Bevarandeplan för Natura 2000-området Kapelludden

Transkript

1 t Kapelludden enligt 17 förordning (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. Områdeskod: SE Områdestyp/status: Området är antaget av regeringen enligt habitatdirektivet och utpekat enligt fågeldirektivet i januari 2002 Areal: 500 ha Kommun: Borgholm Ägandeförhållande: Privat, Kommun Bevarandeplan fastställd av Länsstyrelsen: Bevarandesyfte: Att bevara en gynnsam lokal för fågellivet och andra skyddsvärda arter samt de naturtyper som är knutna till de strandnära betesmarkerna och grunda havsområdena. sida 1/14

2 Ingående naturtyper enligt habitatdirektivet 1110 Sublittorala sandbankar 250 ha 1140 Ler- och sandbottnar som blottas vid lågvatten 0,9 ha 1210 Annuell vegetation på driftvallar 0,2 ha 1220 Perenn vegetation på steniga stränder 1,6 ha 1310 Ler- och sandsediment med glasört och andra annueller 4,3 ha (0,5)** 1630 *Havsstrandängar av Östersjötyp 19,7 ha (35)** 1640 Sandstränder med perenn vegetation i Östersjön (1,4 ha) 5130 Enbuskmarker nedanför trädgränsen 0 ha (13)** 6210 Kalkgräsmarker (*viktiga orkidélokaler) 56,3 ha (53)** 6280 Nordiskt alvar 0 ha (3,9)** 6410 Fuktängar med blåtåtel eller starr 50,3 ha (49)** 7230 Rikkärr 4,6 ha (2,7)** *Bevarandet av naturtypen bedöms vara av hög prioritet inom EU. **Uppgiften är uppdaterad och skiljer sig från det gällande regeringsbeslut. Arealen för det gällande regeringsbeslutet står inom parentesen. Ingående arter enligt fågeldirektivet A045 Vitkindad gås (Branta leucopsis) A132 Skärfläcka (Recurvirostra avosetta) A151 Brushane (Philomachus pugnax) A194 Silvertärna (Sterna paradisaea) A195 Småtärna (Sterna albifrons) A466 Sydlig kärrsnäppa (Calidris alpina schinzii)** Beskrivning av området Kapelludden ligger på Ölands ostkust ca 12 km sydost om Borgholm i Bredsättra socken. Området karaktäriseras av långvariga hävd och Ölands topografi som är svagt sluttande mot öster vilket ger flacka strandzoner och grunda marina miljöer. De marina miljöerna utgör områdets största del och bottnarna utgörs i vissa delar av sandbankar. På dessa finns växtsamhällen med bandtång/ålgräs som är viktiga lekplatser och reproduktionslokaler för fisk. Närmast land har det på vissa håll upplagrats sediment som blottas vid lågvatten och dessa områden utgör då en mycket viktig födoresurs för fågellivet. Landarealen utgör av s.k. sjömark med stora och öppna betesmarker som domineras av fuktängar och kalkgräsmarker vilka är rika på växter som indikerar lång och oavbruten hävd. Längs hela kuststräckan finns bårder av betade havsstrandängar. De bredaste och mest välutbildade återfinns utmed Skedstadviken i söder. På strandängarna finns här ovanligt rikligt med skonor. Träd saknas helt frånsett en liten planterad tallskog, och enbuskar förekommer här och var. Sjömarkerna längs Ölands ostkust är en av norra Europas viktigaste rastlokaler för arktiska vadare och gäss, och är häckplats för ett stort antal sjöfåglar och vadare som är beroende av kontinuerligt sida 2/14

3 hävdade miljöer. Kapelludden är välkänt för sitt rika fågelliv av både häckande och rastande arter av vilka flera är hotade. Under vår och höst ses stora mängder änder, gäss och vadare rasta. I markerna växer även flera ovanliga kärväxter, lavar och svampar. Kapelludden har fått sitt namn efter S:ta Britas kapell med anor från 1200-talet, men som idag är en ruin. Möjligen har det tidigare varit en handelsplats i området men detta är osäkert. Dock finns det spår av medeltida verksamhet och det är troligt att det legat ett fiskeläge på platsen under den tiden. Området är utpekat enligt RAMSAR (våtmarkskonventionen). Ramsarkonventionen innefattar våtmarker av internationell betydelse i synnerhet som livsmiljö för våtmarksfåglar. Området är också regionalt bevarandeområde för jordbrukslandskapet samt ingår i nationellt bevarandeprogram för odlingslandskapet. Bevarandemål Det övergripande syftet med t är att ingående livsmiljöer och arter skall ha en gynnsam bevarandestatus. För naturtyperna innebär detta att utbredningsområden bevaras, att viktiga strukturer och funktioner bibehålls. Typiska arter ska också förekomma i livskraftiga populationer som bekräftelse på ett intakt ekologiskt system. För att garantera att gynnsam bevarandestatus råder, har ett antal bevarandemål definierats för varje livsmiljö och art. Observera att dessa bevarandemål inte är fastlagda. På grund av kunskapsbrist saknas ibland möjlighet att fastställa specifika värden. Dessa är i sådant fall ersatta med kryss. Målen kan också komma att förändras under arbetets gång med bevarandeplanerna och kommer i vissa fall att fastställas först efter den basinventering som kommer att ske På Öland är årsmånsvariationen stor vilket ger upphov till en mellanårsvariation i status och förekomst inom främst hävdberoende naturtyper och hos växt- och djurarter. Vid uppföljning av bevarandemålen ska hänsyn tas till detta faktum Sublittorala sandbankar Areal - Arealen sublittorala sandbankar bibehålls med 250 ha eller ökar. - Arealen långskottsbotten bibehålls eller ökar - Arealen musselbankar får inte minska >XX % och inte öka >XX %. Struktur och funktion - Totalkväve, totalfosfor samt klorofyll a skall uppfylla minst tillståndsklass 2. Typiska arter - Ecological Evaluation Index för makrofyter ska vara minst 10. Kärlväxters och algers (Trådnate, Borstnate, Skruvnating, Hårnating, Hårsärv, Ålgräs/Bandtång, Borststräfse, Grönsträfse, Hårsträfse, Rödsträfse, Havsrufse) täckningsgrad ska vara minst 25 % och de ska förekomma till minst 11 meters djup Ler och sandbottnar som blottas vid lågvatten Areal - Arealen ler och sandbottnar som blottas vid lågvatten bibehålls med 0,9 ha eller ökar. - Arealen oexploaterad 1140 utanför Natura 2000-nätverket bibehålls eller ökar. sida 3/14

4 Struktur och funktion - Flytande trådalger ökar ej i täckningsgrad och täckningsgraden överstiger inte 25 %. - Andelen vass får inte öka med mer än 10 % under 6 år och totalarealen utgör högst 10 %. - Totalkväve, totalfosfor samt klorofyll a skall uppfylla minst tillståndsklass 3. Typiska arter - Typiska häckande fågelarter som använder habitatet för födosök bibehåller eller ökar sin förekomst (t. ex. gravand och vadare) Annuell vegetation på driftvallar Areal - Arealen annuell vegetation på driftvallar ska vara minst 80 % av dagens 0,2 ha Typiska arter - De typiska kärlväxtarterna (xxx) ska som grupp förekomma i minst 65 % av provytorna. Strandnaturtyper 1220 perenn vegetation på sten och grusvallar och 1640 sandstränder med perenn vegetation i Östersjön Areal - Arealen perenn vegetation på sten och grusvallar (1220) ska vara minst 1,6 ha. - Arealen sandstränder med perenn vegetation i Östersjön (1640) ska vara minst 1,4 ha. Struktur och funktion - Täckningsgraden av buskar skall understiga 5 % och träd ska inte förekomma. - Vresros och andra främmande arter får förekomma med högst 2 m 2 /ha. Typiska arter Minst 2 av de typiska kärlväxtarterna (xxx) ska förekomma i minst 50 % av provrutorna. - Småtärna ska förkomma med minst 1x par. Typiska arter De typiska kärlväxtarterna (xxx) skall som grupp förekomma med minst 2 arter i minst 65 % av provytorna Hävdberoende strandnära naturtyper Areal - Arealen ler och sandsediment med glasört och andra annueller (1310) ska vara minst 4,3 ha. - Arealen havsstrandängar (1630) ska vara minst 19,7 ha. - Arealen kalkgräsmarker (6210) ska minst vara 56,3 ha - Arealen fuktängar (6410) ska vara minst 50,3 ha. - Arealen rikkärr (7230) ska vara minst 4,6 ha. Struktur och funktion - 90x % av naturtypernas arealer ska vara avbetade vid vegetationsperiodens slut. Obetade tuvor och rator får förkomma. - Förekommande träd och buskar skall vara av typen som har vuxit upp i välhävdade landskap med en krontäckning av buskar på maximalt 3x % och träd 0,5x %. Träd bör inte förekomma närmare än 200 meter från stranden eller i naturtyperna 1310, 1630, 6410 och sida 4/14

5 7230. (Med träd och buskar som vuxit upp i välhävdade landskap avses sådana träd och buskar som haft en funktion i den äldre markanvändningen, och präglats av denna, och sådana som genom ålder, grovlek och växtsätt tydligt visar att de kunnat växa upp i ett välhävdat landskap). - Negativa indikatorarter (brännässla, hundkex, åkertistel, krusskräppa, grenrör, rörflen, älgört, vass jättegröe, kaveldun, blåsäv eller sjösäv) förekommer med mindre än 5 % täckning eller frekvens. - Den registrerade arealen har en ostörd hydrologi. - Arealen skonor och saltfrätor på havsstrandäng (1630) minskar ej. Typiska fågelarter - De typiska fågelarterna (skedand, bläsand, årta, kornknarr, enkelbeckasin, gulärla, roskarl, sydlig kärrsnäppa, större strandpipare, strandskata, rödspov, storspov, brushane, skärfläcka, småtärna, rödbena, tofsvipa) ska behålla eller öka sina populationer. Typiska arter De typiska kärlväxtarterna (xxx) ska som grupp förekomma med minst 1 art i minst 50 % av provytorna. Typiska arter Strandmaskrosor ska som grupp förekomma med minst 1 art i minst 50 % av provytorna. Typiska arter Minst 3x av de typiska kärlväxtarterna (xxx) ska förekomma i minst 60 % av provytorna. - Minst 2x arter av de typiska spillningslevande bladhorningarna (ange arterna) ska finnas i minst x % av undersökta komockor. - Minst 1x av de typiska fjärilsarterna (t. ex. slåttergräsfjäril, liten blåvinge och allmän ängssmygare) ska finnas i minst 25 % av transekterna. Typiska arter Minst 3x av de typiska kärlväxtarterna (xxx) ska förekomma i minst 60 % av provytorna. Typiska arter Minst 3x av typiska kärlväxtarterna (xxx) ska förekomma i minst 25 % av provytorna i fastmattorna. - Minst 3x av de typiska mossorna (xxx) ska förekomma i minst 60 % av provytorna i fastmattorna. Mål för direktivsarter A045 Vitkindad gås (Branta leucopsis) Området bör hysa ett par tusen rastande under höststrecket. A132 Skärfläcka (Recurvirostra avosetta) Området ska hysa minst 15 par A151 Brushane (Philomachus pugnax) Området ska hysa minst 6 par A194 Silvertärna (Sterna paradisaea) Området ska hysa minst 2 par A195 Småtärna (Sterna albifrons) Området ska hysa minst 1 par sida 5/14

6 A466 Sydlig kärrsnäppa (Calidris alpina schinzii) Området ska hysa minst 4 par och dess miljö skall skötas i enlighet med artens åtgärdsprogram. Beskrivning av arter och naturtyper Se bilaga 1. Förutsättningar för gynnsam bevarandestatus Förutsättningar för gynnsam bevarandestatus anger vad som gynnar ts naturvärden och vad som kan komma att krävas för att värdena skall kunna bestå under lång tid framöver. Se också beskrivningar för naturtyper och arter i bilaga 1. I de hävdberoende naturtyperna sker en kontinuerlig hävd och röjning av igenväxningsvegetation. En mosaik av olika hårt betade ytor är gynnsamt för fågellivet. En förlängd betesperiod på hösten är en fördel. Det är lämpligt att betesdjuren betar ända ut i vattenlinjen för att hålla tillbaka vassvegetationen. I betesmarker bibehålls naturlig näringsstatus i marken. Häckande våtmarksfåglar behöver en busk- och trädfri zon. Träd och högre buskar bör inte förekomma närmare än 200 m från stranden eftersom det då finns risk att deras häckning spolieras av kråkfåglar som utnyttjar träden som utkiksplats. För 1310, 1630 och för vissa typer av 6410 krävs återkommande översvämningar. Ingen förändring av hydrologi och vattenkemi i rikkärren (7230). Rikkärr behöver en ständig tillgång på basiskt, mineralrikt vatten. Vattenkvaliteten i havet ska vara god utan övergödning och med ett naturligt vattenutbyte. Detta är även en förutsättning för bete. Driftvallarna, 1210, ska till största delen bestå av tång och säv med en vegetation som varierar med åldern på driftvallen som dock kontinuerligt tillförs nytt driftmaterial. Sten och grusvallar (1220) är exponerade för vind och vågor vilket gör att vegetationen varierar, allt från nästan vegetationsfria stränder närmast havet till strandängsvegetation i de övre delarna. Sandstränder med perenn vegetation (1640) att det inte är någon onormal pålagring av tång och alger liksom att markvegetationen är intakt och slitage från rörligt friluftsliv är måttligt. Träd saknas helt i naturtypen De sublittorala sandbankarna (1110) behöver strömförhållanden som garanterar bra vattenomsättning och ger större siktdjup med ingen eller ringa sedimentation. Naturtypen kräver att vattnet är klart utan stor förekomst av partiklar. Ler- och sandbottnarna som blottas vid lågvatten (1140) består av en rik botten- och epifauna samt rik förekomst av vadarfåglar. De olika naturtypernas typiska arter ska inte påtagligt minska. De typiska arterna är indikatorarter vars förekomst indikerar gynnsam bevarandestatus hos naturtypen genom att de reagerar relativt tidigt på någon av de hotfaktorer som är aktuella för naturtypen. sida 6/14

7 Vad kan påverka t negativt? Observera att detta endast är några exempel på faktorer som kan skada områdets värden. Att en verksamhet är listad som ett tänkbart problem innebär inte att den är förbjuden. Vissa av verksamheterna kan omfattas av den tillståndsplikt som gäller om det finns risk för betydande påverkan på miljön i t. I andra fall är inte tillståndsplikten aktuell men behov kommer att finnas att följa upp det specifika problemet. För att få närmare besked om vad som gäller i ett enskilt fall kan det vara lämpligt att ta kontakt med berörd tillsynsmyndighet som är Länsstyrelsen eller vid skogsbruksåtgärder Skogsvårdsstyrelsen. Följer man som enskild de allmänna hänsynsregler som läggs fast i vår lagstiftning (t.ex. miljöbalken och skogsvårdslagen) eller följer god jordbrukarsed så har man fullgjort även sina grundläggande krav på hänsyn till t. Med god jordbrukarsed avses i huvudsak följande områden: Begränsning av högsta antalet djur i ett jordbruk Försiktighetsmått för gödselhantering, inklusive krav på lagringskapacitet Spridning av gödselmedel Föreskrifter om andelen höst- eller vinterbevuxen mark Försiktighetsåtgärder vid spridning av bekämpningsmedel För mer information om god jordbrukarsed se Jordbruksverkets hemsida ( Specifika problem för områdets naturtyper och arter - Förekomst av träd i strandnära lägen som utgör utkiksplats för boplundrande kråkfåglar. - Störningar på häckande fåglar orsakade av friluftsliv, jakt, fiske, motortrafik etc. Verksamheter m.m. som generellt kan påverka naturtyperna och arterna negativt - Utsläpp av olja och kemikalier från fartygstrafik i Östersjön. - Övergödning av marina naturtyper genom t. ex. tillförsel av närsalter i Östersjön. - Utebliven, försvagad eller felaktig hävd. Minskat eller upphört bete leder på sikt till igenväxning av buskar och träd samt utarmning av hävdberoende flora och fauna. - Tillförsel av kväve (gödning) i naturbetesmarkerna via nederbörd, vinterbete, sambete med vallodling eller tillskottsutfodring. I betesmarker med miljöersättning sker tillskottsutfodring i enlighet med åtgärdsplanen. - Övergödning av strandnära naturtyper genom ökad pålagring med ruttnande fintrådiga alger. I äldre tider förekom tångtäkt för användnings som gödningsmedel. Därigenom hölls strandområdena fria från större tångvallar/driftvallar. Observera att driftvallar med annuell vegetation (1210) är en egen naturtyp varför borttagande av alla driftvallar, som innehåller makroalger, t. ex. bandtång och blåstång, påverkar naturtypen (1210) negativt. - Träd och buskar som förekommer i närheten av en i övrigt hävdad öppen sjömark. - Frånstängslad strandzon. sida 7/14

8 - Exploatering och förändrad markanvändning i området eller i omgivande marker, t.ex. skogsplantering, uppodling, dikning, dränering eller andra avvattningsföretag, invallning, täktverksamhet, muddring, uppläggande av muddermassor och samhällsbyggande av olika former. - Införande av för naturtyperna främmande arter. - Rutinmässig användning av avmaskningsmedel med makrocykliska laktoner (där avermectinerna ingår) bör undvikas eftersom det slår ut den dynglevande insektsfaunan. Särskilt allvarligt är användandet av bolus då detta innebär en giftspridning under flera månader. Minskad dyngfauna leder till sämre födotillgång för fåglar. - Predation av kråkfågel, mink, räv och andra rovdjur. - För hårt fiske eller fiske med redskap som skadar bottnarna och icke selektiva fiskeredskap som hotar den biologiska mångfalden av däggdjur, fåglar, fisk och bottenlevande djur. - Onaturliga förändringar av det marina vattenutbytet. - Uppsättning av holkar för tornfalk i närheten av vadarfåglars och tärnors häckningsområden. Bevarandeåtgärder med tidplan Gällande regler: - Enligt 7 kap 28 a miljöbalken krävs tillstånd för att bedriva verksamhet eller vidta åtgärder som på ett betydande sätt kan påverka miljön i ett. Tillstånd krävs inte för åtgärder som direkt hänger samman med eller är nödvändiga för skötsel och naturvårdsförvaltning av området. - Strandskydd gäller enligt 7 kap miljöbalken. Strandskydd gäller 300 meter från strandlinjen (ut i vattnet och inåt land). Inom strandskyddat område är viss typ av exploatering förbjuden, till exempel uppförande av ny byggnad. Undantag från förbudet gäller till exempel för byggnader som behövs för jordbruket, skogsbruket, fisket eller verksamheter till vilka tillstånd har lämnats enligt miljöbalken. - Större delen av marken i t ingår i landskapsbildsskydd. Landskapsbildsskydd kunde före 1975 fastställas enligt 19 naturvårdslagen. Skyddet varierar från område till område men gemensamt är att vissa verksamheter inom dessa områden kräver länsstyrelsens tillstånd. Syftet med tillståndsprövningen är att bevaka att områden med höga landskapsvärden bevaras. Förslag till bevarandeåtgärder för Kapelludden: - t omfattas i nuläget av miljöstöd för bevarande av betesmarker och slåtterängar. Bete, slåtter och röjning av igenväxningsvegetation bedrivs enligt fastställda åtgärdsplaner. När innevarande stödperiod upphör måste skötselavtalet förnyas, antingen genom en ny miljöersättningsperiod eller genom annat avtal. - Utred om viktiga lokaler för häckande tärnor och andra störningskänsliga fåglar bör beläggas med tillträdesförbud för allmänheten under häckningstid, normalt 1 april-31 juli. sida 8/14

9 - Djuren bör kunna beta ut i vattnet vilket innebär att stängsel bör flyttas där det är möjligt. - Behovet och konsekvenser av att lägga igen diken med markavvattnade effekt bör utredas senast Om predatorer (t.ex. kråkfågel och mink) är i sådana antal att de äventyrar vadarfåglars och tärnors häckningsframgång bör åtgärder vidtas för att deras populationer minskas. - t berörs av Naturvårdsverkets åtgärdsprogram för sydlig kärrsnäppa. Åtgärdsprogram förordar konkreta och specifika åtgärder för skydd och bevarande av särskilt hotade arter och livsmiljöer. Hänsyn bör tas till dessa och i de fall de ännu ej är färdigställda kan en eventuell revidering av skötselplan/bevarandeplan bli aktuell. Nuvarande bevarandestatus Inväntar basinventeringen. De delar av t som omfattas av miljöersättningar för bevarande av betesmarker och slåtterängar kan anses ha gynnsam bevarandestatus. Uppföljning av bevarandemål Inväntar basinventeringen Referenser ArtDatabanken. Faktablad för rödlistade arter. Fiskeriverket. Fiskeriverkets provfiskedatabaser. Forslund, M (red) Natur och kultur på Öland. Naturvårdsprogram för Kalmar län. Länsstyrelsen i Kalmar län. Hylander, K., Våtmarksinventering av Öland. Länsstyrelsen i Kalmar län. Meddelande 1994:3. Länsstyrelsen i Kalmar län. Odlingslandskapet, bevarandeprogram för Borgholms kommun. Meddelande 1995/25. Länsstyrelsen i Kalmar län. Ängs- och hagmarksinventering, Borgholms kommun. Meddelande 1991/03. Länsstyrelsen i Kalmar län. Naturvårdens riksintressen, Öland. Meddelande 1989:14. Uppdaterade versioner finns på Länsstyrelsens hemsida: Löfroth, M m.fl Svenska naturtyper i det europeiska nätverket Natura Naturvårdsverket. Naturvårdsverket. Art- och naturtypsvisa vägledningar för Natura Naturvårdsverkets hemsida: (länka vidare till Natur och naturvård, Natura 2000) Naturvårdsverket. Sveriges n. Naturvårdsverkets hemsida: Naturvårdsverket, Nationell bevarandeplan för odlingslandskapet. Stockholm. Pettersson, Jan Fåglar på Ölands sjömarker 1988 och Meddelande 2001:12. Opublicerat källmaterial Åtgärdsplaner för EU:s miljöstöd sida 9/14

10 Ängs- och Betesmarksinventeringen sida 10/14

11 Bilaga 1. Beskrivning av arter och naturtyper 1110 Sublittorala sandbankar Sandbankar som är permanent täckta av havsvatten. De ligger vanligen på relativt grunt vatten. Vattendjupet överstiger sällan 20 meter. Bankarna är fria från vegetation eller täckta av ålgrässamhällen. Områdena har en rik fauna i och på botten, samt är viktiga lekplatser för fiskar Ler- och sandbottnar som blottas vid lågvatten Grunda, sandiga och leriga bottnar som delvis exponeras vid lågvatten. Dessa bottnar täcks vanligtvis av blågrönalger och kiselalger. Till naturtypen räknas även bottnar med ålgräs Annuell vegetation på driftvallar Kväverika driftvallar med vegetation av ettåriga växter. Driftvallarna uppkommer genom att tång, vass eller annan vegetation drivit med vattnet genom strömmar och vågrörelser och lagrats upp som små vallar längs stränderna. Välutvecklade driftvallar är en viktig miljö för näringssökande, rastande vadare Perenn vegetation på steniga stränder Stranden skall vara exponerad för vind och vågor vilket gör att vegetationen varierar, allt från nästan vegetationsfria stränder närmast havet till strandängsvegetation i de övre delarna. Vattenkvaliteten skall vidare vara god och det skall ej ske någon påtaglig minskning av populationerna hos de typiska arterna i habitatet Ler- och sandsediment med glasört och andra annueller Ler- och sandsediment som periodvis översvämmas av saltvatten, huvudsakligen koloniserade av glasört och andra annueller eller gräs. Saltrika fläckar, s.k skonor eller saltbrännor, kan förekomma. Typen är ofta välhävdad och finns ofta som inslag i 1630 Havsstandängar av Östersjötyp Sandstränder med perenn vegetation i Östersjön Sandstränder av boreal typ vid svagt sluttande kustlinjer formade av havets vågrörelser, med perenn vegetation. Flera av växtarterna är sandbindare. Ofta förekommer driftbankar med tång eller annat av havet uppkastat material. Naturtypen är i regel inte påverkad av slåtter eller betesdrift. Insektfaunan är rik och särpräglad *Havsstrandängar av Östersjötyp Strandbetesmarker vid Östersjön med lång kontinuitet av bete och/eller slåtter. Vegetationen är i regel lågvuxen, mer eller mindre tydligt zonerad och påverkas av landhöjningen. Floran och faunan är artrik med många arter som inte finns i andra miljöer Kalkgräsmarker (*viktiga orkidélokaler) Torra till friska, betespräglade kalkrika gräsmarker, ofta artrika och med ett stort inslag av örter. Ibland kan dessa marker vara viktiga orkidélokaler. Vanligen finns ett visst inslag av träd och/eller buskar, t.ex. en, slån, rosbuskar och björk Fuktängar med blåtåtel eller starr Fuktiga betesmarker som på Öland ofta ligger på kalkhaltig mark. Vegetationen domineras oftast av älväxing, blåtåtel, krypven eller starrarter. Orkidéer, majviva, krissla, blodrot och småvänderot förekommer ofta. sida 11/14

12 7230 Rikkärr Kärr med ständig tillförsel av basiskt, mineralrikt vatten, vilket gör att ph-värdet vanligen är 6 eller högre. Vegetationen domineras av gräs och örter. Många orkidéer är knutna till rikkärr. På botten växer oftast rikligt med brunmossor. Beskrivning av arter A045 Vitkindad gås (Branta leucopsis) Den vitkindade gåsen häckar på små, flacka öar där de är skyddade från marklevande rovdjur. Arten kräver stora, öppna gräsbevuxna ytor för sitt födosök, främst strandängar med kortvuxet eller kortbetad gräsvegetation. För rast- och övervintringslokaler krävs gott om lämplig föda (främst gräsvegetation) och möjlighet att övernatta ute på vatten. A132 Skärfläcka (Recurvirostra avosetta) Skärfläckan vill ha tillgång till lämpliga häckningsplatser i form av grunda vikar och bukter längs flacka kustpartier. Nyckelfaktorn är stora områden med grunt vatten och sandiga eller gyttjiga bottnar. Arten kräver relativt stora områden och de bästa lokalerna omgärdas av öppna, välhävdade strandängar. Boet läggs mycket nära vattenlinjen, t.ex. på låglänta strandängar, i tångvallar, på låga holmar eller sandrevlar. A151 Brushane (Philomachus pugnax) I södra Sverige häckar brushane på betade strandängar med en mosaik av gräs- och starrarter, öppna dy- och jordytor och grunda vattensamlingar. På Öland förekommer arten även sparsamt i alvarens våtmarker. Födan utgörs främst av smådjur, särskilt skalbaggar och tvåvingar, men övergår under eftersommaren och vintern till frön och växtdelar. Brushanen kräver öppna strandängar och oförändrad vattenregim så att de fuktiga-våta markerna inte torkar ut under sommaren. A194 Silvertärna (Sterna paradisaea) Silvertärnan häckar längs större delen av den svenska kusten, vanligen i kolonier på par. Födan består av småfisk, kräftdjur, insekter och plankton som fångas inom ett omkring 25 km² stort område. A195 Småtärna (Sterna albifrons) Småtärnan är knuten till långgrunda stränder där den fångar småfisk och kräftdjur. Den kan flyga åtskilliga km från boplatsen på jakt efter föda. Arten häckar på vegetationsfri mark (sandstränder, sand- eller grusrevlar) i enstaka par eller kolonier. Uppsättning av tornfalksholkar är inte lämpligt i närheten av småtärnekolonier. Viktiga ekologiska krav för samtliga tärnarter är tillgång till häckningsplatser utan mänsklig störning vilka också är oåtkomliga för rovdjur (t.ex. korp, mink och räv), samt grunda kustområden med god tillgång på fisk. A466 Sydlig kärrsnäppa (Calidris alpina schinzii) Arten är knuten till öppna och blöta gräsmarker och är i Sverige numera nästan enbart knuten till välbetade havsstrandängar. Vegetationen får helst inte bli högre än cm och närhet till vatten och dyiga stränder är ett huvudkrav. Häckningen påbörjas i april och sedan ungarna blivit flygga i slutet av juni, överges häckningsplatserna. Övriga delar av året tillbringar kärrsnäpporna i marin miljö på långgrunda och dyiga stränder. sida 12/14

13 Bilaga 2. Rödlistade arter Svenskt namn Vetenskapligt namn Rödlistekategori LAVAR Sydlig ladlav Cyphelium tigillare NT SVAMPAR Liten disröksvamp Disciseda candida VU Dvärgjordstjärna Geastrum schmidelii NT KÄRLVÄXTER Saltmålla Atriplex pedunculata VU Åkerranunkel* Ranunculus arvensis VU STEKLAR - Halictus eurygnatus NT FÅGLAR Skedand Anas clypeata NT Årta Anas querquedula VU Stjärtand Anas acuta NT Snatterand Anas strepera NT Roskarl Arenaria interpres NT Sydlig kärrsnäppa* Calidris alpina schinzii VU Rödspov Limosa limosa VU Sydlig gulärla Motacilla flava flava NT Skärfläcka Recurvirostra avosetta NT Småtärna Sterna albifrons VU Svärta Melanitta fusca NT * =Åtgärdsprogram för arten finns/planeras Rödlistekategorier: RE - Försvunnen CR - Akut hotad EN - Starkt hotad VU - Sårbar NT - Missgynnad DD - Kunskapsbrist sida 13/14

14 Bilaga 3. Översiktskarta med närliggande n Kapelludden sida 14/14