Pappa vid ett akut kejsarsnitt

Transkript

1 Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap Vårdvetenskap Pappa vid ett akut kejsarsnitt En deskriptiv studie om pappors upplevelser av ett akut kejsarsnitt samt deras upplevelser av personalens bemötande i samband med detta Författare Freja Larsson Ida Persson Examensarbete i Vårdvetenskap 15 hp Sjuksköterskeprogrammet 180 hp VT 2010 Handledare Carina Ahlstedt Examinator Lena Gunningberg

2 SAMMANFATTNING Syftet med denna studie var att undersöka vilka upplevelser nyblivna pappor har av ett akut kejsarsnitt samt vilka upplevelser de har av vårdpersonalens bemötande i samband med det akuta kejsarsnittet. Studien är av deskriptiv design med kvalitativ ansats. Sju pappor intervjuades om sina upplevelser av ett akut kejsarsnitt samt sina upplevelser av vårdpersonalens bemötande i samband med detta. Intervjuerna spelades in och analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att pappor har många upplevelser kring ett akut kejsarsnitt. De upplever känslor som oro, rädsla och obehag men även lättnad, förväntan och glädje. Papporna upplevde genomgående ett bra bemötande från vårdpersonalen och betonade främst bra och tydlig information samt ett bra praktiskt omhändertagande. Slutsatsen av denna studie är att en ökad medvetenhet om pappors upplevelser i samband med ett akut kejsarsnitt kan bidra till att vårdpersonalen får en ökad förståelse för deras situation. Detta kan i sin tur leda till ett förbättrat omhändertagande och bemötande av dessa pappor. Nyckelord: Upplevelser, kejsarsnitt, pappor, bemötande

3 ABSTRACT The aim of this study was to investigate fathers experiences of an emergency cesarean section and their experiences of the nursing staff s treatment at the time of the emergency cesarean section. The study is of descriptive design with a qualitative approach. Seven fathers were interviewed about their experiences of an emergency cesarean section and their experiences of the nursing staff s treatment at the time of the procedure. The interviews were recorded and were analyzed with a qualitative content analysis. The result shows that fathers have a lot of experiences from an emergency cesarean section. They experience feelings like anxiety, fear, discomfort, but also relief, excitement and joy. The fathers experienced a good treatment from the nursing staff throughout the whole procedure and especially emphasized good and clear information and a good practical apprehend. The conclusion of this study is that an increased awareness of fathers experiences of an emergency cesarean section can contribute to a greater understanding for their situation among the nursing staff. This could lead to an improved apprehend and treatment of these fathers. Keywords: Experiences, cesarean section, fathers, treatment

4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING SIDA 1. INTRODUKTION KEJSARSNITTETS HISTORIA OCH FREKVENS UTFÖRANDE AV OCH INDIKATIONER FÖR KEJSARSNITT MAMMORS UPPLEVELSER AV KEJSARSNITT PAPPORS UPPLEVELSER AV FÖRLOSSNING PAPPORS UPPLEVELSER AV KEJSARSNITT BEMÖTANDE PROBLEMFORMULERING SYFTE FRÅGESTÄLLNINGAR METOD DESIGN KONTEXT URVAL DATAINSAMLINGSMETOD TILLVÄGAGÅNGSSÄTT ANALYS ETISKA ÖVERVÄGANDEN RESULTAT NYBLIVNA PAPPORS UPPLEVELSER AV ETT AKUT KEJSARSNITT Känslor Oro och rädsla Obehag och ovana Lättnad Känslor för mamman Förväntan, glädje och lycka Faktorer som påverkar upplevelsen Lugnt trots akut Att vara förberedd Personalen NYBLIVNA PAPPORS UPPLEVELSE AV VÅRDPERSONALENS BEMÖTANDE I SAMBAND MED DET AKUTA KEJSARSNITTET... 18

5 3.2.1 Information Vid beslutet Under kejsarsnittet Efter kejsarsnittet Praktiskt omhändertagande Uppmärksamhet och empati Personlighet och personkemi DISKUSSION RESULTATDISKUSSION Upplevelser Bemötande METODDISKUSSION Vidare forskning Klinisk betydelse SLUTSATS REFERENSER BILAGA BILAGA

6 1. INTRODUKTION 1.1 Kejsarsnittets historia och frekvens Långt bak i historien utfördes kejsarsnitt endast då modern avlidit. Det fanns en lag, lex caesarea, som förbjöd att avlidna havande kvinnor begravdes om barnet fortfarande fanns inuti livmodern. Enligt denna lag togs därför barnet ut innan kvinnan begravdes (Andolf, 2008). Det första beskrivna fallet i historien där både mamma och barn överlevde ett kejsarsnitt har rapporterats från Schweiz på 1500-talet (Todman, 2007). När anestesin sedan introducerades på 1800-talet började kejsarsnitt i större utsträckning utföras på levande kvinnor, dock dog många i samband med ingreppet. På den tiden utfördes kejsarsnitt endast för att rädda kvinnan. Utvecklingen inom obstetrik och medicin som till exempel bättre renlighet, introduktion av blodtransfusioner och antibiotika samt förbättrade metoder för anestesi ledde till att mortaliteten minskade i samband med kejsarsnitt. Dock var det inte förrän på 1960-talet som kejsarsnitt började utföras på barnets indikation. När CTG registreringen sedan kom på 1970-talet ökade frekvensen av kejsarsnitt betydligt då man med hjälp av denna teknik kunde följa barnets hälsa i mycket större utsträckning än tidigare (Andolf, 2008). Vid denna tidpunkt, på 1970-talet, låg frekvensen av kejsarsnitt på 10 % av alla födslar (Andolf, 2008). Sedan dess har antalet kejsarsnitt ökat i hela västvärlden. Mellan åren skedde en 60 procentig ökning av antalet kejsarsnitt i Sverige och år 2005 skedde 17 % av födslarna genom kejsarsnitt (Hildingsson, 2009). Den ökade prevalensen av kejsarsnitt har troligen många olika orsaker, till exempel att kvinnor idag är äldre när de får barn. Att kejsarsnitt idag är ett relativt säkert sätt att föda barn på har bidragit till att många kvinnor kräver att bli förlösta med kejsarsnitt trots att ingen medicinsk indikation finns. Andra faktorer till den ökande frekvensen av kejsarsnitt tros vara ökat BMI hos mödrarna, minskad rädsla för kirurgi samt en ökad prevalens av flerbörd (Andolf, 2008; Hildingsson, 2009). 1.2 Utförande av och indikationer för kejsarsnitt Kejsarsnitt är ett operativt ingrepp där barnet såväl som moderkakan tas ut genom 1

7 bukväggen. Kejsarsnitt delas in i tre grupper; planerade, akuta och urakuta kejsarsnitt. Ungefär hälften av alla kejsarsnitt i Sverige är planerade och andra hälften består av akuta samt urakuta kejsarsnitt. Ett planerat kejsarsnitt innebär att kejsarsnittet utförs innan kvinnans förlossningsarbete satt igång spontant. I vissa fall är kejsarsnittet planerat långt i förväg, medan det andra gånger bestäms så nära som någon dag innan. Indikationerna för ett planerat kejsarsnitt är till exempel trångt bäcken, placenta praevia, sätesändläge och flerbörd. Ibland utförs även planerade kejsarsnitt på psykosocial indikation så som tidigare svår förlossning samt annan orsak till förlossningsrädsla (Hildingsson, 2009). Till skillnad från ett planerat kejsarsnitt utförs ett akut kejsarsnitt efter att förlossningsarbetet startat. Ofta innebär ett akut kejsarsnitt att barnet ska vara ute inom en viss tid, allt ifrån en kvart till upp emot en timme. Värkrubbningar, hotande fosterasfyxi samt blödningar med placentaavlossning är de vanligaste orsakerna till ett akut kejsarsnitt. Den tredje gruppen av kejsarsnitt är de urakuta. I dessa fall vill man att barnet ska vara ute inom 10 minuter från det att beslut om kejsarsnitt tas. Fosterasfyxi och stora hastiga blödningar är ofta det som föranleder ett urakut kejsarsnitt (Hildingsson, 2009). 1.3 Mammors upplevelser av kejsarsnitt En svensk undersökning visar att kvinnor som är inställda på en vaginal förlossning men tvingas genomgå ett akut kejsarsnitt har en mer negativ förlossningsupplevelse än de som genomgår en vaginal förlossning eller ett planerat kejsarsnitt (Wiklund, Edman, Ryding & Andolf, 2007). När beslut tas om ett akut kejsarsnitt visar en annan studie att en känsla av lättnad även kan infinna sig hos mamman. Om mamman inte blivit förvarnad om ett möjligt kejsarsnitt kan dock beslutet istället kännas skrämmande. Under förlossningen redovisades i undersökningen känslor av rädsla, dels för att förlora barnet men även rädsla för att själv drabbas av komplikationer. När det stod klart att kejsarsnitt skulle utföras uppkom även rädsla inför själva operationen och anestesin. Efter kejsarsnittet kunde mamman uppleva en känsla av besvikelse över att inte få genomgå en vaginal förlossning. Känslor av sorg och ledsamhet kunde också uppstå (Ryding, Wijma & Wijma, 1998). Kvinnor som genomgått ett akut kejsarsnitt är en sårbar grupp och kan vara i behov av extra stöd efteråt. En negativ förlossningsupplevelse kan även påverka inställningen till en eventuell kommande ny 2

8 förlossning vilket kan leda till att dessa kvinnor i framtiden vill ha ett planerat kejsarsnitt för att undvika en traumatisk upplevelse (Wiklund et al., 2007). 1.4 Pappors upplevelser av förlossning Förr i tiden födde man barn i hemmet och det var då naturligt att ha sin familj runt omkring sig. I samband med att man flyttade förlossningarna till sjukhus på 1950-talet kom många kvinnor att känna sig lämnade och ensamma vid förlossningen. Inte förrän på 1970-talet började blivande pappor att få närvara vid förlossningen efter önskemål från båda de blivande föräldrarna (Nordström & Wiklund, 2008). Sedan dess har antalet pappor som deltar vid sin partners förlossning ökat kraftigt (Draper, 1997). Att vara pappa vid en förlossning innebär många olika känslor. Många pappor beskriver förlossningen som ett av de bästa ögonblicken i livet (Vehviläinen- Julkunen & Liukkonen, 1998). En studie visar dock att pappor upplever att personalen automatiskt behandlar dem som partner till den födande kvinnan medan de själva ser sig som en del av ett födande par (Chandler & Field, 1997). En svensk studie tar upp svårigheterna kring pappors roll vid en förlossning. Papporna i studien hade svårt att veta vad de kunde hjälpa mamman med för att vara ett så bra stöd som möjligt. Det är viktigt att personalen under förlossningen guidar pappan i hur han kan hjälpa sin partner men även att de understryker att hans roll i denna situation är viktig och att han är en del av det födande paret (Bäckström & Hertfelt Wahn, 2009). En upplevelse som redovisades bland pappor i en annan studie var att de inte ansåg sig tillräckligt informerade om vad som skedde. Detta ledde till att de kände sig utelämnade och vilsna, samt rädda över att inte veta vad som hände. Papporna kände även att de behövde hålla inne med sina egna känslor under förlossningen för att inte oroa partnern i onödan. När barnet kom ut ändrades pappans fokus som tidigare låg på mamman till att hamna på sitt nyfödda barn. Papporna överväldigades av positiva känslor så som glädje och lycka och de kände även en lättnad över att allting äntligen var över (Chandler & Field, 1997). 3

9 1.5 Pappors upplevelser av kejsarsnitt En svensk studie om blivande pappor har visat att de i stor utsträckning föredrar en vaginal förlossning framför ett kejsarsnitt. Hela 89 % av de pappor som deltog i studien föredrog en vaginal förlossning (Johansson, Rådestad, Rubertsson, Karlström & Hildingsson, 2010). Att behöva genomgå ett akut kejsarsnitt kan upplevas som en kris för många kvinnor. En japansk studie visar dock att även pappor kan uppleva samma kris och vara under stor stress när deras partner tvingas genomgå ett akut kejsarsnitt. Studien visar att papporna hade komplexa känslor när det bestämdes att förlossningen skulle avslutas med ett akut kejsarsnitt. Samtidigt som de förstod anledningen till att detta beslut togs, kände de en oro för både mammans men även barnets hälsa. Trots detta försökte papporna att hålla sina känslor åt sidan och uppträda lugnt för att inte oroa sin partner (Yokote, 2007). I likhet med detta resultat kom Chan och Paterson-Brown (2002) i sin studie fram till att pappor upplever mer oro under ett kejsarsnitt än under en vaginal förlossning och ett kejsarsnitt upplevs som mer traumatiskt. En annan studie betonar pappors känslor av utanförskap vid ett akut kejsarsnitt. Dessa känslor var mer framträdande under ett akut kejsarsnitt än under en normal förlossning. Papporna redovisade i denna studie känslor av osäkerhet inför vad de hade tillåtelse att göra samt vilken roll de skulle ha under kejsarsnittet. Det utanförskap de upplevde ledde även till att de inte visste vad som hände med deras partner samt om mamma och barn mådde bra (Deave & Johnson, 2008). Enligt Yokote (2007) var reaktionen hos papporna på kejsarsnittet delvis beroende på anledningen till detsamma. Om kejsarsnittet berodde på ett utdraget förlossningsförlopp uppgav papporna att de själva såg att kejsarsnitt var det bästa alternativet, dels på grund av egen trötthet men främst beroende på mammans utmattning samt utebliven progress av förlossningen. I de fall där kejsarsnittet istället berodde på en påverkan på barnet litade papporna fullt ut på läkarna och insåg, utifrån dennes agerande, att kejsarsnitt var den enda utvägen. Dessa pappor påvisade mer rädsla och stress under operationen än föregående grupp. En annan upplevelse hos papporna var själva upplevelsen av operationen. Papporna uttryckte 4

10 förvåning över hur många personer som närvarade på operationssalen under kejsarsnittet. Detta ledde till en oro hos papporna över att allt inte stod rätt till (Deave & Johnson, 2008). När kejsarsnittet sedan var genomfört och papporna fick se barnet med egna ögon upplevde de en känsla av lättnad över att barnet mådde bra (Yokote, 2007). 1.6 Bemötande Bemötande är en naturlig del i alla möten i vardagen och ett gott bemötande kommer ofta naturligt genom vår inbyggda känsla för andra människor. Inom sjukvården är bemötande ett centralt begrepp. Här krävs en fördjupad kunskap och ett professionellt förhållningssätt för att kunna ge ett bra bemötande. Svårigheten i dessa situationer ligger i att det finns en obalans mellan vårdgivare och vårdtagare när det gäller kunskap och inflytande. Vårdtagaren befinner sig i en utsatt och sårbar position, vilket ställer högre krav på det bemötande som ges (Andersson, 2003). Begreppet bemötande är ett svårdefinierat begrepp som innefattar många olika delar. Information, respekt, engagemang och värme är några av de byggstenar som ryms i bemötandet. Bemötande kan även beskrivas som hur vi ser på andra människor samt på vilket sätt vi utför vissa handlingar inom vården. Det innefattar allt från vad som sägs till hur man säger något samt även kroppsspråket. Studier har visat att artighet, hjälpsamhet och vänlighet är viktiga faktorer för ett gott bemötande (Fossum, 2007). I kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska finner man att sjuksköterskan ska kunna kommunicera med såväl patient som dess anhöriga på ett sätt som innefattar respekt, lyhördhet och empati. Sjuksköterskan ska även ha förmåga att informera både patient och anhöriga och anpassa informationen till den aktuella situationen. Det är även viktigt att kunna försäkra sig om att given information har uppfattats på rätt sätt. Kompetensbeskrivningen belyser även vikten av att kunna stötta och vägleda patient och anhöriga för att öka deras delaktighet i vården (Socialstyrelsen, 2005). 1.7 Problemformulering Vid ett akut kejsarsnitt ligger mycket fokus på mamman och barnet. Tidigare studier har visat att pappor i dessa situationer kan uppleva ett utanförskap samt komplexa känslor (Deave & 5

11 Johnson, 2008; Yokote, 2007). Genom att ytterligare undersöka vilka upplevelser pappor har vid ett akut kejsarsnitt samt hur de upplever att personalen bemöter dem, gör att vi kan öka förståelsen för vad dessa pappor går igenom. Detta kan bidra till ett bättre omhändertagande av dessa pappor när de är med om ett akut kejsarsnitt. 1.8 Syfte Syftet med denna studie är att undersöka vilka upplevelser nyblivna pappor har av ett akut kejsarsnitt samt vilka upplevelser de har av vårdpersonalens bemötande i samband med det akuta kejsarsnittet. 1.9 Frågeställningar Vilka upplevelser har nyblivna pappor av ett akut kejsarsnitt? Vilka upplevelser har nyblivna pappor av vårdpersonalens bemötande i samband med det akuta kejsarsnittet? 2. METOD 2.1 Design Studien är av deskriptiv design med en kvalitativ ansats (Polit & Beck, 2008). 2.2 Kontext Vid Akademiska sjukhuset föddes 4007 stycken barn under år Utav dessa föddes 18 % genom kejsarsnitt. Antalet akuta kejsarsnitt uppgick till ungefär hälften av alla kejsarsnitt som utfördes under året, vilket innebär att cirka 377 barn föddes med akut kejsarsnitt under år 2009 (Lokal förlossningsstatistik, 2009). Tillvägagångssättet vid ett akut kejsarsnitt på Akademiska sjukhuset, när det gäller pappan, är enligt följande. Då ett beslut om akut kejsarsnitt tas informeras pappan först om att de 6

12 kommer förflyttas till operationsavdelningen. Han ombeds samla ihop sina och mammans tillhörigheter som sedan låses in på förlossningsavdelningen. Därefter blir pappan visad till operationsavdelningen där han får information om var han kan byta om. Om mamman är vaken får pappan vara med inne på operationssalen under kejsarsnittet. När barnet är ute får pappan följa med till ett närbeläget rum där barnet undersöks. När barnet är undersökt tar pappan med sig det in på operationssalen för att träffa mamman. Medan personalen sedan slutför operationen av mamman blir pappan och barnet, i komplikationsfria fall, följda till BB eller förlossningen i väntan på att mamman kommer från uppvakningsavdelningen. (Personlig kommunikation, undersköterska, Förlossningen, Akademiska sjukhuset, 23 april 2010). På förlossningsavdelningen på Akademiska sjukhuset finns inga skrivna riktlinjer för omhändertagande av pappan i samband med ett akut kejsarsnitt. Däremot finns en oskriven rutin att någon i personalgruppen, ofta en undersköterska, har ansvar för pappan vid ett akut kejsarsnitt. Detta faller sig naturligt då barnmorskan och läkaren har det medicinska ansvaret och på så sätt måste koncentrera sig på mamman. Ansvaret för pappan innebär att man ser till att pappan kommer upp till operation. Väl uppe på operationsavdelningen innefattar det även att se till att pappan mår bra samt att informera om vad som händer (Personlig kommunikation, undersköterska, Förlossningen, Akademiska sjukhuset, 9 mars 2010). 2.3 Urval Urvalet som gjordes till denna studie var av typen bekvämlighetsurval vilket innebär att man använder sig av de personer som är tillgängliga under datainsamlingsperioden (Polit & Beck, 2008). Inklusionskriterierna för att medverka i studien var att deltagarna skulle vara nyblivna pappor som fanns på BB under datainsamlingsperioden i mars De skulle ha varit med då en förlossning påbörjats vaginalt men avslutats med ett akut kejsarsnitt. Det skulle vara det första kejsarsnittet pappan närvarat vid. Det förlösta barnet skulle vara välmående och fullgånget, det vill säga, inte ha några uppenbara sjukdomar eller missbildningar samt ha fötts efter 37 fulla graviditetsveckor. Mamman till barnet skulle ha haft ett normalt postoperativt förlopp, utan större komplikationer. För att kunna deltaga i studien skulle pappan vara svensktalande eftersom det är en förutsättning för att kunna genomföra intervjun. De övriga 7

13 inklusionskriterierna valdes för att minska risken att utomliggande faktorer skulle kunna påverka upplevelsen av det akuta kejsarsnittet. Målet var att intervjua 10 stycken pappor. 2.4 Datainsamlingsmetod Den datainsamlingsmetod som användes i studien var semistrukturerade intervjuer vilket innebär att man förbereder en frågeguide med frågor eller ämnen som man vill beröra under intervjun. Frågeguiden kan även innehålla förslag på följdfrågor som utifrån deltagarens svar kan varieras. Målet med en semistrukturerad intervju är att ge deltagaren möjlighet att ge detaljrik och utförlig information om det aktuella ämnet (Polit & Beck, 2008). Intervjuer valdes eftersom det är en metod som lämpar sig för att undersöka upplevelser. Anledningen till valet av semistrukturerade intervjuer var att möjligheten till följdfrågor gjorde det möjligt att gå på djupet och fånga upp så mycket upplevelser som möjligt. Intervjuerna utfördes med hjälp av en frågeguide (bilaga 1). Denna utformades för att uppfylla syftet med studien. Frågeguiden innehöll fyra stycken huvudfrågor samt exempel på möjliga följdfrågor. Genom den första frågan fick deltagarna beskriva förlossningsförloppet i sin helhet. Denna fråga gav deltagarna en möjlighet att komma igång och prata, samt ge författarna en bild av bakgrunden till kejsarsnittet. Andra frågan berörde pappornas känslor runt beslutet om kejsarsnitt. Tredje frågan tog upp deltagarnas upplevelser kring själva kejsarsnittet. I den sista frågan fick deltagarna svara på hur de upplevde att personalen bemötte dem i samband med kejsarsnittet. Utifrån deltagarnas svar på huvudfrågorna utformades följdfrågor för att få deltagarna att utveckla sina svar och på så sätt få fram mer information. För att undersöka hur frågorna fungerade under en intervju gjordes en pilotintervju med en pappa som ett år tidigare varit med om ett akut kejsarsnitt innan studiens start. I samband med detta lades passande följdfrågor till i frågeguiden. Då de två första intervjuerna blev kortare än beräknat redigerades följdfrågorna i frågeguiden ytterligare under studiens gång i syfte att få deltagarna att utveckla sina svar ytterligare. 8

14 2.5 Tillvägagångssätt I december 2009 togs kontakt med avdelningschefen för BB på Akademiska sjukhuset för att få ett godkännande för att kunna genomföra studien. Avdelningschefen tog i sin tur kontakt med verksamhetschefen för kvinnokliniken för att även få ett godkännande från en högre instans. Båda cheferna godkände genomförandet av studien. I februari 2010 vid studiens start kontaktades koordinatorn på BB för att etablera en kontakt inför studien. Under datainsamlingsperioden hölls regelbunden kontakt med koordinatorn för att få information om lämpliga informanter till studien. De pappor som uppfyllde inklusionskriterierna erhöll ett informationsbrev (bilaga 2) samt muntlig information om studien av författarna. Papporna fick tid att läsa igenom informationsbrevet samt fundera över ett eventuellt deltagande. Författarna återkom en stund senare för att höra om intresse för deltagande fanns. Alla pappor som tillfrågades valde att deltaga. Papporna fick själva avgöra tidpunkt för intervjun. I samtliga fall skedde intervjun samma dag som de tillfrågades. Alla pappor utom en intervjuades i ett enskilt rum på avdelningen. Den av papporna som inte intervjuades i ett enskilt rum, intervjuades istället efter eget önskemål inne på det egna vårdrummet efter som han för tillfället var ensam med sitt barn. Intervjutillfället började med att en del av informationen från informationsbrevet repeterades för informanten. Information gavs även om inspelning av intervjun och syftet med detta. Intervjuerna genomfördes sedan med hjälp av frågeguiden. Intervjuerna varade mellan 6 och 22 minuter med ett snitt på 12 minuter. Sammanlagt sju pappor intervjuades. Samtliga pappor intervjuades två till tre dagar efter kejsarsnittet. För att lättare kunna återge innehållet i intervjuerna spelades alla intervjuer in med hjälp av en bandspelare. En Mp3-spelare med ljudupptagning användes även som säkerhet. Direkt efter intervjuerna transkriberades materialet av båda författarna tillsammans, detta för att båda författarna skulle få en uppfattning om materialet samt för att återge en så korrekt bild av materialet som möjligt. 2.6 Analys Inför analysen lästes hela det transkriberade materialet igenom av båda författarna för att få 9

15 en helhetsbild. För att analysera innehållet användes en kvalitativ innehållsanalys vilket innebär att tyngdpunkten i analysen ligger på skillnader och likheter inom de olika kategorier materialet delas upp i (Graneheim & Lundman, 2004). Det första steget i analysen var att urskilja meningsbärande enheter ur det transkriberade materialet, vilket innebär att centrala bitar som motsvarade studiens syfte valdes ut. Dessa enheter placerades i en tabell för att lättare kunna arbeta med materialet. Nästa steg i analysen var att kondensera de meningsbärande enheterna. Detta går ut på att förkorta enheterna utan att förlora dess kärnbudskap. Vidare kodades enheterna utifrån dess innehåll för att sedan placeras i subkategorier och till sist i huvudkategorier (figur 1). Utifrån den frågeställning kategorierna tillhörde fick de meningsbärande enheterna en specifik färg. För att underlätta skrivandet av resultatet klipptes tabellen isär och de olika enheterna delades upp i respektive subkategori och kategori. Utifrån detta kunde resultatet struktureras upp på ett enkelt sätt. Meningsbärande enhet Kondenserad menings- Kod och sen hörde man skriket, då var bara allt borta, då var det ingen oro eller någonting, då var det bara lycka bärande enhet Sen hörde man skriket, då var all oro borta, det var bara lycka. Förbytta känslor Subkategori Huvudkategori Förväntan, glädje och lycka. Känslor. Figur 1. Exempel ur analysförfarandet. 10

16 2.7 Etiska övervägande För att få genomföra en studie krävs att deltagarna ger ett informerat samtycke innan studien inleds. Informationen bör vara både skriftlig och muntlig samt på ett språk som deltagarna förväntas förstå. Deltagandet ska vara frivilligt och deltagaren ska när som helst kunna avbryta sin medverkan i studien (CODEX, 2010). Utifrån dessa etiska bestämmelser har vi genomfört studien. Alla deltagare samtyckte muntligt till medverkan efter att ha mottagit information om studien. Alla deltagare fick skriftlig information om studien i form av ett informationsbrev som innehöll information dels om studiens syfte men även om konfidentialitet, frivillighet samt rätten att när som helst avbryta deltagandet. Det gavs även muntlig information, dels i samband med att informationsbrevet delades ut samt i samband med utförandet av intervjun. För att uppnå konfidentialitet raderades ljudinspelningarna efter att materialet transkriberats och inga uppgifter som kan härledas till en enskild deltagare finns i det publicerade resultatet. Endast författarna hade tillgång till materialet under arbetets gång. Allt material har enbart använts för det ändamål som syftet anger och kommer efter studiens avslutande att förstöras. Enligt CODEX (2010) krävs ingen prövning av etisk nämnd när det gäller forskning på högskolenivå. I denna studie har däremot godkännande för att få genomföra studien inhämtats ifrån verksamhetschefen för kvinnokliniken, Bo Sultan och avdelningschefen för BB, Ann-Kristin Persson. 11

17 3. RESULTAT Resultatet som framkom under intervjuerna delades upp i olika huvudkategorier och subkategorier inom de två frågeställningarna. Detta visas i tabellen nedan (figur 2). Oro och rädsla Obehag och ovana Nyblivna pappors upplevelser av ett akut kejsarsnitt Nyblivna pappors upplevelser av vårdpersonalens bemötande i samband med det akuta kejsarsnittet Känslor Faktorer som påverkar upplevelsen Information Praktiskt omhändertagande Uppmärksamhet och empati Lättnad Känslor för mamman Förväntan, glädje och lycka Lugnt trots akut Att vara förberedd Personalen Vid beslutet Under kejsarsnittet Efter kejsarsnittet Personlighet och personkemi Figur 2. Översikt över kategorier i resultatet 3.1 Nyblivna pappors upplevelser av ett akut kejsarsnitt Känslor Några av de upplevelser papporna redovisade i intervjuerna berörde olika känslor som uppkom i samband med det akuta kejsarsnittet. Känslorna delades in i fem underkategorier. Dessa är följande; oro och rädsla; obehag och ovana; lättnad; känslor för mamman; 12

18 förväntan, glädje och lycka Oro och rädsla Några av de känslor som framkom under intervjuerna med papporna var oro och rädsla. Orsakerna till dessa känslor kunde variera. Papporna kände oro och rädsla över att det handlade om en operation och att en operation i sig är förenad med risker. De var även oroliga eftersom de inte riktigt visste vad de gav sig in på och inte hade varit med om detta förut. Papporna upplevde att ett kejsarsnitt är en förhållandevis kontrollerad och säker operation och de kände inte att det förelåg några uppenbara risker. Trots detta bidrog det akuta kejsarsnittet med känslor av oro och rädsla för att något oförutsett skulle hända eller att något skulle gå fel med mamman eller barnet. [ ]ifall det skulle hända någonting, dels med [mammans namn] och sen även med barnet men nu är det ju väldig en förhållandevis kontrollerad operation men ändå det kan ju hända något oförutsett. När barnet kommit ut kunde en ny oro uppkomma hos papporna i de fall barnet uppvisade tecken på att inte må bra. Papporna upplevde även en oro för sina egna reaktioner under operationen. De kunde vara oroliga för att svimma eller börja må dåligt Obehag och ovana En annan känsla som framkom under intervjuerna var ett obehag under kejsarsnittet. Denna känsla av obehag kunde finnas under hela operationen eller endast under vissa moment. Papporna kunde känna obehag av att se vad som gjordes under kejsarsnittet och undvek därför att titta på själva operationen. En pappa uppgav att han hade svårt för blod och uttryckte därför ett extra obehag under operationen. En annan pappa tyckte att situationen kring när mamman skulle få ryggbedövning kändes speciellt obehaglig. Jag ville inte titta på, alltså jag ville inte titta vad de gjorde för det kändes rätt obehagligt. Papporna upplevde även att de kände sig ovana i operationsmiljön och den nya situation de befann sig i. De kände sig inte riktigt bekväma och de kände att de inte visste vad de fick eller kunde göra inne på operationssalen. 13

19 [...]men det är ju inte så lätt, man visste inte riktigt vad man, man känner sig inte så bekväm i den där salen. En pappa kände sig även lite ovan kring att pappan vid ett akut kejsarsnitt får ett större ansvar för omhändertagandet av barnet i efterskedet då mamman inte är tillgänglig för barnet den första tiden Lättnad Lättnad var en genomgående känsla i samband med kejsarsnittet. Papporna kände bland annat lättnad i situationen då beslutet om kejsarsnitt togs. Orsaken till att papporna kände lättnad var ofta att förlossningen hade pågått länge och att inget hade hänt. I denna situation upplevde papporna att det var skönt att få ett slut på det hela och att det inte spelade någon roll om det blev ett kejsarsnitt eller en vaginal förlossning. Det var nog faktiskt en lättnad, skulle jag vilja påstå, när man hade hållit igång så länge som vi hade gjort. En annan anledning till att papporna kände lättnad när beslutet om kejsarsnitt togs var att de kunde se att mammorna hade väldigt ont, var väldigt trötta och saknade energi. Kejsarsnittet upplevdes då som en lättnad eftersom mammorna slapp den smärta en fortsatt förlossning skulle innebära. Ytterligare en orsak till att papporna upplevde lättnad var att de såg kejsarsnitt som det enda alternativet just då. De upplevde även att en förlossning kunde kännas som ett mer obehagligt alternativ än ett kejsarsnitt och att de kände sig osäkra på hur en eventuell förlossning skulle gå. En annan situation där lättnad var en genomgående känsla hos papporna var då barnet kommit ut. Papporna upplevde att det första skriket förde med sig en lättnad, eftersom de då insåg att det var över samtidigt som detta indikerade att barnet mådde bra. I och med detta släppte också en del spänning och oro som de tidigare känt och en känsla av att de äntligen kunde andas ut infann sig. Jag var ju naturligtvis jättelättad och glad och direkt när det började skrika så var det väldigt skönt, och det släppte en del, då var det jättemysigt. 14

20 Känslor för mamman Papporna tog även upp känslor kring mamman i samband med kejsarsnittet. Under operationen försökte papporna stötta och hjälpa mamman på olika sätt. En pappa såg det som sin uppgift att medverka i att uppmärksamma om mamman visade tecken på att inte må bra och i sådana fall uppmärksamma personalen på detta. Jag försökte ju se till så att [mammans namn] mådde bra, om hon nu signalera att någonting inte var bra så måste ju jag signalera det vidare om de inte upptäckte det själva. En annan pappa kände att han ville skydda mamman från att känna sig mer utelämnad än nödvändigt genom att hjälpa henne på med operationsskjortan när denna ramlat ner. Kring mamman fanns även tankar om besvikelse över kejsarsnitt. Papporna kände besvikelse för mammans skull då det skulle bli ett kejsarsnitt eftersom många av mammorna gärna ville ha en vaginal förlossning. Papporna kunde även känna att de förberedelser de gjort ihop med mamman inför förlossningen kändes litegrann förgäves när beslutet om kejsarsnitt togs. Samtidigt kunde papporna känna sig nöjda med mammans och sin egen insats och att de hade gjort allt de kunnat för att få en vaginal förlossning. Upplevelserna är väl egentligen, det har gått, vi har gjort precis allt som vi kan göra men sen så räckte inte det utan det blev snitt. Något som även framkom under intervjuerna var att papporna kände att de under operationen levde sig in i mammans situation och de upplevelser hon hade. [ ]det kändes verkligen, man levde sig in i det ganska bra, så det kändes som om de skulle injicera mig också Förväntan, glädje och lycka Papporna kände sig spända av förväntan inför barnets ankomst. De uppgav att det skulle bli spännande att få träffa barnet som de hade längtat efter. Jag var ju jätte, dels spänd på att se, liksom möta det där lilla barnet som hade varit där inne, som inte vill komma ut, men sen, dels det, det var ju liksom förhoppningar. 15

21 När barnet kom ut upplevde papporna stora känslor. Lycka och glädje var de centrala känslorna i denna situation. En pappa beskrev känslan när barnet kom ut som ett lyckorus. De kände glädje över att ha blivit pappa och att allt var klart och de hade fått sitt barn. Stunden då pappan och mamman tillsammans fick träffa sitt barn för första gången upplevdes som härlig och lycklig. Ja, det var ju ett lyckorus, då visste jag inte alls vad jag höll på med, kunde inte ens sköta kameran själv, så det var jättehärligt. [ ]en enorm glädje, såklart, det var fantastiskt Faktorer som påverkar upplevelsen Något som framkom under intervjuerna var olika faktorer som påverkar upplevelsen av det akuta kejsarsnittet. Dessa faktorer kommer att redovisas i följande tre underkategorier; lugnt trots akut; att vara förberedd; personalen Lugnt trots akut Papporna uttryckte under intervjuerna att trots benämningen akut kejsarsnitt upplevde vissa av dem att det aldrig kändes riktigt akut. De tyckte att förloppet fram till kejsarsnittet gick lugnt till och de upplevde inte att det var någon fara med mamma eller barn, trots benämningen akut. Detta upplevde papporna som positivt då de ansåg att ett stressat förlopp kunde ha upplevts som mer traumatiskt. Men det var lugnt, för det var liksom ingen brådska med det så, eftersom värkarna hade lugnat ned sig och barnet mådde bra så kunde vi ju lugnt gå upp dit och det var ju skönt att det inte blev någon panik, rush, vilket kanske kan vara lite traumatiskt. Det fanns också de som, trots att de blivit försäkrade om att det var lugnt, upplevde att allt gick väldigt fort och detta bidrog till en ökad nervositet hos dem Att vara förberedd Något som framkom under intervjuerna var att vissa av papporna kände sig oförberedda på 16

22 ett kejsarsnitt. De uppgav att födseln av deras barn inte blev som de hade föreställt sig och att de inte hade räknat med en operation. I och med detta upplevde papporna att beslutet kunde kännas som en chock. Ja, det blev ju, det blev ju inte riktigt som vi planera, eller som vi hade tänkt, så det blev lite av en chock. I de fall där man tidigt under förlossningen sett tecken på att det kunde bli aktuellt med ett kejsarsnitt samt att möjligheten hade diskuterats, kände papporna sig dock mer förberedda på tanken om kejsarsnitt och mer delaktiga i beslutet. Vi hade ju diskuterat det innan så jag var ju ganska förberedd på möjligheten då Personalen Papporna hade mycket tankar kring personalen som var med under snittet. Personalen upplevdes som fokuserade och professionella och papporna upplevde att de hade kunskap om det de gjorde vilket ingav trygghet. Det kändes som att de var väldigt professionella under snittet, de som var där de hade koll. De upplevde även att alla hade specifika uppgifter och att arbetet inne på operationssalen flöt på bra. En pappa upplevde det dock som lite rörigt under iordningställandet inför operationen. Det var ju rörigt i början, medan de höll på att ställa i ordning allting, men sen så när det väl var dags då, var det ju väldigt ja, fokuserat och kunnigt. Papporna tänkte även på att det var mycket folk inne på operationssalen. Detta upplevdes som positivt eftersom de kände sig väl omhändertagna men det förstärkte också känslan av allvar samt påminde dem om ingreppets innebörd. Papporna upplevde att det var tillräckligt med personal på operationssalen och de upplevde ingen stress bland personalen. De kände att de tog sig tid och agerade lugnt och avslappnat. En pappa blev positivt överraskad över att en i personalen hade tid att fotografera under kejsarsnittet. Papporna upplevde personalen som en sammansvetsad grupp och kände att det var bra att komma in i en lugn atmosfär när de själva kände sig lite nervösa. 17

23 Jag tycker den [läs: atmosfären] var ganska avslappnad och så, alla som jobbar där verkar vara ganska bra kompisar med varandra, så att det var ganska avslappnat. Papporna betonade även vikten av att personalen uppträder så professionellt som möjligt då de som patient och anhörig befinner sig i en utsatt situation. En pappa upplevde det som obehagligt när personalen inte riktigt kom överens. 3.2 Nyblivna pappors upplevelser av vårdpersonalens bemötande i samband med det akuta kejsarsnittet Information En stor del av pappornas tankar om bemötandet kretsade kring information, hur och till vem informationen ges. Pappornas tankar kring information kommer att redovisas under dessa tre underkategorier; Vid beslutet; under kejsarsnittet; efter kejsarsnittet Vid beslutet Papporna upplevde att de fick bra information då beslutet om kejsarsnitt togs. De upplevde att personalen informerade om allt som skulle hända och hur kejsarsnittet skulle gå till. De upplevde även att personalen gav svar på alla de frågor de hade. En pappa såg det som positivt att läkaren var rak och tydlig när denne informerade om det beslut som tagits. Just när det gäller snittet där, det var bra, det var bra bemötande, hon var rak och informativ och förklarade hur gången skulle bli nu, så att där tycker jag var jättebra med information. Det fanns även en upplevelse av att personalen mestadels vände sig till mamman i den här situationen och pappan kände då att han först inte förstod vad som hade bestämts. Han kände dock att detta var naturligt då ett kejsarsnitt mestadels berör mamman. [ ]just det tillfället var det faktiskt så att då vände de sig just till, i den stunden vände de sig mest till [mammans namn] kan man säga, först så uppfattade jag inte riktigt vad, det tog faktiskt en stund innan jag förstod att det var bestämt[ ] 18

24 Under kejsarsnittet Under snittet upplevde papporna att informationen fungerade bra. De tyckte att de fick ordentligt med information vid rätt tidpunkt och att personalen berättade hur saker och ting skulle gå till på ett tydligt sätt. Så det var väldigt mycket information, informationen var väldigt tydlig. Något som kom upp som positivt under intervjuerna var att personalen på operation upplevdes som lyhörda för hur mamman och pappan ville ha information under kejsarsnittet, exempelvis hur mycket information de ville ha och om de önskade kontinuerlig information. Meningarna gick isär hos papporna angående vem informationen var riktad emot under operationen. Vissa upplevde att det var mamman som fick information och att pappan endast satt bredvid medan en annan ansåg att personalen informerade honom lika mycket som mamman. Jo, men de förklarade ju lika mycket för mig som de förklarade för henne när hon låg där och sen ifall jag inte hörde, gick de igenom samma sak med mig och så, så jag tycker, de informerade väldigt bra Efter kejsarsnittet Efter kejsarsnittet, när papporna var ensamma med barnet och väntade på att mamman skulle komma från uppvakningsavdelningen upplevde några av dem att de fick knapphändig information om hur mamman mådde samt när hon skulle komma tillbaka. Papporna upplevde att personalen inte informerade dem tillräckligt och de kände sig osäkra över personalens sätt att försäkra dem om att allt var som det skulle. Detta ledde till en stor oro hos papporna att något skulle ha gått fel med mamman under den sista delen av operationen. [ ]sen så låg jag ju här och väntade, just under väntan, då var det lite knapphändig information eller vad man ska säga // alltså om man inte vet så blir man ju orolig. 19

25 3.2.2 Praktiskt omhändertagande Papporna kände sig väl omhändertagna i samband med kejsarsnittet. De upplevde att de blev stöttade både då beslutet om kejsarsnitt togs och de skulle ta sig från förlossningsavdelningen till operationsavdelningen samt under kejsarsnittet. De upplevde att de fick hjälp med att plocka ihop personliga tillhörigheter, att de blev visade vart de skulle gå och vart de skulle byta om inför operationen. Folk var väldigt tillmötesgående och sådant, visade var man skulle vara, var jag skulle byta om och så, så det var väldigt ordnat kändes det som. Vissa av papporna upplevde att de hade ett stort stöd från en person i personalgruppen som guidade dem hela vägen till operation. Jo, det var bra, undersköterskan hjälpte, eller ja, i stort sett vägledde mig vad jag skulle göra, plocka ihop mina grejer och ställa dem där, följa med mig upp och byta om, så det var som att ha en egen liten ledsagare. Väl inne på operationssalen upplevde papporna även där att bemötandet och omhändertagandet var bra. De upplevde det som positivt att de blev visade var de skulle sitta samt att personalen uppmärksammade dem och exempelvis gav dem något att dricka. Det framkom även under intervjuerna att papporna upplevde att det fanns en person i personalen som tog hand om och med jämna mellanrum försäkrade sig om att de mådde bra. Jag hade en sköterska som tog hand om mig och kolla att jag mådde bra, och höra att jag mådde bra Uppmärksamhet och empati Under operationen kände papporna att personalen fokuserade på dem samt gav dem total uppmärksamhet. Papporna upplevde att personalen var mycket lyhörda för deras behov. De upplevde att de knappt behövde säga till personalen förrän dessa uppmärksammat behovet som fanns. De var lyhörda nästan till den grad att man inte behövde ens säga vad man tänkte utan de snappade upp det i alla fall. Jätteduktiga. 20

26 Något som belystes under intervjuerna var även att personalen visade stor empati. Papporna upplevde att personalen hade stor förståelse för den jobbiga situation de befann sig i och även agerade tröstande då det behövdes. Papporna upplevde även att personalen gladdes med dem och visade glädje när allt gick bra Personlighet och personkemi Personligheten hos den enskilda personalen samt hur personkemin mellan föräldrarna och personalen fungerade var något som papporna ansåg hade betydelse för upplevelsen av bemötandet. En pappa uttryckte dock att personkemin inte var den bästa mellan honom och en i personalgruppen men han uttryckte även att dennes egenskaper kunde passa någon annan. [...]hon har väl ett sätt som kanske är bra för vissa men det var kanske ingenting som klickade för mig och [mammans namn]. I de flesta fall upplevde papporna dock att personkemin fungerade bra och bemötandet upplevdes positivt. Det fanns även en upplevelse av att det fanns skillnader mellan olika personer i personalen när det gällde bemötande, vissa uppfattades som sura och ovilliga att anpassa sig medan andra uppfattades tvärtom. 4. DISKUSSION 4.1 Resultatdiskussion Syftet med denna studie var att undersöka pappors upplevelser av ett akut kejsarsnitt samt deras upplevelser av vårdpersonalens bemötande i samband med det akuta kejsarsnittet. Resultatet i denna studie visar att pappor har många upplevelser kring ett akut kejsarsnitt. De upplever känslor som oro, rädsla och obehag men även lättnad, förväntan och glädje. Papporna upplevde genomgående ett bra bemötande från vårdpersonalen och betonade främst bra och tydlig information samt ett bra praktiskt omhändertagande. 21

27 4.1.1 Upplevelser Vårt resultat visade att det var många komplexa känslor involverade hos papporna när beslutet om kejsarsnitt togs. Papporna kände och ena sidan en stor lättnad när beslutet togs men och andra sidan även en stor oro inför operationen. Tidigare studier av Yokote (2007) har visat på liknande resultat. I en studie av Chan och Paterson-Brown (2002) fann man att pappor upplever mer oro under ett kejsarsnitt än under en vaginal förlossning. Yokote (2007) såg i sin studie att oron papporna kände kunde dels vara en oro för mamman men även en oro för barnet. Detta är något som framkom tydligt även i vår studie. Resultat i denna studie visar även att papporna kände en oro över hur de själva skulle reagera under kejsarsnittet samt över de risker en operation i sig innebär. Som tidigare nämnts visade denna studie att papporna kände en lättnad då beslutet om kejsarsnitt togs. Lättnaden grundade sig ofta i att förlossningen pågått under en lång tid och att ingen progress hade skett. Den grundade sig också i att papporna upplevde att mamman inte hade någon energi kvar samt att smärtan och tröttheten hos mamman var stor. Dessa känslor bidrog till att papporna ansåg att kejsarsnitt var det enda alternativet i den situationen. Det framkom även i Yokotes (2007) studie att ett utdraget förlossningsförlopp bidrog till att papporna ansåg att kejsarsnitt var det bästa utvägen, mycket beroende på den stora utmattningen hos mammorna i denna situation. Trots att författaren i denna studie inte uttryckligen nämner lättnad i denna situation kan man ändå anta att de känslor som lyftes fram speglar en sorts lättnad även hos dessa pappor. Vi anser att det är tänkvärt att många pappor känner en lättnad när beslutet om kejsarsnitt tas. En nyligen gjord studie visar nämligen att majoriteten av blivande fäder innan förlossningen föredrar en vaginal förlossning framför ett kejsarsnitt (Johansson et al., 2010). Lättnaden måste därför anses bero på det påfrestande förlopp som leder fram till det akuta kejsarsnittet. Resultatet i vår studie visar även att pappor upplevde lättnadskänslor när barnets första skrik hördes och all oro och spänning släppte. En annan studie fann även den att papporna kände lättnad när de med egna ögon såg sitt barn och såg att det mådde bra (Yokote, 2007). 22

28 Deave & Johnson (2008) menar att många pappor upplever ett utanförskap vid ett akut kejsarsnitt. I föreliggande studie framkom inte att papporna hade några känslor av utanförskap. Detta skulle kunna bero på skillnader i vården mellan olika länder men även att Akademiska sjukhuset arbetar aktivt med att involvera pappan under hela förlossningsarbetet. Deave & Johnson (2008) menar vidare att det fanns en osäkerhet bland papporna kring vad de skulle göra och vilken roll de skulle ha under kejsarsnittet. Detta var något vi även såg i vår studie. Papporna redovisade att de kände sig ovana och obekväma i operationsmiljön samt att de inte visste vad de kunde göra inne på operationssalen. För att underlätta för papporna i denna situation skulle vårdpersonalen kunna vara tydligare om vad som gäller inne på operationssalen och informera papporna i större utsträckning. Papporna i denna studie reagerade på att det var många personer inne på operationssalen, detta upplevdes som både positivt och negativt. Samtidigt som de kände sig väl omhändertagna kände de även att antalet personer förstärkte känslan av allvar. Även Deave & Johnson (2008) fann liknande upplevelser i sin undersökning. Papporna i deras studie upplevde en förvåning över att det var så många personer inne på salen. Hos dessa pappor ledde detta till en oro för att inte allt skulle gå bra. Vi kan konstatera att antalet personer på operationssalen påverkar pappornas upplevelse av kejsarsnittet i både positiv och negativ bemärkelse. Resultatet i denna studie visar att flera av papporna upplevde att förloppet, efter att beslutet om kejsarsnitt togs, gick lugnt till. De var förvånade över detta då det kallas ett akut kejsarsnitt. Vi tror att denna reaktion kan bero på den allmänna uppfattningen om att ett akut kejsarsnitt ofta är dramatiskt. När detta i vissa fall inte stämde med pappornas upplevelser framstod förloppet som lugnt. En annan anledning till att papporna upplevde förloppet som lugnt kan vara att de i efterhand när allt gått bra upplevde att förloppet var lugnare än vad de gjorde när de var mitt uppe i den aktuella situationen. En annan orsak till dessa känslor kan vara att många av de intervjuade papporna var med om kejsarsnitt som berodde på utebliven progress och att det därför aldrig var någon brådska trots benämningen akut. 23

29 4.1.2 Bemötande Fossum (2007) betonar att bemötande består av många olika delar. En av de delar han tar upp är information. Deltagarna i denna studie betonade särskilt information som en viktig del i personalens bemötande. Papporna i denna studie upplevde att de fick bra information, dels vid beslutet om kejsarsnitt men även under själva kejsarsnittet. Informationen de fick upplevdes som rak och tydlig. Personalen informerade kontinuerligt om vad som skulle ske samt svarade på föräldrarnas frågor. Allt detta bidrog till att papporna upplevde ett gott bemötande från vårdpersonalen. Enligt Socialstyrelsen (2005) ingår det i en sjuksköterskas arbetsuppgifter att bemöta och informera både patient och anhöriga samt att anpassa informationen till den aktuella situationen. Utifrån det nämnda resultatet kan vi dra slutsatsen att personalen i dessa fall handlat enligt Socialstyrelsens riktlinjer. Resultatet i denna studie visar även att det fanns ett tillfälle då informationen inte uppfattades som lika bra. Det var efter att kejsarsnittet var avslutat och pappan var ensam med barnet. Det fanns pappor som upplevde bristande information från vårdpersonalen angående mammans tillstånd efter kejsarsnittet. Vi anser att vårdpersonalen i dessa fall inte har handlat utifrån de riktlinjer som Socialstyrelsen (2005) satt upp. Detta kan bero på tidsbrist hos personalen samt att denna situation är ovan för papporna medan personalen genom erfarenhet vet att det ibland kan ta tid innan mamman kommer. Fossum (2007) menar vidare att bemötande även innefattar på vilket sätt man som personal utför handlingar inom vården. Resultatet i denna studie visar att papporna upplevde ett gott praktiskt omhändertagande vilket även ledde till upplevelsen av ett bra bemötande. Papporna upplevde att de fick bra vägledning och praktisk hjälp i samband med det akuta kejsarsnittet. Flera av papporna redovisade att de kände stort stöd från en person i personalgruppen som guidade dem från förlossningsavdelningen till operationsavdelningen samt visade dem exempelvis var de kunde byta om inför operationen. Detta skulle kunna bero på den oskrivna rutinen som finns på förlossningsavdelningen att en i personalen, oftast en undersköterska, tar ansvar för pappan på väg upp till operation (Personlig kommunikation, undersköterska, Förlossningen, Akademiska sjukhuset, 9 mars 2010). Vi anser att det är bra för papporna, utifrån det resultat som framkommit, att det finns en person som i denna situation praktiskt tar hand om och vägleder dem då det ofta i denna situation kan finnas känslor av oro och 24