Inkom till Stockholms stadsbyggnadskontor , Dnr

Transkript

1

2 1. Historik En långdragen process I februari 1778 lämnade Börshusets byggnadsdeputerade sin sista årsredovisning till magistraten över det gångna årets arbete. Byggnaden var nu äntligen färdig och deputerade avslutade skrivelsen med vördsam tacksamhet inför den högsta makten, som befrämjat b s yck g gång och b s svå o ycksh n s : och önsk v och s utligen, dess milda välsignelse över alla de nyttiga värv och företaganden, vartill denna inrättning nu och framdeles komma att brukas. När detta skrevs hade diskussionerna om stadens börshus pågått i hundra år och själva byggnadsarbetet i tio. Att de ansvariga nu drog en lättnadens suck är inte svårt att förstå. Stortorget hade sedan senmedeltiden varit stadens mest betydande plats för försäljning av varor. Vid sidan av den vanliga torghandeln kom med tiden också stadens köpmän att här handla med större partier och beteckningen börshandel uppstod. Varuutbytet skedde under bar himmel ett par gånger per vecka, men arrangemanget var opraktiskt och motsvarade inte självbilden hos de inblandade parterna, i synnerhet i jämförelse med andra europeiska städer där handeln försiggick inomhus. Tanken på egna lokaler för köpmännens verksamhet dök upp och började ta fastare form. När börshuset togs i bruk 1776 hade, som redan nämnts, frågan om en särskild byggnad för handeln med framför allt varor och vissa försäkringar varit aktuell under närmare hundra års tid. En mängd förslag från olika arkitekter hade under tiden förkastats eller bara runnit ut i sanden. Den utdragna processen berodde bland annat på att ärendet en längre tid hängde samman med frågan om ett rådhus, eftersom båda dessa viktiga funktioner saknade ändamålsenliga lokaler. Rådhuset, eller rådstugan som den kallades, hade sedan åtminstone slutet av 1200-talet legat vid nuvarande Stortorgets norra sida. Här hade en samling brokiga byggnader, utan särskild plan eller arkitektonisk utformning, växt fram under åren vartefter behoven ändrats. För en europeisk huvudstad med stormaktsambitioner var detta inte en tillfredsställande lösning och under 1600-talet gjordes flera försök att lösa frågan. Nicodemus Tessin d.ä. och sonen Nicodemus Tessin d.y. gjorde båda förslag till nya byggnader för stadens styre och administration och i Tessin d.y:s generalplan från 1712 föreslogs ett nytt rådhus på platsen vid Stortorget medan en börsbyggnad skulle placeras vid Slottsbacken. Inget av detta kunde genomföras utan det blev Johan Eberhard Carlberg, som under sina 45 år som stadsarkitekt kontinuerligt arbetade för att förverkliga drömmen om ett nytt rådhus och en börsbyggnad, som kom närmare en lösning. Flera av hans förslag tog fasta på en gemensam byggnad för både råd och börs, och i ett förslag från 1729 placerades en gemensam byggnad för både råd och börs på den gamla rådhustomten vid Stortorget. Idén var emellertid ekonomiskt orealiserbar. Tanken på en gemensam byggnad för de båda funktionerna fanns kvar in på 1750-talet innan Carlberg lade fram flera projekt till enbart en börsbyggnad vid Stortorgets norra sida. När staten under och 1760-talet visade intresse för frågan och också genom beslut om en särskild börsavgift på in- och utgående varor från stadens hamnar säkrade en del av det ekonomiska underlaget närmade sig frågan allt mer en lösning. Vid den här tiden arbetade förutom Carlberg även Carl Johan Cronstedt med olika förslag till börsbyggnad och 1768 fick han slutligen ritningar godkända av Kungl. Maj:t. När godkännandet kom hade byggandet 2(55)

3 dock redan börjat under ledning av Erik Palmstedt, vid den här tiden bara lite mer än 25 år gammal och oprövad som självständig arkitekt. Cronstedts projekt, som utgjort grunden för byggstarten, ändrades under arbetets gång och 1773 lämnade Palmstedt en ny omgång ritningar för godkännande av Kungl. Maj:t. Dessa överensstämmer på flera sätt med Cronstedts projekt men Palmstedt har i historieskrivningen ensam fått äran som Börshusets arkitekt. Detta beror bland annat på att Cronstedts sista förslag varit okänt för forskningen tills Sigurd Curman på 1910-talet uppmärksammade ritningarna och komplicerade bilden av upphovsmannaskapet. Setterwall behandlar emellertid ingående frågan och visar på Palmstedts tidiga engagemang i och stora betydelse för byggnadens slutliga utformning. De förslag som hade lagts fram av både Carlberg och Cronstedt utgick från en byggnad med tre våningars höjd men redan i slutet av 1760-talet laborerade Palmstedt med endast två våningar. Från 1770 drevs sedan frågan om den lägre höjden av de deputerade vilket resulterade i 1773 års nya ritningar av Palmstedt. Här hade den tredje våningen ersatts med en liten inskjuten halvvåning på västra och östra sidorna. Skälen var flera. Ett var att kostnaden minskade, men lika väsentligt var Börshusets plats i stadsbilden. Med tre våningar hade, enligt deputerades anteckningar, byggnaden konkurrerat i höjd med både slottet och Storkyrkan men också med de intilliggande bostadshusen. Med sin plats vid det inte allt för rymliga torget och svårigheten att få distans till byggnaden skulle även själva Börshuset v s v nn å s o n vån ng å f s n hå v b h g g s n, n g deputerade. Börshuset byggs Byggnadsdeputerades protokoll och årsberättelser till magistraten ger en bild av hur arbetet fortlöpte. Tidvis rådde brist både på arbetskraft och material, men Palmstedt försökte så gott han kunde vara förutseende och planera för kommande års behov. Byggnadsarbetet drog ut på tiden men den första januari 1776 kunde bottenvåningens börslokaler äntligen tas i bruk för handel. Stora börssalen invigdes i april samma år och samma månad hölls den första stora festen, assembléen, av många. Vid samma tid tog källarmästare Hüner sina hyrda lokaler i den östra delen i anspråk: de båda källarvåningarna samt några rum på bottenvåningen (nuv , och ) och sannolikt även på våning 1 trappa ( och ) i anspråk. Året efter hade källarmästaren en annons i Inrikes Tidningar där han sökte en j ngf kok sk, som f m m gn ng, k m s gs b k s, g, och v kom bo hö s mm ns m vå go, v n v bo ss v ng och uppassning. Fasad- och takarbeten fortsatte under år 1776 men först året efter kunde borgerskapets bemedlingskommission och de 50 äldste flytta in i sina rum på mellanvåningen. Samma år blev också tornets koppartäckning färdig, och när staden firade Gustav III:s lyckliga återkomst från S:t Petersburg den 30 juli användes tornet som scen för den hyllande vokaloch instrumentalmusiken. Börshuset blev med andra ord redan från första början en framträdande byggnad i staden. När byggnaden var färdig inrymde den lokaler för börshandeln, olika försäkringskontor, stadsfullmäktige, bemedlingskommissionen, borgerskapets äldste och i östra delen restaurangen Börskällaren. Den stora festvåningen låg två trappor upp och här var naturligtvis Stora börssalen det mest påkostade rummet med förgyllda dekorer och en musikläktare som bars v s x Th m, v s g ko onn m n öv n fo m som 3(55)

4 ett manshuvud. Rummet placerades mot söder och Stortorget så att fönstren strålade av ljus mot den öppna platsen när det hölls fest, och salen blev ett sorts skyltfönster för det f mgångs k bo g sk. På ko s o n ö m n fö m k, n b å s k v g s n (n v n m 527 och 529), m h v gg n och sk n, målad dekor. Inredningarna är fortfarande välbevarade även om rummen bland annat saknar sina ursprungliga kakelugnar och Stora börssalen fick en ny musikläktare omkring Våningen hade också en mindre festsal mot norr, den så kallade Lilla börssalen, där borgarståndet höll möten under riksdagarna i staden. Rummet är i dag bland annat bokmagasin och har förlorat mycket av sin glans. Högst upp i huset fanns på vardera kortsidan varsin lägenhet samt en i mitten mellan de båda ljusgårdarna. Av Seréns ritningar att döma innehöll lägenheten i västra delen två rum och ett kök med murad spis och kupa. Spisen är sannolikt densamma som står där ännu i dag medan planlösningen är något förändrad. I den östra delen hade lägenheten tre rum utmed en korridor, alla försedda med kakelugnar. Planlösningen är här samma som i dag. Båda dessa lägenheter har ännu karaktären av bostad, även om bara den ena används. Den tredje lägenheten är i dag inte lika tydlig och inrymmer kontorsrum. Börshuset var borgerskapets hus och förvaltades under lång tid av Börs-, bro- och hamnbyggnadskommitterade där överståthållaren ingick tillsammans med ledamöter av magistraten och borgerskapet. År 1846 flyttades ansvaret över på Borgerskapets bemedlingskommission för att på 1860-talet överlåtas på Stockholms stad. Som ersättning för detta uppläts bland annat några rum i Börshuset till borgerskapet kostnadsfritt och för all framtid (nuvarande rum ). Experimentella material och modern form Utformningen av de yttre utsmyckningarna och interiörens fasta inredningar har av Setterwall helt tillskrivits Palmstedt. Förutom det gängse klassiserande formspråket kretsade motiven i synnerhet omkring symboler och sinnebilder för handeln och sjöfarten med inslag av stadens skyddshelgon S:t Erik. För själva utförandet av Palmstedts idéer svarade framstående konstnärer och hantverkare som Adrien Masreliez, P Söderberg och Olof Berggren. Bland Palmstedts papper finns också en räkning från den kände gjutaren Gerhard Meyer på några detaljer i bly, blan nn Kon ng E cs o, v s g S: E k, n m k ss v och k ns n öv g gg n. V ss c s f mgå n, m n m s ö s s nno kh ö det sig om ornamenten i fasadens fronton mot Stortorget modellerade av Masreliez där både S:t Erik, staven och en g gg m g k ns fö komm. Materialen valdes med tanke både på ekonomi och hållfasthet. Om börshallarnas kolonner heter det att de på grund av sin nödvändiga styrka och form inte kunnat tillverkas av annat än av huggen natursten och att socklar och plintar, som var mest utsatta för slitage, av det hå s s ns g. L s v k n ov nfö som v s n cc ss b m s mo v tegel för att minska kostnaden. Golven i börsen och på innergårdarna lades med sandsten såsom n o nö g m, k m n s sk m ss b s å n v f hå komponenter. Till takbalustraden användes gjutjärn som mindre kostsamt men mer hållfast än natursten. Överlag tycks Börshuset ha inneburit ett flertal experiment med byggnadsmaterial. I 4(55)

5 årsberättelsen för 1772 nämns till exempel att valven slagits av ett särskilt fint tegel, k nk, och fog s s mm n m s c s k m b k som f n och hå h kn c m n. Byggn s b ömm s g 1775 också v att ha använt ett särskilt putsbruk samt okända eller mindre brukliga specialkomponerade blandningar och metoder till gipsning och rörning av taken, allt med hänsyn till byggnadens soliditet och den ekonomiska hushållningen. Åke Setterwall har också beskrivit hur Palmstedt i sina inredningar gick från en rokokomässig stil till en mer nydanande som förebådade den rena nyklassicismen under 1700-talets två sista decennier. Det är alltid svårt att tala om arkitektonisk stil och de renodlade stilbegreppen har kritiserats och nyanserats inom den senare konstvetenskapen influenser och startpunkter är inte alltid så entydiga som man tidigare har föredragit att se dem. Börshuset är därför intressant som en byggnad som innehåller en blandning och en bredd i sitt arkitektoniska uttryck. I och med att bygget tog så lång tid hann stilsvängningen i kapp Börshuset och byggnaden innehåller därför inredningar som stilmässigt hör hemma i olika ideal och epoker. Hur rummens inredningar såg ut mer i detalj vid färdigställandet är svårt att avgöra. I Stadsarkivet finns Palmstedts ritningar till inredningar framför allt i Stora börssalen och de intilliggande rummen. I stort sett stämmer dessa med det slutliga utförandet, även om justeringar kan ha gjorts under arbetet. Till Börshusets övriga rum saknas i princip ritningar. Brandförsäkringar brukar vara en givande källa till hur byggnader såg ut och var inredda. Börshuset brandförsäkrades emellertid i Brandkontoret första gången 1826, hela 50 år efter färdigställandet. Möjligen togs försäkringen på grund av att mer omfattande förändringar hade gjorts vid den här tiden, men detta framgår i så fall inte av försäkringsbrevet. Den fylliga beskrivningen ger en inblick i rummens fasta inredning, planlösning och ytskikt vid den här tiden och sannolikt stämmer mycket överens med det äldre utförandet. Förvånansvärt mycket är sig likt också i dag även om till exempel väggarnas ytskikt i form av limfärgs- och oljefärgsmålning direkt på muren eller på väv- och papperstapeter inte finns kvar. I dag saknas även alla kakelugnar från den här tiden och de som nu finns i några rum har tillkommit senare. Förekomsten av fönster- och väggpaneler i försäkringen stämmer oftast överens med dagens inredningar men sannolikt har flera rum fått sina ursprungliga paneler utbytta under 1800-talet. I rapportens rumsbeskrivning längre fram finns mer utförliga uppgifter ur brandförsäkringen under respektive rum. 5(55)

6 Börshuset och Svenska Akademien Nära sammanbundet med Börshuset är också Svenska Akademien, även om det dröjde länge innan Den 5 april 1786 skedde instiftelsen av Svenska Akademien i Börshuset och därefter firades de årliga högtidssammankomsterna i Stora börssalen på Gustav II Adolfs födelsedag den 20 december. Andra sammanträden hölls under närmare hundra år på slottet innan Akademien 1877 kunde flytta in i eget hus. Detta såldes dock 1907 och år 1913 föreslog fullmäktigeledamoten Alma Hedin att Akademien skulle få mer permanenta lokaler i Börshuset, som när det nya Stadshuset blev färdigt skulle tömmas på mycket av sin dåvarande verksamhet. För ändamålet donerade den mycket förmögna Magna Sunnerdahl på Smedslättens gård en summa pengar som för all framtid gav Akademien dispositionsrätt till större delen av våning 2 och 3 trappor. De nya lokalerna togs i bruk 1921 och hit flyttade samtidigt Akademiens Nobelbibliotek som dittills varit inrymt i Carlbergska huset vid Norra bantorget, numera den så kallade LO-borgen. Senare förändringar Som redan framgått är förändringar i Börshuset inte särskilt väl dokumenterade, i synnerhet inte de tidigaste. En genomgång av olika protokoll skulle möjligen kunna ge information men ett sådant arbete har bedömts vara för tidsödande i det här sammanhanget. Enligt Åke Setterwall genomfördes en renovering och ombyggnad av Börshuset på 1860-talet under ledning av Fredrik Wilhelm Scholander. Handlingar till denna ombyggnad har inte återfunnits men enligt Setterwall tillkom då Stora börssalens nuvarande läktare som en ersättning för den ursprungliga samtidigt som rummets kakelugnar byttes ut mot de nuvarande. Från och mitten av 1870-talet kan större och mindre ändrings- och underhållsarbeten i Börshuset följas i Byggnadschefens berättelse som varje år ingick som bihang till Beredningsutskottets utlåtanden och memorial. Av dessa framgår bland annat att entrén till Stora börssalen, rum 531, fick sin utformning med ornerade dörrar 1879 samtidigt som börssalens kakelugnar försågs med speglar. Tre nya pardörrar sattes också upp i börsvåningen, möjligen de mellan rum 520 och 521, 521 och 522 samt mellan522 och (55)

7 Dörren från trapphus 511 mot 504 bör också ha tillkommit vid ungefär den här tiden. För år 1888 finns en notis om att alla trädörrar till vindarna har ersatts av järndörrar. Detta skulle i så fall innebära att alla i dag befintliga äldre järndörrar skulle vara från sent 1800-tal. Möjligen är då den trädörr med bandgångjärn som finns i rum 601 och möjligen i rum 627, den enda kvarvarande av vindens äldre trädörrar. Uppgiften om bytet från trädörrar till järndörrar är dock troligen inte helt korrekt eftersom 1826 års brandförsäkring nämner några järndörrar även på vinden. Årsberättelserna anger vidare att klocktornet fick nya fönsterbågar 1894 och att fönsteröppningar togs upp 1899 från de nedre trapphallarna mot ljusgårdarna. Öppningarna sattes dock åter igen Fler uppgifter kan finnas i dessa redogörelser, men det har inte varit möjligt att gå igenom alla år. Ombyggnaden En större ombyggnad av börsens lokaler på bottenvåningen och våning 1 trappa gjordes Åtgärderna är delvis fortfarande avläsbara och här ska kort nämnas vad som gjordes. Som källa finns en arbetsbeskrivning upprättad 1917 och en ombyggnadsritning över bottenvåningen från samma tid. Tiden före ombyggnaden skedde en modernisering och teknisk utveckling av börshandeln som krävde nya installationer i form av bland annat nya eldragningar och ett förbättrat telefonsystem. I den så kallade Fria förhandlingssalen (334) byggdes ett antal telefonskåp in i pelarraderna samtidigt som Börsens restauranglokaler flyttades från rum och västra delen av 334 till dagens läge i rum samt del av 313. Vid dessa arbeten togs väggpaneler bort i den nya köksavdelningen som också fick golv på betongunderlag. Andra golv, som i börshallarna eller rum lades med ny fiskbensparkett. Vid den här tiden togs också de sista kakelugnarna i börshallarna bort. Ett av de mer bestående ingreppen var ljusgårdarna som byggdes över och gjordes om till lokaler för börsen. De nya bjälklagen gjordes av betong med överljus i form av glasplattor mellan armerad betong. Mellan gårdarna och bottenvåningens börshallar gjordes fönsteröppningar om till dörrar genom bortbilning av bröstvärnen. Arbetet utfördes i stort sett med respekt för Palmstedts byggnad. I arbetsbeskrivningen angavs s sk föns och ö som ny v k s sk fö s öv nss mm s m g m sn ck nom byggn n, m n ny ås och b s g sk fö s ng f g öv nss mm s m nom byggn n fö n v n b f n g b s g v mo. Ett par år senare flyttade Svenska Akademien in på våning 2 och 3 trappor. Detta bör ha medfört ett ganska omfattande arbete med både upprustning och ombyggnad, men eventuella åtgärder är sparsamt dokumenterade i källmaterialet. I fastighetskontorets arkiv på Tekniska nämndhuset finns dock en del ritningar till hyllinredningar och möbler. Förändringar under senare delen av 1900-talet Flera av de senare förändringarna redovisas under de enskilda rummen i den efterföljande rumsbeskrivningen och här ska bara nämnas några större ingrepp. En hiss mellan bottenvåningen och våning 2 trappor installerades i början av 1960-talet i delen mot Källargränd och i slutet av 1980-talet tillkom en internhiss i Nobelbiblioteket mellan våning 2 och 3 trappor. 7(55)

8 En större ombyggnad av börsens lokaler genomfördes De gamla mäklar- och telefonskåpen i Fria förhandlingssalen ersattes med moderna smårum, gjorda som reversibla moduler och moderna tillägg. De tidigare överbyggda ljusgårdarna entresolerades och rummen inom dessa på våning 1 trappa inreddes till bland annat kapprum och toaletter. Vid samma tid drogs hissen från 1960-talet i östra delen ner till källarplanet som inreddes till bibliotek och forskarsal, en inredning som ännu finns på plats i södra källaren utmed Stortorget. År gjordes den fasadrenovering som redan nämnts i inledningen. Vid det omfattande arbetet knackades all puts ner och 1960-talets plastfärg avlägsnades. Ny putsning och omfärgning med kalkbruk och kalkfärg gjordes efter dokumenterade färgspår. Åtgärderna gav också Stadsmuseet tillfälle att dokumentera fasadens olika ursprungsmaterial. Under 1980-talet gjordes förändringar i Fria förhandlingssalen där 1970-talets mäklarskåp byggdes på med ytterligare smårum. Rum 624 på våning 3 trappor inreddes till personalrum med några för Börshusets karaktär främmande takfönster. År 1987 föreslogs att västra ljusgården skulle glasas över, något som Stadsmuseet avstyrkte bestämt. Tio år senare var en glasning av ljusgårdarna åter aktuell med resultat att östra gården fick sitt nuvarande glastak. I början av 1990-talet målades Stora börssalen och innan arbetet påbörjades skrapades en färgtrappa fram i sydöstra hörnet. Vid ommålningen valde man att hålla fast vid det övre färglagret som hade en lätt grå ton. Samtidigt rengjordes rummets förgyllningar medan lister på pilasterplintar och dörrar omförgylldes med bladmetall. Rummets socklar fick också ny marmorering. Golvet såpskurades och behandlades, mot Stadsmuseets inrådan, med Watco Timberex. Nulägesbeskrivning/Nobelmuseet flyttar in Med börshandelns förändringar under 1900-talet var Palmstedts byggnad till sist inte ändamålsenligt för verksamheten och år 2000 flyttade Stockholmsbörsen till Frihamnen. Lokalerna i Börshuset byggdes istället om för det nyinrättade Nobelmuseet och utställningarna i den gamla Uppropssalen kunde invigas Två år senare utökades utställningsytan med Fria förhandlingssalen. Bottenvåningens mäklarskåp och entresolering av Fria förhandlingssalen revs tillsammans med receptionen i trapphall 301. Ingreppen i den äldre fasta inredningen var få och rörde sig huvudsakligen om nya ytskikt, till exempel ett nytt golv i bottenvåningens börshallar. Mot Stortorget och Storkyrkans gård gjordes nya entrépartier. Det mot Stortorget gjordes som ett modernt tillägg med inre skjutdörrar och yttre dörrar i liv med fasaden i glas och stål. Innerdörren från 1917 lyftes av för att åter kunna sättas på plats den dag Nobelmuseet flyttar från lokalerna medan den ursprungliga, rikt skurna träporten är bevarad på plats. Mot Storkyrkan ordnades en entré med ramp för rörelsehindrade där dörrarna gjordes nya men i samma utformning som de ursprungliga fönster- och dörrpartierna, det vill säga glasade med spröjs och tärningar i korsen. Även här togs de äldre dörrarna bort, men förvaras inom byggnaden. År 2005 invigdes också Nobelmuseets forskningsbibliotek med specialritad inredning i de vackra källarvalven i norra delen mot Källargränd. 8(55)

9 2. Kulturhistoriskt värde Börshuset i Stockholm, uppfört , är en av den svenska byggnadshistoriens märkesbyggnader. Det kulturhistoriska värdet ligger på flera plan och innefattar samhällshistoriska stadsbyggnadshistoriska, arkitekturhistoriska och arkitektoniska värden. I ett samhällshistoriskt perspektiv representerar byggnaden börshandeln som ekonomiskt system under de mer än 200 år börsen fanns här. I förhållande till sina grannar Storkyrkan och slottet, som illustrerar den kyrkliga respektive den statliga makten, företräder Börshuset den ekonomiska. Byggnaden är också ett resultat av och en representant för den borgerliga stadens framväxt under andra hälften av 1700-talet. Byggnaden uppfördes på initiativ av det alltmer framträdande borgerskapet med främsta syfte att främja köpmännens handel med varor. Denna för borgerskapet så viktiga verksamhet hade tidigare skötts ute på torget och med den påkostade byggnaden markerades tydligt betydelsen av både verksamheten och borgerskapet. I Sverige var Börshuset också den första byggnaden som uppfördes särskilt för detta ändamål; Börsen i Göteborg invigdes Bland de nordiska huvudstädernas börshus är det i Stockholm näst äldst, efter börshuset i Köpenhamn som invigdes på 1620-talet. Oslo fick ett börshus 1829 och Helsingfors ett Trots att Stockholmsbörsen år 2000 flyttade till andra lokaler förknippas byggnaden fortfarande med denna verksamhet. Bottenvåningens stora hallar utformades särskilt för börshandeln och vittnar ännu om hur den bedrevs i äldre tid. Till det samhällshistoriska värdet kan också läggas Börshusets roll som en av den borgerliga stadens främsta lokaler för festliga och högtidliga tillfällen, framför allt under 1800-talet. Här är Stora börssalen och de omkringliggande rummen särskilt förknippade med detta. Byggnaden är också nära sammanknuten med Svenska Akademien och fyller därför en särskild roll både nationellt och internationellt. Akademien har sedan 1786 haft sina möten i huset och sedan 1921 har man också sina kontorslokaler och Nobelbibliotek här. Palmstedts inredningar är visserligen inte särskilt skapade för Akademien, men de ger den högtidliga ram som har följt verksamheten ända från början. I ett stadsbyggnadshistoriskt perspektiv markerar Börshuset Stockholms gamla centrum i närheten av kungliga slottet och Storkyrkan. Stortorget har sedan medeltiden varit stadens främsta handelsplats, en position som tydligt markerades med Börshusets uppförande. Byggnadens placering och utformning var också en del av 1700-talets stadsbyggnadsideal där en prydlig stad var ledordet och där offentliga byggnader skulle ges en arkitektur värdig platsen. För Stortorgets ordnande enligt tidens ideal var Börshuset väsentligt; av arkivhandlingarna framgår att byggnadens höjd och placering särskilt studerades i förhållande till platsens form och storlek och till den omkringliggande bebyggelsen. Arkitektoniskt och miljömässigt är byggnaden ännu i dag, med sin medvetna placering och utformning, av stor betydelse för stadsbilden och upplevelsen av Stortorget. Byggnaden har en framträdande plats i svensk arkitekturhistoria som det slutliga ledet i den hundraåriga process där flera betydande arkitekter bidrog med förslag till börshus för Stockholm, bland annat far och son Tessin, Johan Eberhard Carlberg och Carl Johan Cronstedt. Genom deras bevarade ritningar kan arkitekturens och stadsbyggnadskonstens ideal och förändringar speglas genom en enda byggnad, från idéer till slutfört projekt. Börshuset är vidare intressant som ett av den välkände arkitekten Erik Palmstedts första men 9(55)

10 samtidigt mer betydelsefulla arbeten. I korsningen mellan två stilepoker innehåller byggnaden både rokokons rundade former och klassicismens mer antikinspirerade formförråd. Härigenom går det att följa Palmstedts väg från det för dåtiden omoderna till det moderna. Fasadens utformning och Stora börssalens inredningar är tydliga exempel på denna svängning i smak. Börshuset är i huvudsak intakt från byggnadstiden, både utvändigt och invändigt. Det yttre har en påtaglig prägel från 1770-talet med endast få nytillskott, som nya entrépartier mot Stortorget och Storkyrkans kyrkogård. Många av fönstren förefaller vara ursprungliga och de flesta har också invändiga espagnoletter som av typen att döma är från byggnadstiden. De fint snidade portarna mot Källargränd och Trångsund liksom de uppställda och dekorerade portarna mot Stortorget är de ursprungliga, och här är kanske särskilt den mot Källargränd intressant med sina druvklasar som markerar ingången till krogen Börskällaren, borta sedan länge. De olika materialen i fasaden, som natursten, tegel, puts, järn och bly, ger värdefull information om 1700-talets hantverk och byggnadsteknik. Invändigt är planlösningarna i stort sett välbevarade och här finns både festsalar och enklare utrymmen med bevarade inredningar framför allt i form av snickerier som dörrar eller paneler för väggar och fönster. Börshallen i bottenvåningen med sina två stora, längsgående rum, välvda och försedda med kolonner och pilastrar är ett av stadens mest särpräglade och stämningsfulla rum från 1700-talets andra hälft, medan Stora börssalens förgyllda inredningar speglar den påkostade och festliga inramning borgerskapet ville omge sig med. De båda lägenheterna högst upp på vardera kortsidan har också sitt speciella intresse eftersom tjänstebostäder i offentliga byggnader av det här slaget ofta har försvunnit och byggts om. Även källarna, med sina suggestiva, oputsade tegelvalv och andra detaljer från byggnadstiden, och vindarna med bland annat ursprungliga takstolar och trappa till klocktornet har stort kulturhistoriskt värde i sitt välbevarade skick. Det största och för byggnadens ursprungliga karaktär mest skadliga ingreppet är överbyggnaden av de två innergårdarna som har skett i etapper under 1900-talet. Detta är särskilt påtagligt i bottenvåningen och mellanvåningen som har mist sina ljusinsläpp. Utmärkande för de flesta andra förändringar ända från 1700-talet och fram till i dag har dock varit respekt för den ursprungliga byggnaden och dess egenart. Det innebär till exempel att nya dörrar och andra snickerier genomgående har gjorts med utgångspunkt från det ursprungliga och har därför fint kunnat passas in i Palmstedts byggnad. Denna ambition bör respekteras även framöver vid nödvändiga förändringar. 3. Kulturhistoriskt skydd Riksintresse enligt Miljöbalken Hela Stockholms innerstad utgör, i egenskap av landets politiska och administrativa centrum sedan medeltiden, ett samlat riksintresse för kultur-miljövården enligt kapitel 3 i Miljöbalken (1998:808). Inom detta stora riksintresse finns utpekade värdekärnor. Hela Gamla stan utgör en sådan värdekärna. Att ett område är av riksintresse innebär att det anses ha ett så stort kulturhistoriskt värde att det är av vikt för hela nationen. I det kommunala arbetet med samhällsplanering skall därför dessa värden prioriteras. En kulturmiljö som är utpekad som 10(55)

11 riksintresse ska enligt Miljöbalken (1998:808) 3 kapitlet 6 så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada den. Länsstyrelsen är till- synsmyndighet för riksintressen. Fornlämning enligt Kulturmiljölagen Hela Gamla stan är registrerat som fornlämning i fornminnesregistret (förs av RAÄ) och omfattas av kulturmiljölagen (SFS 1988:950) (KML) 2. Kap. Inom området finns kulturlager från medeltiden fram till i dag. Rådstugan 1 ligger inom detta fornlämningsområde. Länsstyrelsen är tillsynsmyndighet för fornlämningar. Ingrepp i mark kräver schaktningstillstånd från Länsstyrelsen. Plan-och bygglagen Gällande detaljplan, stadsplan Pl 7800 med tilläggsplan , anger att fastigheten ligger inom ett reservat för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. I Gamla stan får inga åtgärder vidtas som minskar bebyggelsens eller markens kulturhistoriska värde. Befintliga byggnader får utnyttjas endast för ändamål som är förenliga med byggnadens bevarande. Några särskilda skydds- eller varsamhetsbestämmelser i övrigt finns dock inte för Börshuset i gällande detaljplan. Fastigheten ska enligt planen användas för allmänt ändamål. Befintliga bostäder får endast användas för bostadsändamål. Enligt PBL 8 kap. 13, 14 får en byggnad som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt inte förvanskas och byggnadsverket ska underhållas så att de särskilda värdena bevaras. För all bebyggelse gäller enligt PBL 8 kap. 17 att ändring av en byggnad ska utföras varsamt så att man tar hänsyn till byggnadens karaktärsdrag och tar tillvara byggnadens tekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden. Stockholms stadsmuseums kulturhistoriska klassificering Börshuset är blåmarkerat på Stadsmuseets kulturhistoriska klassificeringskarta, vilket innebär att det har bedömts vara synnerligen kulturhistoriskt värdefullt och motsvarar fordringarna för byggnadsminne enligt kulturmiljölagen. 4. Målsättning Övergripande målsättning Byggnaden ska underhållas så att den inte förfaller. Vård- och underhåll ska utföras med traditionella material och metoder på ett sådant sätt att det kulturhistoriska värdet inte minskar. Byggnaden får endast nyttjas för ändamål som är förenligt med byggnadens bevarande. Funktion och verksamhet Börshuset var från början en offentlig byggnad, byggd av Borgerskapet för handel, representation och fest. Byggnaden var även en lång tid, från 1865 till 1923 då Stadshuset invigdes, säte för stadens styre. I byggnaden har också alltid funnits en restaurang för allmänheten. Under senare delen av 1900-talet då Börsens verksamhet förändrades stängdes huvudentrén mot Stortorget igen. När fondbörsen lämnade byggnaden på 1990-talet och 11(55)

12 Nobelmuseet flyttade in öppnades åter entrén mot torget. Målsättningen är att Börshuset även i framtiden ska vara en offentlig byggnad och öppen mot Stortorget. Svenska Akademien har sedan 1921 evig nyttjanderätt till större delen av andra och tredje våningen, dvs ungefär halva lokalarean. Även borgerskapet som disponerar tre rum på andra våningen har dispositionsrätt för all framtid. Bottenvåningen bör användas för ny offentlig verksamhet såsom museum eller liknande. Restaurangverksamheten har goda förutsättningar att fortsätta även med en ny hyresgäst. Åtgärder och tillägg-förhållningssätt Exteriört Börshusets exteriör är i stort sett intakt från ursprungstiden och målsättningen är att även fortsättningsvis bevara den ursprungliga exteriören. Senare tiders tillägg som det glasade entrépartiet mot Stortorget, glastaket över den östra ljusgården och kylanläggningen på de inre takfallen är dock exempel på byggnadsdetaljer som i framtiden kan borttagas. Interiört Övervåningen med Svenska Akademiens och Borgerskapets lokaler samt kontorsrummen i entresolplanet är i hög grad präglade av ursprungstidens bevarade interiörer. Förändringar har i de flesta fall utförts med respekt för den ursprungliga byggnaden och dess egenart. Framtida ombyggnadsåtgärder ska här även fortsättningsvis anpassas till den historiska miljön. I bottenvåningen kan ett friare förhållningssätt tillämpas kring ombyggnader och tillägg. Av högsta vikt är dock att de kvarstående ursprungliga byggnadsdetaljerna och rumsvolymerna i Uppropssalen och Fria förhandlingssalen bevaras och i möjligaste mån lyfts fram. För källarvåningen är den viktigaste principen att bevara rumsvolymer och material i rummen med de karaktärsskapande höga tegelvalven. På vinden är det viktigt att bevara kvarvarande oisolerade utrymmen med synliga ursprungliga takkonstruktioner. Gemensamt för byggnadens alla delar är att tillägg ska utföras reversibla, d.v.s. så att de kan tas bort utan att skada de kulturhistoriskt värdefulla delarna av byggnaden. Tillägg ska utföras med hög arkitektonisk kvalitet. Klimat, miljö och tekniska installationer Målsättningen ska vara att åstadkomma ett så bra inomhusklimat som möjligt med de förutsättningar och restriktioner som gäller för byggnaden. Det innebär att verksamheten och tekniken ska anpassas efter byggnaden. Denna princip ska tydligt framgå för nuvarande och framtida hyresgäster. Vid framtida ombyggnader ska där så är möjligt befintliga håltagning användas för nya installationer. Vissa zoner i byggnaden är mindre känsliga ur kulturhistorisk synvinkel eller tidigare utnyttjade för installationsstråk. Som exempel på detta kan nämnas de överbyggda ljusgårdarna på plan 3. Dessa zoner ska även utnyttjas framgent för att minimera nya ingrepp i byggnaden. 12(55)

13 Installationer bör generellt monteras synliga så att de i framtiden lätt kan tas bort eller bytas ut. I vissa speciellt känsliga miljöer kan dock dolda förläggningar vara att föredra. Denna bedömning måste göras från fall till fall. Tillgänglighet Generellt mål är att lokaler som är tillgängliga för allmänheten även ska tillgängliggöras för personer med nedsatt funktion. Dessa krav måste noga vägas mot varsamhetskraven enligt BBR. Åtgärder utförs, liksom övriga tillägg, med hög arkitektonisk klass och på ett sådant sätt att det kulturhistoriska värdet ej minskar. 5. Vårdanvisningar Målsättning Ett allmänt förhållningssätt inför ändringsåtgärder eller nytillskott är att dessa ska diskuteras med FSK och deras konsulter samt med ansvarig antikvarie på Stadsmuseet. Åtgärderna skall också vara i överensstämmelse med fastslagna målsättningar från Vårdprogrammet. Regelbundna besiktningar bör genomföras av byggnaden, exteriört som interiört. För att kunna bedöma lämpligheten av ett tänkt ingrepp i huset ska det föregås av en antikvarisk förundersökning och konsekvensbeskrivning, anpassad till förslagets omfattning. Allmänna riktlinjer De konsulter, entreprenörer och hantverkare som anlitas ska ha erfarenhet av arbete med kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Vid planeringen av underhållsåtgärder måste tas i beaktande att traditionella material t ex målning med linoljefärg kan innebära förlängda tider och kostnader, även kostnader för skyddsåtgärder. Överenskommelse om användande av linoljefärger innehållande organiska lösningsmedel ska tecknas med anlitade måleriföretag. Vid utvändig putsning med kalkbruk och målning med kalkfärg ska det planeras så att arbetena kan utföras under sommarhalvåret. I tidplanen ska också inräknas tider för bruket att karbonatisera och att det kan behövas upp till sju strykningar med kalkfärg. Material och utförande ska vara relevanta för byggnaden och den aktuella byggnadsdelen. Det innebär att den byggnadsdel som står inför en åtgärd ska analyseras både vad gäller ålder och med vilket material den varit och är behandlad med. Ursprungliga byggnadsdelar ska så långt som möjligt lagas snarare än bytas. Senare tillägg, som exempelvis en ny planlösning med för den tiden typiska material av hög kvalité och som bedöms ha ett kulturhistoriskt värde ska också behandlas med respekt. Ursprungliga byggnadsdelar som inte används och som bedöms ha ett kulturhistoriskt värde skall förvaras i för ändamålet lämpligt utrymme och registreras för att senare kunna återanvändas. Lämpligt utrymme bör i första hand vara inom fastigheten. Större och skrymmande byggnadsdelar kan förvaras i lokal på annat ställe. Ursprungliga byggnadsdelar som måste bytas ska i möjligaste mån återskapas med originalet som förlaga. Eventuella nytillskott ska i möjligaste mån vara reversibla, dvs att de ska utföras och kunna borttagas utan att skada den ursprungliga byggnaden. 13(55)

14 Exteriör Fasadputs och avfärgning Vid ändring eller lagning av fasadputsen skall kalkputs användas. Avfärgning ska ske med traditionell platsblandad kalkfärg och järnvitriol. Färgen på de nedre rusticeringsskiften av roslagssandsten har eroderat bort. Natursten: Naturstenen på fasaderna är på många ställen i dåligt skick. En besiktning av fasaderna ska göras av en stenkonservator eller annan specialist på sten. Därefter bör en åtgärds/underhållsplan uppättas. Kramlor och dubbar av järn bör på sikt bytas ut mot rostfria infästningar. Roslagssandsten kan vara svår att få tag på. I sådana fall får ej älvdalskvartsit användas som ersättningssten. Som exempel på godtagbar ersättningssten kan nämnas: Tyska och schweiziska stensorter som Maulbronner sandstein(mörkröd), olsbrückner(ljusrosa), warthauer(gul) samt de inhemska stensorterna lemunda(grå) och orsasten(orange). Fönsteromfattning av vittrad gotlandssandsten. 14(55)

15 Rostande järnkramla har sprängt sönder en sockelsten av roslagssandsten. Skadat kapitäl av gotlandssandsten på sydfasaden. Rostande kolonnbas av gjutjärn. 15(55)

16 Fönster där alltför många lager av färg släckt ut profileringen. Fönster i behov av ommålning. Gjutjärn, källarluckor och övrigt smide Rostiga partier rengörs och rostskyddsmålas med blymönja alternativt järnmönja och målas med linoljefärg. Kopparplåt på tak och plåtavtäckningar Plåtarbeten ska utföras av fackman. Eventuellt utbyte av plåt ska utföras lika befintligt utförande, på taket innebär det enkla ståndfalsar och hakfalsar med förskjutna skarvar. Kopparplåten av samma format och tjocklek som den befintliga. Fönster och dörrar Ommålning ska göras med linoljefärger. Där det målats med alltför många och tjocka lager bör samtliga färgskikt avlägsnas. Färgskikten ska dokumenteras och på några ställen ska färgtrappor sparas. Lagningar, ilusningar eller utbyte av skadade delar ska göras med samma virkesslag, dimension och profilering som befintligt. Detsamma gäller även för glasning viket i de flesta fall betyder att modernt floatglas ej får användas. Eventuella solskyddsanordningar får ej förvanska byggnadens exteriör. Som exempel på detta kan nämnas markiser, alltför reflekterande solfilm eller solskyddsgardiner. Solfilm på 16(55)

17 fönsterglas ska kunna gå att ta bort utan att skada glaset och måste alltid föregås av provmontage för utvärdering. Skadegörelse, klotter Börshusets fasader har under åren varit relativt förskonade från skadegörelse och klotter. I de fall klotterskador uppstår ska de omhändertas av en certifierad klottersaneringsfirma med kunskap om hur man behandlar kalkfärgade fasader och naturstenspartier. Det är inte aktuellt att påföra ett klotterskydd på fasaderna. Duvor ställer till med problem på vissa delar av fasaden. Duvornas avföring innehåller bl a svavel och ammoniak som när det blandas med regnvatten fräter på metaller. På de värst utsatta ytorna har band med tunna piggar satts upp. Även vid sanering av duvspillning krävs en kvalificerad saneringsfirma pga smittorisken. De två sidoportarnas smygar mot Stortorget är ofta utsatta för nedskräpning i form av matrester, papper och fimpar mm. Här krävs ett tätare städintervall för att hålla ytorna rena. Interiör Vid underhållsåtgärder i rum som är högt klassade enligt den kulturhistoriska värdeklassificeringen i bilaga 1 ska traditionella material och metoder användas. I de fall då mer moderna, för byggnaden ej passande, material finns i dessa rum ska målsättningen vara att på sikt avlägsna dessa och ersätta dem med traditionella material. Riktlinjer för måleri i högt klassade rum I de interiörer som är högt klassade ska traditionella målerimaterial och metoder användas. Ytor med ursprunglig eller äldre ytbehandling ska rengöras och bättras snarare än målas om. I vissa fall bör ytorna konserveras. Slitage och patina har i många fall också ett kulturhistoriskt värde. I de fall då mer moderna, för byggnaden ej passande målningsmaterial finns i dessa rum ska målsättningen vara att på sikt ersätta dem med traditionella material. Tillvägagångssättet när det gäller metod och målerimaterial måste bedömas från fall till fall och där så krävs föregås av en färgundersökning utförd av målerikonsult. Invändiga snickerier är idag målade med olika färgtyper. Vid framtida underhåll bör samtliga snickerier målas med linoljefärg som penselstrykes. Fördelen med linoljefärgen är att den kan målas i tunnare skikt än modern vattenbaserad färg. Det är av stor vikt eftersom snickeriprofiler annars snabbt förlorar i skärpa. Det finns idag flera fabrikat av linoljefärg som inte innehåller organiska lösningsmedel. Förgyllda ytor Förgyllda ytor som finns på många dörrar och ornament på plan 5 ska rengöras mycket försiktigt, absolut inte torkas med trasa, då riskerar guldet att försvinna. Rengöring ska göras med en speciell mjuk gethårsborste som är märkt att användas till förgyllda ytor. 17(55)

18 Förgyllda ornament i Stora börssalen. Stengolv Acceptera hellre slitna stengolv än byt till nya. Man ska undvika att göra lagningar av stenen om det inte är absolut nödvändigt. Mindre gropar eller skador kan lagas med ett lagningsbruk bundet med epoxi som blandas i en kulör lika den sten som skall lagas. Enstaka stenar kan också bytas vid stora skador. Kalkstengolv ska behandlas omväxlande med stensåpa eller liknande rengöringsprodukt baserad på såpa eller tvål och våtrengöring med ett ph-neutralt allrengörings-medel. Detta för att det skyddande skiktet av såpa inte ska bli för tjockt. Vax får inte användas då porerna i stenen sätts igen. Granit ska endast skuras med ett ph-neutralt allrengöringsmedel. Gammalt kalkstensgolv på plan 6. Notera den i äldre tid målade kontrastmarkeringen. Parkettgolv och brädgolv Många parkettgolv och brädgolv i entresolvåningarna och i Sv. Akademiens lokaler är idag lackade. Vid framtida underhållsåtgärder bör slitna golv slipas, ekparkett behandlas med olja, alternativt bonvaxbehandling och furu/grangolv såpskuras alternativt vaxbehandlas. I kontorsrum är det viktigt att skydda trägolven vid själva arbetsplatsen med en skyddsmatta av plast eller liknande. Kontorsstolarnas hjul sliter annars hårt på golven. 18(55)

19 Brädgolvet i Stora börssalen är behandlat med en brunpigmenterad olja vilket gör att slitaget framträder tydligt som ljusa partier. En återgång till såpskurat utförande är önskvärd men det kräver en slipning av hela golvet. Gångmattor på de mest frekventa passagerna underlättar skötseln av golven. 6. Generellt värdefulla byggnadsdetaljer Välvda tak, dvs kryssvalv, stjärnvalv, tunnvalv m.m. Både putsade och oputsade Äldre trappa av kalksten och roslagskalksten, valv och smidda trappräcken Ursprungliga och äldre trappor inklusive vilplan med steg av kalksten och roslagssandsten Äldre golv av kalksten och roslagssandsten Äldre brädgolv Ursprungliga och äldre dörrar av 17- och 1800-talstyp. D.v.s. även kopior av originaldörrar. Till dörrar räknas även profilerade dörrfoder och smygar. Ursprungliga eller äldre fönster. Gäller både ytter- och innerbågar med beslag, profilerade smygpaneler, foder och fönsterbänkar. Merparten av byggnadens fönster faller under denna kategori. Kakelugn och ursprunglig äldre dörr med profilerade dörrfoder Ursprungliga och äldre profilerade golvlister Ursprungliga eller äldre profilerade taklister Ursprungliga äldre snickerier såsom paneler Kvarvarande kakelugnar Ursprungliga takstolskonstruktioner Naturstensmurar i källare och vind. Ursprungliga takstolar Rumssammanhang, ursprunglig planlösning Tak och väggmålningar Fast inredning såsom stuckaturer, smide, konsolbord, speglar och fast armatur. 7. Skydds- och varsamhetsbestämmelser Detaljplanens huvudsyfte är att möjliggöra ett bevarande av byggnadens kulturhistoriska värden och att utveckla dessa, både interiört och exteriört. Avsikten är att detaljplanen ska ge ett starkt och detaljerat skydd som bekräftar fastighetens kulturhistoriska bevarande. Detaljplanen syftar även till att möjligöra en bredare och hållbar användning av byggnaden som överensstämmer med dess kulturhistoriska värden. Verksamheten och tekniska system ska anpassas efter byggnadens förutsättningar. Vidare är detaljplanens syfte att byggnaden ska vårdas och underhållas så att det kulturhistoriska värdet inte minskar och möjliggöra en utveckling av det kulturhistoriska värdet. Planen syfte är även att bekräfta elnätstationen som ligger placerad underbyggd under Stortorget Q Användning anpassad till byggnadens kulturvärden Byggnaden är en 8:13 byggnad. 19(55)

20 Skyddsbestämmelser Hela byggnaden Skyddsbestämmelserna omfattar inte den östra innergårdens sentida överbyggnad/glasning, sentida tekniska installationer på tak och skyltar samt sentida glaspartier i mittdörren mot Stortorget. q1 q2 q3 q4 q5 q6 q7 q8 q9 Byggnaden är särskilt kulturhistoriskt värdefull. Byggnad får inte rivas. Byggnadens konstruktion får inte ändras särskilt med avseende på grundmurar, bärande tegelmurverk och välvda källare som kryssvalv, stjärnvalv, tunnvalv i hela byggnaden samt befintlig takkonstruktion. Byggnadens exteriör får inte ändras med särskilt avseende på byggnadens befintliga volym, fasadernas och takets utformning och gårdsrum. Fasadernas utformning med dekorativt inslag, fönster- och dörrsättning, de olika materialen i fasaden som natursten, tegel, puts, järn och bly ska bevaras samt ursprungliga byggnadselement såsom portar, fönsterluckor och fönster. Takens utformning med takbalustrad, urnor, klocktorn med förgyllda dekorer och dekorativa inslag ska bevaras. Taket ska vara skivtäckt med falsad kopparplåt med enkla ståndoch hakfalsar. Format och tjocklek likt befintlig. Ursprunglig planlösning får inte ändras. Ursprunglig planlösning redovisas i planbeskrivningen s Byggnadens ursprungliga interiörer får inte ändras med särskilt avseende på ursprunglig eller äldre fast inredning såsom golv, träpaneler, dörrar, paneltak, stucktak, kakelugnar, dörromfattningar av sten, dörröverstycken av puts, smidda trappräcken, fast armatur, speglar, förgyllda ornament samt övrig äldre fast inredning. Vägg- och takmålningar på väv och puts i rum 514 ska bevaras. Vävspända och målad fältindelning på väggarna i rum 515, samt målad fältindelning i rum 516, 517, 518 och 525 ska bevaras. Äldre sten- och brädgolv (i en del fall underliggande), putsade tak med lister, valv, kolonner, pilastrar, nisher, omfattningar av sandsten, dörrar och räcken av smide samt snickeriinredning såsom dörrar, fönster och paneler ska bevaras. Ursprungliga och äldre golv av kalksten och roslagssandsten ska bevaras (även underliggande golv). Murar och valv ska bibehållas ursprungligt putsade respektive oputsade. Vind ska bevaras oinredd. Tekniska installationer får ersättas och kompletteras som inte märkbart skadar, takstolar, yttertak, stomme. 20(55)

21 q10 Byggnadens interiör ska underhållas så att den inte förfaller. Ursprungliga byggnadsdelar ska så långt som möjligt lagas snarare än bytas. Ursprungliga byggnadsdelar som måste bytas ska i möjligaste mån återskapas med originalet som förlaga. Underhållsarbeten ska utföras med material och metoder anpassade till byggnadens kulturhistoriska värden. Varsamhetsbestämmelser k1 k2 Fasaderna ska vara kalkputsade och avfärgade med traditionell kalkfärg. Järnvitriol ska användas. Underhållsarbeten ska utföras med material och metoder anpassade till byggnadens kulturhistoriska värden. Rummets volym och luftighet ska beaktas. Reversibla åtgärder får vidtas som ej skadar ursprunglig stomme eller fast inredning. Utformningsbestämmelser f1 f2 Kommande eventuella tillgänglighetsanpassningar ska utföras på ett sådant sätt att det anpassas i gestaltning, material och kulör efter de kulturhistoriska värdena. Sentida glastak får rivas och gården får återställas till ursprungligt skick Administrativa bestämmelser a1 Bygglov krävs för underhållsarbeten av exteriör samt rum med bestämmelser q5-q9 samt k2 (se illustrationer). Tdp och PL 7800 för Gamla Stan ska upphävas i sin helhet inom planområdet. 21(55)

22 8. Bildexempel på värdefulla delar av exteriör och interiör Flygbild med Börshuset i centrum. Det kopparklädda taket. Tornet. Börshusets exteriör är i huvudsak intakt från byggnadstiden. De flesta fönster är ursprungliga. I fasaden finns olika material såsom natursten, tegel, puts, järn och bly. 22(55)

23 De snidade portarna mot Källargränd och Trångsund liksom de uppställda och dekorerade portarna mot Stortorget är välbevarade från uppförandetiden. Portarna mot Källargränd med sina snidade druvklasar markerar ingången till krogen Börskällaren vilken är borta sedan länge. Smidesluckor och galler i sandstensockeln. 23(55)

24 Ursprungligt kammarlås på entréport. Ytterport i mittrisaliten. Källarens oputsade tegelvalv och pelare av natursten. Golvbeläggning med plattor av roslagssandsten. 24(55)

25 De putsade och delvis kryssvälvda trapphusen med golv av roslagssandsten. Bevarade snickerier och smidda trappräcken. Putsade kryssvalv. 25(55)

26 Ursprunglig murad spiraltrappa med oputsat tegel. Trappans plansteg av kalksten. Handledare av järn med mässingsknoppar. Trapphall och trappa med vilplan, De putsade och delvis kryssvälvda trapphusen med golv av roslagssandsten. Bevarade snickerier och smidda trappräcken. 26(55)

27 Putsade och kryssvälvda rum med bevarad ursprunglig och äldre snickeriinredning. Putsade och kryssvälvda rum med bevarad ursprunglig och äldre snickeriinredning. 27(55)

28 F.d. uppropssalen, börshallen med sina två stora längsgående rum, välvda och försedda med kolonner och pilastrar. Äldre och ursprunglig fast inredning och inventarier. F.d. uppropssalen, börshallen med sina två stora längsgående rum, välvda och försedda med kolonner och pilastrar. Äldre och ursprunglig fast inredning och inventarier. 28(55)

29 Ursprunglig planlösning och fast inredning såsom snickeriinredning med paneler, dörr- samt fönstersnickerier med smide samt kakelugn. Putsade tak med lister. Ursprunglig planlösning och fast inredning såsom snickeriinredning med paneler, dörr- samt fönstersnickerier med smide. Alkov mot norr med korgbågig öppning och foder av talstyp. Putsade tak med lister. 29(55)

30 Ursprungliga fönster och fönster av ursprunglig typ på bottenvåningen. De putsade och delvis kryssvälvda trapphusen med golv av roslagssandsten. Bevarade snickerier och smidda trappräcken. 30(55)

31 Ursprunglig planlösning och fast inredning såsom snickeriinredning med helboaserade väggar, dörr- samt fönstersnickerier med smide. Putsade tak med lister. Ursprunglig planlösning och fast inredning såsom snickeriinredning med helboaserade väggar, dörr- samt fönstersnickerier med smide. Putsade tak med lister. 31(55)

32 Ursprunglig planlösning och fast inredning såsom snickeriinredning med helboaserade väggar, dörr- samt fönstersnickerier med smide. Putsade tak med lister Ursprunglig planlösning och fast inredning såsom snickeriinredning med bröstpaneler, dörrsamt fönstersnickerier med smide. Putsade tak med lister 32(55)

33 Den överglasade östra gårdens fasader. Ursprunglig volym och välvt tak. Dörröppningar i ursprungliga lägen med bevarade dörrar. Golv av kalksten 33(55)

34 Ursprunglig volym med avskurna rundade hörn, taklister, brädgolv, bröstpaneler och övrig snickeriinredning. De putsade och delvis välvda trapphallarna med golv av kalksten. Bevarade snickerier och smidda trappräcken. 34(55)

35 De putsade och delvis välvda trapphusen med golv av kalksten. Bevarade snickerier och smidda trappräcken. De putsade trapphusen med golv av kalksten och smidda trappräcken samt järndörr. 35(55)

36 Den västra ljusgården som fortfarande är öppen. Fasaderna med slätputs har släta fönsteromfattningar och avslutas uppåt av en profilerad taklist. Dekorationsmålade vävspända väggar och tak med hålkälslist. Ursprunglig och äldre snickeriinredning såsom bröstpanel samt fönster- och dörrsnickerier. 36(55)

37 Dekormålningar i tak och på väggar samt rund kakelugn från 1800-talets senare del. 37(55)

38 Välbevarad interiör med limfärgsmålade papperstapeter, samt snickeriinredning såsom bröstpanel, fönster och dörrsnickerier samt soffnisch med skåp. Rum med välbevarad snickeriinredning såsom helfransk bröstpanel, skåpvägg samt fönsteroch dörrsnickerier. 38(55)

39 Ursprunglig planlösning samt fast inredning såsom brädgolv med fris, putsat tak med hålkäl, snickeriinredning såsom fönster- och dörrsnickerier samt paneler. De putsade väggarnas målade fältindelning. Ursprunglig planlösning samt fast inredning såsom brädgolv med fris, putsat tak med hålkäl, snickeriinredning såsom fönster- och dörrsnickerier samt paneler. De putsade väggarnas målade fältindelning 39(55)

40 Ursprunglig planlösning samt ursprunglig och äldre fast inredning såsom putsat tak med hålkäl, snickeriinredning såsom fönster- och dörrsnickerier samt paneler, överstycken och speglar. De putsade väggarnas målade fältindelning. Ursprunglig planlösning samt fast inredning såsom putsat tak med hålkäl, snickeriinredning såsom fönster- och dörrsnickerier samt paneler. 40(55)

41 Ursprunglig planlösning samt fast inredning såsom putsat tak med hålkäl, snickeriinredning såsom fönster- och dörrsnickerier samt paneler och väggfasta speglar och konsolbord med marmorskiva. Ursprunglig planlösning samt fast inredning såsom putsat tak med förgyllningar på hålkäl, snickeriinredning såsom fönster- och dörrsnickerier samt väggarnas dekorerade och delvis förgyllda boaseringar och empirekakelugn med spegel. 41(55)

42 Ursprunglig planlösning samt fast inredning såsom putsat tak med förgyllningar på hålkäl, snickeriinredning såsom fönster- och dörrsnickerier samt väggarnas dekorerade och delvis förgyllda boaseringar och empirekakelugn med spegel. Ursprunglig planlösning samt fast inredning såsom putsat tak med hålkäl, snickeriinredning såsom fönster- och dörrsnickerier samt väggarnas dekorerade boaseringar och förgyllt konsolbord med marmorskiva och hög förgylld spegel av senempiretyp. 42(55)

43 Ursprunglig planlösning samt kalkstensgolv och fast inredning såsom putsat tak med målade fält och profilerade putslister. Snickeriinredning såsom fönster- och dörrsnickerier samt de putsade väggarnas målade fält och profilerade delvis förgyllda ramverk med fleuronger i hörnen. Väggarnas gipsmedaljonger. Ursprunglig planlösning samt kalkstensgolv och fast inredning såsom putsat tak med målade fält och profilerade putslister. Snickeriinredning såsom fönster- och dörrsnickerier samt de putsade väggarnas målade fält och profilerade delvis förgyllda ramverk med fleuronger i hörnen. Väggarnas gipsmedaljonger. 43(55)

44 Ursprunglig planlösning samt äldre lackat brädgolv med kalkstensfris och kalkstensplaner vid kakelugnarna. Fast inredning såsom putsat tak med hålkäl och kraftig taklist och förgyllda lister. Snickeriinredning såsom fönster- och dörrsnickerier samt helboaserade väggar med kannelerade och förgyllda pilastrar med marmorerade, släta baser. Fyra vita kakelugnar med speglar av empiretyp, konsoler med kandelabrar utmed väggarna. 44(55)

45 Ursprunglig planlösning samt äldre lackat brädgolv med kalkstensfris och kalkstensplaner vid kakelugnarna. Fast inredning såsom putsat tak med hålkäl och kraftig taklist och förgyllda lister. Snickeriinredning såsom fönster- och dörrsnickerier samt helboaserade väggar med kannelerade och förgyllda pilastrar med marmorerade, släta baser. Fyra vita kakelugnar med speglar av empiretyp, konsoler med kandelabrar utmed väggarna. 45(55)

46 Ursprunglig planlösning samt kalkstensgolv, fast inredning såsom konisk lanternin, snickeriinredning såsom dörrsnickerier samt väggfast, förgylld spegel med marmorerad sockel. Ljusschakt från en taklanternin. 46(55)

47 Kalkstensgolv samt fast inredning såsom snickeriinredning såsom fönster- och dörrsnickerier samt järndörr. Ursprunglig planlösning samt takfönster och inredning såsom dörr- och fönstersnickerier 47(55)

48 Kalkstensgolv samt fast inredning såsom snickeriinredning såsom fönster- och dörrsnickeri Kalkstenstrappa till vind. 48(55)

49 Oinredd och oisolerad vind med synlig takstolskonstruktion 49(55)

50 Fundament och trappa till klocktornet 50(55)

51 Oinredd och oisolerad vind med synlig takstolskonstruktion samt överbyggnad till lanternin. 51(55)

52 9 Planritningar visande stomdelarnas och innerväggarnas ålder 52(55)