkänt eller på grund av bristfällig förpackning eller annan omständighet som avsändaren svarar för. Lag (1982:821) och förordning (1982:923) om transport av farligt gods Lagen om transport av farligt gods innehåller bestämmelser om förflyttning av farligt gods med transportmedel samt sådan lastning, lossning, förvaring och annan hantering av det farliga godset som utgör ett led i förflyttningen. Med farligt gods menas gods som består av eller innehåller explosiva, brandfarliga, giftiga, smittsamma eller radioaktiva ämnen eller gaser samt övriga farliga ämnen och föremål. Vid transport av farligt gods ska de åtgärder vidtas och den försiktighet iakttas som fordras för att hindra eller motverka att det farliga godset orsakar skador på människor, djur, egendom eller i miljön. Transportmedel och andra transportanordningar ska vara av sådan beskaffenhet att de står emot påkänningarna vid transport. 6

8 Den som bedriver verksamhet där det ingår att utföra transporter av farligt gods ska ha en eller flera säkerhetsrådgivare. Det gäller också för den som till någon annan lämnar farligt gods för transport eller som för egen räkning transporterar farligt gods. Säkerhetsrådgivaren har till uppgift att verka för att olyckor i samband med transporterna förebyggs. Säkerhetsrådgivaren ska ha den kompetens som är nödvändig för uppgifterna och ska ha genomgått särskilt prov. I förordningen om transport av farligt gods finns bestämmelser om att det ska finnas transporthandlingar och skriftliga instruktioner som anger på vilket sätt godset är farligt och vilka åtgärder som ska vidtas för att undvika att fara uppstår under transporten. Dessa handlingar och instruktioner ska tillhandahållas av avsändaren, om inte annat är särkilt föreskrivet. Den som tagit emot farligt gods för vidaretransport som ett led i en pågående transport ska lämna dessa handlingar och instruktioner vidare till den som i nästa led behöver dem för den fortsatta transporten och ska i övrigt vidta de åtgärder som ankommer på avsändare. Statens räddningsverk har utfärdat detaljerade föreskrifter om transporter med farligt gods. Lagen säger att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot bestämmelserna kan dömas till böter eller fängelse i högst ett år. Om brottet är ringa med hänsyn till risken för skador på liv, egendom eller i miljön blir straffet penningböter. Bestämmelserna innebär att varje person som är ansvarig för någon del i transporten kan straffas om han eller hon bryter mot bestämmelserna. För internationella transporter av farligt gods finns en europeisk överenskommelse om transport av farligt gods på väg (ADR). Allvarliga eller upprepade överträdelser som begåtts med ett fordon eller av ett företag som är registrerat i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller annan stat som är ansluten till ADR ska rapporteras till de behöriga myndigheterna i den staten. Myndigheterna i de olika länderna ska bistå varandra vid utredning av ärenden om farligt gods. 7

9 3 Lagstiftning om last och lastsäkring i några andra länder Gällande regler om lastning och säkring av last i några av våra grannländer som vi har mycket godsutbyte med har studerats och analyserats. Dessa länder är Norge, Danmark, Finland, Tyskland, Förenade Kungariket och Belgien. Samtliga har en övergripande lagstiftning som i princip anger att last ska placeras och säkras så att förarens sikt eller möjligheter till manövrering av fordonet inte hindras och att fara, skador eller andra olägenheter inte uppkommer. Föraren har ansvaret för att lastning och lastsäkring är utförd enligt bestämmelserna. I Tyskland och Förenade Kungariket finns ansvar även för andra aktörer som lastar och säkrar last. Belgien håller på att införa bestämmelser om ansvar för den som ger transportuppdrag. Det ska inte bli tillåtet att ge uppdrag som medför brott mot bestämmelser om mått och vikt, lastning och lastsäkring, kör- och vilotid eller hastighet. Norge Bestämmelser om krav på och ansvar för säkring av last i de norska regelverken finns i Vägtrafikkloven (18 juni 1965 nr 4) och Forskrift om bruk av kjøretøy (FOR nr 92). Bestämmelserna i Vägtrafikkloven ger ett mycket tydligt ansvar till föraren att se till att fordonet är lastat på ett korrekt sätt. Bestämmelserna ger också ett ansvar till fordonets ägare att se till att fordonet inte brukas om det inte är i försvarligt skick. I straffbestämmelserna anges att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot lagens bestämmelser straffas med böter eller fängelse. Se nedan citat ur den norska Vägtrafikkloven: 23. Ansvar for kjøretøyets stand m.m. Før kjøringen begynner, skal føreren forvisse seg om at kjøretøyet er i forsvarlig og forskriftsmessig stand og at det er forsvarlig og forskriftsmessig lastet. Han skal sørge for at kjøretøyet også under bruken er i forsvarlig stand og forsvarlig lastet. Eier av kjøretøy eller den som på eierens vegne har rådighet over det, plikter å sørge for at kjøretøyet ikke brukes dersom det ikke er i forsvarlig stand. Bestämmelser om hur fordonet ska vara lastat anges i Forskrift om bruk av kjøretøy. Denna föreskrift ställer krav på att last ska vara placerad så att föraren inte hindras vid körning av fordonet. Godsets vikt ska vara lämpligt fördelat på fordonet. Bestämmelserna anger vidare att last ska vara säkrad så att den inte kan orsaka skada eller att fara uppstår. Lasten får inte släpa på vägen, falla av fordonet, föra oväsen och får inte sträcka sig utanför lastbärarens bredd. I denna föreskrift finns också bestämmelser om att anordning som begränsar godsrum ska vara påsatt och ordentligt säkrad under körning. Godsbärare ska vara fastsatt så att den tål en belastning motsvarande hela godsets vikt framåt och halva godsets vikt bakåt och åt sidorna. Godset ska vara säkrat med låsning, förstängning eller surrning eller med en kombination av dessa metoder. Gods kan vara säkrat på annat sätt om det genom beräkning eller praktiska prov kan visas att de använda metoderna uppfyller de ställda kraven. Bestämmelserna ställer stränga krav på föraren att kontrollera och se till att fordonet är lastat på ett trafiksäkert sätt. Bestämmelserna ställer även krav på fordonets ägare. Rättsfall visar att föraren är huvudansvarig för säkring av last på fordon. Att bestämmelserna även ger ett ansvar till fordonets ägare till att fordonet inte brukas i strid mot gällande krav, innebär inte att föraren blir fri från sitt ansvar. Föraren blir inte fri från ansvar på grund av att någon annan utfört lastningen eller att fordonet inte är utrustat med lämpliga anordningar för säkring av lasten. 8

10 De norska bestämmelserna innehåller liknande bestämmelser om förarens skyldigheter och ansvar som de svenska. De är mycket tydliga när det gäller förarens självständiga ansvar. Forskrift om bruk av kjøretøy är mer detaljerad än den svenska Trafikförordningen och innehåller bestämmelser om belastningar som lastsäkringen ska tåla. Motsvarande svenska bestämmelser finns i Vägverkets föreskrifter. Danmark I Danmark finns en övergripande lag om trafik på väg, Færdselslov (LBK nr 712 af 02/08/2001). Lagen innehåller grundläggande regler om trafik och fordon samt ansvarsbestämmelser. Lagen säger att fordon ska vara så inrättade och hållas i sådant skick att de kan användas utan fara eller olägenhet för andra och utan att vägarna skadas. Fordonsägaren eller den person (brukaren) som varaktigt råder över fordonet ansvarar för att fordonet är i lagligt skick. Föraren ska alltid vara uppmärksam på att fordonet och ett eventuellt släpfordon är i försvarligt skick och att dess utrustning fungerar föreskriftsmässigt och säkert. Lagen har bestämmelser om hur fordonet ska vara lastat. Gods får inte vara placerat så att föraren inte har fri sikt eller tillräcklig möjlighet att manövrera fordonet. Gods får inte täcka över riktningsvisare, lyktor eller skyltar. Lagen säger vidare att godset ska vara lastat så att det inte kan orsaka fara för personer eller medföra skador på egendom. Det får inte kunna släpa på eller falla ner på vägbanan, förorsaka störande dammbildning eller liknande olägenhet, försvåra färden eller vålla onödigt buller. I Færdselsloven finns bestämmelser om straff för den som bryter mot lagen. Den som bryter mot bestämmelserna om fordons skick och lastning straffas med böter. I Meddelelse om sanktionspåstande i færdselssager anges bötesbeloppet till 500 kr om lasten hindrar förarens rörelsefrihet eller sikt. Om fordonet inte är försvarligt lastat är bötesbeloppet också 500 kr. Sammanfattningsvis kan man konstatera att Danmark endast har få regler om lastning och säkring av last på fordon. De övergripande reglerna överensstämmer i princip med de svenska bestämelserna. Finland Finland har en övergripande lag om trafik på väg, Vägtrafiklag (267/1981). Lagen innehåller grundläggande trafikregler och ansvarsbestämmelser. Lagen säger att fordons ägare, eller innehavare som anmälts till registret, och förare är ansvariga för att fordon som används i trafik är vederbörligen besiktigade och registrerade samt även i övrigt är i trafikdugligt skick. Förare som är arbetstagare ska utan dröjsmål underrätta arbetsgivaren om bristfälligheter som han observerat och som han inte kan reparera. Ett motordrivet fordon ska användas så att det inte orsakar oskälig olägenhet för omgivningen. Lagen säger vidare att bestämmelser om fordons lastning stadgas genom förordning. I vägtrafiklagen finns bestämmelser om straff för den som bryter mot lagen eller mot bestämmelser som utfärdats med stöd av lagen. Vägtrafikant som uppsåtligen eller av vårdslöshet eller ovarsamhet bryter mot bestämmelserna döms till böter eller fängelse i högst tre månader. Förare av motordrivet fordon som uppsåtligen eller av likgiltighet bryter mot 9

11 bestämmelserna så att han förorsakar allvarlig fara för annans liv eller hälsa döms till minst 30 dagsböter eller till fängelse i högst två år. Lagen säger dessutom att om någon på något annat sätt bryter mot bestämmelserna ska han dömas till böter. Förordningen om användning av fordon på väg ( /1257) innehåller bestämmelser om hur fordon ska vara lastade. Förordningen säger att gods ska placeras så att det inte hindrar förarens sikt eller stör manövreringen av fordonet och så att föreskrivna lyktor, reflexer eller skyltar inte täcks. Lasten ska bilda en så låg och enhetlig helhet som möjligt med tyngdpunkten placerad så lågt som möjligt och så nära fordonets längsgående mittlinje som möjligt. Lasten ska om möjligt stödjas mot lastutrymmets framvägg. Förordningen säger vidare att lasten inte får förskjuta sig i lastutrymmet så att det kan störa en säker användning av fordonet i trafik. Lasten får inte väsentligt kunna röra sig i förhållande till lastutrymmet när den påverkas framåt av en kraft motsvarande en acceleration av 10 m/s 2 eller åt sidan eller bakåt av en kraft motsvarande en acceleration av 5 m/s 2. Lasten ska säkras genom att den stöds, genom surrning, låsning eller övertäckning. Funktionella krav anges på surrningsanordningar för lastsäkring. I Finland finns en lag om överlastavgift (51/1982). Enligt lagen påförs överlastavgift den som vid tidpunkten då överlasten transporterades var ägare till fordonet eller den som varaktigt hade fordonet i besittning. Överlasten påförs dock transportuppdragsgivaren om han på fraktsedeln eller på annat sätt lämnat oriktig uppgift om godsets vikt eller volym som lett till att överlast uppkommit. Förordningen om användning av fordon på väg innehåller inga bestämmelser om vem som ska se till att lastning och lastsäkring blir korrekt utförd. Vägtrafiklagen innehåller bestämmelser om fordons användning vilket syftar på föraren. Straffbestämmelserna anger att trafikant och förare som bryter mot bestämmelserna kan straffas samt att någon som på något annat sätt bryter mot bestämmelserna kan straffas. Det finns ett rättsfall där fordonets ägare, i egenskap av arbetsgivare, ålagts att ersätta skador från stenar som på grund av vårdslös lastning fallit av en av hans lastbilar. Domen avkunnades dock med stöd av skadeståndslagen och det gick inte att fastställa vem som var förare. De finska bestämmelserna innehåller liknande bestämmelser om förarens skyldigheter och ansvar för säkring av last som de svenska. De är relativt övergripande och generellt skrivna. Förordningen om användning av fordon på väg är mer detaljerad än den svenska Trafikförordningen vad gäller lastsäkring och innehåller bestämmelser om belastningar som lastsäkringen ska tåla. Motsvarande svenska bestämmelser finns i Vägverkets föreskrifter. Tyskland Tyskland har en lag om trafik på väg som innehåller grundläggande trafikregler och ansvarsbestämmelser, Straßenverkehrs-Ordnung (StVO). När det gäller last och lastsäkring säger lagen att lasten, såväl som spänndon, materiel och särskilda lastningsanordningar, ska vara trafiksäkert lastade och säkrade så att de inte kan falla av eller orsaka onödigt buller. Detta riktar sig mot den som är ansvarig för lastningen, exempelvis särskild lastningspersonal eller förmän, och också mot fordonsföraren. Föraren är ansvarig för att lasten och lastningsanordningarna inte inkräktar på sikt eller möjligheter att manövrera fordonet. Han måste sörja för att fordonet såväl som lastningen är i regelmässigt skick och att trafiksäkerheten inte äventy- 10

12 ras genom lastningen. Han måste också sörja för att föreskrivna lyktor, reflexer eller skyltar inte täcks. Enligt ytterligare bestämmelser, Straßenverkehrs-Zulassungs-Ordnung (StVZO) får fordonsägaren, eller den som innehar fordonet, inte tillåta att fordonet tas i bruk om det inte är i föreskrivet skick, om detta är eller borde vara bekant för honom. Detta gäller också om lastningen och säkringen av lasten inte är i regelmässigt skick eller om fordonets trafiksäkerhet äventyras på något sätt. I lagen finns bestämmelser om straff för den som bryter mot skyldighetsbestämmelserna. Vid brott mot bestämmelserna om lastning och lastsäkring kan den som lastat, fordonsägaren eller föraren dömas. Detta gäller även vid transport av gods i förslutna containers. De tyska bestämmelserna innehåller liknande övergripande bestämmelser om förarens skyldigheter och ansvar för säkring av last som de svenska. Dessutom innehåller de bestämmelser om lastarens och fordonsägarens skyldigheter och ansvar för lastning och säkring av last. I Tyskland finns också detaljerade krav på säkring av last i likhet med de som finns i Vägverkets föreskrifter. Förenade Kungariket Förenade Kungariket har generella bestämmelser om vägfordons konstruktion och användning (Road Vehicles Construction and Use Regulation 1986 SI 1986 No 1078). När det gäller fordons skick och lastning anger bestämmelserna att fordon och alla delar av och tillbehör till fordon ska vara i sådant skick att fara inte orsakas någon person i fordonet eller på vägen. Fordon ska vara lastade så att lastens vikt, viktfördelning och justeringen av lasten inte kan orsaka fara. Last på motorfordon och släpfordon ska vara säkrad, om nödvändigt med fastsättningsanordningar, och vara placerad så att fara eller olägenhet inte sannolikt kan orsakas personer eller egendom på grund av att lasten eller delar därav faller eller blåser av fordonet eller orsakade av andra rörelser hos lasten i förhållande till fordonet. Inget fordon eller släpfordon får användas till ändamål för vilket de är så olämpliga att det kan orsaka fara eller olägenhet för någon. I en lag om vägtrafik (Road Traffic Act 1988) finns bestämmelser om straff för den som bryter mot bestämmelser om trafik med fordon. Bestämmelserna säger att en person kan straffas om han använder eller tillåter att en annan person använder ett fordon på väg om fordonets skick, dess utrustning, tillbehör, användningsområde eller lastens vikt, placering, viktsfördelning eller det sätt som den är säkrad på är sådan att användning av fordonet innebär fara för någon person. Maximistraffet för detta är Vid grövre överträdelser kan personen dömas till fängelse. Som hjälp och vägledning i lastning och säkring av last på fordon finns riktlinjer om säkring av last (Code of Practice, Safety of Loads On Vehicles). Riktlinjerna är mycket detaljerade och visar principer för säkring av last, val av lämpligt fordon, placering av last, lastsäkringsutrustning och generella krav på lastsäkring. De innehåller i princip samma anvisningar och fordringar som anges i Vägverkets publikation Säkring av last (Publ. 1999:74) och liknar den till innehåll och uppläggning. 11

13 Enligt bestämmelserna är både föraren och fordonets ägare, eller företaget där föraren är anställd, ansvariga för att bestämmelserna efterlevs. I fall av domstolsförhandlingar kan båda eller bara föraren befinnas vara skyldiga. Föraren är alltid ansvarig för säkringen av lasten på fordonet och måste kunna bevisa att han inte kunnat ha eller haft någon kontroll av vidarebefordrad last om han ska kunna undgå påföljd. Bestämmelserna omfattar alla fordon och laster oberoende av vem som utfört lastningen eller om lasten finns i en försluten lastbärare. Lagbestämmelserna i Förenade Kungariket är mer övergripande än de svenska bestämmelserna men blir tillsammans med riktlinjerna om säkring av last lika detaljerade som de svenska. Föraren har alltid ansvar för säkring av last på fordon men även fordonets ägare eller företaget har ansvar för detta. Belgien I Belgien regleras godstransporter i en lag om transporter på väg (Loi relative au transport de choses par route 3 MAI 1999) och i en förordning om vägtrafikregler (Code de la route /31). Lagen innehåller övergripande bestämmelser om trafik, trafiktillstånd, ekonomiska och handelsrättsliga förhållanden, kontroll samt ansvar och påföljd. Vägtrafikreglerna innehåller bestämmelser om hur trafikanter ska uppträda i trafiken och vad de ska göra och inte ska göra. Lagen om transporter på väg håller för närvarande på att arbetas om i det avsnitt som berör godstransporter. Ändringarna förväntas träda i kraft inom kort. Målet är att stärka trafiksäkerheten genom att förbättra arbetsvillkoren för lastbilsförare. Målet är också att stärka kampen mot illojal konkurrens genom införande av delat ansvar, medansvar, mellan uppdragsgivare och transportör så att de får ett verkligt ansvar. Belgien är ett land med betydande genomfartstrafik som gör att konkurrensen i vägtransportsektorn är allt för hög. Det är många aktörer som inte respekterar lagstiftningen för att kunna utföra fler transporter fortare och kunna tjäna mer pengar. Denna illojala konkurrens har ödesdigra konsekvenser, inte bara på förarnas arbetsvillkor utan också på trafiksäkerheten. Som en följd av förhandlingarna med transportbranschen har ministeriet bedömt det nödvändigt att precisera konkurrenslagarna. Lagen om transporter på väg daterad 3 maj 1999 hade redan kraftigt förbättrat de tidigare bestämmelserna om godstransporter. Den lagen lägger grunderna för uppdragsgivarnas medansvar i transportsektorn men går inte tillräckligt långt. Bestämmelserna om ansvar för uppdragsgivaren förutsätter att man kan bevisa hans vilja och avsikt att begå eller framkalla lagöverträdelser. Ingen fällande dom har ännu utfärdats idag baserat på lagen 1999, trots många konstaterade lagöverträdelser. Avsikten med den nya lagen är dels att göra transportsektorn sund genom att uppmuntra aktörerna i transportbranschen att bara använda tjänster från transportörer som har trafiktillstånd, dels att minska trycket som vissa uppdragsgivare utsätter transportörerna och förarna för. Ett mål är att stävja olika missbruk som beror på aktörernas maktposition och att införa straffansvar för dessa aktörer. Att inte respektera bestämmelserna om kör- och vilotid samt om lastsäkring och bruttovikt är ofta orsak till olyckor. I Belgien är tunga lastbilar (2,7 % av fordonsparken) inblandade i 6,4 % av trafikolyckorna med personskador som leder till 13,9 % av dödsfallen i trafiken. 12

14 Den nya lagen innefattar också åtgärder till skydd för företagssfären genom att stärka tvånget att kontrollera att transportören har trafiktillstånd, vilket ger en rad garantier vad gäller transportörernas finansiella och professionella kapacitet och laglydighet. Lagförslaget skyddar på så sätt de transportföretag och de förare som respekterar reglerna om ekonomiska och sociala förhållanden och om trafiksäkerhet. Man måste bevaka att föreskrifterna om säkerhet respekteras och att de företag som inte gör det, inte kan dra fördel av detta. Systemet med vissa aktörers alltför låga priser gör att det blir en negativ spiral med trötta förare och överlastade lastbilar och allvarliga trafiksäkerhetseffekter på våra vägar. Alla transportpriser beror idag på parternas överenskommelse. Man har rätt att förvänta sig dock att transportören fakturerar ett normalt acceptabelt pris som står i förhållande till den utförda prestationen. Detta pris ska täcka den utförda tjänstens verkliga kostnader under normala villkor för organisation och produktivitet. Med kraven som tynger transportsektorn stärks tendensen att sätta så låga priser att situationen blir bekymmersam, i synnerhet vad gäller företagens livskraft och trafiksäkerheten. Ett allt för lågt pris kan definieras som ett pris som ligger under kostnaden för tjänsten. Priset är en tydlig indikation på att lagöverträdelse skett. Den som överträder bestämmelserna i den nya lagen riskerar att straffas. Risken för straffpåföljd gäller inte bara uppdragsgivaren, speditören, utan också den som utför tjänsten om han föreslår ett pris som inte är tillräckligt vinstgivande eller bara accepterar, eller blir tvingad till, ett så lågt pris. Risken för straffpåföljd är oberoende av frågan om man vet huruvida upphovsmannen begått handlingen avsiktligt eller ej. Det måste således inte finnas ett uppsåt, utan det räcker med att han underlåtit att kontrollera eller försäkra sig om att alla bestämmelser rörande transporten följs. De straffsanktioner som föreslås är dagsböter, böter på 50 till EUR eller fängelse i 8 dagar till 6 månader. Det finns också en möjlighet att konfiskera fordonet eller att ge tillfälligt körförbud för det. Vid upprepad överträdelse inom två år räknat från domen, kan straffet inte vara lägre än det dubbla straffet som gavs förra gången för samma överträdelse. Det nya lagförslaget innebär följande: Uppdragsgivaren eller speditören måste försäkra sig om att transportören har trafiktillstånd för det använda fordonet, senast vid kontraktsskrivandet. Kontroll av detta kommer att kunna göras direkt via internet hos Service Public Fédéral Mobilté et Transports. Uppdragsgivaren får inte ge uppdrag eller utfärda handlingar som medför: 1. överskridande av tillåtna maximala mått och vikter, 2. att bestämmelser som gäller lastning och säkring av last inte respekteras, 3. att bestämmelser som gäller förarens kör- och vilotid inte respekteras, eller 4. att bestämmelser som gäller hastighetsbegränsning inte respekteras. Ett särskilt straffansvar är planerad för transportörer och andra aktörer inom transportbranschen, då det kan bevisas att de utfört eller låtit utföra en transport till ett alltför lågt pris som leder till lagöverträdelser. Förordningen om vägtrafikregler innehåller bestämmelser för trafikanter och liknar den svenska Trafikförordningen både till upplägg och innehåll. När det gäller lastning av fordon och säkring av last finns allmänna bestämmelser enligt följande: 13

15 Lasten på ett fordon ska vara ordnad (vid behov fastsatt, övertäckt med presenning eller nät) så att den inte kan: 1. skymma sikten för föraren, 2. utgöra fara för föraren, transporterade personer eller andra trafikanter, 3. orsaka skada på allmän väg, vägområde, på allmän eller privat egendom, 4. släpa efter eller falla av fordonet, 5. äventyra fordonets stabilitet, eller 6. täcka över lyktor och reflexer och registreringsnummer. Till detta finns bestämmelser om att långt gods inte få skjuta ut åt sidorna då fordonet svänger. Det finns också särskilda bestämmelser om transport av jordbruksprodukter. Vägtrafikreglerna anger också att fordonets förare ska vidta de nödvändiga åtgärderna för att lastningen och lastsäkringen är utförd enligt bestämmelserna. Sammanfattningsvis kan man konstatera att den Belgiska lagstiftningen i princip innehåller samma bestämmelser om förarens skyldigheter och ansvar som den svenska Trafikförordningen. Utöver detta håller man på att i en särskild lag om transporter på väg införa bestämmelser om skyldigheter och ansvar för den som ger transportuppdrag, alltså ett delat ansvar. I Sverige har vi inte någon motsvarande övergripande lag om vägtransporter. Motsvarigheter till delar av den belgiska lagen finns i den svenska lagen om inrikes vägtransporter och i yrkestrafiklagen. 14

16 4 Berörda parters uppfattning om last och lastsäkring Svenska Åkeriförbundet Svenska Åkeriförbundet är åkerinäringens branschorganisation. Förbundets uppgift är att främja den svenska åkerinäringens utveckling och tillvarata och stödja medlemmarnas intressen. Förbundet representerar ca medlemmar med omkring fordon. Åkeriföretagen säljer transporter i egen regi, genom lastbilscentraler och åkericentraler, genom förmedlingsföretag och genom specialföretag. Åkerinäringen består av en stor andel små företag. Enbilsåkerier utgör ca 51 % av det totala antalet åkerier. Åkerier med 16 eller flera fordon utgör endast ca 3 % av antalet åkerier. Ungefär hälften av de lastbilar som är registrerade för yrkesmässig trafik tillhör åkerier med fem eller färre fordon. Strukturen inom åkerinäringen går mot färre men större enheter. Sålunda tillhör ca 25 % av lastbilarna de större företagen som har 16 eller flera fordon. Svenska Åkeriförbundet har vid flera tillfällen fört fram det angelägna behovet av ändrad lagstiftning avseende ansvarsfrågor om lastsäkring och överlast. Det gäller sådana fall där någon annan än fordonsföraren ombesörjt lastning och säkring av last som skall transporteras på väg eller där avsändaren lämnat oriktiga eller ofullständiga uppgifter om godset, vilket transportören inte kunnat förutse. Åkeriförbundet anser att den som påtar sig ett ansvar och utför lastning och säkring av last, också bör träffas av ett legalt ekonomiskt och straffrättsligt ansvar för detta. Nuvarande lagstiftning bygger till stor del på principen att föraren ombesörjer lastning, transport och lossning. Med införandet av enhetslaster har dessa rutiner ändrats så att industrin i stor utsträckning ombesörjer och har den faktiska kontrollen av lastning och säkring av last på trailers, i containers mm. Fraktföraren träder in i transportkedjan först sedan enheterna lastats och har då liten eller ingen praktisk möjlighet att kontrollera lasten. Med dagens lagstiftning riskerar lastbilsförare och åkeriföretag att drabbas på olika sätt som böter, överlastavgift, körkortsindragning eller indraget trafiktillstånd, även i de fall när någon annan lastat och säkrat godset. Denna ordning är inte rimlig ur förarnas och åkeriföretagens synvinkel. Åkeriförbundet framhåller att det är industrin, i egenskap av godsavsändare, som har de uppgifter om godsets beskaffenhet, såsom viktuppgifter mm., som fraktföraren måste kunna förlita sig på. Sådan uppgifter behövs för att kunna välja rätt fordon och lastbärare. I många fall är det industrin som också har den faktiska kontrollen över lastningen och säkringen av lasten som fraktföraren måste kunna förlita sig på. Åkeriförbundet anser därför att lagstiftningen bör ändras så att industrin och avsändare som yrkesmässigt utför lastning av gods erhåller ett incitament att lasta lagligt och ska ikläda sig ett ekonomiskt ansvar för korrekt säkring och korrekt bruttovikt. En sådan lagstiftning kommer att medföra krav på att den som är avsändare antingen ska lasta och säkra lasten på rätt sätt eller anlita någon annan för att utföra arbetet. Kvalitetssäkringsrutiner kommer att utvecklas som stöd i arbetet med lastning och lastsäkring. Svenska Åkeriförbundet anser att den som säkrar gods på fordon eller lastbärare bör få ett direkt straffrättsligt ansvar för korrekt säkring och korrekt bruttovikt. Ansvaret ska bekräftas med ett intyg i lämplig form. Liknande ansvar med avsändarintyg finns också för ADR och ADR-S, allt under straffansvar. I de fall felaktig lastning, lastsäkring och överlast uppkommit på grund av oriktiga uppgifter från godsavsändaren ska det straffrättsliga och ekonomiska 15

17 ansvaret läggs på avsändaren, i de fall denne haft den faktiska kontrollen över lastning och/eller säkring av lasten eller lämnat oriktiga eller ofullständiga uppgifter till fraktföraren. Bestämmelserna bör få sådan utformning att åkeriet och föraren ska kunna förlita sig på avsändarens uppgifter och inte drabbas av straffrättslig påföljd eller överlastavgift i de fall ansvaret kan härledas till avsändaren. Detta är viktigt eftersom inget åkeri som ser fram emot fortsatta uppdrag vill riskera att störa förbindelsen med kunden genom att framställa krav eller föra talan gentemot sin uppdragsgivare. Kopplat till uppdragsgivarens ansvar bör även vara frågor om kör- och vilotid och hastighet. Det bör inte vara tillåtet att ge uppdrag som inte kan genomföras på ett lagligt sätt. Åkeriförbundet påpekar att det finns ett stort utbildningsbehov när det gäller lastning och säkring av last. Utbildningen måste vara utformad för alla dem som utför lastning och säkring av last på fordon, även dem som inte är utbildade i fordonsteknik. En viktig förbättring av regler för säkring av last har uppnåtts genom Institutets för transportforskning (TFK) rapport 1998:2, Lastsäkring. Vägverket har infört dessa anvisningar i sina föreskrifter och gett ut en publikation, Säkring av last (Publ. 1999:74). Det finns skäl att vidareutveckla dessa skrifter för att svara upp mot det utbildningsbehov som finns och som skapas genom en ny lagstiftning. Svenskt Näringsliv Svenskt Näringsliv företräder cirka små, medelstora och stora företag. Dessa är organiserade i 48 bransch- och arbetsgivarförbund. Förbunden utgör föreningen Svenskt Näringslivs medlemmar. Svenskt Näringsliv arbetar på uppdrag av sina medlemmar med frågor av gemensamt intresse för företagen oavsett bransch. Uppdraget är att öka förståelsen för företagens verklighet och att verka för att alla företag i Sverige skall ha bästa möjliga villkor för att verka och växa. Svenskt Näringsliv arbetar bland annat med transport- och infrastrukturfrågor för att förbättra svenska företags konkurrenskraft. Transporter utgör en stor del av företagens produktionskostnader och är därför ett viktigt konkurrensmedel. I servicen till kunderna ingår att se till att varor transporteras på rätt sätt så att de levereras till rätt plats vid rätt tillfälle. Svenskt Näringsliv ser idag ingen omedelbar anledning att förändra den lagstiftning som idag gäller för lastning och säkring av last. Ansvaret för framförandet av ett fordon samt för fordonets trafikduglighet och lastning åvilar i första hand föraren och ägaren av fordonet. Det är en riktig och nödvändig princip som också avspeglas i gällande lagstiftning. Föraren är den som ska framföra fordonet och då ta hänsyn till bland annat lastsäkring och sätt att genomföra transporten. Kunskap om fordons och släpfordons tekniska prestanda och utrustning, hur de reagerar med last i olika trafiksituationer, var och hur olika typer av gods kan placeras på olika typer av enheter och hur det påverkar framförandet av fordonet etc., är en viktig del i förarens utbildning och kompetens. Kontroller som skett av polis och kustbevakning visar på en relativt hög andel lastbilar där lasten inte varit säkrad i enlighet med gällande föreskrifter. Svenskt Näringsliv påpekar dock att det inte finns redovisat i vilken utsträckning otillräcklig lastsäkring orsakat olyckor eller skador vilket tyder på att problemet inte är så stort. Detta verifieras också av industriföretagens egen uppföljning av orsaker till transportskador på gods. Svenskt Näringsliv anser vidare att den lastsäkringshandbok som utarbetats av Institutet för transportforskning (TFK) 16

18 och de normer som anges medverkar till att antalet ej regelmässigt utförda lastsäkringar minskar. Transportköparen, som kan vara avsändare eller mottagare av gods, tecknar avtal om transporten med en transportleverantör. Till en övervägande majoritet är transportleverantören ett transportförmedlings- eller speditionsföretag, som i sin tur lämnar i uppdrag till enskilda åkerier att utföra de transporter som avtalats med köparen om. Transportköparen har ingen kontroll över eller inflytande på vilka förutsättningar förmedlaren eller speditören lämnar till åkeriet för de uppdrag som ges och inte heller för de villkor avtalen innehåller. Förmedlingsföretagen och speditörerna har utvecklat effektiva transportlösningar, som bygger på att transportuppdragen utförs med de fordon och de transportvägar som är mest lämpade. Svenskt Näringsliv har deltagit i diskussioner om säkring av last och ser inte något behov av ändringar av gällande lagstiftning. Om en förändring ändå ska göras måste bestämmelserna gälla även för last som lastats i utlandet. Möjligheten att föra talan enligt svensk lagstiftning mot godsavsändare i andra länder måste därför lösas. Inga förändringar bör genomföras som inte är harmoniserade på EU-nivå. Det bör även i fortsättningen åligga föraren att innan han börjar transportera ett färdiglastat fordon, trailer eller container försäkra sig om att gällande regler för last och lastsäkring följs. Det åligger även avsändaren att direkt eller via sin transportör förse föraren med de uppgifter om godset som är nödvändiga för att en sådan bedömning skall kunna ske. Svenskt Näringsliv anser att föraren måste ha ansvar för att försäkra sig om att godset säkrats korrekt oavsett om han deltagit i arbetet eller ej. Svenska åkeriförbundet har aktualiserat ett problem i det fall föraren mottar en lastad och försluten lastbärare. Föraren måste då förlita sig på uppgifter från den som utfört lastningen och säkringen av lasten. Åkeriförbundet har därför föreslagit en förändrad ansvarsfördelning. Ett förslag till ändrad lagstiftning måste omfatta varje part som överlåter en lastbärare med gods för landsvägstransport till en annan part, exempelvis avsändare till speditör, speditör till åkeri, åkeri till åkeri etc. Svenskt Näringsliv har under vissa förutsättningar förklarat sig berett att, i de fall avsändaren svarat för lastning och säkring av ett helt fordon eller lastbärare, utfärda intyg om för vilket lastsäkringsområde lasten säkrats. Samtidigt framhåller Svenskt Näringsliv att sådana intyg skapar extra administrativt arbete och är tveksam till om intygen kan bidra till någon väsentlig förbättring i kvaliteten på lastsäkringen. Sådant extra arbete skulle kunna leda till en mindre effektiv transportverksamhet och därmed försämra Sveriges konkurrenskraft, eftersom detta inte är harmoniserat med lagstiftning i övriga Europa. Ansvaret för lastning och lastsäkring bör anges i transportavtalet. Sveriges Transportindustriförbund Sveriges Transportindustriförbund organiserar godstransport- och logistikföretag i Sverige. Transportindustriförbundet har ca 150 medlemsföretag från alla arbetsfält inom godstransportområdet: väg-, järnväg-, flyg- och sjötransporter samt hamn- och terminalverksamheter. Förbundet har två huvuduppgifter, dels att företräda medlemmarnas och branschens intressen gentemot myndigheter, organisationer och övrig omvärld och dels att verka för godstransportindustrins utveckling mot bättre konkurrensförmåga och lönsamhet. Förbundets arbete bedrivs inom flera expertkommittéer och intressegrupper. 17

19 Frågan om lastsäkring är ett område som Sveriges Transportindustriförbund lagt ner mycket arbete på genom åren, inom förbundets Lastsäkringskommitté och inom SAGIT. Frågan har stor betydelse för den verksamhet som förbundets medlemsföretag bedriver och har stor betydelse för att göra transporterna säkra. Transportindustriförbundet konstaterar att nuvarande lagstiftning inte motsvarar det arbetssätt och den praxis som tillämpas i verkligheten. Det förekommer att dragbilschaufförer tar emot färdiglastade och i många fall förslutna och plomberade enheter (trailers, containers etc.) där det inte är praktiskt genomförbart att kontrollera hur lastning och säkring av lasten utförts inuti enheten. Ändå har föraren ensam det straffrättsliga ansvaret. I modern godshantering är det mycket vanligt att avsändaren själv lastar en lastbärare, exempelvis en container eller trailer, och sedan försluter enheten. Transportören som därefter tar över denna lastbärare måste således kunna lita på att avsändaren gjort ett fullgott arbete med att lasta och säkra lasten för transport. Transportören har i sådana fall ingen möjlighet att konstatera hur det ser ut inuti lastbäraren eller att påverka detta. Likväl åläggs han ansvaret för skada på godset och ansvaret för skada på medtrafikanter och miljö som kan orsakas av bristfällig säkring av lasten. Därtill har föraren ett straffrättsligt ansvar vid vägtransporter. Transportindustriförbundets lastsäkringskommitté föreslår ett antal åtgärder när det gäller lagstiftningen om lastning och säkring av last. Det aktuella regelverket bör ses över och bättre anpassas till dagens förhållanden. I lagstiftningen bör införas en klar ansvarsfördelning, varvid även avsändaren åläggs ett ansvar. Avsändaren har kontroll på godset och måste se till att det är förpackat på ett lämpligt sätt för transporten. En allmän harmonisering behöver genomföras av reglerna för de olika transportsätten. Idag är det vanligt med kombinerade transporter där godset transporteras både på landsväg, järnväg och med sjöfart. Godset måste vara lastat så att det klarar samtliga transportsätt. Därför bör ansvars- och lastsäkringsbestämmelser vara likartade. Den som lastar måste ha god utbildning för detta. Många transportföretag har sådan utbildning för förare och terminalpersonal. Sverige bör också verka för en harmonisering av regelverket på EU-nivå, i syfte att uppnå största möjliga säkerhet vid genomförandet av internationella transporter. I andra europeiska länder varierar synen på lastning och lastsäkring. Vid lastning hos industrier och på godsterminaler på kontinenten är föraren som regel förbjuden att närvara under lastningen. Det är också vanligt att utländska förare som hämtar gods hos svenska avsändare vägrar att befatta sig med lastningen. Den ökande förekomsten av utländska lastbilar i Sverige gör det än mer angeläget att ansvarsfrågan för lastning och lastsäkring får en bra lösning. Kontroll av att bestämmelserna efterlevs är viktigt. Det fodrar att polisen kan göra bra kontroller och att ett effektivt sanktionssystem införs. Svenska och utländska åkare och förare måste behandlas lika vid kontroll av lastsäkring. Även utländska åkare och förare måste drabbas av sanktioner vid överträdelser. Man måste försäkra sig om att kunna bötfälla utländska företag. Den som äger en trailer är ofta ett utländskt företag. Om Sverige ensidigt har höga krav får vi konkurrensnackdel. Därför måste denna fråga drivas internationellt. Transportindustrin arbetar med kvalitetssäkring av transporter. Härvid utvecklas rutiner för hur transporterna ska gå till, hur varje led ska göras, hur avvikelser ska rapporteras och åtgärdas etc. Korrigering av lastsäkring ska göras hos avsändaren. Godsets beskaffenhet har stor betydelse för val av lämpliga metoder för lastsäkring. Kanske är det förpackningen som är för dålig och bör åtgärdas. Transportindustrin genomför utbildning i lastning och säkring av last för förare och terminalpersonal. I kvalitetssäkringsarbetet börjar trafiksäkerheten att uppmärk- 18

20 sammas och man ser till att lagar efterlevs. En framtida lagstiftning om lastning och säkring av last måste ge stöd i kvalitetssäkringsarbetet och ge stöd till bra avtal om transportuppdrag. Transportfackens Yrkes- och Arbetsmiljönämnd och MariTerm AB Transportfackens Yrkes- och Arbetsmiljönämnd, TYA, är ett samarbetsorgan mellan arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer i transportsektorn. TYA arbetar med att utveckla kompetens, arbetsmiljö och status i transportbranscherna och kan därmed bidra till ökad produktivitet och lönsamhet i företagen. Verksamheten bedrivs genom projekt och kursverksamhet som tar sikte på yrkes- och arbetsmiljökunnande. TYA samverkar med skolor och myndigheter och utarbetar informationsmaterial och läromedel. MariTerm AB är ett konsultföretag som driver eller deltar i forskning och bedriver utbildningsverksamhet inom godstransportområdet. MariTerm AB utarbetar också lastsäkringsinstruktioner med information om hur företags produkter ska lastas och säkras i olika typer av lastbärare. Sådana instruktioner ingår i företagens kvalitetssystem. TYA har tillsammans med MariTerm AB utarbetat utbildnings- och informationsmaterial om lastning och säkring av last. TYA genomför tillsammans med MariTerm AB en stor del av den utbildning i lastning och säkring av last som ges till lastbilsförare. Erfarenheter från dessa kurser visar att det är pedagogiskt svårt att redogöra för bestämmelserna om lastsäkring eftersom de är komplicerade. Bestämmelserna är också svåra att följa för den som lastar. Även polisen har svårt avgöra om lasten säkrats på rätt sätt eller inte och vid brister exakt kunna ange vilka bestämmelser man brutit mot. Bestämmelserna om säkring av last bör ses över. Endast de funktionella kraven som är av betydelse för lastsäkring bör fastställas. Följande funktionella krav bör ingå i föreskriften: Grundläggande påkänningar för dimensionering av lastsäkringsarrangemang Principer för dimensionering vid olika säkringsmetoder och säkringsmaterial (glidning, tippning, säkerhetsfaktorer, statisk och dynamisk friktion etc.) Friktionskoefficienter för olika materialkontakter (förtydligade och utökade i förhållande till nuvarande friktionstabell i TFK:s handbok) Definition av förstängning med krav på förstängningshöjd för rullande och icke rullande gods samt erforderlig styrka i förstängningsdon Metoder för praktiska tester av lastsäkringsarrangemang samt intygsförfarande I tillägg till föreskriften, bör enkla entydiga riktlinjer utarbetas för lastsäkring i stil med dem som återfinns i TYA:s lathund. Lastsäkringsbestämmelserna bör omfatta hela transportkedjan med väg-, järnväg- och sjötransporter. Det finns framtaget mycket underlag som kan användas vid en sådan översyn av bestämmelserna. I en fortsättning bör gemensamma lastsäkringsbestämmelser utarbetas inom EU. De som lastar och säkrar gods på lastbärare måste ha goda kunskaper i lastning. Det finns därför ett behov av utbildning i lastning och säkring av last. Utbildningen bör vara likartad för alla som lastar, antingen de är terminalpersonal eller förare. Det borde även finnas krav på 19