Keramik från övergången mellan förromersk och romersk järnålder från Brunnshög, Lund, Skåne

Transkript

1 Torbjörn Brorsson Keramik från övergången mellan förromersk och romersk järnålder från Brunnshög, Lund, Skåne Östra Torn 27:2 m.fl., delområde 1, 3, 5 och 6, Lunds kommun K o n t o r e t f ö r K e r a m i s k a S t u d i e r Rapport 31, 2008

2 KKS rapporter trycks i en begränsad upplaga. Rapporten kan fås som pdf eller rekvireras i enstaka exemplar. Kontakta då Kontoret för Keramiska Studier, Vadensjövägen 150, Landskrona eller torbjorn.brorsson@keramiskastudier.se Vadensjö 2008 Alla foton av Torbjörn Brorsson om ej annat anges. 2

3 Innehåll Inledning och frågeställningar s. 5 Datering s. 6 Kärlantal s. 13 Kärlformer s. 14 Dekor s. 16 Ytbehandling s. 16 Något om kärlstorlekar s. 17 Kärlgods s. 18 Hur har keramiken från Brunnshög deponerats? s. 18 Kärlfunktion s. 19 Bränd lera från Brunnshög s. 21 Jämförelse med Uppåkra, Lackalänga och Källby s. 22 Avslutning s. 24 Litteratur s. 25 Appendix 1 Termisk analys av bränd lera från Brunnshög s. 26 3

4 4

5 Inledning och frågeställningar Under 2007 och 2008 undersökte Riksantikvarieämbetet UV Syd ett område inom Brunnshög, nordöst om Lund, Skåne (Fig. 1). Vid undersökningen framkom lämningar efter bland annat en palissad från mellanneolitikum och en boplats samt en grav från äldre järnålder. Vid undersökningen i Brunnshög var keramik och bränd lera, liksom på många andra förhistoriska platser, de största fyndkategorierna. Keramiken har använts som ett viktigt bidrag till dateringen av aktiviteterna på platsen och därmed har keramiken daterats från neolitikum till och med äldre järnålder. I denna studie ingår enbart keramik och bränd lera från den senare fasen, det vill säga äldre järnålder. Den neolitiska keramiken har bearbetats av Anna Lagergren, Riksantikvarieämbetet UV Syd. Från äldre järnålder har det sammanlagt påträffats 1756 keramikskärvor med en total vikt av drygt 18,4 kg, vilket är en medelvikt på 10,5 g per skärva (Tab. I). Fragmenteringsgraden är därmed förhållandevis låg och skärvorna förefaller inte ha varit utsatta för någon större sekundär och senare påverkan. Den brända leran uppgår till 8,3 kg. Figur 1. Brunnshög ligger nordöst om Lund i Skåne. (Ur Sverigekartan Lantmäteriverket, Gävle MEDGIV ). Denna studie av keramiken från Brunnshög syftar till att diskutera kärlens användning och datering, och placera detta i ett regionalt rum. Därför kommer materialet att jämföras med några samtida boplatser, däribland Uppåkra och Lackalänga. Den inre boplatsstrukturen kommer även att beröras, och då främst utifrån de olika ytorna, vilka benämns Område 1, som huvudsakligen är ett verkstadsområde, men det förekommer även lämningar av en boplats, Område 3 & 5 som främst är ett boplatsområde, men med inslag av viss verkstadsaktivitet, samt Område 6 som främst är ett boplatsområde. Ytorna är med största sannolikhet samtida och som presenteras nedan är keramiken likartad. Tyngdpunkten i aktiviteterna ligger i övergången mellan förromersk järnålder och äldre romersk järnålder, dock har både keramiken och C14-dateringar visat att det finns en större kronologisk spännvidd, med inslag av aktiviteter från bronsålder till vendeltid. 5

6 Studien kommer att utgöra ett bidrag till förståelsen av Brunnshögs funktion och roll under äldre järnålder. De frågeställningar som prioriterats är: - Keramikens datering - Kärlfunktion - Brunnshögs roll i det omgivande landskapet - Hur har man deponerat keramiken? Inom ramen för denna studie har därför keramik från Uppåkra, Lackalänga samt Källby studerats. Dessutom har keramiken från Brunnshög varit föremål för en något utökad specialregistrering. Denna registrering är något mera ingående än en vanlig registrering, men det skall påpekas att den innehåller avsevärt mera information om keramiken och därmed i förlängningen dess miljö. Utöver de vanliga uppgifterna om vikt och antal har följande variabler registrerats: kärldel, mynningsform, ytbehandling, skärvtjocklek, största korn, magringstyp och magringsandel, dekor samt förekomst av matskorpa (organisk beläggning). Dessutom har, där det varit möjligt, även mynningsdiametern noterats. Skärvor från samma kontext och som tillhört samma kärl har fått samma fyndnummer, och därmed har endast cirka 212 skärvor av sammanlagt 1756 specialregistrerats. Specialregistreringen av keramiken har utförts i Intrasis (S2007:053). Brunnshög Område 1 Område 3&5 Antal skärvor Vikt (g) Antal med dekor Vikt/skärva (g) 10,5 7,3 11,6 Största korn (mm) 2,6 2,6 2,7 Antal polerade kärl Antal glättade kärl Antal rabbade kärl Tabell I. Uppgifter om keramiken från Brunnshög, samt om extra information om område 1 och 3 & 5. Datering Keramiken från Brunnshögen har daterats till äldre järnålder, men med största sannolikhet härrör materialet huvudsakligen från övergången mellan förromersk och romersk järnålder. Dateringen av keramiken baseras i första hand av mynningsformerna och i viss mån av ytbehandling samt dekor. Några enstaka kärl har varit möjliga att rekonstruera i sin helhet och dessa kan placeras i slutet av förromersk järnålder och romersk järnålder. Det är för övrigt mycket svårt att skilja dessa två perioder åt, och därmed talar man ofta om övergången mellan förromersk och romersk järnålder. Ett kärl (F1461) har en förhållandevis allmän form som kan placeras i äldre järnålder. Kärlet som påträffades i en grop på område 5 hade två stora hankar på insidan av kärlväggen (Fig. 4A). Al från gropen har C14-daterats till folkvandringstid, och det finns ingenting som motsäger att keramiken även är folkvandringstida (Tab. II). Därmed är kärlet det yngsta inom undersökningsområdet. Keramiken har korrelerats mot de kontexter som C14-daterats och man kan konstatera att det är mycket god överensstämmelse. C14 bekräftar en spännvidd i dateringen till främst övergången mellan förromersk och romersk järnålder, men att även andra perioder finns representerade. 6

7 Kontext Datering Material A ±35 Hassel A ±30 Ask A ±30 Al A ±40 Människoben Tabell II. C14-datering av ett urval av anläggningar med fynd av keramik. I materialet finns en skärva från ett silkärl, ett kärl med hål i botten samt ett antal lerblock. Både lerblocken och silkärlen kan dateras från förromersk järnålder till folkvandringstid, medan kärl med hål i botten framför allt förekommer under slutet av bronsåldern och förromersk järnålder. Det har även påträffats en mynningsskärva med fingerintryck och dessa förekommer under förromersk järnålder (Stilborg 2006:165). I lager L106 har ett mynningsparti från en skål påträffats (F1733). Denna skål är sannolikt från yngre bronsålder (Fig. 7D). Tre C14-dateringar har också bekräftat att det varit någon form av aktivitet på platsen under yngre bronsålder. Trots att stora fyndmängder keramik från äldre järnålder påträffats i södra Sverige finns ännu ingen tillfredsställande skånsk keramikkronologi, och ofta hänvisas istället till C. J. Beckers studie av gravmaterial från Jylland. Denna studie är på många sätt en bra genomgång av material från framför allt förromersk järnålder, men det finns många källkritiska aspekter med att använda ett jylländskt system på ett skånskt keramikmaterial (Becker 1961). Avsaknaden av en lokal skånsk kronologi beror i första hand på väldaterade material i form av exempelvis metalldaterade gravar saknas i någon större omfattning. Dock borde man i större utsträckning kunna använda sig av C14-dateringar och därmed bygga upp en ny kronologi. Keramiken från Brunnshög har relaterats till Beckers kronologi, och denna har påverkat tolkningarna av keramikens ålder. Man kan emellertid konstatera att korrelationen mellan kronologin och C14-dateringarna är goda (Tab. II, Tab. III). Dock hade det folkvandringstida kärlet i grop A44396 sannolikt blivit daterat till samma period som den övriga keramiken. Fyndnummer Kontext Fas, enligt Becker Datering enligt Becker F6, F33 A b Yngre förromersk järnålder/äldre romersk järnålder F29 A a Äldre romersk järnålder F1803 A Yngre förromersk järnålder/äldre romersk järnålder F1724 A d Yngre förromersk järnålder F1760 A a Äldre romersk järnålder F524 A4159 2b Mellersta förromersk järnålder F1461 A b Mellersta förromersk järnålder F1819 A Äldre romersk järnålder Tabell. III. Ett urval av mynningsskärvor som relaterats till Beckers keramikkronologi för förromersk och äldre romersk järnålder (Becker 1961: Fig. A). 7

8 Figur 2. Område 1: A-E A A: F6, F33. B: F1766. C: F30. D: F1804. E: F: A21710, F67. G: A21904, F44. H: A21828, F1803. I: A20551, F184. Skala 1:2. 8

9 Figur 3. Område 1. A: A21809, F1814. B-E: A B: F97, F1808. C: F1725. D: F1724, F1807. E: F1728. F: A24328, F96. G: A25640, F65. H: A24328, F405, F407, F409, F470. Skala 1:2. 9

10 Figur 4. Område 3 & 5. A: A44396, F , F1799. B-D: A B: F1819. C: D: F1820. E: A31979, F1426. F: A40000, F1748. G: A39859, F1779. H: A32700, Skala 1:2. 10

11 Figur 5. Område 3 & 5. A-B: A A: F1813. B: F1706. C-D: A C: F1743. D: F1621 (fingerintryck på mynningskanten). E: A32900, F1738, F1740. Skala 1:2. 11

12 Figur 6. Område 3 & 5. A: 41563, F1770. B: A52710, F1476. Skala 1:2. 12

13 Figur 7. Område 6: A: A4159, F524. B: A481, F474. C: A3993, F421. D: A25640, F65. E: L106, F1733. Skala 1:2. Kärlantal De 1756 skärvorna har utifrån de parametrar som omnämns i inledningen tolkats tillhöra 171 kärl. Det är skärvor med förhållandevis lika skärvtjocklekar, ytbehandling, magring och i viss mån lera och bränning. Detta gör att i snitt har 10 skärvor tillhört ett och samma kärl, medan medelvikten per skärva uppgår till 10,5 g. I jämförelse med andra platser uppvisar Brunnshög förhållandevis stora skärvor och en relativt stor del är bevarad från varje kärl. Vanligtvis brukar 3 till 5 skärvor tillhöra samma kärl, och medelvikten är normalt 2,5 till 5 g. Man får uppfattningen att stora delar av kärlen har deponerats, men det är ändå noterbart att cirka 100 g påträffats från 13

14 varje kärl, och kärlen bör ha vägt mellan 2 till 3 kg i snitt. Var resterande tagit vägen är och förblir sannolikt en gåta. Kärlformer För att få en uppfattning om det samlade keramikmaterialets formspråk krävs att formerna ritas av och jämföres. Detta har därför skett av samtliga mynningar och ritningarna finns presenterade i figur 2 till 7. Det finns några få vanliga kärltyper på Brunnshög, och det är dels en mellanstor kopp (Fig. 7A, Fig. 8) och dels ett något större kok- eller förrådskärl (Fig. 4A, Fig. 9). Dessutom förekommer det tunnformade kärl (Fig. 5E). Kopparna har haft en S-formad kärlprofil med markerad skuldra och antingen rakt eller utåtböjt mynningsparti. Denna typ av kärl har påträffats inom samtliga områden och några exempel är från brunn A21633 (Fig. 2A, 2B), avfallsgrop A21809 (Fig. 3A), gropsystem A53385 (Fig. 4B), grav A32700 (Fig. 4H, Fig. 15) samt i brunn A4159 (Fig. 7A, Fig. 8). Flertalet av dessa kärl har varit ornerade och kärlytan har varit polerad. Vidare kan man konstatera att kärlgodset har varit mycket fint, och att kärlen kan klassificeras som finkeramik. Denna typ av keramik var vanlig i gravar och har även visat sig vanlig i Uppåkra (se nedan). Polerade koppar var emellertid även relativt vanliga på boplatser, men dock inte i samma omfattning. Det förekommer flera olika typer av mynningar på de polerade kopparna från Brunnshög. I brunn A21633 (F21710, Fig. 2F) och i grophus A21828 (F1803, Fig. 2H) fanns däremot två mynningar med samma utförande. Dessa bör vara samtida. I gropsystem A53385 fanns en annan typ av mynning (F1819, Fig. 4B), och denna typ har bland annat påträffats på boplatsen i Klörup i sydvästra Skåne, där den daterats till övergången mellan förromersk och romersk järnålder (Bergenstråhle & Stilborg 2002: Fig. C). Figur 8. I brunn A4159 på område 6 påträffades ett helt kärl (F524). Skala 1:2 (jämför Fig. 7A). En annan vanlig typ av kärl i Brunnshög är de grövre hushållskärlen. Dessa har varit relativt stora och haft en svagt S-formad kärlprofil. Kärlgodset består till stor del av bergartsmagrade leror och skärvtjockleken har varit betydligt större än på de polerade kopparna. Kärlytan har varit glättad. Mynningsformerna har till stor del varit svagt utåtböjda, och både avstrukna och runda mynningskanter förekommer. Ett bra exempel på kärl i denna grupp utgörs av ett kärl som 14

15 påträffats i gropsystem A40832 (F1813, Fig. 5A). Kärlen i denna grupp är oornerade, och dessa kärl har påträffats på både område 1 och på område 3 & 5. Ett kärl som också tillhör denna grupp är det folkvandringstida kärlet från grop A44396 (F1461, Fig. 4A, Fig. 9). Kärlet är i ett avseende mycket unikt; på insidan hade två grövre öron eller hankar placerats. Dessa var horisontellt ställda och hade sannolikt fungerat som upphängningsanordning, och därmed kan kärlet klassificeras som ett hängkärl. Några paralleller till kärlet från Brunnshög är inte kända. Figur 9. I grop A44396 på område 3 påträffades ett kärl med en bred hank på insidan. Kärlet har C14- daterats till folkvandringstid. Skala 1:2 (jämför Fig. 4A). Den tredje kärltypen utgörs av tunnformade kärl med inåtböjd mynning. Det förekommer både avstrukna och rundade mynningskanter, men de rundade är i klar majoritet. Kärlen är till stor del oornerade, glättade och framställda av bergartsmagrade leror. Det enda kärlet som haft någon form av dekor är ett kärl från grop A39000, och detta har varit ornerat med fingerintryck på mynningskanten (F1621, Fig. 5D). Liknande kärl har bland annat påträffats i Övre Glumslöv, Häljarp samt Säbyholm utanför Landskrona (Stilborg 2006: Fig. 5a-c). De tunnformade kärlen på Brunnshög har påträffats på både område 1 (Fig. 2C, Fig. 3G) och på område 3 & 5 (Fig. 4E, Fig. 4G, Fig. 5C, Fig. 5E, Fig. 6, Fig. 7B). Denna typ av kärl dateras i första hand till yngre järnålder, och i viss mån till bronsålder period V. Trots detta är det troligt att kärlen från Brunnshög tillhör samma fas som resterande keramik. För detta talar bland annat att kärlen med inåtböjd mynning påträffats i samma kontexter som den övriga keramiken och dessutom finns det keramik med denna form som påträffats i gravar. Två exempel är från det förromersk gravfältet i Tjärby i södra Halland (Brorsson, under bearbetning) och från gravfältet på Slusegård på Bornholm (Bech 1996: Fig. 36i). På Slusegård har ett kärl daterats till senare delen av äldre romersk järnålder, dvs. år 100±75 år. 15

16 Figur 10. Kärl med fingerintryck på mynningskanten (F1621) påträffat i grop A Skala 1:1 (jämför Fig. 5D). Dekor Endast ett fåtal av kärlen från Brunnshög har varit ornerade. På vartdera område 1 och område 3 & 5 har cirka tre till fyra kärl haft någon form av dekor, medan endast ett kärl på område 6 haft dekor. Av de sammanlagt 171 kärlen har därmed omkring 5 % varit ornerade, vilket är förhållandevis lågt i förhållande till andra samtida lokaler i Skåne. Den vanligaste typen av ornering har varit vertikala, horisontella samt snedställda linjer och streck. Linjerna har varit tunna och förekommer på medelstora koppar som haft ett mycket fint kärlgods (Fig. 11, Fig. 15). Ytan har varit polerad och skärvtjockleken uppgår till maximalt 6 mm, vilket är mycket tunt. Kärlen kan därmed klassificeras som finkeramik. I en grop inom område 3, som sannolikt använts som en täktgrop, påträffades bland annat en mynningsskärva med fingerintryck på mynningskanten (Fig. 5D, Fig. 10). Till skillnad från flera av de andra ornerade kärlen har detta kärl varit glättat och bestått av en lera som magrats med krossad bergart. Skärvtjockleken är betydligt tjockare, och den uppgår till 11 mm. Därmed är det troligt att detta kärl använts för antingen kokning eller förvaring. Man kan även konstatera att det inte föreligger några skillnader mellan de olika områdena. Det förekommer tunnväggig respektive polerad ornerad keramik på både platserna, men däremot finns endast den grövre typen i form av ett glättat och tjockväggigt kärl med fingerintryck på mynningskanten på område 3 & 5, som i första hand tolkats som ett boplatsområde. Figur 11. Skärva från ett polerat finkärl påträffat i grophus A21828 inom område 1 (F66). Skala 1:1. Ytbehandling På Brunnshög dominerar kärl med en glättad kärlutsida (Fig. 12). Nästan 8 av 10 kärl har glättats, vilket var den vanligaste ytbehandlingen på den förhistoriska keramiken i södra Skandinavien. 16

17 Denna ytbehandling förekom på många olika typer av kärl, och det är en typ av ytbehandling som uppkommer om keramikern inte väljer att efterbehandla utsidan för ett speciellt syfte. Den näst vanligaste ytbehandlingen i Brunnshög var polering, och nästan 2 av 10 kärl har polerats (Fig. 11). Detta har inte haft någon direkt påverkan för kärlfunktionen, utan det var sannolikt uteslutande estetiska skäl som styrde, och det kan ursprungligen ha varit för att man ville efterlikna metallkärl. Andelen polerad keramik är högst inom område 1, där cirka 25 % av kärlen varit polerade. På område 3 & 5 uppgår andelen polerade till endast 10 %. Denna skillnad kan vara funktionellt betingad, men kan likväl ha kronologiska orsaker. Endast 6 kärl (3,5 %) har en rabbad kärlutsida. Detta brukar i första hand användas som en kronologisk markör, och förknippas främst med bronsålder och tidig förromersk järnålder. De rabbade kärlen var i första hand lämpliga att användas som förvaringsbehållare och på Brunnshög har den rabbade keramiken uteslutande påträffats i gropar, och flera av dessa gropar har varit förhållandevis stora, och har bland annat tolkats som stora gropsystem (exempelvis A53385). Den rabbade keramiken påträffades inom område 3 & 5 samt område 6. Brunnshög, N=171 Glättad Polerad Rabbad Figur 12. På Brunnshög har glättade, polerade samt rabbade kärl identifierats. De glättade kärlen är i majoritet. Något om kärlstorlekar Liksom på många andra material kan man konstatera att den bästa variabeln för kärlstorleken är mynningsdiametern, och orsaken till detta är givetvis avsaknaden av hela kärl. Däremot kan man använda de få kärlen med information om både höjd och mynningsdiameter som någon form av referens mellan dessa variabler. Två kärl har varit 15 cm höga och dessa påträffades inom område 5 och 6. Dessa har haft mynningsdiametrar på omkring 10 cm, men det finns även andra kärl som varit betydligt större. Det finns exempelvis två kärl inom område 3 & 5 som haft mynningspartier på nästan 40 cm i diameter. Ett kärl från gropsystem A40832 har varit cirka 30 cm högt och haft en mynningsdiameter på 24 cm. På keramiken från Brunnshög har det varit möjligt att beräkna mynningsdiametern på 19 kärl. Dessa placerar sig inom intervallet 10 till 40 cm, med en klar tyngdpunkt bland de mindre kärlen. Av de 19 kärlen är 12 stycken mellan 10 och 17 cm stora, medan endast två stycken är 38 respektive 40 cm stora. Resterande fem kärl är mellan 22 och 26 cm i storlek. Man kan därmed konstatera att mindre kärl är i klar dominans på Brunnshög. Denna typ av kärl har påträffats inom samtliga områden, medan de riktigt stora kärlen enbart återfinns på område 3 & 5. De mellanstora kärlen finns på både områdena. Ytterligare ett bidrag till kärlstorleken är skärvtjockleken. Sammanlagt har 115 skärvor från område 1 och 3 & 5 studerats och dessa visar att det finns något tjockväggigare kärl på område 3 17

18 & 5 än på område 1 (Fig. 13). Man kan emellertid konstatera att andelen tunnväggiga kärl ( 6 mm) är förhållandevis hög inom båda ytorna. Man kan därmed konstatera att andelen finkeramik är hög på både området 1 och på område 3 & 5. 25,0 20,0 15,0 % Område 1 Område 3 & 5 10,0 5,0 0, (mm) Figur 13. Skärvtjockleksfördelning av skärvor från område 1 (N=41) respektive område 3 & 5 (N=74). Materialen är likartade, förutom att det finns en högre andel tjockväggiga kärl inom område 3 & 5. Kärlgods Ytterligare en parameter av keramiken, som framför allt ger en indikation på kärlfunktion, är kärlgodset. Genom att mäta största kornet i godset och notera om leran har magrats med en krossad bergart eller ej, kan detta ge viktig information om vad kärlen använts till. Keramikern framställde keramikkärl för olika ändamål, och givetvis användes inte en lera och ett magringsmedel som inte var lämpligt för upprepade bränning till ett kokkärl. I viss mån kan man se om en lera magrats med krossad bergart, och till hjälp finns bland annat det största kornet i godset. En skärva där det största kornet understiger 2,0 mm är oftast framställd av en sandmagrad eller en naturligt magrad lera, medan skärvor med korn som överstiger 2,0 mm är däremot oftast bergartsmagrade. Det bästa variabeln för att skilja en gods som magrats med krossad bergart från ett som magrats med sand eller är naturligt magrat är däremot kornens form. Kantiga korn är normalt krosskorn medan rundade kommer från en sand eller en naturligt magrad lera. Medelvärdet på största korn inom område 1 på Brunnshög är 2,6 mm medan det inom område 3 & 5 är 0,1 mm större (Tab. I). Man kan därmed dra slutsatsen att samma typ av kärlgods finns inom de två områdena. På område 3 & 5 har 22 kärl av 96 tolkats ha framställts av naturligt magrade leror medan andelen inom område 1 är 21 av 55, vilket därmed är nästan dubbelt så högt. Man kan därmed återigen dra slutsatsen är keramiken inom område 1 är något finare än keramiken från område 3 & 5. Hur har keramiken från Brunnshög deponerats? Som redan noterats finns det omkring 170 kärl som deponerats på Brunnshög, och dessa har fördelats på drygt 1700 skärvor. Det kan uppfattas som lite, men i förhållande till andra undersökningar finns det relativt mycket kvar av keramiken från Brunnshög. Det beror delvis på att fåtal kärl som till stora delar är helt bevarade (Fig. 3H, Fig. 4A, Fig. 4H, Fig. 5A, Fig. 5E, Fig. 6B, Fig. 7A). Dessa har påträffats i brunnar, gropar samt i en grav, och det är inte otänkbart att 18

19 alla dessa kärl deponerats mer eller mindre hela. Bland kärlen finns både stora och små kärl, glättade och polerade samt kärl med olika former. Däremot kan man konstatera att flera av de andra skärvorna sannolikt deponerats efter att kärlen gått sönder, och att hela kärlet inte placerats i gropen, stolphålet etc. Man kan vidare också notera att keramiken som påträffats i härdar är av betydligt sämre kvalitet och spjälkar sig relativt enkelt. I flera av anläggningarna har keramikskärvor från samma kärl påträffats i olika delar av anläggningen. Det är exempelvis i brunn A21633, arbetsgrop A21873, avfallsgrop A21809 samt i gropsystemet A Ett kärl i brunn A24328 (Fig. 3H, Fig. 14) har till exempel påträffats inom ett 1,4 stort område, och dessutom har skärvorna påträffats på olika höjder; som mest fanns de upp till 0,8 m ifrån varandra i höjd. Detta kärl bör ha slängts ned i brunnen och gått sönder vid ett första nedslag och delvis placerats på en hylla och resterande delar av kärlet har åkt längre ned i brunnen. Företeelsen att deponera hela kärl i brunnar är inte ovanlig, och det är inte otänkbart att kärlet offrats i brunnen. Det skall emellertid påpekas att det är svårt, för att inte säga omöjligt, att avgöra om ett kärl offrats eller slängts ned i en grop eller i en brunn. Vad som egentligen skett är en tolkning, baserad på en rad olika faktorer, där själva keramikkärlen utgör en viktig faktor. Slutligen är det viktigt att notera att det inte finns någon passning mellan keramik som påträffats i olika anläggningar. Det finns inga tydliga indikationer på att man spridit ut keramik medvetet på platsen. Figur 14. Delar av ett kärl (F407) som kan ha offrats i brunn A24328 på område 1. Skala 1:2 (jämför Fig. 3H) Kärlfunktion Keramiken från Brunnshög har studerats ingående och en av frågeställningarna har varit att belysa vad kärlen kan ha använts till. Kärlstorlekarna och kärlgodset i kombination med att det finns relativt mycket polerad keramik visar tydligt att det finns en hög andel finkeramik. Denna typ av keramik påträffas vanligtvis i gravar där den är i klar majoritet. Till skillnad från många andra perioder dominerar polerad finkeramik i gravmaterialet från äldre förromersk järnålder till och med folkvandringstid. Ett kärl från Brunnshög har också påträffats som ett gravfynd (Fig. 15). Studier av keramik från templet i Uppåkra har också visat att polerad finkeramik var i mycket klar majoritet (se nedan). Analyser som utförts av finkeramik från äldre järnålder har visat att denna keramik var synnerligen olämplig för upprepade bränningar och den hade gått sönder om man brände keramiken för många gånger (Brorsson 2008). Kärlen bör därmed ha använts som antingen vattenbehållare och förvaring för något som inte var alltför tungt. Kärlväggen var för 19

20 tunn för att kunna klara större påfrestningar. Man kan ha haft örter, dryck, spannmål, mjöl med mera i dessa kärl. Studerar man mynningsformen kan man konstatera att raka eller utåtböja mynningar förekommer. Dessa mynningar fanns på kärl som var lämpliga för att antingen hälla något ur eller till förvaring, där man kunde spänna ett skinna över mynningskanten. En annan typ av kärl som påträffats på Brunnshög var de större hushållskärlen. Dessa hade betydligt grövre gods och större skärvtjocklekar och dessa kan ha använts för allehanda funktioner. Troligtvis användes de både som förvaringskärl och som kokkärl, men till skillnad från finkeramiken tålde dessa kärl betydligt större påfrestningar. De större kärlen bör i första hand fungerat som vattenbehållare eller som jäskar. De enda större kärlen som påträffats fanns på område 3 & 5. Någon matskorpa har emellertid inte påträffats på dessa kärl, och därmed kan funktionen som vattenbehållare vara mer trolig. Figur. 15. Gravkeramik (F1760) från en kopp i grav A32700 inom område 3. Keramiken har daterats till äldre romersk järnålder. Skala 1:2 (jämför Fig. 4H). Foto: Anna Lagergren, Riksantikvarieämbetet UV Syd. I grop A31979 påträffades ett större hushållskärl med hål i botten. Kärlet har sannolikt använts som förvaringskärl eller som jäsbehållare. Hålet i botten bör ha varit försett med en plugg som kunde avlägsnas vid behov. Rabbade kärl har även tolkats som förvaringskärl, och de skärvor som relaterats till ett område påträffades inom område 3 & 5. De rabbade skärvorna påträffades i olika gropar, medan rabbad keramik på flera boplatser i Skåne påträffats i härdar (Brorsson 2007). Bland de större kärlen förekommer inåtböjda, raka samt utåtböjda mynningsformar. Därmed skulle kärlen kunna ha användas för många olika funktioner. De två största kärlen har emellertid inåtböjda mynningar, vilket skulle kunna betyda att dessa användes som vattenbehållare. Man kunde inte spänna ett skinn över kanten, och därmed skydda innehållet, vilket man bör ha gjort på en jäsbehållare eller till ett kärl med örter, mjöl eller spannmål. Endast en skärva från ett silkärl (perforerat kärl) har påträffats (Fig. 16). Skärvan bör ha tillhört ett kärl som var avsett för ångkokning och kärlet är en bra indikation på ett hushållskärl. Det påträffades i ett gropsystem på område 5. Slutligen kan det noteras att de 20 tunnväggigaste och de 20 tjockväggigaste skärvorna har studerats extra ingående. Syftet har varit att studera om det föreligger någon korrelation mellan kärlstorlek och de olika områdena samt enskilda anläggningstyper. Resultatet av detta visar att det inte finns något samband mellan skärvtjocklekarna och enskilda anläggningstyper. Däremot kan man konstatera att tre av fyra av de mest tjockväggiga skärvorna påträffats på område 3 & 5. 20

21 Figur. 16. Det enda fragmentet av ett silkärl (perforerat kärl) (F1817) som framkom vid slutundersökningen. Det påträffades i gropsystemet A53385 inom område 5. Skala 1:1. Bränd lera från Brunnshög Sammanlagt påträffades 8,3 kg bränd lera. Mängden lera varierar betydligt över undersökningsområdet. Den största fyndmängden påträffades inom område 1, som främst tolkats som ett verkstadsområde. Det var framför allt i brunn A21633, arbetsgropen A21873, härd A21809 samt i källargrop A20551 i hus 1 som innehöll de största mängderna. Inom område 3 & 5 fanns en större mängd i stolphål A33150 som tillhört hus 13. I stolphålet framkom även skållor, men det innehöll inte någon keramik. Mängden lera i stolphålet uppgick till 360 g. Med hänsyn till den rika tillgången på lera i området har säkerligen den brända leran haft många olika funktioner. Det kan ha använts till ett klinehus, till en kupolugn, packning i en ässja, som teknisk keramik för metallhantverk, som lerblock med mera. En bedömning har skett av leran och den har tolkats haft olika funktioner, och som ytterligare stöd har termiska analyser utförts (Appendix 1). Dessa syftar till att bestämma vilken temperatur leran varit utsatt för och därmed påvisa dess funktion. Det är dock viktigt att notera att kvaliteten på leran påverkat tolkningen, där exempelvis ett organiskt inslag påverkat tolkningen som klinelera. Den största mängden lera har sannolikt ingått i olika typer av ugnskonstruktioner. Det kan exempelvis ha varit i lågtemperaturugnar för matlagning eller rostning. Majoriteten av den brända leran från området 3 & 5 har sannolikt använts till just lågtemperaturugnar eller till lerklining. Några exempel på lera som bränts till låga temperaturer är lera från hus A21828 och från gropsystem A53385 (Appendix 1.) Lera från en ugn som varit utsatt för något högre temperatur påträffades i brunn A21633, och denna ugn kan ha haft olika funktioner. Man kan inte utesluta att den använts för att bränna keramik i, men det kan inte heller uteslutas att den använts för bakning, rostning eller rent av inom ett metallhantverk. Bland de proverna som uppvisade högst temperaturer var bränd lera från en täktgrop, A Dessutom fanns sintrad och smält lera i gropsystem A53385 och i den äldre markhorisonten L108. Denna lera var fri från organiskt material och det är därmed troligt att den använts som en packning i en ugn eller i en härd. Leran har varit i direkt kontakt med elden. Flera olika variabler påvisar att lera för metallhantverk påträffats inom både område 1 och område 3 & 5 (Tab. IV). Mindre fragment av gjutformar och/eller blästermunstycken har påträffats i grophus A21828 samt i arbetsgrop A21873, och dessa anläggningar låg endast 2 m ifrån varandra. Föremålen är inte tydliga, men utifrån form, bränning och lera har de tolkats vara gjutformar, och i andra hand blästermunstycken. Ytterligare en gjutform påträffades i lager L108 (F1687). Termisk analys har utförts på en förmodad gjutform från grophuset. Analysen visade att denna varit utsatt för temperaturer på mellan 1000 och 1100 C, vilket därmed bekräftar ett metallhantverk. 21

22 I brunn A24328 i norra delen av undersökningsområdet påträffades ett degelfragment. Skärvan har sannolikt tillhört en ganska liten degel. Dessutom framkom flera fragment av en stor degel i gropsystem A53385 (F1555, F1572). Degeln har sannolikt använts till bronsgjutning. Område 1 Område 3 & 5 Gjutform/blästermunstycke, antal 2 1 Degel, antal 1 4 Lerblock, antal 2 3 Eldbock, antal 0 1 Sintrad lera (g) Tabell IV. Bränd lera som var avsedd för metallhantverk har påträffats inom olika områden på Brunnshög. Lerblock fanns på både område 1 och område 3 & 5. Med hänsyn till de fragmenterade föremålen har det varit svårt att skilja gjutformar från blästermunstycken. Andra fynd av bränd lera utgörs av delar av lerblock, och dessa har påträffats på både område 1 och på område 3 & 5. I grop A37224 på område 5 framkom en stor del av ett ornerat lerblock (Fig. 17). Ett annat stort lerblock fanns i brunn A32900 (F1501) och termisk analys har utförts på detta föremål. Anledningen är att lerblock har tolkats fungera som värmeelement, där man kunde upphetta blocket och sedan flytta det och värma upp en annan yta (Hulthén 1981). För detta talar att de tjocka lerblocken är genombrända, vilket bör ha skett under förhållandevis lång tid, och vid upprepade tillfällen. Däremot ska man inte avfärda tesen om att lerblocken kan ha använts i rituella sammanhang. De kan ha använts som husoffer, lagts ned i offergropar samt i gravar (Bäck 2003:34). Den termiska analysen visar att lerblocket från brunn A32900 varit utsatt för temperaturer på mellan 700 och 800 C (Appendix 1). Med hänsyn till att det är genombränt är troligt att det fungerat som en flyttbar värmekälla. I den äldre markhorisonten L108 påträffades delar av en eldbock (F1194). Dessa hade samma funktion som lerblocken, fast det var betydligt mera ovanliga. Dessutom är leran och bränningen på eldbocken bättre än lerblockens. Figur 17. Delar av ett ornerat lerblock (F1208) funnit i grop A37224 inom område 5. Skala 1:2. Jämförelse med Uppåkra, Lackalänga och Källby En av de viktigaste frågeställningarna till både den arkeologiska undersökningen och till keramiken är att tolka platsens betydelse och roll i det landskapet den var placerad i. Närheten till Uppåkra visar att det fanns en begynnande centralplats i Brunnshögs närområde och att Brunnshög måste haft någon form av utbyte med just Uppåkra. För att förstå detta utbyte måste emellertid materialet från Brunnshög analyseras och diskuteras och jämföras mot både en vanlig boplats i regionen och även med Uppåkra. Lackalänga 22

23 Boplatserna vid Lackalänga undersöktes under 1994 inför byggandet av väg 108 (Olson 1996). Vid Lackalänga påträffades tre olika lokaler som benämndes punkt 8, 9 och 10. Samtliga dessa tre boplatser har berörningspunkter med Brunnshög, men ett källkritsikt problem är att det finns inblandat andra perioder på lokalerna i Lackalänga. Därför är det förenat med stora problem att jämföra boplatserna med Brunnshög, och med hänsyn till detta har därför enstaka anläggningar använts. Däremot har hela keramikmaterialen från de olika undersökningarna i Lackalänga omregistrerats och omtolkats. Det skall påpekas att boplatserna från 1994 har C14-dateringar som sammanfaller med Brunnshögs dateringar. Den plats som ansågs bäst som jämförelse till Brunnshög var punkt 10 (Olson 1996:67). Vid en genomgång av keramik och framför allt mynningsformerna kunde det konstateras att merparten av skärvorna kan relateras till yngre romersk järnålder, och därmed är materialet yngre än keramiken från Brunnshög. I ett av stolphålen till Hus VII, som dock daterats till övergången förromersk och romersk järnålder, framkom en keramikskärva som var glättad och 8 mm tjock. Den kan ha tillhört ett kokkärl. Keramiken från punkt 8 utgjordes till mycket stor del av material från yngre bronsålder. Det påträffades bland annat en stor mängd rabbad keramik och vulster med fingerintryck som dateras till yngre bronsålder och förromersk järnålder. Däremot C14-daterades Hus I inom intervallet förromersk järnålder till och med yngre romersk järnålder (Olson 1996:45). Keramiken som relaterats till huset var glättad och mellan 7 och 11 mm i skärvtjocklek, och inga mynningsskärvor fanns vid eller i huset. Det saknas även polerad keramik från yngre förromersk järnålder och äldre romersk järnålder på punkterna 8 och 10. Keramiken från Lackalänga punkt 9 var relativt sparsam och påträffades enbart i tre olika anläggningar. Samtliga skärvor var glättade och oornerade. Flera hus inom undersökningen har daterats till övergången mellan förromersk järnålder och romersk järnålder. Man kan konstatera att keramiken från Lackalänga uppvisar en del likheter med Brunnshög, men det saknas finkeramik i Lackalänga. Orsaken till detta kan vara avsaknaden av större fyndmängder, men det skall noteras att det påträffats sammanlagt 80 keramikskärvor från Lackalänga som bör vara samtida med Brunnshög. Samtliga har varit glättade. Källby Källbygravfältet har grävts ut vid två tillfällen, under 1930-talet och 1950-talet (Stjernquist 1955; Strömberg 1955). På platsen har det påträffats 13 keramikkärl, och dessa har daterats till yngre romersk järnålder och folkvandringstid. Därmed är materialet till stora delar yngre än Brunnshögskeramiken, men det är delvis samtida med hängkärlet från A44396 (Fig. 9). Keramiken från Källby utgörs av polerade koppar med öron, och till stor del liknar dekoren den typ av linjedekor som även påträffats på Brunnshög (Fig. 11, Fig. 15). Däremot är mynningsprofilerna annorlunda och dessa i kombination med långa halsar daterar keramiken till yngre romersk järnålder och folkvandringstid. Kärlstorleken på kärlen från Källby ligger mellan 9 och 16 cm i höjd, och mynningsdiametern har uppmätts till mellan 9 och 13 cm, vilket visar på att det enbart var koppar som placerades i gravarna. Ett kärl var dock något mindre, med en höjd på 5 cm och en mynning som mätte 7 cm i diameter. Keramiken från Brunnshög och Källby antyder att samma typ av kärl som användes som finkeramik under slutet av förromersk järnålder även fungerade som sådan under folkvandringstid. Uppåkra Från Uppåkra har den äldsta keramiken från tempelområdet studerats. Materialet kommer från undersökningar i Uppåkra som utfördes under Denna keramik har daterats från sista fasen av förromersk järnålder och till äldre romersk järnålder (Larsson & Lenntorp 2004 ). Sammanlagt har 111 skärvor registrerats och dessa avviker markant från Brunnshög, vilket bland annat kan noteras i den mycket tunnväggiga keramiken (Fig. 18). I den äldsta fasen finns visserligen skärvor från endast två kärl, och dessa utgörs av en polerad kopp samt ett glättat kärl. Till hus 19, grupp 23

24 93, har skärvor från 31 kärl placerats, och av dessa är 23 polerade och endast åtta är glättade. Från en aktivitetsyta som tolkats tillhöra huset har skärvor från 12 kärl påträffats och 11 av dessa var polerade. Finkeramiken överstiger därmed den glättade hushållskeramiken flera gånger om, och man kan konstatera att keramiken kan användas som en indikation på olika typer av sakrala och profana miljöer. I golvlagret till Hus 19 i Uppåkra påträffades en identisk mynningsskärva som i en arbetsgrop (A21873, F1724, Fig. 3D) från område 1 i Brunnshög. Det förefaller märkligt att samma typ av kärl påträffats i ett tempel på Uppåkra och i en arbetsgrop i Brunnshög. Från en källargrop till hus 1 (A20551) i Brunnshög fanns ytterligare en annan skärva (F184, Fig. 2I) med paralleller på Uppåkra. Skärvan från Uppåkra tillhör det äldsta huset på platsen. % Skärvtjocklek (mm) Antal, N=47 Figur 18. Skärvtjockleksfördelning av keramik från de äldsta lagren i templet på Uppåkra. Keramiken avviker markant från undersökningar i Brunnshög och Lackalänga. Avslutning Man kan konstatera att keramiken från Brunnshög sannolikt är representativ för hur ett boplatsmaterial såg ut kring Kristi födelse i sydvästra Skåne. Materialet kan dateras till slutet av förromersk järnålder och äldre romersk järnålder, med några få undantag. Ett av dessa är det ovanliga hängkärlet från folkvandringstid som påträffades i en grop (Fig. 9). Keramiken från Brunnshög utgörs av olika typer av kärl; från polerade koppar till glättade hushållskärl. Det finns inga större skillnader mellan de olika områden på Brunnshög, och det gäller både de ytorna som tolkats vara mera av verkstadskaraktär respektive boplats. På dessa ytor finns lika andelar polerad keramik, samma kärlformer och samma andel ornerad keramik. Bland de få skillnaderna märks att endast de större kärlen påträffats inom område 3 & 5, vilket sannolikt beror på att man förvarade vatten, spannmål eller jäste dryck i dessa kärl. Jämförelser har gjorts med framför allt boplatserna vid Lackalänga och med de äldsta faserna av templet i Uppåkra. Tyvärr kan man beklaga att det samtida materialet från Lackalänga är sparsamt, men det skiljer sig från Brunnshög i form av att endast glättad keramik påträffats i Lackalänga. På Brunnshög var 2 av 10 kärl polerade. Förflyttar man sig istället till Uppåkra kan man konstatera att andelen polerade kärl är 8 av 10 kärl. Man kan därmed inte utesluta att den polerade keramiken hade alldeles speciella funktioner och att den representerade offerkeramik, bägare, koppar eller annan keramik som ansågs speciell. Traditionellt anses denna keramik ha tillverkats lokalt på mer eller mindre varje boplats, men det var kanske specialiserade keramiker som framställde dessa kärl. Den polerade finkeramiken var kanske en typ av keramik som framställdes på en plats som Uppåkra och såldes till de närliggande byarna. Eftersom att kärl med mycket lika mynningspartier påträffats på Brunnshög respektive Uppåkra så skulle denna hypotes 24

25 analyseras i ett vidare sammanhang. Det skulle exempelvis kunna ske med en studie av kärlens gods. Litteratur Bech, J.-H Keramikken. Slusegårdgravpladsen IV. Jysk Arkæologisk Selskabs Skrifter XIV,4. Højbjerg Becker, C. J Førromersk Jernalder i Syd- och Midtjylland. Nationalmuseets Skrifter VI. København Bergenstråhle, I. & Stilborg, O. Klörup. Romartida bägare och bostäder. I: Carlie, A. (red.). Skånska regioner. Tusen år av kultur och samhälle i förändring. Riksantikvarieämbetet Arkeologiska Skrifter No. 40. Stockholm Brorsson, T Keramik från Gyllins Trädgårdar, Husie, Malmö. En studie av keramik från övergången mellan tidig- och mellanneolitikum samt förromersk järnålder. Kontoret för Keramiska Studier. Rapport nr. 12. Landskrona Brorsson, T Analys av gravkeramik från yngre romersk järnålder från Skee 1090, Bohuslän. Kontoret för Keramiska Studier. Rapport nr. 30. Landskrona Bäck, K Lerblocken från Svågertorps industriområde i Skåne. Fornvännen 98. Stockholm Hulthén, B Zur funktion vorgeschichtelicher Tonplatten und Tonblöcke. Archäologie und Naturwissenschaften 2. Römisch-Germanische Zentralmuseum. Mainz Olson, T Boplatslämningar från neolitikum, bronsålder och äldre järnålder. Skåne, Väg 108, N Nöbbelövs, Stångby, Vallkärra och Lackalänga socknar, Lunds och Kävlinge kommuner. Riksantikvarieämbetet UV Syd Rapport 1996:60. Lund Larsson, L. & Lenntorp, K-M The Enigmatic House. I: Larsson, L. (red) Continuity for Centuries. A ceremonial building and its context at Uppåkra, southern Sweden. Uppåkrastudier 10. Acta Archaeologica Lundensia. Series in 8, No. 48. Lund. Stilborg, O Pottery and Time. I: Carlie, A. (red.). Järnålder vid Öresund. Band 2. Skånska spår arkeologi längs Västkustbanan. Lund Stjernquist, B Simris. On Cultural Connections of Scania in the Roman Iron Age. Acta Archaeologica Lundensia Series in 4. N 2. Lund Strömberg, M Tre nyfunna gravar från senromersk järnålder vid Källby. Skånes Hembygdsförbunds årsbok Lund 25

26 Appendix 1 Termisk analys av bränd lera från Brunnshög Termiska analyser har utförts på ett antal fragment av bränd lera från Brunnshög. Syftet med denna typ av analys är att fastställa vilken högsta temperatur leran varit utsatt för. Resultatet kan användas till tolkningen huruvida bränd lera tillhört en ugn eller exempelvis ett klinehus. Tolkningen är därmed baserad på lerans kvalitet och innehåll (organiskt material, grov lera), av bränningstemperaturen samt av kontexten. Metod Metoden som använts benämns för Thermal Colour Test (TCT) (Hulthén 1976). Keramikens färg fastställes i rumstemperatur utifrån Munsell Soil Color Charts (Munsell 2000) och bränns därefter i ugn i 100 -intervall från 20 C upp till 1100 C. Proverna upphettas i 15 minuter i varje intervall varefter proverna tas ut ur ugnen och efter 15 minuters avsvalning registreras färg och karaktär. Det finns tre olika variabler av färgen som registreras; Hue, Value och Chroma. Dessa står för nyans, renhet samt ljushet eller mörkhet i färgen. När färgen ändras i förhållande till föregående temperatur har den tidigare högsta temperaturen uppnåtts. Detta behöver inte betyda att exempelvis ett kärl bränts till denna temperatur, utan det är en indikation på vilken högsta temperatur föremålet var utsatt för. Det kan exempelvis ha skett vid en eldsvåda eller vid en annan sekundär händelse. Material I urvalet ingår sex prover, som har fördelats på område 1 och på området 3 & 5. De tre proverna från området 1 utgörs av en förmodad gjutform (F20) från arbetsgrop A21873 (Fig. Appendix 1), bränd lera med pinnavtryck från hus 7 samt bränd lera från brunn A Proverna från område 3 & 5 utgörs av en bit från ett lerblock (F1501) från brunn A32900, bränd lera från en täktgrop A39000 samt bränd lera från gropsystem A Figur Appendix 1. Fragment som troligtvis har tillhört en gjutform från Brunnshög. Med hänsyn till formen skulle föremålet istället ha kunnat vara en del av ett blästermunstycke. Skala 1:2. Resultat Den termiska analysen av bränd lera från Brunnshög har visat att analysen har berört flera olika typer av artefakter av lera (Tab. Appendix I). De två prover som först ändrar färg har påträffats i hus 7 och i gropsystem A Dessa två prover har varit utsatta för temperaturer på omkring 400 till 450 C. Båda proverna kan med hänsyn till förekomst av organiskt material i leran samt de förhållandevis låga temperaturerna 26

27 tolkas som någon form av lerklining. Leran från hus 7 har pinnintryck vilket gör det mycket troligt att leran fästs på vidjor. Hur den sedan kommit i kontakt med eld är en helt annan fråga. Det kan ha skett i samband med att ett hus brunnit, men man kan inte heller utesluta att leran ingått i någon form av lågtemperaturugn. Brunnshög F Units 4 3 Hue Value Chroma Temperature ºC Figur Appendix 2. Exempel på termisk analys. Resultat av termisk analys av ett lerblock från brunn A Resultatet visar att lerblocket varit utsatt för temperaturer på mellan 700 och 800 C. Provet från brunn A21633 bör däremot ha ingått i en ugn. Temperaturerna är på 600 och 700 C, vilket indikerar en lågtemperaturugn, men det kan inte uteslutas att leran ingått i en ugn där man haft en högre temperatur. Analyser av en ugn från Hyrdehøj på Själland visade att det kan skiljde upp till 100 C på prover från in- respektive utsidan av ugnen (Brorsson 2005: Tab. 1). I brunn A32900 påträffades ett lerblock och detta har varit bränt till mellan 700 och 800 C (Fig. Appendix 2). Föremålet är genombränt vilket tyder på att det varit i elden under en längre tid, och därmed kan funktionen som en flyttbar värmekälla bekräftas. I täktgrop A39000 fanns bränd lera utan inslag av organiskt material. Analysen visade att denna lera bränts till mellan 900 och 1000 C, vilket är högt. Det troliga är att leran ingått i någon form av ugnspackning, men däremot är det inte troligt att den varit en del av kupolugn. Gjutformen från arbetsgropen A21873 har delvis sintrat och den har varit utsatt för temperaturer på mellan 1000 och 1100 C, vilket bekräftar ett metallhantverk. Bränningstemperaturen utesluter inte att föremålet istället för en gjutform varit en del av ett blästermunstycke. Det som talar för tolkningen som gjutform är formen och lerans kvalitet. Att gjutning ägt rum stöds även av förekomsten av deglar. Fyndnummer Anläggning Typ Område Temperatur Tolkning F9 A21828 Hus Lerklining till hus F20 A21873 Arbetsgrop Gjutform F1501 A32900 Brunn 3& Lerblock F1504 A39000 Täktgrop 3& Lera till ugnspackning F1797 A53385 Gropsystem 3& Lerklining till hus F1802 A21633 Brunn Kupolugn Tabell II. Resultat av den termiska analysen av bränd lera från Brunnshög. 27

28 Litteratur Brorsson, T Termiska analyser av ugnen från Hyrdehøj. Aarbøger fra nordisk Oldkyndighed og Historie Det Konglige Nordiske Oldskriftselskabs. København Hulthén, B On Thermal Colour Test. Norwegian Archaeological Review 9:1, 1-6. Oslo. Munsell Soil Color Charts New Windsor Rapporter från Ceramic Studies, Sweden / Kontoret för Keramiska Studier Nr 1 Nr 2 Nr 3 Nr 4 Nr 5 Nr 6 Nr 7 Nr 8 Nr 9 Nr 10 Nr 11 Nr 12 Nr 13 Nr 14 Nr 15 Nr 16 Nr 17 Nr 18 Nr 19 Godsanalys av keramik från sju lokaler inom Naturgasprojektet i Bohuslän, samt från Tega Prästgård i Ytterby sn. en studie av framställningsteknik och kärlgods under senneolitikum, yngre bronsålder och äldre järnålder. Godsanalys av tredje gruppens keramik en studie av keramik från Torslunda, Tierp sn, Uppland Lerbottnar från och 1200-talen. Analys av råleror som ett bidrag till lerbottnars funktion. Kv. Liljan, Malmö, Skåne Gudomliga skärvor en inblick i ett andligt mellanneolitikum. Analys av keramik från gånggriften i Västra Hoby, Kävlinge, Skåne Termiska analyser av bränd lera från ugnar i Norra Hyllievång, Malmö, Skåne Hällristningens keramik en inblick i keramiken från hällristningen samt boplatsen i Tossene, Tossene sn. Sotenäs kn, Bohuslän Termiska analyser av sandprover från gravfältet i Odberg, Larvik kommun, Vestfold, Norge A Scandinavian pot from a grave at the Viking age settlement Timerevo, Russia - a study of the ware as a contribution to the interpretation of the pot Täljstensmagrad keramik från Rämne i Bohuslän Vikingatida keramik från Säby, Vintrosa sn. Närke - Analys av kärlgods från fyra krukor Klockbägarkeramik från Bejsebakken, Aalborg, Danmark. Analys av gods och hantverksteknologi. Keramik från Gyllins Trädgårdar, Husie, Malmö. En studie av keramik från övergången mellan tidig- och mellanneolitikum samt förromersk järnålder. Termiska analyser Konserveringsrapport Gropkeramik från Strålsjön i Nacka sn. Södermanland. Analys av kärlgods och lokal rålera. Analyses of pottery from Area A, B and C at Monte Polizzo, Sicily. Pottery from the 6 th century BC. - Ware analyses and chemical analyses The pottery craft at Büssow and Penkun near Storkow in Vorpommern, Germany - Ware analyses and chemical analyses of Slavonic vessels and Harte Grauware Godsanalys av stridsyxekeramik från Bunkeflostrand, Bunkeflo sn, Malmö Analys av rituellt nedlagda lerkulor från Göteborg 66, Kallebäck, Göteborg Medeltida keramik från Ystad en studie av material från fyra undersökningar. Keramik från förhistorisk och historisk tid. Workshop om ny kunskap om keramik inom arkeologin. 1 februari 2 februari 2008 Nr 20 Keramiken från Tanum 544:4 och Tanum 1840 Nr 21 Termiska analyser av bränd lera från kupolugn i Tumbo 148, Berga 1:3 & 1:5, Tumbo socken, Eskilstuna kommun, Södermanland Nr 22 Keramiken från Nibble, Tillinge sn, Enköping - Skärvor med rituell betydelse från slutet av bronsåldern Nr 23 Godsanalys av gropkeramik från Fembäcke, Vendel sn, Uppland Nr 24 Godsanalys av gropkeramik och stridsyxekeramik från Lötvreten, Valbo sn, Gästrikland Nr 25 Godsanalys av trattbägarkeramik från Nävertorp, Mogetorp och Östra Vrå, Södermanland Nr 26 Snäckskal, kalksten eller ben? Godsanalys av gropkeramik från Sittesta, Ösmo sn, Södermanland Nr 27 Godsanalys av trattbägarkeramik och järnålderskeramik från Påljungshage, Nyköping, Södermanland Nr 28 Ware analyses of pottery from the Funnel Beaker Culture and the Vlaardingen Culture from de Hanzelijn, The Netherlands Nr 29 Analys av bränd lera med metallrester från Löddeköpinge 90:4, Skåne Nr 30 Analys av gravkeramik från yngre romersk järnålder från Skee 1090, Bohuslän Nr 31 Keramik från övergången mellan förromersk och romersk järnålder från Brunnshög, Lund, Skåne 28