Specialarbete G

Transkript

1 Bi bliote~shögskolan Specialarbete G %d SCer%nells och &'nar*~prs tadsl

2 En kommenterad bibliografi över Krister Eanells och Einar Gj ers tads f orskningar Specialarbete inom ämnet litteraturorientering och bibliogre.fi vid bibliotekshögskolan. Borgs, vt l978 Eva Larsson

3 Inledning... s. II Kommentar till Krister Hanells skrifter.... s. 1 Koamentar till Einar Gjerstads skrifter..., s. 22 Förteckning över Krister Hanells skrifter i kronologi~k ordni ng... s. 112 Förteckning över Einar Gjerstads skrifter i kronologisk ordning... s. 114 Personreglatex..... e 9. e e.... e *... ~.. ~.... s. ~ ~ ~ ~.. ~ s. 124

4 L'année phtklologique // : bibliographie critique et analytique de lfantiquité gréco-latins. - Paris, l928 (prernibe ann&.) -. Callmer, Christian; The published writings of Krister Hane11 r bibliography Ingh i r Op-~scula romana 7, 1969, s a Callmer, Maj r She published writings of Eiriar Gjerstad : a bibl io graphy Ingår i t Opusoul a romana 4, 1962, s, Swedish archaeological bibliography //. - Ugpsala, l/ 51 (vol 1 )-. Svensk bokförteckning // r drskatalog = The Swedish national bibliograpby : annilal volume / red. av Bibliografiska institutet vid Kungl. Biblioteket i Stockholn, - Stoakholm, 1967 (1966) -. Fortsiitter Svensk bokkatalog

5 IRLZDNIWG Foreliggande specialarbete har tillkomvit genord att docent Ser'gt E. Thomasson, Göte'borg :lid förfrågan föreslagit en kommenterad. bibliografi som gav en 5ild av d.e forskr,iri.gsresultat som,ie sven- ska forskarna Krister Hanell och Einar Gjerstad kommit frag ti.11 angfien3e staden Roms grundl5ggning och republikens införande, san t i nagon an återgav den diskyssion scn blev resultatet av de b26a forskarnas brytili ug med der, traditionella up-f at tnin.g.cn oiri Ro:!;% al?kta bi stcria. De b8.da forskarnad arbetssätt s'.tiljer sig &t,!<imiste? Hanell an- v3iii:ei sig av ett skrl.ft1igt käl1mátc:rial. och hen icri tiserár h ~ - vudsakligen d eri tra8i tionella historieskrivni~~ena f :irl.&ggande a.v repi~blikeris inf3ra:lde til.1 :.r 509 f.k\'r0 Eixr VJerstad daresot Rsr.som i~t:gångspmk,t; rör sina forskningar azviint det material ssrr. kkoa- a; t fram vi4 hans gravr~ingar vid Fcruui Bomanam i början?.v talet, vizka var ett komplement 'il1 de gravnings? Giacomo 3oni iitf6r3e vid det ta sekels b?r;an. Gjerstads forskningar l edde fram- för allt till att artalet for staden 20~s grundlággning flyttades fr8.n dr 753 fokr till ce 575 f'.h'r. Det skrfftliga materi.a.let an- vänder Gjerstad bara för att belysa de arkeciogiska vittnesborden. Trots de olika arbetssattan har de tv% forskarna sta.nd.igt hjälp av varandras resaltat vilket koprner fran genom referecsei CC?. hanv;.s- ningar i deras respektive pu'blikationer dar de &ng ner varan?ra0 g$.ng O?\ero- Publikationerna bestgr till stö~sta delen av artikler i vetsqskap- liga tidskri f ter.??i-b1.iografi.n konimer att i kronologisk ordning koinmentera de aktiiel- la verken och behandlar d6 varje författare för sig. ren ges en förteckning över respektive författares arbeten, Efter ko:nti.ent.z.-

6 Notapparaten rörande Eanells och Gjerstads arbeten utg3res nv f3r- fattarens namn + ett årtal + en siffra och hänvisar till den krono- logiskt uppställda förteckningen i bokens slut, Fran förteckniiigen ges hanvisni ng till p$ vilken sida verket finns i texten, Vad galler huvudverken, Hane11 s, "Das al trömi sche enonvrne Amt" Gjerstads, "Early Rome I-VI" har ett antal recensenter attalat sig. För att underlätta sökningen av dessa recensrntrrj aroeten har dessa förtecknats und er huvudverkeii i texten. %o tapcaiaten vad gall er -e- cens-i oner hänvisar till derina f örteckning. T de fall agtiks farfattares och moderna forskares arbetan behand- las aterges de förstnämndes arbeten i texten och de siutnämn~as I notapparaten. I enstaka fall förekommer att en forfa.tt,ara -,& och vil- ken de olika skriaenterna stött ett resonemang finns med i texten utan att återfinnas i notabparaten, därför att den citerande f5i- f at taren e j angivit ref erons. Personregistret :~pptar författare. Till slut framföres ett stort tack till docent H~ngt E. 1'Yomas::on och övriga som hjälpt till med ra? cch anvisi!in?;ar vid detta arbe- tes utförande.

7 Krister Hanells första bidrag till forskningen om Roms äldsta 1 hi storia var artikeln #Sulla ques+,ione del Clavus aniialis" e 2 Den var ett svar p& ett inlagg av AoMomigliano0 Haneil dis- kuterar här huruvida 8 ret för Capi toliumtemple ts invigning tja- nat som grund för kronologin, Hm utghr fran Plinius uppgift lin. N.H. XXXIII, 19) om att Z;S_~vius enligt egen uppgift var Waedilis curulisn $r 204 efter templets invigning och nsrnner ocksa att Poljrbios (301, III, 22) och olika redaktioner av Fasti anger ungefär samma tid. Hane11 i'ragar sig nu hur Flavius h ~ r kunnat rakna ut dessa &r. K.J. Belooh menar att gr:nden för kronologin mder de första tv& arhundradena av den romerska republiken var r'ciavi annales", spikar som varje &r slogs in i Capitoliumtemplets vagg. De uppgifter Hane11 hittat om denna sedvänja ar fataliga men uttrycke t "dictator clavi figendi causa" hos Livius da iv, VII, 3) anser IIanell trovärdigt d& det harrör fr%n den romerska sakrala traditionen* P& samma stslie talar Livius ocksa om en "lex vetusta", som nämner att en "srae- tor maximusn varje &r slog in en spik, Av detta drar Eanell slutsatsen att det existerade en inskrift som var fast p& Capi- toliumtemplets vagg före branden &r 88 fokr., och att under republikens första år konsulerna slog in en spik och därefter en diktator,, eftersom en sadan hade större makt. Haneil menar att uttrycket "praetor maximus" var liktydigt med konsul och tillhör en tid i Roms historia da den högste ämbetkraannen bar denna titel, vilket enligt artikelförfattaren var fallet före 449 f.kr. Sammanfattningsvis hävdar Iianel1 att insliiendet av en spik under antiken var en magisk handling som är intressant for religionshistorien och statsrätten men saknar betydelse för kronologin. 1. Ranell 1930:l 2. Idornigliano,, A., Ricerche s~:lle magistrature romane ullet et.. tina della Commissione archeologica di Roma; 58 (19 30) s Beloch, KOJ., Röm. Gesch., 36

8 I en artikel publicerad i en festskrift tillägnad Martin Pgson ilss son' behandlar Hanell problem i samband med den romerska republikens införande. Han försöker lagga fram bevis för att Flavius grundade sin beräkning p& Fasti consulares, Han fragar sig hur man kan förknippa republikens uppkomst med Capitolium- templets invigning (jfr pol III, 208)~ och undrar d& varför Fla- vius inte raknade "post reges exactostt elle- "a consulibus psi- misn i stället för "post Capitolinam dediaatam". Hanell redogör för Fasti oeh säger att de i första hand ar en förteckning över &r som betecknas med namnen p& eponyma ämbetsmän, Författaren papekar vidare att eftersom det fanns en reglerad kalender maste det ocksa ha funnits en reglerad tideräkning och följaktligen maste Fastis blder förknippas med bldern p& den föreesrriaka kalenderno3 Han ger sedan en rad belägg f ör kalen- derns införande omkring 500 f,kr. (bl.a. Gracchanus berättelse om att kung Tarquinius införde 12-manadersaret, att kalendern ar starkt förbunden med den kapitolinska kulten och att det ka- pitolinska templets byggnadsrester l%ter sig inordnas i en e- truskisk kulturmiljö som var karakteristisk f ör tiden omkr. 500 f.kr. samt att templets inskrift med namnet M.Horatius, som senare sköts &t sidon till förnan för Brutus, tyder p& en tid- punkt omkr. Ar 500)~ Hanell kommer slutligen fram till att Fla- vius som offentliggjorde kalendern (jfr Liv. II 8,4) w räknade post Capitolinam dedioatamn eftersom kalendern var kapito- linsk och hade samband l ed tempelinvigningen, Den romerska his- torieskrivningen sätter ocksa templets invigningshr och eponym- listans början som republikens begynnelsear, därför att den yngre republiken övertog det Bldre skedets vana att sätta de högsta b- betsmannen som eponymer varje %r, menar Hanell. Han själv tror att denna sed förta in fran den grekiska kulturvärlden. Han av- slutar sin artikel ned att pilpeka att Fasti inte ger uppgift om 1. Hanell 1939 :2 2, Jfr även Beloch, KoJo, Röm.Gesch.,40 3, Jfr Nilsson, MbP., Zur Frage von dem Alter des vorcasarischen Kalenders (strena fhilologco Upsaliensis4 1922) Momsen, T., CIL ,283 Warder Fowler,W,, The religious experience of the Roman peo le, S.94 Bickermaan, E,, Chronologie (~erche- ordens Einleitung, III S,5,), S.17

9 republikens beannelse%r. Hanell, Krister: Das altrömische eponyme Amt, - Luad, s. - (skrifter / utg. av Svenska institutet i Rom. RO. 2) l Hanell behandlar d e t e2onyma ämbetets his toria under Roms arkaiska period. Verket bestar av 14 kapitel, fördelade p& 3 avsnitt. 1. Die Voraussetzungen der rsmischen Geschichtstradition. 2. Die Fasti 3. Das eponyme Amt Recensioner Nnmisnlatic chronicle ser. 6,6, 1346, s B. Ihattizgly. Kort innehå.llsredogörelse. Positiv, ~'antiquité classiqile 16, 1947, s , - P. Laclbrecbts. Redogör för innehål: et i. n&gra kapitel. Kritisk 28 e:? punkter. del Museum 52, 1947, s J.H. Thiel. Kort resumé. Kritisk p& vissa punkter. Athenaeum N, S. 26, 1948, s A. Bernardi. Inleder med synpunkter p% den antika historieskrivningen. Kritisk p& manga punkter. American journal of archaeology 52, 1948, s A.A. Boyce. Kort innehållsredogöreise. Posi tiv. 1, Hanell 1946~3

10 Journal of Roman studie6 38, 1948, s F.E, Adcook. Omfattande inneh%llsredogörelse. Kritisk p% vissa punkter.. Classical philology 43, 1948, s. 273 f. - A.E.R. Kort inneh%llsredogörel se. Positiv. Soak. Classical review 62, 1948, s. i?? f, F.W. Walkank. Mycket kort innehall s.redogörclse. Genomgående kri tisli. Latoni~ls 1.940, s. 127-i29. - S.J. de Laet. Kort resumé. $ositiv, Revue cies études latines 26, 1948, s A. Figaniol. Kort innehr,llsredogörelse. Kritisk p&. vissa punkter, Revue historique 73, 1949, S. 274 f. - km Mycket kort resumé. Starkt kritisk, Piganiole Classical weekly 41, 1949/5~, s T.R.S. Broughtor, Ornfat tande inneh&llsredogörelse. Kritisk p8 en rad pixnkter, Museum helveticirm 8, 1951, s E. Mycket kort resuiiié. Kegativt omdöme. Meyer. American journal of philology 72, 1951 s Lily Roes Taylor. Kort resumk, Kritisk p% en rad p~ckter. Meyer, E.: Zur Friihgeschichte Roms, - (~usenrn helveticum ; 9, 1952, 8. 1,

11 Resonerade artikel som tar upp n$gra av Hanells pastaenden till kxi tisk granskning. Med "Das altrömiache eponyme htn ger Hanell sin utförligaste fram8tallning av ds problem som rör det äldsta Rom. Han niimner i förordet till boken att han i det väldiga problenkomplex som Roms arkaiska historia utgör har gripit sig an med de eponyma ämbetena. I de t förs ta avsni tte t avhandlas traditionens synsätt och dess förutsättningar i det romerska samhällets struktur. I det andra behandlas Fastio I det tredje avsnittet slutligen försöker han belysa de förändringar som det eponyma ämbetet var underkastat. Hane syfte har varit att försöka vinna klarhet över det eponyma bbetet och över de förutsättningar ur vilken den klassiska fram- ställningen av författningshistorien har utvecklats. 1 Boken är uppbyggd kring Fasti consulares och problem som har nära anknytning till denna lista. Dessa ar bl a kalenderns införande och dämed ocksa det eponyma ämbetet, Capitoliumtemplets invigning, in- förandet av den kapitolinska kulten och den traditionella historie- skrivningen samt den interpolation av de tidiga Fasti som enligt Hane11 ägt rum. Han behandlar ocksa det epanpa ämbetets his toria, titeln "prae tor maximus", och han ger sina synpunkter p& tidpunkten for republikens införande. Vid sin rekonstruktion av historien hävdar han att Fas ti consulares utgör granden ooh att den g&r tillbaka p& faktisks anteckningar som g3ard.s ar präs tkollegiet för att reglera tidertikningen. Ban p&- pekar att den i första hand var en kalender och i andra hand var en lie ta p& ämbetsmän dar namnen p& ämbetsmännen användes för att ange Aren. 3 E. ~eyer anser att en eponyrniista förutsätter samstämmighet mellen 1, Hanell ogo ait. s. 65 2, Ibidem s " S Meyer cp. oit. s

12 kalander& och htbetsir men att detta inte var fallet i Rom med siis starkt vsxlande Birabetsar ofta av olika längd. Hm menar ock- s& att konsulslistan i första hand följer den ordning i vilken statens högsta ä.mbetsman förtecknas och att den för romarna var viktigare än kalendern vilket akulle leda till att bakgrunden till att man upprättade eponplistan var republikena införande. Meyer ger en hänvisning till Dionysios fran Halikarnassos H VII,^) dar det omnämns att en beskickning fran Kynie bad Porsennas son om hjälp. Denne hade tidigare slutit fred med romarna. Meyer tror att denna passus härrör fran kymeisk kalla och skulle förutsatta kungadömets fall trots att den är oavhängig av den romerska tra- ditibnen ooh att händelsen tidsmässigt skulle överensstanima med konsulslis ton vars början kort deosf örinnan daterats (505 f.kr. ). Hamell nämner att eponymprincipen har sin bakgrund i Sparta och Aten där det funnits eforer respektive arkonter långt innan dessa blev eponymer, liksom det i Rom funnits pretorer före 509 f.kr, Fasti, anser Hanell vara en romersk variant av kalendern och det eponpa systemet som ytterst torde härröra frdn den assyrisk- babwloniska kul turen * och som introducerades ar 509 f.kr. etruskernas förmedling. utan Hanell menar att ett nytt sätt för tide- rkikning följde med kulten som kom fran Delfi och med den, den precesariska kalendern F. W. walb& tror inte p& kalenderns ursprung fran Babylonien trots Bilesons och Biokerisnns resonemang. Han havdsr ocksb att om syftet var att inrätta en ny kult och tempel och att sammanbin- da dessa med en ny epenym serie för kalender~yften S& skulle det naturligaste ha varit att inrätta ett Arligt prästämbete och utfor- ma detta eom Athena Lindias i Lindos, Walbank papekar ocksa att Hanell op, cit. a. 83 f.. 2. Ibidem s. 95 f. 3. fl S n s ' s. l10 6, Walbankop. cit. B. 83 f. 7. Jfr s. 2 not 3 1

13 varken Aten eller Sparta inrättade ett statstempel det $r de bör- jade med eponyma listor Lil) Rosa Taylor 'ifdgasätter den kapitolinska triaden som ett centralt drag i kalendern och gör jämförelser ned M.F. och Agnes Xirsopp Ibichels. Nilsson Hon frgmhaller att Minerva saknas och att Juno ooh Jupiter mer tycks vara knutna till Arx an till Capitolium och att samstämmigheten i tid inte rättfärdigar Ranells sats. P.A. lakbrechts anser det djärvt att förneka den etruskiska delen i den kapitolinska religionen, och han pilpekar ocksa att Mommsen visat och Altheim bevisat att kalendern kr ett halvt sekel äldre an införandet av den kapi tolknska kul ten, Hane11 accepterar Nilssons tes att den romerska kalendern var en kombination av en grekisk lunar-solar cyklisk kalender och en redan använd och att införandet av denna kalender sammanföll med det kapitolinska templets invigning och grundandet av nludi rornaniw. 4 E.lbeyer Sr liksom Taylor oviss om sanstiimmigheten i tid mellan kalenderreformen och den kapitolinska kulten och tror ett kalendern kr äldre och stöder sig i denna fraga p& Altheims upp- gift.? Däremot tror han att datum för invigningen (13 sept.) stiimrner men tycket det ar uteslutet att en kalenderreform skulle ansluta sig till en händelse som skulle ägt rum precis den 13 dagen i den 7:e eller 9re manaden av denna kalender. F.W. Walbank fragar sig varför Gracchenua uppgift om att Tsr- 1. Taylor op. cit, s T. A. P. A., LXXX (1949) s (~irs.0~~ BIichele) 8 Nilsson, M.F., se 8. 2 not 3 Lambrechts op. cit. s Hane11 op. cit. s. 101 ff. 5. Meyer op. cit. s Se not l ovan 7. Altheim, Röm. rel. Geschichte I, s, 26 ff., 56 4 Epochen der röm, Geschichte I, s. 5e ff., 70 ff., 111 ff.4 Röm.. Geschichte I, so Walbank op. cit. s, 83

14 p- quinius infsrde 12-m&naders%ret ar Sattre bevis än Licinius Ma-. ceka som til1sl;rev ~omulus kalendern elle r Valerius Antias som tillskrev Kuma den, Hanell menar att det epnyma ämbetet inte behöver vara det bog- sta ämbetet och inte heller in5egrip ett nytt politiskt ambe- te elhr en revolution. Med stöd av "lex vetusta", namnet Bors- tius, Fomminskriften och "Foedus Cassianam" argumenterar han för en enda eponym som kallades "praetcr maximusn och inte diktator som Beloch trodde* 2 ' Lily Ross T~iylor övertygas varken av att Boratius ensam invigde Capitoliumtemplet eller av att Cassius skulle vara det enda namnet i "Foedus Cassianumtf, ej heller av de tvivelaktig& sp8.ren av naninet Lucius p8 Fomminskriften,, vad galler fragan om bara en eponym. Hane11 anser att "praetor maximus" fran 509 till 450 f. kr. var den högste ämbetsmannen i spetsen för tv& andra pretorer som identifierats med Ittribuni celenim". "Frae tor maximus" var inne- havare av det högsta militiira ambetet och iien som troliden iiinan infsrandet av ett eponymt kalenderar tog över de mili tara plikter-. na fran kungadömet som ett led i dettas gractvisa förfall. Pretorerna representerade patricierna och s toa under hngen, 5 A. Bemardi b anser vad beträffar en enda eponym att det fanns två pretorer som vi& 12 tf Erandet av sina änbetsfunk tiolzer ~ztövade hela den nakt som l%g i ambetetoch inte basa hiilften av d-en. Ämiietet behmdl ades som en enheu och en av pretorerna kunde d& utföra en handlina med full juridisk giltighet och detta skulle enligt 1. Hane11 op. c!.t. s ibidem kapo X11 3. Taylor op. cit. s, 70 4, Hane11 op. cit. s, Ibidem s Bernardi op. cit, s. 151

15 recensenten förklara att det bara fanns en pretor vid Capitolium- templets invigning och i "Foedus Cassianumw, medan Fasti redovisar de bada namnen, T.R. S. ~roughton ' har ungefär samma uppfattning som Bernardi. Han menar att ett namn i de X11 tavlorna och en formulering av "legis aotion kan referera till den pretor som var i tjänst. - En &betsman kunde sluta fördrag nar de andra var borta. Han hävdar ocksb att b&de det cassianska fördraget och det första fördraget med Kartago ar daterade genom namnen p% de bbda konsulerna. Även om duumvirsysteme t anlitades vid tempelinvigningen bes tamdes vem av de tv& som skulle utföra invigningen i varje enskilt fall. Hanall framhaller att de romerska Fasti uppdelas i tre skilda delar: a) f.kr, b) f.kr. c) 366 f.kr. och senare. Period 2 menar han maste vara interpolerad och anger ocksa den verkliga början av republiken. 2 Enligt Hane11 infördes det klassiska tvånamnskonsulatet &r 367 f.kr. Till detta hade även plebejer till trade. De konsulari~ka patricierna och plebejerna kom att bilda den "nobilitasn, vars koneti tutionells idéer låg till grund för den litterara tradi,- tionen; namnen p& &ren på eponplistan skulle stänuna överens, men namnen p& ämbetsmännen behövde inte göra det. ' Han nämner att redan Cicero talade om falska konsuler och interpolation av senare mäktiga familjer. 4 Lily Ross ~iglor anser att da bagravningehyllningsr som enligt Cicero och Livius skulle ha tillfogat källorna skada inte fördar- vat traditionen vad betriiffar familjenamnen. 1, Broughton op. cit. s, Bane11 op. cit. s Ibidem kap. IV 40 s* Taylor op. cito s. 72

16 Hanell havdar att interpolation var en naturlig tendens p% den tiden för att rekonstruera historien frbn släktens egen synpunkt. Varje rekonstruktion av den f örli t terara tiden mils te darför stbma överens med nobilitetens syn. Dgnna ville söka &Iderdoalig sanktion för den inetitution som deras stallning vilade p&, 1 nämligen koneulatet. Lily Bcss Taylor har ocksa uttalat sig on interpolationen och anser Fasti vara korrekt förutom vissa &r och d& speciellt &r 509 f.kr. Hon haller med om att diktaturen m&ste ha varit ett tillfälligt bbete men tycker att Hanell borde ha talat am hur det andra nuanet tillfogades för varje &r och hon anser att det inte kan ha lagts till utan förfalskning av historien. Taylor papekar vidare att forskarna Nemann, Stein, Elnmann, Kornemann och Schön har visat hur adeln i samni terkriget används sitt inflytande för att satta samman de tidigare listorna. Dessa forskare har ocksa pekat ph att C. Junius Bubulcus'inflytande ledde till att Brutus infördes p& listan och att Q, Fabius Rullianua makt lag bakom fabiernas upprepade konsulat. Dessa forskare menar ooksa att plebejerna Minucii, Genuoii, Senpronii och Volumnii som var konsuler &r 301 och 307 f.kr., lyckades f& sina antagna patriciska förfader införda i Fasti före &r 450 f.kr., men att aven hela psntifikalkollegiet kunde ha gjort sa. De fyra plebejer som valdes av de patriciska npontifiaes" efter "lex Ogulnia" &r 300 f.kr,, var Sempronius, L Decius, Marcius och Livius, de si s tnamnda tre Hconsularean. Taylor frbgar om dessa skulle ha satt in Sempronius, Minuaius och Genucius och ha förbisett sina egna familjer. Enligt Beloch skulle under atta &r av perioden inget kollegium tillhöra en familj som höll konsulatet &r f.kr. 1. Hane11 op. cit. s. 58 ff. 2. Taylor ap. cit. s. 71

17 A. Sernardi finnar det svart att första att man 70 &r syskma%iskt satt in ett namn vid sidan av det äkta och fragar sid d& varför man inte fortsatte med det efter republikens införande och fram till %r 367 f.kr. Hanell menar att det dubbla konsulatet fran $r 367 f.kr, var ett Aterupprattande av ett primitivt patriciskt konsulat. De otaliga chefsämbetena mellan &r 449 och 367 ans4.g~ avskilda fran konsulatet och deras uppenbarelse förklaras som ett po- li tiskt knep f ör att förvägra plebejerna konsulatet. Tradl- tionen maste förkastas för att man skall kunna göra en för- domsfria interpretation av den enda %terstiiende autentiska 2!callan, eponymlis tan, A. Bernerdi tycker att Hanells tes om ett autentiskt doku- ment stämmer illa med interpolationsteorin. ganel1 hävdar att Brutus lad-es till den ursprungliga l i ~ t ~ n där bara Horatius fanns med och att Horatias ensa,m i?vigd.e Capi toliurntemplet, liksom Casai.~is var ensam vid invigriingen av Ceres temple t och arrangera6e "Foedil.s Cassi anunlf'; sam t an- märker att det första decenvirförbundet i sin helhet bestod av konsuler från olika %r och att en senare tid interpo1erad.e ett andra namn. 4 ' 5 A. Bernardi nämner anga.ende Hanells bevis om bara en eponym att Foruminskriften ej ar slutgiltigt tolkad och ett Spurius Cassius m%ste för att bekläda pretorsämbetet p$ sin tid ha varit patricier, men att hans familj i historisk tid var ple- bejer. Att plebejen Brutus fanns vid patriciern Horatiuc sida 1. Bernardi op. cit, s Hanell op. cit. kap. I 3. Bernardi se not 1 4. Hanell op. cit. kgp. X11 5. Bernardi se no t 1

18 förklarar Bernardi berodde p& att plebejer troligen omedelbart efter författningsändringen kunde inneha statens högsta ämbete p& grund av nödvändigheten just d& att balansera de tvii makter- na, Ar 367 f.kr. skulle d% vara %tertagandet av en tidigare rättighet. E. Meyer tror att Casaius konsulat &r 502, 493 och 486 f.rr. ar interpolerade eftersom de historiskt bekanta Cassii är ple- bejer. Enligt Hanell skulle Fasti de första 60 %ren ha innehållit endast ett namn per ar, men den senare romerska konstitutionella teori- bildningen har tillfogat ett namn för varje %r. Yan hävdar att alla antika historiker och de flesta moderna forskare ar anhänga- re av en &sikt som uppkom strax efter 300 f.kr., den period d& Hanell anser. att Fasti consulares kom till, Den innebar att kun- gen blev fördriven %r 503 f.kr. och att tv% chefsambeten till- sattes vilka innehade makten under hela republiken med avbrott endast för militartribunatet mellan 449 och 367 f.kr. Hanell tror att.romarna stod under inflytande av den redan mogna historieskriv- ningen och att de rekonstruerat republikens iilasta skede, som i stort sett utgör konsulatets historia, med hjälp av den aktuella verkligheten vid denna tidpunkt, alltsa forst i det 3re Arhund- radet då nobiliteten började med den egentliga historieskrivningen. 3 År 444 f.kr, tillkom ett kollegium av eponymer p& tv8 konsuler och tre tribuner. 4 F.E. Adccrk anser att eftersom det högsta ambetet mellan decem- 1, Meyer op. cit. s Hanell op. cit, kap. I 3. Ibidem kap. III 4 O kap. XIV 59 Adcock op. ci t. so 106-1G7

19 viratet och tidigast &r 426 f.kr. tycks ha delats &n av "tribuni milituma, än av tv& ledande ämbetsmän, s& förefaller det förnuftigt att anta att "consuln hade varit "terminus technicus" redar, p& 400-talet för att ange var och en av de tv% högsta ämbetsmännen. E. Me jer kons taterar att "Diktatorenverfa~sung~~ är de t förs ta stadiet efter kungadömet, en åsikt som företriitts av en rad fors- kare.. * Han konstaterar ocksa att de Sanctis och Leifer ner pretorer som harledare redan under kungatiden och pilpekar ocksg. att Pais förlänger kungatiden till decemviratet. omnäm- Ranell anser att diktatorn var kungens företrädare vid förhinder. 5 A. Bernardi undrar vem diktatorn skulle vara s tällf öre tradare för p& 300-talet f.kr. da. ämbetet infördes. Han tycker det är absurt att han skulle vara ställföreträdare till bada konsulerna. Hane11 papekar vidare at t vid decemvirate t övertar 'l tribuni mili- tum1* (kanske -retorer av lägre rang) eponymin. Dessa innehade äm- betet i varierande antal fram till &r 367 f.kr., d& även det gam- la pretorambetet togs upp på. nytt, till en början endast av patricier. 7 9 T.R.S. Broughton tar upp Hanells pastaende om att L. Pinarius och Furius skulle vara militartribuner med konsularisk makt &r 432 f.kr. och framhaller med hänsyftning till Varros lo använd- ning av termen att han förstod att de var konsulerna L. oah F. Furius &r 472.Kr. Pinarius i. Meyer op. cit. s Rön. Staat u. Staatsgedanke s. 427, anm De Sanctis, Storia dei romani I s Leifer, Studien zum antiken hterwesen (~lio Beiheft 23) s. 93 f. 4. Pais, Storia critica di Roma I, s. 60 f. ; II, s. 89 ff. 5. Ranell op. cit. s , Bernardi op. cit. s Hanell op. cit. B. 198 ff., 210 ff. 8, Broughton op. cit. s Hanell op. cit. s , Varro I. l3., 20 f,

20 J.H.Thie1 är inte s& säker p& att L.Pinarbus ooh Furiiis till hör &r 432 i stallet för &r 472, Detta är ett argument som Hanell l&nat av Beloch och som grundar sig p& *praenominau hos de bada konsulernao Hanell menar att efter decemviratet fick de högsta ämbetsmännen sina namn snarare för att man skulle veta vem som utövat de högsta aaibetena än för att de, som tidigare var fallet, skulle beteckna eponpino 2 3 F,W. Walbank angriper Hanells tes om att Fasti under repbubli- ken inte skulle vara en lista p% de högsta ämbetena utan helt enkel p$ ämbeten som gav. sina nman till aret. hd&, säger re- censenten, maste han tillstå. att fran &r 449 eponymer nämnda i autentiska kallor ar tv% till antalet, dar Fasti tar med det totala antalet konsuler valda varje ar. Fr%n och :ned ar 449 tycker alltsa recensenten att traditionen strammer vad beträffar Fasti som ämbetsrnannakatalog, men han tror att det var s% aven %r 509 f,kr. Enligt Hanells mening var pretorerna under kungatidens slutskede domare och framträdde som sadana i de 12 tavlorna. Han anser ocksa att republiken instif tades %r 450 f,kr. tillsammans med konsulatet som ersatte preturen som eponymt ämbete, 5 6 AmBernardi tycker det ar svht att tro att traditionen om Tarquiniernas fördrivande skulle vara uppdiktad, eftersom för det första så m%nga legender måste innehalla en kärna av san- ning och eftersom för det andra det är ett faktum att en revolt ägt rum och lämnat starkt intryck i senare släktleds fantasi, lo Thiel op, cit. s , Ranell op. cit, s Walbank op. cit. s. 83 f* 4. Hanell op.oit. s. 166 f. 5. Ibidem s Bernardi opoci t. s. 150

21 " -. T.R.S. Brouphton tycker att tiden fr&n monarkins slut till traditionens skapande &r för kort för att att kunna ha glömts även under illitterata förhållanden, Hatet till kungadömet kan inte f örklaras tillräckligt a.v den romerska 1.i tteraturen,, som byggde p& legenden. J,H,Thiel 2 menar att minnet av kungatiden för romarna var min- net av u tlandska f örtryekare som hade till Hanells pastaende Ned hanvisning om primitiva folks muntliga traditions hallbarhet ar;det egendomligt att romarna glömt bort att det bara fanns en eponym timbetsman,,..... F.E. Adaock har den bcikter. att om en aristokratisk gren lag bakom kungadömet, s& skulle republikens infurande inte vara n%- gof annat an en fråga om nomenklatur. Men om det diirernot vcr en monarki skulle decemviratet tyda p& en revolution, Hanell menar att det fram till %r 367 f.kr. fanns tv5 eller flera konsuler ("tribuni mili tum consulari tes tatett), 5 ToR,S.Broughton 6 pekar -$i ffallet Cornelius Casdus och p& dis- krepansen i den bevarade traditionen ang%ende det eponyma ambe- tet &r 444 och ir 434 f.kr, son: Ya~ell anvaiider far att visa att "tribuni mili tum consulari ptes tate" ocksa benämndes kon- suler, Cassius som införde "spolia omniatt benämndes " tribunus militumn 1 alla kallor scu Livius bygger p% men konsul i inskrif- ten som Augustus pastod sig ha funnit p& offergavan självo Det finns inte n%got som pekar F% att Cassius var n%got anriat än militartribun %r 437 fokro, och inte heller nggot annat än att han var konsul &r 428 f.kr, lo Broughton opocit. s Thiel op.cito s, Hanell op.ait. s. 50 ff, 4, Adcock op. cit, s Hanell opoci t. s Brovghton op.cit, s , Hanell op,cit. s, 199

22 I de tv& andra fallen,. f~rtsatter Broughton,. beror argumentet på de nycket oriidi shterade citaten fr%n "libri linteit', inedan &r 444 f,krs na,nriet Atiiius (plebej) hos i)ioc?orus, Livius och 3ionysios ar ett mjsstag och i stallet borde. vara Fapirivr, vill 1 ket Hanell ar tvingad att göra gzllande. Enligt Hane11 var konsulerna. anfarare för hoplitarm6n och pretorerna var fortfarande domare, 2 A,,Piganiol 3 godtar inte jiimstallandet mellan tribuner och 2re- torar. Han j:hför med De Canctis &sikt att det i republikens början fanns en pretor iriellan tv8 konsuler,, och under dem förde tribznen Fefal över avdelningar av haren, Det ar crrlöjligt att tribiiner hade ~ O ~ E nakt ~ X ~ ecdast S urider de &r d& kor,ec.ler valdes, T.R.S. Broïghtor. betvivi ar.t t ii en oii~lz preturer: k7.nde ha öve' levt uten avbrott för att; ge upphov till det sol,: enligt ~:aditionen uapkom Br 366 f r, och iirseli menar nr~ligt recensenten att l+d- ningen av juri disks angeliigenheter f örblev okand xell an 449 ock 366 fokro, men,. anser recensenten,. om en yretor valdes som kollega till konsuln ooh undrr samma auspicier som denne, s$ betraktades han definitivt i aug~rernas böcker son: inkompetent att leda vare sig ett konsulärt eller ett pretoriskt val. Hane11 ntvecklar Liviu~ :^s at l mi3 itartribuner med konsularisk makt kom till hvud::saklig~n f,;r nilitara ana-7mill T,E1.S. Broaghton kritiserar Henells tes om att diktaturen Yvarstod som enda repesentmt f ö l:urlgadöi.:et ~ och att och att milj tar- tribuner med konsillstrisk ma'ct inte var tillatna att fira triunfer 1, Hanell op, cit, s, 201 ff. 2, ISidem so 293 ff. 3, Figaniol OF. cit. s ev. hist. 73(i949) ) 4. Broughton op. cit, a, ; Hane11 op, cit. s Ióiden; s Broughton se not 4

23 fös den period som omfattas av 'Fasti triuaiphalesw. Hot detta atäller Broughton Fas tia uppgift om att fyra konsul er firade triumfer mellan 449 och 367 f.kr, Han nämner ocksa att konsulernas nyvunna betydelse inte p%verkade diktatorernas vara eller inte vara och papekar att källorna talar am inte mindre än 28 diktatorer "rei gerendae causa" och minst 12 för andra andemal, J.~..Thiel * anser att Hanells identifikgtion au pretorer fran 509 till 450 f.kr, med "tribuni clerum" ar en hypotes, Liksom Nilsson tror Hanell att introduktionen av hoplittaktiken gav upphov till den timokratiaka centurief &samlingen och att dess utveckling efter deeemvirat'et ledde till eensor- ämbetet och militartribuner med konsularisk makt som ersattes av det dubbla konsulatet &r 366 f,kr. T.R,S, Broughton 4 hävdar att hopli ttaktiken var kand i Rom redan i slutet av 600-talet f,kr, och att den därför inte kunde spela en s& avgörande roll vid tillkomsten av ett timokratiskt system. Han menar ocksa vad beträffar klasstriderna att den plebejiska ambetshistorien kan visa pi% att de var en faktor i det predecemviriska systemet, 3 För att stödja sina &sikter om att titeln p& den predecem- viriska konsuln var "praetor rnaximi;sn %beropar Hanell för.. stavelsen "prae-w som namns i de 12 tavlorna och i ett formular av ett Itlegis actiofl. 5 *.Piganio1 fragar rarf ör titeln "prae tor maximus* försvann 1,Hanell op.cit. s, 192 ff 2.Thiel op,cit. s, 257 j,hanell op.cit. s. l98 ff 4.Broughtan op.,cit. e ,Hmell op.cit. s ,~fganiol, Rev, des ét,lat* 26(1948) s,

24 efter republikens infeande och &r 366 f,kr, om titeln var si fraaträdande, Han menar oaks& att Hane11 närmar sig Belochs teori sm att Fasti representerar en diktator och en kavallerim&etare, men Hanell tror bara R& en "prsetor maximusn och det fordrar,, tycker recensenten, att man fár ta bort ett av tv& namn i Fasti. TradLtionen visar att tribunerna stod under konsulerna och att de spelade en roll endast om konsulevalen inte ledde till nagot resultat. Han haller inte med om att pretorerna, kuriorna och kungen utplanades sid tiden för de 12 tavlornas lag och inte heller att tribuner skulle vara ett sponymt begrepp för tennen pretor, Piganiol kritiaeras Hanells postulat om att Fasti är autentiska liksom de 12 tavlorna och Spurius Cassius. Enligt hans mening verkar det s0m om Hane11 inte kande till De Sanctis som menar att &r 367 f,kr. en triad av en pretor och tv& konsuler stod i spetsen. Han finner det ocksa förhastat att tro p& att det bara fanns ett arligt eponymat. Hanell anser att viktiga samhallsreforner var avgörande för republikens införandeo 1 ". J+A, Riel hiiller med om den kul turella kontinuiteten fram till BE 450 f,kr. men fragar sig hurudana Roms externa rela- tioner var rid dern har tiden och pekar p& relationen ti.11 la- tinarna, en relatian som enligt hans mening hade försvagats I förhallande till vad som varit fallet under tidigare &r- hundraden. H. Hattingly fragar sig om inte Hanell Överskattar det gre- kieka inflytandet och underskattar det etruskiska i Rom 1, Hanell op.cit. kap. XIV 2. Thiel op.cit. s Mattingly op.cit. s. 138

25 i slutet av kungadömet. F.E.Adcook att det inte klart fr~mgar huruvida Han- nell betraktar inrättandet av en egentlig republikansk fijrfatt- ning vid mitten av 400-talet f,kr. som reeultatet av en devolu- tian och monarkins uppgaende i aristokratin eller som föl jden av en revolution som kullkastade monarkin,. vare sig denna vid den tiden var etruskisk eller ronersk i ordets mer strikta be- tydelse@ Enligt recensentens mening var decemviratet en %tgärd syftande till att kodifiera lagen, i synnerhet privatlagen men att ingen- ting tyder på. att de 12 tavlorna skulle innebära en konstitu- tionell föradring och inte heller att decemviratet instifta- de wmaximus comitiatust~. Av vissa tecken att d6ma berodde kunga- dömets fall inte p& det högsta ämbetet. A.Figaniol undrar varför ingenting skulle märkas av tyranniets fall som om man f%r tro traditionen var inledningen till en ny era, ' Med "Problene der röniischen Fasti' som är en f öreläsning vilken Hanell höll p% en kongress tar denne p& nytt upp fr5gan om "Fasti cansulares" ursprung, karaktär och funktion sant denna institutions samband med kalendern oeh det eponyma ämbetet samt den betydelse den haft för den romerksa republikens ursprung och äldsta his toria. Hanell tillbakavisar tanken p& en kapitolinsk era och menar att det eponyma sptemetn infördes sa.mtidigt som kalendersystemet. 1; Adcock op. cit. s, 108=' ) 2. Piganial, Rev.des &talat. 26(1948) s Hanell 1967:4

26 9an diskuterar p& nytt Flavius datering och kommer fram till att det maste vara han som sammanstallt och Kompletterat hslistan. polybios uppgift (pol. III, 22) om att det första eponyma aret sam- stämmer med det kapitolinska templets invigning skulle d& bygga p& Flavius fas ti-revidering, Om eponymli stan infördes i slutet av det bre brhundradet förutsätter detta att det i Rom fanns %r- liga växlande ämbeten vid denna tidpunkt. För att f% klarhet i detta förhallande jämför Hanell p% nytt med Grekland och menar att Rom var en stadsstat med en samhällsordning som behärskades av godsägare som undertryckte kungadömet. lltribunus celerum" (eller upraetorv) i Rom var ledare för rytteriet. upraetor maximus" som ocksa. var eponym var den förnämste och maste sesi analogi med den grekiske arkonten, och bada var %rligen växlande representanter för adeln. Detta behöver inte tyda p& en ny statsform, utan Hanell tror bestämt att Fasti kan ge en "terminus ante quem". Den del som svarar mot den fördecemviriska tiden i Fasti, menar Hanell ar tv%- ställig och skulle ligga till grund för att romarna senare uppfat- tade de arkaiska epongmerna som konsuler, samtidigt som Fas tis ur- sprungs&r varit det ar d% republiken införd.es, Ranells föreläsning följs av en diskussion som till största delen behandlar Flavius satt att rakna &r. E. Gjerstad p&pekar a tt Flavius inte kunde ha raknat spikarna som var inslagna p% väggen till Capitoliumtemplet, eftersom den förste diktator som kunnat sia in dem i väggen var verksam Ar 363 f.kr, F, Brown menar att Flaviias inskrift sammanlänkade "aedicula Con- cordiaen och Capitoliumtemplet för att markera att enligt Flavius &sikt den nya frihetsperioden började då republiken infördes. Hanell svarar att det kapitolinska templet inte haae n&gon anled- ning att förteckna am bets ma^ fr%n tiden före templets existens och- att Flavius faktiskt daterade "post aedem Capitolinam dedicatam"

27 och inte "post reges exactos". Vanell gör också. avkall s& sin iisikt om bara en eponym ämbetsman nar han p& en frbga av A. Mornigliano svarar att Arseponymen kunde ha haft den första av tre "tribuni celerum" vid sin sida,

28 1 I en artikel i Notizie degli scavi nämner Gjerstad en utgräv- ning som företogs av "la Soprintenáenza alle Antichita" &r 1949 vid Via a er ulka i Rom och som hade till syfte att ta reda p& om en ursprunglig stadsmur gick fram dar. Hypotesen om en sadari an- knöt till Pinzas antagande om en försvarsmur omkring den gamla byn Fagutsl. 2 Under arbetets &ng kom man till den slutsatsen att utgrävnings- platsen var ett utfyllnadsomr%de med bl a vasfragment, en märkt tegelsten och ett mynt som dateras till republikens sista tid. De rester av en stenmur som man tidigare hittat p& platsen tolka- de Lanciani som en stödjemur för en vall och satte den som samtida med den se~vianska muren. 3 Gjerstad hävdar att Pinsa syftade p% det har omr%det och att val- len före stadens grundläggning borde ha passerat har för att sparra av tillfartsvagen till Fagutal fran den dal som skiljde den fran Cispius och att möjligheten att en gammal vall gick i närheten är uppenbar med tanke på försvaret av kullen. I ett tal vid inträdet i Vitterhets Historie och Antikvitets- akademin ger Gjerstad en historisk skiss över Roms grundlägg- ning och dess kungar och kommer aven in p& d.ateringen av republi- ken. Han nämner i si tt an3örande att arkeologi ska utgrävningar pa Esquilinen, Quirinalen och Palatinen har visat att de äldsta fynden därifran g&r tillbaka till 700 f.kr,, vilket skulle ge den litterära traditionen ett visst sanningsvärde. Mellan dessa kullar fanns en nekropol vars senaste period dateras till f.kr. med hjälp av fynd av grekiska föremal. Bonis utgrävning p% Forum Romanum visar att hyddbebyggelsen där 1. Gjerstad 1949/50r1 I 2, Pinza, G., Monumenti primitivi di Roma e del Lazio (%lon. Ant., XV, 1905, tav. XXV) 3. Bull. Com., 1876, s Gjerstad 1949:2

29 fortgatt till %r 575 f.kr. d& det första torget anlades. Sn monu- mental byggnadsperiod börjar och har sin upprinnelse i den etrus- kiska kulturens utveckling fr& ca 600 f.kr. Gjerstad kommer sedan in p& kungalistan och avfärdar Romulus och hans samregent som sagofigurer. Romulus skulle ha skapats F& 300- talet.kr, och lagts till en ursprunglig lista som sätter Numa som farste grundläggare. Namnen Numa, Ancue och Tullus anser Gjer- stad vara akta liksom de tarquinska kungarna och Servius Tullius, Vad gäller republikens införande refererar Gjerstad i stort sett 1 till Hanell. Sjerstad redogar ocks% för de tv% traditioner som as knutna till &r 509 f.kro Han tj.llbakavisar traditionens &sikt att L. Junius Brutus skulle vara republikens grundare p g a att Srutus tillhör- de en plebejisk att som omöjligen kunde ha beklätt statens högsta ämbete, da ju plebejerna inte fick till trade till gontifikalkolle- giet förrän %r 300 f.kr, Slakten spelade sedan en stor politisk roll de närmaste &hundradena och skulle d% ha infogat namnet 3rd- tus i Fasti för att dess förfader ski~lle bli republikens grundare. Den riktiga traditionen anser Gjerstad vara Fastis uppgift om att patriciern M. f.kr. Eloratiur Pulvi1li.i~ invigde Capitoliumtemplet &r 509 För att påvisa att kungadömet inte avskaffades förrän %r 450 f.kr. lägger Gjerstad fram fyra indicier: - d e t kul turhi s tori ska - det utrikespolitiska - de t inrikespoli ti ska sam t - det kronologiska indiciet 1. Hanell, K., Das altrömische eponyme Amt s. 206 Jfr aven Kornemann, E., Die Anfange der römischen Reoublik (~nternationale Mon~tschrift f. Wiss. Kunst u. Techn. 14, 1920) s, 480 ff. ; Röm. Geschichte I (1936) se272 ff. och Pais, E., Storia crit. di Roma I s. 602 ; Storio di Roma II s. 241

30 I skriften "Sca.vi stratigrafici nel Foro Homano e problerni ad essi relativit< ' hyllar Gjerstsd den i talienske arkeologen Gia- come Boni och redogör för dennes stratigrafiska utgriivningar g8 yorum Romanum. Av dessa hann Boni före sin död endast publicera dem p& Comi tiurn. Yateriale t f rån Boni s u tgravningar vi& Equus Domiti ani och i närheten av Antoninus och Faustinas tempel har ställts till Gjers tads förfogande genom?rofessor Romanelli, vilken också givit Gjerstad tillsthd att p& nytt grava vid Equus Domi tiani för att kontrollera Bonis resultat. Gjersta? grävde ut ett 5.90 m langt och 3.40 m brett omrade bestaende av 29 lager. De lägsta skikten innehöll rester av primitiva vass- hyddor överdragna med lera, 1iknand.e dem som påträffats p& Fa- latinen. Gjerstad anser att ett scudium av lagren, cn satering och tolk* ning av dem s:;tmt en jämförelse med samtida material p% skilda stallen i Rom gör det möjligt att teckna kontarerna av stadens äldsta historia. Gjerstad redogör sedan p8 nytt för kullarnas sam tidighet, bes tiimd genom datering baserad på kermik. Sam ti - digt som kullarna bebyggdes, användes dalghgarna som hegrav- ningsplat ser, Kronologin indelas i tre perioder mo t bakgrund av grekisk keramik. Under den tredje perioden börjar hyddbebyggelsen tränga ner i dalarna, och man hittar d& d är bara barn~ravar med bl a korin- tisk och italo-korintisk keramik som dateras till tiden fran F.Kr. Denna period utgör enligt Gjerstad "sjukulle-?ta- diet" och samma,nfaller med att kullarnas isolering bröts. Den första belaggningen på Forum Romanum kom omedelbart efter sjukulle-periodens slutskede, vilket frarnggr av att de keramik- f rapent som p& träffats i lagret under den äldsta beläggningen ar identiska med dem son man funnit i barngravarna och hyddorna. 1, Gjerstad 1949/50:3

31 Vid Sacra Via har man hittat rester av hus med bl a malad stuck, vilka dateras till ca 500 f.kr. med hjälp av keramik som också hittats dar. Capitolium blev den nya stadens akropol och Vestatemplet och det kungliga palatset uppfördes. Skalar av avancerad buccheroid impasto p&träffade under palatset bekräftar dateringen, Den buccheroida impaston fortsätter att jämte bucchero användas avec c efter stadens grundläggning. Den uppträder fr%n den tiden inte bara som importvara i Rom utan ocks% som lokal produkt. Det paträffade materialet antyder en radikal förändring av den kul turella och sociala si tuationen inemct 575 f.kr. Fynd av konstföremal bekräftar att redan under sjukulle-stadiet den inhemska produktionen efter hand började f i e trirski sk form. Den snabba utvecklingen av den etruskiska kul turen från slutet av 60-talet f.kr. har även givit upphov till en politisk expansion. Den politiska följden blev Rons grundläggning, darf ör att romarna inte kunde inträda i den etruskiska konfederationens herravälde utan att ha en urban organisation. Med ledning av sina arkeologi ska utgrävningar f örlagger Gjers tad kungatidens början till 575 f.kr, Vad republikens införande beträffar refererar Gjerstad i stort till de p%st&enden och indicier han tidigare uttryckt i uppsatsen "Koms grundläggning och dess kungar1'. Gjerstad avslutar med att påpeka att det endast ar med en kombination av de arkeologiska och de historiska elementen som vi kan bidra till kunskapen om kungatiden. I sin nästa artikel "The agger of Servius Tulliusp* fragar sig Gjerstad om det finns nagon historisk saxning bakom traditionen 1. Se s Gjerstad 1951:4

32 om Servius Tullius jordvall. Han redogör för G. Bonis undersök- ning av en bestämd sektion av stadsmuren, dar bara den yttre re- ve te~ingen av Grotta oscura-tuff bevarats. Efter Boni s beslcriv- ning vet vi att jordvallen som vilade mot blocken bestod av 5 la- ger. Genom en analys kom han fram till att lagren 1-3 ar lamningar av en jordvall som med hjälp av bl a ett fragment av en rödfigurig vas daterats till ca f.kr. Mot bakgrund av dessa fakta tillskriver Gjerstad jordvallen Servius Rillius som han med tidigare belägg visat regerade vid denna tid. Andra spar av jordvallen framkommer i en publikation av Bergau och Pinder. De urskiljde tv& strata, av vilka det första tillskrevs Servius Tullius, det andra Tarquiniuu Superbus. Gjerstad drar slutsatsen att d% Bonis undersökning av jordvallen p& Quirinalen visar att denna har samma struktur som den ursprung- liga vallen p% Esquilinen, s% maste jordvallen vara ett historiskt faktum. Han anser att den bildade kärnan i den senare ~epublikanska jordvallen och löpte i samma linje over Quirinalen, Esquilinen och Viminalen. Gjerstad avslutar med en resumé över republikens införande, Den svenske arkeologen recenserar en artikel som handlar om Puglif sia utgrävningar p& Palatinen nära Magna Maters tempel. Fä1 trap- porten inneh&ller ocks% Bonis och Vaglieris resultat belysta med hjälp av de nya fynden. Puglisi har kommit fram till fyra bebyggel- seperioder genom studiet av olika strata. P& botten av det första lagret hittade han bl a rester av en hydda vars golv skurits ut i klippan. H3len för palarna fanns kvar. Davicos har gjort en rekon- struktion baserad p& bl a husurnor. Gjerstad menar att man ocksa 1. Motizie degli scavi di Antichita, 1910, s Se s Bergau & Pinder, Gli avanxi del1 'aggere e del muro di Servio Tullio scoperti nella Villa Negroni (Annali Inst. Corrisp. Archeol., 1862, s. 126 ff. 4. Gjerstad 1951~5

33 borde ha jamfört dem aed moderna hyddor p& den romerska kampagnan. Materialet i det första lagret daterar Puglisi till jarn%lderns första fas (8:e &rh.), vilken hos Gjerstad motsvaras av tv8 fa- ser, dels darför att den andra fasen karakteriseras av införan- det av nya element, dels därför att man genom att göra en indel- ning i tv& faser far en kronologisk överensstämmelse med den kul- turella utvecklingen i Etrurien, Gjerstad haller med om den ned- re grlnsen för stratum 2 (ca 575 f.kr.) men anser att. den övre borde reduceras till f.kr. i stallet för till f.kr. och hänvisar till en kronologisk studie av gra%arna p& Sacra Via,och Esquilinen samt till den 'stratigrafi ska gravnin- gen p& Forum Romanum, Materialet fran utgrävningen har dock inte gett bevis för att bebyggelsen p& Palatinen &r tidigare an den p& Esquilinen och Qui rinal en.? I "Per strata ad data" redogör Cjerstad om bakgrunden till grävningarna p& Forum och nämner d& bl a Bonis insatser. Han ger ocks% en detaljerad skildring av sin egen kontrollgravning vid Equus Domitiani och ger sedan pas nytt en historisk översikt samt fyller ut de arkeologiska resultaten med uppgift,er fran de historiska kallorna, t ex vad som berättas i deasa om politisk partikularism och Septimontium-festen. Han redogör för Forumgrävningarnas betydelse för den byggnadshistoriska periodind-elningen under republiken. i. Gjerstad

34 I uppsatsen "Stratigraphic excavatione in the Forum finns en redogörelse som med avseende p& inneh%llet liknar den i "Per strata ad data". l G,jerstad, Einar; Early Rome. - Lund, vol. r 1 t Stratigraphical researches in the Forum 5omanum and along the Sacra via V 163 s. inatitutet i Rom ; 17:l) 2 ill, - (skrifter / utg. av Svenska Gjerstad redogör för sin kontrollgravning vid Equus Conitiani p& Forum Romanum. Han använder sig ocksa av Giacomo Bonis resultat fran en tidigare gravning p& nämnda plats. I andra delen av boken behandlas och systematiseras Bonis resultat vad beträffar den arkaiska bebyggelsen vid Sacra Via. Boken evslutas med tv& appendix och an kort bibliografi. Recensioner Zephyrus 5, 1954, s A. Balil. Kort inneh&llsredogörelse för vissa avsnitt. 1:ositiv. Studi Romani 2, 1954, s F. Castagnoli. Starkt kritisk. Latomus 14, 1955, s C. Delvoye. Mycket kort resurni!. Fosi tiv, Revue des Qtudes anciennes 57, 1.955, s , - P. Grimal. Kort innehallsredogörelse. Kritisk p% n%gra punkter. 1. Gjerstad 1952:7 2. Gjerstad l953r8

35 Classical review 69, 1955, s R.M. Cook Kort omnämnande av huvudtanken i boken, Kritisk till verkets formella utformning. Les etildes classiques 27, 1955, s, F. de Ruyt. Kort inneh&llsredogörelse. Positivt omdöme. Mnemosyne ser. 4.8, 1955, s COCO van Essen. Kort resumé. Kritisk p& n%gra punkter, Antiqaitg 30, 1956, s C.A.R. Kort resumé, Fosi tiv. Radford American journal of archaeology 60, 1956, s Louise Adams Holland. Rort inneh&llsredogörel.se. Kritisk p% n%gon punkt. Revue belge de philologie et d'histoire 34, 1956, s , - Jö Eeurgon, Kort resumé, Kritisk pa. nagra punkter. Archeologia alassica 9, 1957, s F. Castagnoli. Rort innehi!illsredogörelse. Sovetskaja archeologija s N.A. Sidorova. Omfattande inneh&llsredogörelse. Kritisk pa. n%gra punkter, Göttingische gelehrte Anziegen 213, 1960, s H. Riemann, Omfattande redogörelse för innehallet. Kritisk p& n%gra punkter. Vestnik drevnij istorii 1960:1, s L.A. Omfattande inneh&llsredogörelse. Starkt kritisk. El'nickij.