Prof. Frank Götmark vid Göteborgs universitet Lars-Åke Flodin vid Länsstyrelsen i Halland

Transkript

1 1

2 Sammanfattning Arbetets art: Titel: Författare: Handledare: Extern handledare: 20p examensarbete i Ekologisk zoologi vid Göteborgs universitet Tillståndet för ekdominerade miljöer i norra Halland med focus på föryngring, bete, signalarter och naturvård Per Florén Prof. Frank Götmark vid Göteborgs universitet Lars-Åke Flodin vid Länsstyrelsen i Halland I Sverige har vi kanske ett unikt bestånd med gamla ekar jämfört med stora delar av övriga Europa och eken är det mest intressanta trädslaget ur naturvårdssynpunkt. Ek hyser överlägset flest arter som är direkt eller indirekt beroende av detta träslag. Vi i Sverige har därmed ett särskilt ansvar för att bevara gamla ekar och den typen av miljöer som de finns i. Länsstyrelsen i Halland har gjort ett urval av ekdominerade områden i norra Halland som de skulle vilja ha ökad kunskap om och mitt arbete har till stor del gått ut på att försöka belysa tillståndet i dessa områden. Nio stycken reservat eller delar av reservat tas upp i det här arbetet. Flera av undersökningsområdena är klassade som nyckelbiotoper, men inte alla. I varje undersökningsområde har en yta på 1000 m 2 eller 2000 m 2 inventerats beroende på dess storlek. Inventeringsytorna är fördelade på 10 respektive 20 likadana provytor, d.v.s. på 100 m 2 vardera. I resultatet presenteras hur samtliga trädslag fördelar sig i olika trädskikt och diameterklasser, även grundytan presenteras för de träd som är över 130 cm i höjd. Här tas också graden av bete upp för de ekar som är under 130 cm fördelat i två olika trädskikt. Slutligen presenteras förekomsten av några lätt identifierbara signalarter indikerande naturvärden (signalarterna återfinns på ekstammarna). Resultaten är till stor del konstruerade på ett sätt som möjliggör jämförelser mellan de olika undersökningsområdena. Flera av resultaten belyser också på ett rättframt sätt hur tillståndet är i de olika undersökningsområdena samt på en mer regional nivå, detta ger en möjlighet att i framtiden följa upp och övervaka hur dessa miljöer förändras. En del slutsatser har dock kunnat dras av resultatet; Föryngringen av ek är generellt sett dålig i dessa ekdominerade miljöer, men det finns undantag. Naturligtvis finns det en mängd förklaringar till att unga ekar har mycket dålig överlevnad, men bete kan vara en av orsakerna. Det här arbetet har visat att intensiteten för bete verkar öka från det lägsta trädskiktet (0-40 cm) till det andra trädskiktet ( cm). De lätt identifierbara signalarter som tas upp i det här arbetet verkar också ge ytterligare stöd för sambandet mellan förekomsten av signalarter och rödlistade arter. Slutligen har en prioriteringsordning för skötselåtgärder kunnat utarbetas. 2

3 Innehållsförteckning 1. INLEDNING FRÅGESTÄLLNINGAR PÅ EN MER ÖVERGRIPANDE REGIONAL NIVÅ FRÅGESTÄLLNINGAR PÅ RESERVATSNIVÅ ELLER I DEL AV RESERVAT METOD REGELVERK FÖR DENNA SPECIFIKA UNDERSÖKNING MATERIAL FÖR PLANLÄGGNING MATERIAL FÖR FÄLTARBETET BORTFALL AV PROVYTOR RESULTAT RESULTAT FÖR SAMTLIGA OBJEKT Fördelning och föryngring Bete på ekar Signalarter RESULTAT FÖR HÖRDALEN, RESERVAT NR Allmän beskrivning samt observationer Fördelning och föryngring Andra trädslag (och buskar) Grundyta Bete på ekar Signalarter RESULTAT FÖR FÅGELSÅNG, RESERVAT NR Allmän beskrivning samt observationer Fördelning och föryngring Andra trädslag (och buskar) Grundyta Bete på ekar Signalarter RESULTAT FÖR GÄSSLÖSA, RESERVAT NR Allmän beskrivning samt observationer Fördelning och föryngring Andra trädslag (och buskar) Grundyta Bete på ekar Signalarter RESULTAT FÖR SUMPAFALLEN, RESERVAT NR Allmän beskrivning samt observationer Fördelning och föryngring Andra trädslag (och buskar) Grundyta Bete på ekar Signalarter RESULTAT FÖR YTTRA BERG, RESERVAT NR Allmän beskrivning samt observationer Fördelning och föryngring Andra trädslag (och buskar) Grundyta Bete på ekar Signalarter RESULTAT FÖR SLÄTTAGÄRDE, RESERVAT NR Allmän beskrivning samt observationer Fördelning och föryngring Andra trädslag (och buskar) Grundyta Bete på ekar

4 3.7.6 Signalarter RESULTAT FÖR SUSEÅN-HULT, RESERVAT NR Allmän beskrivning samt observationer Fördelning och föryngring Andra trädslag (och buskar) Grundyta Bete på ekar Signalarter RESULTAT FÖR SUSEÅN, RESERVAT NR Allmän beskrivning samt observationer Fördelning och föryngring Andra trädslag (och buskar) Grundyta Bete på ekar Signalarter RESULTAT FÖR SKIPÅS, RESERVAT NR Allmän beskrivning samt observationer Fördelning och föryngring Andra trädslag (och buskar) Grundyta Bete på ekar Signalarter DISKUSSION FÖRDELNING OCH FÖRYNGRING BETE SIGNALARTER PROBLEMATIK OCH FÖRSLAG TILL ÅTGÄRDER Hördalen Fågelsång Gässlösa Sumpafallen Yttra Berg Slättagärde Suseån-Hult Suseån Skipås Prioriteringsordning för skötselåtgärder ÖVERVAKNING TACK REFERENSER APPENDIX

5 1. Inledning Eken gör skäl för epitetet nyckelart eftersom det i särklass är det trädslag i Sverige som uppvisar störst artrikedom av andra organismer som är mer eller mindre beroende av eken och dess invånare. Även om det är lite oklart exakt hur många arter det kan röra sig om, tror man att det kan vara så många som 100 arter, varav ca 00 är helt beroende av ek (Holmer, Hultengren & Pleijel 1997). Många av dessa arter är rödlistade och verkar etablera sig först när ekarna har uppnått en högre ålder och när det finns en lång skoglig kontinuitet. Ekdominerade miljöer med dessa kvaliteter är mycket ovanliga i landskapet och de flesta återfinnes i naturreservat och/eller nyckelbiotoper som s.k. ekhagar eller hedekskogar. I Sverige och övriga Nordeuropa finns det två arter av vildväxande ek: skogsek (sommarek, stjälkek), Quercus robur och bergek (druvek, vinterek), Quercus petraea. Av de båda arterna är det skogseken som är den vanligaste (Ståål 1986). Generellt sett klarar sig skogsek bättre på mer näringsrik, fuktig mark och i ett kallare klimat gentemot bergek. I Sverige finner man skogsek så långt upp som till Limes norrlandicus (norrlandsgränsen d.v.s. Dalälven). Bergek är bättre anpassad till näringsfattig mark med lägre fuktighet samt verkar trivas där det är lite varmare, d.v.s. i södra Sverige och då främst i anslutning till kusterna (Holmer, Hultengren & Pleijel 1997). I den mest torra, vindpinade och näringsfattiga utbredningen för bergek bildas krattekskogar som kännetecknas av att ekarna är lågvuxna, flerstammiga och oftast inte så grova även om de kan ha en hög ålder. På platser där arterna förekommer tillsammans bildas ofta hybrider och artgränserna är därför oklara (Ekman 1987). Det har även debatterats en hel del om det kanske i själva verket handlar om en och samma art. Att ek har svårt att föryngras är vida känt och det kan naturligtvis finnas en mängd förklaringar till detta. En förklaring till att det kan finnas få mycket unga ekar, är att det normalt sett bara inträffar riktigt goda ollonår med -6 års mellanrum och det senaste inträffade år 2000 (Danielsson et al. 2002). Ekollonen har dessutom en mycket dålig överlevnad. För det första är det bara % av ollonen som gror och för det andra så dör 9 % av dessa under det första levnadsåret (Thomas 2000). Som om inte detta räckte så försämras överlevnaden för relativt unga ekar ytterligare av t.ex. bete, dåligt ljusinsläpp samt konkurrens av andra trädslag och även av andra ekar om vatten och näringsämnen. Eftersom ek är det överlägset mest intressanta trädslaget ur naturvårdssynpunkt, är det viktigt att känna till så mycket som möjligt om dess status i naturen. Min studie har kommit att koncentreras till att undersöka statusen i ekdominerade miljöer i nordhalländska naturreservat i Kungsbacka, Varberg och Falkenbergs kommun. (se figur 1. s. (Ett område, Suseån, ligger precis på andra sidan gränsen mellan Falkenberg och Halmstads kommun)). I Halland är de flesta ekdominerade miljöerna av karaktären hedekskog, men några av mina undersökningområden har vissa delar som övergår i mer ekhageskaraktär. Valet av undersökningsområden har gjorts av Länsstyrelsen i Halland och på basis av att de önskar att få ökad kunskap om just dessa områden. Det här arbetet skall därför betraktas som ett komplement till deras nyckelbiotopsbeskrivningar och reservatsbeskrivningar. Länsstyrelsen valde ut betydligt fler områden än vad som hanns med i den här studien, men områdena är undersökta från norr till söder och de områden som inte finns med, ligger således i Halmstads och Laholms kommun (inga i Hyltebruks kommun). Nio reservat eller delar av dessa reservat undersöktes i den här studien. Sju av dessa områden är klassade som nyckelbiotoper. Mitt arbete handlar i mångt och mycket om ett rent inventeringsarbete som kompletteras av mer allmänna observationer, detta för att kartlägga den nuvarande statusen och belysa

6 eventuella naturvårdsproblem både på lokal nivå och på mer övergripande regional nivå. Jag har i samråd med mina båda handledare kommit fram till ett par aspekter som kan vara intressanta att titta på och som ryms inom ramen för ett arbete av den här karaktären. Bl.a. försöker jag beskriva skogens struktur genom att mäta trädens diametrar och klassa dem i olika trädskikt. Grundytan för alla trädslag tas också fram. Här behandlas även graden av bete på unga ekar och förekomsten av några lätt identifierbara signalarter som växer på ekstammarna (Ett urval av signalarter har gjorts i samråd med Björn Norden vid Göteborgs universitet). Målet i slutändan har också varit att kunna föreslå eventuella skötselåtgärder och en prioriteringsordning för några av dessa. En annan viktig aspekt som jag har velat få med, är att resultaten av inventeringen skall kunna användas i övervakningssammanhang. Det har på senare år blivit allt mer uppmärksammat att man kontinuerligt måste mäta statusen i olika biologiska sammanhang för att kunna uttala sig om förbättringar eller försämringar. Att ha en referens till hur statusen var vid undersökningstillfället är betydelsefullt, eftersom det är avsevärt svårare att gå tillbaka och undersöka vad man en gång hade om man i en framtid förlorat det eller situationen förändrats. Referensen underlättar på så vis om man på sikt försöker återskapa någonting liknande på samma eller på en annan plats. Här nedan presenterar jag de frågeställningar som jag arbetat utifrån (vissa av dem är delvis överlappande), både på en mer övergripande regional nivå (norra Halland), samt på reservatsnivå eller i del av reservat. 1.1 Frågeställningar på en mer övergripande regional nivå Hur fördelar sig ekar i olika skikt och diameterklasser? Hur står det till med föryngringen av ek? I vilken grad förekommer betet på unga ekar under 130 cm? I vad mån förekommer lätt identifierbara signalarter på ekstammarna, indikerande naturvärden? 1.2 Frågeställningar på reservatsnivå eller i del av reservat Hur fördelar sig ekar i olika skikt och diameterklasser? Hur står det till med föryngringen av ek? Vilka andra trädslag finns representerade, hur fördelar sig dessa i de olika trädskikten, samt deras diameterfördelning? Vilken är ekarnas grundyta och hur står den sig i jämförelse med andra trädslags grundyta? I vilken grad förekommer bete på unga ekar under 130 cm? I vad mån förekommer lätt identifierbara signalarter på ekstammarna, indikerande naturvärden? Vilken prognos kan ges för skogsutvecklingen? 2. Metod De nio undersökningsområden (som hädanefter benämns objekten ) som är med i studien ligger i naturreservaten som är utmärkta på kartan (figur 1.). Numreringarna på naturreservaten, är framtagna av Länsstyrelsen i Halland och har inget med inventeringsordningen att göra. Objekten är inventerade systematiskt från norr till söder under 6

7 perioden 23/9 27/ Vid dagar med ihållande regn gjordes ingen inventering utan dessa användes till planläggningen av inventeringen av objekten. Figur 1. Karta över Hallands län med kommungränserna inritade, samt de reservat i vilka det har gjorts inventeringar i denna studie. (Karta: Per Florén) Eftersom det är stora storleksskillnader på objekten (från 1,2 ha till 21 ha) var det nödvändigt att göra någon form av uppdelning på hur stor ansträngning som skulle läggas ner på respektive objekt för att få ett material som var representativt. Det bestämdes därför att i de objekt som är mindre än 10 ha, skulle 10 provytor, vardera 100 m 2 inventeras, d.v.s. sammanlagt 1000 m 2 och motsvarande ett dagsarbete. I de övriga objekten som är över 10 ha, skulle 20 provytor, sammanlagt 2000 m 2 inventeras, motsvarande 2 dagars arbete. Av tidsmässiga och kostnadsmässiga skäl kunde inte besök av alla objekt göras före planläggningen och inventeringsmetodiken är därför endast utprovad och utvärderad från ett objekt (Hördalen). Här nedan följer i punktform ett regelverk för hur fältundersökningarna skall gå till samt vad som skall mätas och observeras. 2.1 Regelverk för denna specifika undersökning Provpunkterna skall slumpas i de aktuella undersökningsområdena på förhand med ledning av koordinatnätet i rikets system (RT 90 2, gon V 0:-1). Eftersom GPS:en inte klarar av att ge en exakt position i fält (GPS-koordinaterna hoppar i ett medeltal på 10 m), väljs i fält godtyckligt den plats som bäst motsvarar den slumpade koordinaten på GPS:en och därefter görs en slumpning mellan 8 olika riktningar (1 motsvarar nord, 2 nordöst, 3 öst o.s.v. t.o.m. 8 nordväst.) och slutligen slumpas antalet meter (mellan 0-10). Den punkt som man sedan hamnar i utgör mittpunkten för provytan. (i Appendix 1. finns en tabell över samtliga provpunkter med koordinater) 7

8 Provytorna skall vara cirkelrunda med en radie på,64 m, vilket motsvarar en yta av 100 m 2. Träden i provytorna klassas i fem olika trädskikt: cm, cm, cm t.o.m. halvvägs upp till krontaket, 4. från halvvägs upp till krontaket t.o.m. strax under krontaket (mer än 0 % av kronan befinner sig under krontaket) och slutligen. de högsta träden (med mer än 0 % av kronan i krontaket) (samtliga träd tas med i undersökningen och även de buskar som är av det slaget att de har möjlighet att nå upp till minst skikt 3). Träden i provytorna måste ha rotfästet innanför ytan för att tas med i undersökningen. Om rotfästet skulle ligga på gränsen av ytans utkant räknas trädet systematiskt alltid som innanför, i nordlig riktning från väst-öst och utanför i den andra halvan av cirkelns omkrets. I trädskikt 1. blir det alltför tidskrävande att räkna antalet småträd, därför klassas istället förekomsten i fyra olika klasser: 0. ingen förekomst, 1. liten förekomst (1-10 st), 2. intermedier förekomst (10-30 st), 3. riklig förekomst (>30 st). I skikt 2 räknas antalet träd. Diametern på träden i skikt 3- mäts alltid 130 cm i längd upp från rotfästet, eftersom en del träd kan vara av mer liggande karaktär. Diametern mäts även om trädet lutar ut från provytan bara rotfästet är innanför. Skulle ex. en gren omöjliggöra mätning vid 130 cm så mäts alltid diametern på första bästa ställe undertill. Om träden har flera stammar en bit upp från rotfästet ( cm) räknas de bara som ett träd och stamdiametern mäts på den grövsta av stammarna. Betet på ekarna i trädskikt 1 och 2 delas in i fyra olika klasser: 0. inget bete, 1. svagt bete, 2. intermediärt bete och 3. intensivt bete. Om man vid ankomsten till en provyta upptäcker att den ligger i ett parti skog med ett större inslag av andra trädslag i förhållande till ek, så är gränsen för att man skall få göra mätningar i provytan inom partiet att mer än 0% av träden i trädskikt 4- måste vara ekar, d.v.s. ekarna dominerar krontaket i partiet. Områden som innehåller ek, men som har inga eller väldigt få träd över 4 m exkluderas från undersökningen. Likadant behandlas öppna ytor med berg i dagen. Förekomst av några lätt identifierbara signalarter noteras på ekstammarna upp till en höjd av 2 m. De arter som skulle inventeras i denna studie är klippfrullania Frullania tamariski, guldlockmossa Homalothecium sericeum, fällmossa Antitrichia curtipendula, platt fjädermossa Nekera complanata och lunglav Lobaria pulmonaria. I övrigt görs en mer övergripande subjektiv beskrivning av varje objekt i respektive reservat. Den här beskrivningen kan innefatta relevanta observationer som ligger utanför provytorna som t.ex. en beskrivning av mängden lågor och torrakor, var de mest grova träden befinner sig i objektet och om det finns skillnader i skogens struktur. Man kan t.ex. beskriva i vilka delar ekskogen är av mer krattkaraktär respektive av mer högvuxen karaktär, vilka andra trädslag som finns representerade o.s.v. 2.2 Material för planläggning Lantmäteriets Länskarta för Hallands län, Norra delen, skala 1: Länsstyrelsens nyckelbiotopskartor och reservatskartor för respektive objekt, skala 1: Flygfotografier från respektive objekt 8

9 2.3 Material för fältarbetet GARMIN GPSmap 76 Hultafors FI Diameter 1m (diametermåttband) För fältarbetet nödvändiga kartor och fältblanketter Canon powershot A80 Ett antal märkpinnar Plastband Kompass Kikare 2.4 Bortfall av provytor Eftersom slumpning och planläggning av objektens provytor gjordes på förhand, hände det att man upptäckte att vissa provytor inte uppfyllde kriterierna (se. Regelverk för denna specifika undersökning ), vid ankomsten till dessa. Några provytor hamnade t.ex. i skogsavsnitt inom objekten som inte var ekdominerade, andra provytor hamnade i berg i dagen, vissa hamnade rent av i lodräta klippor och var därmed omöjliga att inventera. Det hände även att vissa provytor blivit fel inmarkerade på objektens kartor och i själva verket låg dessa provytor utanför objekten. Det ovanstående är förklaringar till att vissa av provytorna i nummerordning saknas i tabell 39 (Appendix 1.) för respektive objekt. 9

10 Resultat I resultatdelen kommer först de sammanlagda resultaten för samtliga nio objekt (se figur 1) att presenteras. Därefter kommer resultat för respektive objekt att presenteras i tur och ordning, från norr till söder. Presentationen inleds med en översiktlig beskrivning av objektet och här tas även mer allmänna observationer upp, efter detta följer de resultat som är av kvantitativ karaktär. 3.1 Resultat för samtliga objekt Totalt är en yta av 1,2 hektar inventerad, fördelat på nio objekt, varav tre stycken är större än 10 ha. I dessa har dubbelt så många provytor inventerats gentemot i de resterande sex Fördelning och föryngring I skikt 1 har ett medel på samtliga objektens medelförekomst av ek beräknats till 1,12 (OBS! det är inget sant medelvärde eftersom det är baserat på olikstora klasser, men det ger ändå en indikation på att förekomsten av ekar i skikt 1 är liten snarare än intermediär eller riklig). Tabell 1. Tabellen visar den procentuella skiktfördelningen av samtliga ekar (Quercus robur och petraea), (n=811), i alla nio objekten som är undersökta i skikt 2-. Inventerad yta: 1,2 ha, fördelat på 120 likadana provytor. Skikt Fördelning i % 23,7 14,3 17,8 44,3 6 23,7 n=811 Skikt 2 Skikt 3 Skikt 4 4 Skikt % Diameter i cm Figur 2. Den procentuella diameterfördelningen av samtliga ekar (Quercus robur och petraea), n = 811, indelat i diameterklasser samt i skikt 2-. Inventerad yta: 1,2 ha, fördelat på 120 likadana provytor. 10

11 40,0 38,8 39,4 33,3 3,2 34,4 30,4 23,9 1,4 1, 11, 10,8 10,0 9,7 11,0 12,6 8,7 7,9 2,4 3,7 4,0 4,4 2, Bete på ekar I skikt 1, i de nio objekten med både viltbete och tambete förekom det ekar i medel 71,1 % av provytorna (n=120), (7 med viltbete och 2 med tambete). Av de provytor (n = 91) som innehöll ekar i skikt 1 har betets medel av medel för de nio objekten beräknats till 0,90 (OBS! inget sant medel, men indikerar ändå att betet på detta skikt är någonstans närmare svagt). I skikt 2, i de nio objekten med både viltbete och tambete förekom det bara ekar i medel 23,3 % av provytorna (n=120), (6 med viltbete och 1 med tambete och 2 utan ekförekomst). Av de provytor (n = 24) som innehöll ekar i skikt 2 har betets medel av medel för de sju objekten beräknats till 2,31 (OBS! inget sant medel, men indikerar ändå att betet på detta skikt är någonstans mellan intermediärt till intensivt) Signalarter Klippfrullania förekom i alla nio objekten. Den minsta diametern på ekarna där arten förekom var 6 cm, totalt fanns det 29 ekar i skikt 3- som var över den diametern. Klippfrullania förekom totalt på 28,0 % av dessa stammarna. 0,0 4,0 Ekstammar n = ,0 3,0 30,0 % 2,0 20,0 1,0 10,0 Klippfrullania/antalet träd i respektive klass,0 0,0 Diameter i cm Figur 3. Diagrammet visar förekomsten av signalarten, klippfrullania Frullania tamariski i % på respektive diameterklass av ek (Quercus robur och petraea). Samtidigt presenteras fördelningen av ekstammarna i diameterklasserna som % av det totala antalet ekstammar (n = 619). Fällmossa förekom i åtta av objekten (ej Skipås). Den minsta diametern på ekarna där arten förekom var 17, cm, totalt fanns det 373 ekar i skikt 3- som var över den diametern. Fällmossa förekom på totalt 13,9 % av dessa stammarna. 11

12 23,1 21,7 24,0 16,3 18,3 13,3 13,0 8,7 1, 11, 10,8 11,0 12,6 7,9 9,7 2,4 3,7 4,0,2 4, 2, , 12,0 11, 10,8 11,0 12,6 3,7 8,7 6,1 7,9 9,7 2,4 4,3 3,7 4,0 4,2 2, ,0 4,0 Ekstammar n = ,0 3,0 30,0 % 2,0 20,0 1,0 10,0 Fällmossa/antalet träd i respektive klass,0 0,0 Diameter i cm Figur 4. Diagrammet visar förekomsten av signalarten, fällmossa Antitrichia curtipendula i % på respektive diameterklass av ek (Quercus robur och petraea). Samtidigt presenteras fördelningen av ekstammarna i diameterklasserna som % av det totala antalet ekstammar (n = 619). Guldlockmossa förekom i fyra av objekten (Suseån-Hult, Hördalen, Slättagärde, Gässlösa). Den minsta diametern på ekarna där arten förekom var 27 cm, totalt fanns det 220 ekar i skikt 4- som var över den diametern. Guldlockmossa förekom på totalt, % av dessa stammarna. 0,0 4,0 Ekstammar n = ,0 3,0 30,0 % 2,0 20,0 1,0 10,0 Guldlockmossa/antalet träd i respektive klass,0 0,0 Diameter i cm Figur. Diagrammet visar förekomsten av signalarten, guldlockmossa Homalothecium sericeum i % på respektive diameterklass av ek (Quercus robur och petraea). Samtidigt presenteras fördelningen av ekstammarna i diameterklasserna som % av det totala antalet ekstammar (n = 619). Platt fjädermossa förekom i fem av objekten (ej Yttra Berg, Slättagärde, Fågelsång, Sumpafallen). Den minsta diametern på ekarna där arten förekom var 22 cm, totalt fanns det 308 ekar i skikt 4- som var över den diametern. Guldlockmossa förekom på totalt 4,2 % av dessa stammarna. 12

13 1, 11, 10,8 11,0 12,6 8,0 4,0 9,3 8,7 7,9 9,7 2,1 6,7 2,4 4,3 3,7 2,0 2,8 1, , 11, 6,0 10,8 11,0 12,6 8,7 4,1 7,9 9,7 2,1 2,4 3,7 4,0 4,0 1,9 1,4 1, ,0 4,0 Ekstammar n = ,0 3,0 30,0 % 2,0 20,0 1,0 10,0 Platt fjädermossa/antalet träd i respektive klass,0 0,0 Diameter i cm Figur 6. Diagrammet visar förekomsten av signalarten, platt fjädermossa Nekera complanata i % på respektive diameterklass av ek (Quercus robur och petraea). Samtidigt presenteras fördelningen av ekstammarna i diameterklasserna som % av det totala antalet ekstammar (n = 619). Lunglav förekom i två av objekten (Gässlösa, Suseån). Den minsta diametern på ekarna där arten förekom var 17 cm, totalt fanns det 379 ekar i skikt 3- som var över den diametern. Fällmossa förekom på totalt 2,6 % av dessa stammarna. 0,0 4,0 Ekstammar n = ,0 3,0 30,0 % 2,0 20,0 1,0 10,0 Lunglav/antalet träd i respektive klass,0 0,0 Diameter i cm Figur 7. Diagrammet visar förekomsten av signalarten, lunglav Lobaria pulmonaria i % på respektive diameterklass av ek (Quercus robur och petraea). Samtidigt presenteras fördelningen av ekstammarna i diameterklasserna som % av det totala antalet ekstammar (n = 619). 13

14 3.2 Resultat för Hördalen, reservat nr Allmän beskrivning samt observationer Nyckelbiotop 1 i Hördalen är den del av reservatet där inventeringen har skett. Nyckelbiotopen (objektet) har en areal på 16,3 ha. Objektets miljö är mycket heterogen, men är till största delen dominerad av ek som trädskiktsbildare. Det finns berg- och rasbranter i olika nivåer i både nordlig, sydlig och västlig del av objektets utkanter. Uppe på berget förekommer en hel del långsträckta grunda raviner som har skog av mer eller mindre krattartad karaktär med inslag av fuktsänkor. Vid sidan av dessa raviner finns det berg i dagen som delvis är bevuxet med mycket en Juniperus communis och ung bergek. På merparten av objektet verkar bergek (möjligen hybrider) dominera, men det förekommer även några enstaka grövre skogsekar, observerat dels nedanför de nordliga branterna, dels på ett mer låglänt parti strax innanför den mest östliga delen av objektet (inga skogsekar har inventerats inom provytorna). Marken varierar således också mycket från fattigt till rikare Den mer högvuxna, rakstammiga skogen hittar man främst i de nedre sluttningszonerna och i den östliga delen, dessa delar av skogen har ett helt slutet krontak, medan graden av slutenhet varierar inom de övriga delarna av objektet. Inom objektet finns tre partier skog som avviker från kriterierna (se regelverk i metoddelen) för att man skall få ta provytor ur dessa. Ett av dessa partier ligger i den allra östligaste delen, där ett stort inslag av yngre lönn Acer platanoides är på väg att konkurrera ut de fåtal ekar som finns i skikt 4-, inga ekar i skikt 1-3 observerades i denna del. Ett annat parti skog som avviker från ekskogen är ett försumpat parti skog med merparten vårtbjörk Betula pendula och enstaka tallar Pinus sylvestris som ligger på mitten av objektets västsida. Slutligen ligger det i den mest sydvästliga delen av objektet ett parti som är av mer ädellövsskogskaraktär och har inslag av lönn, ek, ask Fraxinus excelsior, lind Tilia cordata, alm Ulmus glabra, hassel Corylus avellana och asp Populus tremula. Partiet är delvis blockrikt och det har objektets bästa tillgång på dödved, merparten i form av lågor från klen till medelgrov karaktär. I det övriga objektet är avsaknaden av död ekved markant, mycket få lågor observerades, men något fler torrakor, inga av grövre kvalitet. De enstaka granarna Picea abies som observerats i objektet finns i det partiet som är av ädellövsskogskaraktär (se ovan). Det är i dagsläget endast från den sydvästra reservatsgränsen som gran riskerar att invadera reservatet, eftersom det där finns en granplantering. Inslaget av lind och lönn är ganska stort i objektets östliga del samt i anslutning till branterna i norr och söder. Övriga trädslag som inte tidigare nämnts, men som förekommer i objektet är rönn Sorbus aucuparia och brakved Frangula alnus. Objektet är idag utsatt för viltbete, men har en historia av utmarksbete, det finns också rester av boskapsstängsel i den östliga delen. Ytterligare information om objektet går att få i Länsstyrelsens nyckelbiotopsbeskrivning för objektet med tillhörande kartor (Fritz 199). Här nedan följer resultaten av inventeringen i objektet. En yta på 2000 m 2 har undersökts i objektet fördelat på 20 provytor (100 m 2 vardera) Fördelning och föryngring Ett medel på ekarnas förekomst i skikt 1 har beräknats till 1,1 för samtliga 20 provytor (OBS! det är inget sant medelvärde eftersom det är baserat på olikstora klasser, men det ger 14

15 Antal ekar ändå en indikation på att förekomsten av ekar i skikt 1 är liten snarare än intermediär eller riklig). Tabell 2. Tabellen visar den procentuella skiktfördelningen av samtliga ekar (Quercus petraea), (n=178), i Hördalen, nyckelbiotop 1., som är undersökta i skikt 2- (skikt cm, skikt cm t.o.m. halvvägs upp till krontaket, skikt 4. från halvvägs upp till krontaket t.o.m. strax under krontaket d.v.s. med mer än 0% av kronan under krontaket och slutligen skikt. de högsta träden med mer än 0% av kronan i krontaket). Inventerad yta: 2000 m 2, fördelat på 20 likadana provytor. Skikt Fördelning i % 2,8 10,1 24,7 39, n=178 Skikt 2 Skikt 3 Skikt 4 Skikt Diameter i cm Figur 8. Antalet ekar (Quercus petraea) fördelat i olika diameterklasser samt i skikt 2- (skikt cm, skikt cm t.o.m. halvvägs upp till krontaket, skikt 4. från halvvägs upp till krontaket t.o.m. strax under krontaket d.v.s. med mer än 0% av kronan under krontaket och slutligen skikt. de högsta träden med mer än 0% av kronan i krontaket) av totala antalet ekar (n = 178) inventerade i nyckelbiotop 1., Hördalen. Inventerad yta: 2000 m 2, fördelat på 20 likadana provytor Andra trädslag (och buskar) Här nedan kommer övriga trädslag att presenteras, på ett sådant sätt, att jämförelser kan göras med förekomsten av ek. De olika trädslagen i skikt 1 visas i figur 9., de olika trädslagen i skikt 2 visas i figur 10., och förekomsten av olika trädslag i skikt 3- presenteras i tabell 3. 1

16 Antal träd/ha Medel 2 1,1 1 0,4 0 0,0 0,0 0,1 Ek Lönn Brakved Asp Rönn Trädslag Figur 9. Diagrammet visar medelförekomsten av de trädslag som fanns representerade i skikt 1 (0-40 cm), inventerade i nyckelbiotop 1., Hördalen. Inventerad yta: 2000 m 2, fördelat på 20 likadana provytor. OBS! det är inga sanna medelvärden eftersom det är baserat på olikstora klasser (klasserna 0-3, 0. ingen förekomst, 1. liten förekomst (1-10 st), 2. intermedier förekomst (10-30 st), 3. riklig förekomst (>30 st)), men indikerar ändå att trädfloran har mycket liten till liten förekomst representerad i skikt Ek Hassel Brakved Asp Rönn En Lind Trädslag Figur 10. Diagrammet visar förekomsten av de trädslag som fanns representerade i skikt 2 ( cm) i enheten: antalet träd/ha, inventerade i nyckelbiotop 1., Hördalen. Inventerad yta: 2000 m 2, fördelat på 20 likadana provytor. 16

17 Tabell 3. Tabellen visar förekomsten av olika trädslag i antal, fördelade i olika diameterklasser samt indelade i skikt 3- (skikt cm t.o.m. halvvägs upp till krontaket, skikt 4. från halvvägs upp till krontaket t.o.m. strax under krontaket d.v.s. med mer än 0% av kronan under krontaket och slutligen skikt. de högsta träden med mer än 0% av kronan i krontaket). Träden är inventerade i nyckelbiotop 1., Hördalen. Inventerad yta: 2000 m 2, fördelat på 20 likadana provytor. Diameter i cm Skikt Ek Björk Lönn Hassel Brakved Asp Rönn En Lind Ask Grundyta Tabell 4. Tabellen visar grundytan (enhet: m 2 /ha) hos de olika trädslagen fördelade i skikt 3- (skikt cm t.o.m. halvvägs upp till krontaket, skikt 4. från halvvägs upp till krontaket t.o.m. strax under krontaket, d.v.s. mer än 0% av kronan befinner sig under krontaket och slutligen skikt. de högsta träden med mer än 0% av kronan i krontaket). Träden är inventerade i nyckelbiotop 1., Hördalen. Inventerad yta: 2000 m 2, fördelat på 20 likadana provytor. Trädslag Skikt Ek Björk Lönn Hassel Brakved Asp Rönn En Lind Ask 3 0,24 0,29 < 0,01 < 0,01 0,03 0,03 0,13 0,32 0,01 4 3,33 0,19 0,09 0,04 0,10 0,19 19,18 0,12 0,2 0,7 0,01 1, Bete på ekar Ekar i skikt 1 förekom i 7 % av provytorna (n=20). I de 7 %, var bete (viltbete) i medel 1,267 (OBS! det är inget sant medelvärde eftersom det är baserat på olikstora klasser, men det indikerar ändå att bete på ekar i skikt 1 är mellan svagt till intermediärt). 17

18 Ekar i skikt 2 förekom i 30 % av provytorna (n=20). I de 30 %, var bete (viltbete) i medel 2,267 (OBS! det är inget sant medelvärde eftersom det är baserat på olikstora klasser, men det indikerar ändå att bete på ekar i skikt 2 är mellan intermediärt till intensivt) Signalarter I Hördalen har klippfrullania, guldlockmossa, fällmossa och platt fjädermossa hittats inom provytorna, däremot förekom ingen lunglav. 132 ekar i skikt 3- har kontrollerats på förekomst. Tabell. I Tabellen kan man se hur många % av ekarna (Quercus petraea) som hade påväxt av olika signalarter (klippfrullania Frullania tamariski, guldlockmossa Homalothecium sericeum, fällmossa Antitrichia curtipendula och platt fjädermossa Nekera complanata). Förekomst av signalarterna är kontrollerad på 132 ekar i skikt 3- i nyckelbiotop 1., Hördalen. Inventerad yta: 2000 m 2, fördelat på 20 likadana provytor. För att jämförelser av respektive signalart skall kunna göras mellan de olika objekten samt mot resultatet för samtliga objekt, så beräknas respektive signalarts förekomst per antalet träd i det aktuella objektet som överstiger den minsta diametern där signalarten har återfunnits för samtliga objekt. Signalart Förekomst/Antal ekar över minsta diametern, enhet: % Minsta ekdiametern för samtliga objekt med förekomst, enhet: cm Antal ekar över minsta diametern Klippfrullania 40, Guldlockmossa 19, Fällmossa 8,1 17, 62 Platt fjädermossa 19,

19 3.3 Resultat för Fågelsång, reservat nr Allmän beskrivning samt observationer Fågelsång (objektet) är ett reservat på uppskattningsvis 4 ha som sluttar i etapper i sydlig riktning ner mot Lygnerns strand. Det förekommer en del branta klippor och bitvis en del block i marken, medan stora delar är plana men sluttande. Delar av objektet är klassat som nyckelbiotop. I princip hela objektet är starkt ekdominerat och av karaktären hedekskog. Endast bergek (möjligen hybrider) har observerats i objektet. Skogen är högvuxen, rakstammig, krontaket är slutet och nästan alla ekar finns i skikt 4-. Endast några få ekar i skikt 3 har observerats och då främst i den mest sydvästliga delen av objektet som för övrigt har ett stort inslag av ung björk. Inte en enda ek i skikt 2 har observerats i hela objektet, men ekar i skikt 1 finns det sporadiskt gott om och då framför allt i de övre delarna. Ett parti i den centrala delen av objektet är mer plant och från friskt till fuktigt, ett bäckdråg rinner in i partiet från nordväst. Här är ekarna som grövst, men de står glest. Det finns i partiet en hel del välutvecklad hassel och inslag av grova björkar samt några almar och på de fuktigaste partierna inslag av klibbal Alnus glutinosa. I det här centrala partiet är undervegetationen betydligt mer snårig och tät, jämfört med de övriga delarna som är mycket öppna. Av slumpmässiga skäl hamnade inga av provytorna i det centrala partiet. Övriga trädslag och buskar som observerats i objektet är rönn, brakved och en. En växer mest i de övre delarna samt ner mot Lygnerns strand. Det finns ett gott inslag av eklågor i objektet, däremot inte så många torrakor. Merparten av dödveden återfinnes i de övre delarna. Vid besöket noterades, att det nyligen gjorts en naturvårdsgallring och då främst på gran i de nedre delarna, nära sjön. Ingen ny gran observerades. Idag är objektet utsatt för viltbete men har en historia av utbete och blädskog. Ytterligare information med tillhörande kartor för objektet finns i Länsstyrelsens nyckelbiotopsbesrivningar (Fritz 199). I objektet slumpades provytorna ut över hela reservatet och en yta på 1000 m 2 har undersökts i området fördelat på 10 likstora provytor (100 m 2 ). Här nedan följer resultatet av den inventeringen Fördelning och föryngring Ett medel på ekarnas förekomst i skikt 1 har beräknats till 1,0 för samtliga 10 provytor (OBS! det är inget sant medelvärde eftersom det är baserat på olikstora klasser, men det ger ändå en indikation på att förekomsten av ekar i skikt 1 är mellan liten till intermediär). Tabell 6. Tabellen visar den procentuella skiktfördelningen av samtliga ekar (Quercus petraea), (n=36), i Fågelsång, som är undersökta i skikt 2- (skikt cm, skikt cm t.o.m. halvvägs upp till krontaket, skikt 4. från halvvägs upp till krontaket t.o.m. strax under krontaket d.v.s. med mer än 0% av kronan under krontaket och slutligen skikt. de högsta träden med mer än 0% av kronan i krontaket). Inventerad yta: 1000 m 2, fördelat på 10 likadana provytor. Skikt Fördelning i % 0,0 0,0 27,8 72,2 19

20 Antal träd/ha Antal ekar n=36 Skikt 2 Skikt 3 Skikt 4 Skikt Diameter i cm Figur 11. Antalet ekar (Quercus petraea) fördelat i olika diameterklasser samt i skikt 2- (skikt cm, skikt cm t.o.m. halvvägs upp till krontaket, skikt 4. från halvvägs upp till krontaket t.o.m. strax under krontaket d.v.s. med mer än 0% av kronan under krontaket och slutligen skikt. de högsta träden med mer än 0% av kronan i krontaket) av totala antalet ekar (n = 36) inventerade i Fågelsång. Inventerad yta: 1000 m 2, fördelat på 10 likadana provytor Andra trädslag (och buskar) Här nedan kommer övriga trädslag att presenteras, på ett sådant sätt, att jämförelser kan göras med förekomsten av ek., I skikt 1 förekom inga andra trädslag eller buskar vid sidan om ekarna i de inventerade ytorna. De olika trädslagen i skikt 2 visas i figur 12., och förekomsten av olika trädslag i skikt 3- presenteras i tabell En Trädslag Figur 12. Diagrammet visar förekomsten av de träslag som fanns representerade i skikt 2 ( cm) i enheten: antalet träd/ha, inventerade i Fågelsång. Inventerad yta: 1000 m 2, fördelat på 10 likadana provytor. 20

21 Tabell 7. Tabellen visar förekomsten av olika trädslag i antal, fördelade i olika diameterklasser samt indelade i skikt 3- (skikt cm t.o.m. halvvägs upp till krontaket, skikt 4. från halvvägs upp till krontaket t.o.m. strax under krontaket d.v.s. med mer än 0% av kronan under krontaket och slutligen skikt. de högsta träden med mer än 0% av kronan i krontaket). Träden är inventerade i Fågelsång. Inventerad yta: 1000 m 2, fördelat på 10 likadana provytor. Diameter i cm Skikt 3 Ek Björk Hassel 4 3 En Grundyta Tabell 8. Tabellen visar grundytan (enhet: m 2 /ha) hos de olika trädslagen fördelade i skikt 3- (skikt cm t.o.m. halvvägs upp till krontaket, skikt 4. från halvvägs upp till krontaket t.o.m. strax under krontaket, d.v.s. mer än 0% av kronan befinner sig under krontaket och slutligen skikt. de högsta träden med mer än 0% av kronan i krontaket). Träden är inventerade i Fågelsång. Inventerad yta: 1000 m 2, fördelat på 10 likadana provytor. Trädslag Skikt Ek Björk Hassel En 3 0,18 0,39 0, ,46 0,7 46, Bete på ekar Ekar i skikt 1 förekom i 100 % av provytorna (n=10). I de 100 %, var bete (viltbete) i medel 1,0 (OBS! det är inget sant medelvärde eftersom det är baserat på olikstora klasser, men det indikerar ändå att bete på ekar i skikt 1 är svagt). Ekar i skikt 2 förekom i 0 % av provytorna (n=10), alltså kan inget värde på medelbetet tas fram för detta skikt. 21

22 3.3.6 Signalarter I Fågelsång har klippfrullania och fällmossa hittats inom provytorna, däremot förekom ingen guldlockmossa, platt fjädermossa eller lunglav. 36 ekar i skikt 3- (inga ekar i skikt 3) har kontrollerats på förekomst. Tabell 9. I Tabellen kan man se hur många % av ekarna (Quercus petraea) som hade påväxt av olika signalarter (klippfrullania Frullania tamariski och fällmossa Antitrichia curtipendula). Förekomst av signalarterna är kontrollerad på 36 ekar i skikt 3- i Fågelsång. Inventerad yta: 1000 m 2, fördelat på 10 likadana provytor. För att jämförelser av respektive signalart skall kunna göras mellan de olika objekten samt mot resultatet för samtliga objekt, så beräknas respektive signalarts förekomst per antalet träd i det aktuella objektet som överstiger den minsta diametern där signalarten har återfunnits för samtliga objekt. Signalart Förekomst/Antal ekar över minsta diametern, enhet: % Minsta ekdiametern för samtliga objekt med förekomst, enhet: cm Antal ekar över minsta diametern Klippfrullania 2, Fällmossa 11,1 17, 36 22

23 3.4 Resultat för Gässlösa, reservat nr Allmän beskrivning samt observationer Nyckelbiotop 1. (objektet) är den del av Gässlösas naturreservat som har undersökts. Objektet har en yta på 1,8 ha och består av en bergshöjd med en nordlig till nordvästlig rasbrant med block. Bergshöjden är helt omgiven av bokskog Fagus sylvatica, men själva bergshöjden är dominerad av ekskog. I och nedanför rasbranterna samt i objektets utkanter står de grövsta och högsta ekarna och en del av dessa är skogsekar, medan merparten av bergshöjden är bevuxen av bergekar (möjligen hybrider). Ekarna uppe på berget är ibland av mer krattkaraktär. Krontaket är mestadels slutet, men det finns partier som är mer öppna uppe på berget. På rasbrantens översta kant står det en grupp med grovvuxna enar, annars är enarna mer sporadiskt spridda. Det finns några få grova bokar i objektet, det finns dock en mycket stor representation av bok i skikt 2-3 och då framförallt i objektets utkanter. Bitvis är buskskiktet snårigt och marken helt förmörkad av unga bokar. Några enstaka granar i skikt 3 har observerats, men inga fler i skikt 1-2. Övriga trädslag som observerats i objektet är rönn, ask, lönn, hassel och brakved, men de är fördelade sporadiskt och mest i de tre nedre skikten. Förövrigt fanns några få tallar i de övre skikten. Det är ont om lågor och torrakor av ek, dock finns det fler av torrakorna, men inga av dessa är speciellt grova. Om man ser på ekarnas rotskott verkade de vara hårt ansatta av bete. Idag är objektet utsatt för viltbete, men har en historia av utbete. Ytterligare information om objektet finns att hämta i Länsstyrelsens nyckelbiotopsbeskrivning (Fritz 199). En yta på 1000 m 2 har undersökts i området fördelat på 10 likadana provytor (100 m 2 ) och här nedan följer resultatet av denna inventering Fördelning och föryngring Ett medel på ekarnas förekomst i skikt 1 har beräknats till 1,0 för samtliga 10 provytor (OBS! det är inget sant medelvärde eftersom det är baserat på olikstora klasser, men det ger ändå en indikation på att förekomsten av ekar i skikt 1 är liten). Tabell 10. Tabellen visar den procentuella skiktfördelningen av samtliga ekar (Quercus robur och petraea), (n=6), i Gässlösa, nyckelbiotop 1., som är undersökta i skikt 2- (skikt cm, skikt cm t.o.m. halvvägs upp till krontaket, skikt 4. från halvvägs upp till krontaket t.o.m. strax under krontaket d.v.s. med mer än 0% av kronan under krontaket och slutligen skikt. de högsta träden med mer än 0% av kronan i krontaket). Inventerad yta: 1000 m 2, fördelat på 10 likadana provytor. Skikt Fördelning i % 7,1 1,8 17,9 73,2 23

24 Medel Antal ekar n=6 Skikt 2 Skikt 3 Skikt 4 Skikt Diameter i cm Figur 13. Antalet ekar (Quercus robur och petraea) fördelat i olika diameterklasser samt i skikt 2- (skikt cm, skikt cm t.o.m. halvvägs upp till krontaket, skikt 4. från halvvägs upp till krontaket t.o.m. strax under krontaket d.v.s. med mer än 0% av kronan under krontaket och slutligen skikt. de högsta träden med mer än 0% av kronan i krontaket) av totala antalet ekar (n = 6) inventerade i nyckelbiotop 1., Gässlösa. Inventerad yta: 1000 m 2, fördelat på 10 likadana provytor Andra trädslag (och buskar) Här nedan kommer övriga trädslag att presenteras, på ett sådant sätt, att jämförelser kan göras med förekomsten av ek. De olika trädslagen i skikt 1 visas i figur 14., de olika trädslagen i skikt 2 visas i figur 1., och förekomsten av olika trädslag i skikt 3- presenteras i tabell 11. 2,00 1,00 1,00 1,10 0,10 0,10 0,10 0,10 0,00 Ek Bok Lönn Brakved Rönn Ask Trädslag Figur 14. Diagrammet visar medelförekomsten av de trädslag som fanns representerade i skikt 1 (0-40 cm), inventerade nyckelbiotop 1., i Gässlösa. Inventerad yta: 1000 m 2, fördelat på 10 likadana provytor. OBS! det är inga sanna medelvärden eftersom det är baserat på olikstora klasser (klasserna 0-3, 0. ingen förekomst, 1. liten förekomst (1-10 st), 2. intermedier förekomst (10-30 st), 3. riklig förekomst (>30 st)), men indikerar ändå att trädfloran har mycket liten till liten förekomst representerad i skikt 1. 24

25 Antal träd/ha Ek Bok Hassel Brakved Rönn En Ask Trädslag Figur 1. Diagrammet visar förekomsten av de trädslag som fanns representerade i skikt 2 ( cm) i enheten: antalet träd/ha, inventerade i nyckelbiotop 1., Gässlösa. Inventerad yta: 1000 m 2, fördelat på 10 likadana provytor. Tabell 11. Tabellen visar förekomsten av olika trädslag i antal, fördelade i olika diameterklasser samt indelade i skikt 3- (skikt cm t.o.m. halvvägs upp till krontaket, skikt 4. från halvvägs upp till krontaket t.o.m. strax under krontaket d.v.s. med mer än 0% av kronan under krontaket och slutligen skikt. de högsta träden med mer än 0% av kronan i krontaket). Träden är inventerade i nyckelbiotop 1., Gässlösa. Inventerad yta: 1000 m 2, fördelat på 10 likadana provytor. Diameter i cm Skikt 3 1 Ek Bok Rönn Grundyta Tabell 12. Tabellen visar grundytan (enhet: m 2 /ha) hos de olika trädslagen fördelade i skikt 3- (skikt cm t.o.m. halvvägs upp till krontaket, skikt 4. från halvvägs upp till krontaket t.o.m. strax under krontaket, d.v.s. mer än 0% av kronan befinner sig under krontaket och slutligen skikt. de högsta träden med mer än 0% av kronan i krontaket). Träden är inventerade i nyckelbiotop 1., Gässlösa. Inventerad yta: 1000 m 2, fördelat på 10 likadana provytor. Trädslag Skikt Ek Bok Rönn 3 0,01 0,62 0,01 4 3,83 1,7 29,24 2

26 3.4. Bete på ekar Ekar i skikt 1 förekom i 70 % av provytorna (n=10). I de 70 %, var bete (viltbete) i medel 0,86 (OBS! det är inget sant medelvärde eftersom det är baserat på olikstora klasser, men det indikerar ändå att betet på ekar i skikt 1 är svagt). Ekar i skikt 2 förekom i 30 % av provytorna (n=10). I de 30 %, var bete (viltbete) i medel 2,0 (OBS! det är inget sant medelvärde eftersom det är baserat på olikstora klasser, men det indikerar ändå att betet på ekar i skikt 2 är intermediärt) Signalarter I Gässlösa har klippfrullania, guldlockmossa, fällmossa, platt fjädermossa och lunglav hittats inom provytorna. 2 ekar i skikt 3- har kontrollerats på förekomst. Tabell 13. I Tabellen kan man se hur många % av ekarna (Quercus robur och petraea) som hade påväxt av olika signalarter (klippfrullania Frullania tamariski, guldlockmossa Homalothecium sericeum, fällmossa Antitrichia curtipendula, platt fjädermossa Nekera complanata och lunglav Lobaria pulmonaria). Förekomst av signalarterna är kontrollerad på 2 ekar i skikt 3- i nyckelbiotop 1., Gässlösa. Inventerad yta: 1000 m 2, fördelat på 10 likadana provytor. För att jämförelser av respektive signalart skall kunna göras mellan de olika objekten samt mot resultatet för samtliga objekt, så beräknas respektive signalarts förekomst per antalet träd i det aktuella objektet som överstiger den minsta diametern där signalarten har återfunnits för samtliga objekt. Signalart Förekomst/Antal ekar över minsta diametern, enhet: % Minsta ekdiametern för samtliga objekt med förekomst, enhet: cm Antal ekar över minsta diametern Klippfrullania 4,1 6 1 Guldlockmossa 16, Fällmossa 17,9 17, 39 Platt fjädermossa 14, Lunglav 12,

27 3. Resultat för Sumpafallen, reservat nr Allmän beskrivning samt observationer Nyckelbiotop 4. (objektet) ligger i Sumpafallens naturreservat och har en yta på 2 ha. Objektet består dels av en bergknalle, dels av en sydlig smal utstickare som är låglänt och näringsrik. Utstickaren är av mer hagmarkskaraktär och här finns de grövsta och mest högvuxna ekarna och under dem växer det ett välutvecklat bestånd av hassel. Det förekommer även sälg Salix caprea och en del gran i skikt 2-3. Det rinner ett bäckdråg genom utstickaren och på de fuktigare partierna hittar man klibbal. Nedanför bergets syd och östsida växer en hel del bok, några få är grova, men merparten är unga bokar i skikt 1-3. Det förekommer flera olika trädslag spridda över berget. I skikt 4- hittar man t.ex. asp, tall, björk, bok, sälg, rönn, ask, lönn och några granar. I buskskikten finner man t.ex. en och brakved, men även en del bok och gran i skikt 2-3. I objektet har bara skogsek observerats (även uppe på berget som lågvuxna ekar) och det är trots allt det trädslag som dominerar i skikt 4-. Krontaket är slutet i stort sett hela objektet. Överhuvudtaget fanns det få ekar i skikt 1-3, nästan inga i skikt 2 observerades. Det fanns mycket lite lågor och torrakor av ek, men det ligger ändå några enstaka lite grövre lågor i den sydliga branten. Bete som i objektet även kan observeras på några få låga ekar i skikt 3 visade att betet är intensivt. Idag är objektet utsatt för viltbete, men har tidigare varit utbete. Ytterligare information samt kartmaterial finns i Länsstyrelsens nyckelbiotopsbesrivning (Fritz 199). I objektet har en yta på 1000 m 2 fördelat på 10 likadana provytor (100 m 2 ) inventerats och här nedan följer resultatet av denna inventering Fördelning och föryngring Ett medel på ekarnas förekomst i skikt 1 har beräknats till 0,3 för samtliga 10 provytor (OBS! det är inget sant medelvärde eftersom det är baserat på olikstora klasser, men det ger ändå en indikation på att förekomsten av ekar i skikt 1 är mycket liten). Tabell 14. Tabellen visar den procentuella skiktfördelningen av samtliga ekar (Quercus robur), (n=4), i Sumpafallen, nyckelbiotop 4., som är undersökta i skikt 2- (skikt cm, skikt cm t.o.m. halvvägs upp till krontaket, skikt 4. från halvvägs upp till krontaket t.o.m. strax under krontaket d.v.s. med mer än 0% av kronan under krontaket och slutligen skikt. de högsta träden med mer än 0% av kronan i krontaket). Inventerad yta: 1000 m 2, fördelat på 10 likadana provytor. Skikt Fördelning i % 2,2 13,3 1,6 68,9 27