Översiktsplan för Stockholm, utställning

Transkript

1 Rådet till skydd för Stockholms skönhet Remissyttrande Sida 1 (11) Handläggare Henrik Nerlund Telefon: Till Stadsbyggnadskontoret utställning Med anledning av stadsbyggnadskontorets remiss av rubricerat ärende vill Skönhetsrådet anföra följande. Föreliggande översiktsplan är en vidarebearbetning av Promenadstaden som antogs av kommunfullmäktige 2010 och aktualitetsprövades Översiktsplanen förutser en tätare stad än den befintliga. Skönhetsrådet vill understryka de olika tidsperspektiven och målkonflikterna i planeringen: bostadskris idag får inte innebära stadsmiljökris år Både hållbarhet och fortsatt tillväxt förutsätter en god täthet som lyckas kombinera bostadsbyggande med utvecklad kollektivtrafik, aktiv kulturmiljövård, bättre stadsrum och kvalitativ parkstruktur i stadens alla delar. Rådet vill särskilt inskärpa att staden framgent bör vara mycket restriktiv med frimärksförtätning enligt den s.k. Stockholmsmodellen. Skrivelsen om värdeskapande kompletteringar i kombination med kartans komplettering kan prövas riskerar att bli en gummiparagraf som kan nyttjas för alla projekt också de som i övrigt inte följer översiktsplanen. Skönhetsrådet finner att översiktsplanens inriktning är riktig, men för att dess intentioner ska kunna omsättas i praktik behöver den förtydligas i delarna om offentlig miljö, stadsbyggnadsprinciper, kulturmiljöns värde och stadens funktioner i enlighet med rådets yttrande i samrådskedet (se bilaga 3). Skönhetsrådet har beslutat att stå fast vid detta yttrande. Anmälde ledamot I Josefsson särskilt yttrande enligt bilaga 1 och ledamot F von Feilitzen särskilt yttrande enligt bilaga 2. Stockholm som ovan RÅDET TILL SKYDD FÖR STOCKHOLMS SKÖNHET Rådet till skydd för Stockholms skönhet Hantverkargatan 3 L Stockholm Telefon Växel Fax henrik.nerlund@stockholm.se stockholm.se/skonhetsradet Anders Bodin Ordförande Henrik Nerlund Sekreterare

2 Sida 2 (11) Bilaga 1 till yttrande Anmälde ledamot I Josefsson särskilt yttrande enligt följande: Översiktsplanens uppmärksamhet på obalanser mellan stadsdelar bra. Men ÖP har själv en obalans. Å ena sidan är man konkret och pekar ut områden och projekt. Å andra sidan är man vag och talar om bättre samarbete med näringsliv och universitet samt en bättre kompetensförsörjning. Det kan göra att dokumentet uppfattas som mindre relevant och mer som en allmän önskelista. Denna vaghet återfinns i tre viktiga frågor som mer direkt berör staden: 1. Vid förtätningar kommer överklaganden och protester, de lär knappast bli färre. ÖP:s lösning sammanfattas på några rader i tidig kontakt och dialog med stockholmarna. Den vagheten i taktik och strategi riskerar att gynna resursstarka och missgynna resurssvaga. I klartext, i Brommas villakvarter kommer förtätningar stoppas, i Rågsved kommer de inte stoppas. ÖP bör innehålla en mer genomtänkt och konkret idé för hur planer ska förankras. Sker inte detta riskerar skillnaderna mellan stadsdelarna snarare öka än minska. 2. I förslaget står att flyget är högt prioriterat och av stor betydelse. Det kolliderar med planer på flygskatt och den vånda som en utbyggnad av Arlanda uppenbarligen innebär, vilket i sin tur är avgörande för Bromma flygplats framtid, Bromma är ju det största möjliga sammanhängande utvecklingsområdet som finns. ÖP borde tydliggöra konsekvenserna av de alternativ som finns, Bromma kvar eller Bromma bort. Nu återkommer vaga beskrivningar om att oklarheten består så länge som ett avgörande saknas. Frågan är politisk, men ÖP skulle kunna tydliggöra hur olika förutsättningarna blir. Den olösta brommafrågan har redan stoppat många planer och fortsatta vagheten gör att de inte kommer att bli färre. utställning 3. I förslaget noteras behovet av idrottsanläggningar, såsom varande betydelsefull för folkhälsan. Lösningen beskrivs vara utnyttja befintliga anläggningar effektivt. Med tanke på att behovet av idrottsanläggningar redan idag skriande och anläggningarna redan används mycket effektivt, så förefaller den ambitionen vara för låg. Planeringen för idrottsanläggningar borde ha lika hög prioritet som skolor, framkomlighet, trafikförsörjning etcetera. Stockholm är underförsörjt med idrottsanläggningar jämfört med de flesta kommuner i Sverige, enligt SKL. I förslaget sägs att stadens idrottsverksamhet ska främja jämställdhet och jämlikhet. Om det

3 Sida 3 (11) ansvaret ska åläggas idrottsrörelsen så måste staden å sin sida åtminstone skapa fysiska förutsättningar för anläggningarna. Den ambitionen för staden borde tydliggöras i översiktsplanen. utställning

4 Sida 4 (11) Bilaga 2 till yttrande Anmälde ledamot F von Feilitzen särskilt yttrande enligt följande: I et till översiktsplan (ÖP) redovisades stadsbildsfrågorna och de allmänna kulturhistoriska aspekterna i kapitlet Stadens karaktär och gestaltning (cirka 2 ½ textsidor). I utställningsförslaget har kapitlet nu delats i två: Kulturmiljö i en växande stad och Arkitektur och gestaltning, med en fördubbling av textmängden. I realiteten har dessa för stadens karaktär och attraktivitet helt avgörande frågor emellertid inte getts ökad tyngd i form av tydliga riktlinjer, som borde vara ett krav i en ÖP. En jämförelse mellan det nu bearbetade förslaget till ÖP och dess två föregångare visar en beklaglig, successiv utveckling till det sämre vad gäller stadsbilds- och kulturmiljöfrågorna. I ÖP 1999 ingick som viktiga kapitel dels Stockholms byggnadsordning, med dess betoning på bevarande av värdefull bebyggelse och hänsyn till olika stadsdelars karaktär, och dels ett särskilt kapitel rubricerat Kulturhistoriskt värdefulla miljöer, där de kulturhistoriska riksintressena redovisades. I ÖP 2010 betonades Att förvalta Stockholms kulturhistoriska värden är en central del i planering för stadens utveckling och De kulturhistoriska värdena är utgångspunkt när staden växer. I texten framhölls att Byggnadsordningen har varit mycket värdefull för planering och bygglov, men den redovisades nu endast i form av en minimal karta. De kulturhistoriska riksintressena hade samtidigt lyfts bort ur huvudtexten och förts till en separat bilaga. I en uppföljning av ÖP 2010 i december 2014, Fokus Promenadstaden, betonades att kulturmiljöfrågor bör lyftas fram på ett bättre sätt. I det nu aktuella ÖP-förslaget har de kulturhistoriska och stadsbildsmässiga aspekterna trots detta ytterligare försvagats och framhålls knappast som positiva planeringsförutsättningar för att behålla Stockholms egenart och skönhet. Det illustreras av att man presenterar fyra mål för stadsbyggandet och fyra utbyggnadsstrategier utan att ens nämna stadsbildsfrågorna och betydelsen av kulturvärdena. utställning I ÖP-förslaget betonas att Näringslivets behov ska beaktas i all planering, men motsvarande gäller uppenbarligen inte längre för hänsyn till kulturmiljö och stadsbild.

5 Sida 5 (11) Det har länge sagts att den utmärkta byggnadsordningen från 1999 skulle aktualiseras (liksom Arkitektur Stockholm), men man inskränker sig till att nämna den på endast ett ställe (s. 67), och med kommentaren att staden fortfarande är i färd med att revidera den och att den endast är tänkt att bli ett kunskapsunderlag i stället för som tidigare ett viktigt styrdokument. Stadsmuseets synnerligen viktiga kulturhistoriska klassifikationskarta exemplifieras med en slumpmässigt vald kartdetalj med bildtext (s. 68). Kartan bör naturligtvis presenteras utförligt i ÖP och illustrerats i sin helhet. Redovisningen av de kulturhistoriska riksintressena är en obligatorisk del av ÖP och ska enligt miljöbalken vara styrande för stadsplaneringen. De nämns trots detta endast ytterst kortfattat på två ställen i kapitlet Allmänna intressen, med hänvisning till den separata riksintressebilagan. I redovisningen av de olika stadsdelarna ingår tabellariska listor på riksintressen, med de kulturhistoriska sist och utan kommentarer i huvudtexten. Stadsutvecklingskartan (s. 170) presenteras som en sorts sammanfattning av förslaget till ÖP, men här saknas hänvisning till riksintressena. Miljöbalken förbjuder åtgärder som påtagligt skadar ett riksintresse. I stället för att fokusera på den positiva betydelsen av att bevara Stockholms unika stadsmiljövärden skriver man att En risk med miljöbalkens begrepp påtaglig skada är att det kan bli en fokusering på negativ inverkan. Man förutsätter att stora förändringar kan ske även av områden som bör skyddas. Beslut om förändringar som kan påverka riksintresseområdets kärnvärden behöver grundas på en övergripande helhetsbedömning och kombineras med platsspecifika analyser av kulturmiljö och stadslandskap. (riksintressebilagan s. 14, 18) Man skriver att det finns starka invändningar mot att riva bebyggelse från tiden före andra världskriget, men säger samtidigt att om en byggnad rivs i innerstaden ska den ersättas med en ny av särskilt hög arkitektonisk kvalitet som berikar det offentliga rummet (bilagan s. 19). Aktuella rivningsärenden visar att inte ens denna princip följs i praktiken. utställning En formulering bland många: Frågor rörande bevarande och utveckling av enskilda byggnader prövas med utgångspunkt från dess påverkan på beståndet i sin helhet. (bilagan s. 35) Ett sådant

6 Sida 6 (11) resonemang var förevändning för rivningen av Slussen. Denna framhålls i ÖP-förslagets bilaga märkligt nog fortfarande som värdekärna i riksintresset, trots att det som konstituerade Slussen som riksintresse nu är utplånat. Man skriver absurt nog att Slussens totala omgestaltning synliggör områdets kulturhistoriska betydelse (bilagan s. 22). Den kanske viktigaste komponenten i riksintresset Stockholms innerstad med Djurgården är stadssiluetten, vilken kommenteras överslätande. Kyrktornen är fundamentala för siluetten, men nämns överhuvudtaget inte. En kritisk redovisning saknas av den höga exploatering och de omfattande påbyggnader och nya höghus som tillkommit under senare år i stadens centrala delar. Lika litet kommenteras de skyskrapor som planeras i stenstadens periferi. I den omfattande textmassan legitimeras i stället de senaste årens stadsutveckling och beträffande höga hus nöjer man sig i stort sett med att de ställer särskilda krav på att deras innehåll och arkitektoniska kvaliteter motsvarar den symbolverkan de får på grund av sin höjd (bilagan s. 19). Ett betydande antal påbyggnader och alltför höga nybyggnader, som rimligen är lagstridiga med hänsyn till stadssiluetten, har möjliggjorts genom passivitet från länsstyrelsen, som inte hävdat miljöbalkens riksintressebestämmelser. Rivningar och förvanskningar har dessutom godkänts trots att de stridit mot bestämmelserna för skydd av kulturhistorisk bebyggelse i PBL. Ett ytterligare, nytt hot mot stadsbilden är de generella detaljplaner som föreslås, med möjligheter till större flexibilitet i detaljplanen och mindre detaljstyrning av exempelvis gestaltning. utställning

7 Sida 7 (11) Bilaga 3 till yttrande Handläggare Henrik Nerlund Telefon: Till Stadsbyggnadskontoret Med anledning av stadsbyggnadskontorets remiss av rubricerat ärende vill Skönhetsrådet anföra följande. Föreliggande översiktsplan är en vidarebearbetning av Promenadstaden som antogs av kommunfullmäktige 2010 och aktualitetsprövades Översiktsplanen kan sägas utgöra Stockholms stads samlade vilja inför framtidens stadsutveckling. Trots att den inte är juridiskt bindande får översiktsplanens inriktning stor betydelse för såväl kommunens som statens och de privata aktörernas planerings- och finansieringsbeslut under de kommande decennierna. Inriktningen är att staden ska fortsätta att utvecklas mot en tätare struktur som utgår från det centrala Stockholm. Strategin kan ses som en utveckling av ÖP99:s maxim om att bygga staden inåt. Den stora skillnaden mot såväl ÖP99 som Promenadstaden är att den tidigare eftersträvade flerkärnigheten tonats ner och genomförandeperspektivet fått större tyngd. I enlighet med detta lyfter planen upp tre fokusområden dit stadens genomförandekraft ska riktas: Skärholmen, Kista-Järva och Farsta. Vid sidan av Farsta stämmer fokusområdena väl med de utpekade regionkärnorna i RUFS I planen presenteras också fysiska strukturella reformer: trafikleder ska bli stadsgator eller stadsboulevarder, och vissa stadsdelar ska omvandlas eller kompletteras. Mål och utmaningar Översiktsplanen tar sitt avstamp i fyra stadsbyggnadsmål som sedan översätts i fyra utbyggnadsstrategier. Målen och utbyggnadsstrategierna utgår ifrån att bemästra befolkningsökningen i staden genom att bygga tätare strukturer och samtidigt finna förutsättningar för att värna natur och kulturmiljö. Enkelt uttryckt utgör målen stadens förväntansbild inför framtiden: en växande, sammanhängande stad med god offentlig miljö som är klimatsmart och tålig. Utbyggnadsstrategin är vägen mot måluppfyllelsen och är därmed både det viktigaste styrmedlet för de

8 Sida 8 (11) offentliga prioriteringarna och den stadsutvecklingsmetod som staden valt. Genomförandet vilar på följande strategier: Använd den centrala stadens attraktionskraft Rikta satsningar mot fokusområden Prioritera värdeskapande kompletteringar Ta tillvara Stockholms långsiktiga stadsutvecklingspotential Det geografiska genomförandet presenteras i stadsutvecklingskartan och de lokala utvecklingsmöjligheterna. Ett bärande motiv är att koppla samman stadens delar genom det som kallas för strategiskt viktiga samband, ekologiska samband, stadsgator och stadsboulevarder. De båda senare innebär strukturella omvandlingar av framförallt befintliga trafikleder till bebyggda funktionsblandade rum. I kartan presenteras också områden för s.k. omvandling och komplettering. Övriga ytor i staden anses vara platser där komplettering kan prövas. Skönhetsrådets ställningstagande Stockholms stad står idag mitt i ett mycket intensivt stadsbyggnadsskede, fullt jämförbart med omvälvningarna vid sekelskiftet 1900 eller under och 1960-talens stora stadsomvandlingar. Den viktiga skillnaden mot tidigare utvecklingssprång är att inriktningen nu är att bygga en ny stad i en redan befintlig. Huvuddelen av stadsutvecklingen kommer att ske utanför Stockholms tullar. Den nya tätheten kan inte bara innebära en utökad bebyggelsemassa utan kräver också en aktiv plan för utveckling av nya stadsrum och parker, samtidigt som befintliga värden värnas. Under efterkrigstiden var visionen att bygga den rymliga staden. På samma sätt som den dåvarande användningen motsatsparen rymlig och trång, är dagens stadsbyggnadsbegrepp tät och gles retoriska. När den rymliga staden blir tätare är det planeringen av, och omsorgen om, platsen mellan husen som kommer att utgöra kvitto på om staden blir närmare eller bara trängre. Skönhetsrådet efterfrågar därför ett antal förtydliganden av översiktsplanens inriktning. Förtydligande om offentlig miljö: gator, parker och torg Skönhetsrådet stödjer inriktningen att bejaka en god stadstillväxt i såväl det centrala Stockholm som i de utpekade fokusområdena. Utvecklingen av den centrala staden, med en ny täthet framförallt i innerstadens krans, bör ske utifrån de topografiska, natur- och kulturhistoriska förutsättningar som finns. Detta bör kombineras med satsningar på de utvalda fokusområdena Skärholmen, Kista- Järva och Farsta utifrån dessa stadsdelars förutsättningar. Vid sidan

9 Sida 9 (11) av dessa platser anser rådet att staden i huvudsak bör utvecklas i de större sammanhang som i planen benämns som omvandling och samband. Staden bör vara mycket restriktiv med frimärksförtätning. Skrivelsen om värdeskapande kompletteringar i kombination med kartans komplettering kan prövas riskerar att bli en gummiparagraf som kan nyttjas för alla projekt också de som i övrigt inte följer översiktsplanens intentioner. Den befintliga utemiljön i ytterstaden består ofta av ett centralt torg, naturmark och stor plats för trafikanläggningar. Med fler invånare krävs fler kvalitativa rum: befintliga parkstråk behöver rustas och matarleder omvandlas till sammankopplande stadsmiljöer. I klarspråk innebär detta att investeringar i stadsmiljön av samma dignitet som i de nybyggda stadsdelarna i innerstadens krans måste riktas till de ytterstadsstadsdelar som genomgår stora förtätningar. Om den lokala grönstrukturen minskar måste den kvarvarande göras mer kvalitativ och där det krävs, helt fredas mot ytterligare ingrepp. Parkplaneringen måste ses som en integrerad del i stadsplaneringen, också på strategisk nivå. Översiktsplanen och Grönare Stockholm behöver därför kopplas tydligare till varandra. Rätt hanterat kan planeringen ge både fler bostäder och bättre parker och offentliga rum. Fel hanterat överexploateras små enklaver i bostadsbristens namn med stora mänskliga och ekonomiska kostnader som följd. Förtydligande om nya stadsbyggnadsprinciper Skönhetsrådet bejakar en större övergripande lokal planering med längre tidshorisonter som skapar nya sammanhängande rum. För att översiktsplanen ska kunna utgöra stöd i en sådan utveckling måste den konkretiseras i de delar som innebär omvandling, oavsett om det handlar om hela stadsdelar eller trafikleder. Förenklat består stadens struktur antingen av rutnät eller av grannskapsenheter. Dessa har helt olika förutsättningar för utveckling/omvandling och detta måste tydliggöras i planen, allra helst genom schematiska illustrationer som fångar möjligheter och intressekonflikter. På en sådan strategisk lokal nivå går det också att tidigt lokalisera naturoch kulturmiljöer av övergripande betydelse. Detsamma gäller utvecklingen av stadsgator och stadsboulevarder. I planförslaget pekas såväl trottoarlösa motorleder som befintliga esplanader från Albert Lindhagens tid ut som framtida stadsboulevarder. Som i ovanstående resonemang om rutnät och grannskapsenheter har dessa väg- och gatutyper helt olika förutsättningar. Skönhetsrådet ser gärna att välgestaltad stadsbebyggelse, med gatuträd och generösa trottoarer växer fram

10 Sida 10 (11) längs exempelvis Skärholmsvägen, men avvisar helt bebyggelse som ersätter esplanadsystements alléer. Preciseringar, problematiseringar och schematiska illustrationer krävs för att tydliggöra hur gatuutrymmet ska fungera i framtiden med dess intressekonflikter mellan trafikslagen å ena sidan och gatumiljön å den andra. Först då kan boulevardiseringen utgöra en betydande strategi för framtidens stadsutveckling. Förtydligande om kulturmiljöns betydelse och värde Skönhetsrådet efterfrågar ett tydligare kapitel om kulturmiljö och om de principer som bör ligga till grund för stadens utveckling i relation till den stad som redan finns. Den befintliga staden, dess historia och skönhetsvärden utgör Stockholms kanske största värde, såväl kulturhistoriskt som upplevelsemässigt och inte minst ekonomiskt. Rådet anser att det allmänna intresset Stadens karaktär och gestaltning behöver konkretiseras, både med en historisk tillbakablick om varför stadens har blivit byggd som den är och med principer om hur den befintliga bebyggelsen kan utvecklas med utgångspunkt i kulturmiljövärdena. Texten bör omarbetas genom att riksintressebilagans resonemang lyfts in i huvudkapitlet. Exempelvis behöver stadens silhuett beskrivas tydligare, med sin dominans av kyrktorn och sina bestämda idéer för var höga hus kan eller inte kan placeras. Skönhetsrådet beklagar att översiktsplaneförslaget förekommer den nya byggnadsordningen och anser att de borde remitterats samtidigt. Översiktsplan och byggnadsordning bör vara tydligt kopplade till varandra, på samma sätt som ÖP och Grönare Stockholm, och refereras i planens kulturmiljökapitel. Rådet anser att detta måste göras och inarbetas före översiktsplanens kommande granskningsutgåva. Den utökade riksintressebilagan har sina förtjänster, men är ofta alltför oprecis. För rådet står det klart att dokumentet bör ge vägledning vad gäller intressekonflikterna, och inte stanna vid att beskriva dem, för att bli ett verktyg för den önskade samhällsutvecklingen. Några av otydligheterna i bilagan som rådet finner viktiga att precisera är utvecklingen av det moderna City som i förlängningen riskerar en generell acceptans för höjda volymer, också på malmarna. En möjlighet som bör studeras är att Stadsmuseet ges i uppdrag att uppdatera sin klassificering av innerstaden. Flera av de byggnader som givits gul klass skulle idag troligtvis märkas som gröna eller i vissa fall till och med blå. Enligt rådet är behovet av tydligare skrivningar i många fall mycket stor i ytterstaden, där kunskapsunderlaget ofta är sämre än för innerstaden. I ytterstaden är riksintresseområdena allt som oftast kopplade till ett specifikt decenniums planideologi. Det innebär att

11 Sida 11 (11) stadens intention med utvecklingen av dessa områden behöver förtydligas så att de vare sig blir belagda med förändringsförbud eller byggs sönder. Förtydligande om funktionerna: blandad stad är mer än bostäder Rådet understryker att stadstillväxt inte är synonymt med endast bostäder, utan det är lika viktigt med förutsättningar för nya arbetsplatser, offentlig service, idrottsanläggningar, utbyggnad av skola och förskola och kulturverksamheter. Stadens bild om hur många nya funktioner, attraktioner och institutioner som nya bostäder ger måste därför brytas ner stadsdelsvis så att lämpliga ytor viks för dessa ändamål. Detta är än viktigare idag, när stora delar av den nya bebyggelsen kommer till genom förtätningsprojekt, som i förlängningen innebär att nya stadsdelar byggs i redan befintliga. Lokala centrum bör därför vidareutvecklas med nya funktioner samtidigt som mer kollektivtrafik bör skapa nya centralt belägna platser i ytterstaden där olika spårsystem korsar varandra. Skönhetsrådets slutsats Översiktsplanen förutser en tätare stad än den befintliga. Skönhetsrådet vill påminna om de olika tidsperspektiven och målkonflikterna i planeringen: bostadskris idag får inte innebära stadsmiljökris år Både hållbarhet och fortsatt tillväxt förutsätter en god täthet som lyckas kombinera bostadsbyggande med utvecklad kollektivtrafik, aktiv kulturmiljövård, bättre stadsrum och kvalitativ parkstruktur i stadens alla delar. Skönhetsrådet finner att översiktsplanens inriktning är riktig, men för att dess intentioner ska kunna omsättas i praktik behöver den förtydligas i delarna om offentlig miljö, stadsbyggnadsprinciper, kulturmiljöns värde och stadens funktioner. Anmälde ledamöter J Chrispinsson och I Josefsson särskilt yttrande enligt bilaga 4 och ledamot F von Feilitzen särskilt yttrande enligt bilaga 5. Stockholm som ovan RÅDET TILL SKYDD FÖR STOCKHOLMS SKÖNHET Anders Bodin Ordförande Henrik Nerlund Sekreterare

12 Rådet till skydd för Stockholms skönhet Remissyttrande Dnr SR Sida 1 (4) Bilaga 4 till yttrande Anmälde ledamot J Chrispinsson och I Josefsson särskilt yttrande enligt följande: Översiktsplanens fokus är bra, målet att bygga ihop stadsdelar och uppmärksamheten på obalanser mellan stadsdelar. Men ÖP har själv en obalans. Å ena sidan är man konkret och pekar ut områden och projekt. Å andra sidan är man vag och talar om bättre samarbete med näringsliv och universitet samt en bättre kompetensförsörjning. Det kan göra att dokumentet uppfattas som mindre relevant och mer som en allmän önskelista. Denna vaghet återfinns i tre viktiga frågor som mer direkt berör staden: 1. Vid förtätningar kommer överklaganden och protester, de lär knappast bli färre. ÖP:s lösning sammanfattas på några rader i tidig kontakt och dialog med stockholmarna. Den vagheten i taktik och strategi riskerar att gynna resursstarka och missgynna resurssvaga. I klartext, i Brommas villakvarter kommer förtätningar stoppas, i Rågsved kommer de inte stoppas. ÖP bör innehålla en mer genomtänkt och konkret idé för hur planer ska förankras. Sker inte detta riskerar skillnaderna mellan stadsdelarna snarare öka än minska. 2. I förslaget står att flyget är högt prioriterat och av stor betydelse. Det kolliderar med planer på flygskatt och den vånda som en utbyggnad av Arlanda uppenbarligen innebär, vilket i sin tur är avgörande för Bromma flygplats framtid, Bromma är ju det största möjliga sammanhängande utvecklingsområdet som finns. ÖP borde tydliggöra konsekvenserna av de alternativ som finns, Bromma kvar eller Bromma bort. Nu återkommer vaga beskrivningar om att oklarheten består så länge som ett avgörande saknas. Frågan är politisk, men ÖP skulle kunna tydliggöra hur olika förutsättningarna blir. Den olösta brommafrågan har redan stoppat många planer och fortsatta vagheten gör att de inte kommer att bli färre. Rådet till skydd för Stockholms skönhet Hantverkargatan 3 L Stockholm Telefon Växel Fax henrik.nerlund@stockholm.se stockholm.se/skonhetsradet 3. I förslaget noteras behovet av idrottsanläggningar, såsom varande betydelsefull för folkhälsan. Lösningen beskrivs vara utnyttja befintliga anläggningar effektivt. Med tanke på att behovet av idrottsanläggningar redan idag skriande och anläggningarna redan används mycket effektivt, så förefaller den ambitionen vara för låg. Planeringen för idrottsanläggningar borde ha lika hög prioritet som skolor, framkomlighet, trafikförsörjning etcetera. Stockholm är underförsörjt med idrottsanläggningar jämfört med de flesta

13 Sida 2 (4) kommuner i Sverige, enligt SKL. I förslaget sägs att stadens idrottsverksamhet ska främja jämställdhet och jämlikhet. Om det ansvaret ska åläggas idrottsrörelsen så måste staden å sin sida åtminstone skapa fysiska förutsättningar för anläggningarna. Den ambitionen för staden borde tydliggöras i översiktsplanen.

14 Sida 3 (4) Bilaga 5 till yttrande Anmälde ledamot F von Feilitzen särskilt yttrande enligt följande: En jämförelse mellan förslaget till översiktsplan (ÖP) och dess två föregångare visar en beklaglig utveckling till det sämre vad gäller kulturmiljöfrågor. I ÖP 1999 ingick som viktiga kapitel dels Stockholms byggnadsordning (med dess betoning på bevarande av värdefull bebyggelse och hänsyn till olika stadsdelars karaktär) och dels ett särskilt kapitel rubricerat Kulturhistoriskt värdefulla miljöer, där de kulturhistoriska riksintressena redovisades. I ÖP 2010 betonades Att förvalta Stockholms kulturhistoriska värden är en central del i planering för stadens utveckling och De kulturhistoriska värdena är utgångspunkt när staden växer. I texten framhölls att Byggnadsordningen har varit mycket värdefull för planering och bygglov, men den redovisades nu endast i form av en minimal karta och de kulturhistoriska riksintressena hade lyfts bort ur huvudtexten och förts till en separat bilaga. I en uppföljning av ÖP 2010 i december 2014 ( Fokus Promenadstaden ) angavs att kulturmiljöfrågor bör lyftas fram på ett bättre sätt. I det nu aktuella ÖP-förslaget har de kulturhistoriska och stadsbildsmässiga aspekterna i stället påtagligt försvagats. Det har länge sagts att byggnadsordningen från 1999 skulle aktualiseras (liksom Arkitektur Stockholm), men man talar nu om en kommande byggnadsordning som inte ska vara ett styrdokument för den nya ÖP utan bara ett kunskapsunderlag. I praktiken visar det sig att byggnadsordningen överhuvudtaget inte nämns i ÖPförslagets omfångsrika tryckta samrådsmaterial. I kapitlet Vision, mål och styrdokument nämns inte de kulturhistoriska riksintressena, som även nu hänvisas till en bilaga. Denna är så sent tillkommen att den inte har kunnat granskas i den konsekvensbeskrivning som ingår i samrådshandlingarna. I ÖP-förslaget betonas att Näringslivets behov ska beaktas i all planering, men motsvarande gäller uppenbarligen inte längre för hänsyn till kulturmiljö och stadsbild. I konsekvensbeskrivningen poängteras att kulturmiljöer framhävs relativt sällan i positiva ordalag. Konsekvenserna kan bli att planen uppfattas som ett försök att undvika konflikter i den kommande stadsutvecklingen. Miljöbalken förbjuder åtgärder som påtagligt skulle skada ett riksintresse. Trots detta anges i riksintressebilagan att Beslut om

15 Sida 4 (4) förändringar som kan påverka riksintresseområdet påtagligt behöver grundas på en övergripande helhetsbedömning och kombineras med platsspecifika analyser av kulturmiljö och stadslandskap, Man skriver att det finns starka invändningar mot att riva bebyggelse från tiden före andra världskriget, men säger samtidigt att om en byggnad rivs i innerstaden ska den ersättas med en ny av särskilt hög arkitektonisk kvalitet. En formulering bland många: Frågor rörande bevarande och utveckling av enskilda byggnader prövas med utgångspunkt från dess påverkan på beståndet i sin helhet. Ett likartat resonemang var förevändning för rivningen av Slussen. Denna redovisas i ÖPförslagets bilaga märkligt nog som värdekärna i riksintresset, trots att det som konstituerade Slussen som riksintresse nu är utplånat. Även stadssiluetten kommenteras överslätande. Ordet kyrktorn nämns inte. Påbyggnader och höga nybyggen kommenteras med att stadens hållning är att denna utveckling kan fortgå. För att bedöma om förslag till höga hus är förenliga med riksintresset krävs en bedömning. Det ställer särskilda krav på att deras innehåll och arkitektoniska kvaliteter motsvarar den symbolverkan de får på grund av sin höjd. Ett ytterligare hot mot stadsbilden är de generella detaljplaner som föreslås, med möjligheter till större flexibilitet i detaljplanen och mindre detaljstyrning av exempelvis gestaltning. Kravet på ökat byggande kan på intet sätt ursäkta ÖP-förslagets bristande respekt för kulturmiljöer och stadsbildsvärden och de fortsatta rivningar och överstora nybyggen som planförslaget legitimerar.