Dammsäkerhet i avgöranden

Transkript

1 Dammsäkerhet i avgöranden Avgöranden i Mark- och miljööverdomstolen Författare: Lars Hydén, VEM Konsult: Vatten, Energi och Miljö

2

3 Förord År 2014 levererade VEM Konsult: Vatten, Energi och Miljö Dammsäkerhet i avgöranden , Avgöranden i miljööverdomstolen och mark- och miljööverdomstolen till Svenska kraftnät. Svenska kraftnät har nu uppdragit åt VEM Konsult att utarbeta denna rapport för åren för att förse Svenska kraftnät med ett underlag som kan underlätta länsstyrelsernas arbete. I denna rapport redogörs för sju avgöranden, vari dammsäkerhetsfrågor behandlats. I sak har Mark- och miljööverdomstolen nästan aldrig haft några invändningar mot de ansökta dammsäkerhetsåtgärderna, även om de kommit att kompletteras genom domstolens agerande. Juridiska frågor har dock ibland gjort att någon prövning av de dammsäkerhetshöjande åtgärderna inte kommit till stånd i Markoch miljööverdomstolen. De åsikter som framförs i denna rapport är inte Svenska kraftnäts utan helt författarens egna. Stockholm Lars Hydén f.d. vattenrättsråd i Vattenöverdomstolen och f.d. miljöråd i Miljööverdomstolen

4

5 Innehåll Sammanfattning Inledning Processuella frågor Nej till dammsäkerhet Undantag från tillståndsplikten m.m Allmänt villkor och viktiga detaljer i domslutet Dammsäkerhetsåtgärder och 4 kap. 6 miljöbalken Gällande lagstiftning m.m Vattenkraftverk Vattenverksamhet Gäller 4 kap. 6 tredje stycket miljöbalken dammsäkerhetsåtgärder? Obetydlig miljöpåverkan över tiden Kompensation genom positiv miljöpåverkan Återkallelse av tillstånd Godkännande i efterhand m.m Gruvdammar... 14

6 Bilaga 1. Sammanställning av sju avgöranden i Mark- och miljööverdomstolen om dammsäkerhet åren Bilaga 2. Referat och Analys av sju avgöranden i Mark- och miljööverdomstolen om dammsäkerhet åren Mål nr 1. Untra kraftverk Mål nr 2. Svartlidengruvan Mål nr 3. Torsby kraftverk Mål nr 4. Långforsens kraftverk, dammsäkerhetshöjande åtgärder Mål nr 5. Långforsens kraftverk, ansökan om återkallelse av tillstånd Mål nr 6. Edeforsens kraftverk Mål nr 7. Frötjärns regleringsdamm... 59

7 Sammanfattning Åren har dammsäkerhetsfrågor behandlats i sju avgöranden av Markoch miljööverdomstolen (MÖD). En analys av dessa avgöranden har gjorts och kan sammanfattas under fem rubriker. De åsikter som framförs nedan är inte Svenska kraftnäts utan helt författarens egna. Processuella frågor Nej i domstolarna till dammsäkerhetshöjande åtgärder skulle ibland kunna undvikas genom aktiv processledning som leder fram till att sådana yrkanden prövas separat, när de ingår i en större ansökan. Kravet på tillståndsplikt för dammar är enligt lagstiftaren vara undantagslöst. Uppenbarhetsrekvisitet i 11 kap. 12 första stycket miljöbalken är strängt. Viktiga detaljer såsom t.ex. dammars krönhöjd bör föreskrivas i domslutet. Dammsäkerhetsfrågor och 4 kap. 6 miljöbalken Enligt detta lagrum får vattenkraftverk inte utföras i vissa angivna områden. Ett undantag gäller om de inte orsakar mer än obetydlig miljöpåverkan. MÖDs domskäl i vissa mål antyder att lagrummet även gäller dammsäkerhetsåtgärder så att dessa inte får utföras om de orsakar mer än obetydlig miljöpåverkan. Miljöbalkens bestämmelser om underhållskyldighet, straffansvar för brott mot underhållskyldigheten, rätt att bibehålla tillståndsgiven anläggning och strikt ansvar för dammhaveri talar emot en sådan tolkning av 4 kap. 6 tredje stycket miljöbalken för dammar inom de angivna områdena. Rättsläget förefaller därför något oklart. Återkallelse av tillstånd enligt 24 kap. 3 första stycket miljöbalken Kammarkollegiet ansökte i ett av målen om återkallelse av det ursprungliga tillståndet och åberopade därvidlag fem av de i lagrummet angivna grunderna för återkallelse. MÖD ogillade ansökan. Återkallande av tillstånd är ett stort ingrepp i äganderätten. Lagrummet är fackultativt men prövningsmyndigheten får dock återkalla ett tillstånd. I praktiken är det lämpligare att myndigheterna framtvingar åtgärdande av brister genom omprövning. Godkännande i efterhand enligt 11 kap. 16 första stycket miljöbalken När ansökan görs om dammsäkerhetsåtgärder har MÖDs praxis varit att en sådan ansökan inte föranleder omprövning av befintligt tillstånd eller föreskrift av nya villkor. I ett mål fastslog MÖD att återuppbyggandet av en rasad damm inte är att betrakta som dammsäkerhetsåtgärder, eftersom inga åtgärder vidtagits på den gamla dammen. Ett godkännande i efterhand av återuppbyggnaden ska istället prövas mot nu gällande miljökrav, varför t.ex. nya villkor kan föreskrivas. 7

8 Gruvdammar I mål om gruvdammar är en av de viktigaste frågorna den maximala deponeringshöjden, eftersom den ger ett tak för hur mycket anrikningssand som får deponeras. Den bör därför anges explicit i domslutet. Om flera dammar förekommer med olika belastning, bör stabilitetsberäkningar redovisas för alla dammar. 8

9 1 Inledning På hemsidan för Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) finns alla domstolens avgöranden för åren Under åren finns sju avgöranden i vilka dammsäkerhetsfrågor berörs, även om de i de flesta av målen inte är huvudsaken, se Bilaga 1. I Bilaga 2 refereras mark- och miljödomstolarnas domar liksom MÖDs domar. I ett av målen refereras även ett länsstyrelsebeslut. För en fullständigare förståelse av målen har i några mål vissa aktbilagor eftersänts från Svea hovrätts arkiv, liksom från Högsta domstolen. Referaten i varje mål avslutas med denna utrednings analys av det aktuella MÖD avgörandet. Sedan analyseras också vilka generella slutsatser som kan dras. Slutsatserna av dessa analyser sammanfattas nedan inom fem områden. De åsikter som framförs nedan är inte Svenska kraftnäts utan helt författarens egna. Mål nr Processuella frågor 4 kap. 6 miljöbalken Återkallelse Godkännande i efterhand m.m. Gruvdammar 1 Untra X X 2 Svartliden X 3 Torsby X 4 Långforsen, X X åtgärder 5 Långforsen, X återkallelse 6 Edeforsen X X 7 Frötjärn X 9

10 2 Processuella frågor 2.1 Nej till dammsäkerhet I mål nr 1 om Untra kraftverk och mål nr 6 om Edeforsens kraftverk har MÖD sagt nej till de dammsäkerhetsåtgärder som bolagen yrkat. Bägge kraftverken är belägna inom älvsträckor där enligt 4 kap. 6 andra stycket miljöbalken vattenkraftverk inte får utföras. Ansökningarna omfattade inte bara dammsäkerhetsåtgärder utan även andra åtgärder. MÖD prövade ansökningarna i deras helhet och fann dem otillåtna, innefattande även dammsäkerhetsåtgärderna. I mål nr 1 om Untra kraftverk lämnade mark- och miljödomstolen tillstånd till hela ansökan. MÖD, som ogillade ansökan, hade genom en aktiv processledning kunnat utreda huruvida sökanden ville att MÖD skulle pröva yrkandena om dammsäkerhetsåtgärder självständigt för det fall att övriga yrkanden skulle ogillas. Om så vore fallet, hade MÖD kunnat pröva dessa yrkanden separat och måhända bifallit dem. I mål nr 6 ogillade mark- och miljödomstolen verksamhetsutövarens ansökan. MÖD, som också ogillade ansökan, hade även i detta mål genom aktiv processledning kunnat utreda om sökanden ville få yrkandena om dammsäkerhet prövade självständigt av mark- och miljödomstolen. I så fall kunde MÖD ha återförvisat målet för självständig prövning av dammsäkerhetsyrkandena. Om bolaget medgivit att dammsäkerhetsyrkandena prövades separat först i andra instans, kunde MÖD ha gjort det. 2.2 Undantag från tillståndsplikten m.m. Enligt 11 kap. 12 första stycket miljöbalken behövs inte tillstånd eller anmälan om det är uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen skadas. I mål nr 3 om reparation och luckor vid Torsby kraftverk avvisades bolagets anmälan av länsstyrelsen. I målet som sedan fortsatte upp till MÖD fann MÖD att luckbytet inte var undantaget från tillståndsplikten enligt nämnda lagrum. I förarbetena till lagrummet anser lagstiftaren att tillståndsplikten omfattar all vattenverksamhet av någon betydelse. Beträffande viss verksamhet av sådant slag, exempelvis dammar, får kravet på tillstånd vara undantagslöst. Detta bör enligt denna utredning rimligen också gälla ändringar av befintliga dammar. Enligt Förordning (1998:1388) 23 om vattenverksamhet m.m. hade länsstyrelsen också haft möjlighet att förelägga verksamhetsutövaren att ansöka om tillstånd enligt 11 kap. 9 miljöbalken, om det behövs med hänsyn till verksamhetens påverkan på miljön eller enskilda intressen. Det kan noteras att förordningen endast tar upp hänsynen till miljön eller enskilda intressen. I 11 kap. 6 första stycket miljöbalken föreskrivs att en vattenverksamhet endast får bedrivas om dess fördelar från allmän och enskild synpunkt överväger. Förordningens 23 nämner inte allmänna synpunkter. Möjligen kan begreppet miljön ges en vid tolkning och 10

11 innefatta allmänna intressen. Utformningen av 1 kap. 1 miljöbalken verkar dock motsäga en sådan tolkning. Miljöbalken ska nämligen enligt nämnda lagrum skydda miljön men även bl.a. värdefulla natur- och kulturmiljöer och biologisk mångfald. 2.3 Allmänt villkor och viktiga detaljer i domslutet Ett ansökningsmål t.ex. om dammsäkerhetsåtgärder är ofta mycket omfattande och innehåller många detaljer från skriftväxling och huvudförhandling. I praktiken vore det svårt att i domslutet reglera alla detaljer i tillståndsmeningarna och villkoren. Därför har praxis varit att förse domslutet med ett s.k. allmänt villkor som binder sökanden till det som angivits i ansökan och det som sökanden åtagit sig i målet. Vissa detaljer i mål som rör dammar är dock, enligt denna utrednings mening, så väsentliga att de också bör regleras i domslutet. Exempelvis bör dammarnas krönhöjder anges i tillämpligt höjdsystem. I mål nr 4 om åtgärder vid Långforsens kraftverk lämnade både mark- och miljödomstolen och MÖD tillstånd bl.a. till en ny jorddamm och reparation av en befintlig överfallsdamm. Dammarnas krönhöjder föreskrevs inte i domsluten. För gruvdammar bör den maximala deponeringshöjden anges i domslutet, jfr mål nr 2 om Svartlidens gruvdammar och avsnitt nedan om gruvdammar. 3 Dammsäkerhetsåtgärder och 4 kap. 6 miljöbalken 3.1 Gällande lagstiftning m.m. Enligt 4 kap. 6 miljöbalken får vattenkraftverk samt vattenreglering eller vattenöverföring för kraftändamål inte utföras i vissa angivna älvar, vattenområden och älvsträckor (nedan ibland kallat 4:6 områden). Detta gäller dock enligt tredje stycket nämnda lagrum inte vattenverksamhet som endast förorsakar obetydlig miljöpåverkan. Mål nr 1 om Untra kraftverk, nr 4 om Långforsens kraftverk och nr 6 om Edeforsens kraftverk rör alla kraftverk med tillhörande dammar som ligger inom de förbjudna älvsträckorna. I alla tre målen prövade MÖD hela ansökan, d.v.s. dammsäkerhetsåtgärder och andra åtgärder som yrkats. I mål nr 4 om Långforsen fann MÖD att hela ansökan kunde tillåtas. I de två övriga målen ogillades hela ansökan. 3.2 Vattenkraftverk Miljöbalken innehåller inte någon definition av begreppet vattenkraftverk. I anslutning till ett vattenkraftverk finns som regel en damm som höjer vattenståndet och leder in vattnet till vattenkraftverket. Dammen och kraftverket är ibland tillståndsgivna i samma dom, ibland i olika domar. Begreppet vattenkraft får enligt 11

12 denna utrednings mening anses omfatta även dammar som ligger i anslutning till kraftstationen. 3.3 Vattenverksamhet Är dammsäkerhetsåtgärder vattenverksamhet? Genom Lag (2014:114) om ändring i miljöbalken infördes ett antal ändringar till stöd för dammsäkerhet. Ändringarna infördes i 11 kap. miljöbalken som har rubriken Vattenverksamhet. I 11 kap. 3 punkt 1 miljöbalken definieras nu vattenverksamhet som uppförande, ändring, lagning och utrivning av dammar eller andra anläggningar i vattenområden. Mot denna bakgrund måste den inledande frågan rimligen besvaras med ja. 3.4 Gäller 4 kap. 6 tredje stycket miljöbalken dammsäkerhetsåtgärder? Om dammar innefattas i begreppet vattenkraft och om dammsäkerhetsåtgärder är att betrakta som vattenverksamhet, leder en bokstavlig tolkning till att dammsäkerhetsåtgärder inte får utföras inom 4:6 områden om de orsakar mer än obetydlig miljöpåverkan. Mot denna tolkning talar bestämmelserna i 11 kap. 17 första stycket miljöbalken (underhållsansvar för ägare av vattenanläggning), 11 kap. 18 första stycket miljöbalken (strikt ansvar för den underhållsansvarige för skador till följd av dammhaveri), 24 kap, 1 första stycket tredje meningen miljöbalken (rätt att bibehålla tillståndsgiven anläggning) och 29 kap. 8 första stycket punkt 6 miljöbalken (straffbestämmelser för brott mot underhållsskyldighet). Se framför allt MÖDs domskäl i mål nr 6 om Edeforsens kraftverk. I målen nr 1 och 6 ogillade MÖD hela ansökan utan att särskilt pröva yrkandena om dammsäkerhetsåtgärder. Någon ståndpunkt från MÖD finns således inte huruvida 4 kap. 6 tredje stycket miljöbalken ska tillämpas för dammsäkerhetsåtgärder. Även om MÖDs domskäl i målen nr 1 och 6 antyder att lagrummet gäller även för dammsäkerhetshöjande åtgärder, är rättsläget något oklart. Om lagstiftaren önskar att dammsäkerhetsåtgärder ska kunna komma till stånd i 4:6 områden, även med större påverkan än obetydlig miljöpåverkan, kan man exempelvis explicit föreskriva att 4 kap. 6 tredje stycket miljöbalken inte gäller dammsäkerhetsåtgärder. 3.5 Obetydlig miljöpåverkan över tiden Om domstolarna ska pröva huruvida ansökta dammsäkerhetsåtgärder leder till mer än obetydlig miljöpåverkan, uppkommer frågan över vilken tid detta ska bedömas. Ofta utgörs dammsäkerhetsåtgärderna av att utskoven repareras och utökas. Arbetena måste utföras i torrhet och fångdammar anläggas, uppströms och ibland också nedströms. Efter arbetena ska fångdammarna rivas ut. Både vid uppförande och utrivning av fångdammar kan grumling uppkomma, som skadar fisket och annat akvatiskt liv under anläggningstiden. Sökanden brukar åberopa att de 12

13 skador som kan tänkas uppkomma under anläggningstiden inte är irreversibla; efter någon tid har bottnar och vattenkvalitet återgått till normaltillstånd. Under drifttiden, som förstås är mycket längre än anläggningstiden, brukar inte någon miljöpåverkan uppkomma. Rimligen bör prövningen av obetydlig miljöpåverkan avse både anläggningstid och drifttid, och också ta hänsyn till om skadorna är permanenta eller inte. 3.6 Kompensation genom positiv miljöpåverkan När lagtexten talar om obetydlig miljöpåverkan torde avses negativ miljöpåverkan. I mål nr 6 om Edeforsens kraftverk har sökanden åberopat att inverkan av åtgärder med positiv miljöpåvekan ska beaktas när frågan om obetydlig miljöpåverkan avgörs. MÖD fann att rättsläget därvidlag är oklart. Denna utredning lutar åt ståndpunkten att inverkan av positiva miljöåtgärder inte ska beaktas. Om så skulle ske, skulle det öppna möjligheter att köpa sig förbi 4 kap. 6 tredje stycket miljöbalken, genom att också ansöka om t.ex. biotopvårdande åtgärder i sådan omfattning att den samlade bedömningen om miljöpåverkan skulle bli obetydlig. Föreskrifter om kompensation förekommer dock i miljöbalken, se t.ex. 7 kap. 29 första stycket miljöbalken (kompensation för förlorade miljövärden i särskilt skyddade områden) och 10 kap. 5 första stycket, punkt 3 c) miljöbalken (kompensation för förlorade miljövärden vid allvarlig miljöskada). 4 Återkallelse av tillstånd Ett sätt att angripa bristande dammsäkerhet finns i 24 kap. 3 första stycket miljöbalken. Enligt detta lagrum får tillståndsmyndigheten återkalla ett tillstånd på vissa grunder. I mål nr 5 om Långforsens kraftverk ansökte Kammarkollegiet om att tillståndet skulle dras in, varigenom bl.a. brister i dammsäkerheten skulle helt undanröjas. Kammarkollegiet åberopade grunderna i punkterna 2, 3, 5, 7 och 8 i 24 kap. 3 första stycket miljöbalken. Vare sig mark- och miljödomstolen eller MÖD fann grund för återkallande. Återkallande av ett tillstånd är ett stort ingrepp i äganderätten. Det kan också noteras att bestämmelsen i 24 kap. 3 första stycket miljöbalken är fackultativ. Tillståndsmyndigheten får på vissa grunder återkalla ett tillstånd men är inte skyldig att göra det. I praktiken är det lämpligare att myndigheterna framtvingar åtgärdande av brister genom omprövningsreglerna i 24 kap miljöbalken. I mål nr 5 om Långforsen var det tydligt att dammägaren genom mål nr 4 ansökt om tillstånd att vidta förbättrande åtgärder. 13

14 5 Godkännande i efterhand m.m. I mål nr 6 om Frötjärns regleringsdamm aktualiserades bestämmelsen i 11 kap. 16 första stycket miljöbalken. Sedan en befintlig regleringsdamm rasat och byggts upp, ansöktes om godkännande i efterhand i enlighet med denna bestämmelse. Bolaget argumenterade i mark-och miljödomstolen att återuppbyggnaden var att se som dammsäkerhetshöjande åtgärder, eftersom dammens avbördningskapacitet ökades väsentligt. Enligt MÖDs praxis skulle därför tillståndet i dess helhet inte prövas och nya villkor skulle inte kunna föreskrivas. Mark- och miljödomstolen föreskrev dock villkor om fiskväg och minimitappning. Bolaget överklagade till MÖD. MÖD fastslog att återuppbyggandet av en rasad damm inte var att betrakta som dammsäkerhetshöjande åtgärder, eftersom inga åtgärder hade vidtagits på den gamla dammen. I stället skulle godkännandet prövas mot nu gällande miljökrav enligt miljöbalken, varför nya villkor kunde föreskrivas. Innan dammen hade rasat hade drivgods i form av en brygga kilat fast sig i dammens utskov. Mot den bakgrunden skulle mark- och miljödomstolen ex officio kunnat föreskriva ett villkor om att länsar skulle läggas ut uppströms regleringsdammens utskov för att förhindra störningar p.g.a. framtida drivgods. Även MÖD hade kunnat ta upp denna fråga genom att efterhöra huruvida bolaget medgav att ett villkor om åtgärder för hantering av drivgods föreskrevs först i andra instans. 6 Gruvdammar I mål nr 2 om Svartlidens gruvdammar hade mark- och miljödomstolen i ett villkor föreskrivit en viss högsta deponeringshöjd för anrikningssanden. MÖD undanröjde detta villkor. I mål om gruvdammar torde deponeringshöjden vara bland de viktigaste frågorna, eftersom den sätter ett tak för hur mycket anrikningssand som får deponeras. Därför bör den maximala deponeringshöjden regleras i domslutet. I fråga om deponering av anrikningssand kan det, som i detta målet, dessutom bli fråga om olika maximala deponeringshöjder i olika delar av magasinet. Stabilitetsberäkningar hade i mål nr 2 redovisats för en av dammarna som omger magasinet för anrikningssand. Den dammen hade ett mothållande vattentryck från det nedströms belägna klarningsmagasinet. För en annan av dammarna runt magasinet för anrikningssand redovisades inga stabilitetsberäkningar. Den dammen hade inget mothållande vattentryck nedströms men å andra sidan ett gråbergsupplag som sannolikt stabiliserade dammen. Stabilitetsberäkningar bör redovisas för tillståndsmyndigheten för alla dammar. 14

15 Bilaga 1. Sammanställning av sju avgöranden i Mark- och miljööverdomstolen om dammsäkerhet åren Mål nr MÖDs avgörande Saken i MÖD 1 Dom i mål nr M Dom i mål nr M Dom i mål nr M Dom i mål nr M Dom i mål nr M Dom i mål nr M Dom i mål nr M Tillstånd avseende Untra kraftverk bl.a. till dammsäkerhetsåtgärder Uppskjuten fråga gällande deponering av anrikningssand vid Svartlidengruvan Avvisning av anmälan om reparation och ändring av luckor på dammen vid Torsby kraftverk Tillstånd avseende Långforsens kraftverk bl.a.till dammsäkerhetsåtgärder Återkallelse av tillstånd gällande Långforsens kraftverk Tillstånd avseende Edeforsens kraftverk bl.a. till dammsäkerhetsåtgärder Godkännande i efterhand av lagningsoch ändringsarbeten avseende Frötjärns regleringsdamm 15

16 Bilaga 2. Referat och Analys av sju avgöranden i Mark- och miljööverdomstolen om dammsäkerhet åren Text inom gråmarkering avser referat och sammanställning av domar. Övrig text avser författarens analyser och slutsatser. Mål nr 1. Untra kraftverk Ansökan om tillstånd att uppföra en ny kraftstation i anslutning till Untra kraftverk i Dalälven (Nacka tingsrätt, mark- och miljödomstolens dom i mål nr M ; MÖDs dom i mål nr M ). Mark- och miljödomstolen lämnade ansökt tillstånd. MÖD ogillade tillståndsansökan. Fortum Dalälvens Kraft AB (bolaget) ansökte om tillstånd att uppföra en ny kraftstation i anslutning till Untra kraftverk. Bland de ansökta åtgärderna återfanns vissa dammsäkerhetshöjande åtgärder på vallarna längs intagskanalen till det befintliga kraftverket. Mark- och miljödomstolen i Nacka lämnade det ansökta tillståndet. Domen överklagades till Mark- och miljööverdomstolen (MÖD). MÖD upphävde mark-och miljödomstolens dom och avslog bolagets ansökan. Målet i mark- och miljödomstolen Mark- och miljödomstolen lämnar bolaget tillstånd att uppföra en ny kraftstation på högra stranden om befintligt vattenkraftverk Untra, att avleda nominellt högst 340 kubikmeter per sekund, att riva ut befintlig spärrdamm i intagskanalen, att fördjupa befintlig intagskanal och befintlig utloppskanal, att förstärka vallarna till intagskanalen och att anlägga fångdammar och vidta andra tillfälliga åtgärder under byggnadstiden. Från domstolens beskrivning av det ansökta företaget noteras bl.a. följande. Den norra och södra vallen längs den 1 km långa befintliga intagskanalen kommer att byggas på och förstärkas så att de uppfyller kraven i RIDAS (kraftföretagens riktlinjer för dammsäkerhet). Avsikten är att med en höjning och förstärkning av vallarna och anslutningar av betong till kraftverket säkerställa att klass I-flöden inte översvämmar dammdelarna till skydd för kraftstationerna och bebyggelsen i kraftverksbyn. För avstängning av tilloppskanalen används den befintliga spärrdammen. En fångdamm kommer också att anläggas i inloppskanalen inför utrivningen av spärrdammen. Det nya kraftverket får en utloppskanal som mynnar i befintlig utloppskanal, där en fördjupning sker. I sin dom (s. 82) tar domstolen ställning till förbudet i 4 kap. 6 miljöbalken. 16

17 Enligt 4 kap. 6 miljöbalken får vattenkraftverk för kraftändamål inte utföras i aktuell älvsträcka. I prop. 1997/98: 45 del 2 s. 40 anges att förbudet omfattar utbyggnad av vattenkraft. I det nu aktuella fallet är det visserligen fråga om att uppföra en ny vattenkraftstation, men den ska vara belägen inom befintligt verksamhetsområde och delvis ersätta den nu befintliga kraftstationen. Den avledda vattenmängden ska vara densamma som den redan tillåtna, d.v.s. oförändrad vattenhushållning. Mark- och miljödomstolen bedömer att förbudsbestämmelsen inte är tillämplig i detta fall. Ansökan prövas sedan enligt 11 kap. 6 miljöbalken och befinns vara tillåtlig. Målet i MÖD Kammarkollegiet, länsstyrelsen i Uppsala län, Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, Svenska Naturskyddsföreningen och Älvräddarnas Samorganisation överklagade till MÖD. De yrkade att ansökan måtte avslås eller i andra hand avvisas. Bolaget bestred överklagandena. MÖD, som höll huvudförhandling och syn på platsen, prövade först om 4 kap. 6 miljöbalken lägger hinder i vägen för byggnationen av ett nytt kraftverk. Utgångspunkten är om redan byggnadsåtgärderna kan medföra mer än en obetydlig miljöpåverkan. Tillstånd söks att uppföra en ny kraftstation med en ny turbin, att fördjupa intagskanalen och den befintliga utloppskanalen, att anlägga en ny utloppskanal, att riva ut spärrdammen uppströms inloppskanalen, att förstärka vallarna till intagskanalen och att lägga ut tre fångdammar, varav en uppströms spärrdammen. Någon effektutbyggnad ska inte ske, däremot kommer en effektivisering av verksamheten att uppnås genom att fallhöjdsförluster och driftstopp minskas. I prop. 1985/86:3 s. 110 uttalas att ersättningsbyggnader, ombyggnader och effektiviseringar bör kunna tillåtas om de har endast obetydlig miljöpåverkan, d.v.s. om åtgärderna endast i ringa utsträckning påverkar de bevarandevärden som utgjort motiv för att älven eller älvsträckan ska undantas för vattenkraftsutbyggnad. Det ska enligt propositionen (s. 186) vara fråga om smärre åtgärder som hänför sig till en redan företagen utbyggnad och under förutsättning att inverkan på naturmiljön inte ökar i nämnvärd mån. MÖD noterar bl.a. att anläggande och borttagande av fångdammar och andra åtgärder i intags- och utloppskanalerna kommer att ge upphov till grumling, som kan vara till skada för fiskbeståndet och det biologiska livet i övrigt i Untrafjärden och nedströms den befintliga utloppskanalen. Vid en sammantagen bedömning av verkningarna av de byggnadsåtgärder som ska utföras bedömer MÖD att åtgärderna kommer att medföra mer än obetydlig miljöpåverkan. Förbudet i 4 kap. 6 miljöbalken mot vattenkraftsutbyggnad i nedre 17

18 Dalälven lägger därför hinder i vägen för att tillåta den ansökta verksamheten. Mark- och miljödomstolens dom upphävs, utom såvitt avser prövningsavgift och rättegångskostnader, och ansökan avslås. Målet överklagades till Högsta domstolen som inte beviljade prövningstillstånd. Analys Det aktuella MÖD avgörandet Det aktuella avgörandet är ett exempel på när MÖD säger nej till dammsäkerhetshöjande åtgärder. Med tanke på den stora nyttan av att undvika dammras borde man så långt möjligt försöka undvika en sådan utgång. De ansökta dammsäkerhetshöjande åtgärderna var enligt ovan åtgärder på norra och södra vallen längs den 1 km långa, befintliga inloppskanalen. Enligt vad som redovisas nedan är 4 kap. 6 miljöbalken tillämplig på ändringar av befintliga vattenkraftsdammar. MÖD prövade hela ansökan och fann då att den var förbjuden enligt 4 kap. 6 miljöbalken. Genom aktiv processledning hade det varit möjligt för MÖD att pröva enbart de dammsäkerhetshöjande åtgärderna som separata yrkanden, om bolaget medgivit detta. Huruvida förbudet i första och andra stycket nämnda lagrum inte gällde på grund av att vattenverksamheten (de ansökta dammsäkerhetshöjande åtgärderna) inte orsakade betydande miljöpåverkan finge prövas först. Miljöpåverkan av de dammsäkerhetshöjande åtgärderna enbart skulle givetvis vara mindre än miljöpåverkan av hela ansökan. Generellt Prövning av dammsäkerhetshöjande åtgärder i 4:6 områden Den aktuella lagstiftningen 4 kap. 6 miljöbalken lyder som följer: Vattenkraftverk samt vattenreglering eller vattenöverledning för kraftändamål får inte utföras i nationalälvarna Torneälven, Kalixälven, Piteälven och Vindelälven med tillhörande vattenområden, källflöden och biflöden samt i följande vattenområden med tillhörande käll- och biflöden: I Dalälven Västerdalälven uppströms Hummelforsen och Österdalälven uppströms Trängslet Vattenkraftverk samt vattenreglering eller vattenöverledning för kraftändamål får inte heller utföras i följande älvsträckor: I Klarälven sträckan mellan Höljes och Edebäck 18

19 I Dalälven Näs bruk Västerdalälven nedströms Skifsforsen samt Dalälven nedströms Första och andra stycket gäller inte vattenverksamhet som förorsakar endast obetydlig miljöpåverkan. De vattenområden med tillhörande käll- och biflöden som uppräknas i första stycket och de älvsträckor som uppräknas i andra stycket kallas nedan 4:6 områden. Om en ägare till en damm inom 4:6 områden enbart ansöker om tillstånd att utföra dammsäkerhetshöjande åtgärder på dammen, påverkas han då av bestämmelserna i 4:6 miljöbalken? Tolkning av begreppet vattenkraftverk Förbudet i 4 kap. 6 miljöbalken gäller vattenkraftverk samt vattenreglering eller vattenöverledning för kraftändamål. Ska begreppet vattenkraftverk tolkas så att dammar som ligger i anslutning till vattenkraftverket och som möjliggör avledning av vatten till vattenkraftverket ingår i begreppet? Någon definiton av begreppet vattenkraftverk finns inte i miljöbalken. Härvidlag skulle man möjligen kunna göra skillnad mellan en de jure tolkning och en de facto tolkning. Om dammen och vattenkraftverket en gång i tiden anlagts samtidigt med stöd av ett tillstånd som omfattat både vattenkraftverket och dammen, skulle det vara ganska tydligt att dammen ingår i begreppet vattenkraftverket. Ibland har dammen anlagts först med stöd av ett tillstånd för dammen. Vattenkraftverket har anlagts senare, ibland flera decennier senare, med stöd av ett tillstånd för vattenkraftverket. Enligt denna utrednings mening hör en vattenkraftsdamm i anslutning till ett vattenkraftverk ihop med vattenkraftverket, vare sig det föreligger ett separat eller gemensamt tillstånd för dammen, och ingår således i begreppet vattenkraft. Är dammsäkerhetshöjande åtgärder vattenverksamhet? Enligt tredje stycket av det aktuella lagrummet gäller första och andra stycket inte vattenverksamheter som försakar endast obetydlig miljöpåverkan. Genom Lag (2014:114) om ändring i miljöbalken infördes ett antal ändringar till stöd för dammsäkerhet. Ändringarna infördes i 11 kap. miljöbalken som har rubriken Vattenverksamhet. I 11 kap. 3 första stycket miljöbalken definieras vattenverksamhet: Med vattenverksamhet avses 1. Uppförande, ändring, lagning och utrivning av dammar eller andra anläggningar i vattenområden 19

20 Dammsäkerhetshöjande åtgärder torde enligt detta lagrum vara att betrakta som vattenverksamhet och omfattas av undantaget i 4 kap. 6 tredje stycket miljöbalken. Endast obetydlig miljöpåverkan Var gränsen går mellan obetydlig miljöpåverkan och miljöpåverkan som inte är obetydlig torde få överlämnas till rättstillämpningen. I prop. 1997/98:45, del 2, sid. 41 kommenterar lagstiftaren undantaget i 4 kap. 6 tredje stycket miljöbalken sålunda: Det innebär att tillstånd enligt denna undantagsbestämmelse bör kunna lämnas för smärre åtgärder som hänför sig till en redan företagen utbyggnad, t.ex. ersättningsbyggnader till ett befintligt kraftverk och ombyggnader eller effektiviseringar, under förutsättning att inverkan på naturmiljön inte ökar i nämnvärd omfattning. Eftersom dammsäkerhetshöjande åtgärder ofta utförs i vatten, t.ex. anläggandet av större utskov för att öka avbördningskapaciteten hos dammen, är det vanligt med grumlingar vid utläggande och rivning av fångdammar. Huruvida detta leder till endast obetydlig miljöpåverkan eller inte får bedömas från fall till fall. Miljöpåverkan under anläggningstiden och under driftstiden Dammsäkerhetshöjande åtgärder kan enligt ovan leda till miljöpåverkan som inte är obetydlig under anläggningstiden men sällan under driftstiden. Det framgår inte av lagtexten huruvida lagstiftaren gjort någon åtskillnad mellan miljöpåvekan under anläggningstiden och under driftstiden. Enligt denna utrednings mening bör domstolarna göra en samlad bedömning av miljöpåverkan, både under anläggningstiden och under driftstiden. Nyanläggning av vattenkraftverk eller ändring av befintligt kraftverk I första och andra stycket av 4 kap. 6 miljöbalken talas om att vattenkraftverk inte får utföras i 4:6 områdena. Det leder tanken till nyanläggning av vattenkraftverk, inklusive enligt ovan dammar. Vad gäller då ändringar av befintliga vattenkraftverk inklusive dammar? Lagsstiftarens kommentar till tredje stycket samma lagrum pekar på att lagstiftaren anser att ändringar av befintliga vattenkraftverk i 4:6 områden inte är förbjudna enligt lagrummet. Kan 4 kap. 6 tredje stycket miljöbalken leda till att vissa dammsäkerhetshöjande åtgärder är förbjudna? 4 kap. 6 tredje stycket miljöbalken anger att första och andra stycket i samma lagrum inte gäller vattenverksamhet som förorsakar endast obetydlig miljöpåverkan. Dammsäkerhetshöjande åtgärder på en befintlig kraftverksdamm är enligt denna utrednings tolkning ovan sådan vattenverksamhet som regleras av tredje stycket. När lagstiftningen tolkas motsatsvis, skulle förbudet i första och andra 20

21 stycket gälla för dammsäkerhetshöjande åtgärder på befintlig kraftverksdamm om de förorsakar mer än obetydlig miljöpåverkan. Behövs lagändring? En dammägare bör givetvis alltid anstränga sig att utforma sin ansökan om dammsäkerhetshöjande åtgärder så att inverkan på miljön blir så liten som möjligt. Men det kan finnas fall där det inte är tekniskt möjligt att undvika miljöpåverkan som är större än obetydlig. Det kan noteras att förbudet i 4 kap. 6 tredje stycket miljöbalken torde gälla vare sig det är dammägaren som är sökanden eller om sökanden är någon av de myndigheter som får ansöka om omprövning av villkor. Enligt 11 kap. 17 första stycket miljöbalken är den som äger en vattenanläggning skyldig att underhålla den så att det inte uppkommar skada på allmänna eller enskilda intressen. Enligt 11 kap. 18 första stycket miljöbalken ska den som är skyldig att underhålla en damm för vattenreglering (som regel dammägaren) ersätta skada som orsakas av att anläggningen inte ger avsett skydd mot dammhaveri, även om den underhållsskyldige inte vållat skadan (strikt ansvar). Om en vattenkraftverksdamm inom 4:6 områden skulle rasa, efter det att en ansökan om dammsäkerhetshöjande åtgärder avslagits, kan man fråga sig om 11 kap. 17 och 18 miljöbalken kan göras gällande gentemot den underhållsskyldige. Om analysen ovan är riktig att vissa dammsäkerhetshöjande åtgärder är förbjudna inom 4:6 områden och om detta är oönskat, torde den enklaste lagändringen vara att till 4 kap. 6 miljöbalken lägga ett fjärde stycke med ungefär följande lydelse: Tredje stycket gäller inte dammsäkerhetshöjande åtgärder på vattenkraftverksdammar. 21

22 Mål nr 2. Svartlidengruvan Tillstånd till verksamhet vid Svartlidengruvan, Lycksele och Storumans kommuner; nu fråga om uppskjuten fråga gällande deponering av anrikningssand ( Umeå tingsrätt, mark- och miljödomstolens dom i mål nr M ; Mark- och miljööverdomstolens (MÖD) dom i mål nr M ). Mark- och miljödomstolen föreskrev ett visst villkor om maximal deponeringshöjd. MÖD undanröjde villkoret. Dragon Mining (Sweden) AB (bolaget) ansåg i mark- och miljödomstolen att något specifikt villkor för deponeringen av anrikningssanden inte var nödvändigt utan att villkor 1 (utredningsvillkor U1, se nedan) i tidigare deldom borde anses tillräckligt för reglering avseende deponering av anrikningsand. Med villkor 1 torde avses Utredningsvillkor 1 enligt vad som redovisas nedan i analysen. Mark- och miljödomstolen föreskrev villkor 27 rörande deponeringshöjd och därmed dammsäkerhet. Domstolen föreskrev i detta tillkommande villkor att deponering i sandmagasinet finge ske upp till en högsta nivå om +472,5 m.ö.h. Bolaget överklagade till MÖD som upphävde villkor 27. Målet i mark- och miljödomstolen Bolaget lämnade till mark- och miljödomstolen den utredning U1 som domstolen föreskrivit i deldomen i mål nr M , yrkade att domstolen skulle godkänna utredningen och ansåg att något specifikt villkor för deponeringen av anrikningssanden inte var nödvändigt utan att villkor 1 (utredningsvillkor U1)i deldomen borde anses tillräckligt. Länsstyrelsen yrkade att mark- och miljödomstolen skulle föreskriva att innan deponeringsnivån i sandmagasinet höjdes över +472,5 m.ö.h. skulle bolaget utreda hur den statiska belastningen på den södra dammen påverkas och om en förstärkning behövs samt hur den i så fall ska dimensioneras så att mark- och miljödomstolen kan ta ställning till om tillräckliga skyddsåtgärder valts och föreskriva om försiktighetsmått. Länsstyrelsen fann att utredningen inte gav tydliga svar på de frågor som skulle utredas enligt U1, bl.a. behov av avbördning. Bolaget angav i sitt bemötande att deponering i sandmagasinet mot den södra dammen på en nivå över +472,5 m.ö.h. inte kommer att bli aktuellt med nu känd produktion. Om tillkommande produktion innebär att så skulle bli fallet, kommer bolaget att utreda den statiska belastningen på den södra dammen och det eventuella behovet av förstärkning. Mark- och miljödomstolen fann i sina domskäl bl.a. följande: Deponering i sandmagasinet kan ske upp till nivån +472,5 m.ö.h. utan att dammarna behöver byggas på. Bolaget har konstaterat att deponering ovan denna 22

23 nivå kräver utökade stabilitetsberäkningar. Någon sådan utredning har inte genomförts men kommer att göras om deponering ovan nivån +472,5 m.ö.h. blir aktuell. Mark- och miljödomstolen finner därför att fortsatt deponering i sandmagasinet bör begränsas till nivån +472,5 m.ö.h., vilket ska föreskrivas som ett villkor för verksamheten. Målet i MÖD Bolaget överklagade till MÖD och yrkade bl.a. att villkor 27 skulle upphävas. Länsstyrelsen bestred inledningsvis att villkor 27 skulle upphävas. Bolaget utvecklade sin talan och anförde bl.a. följande. Villkor 27 innebär att fortsatt deponering endast får ske till en nivå om +472,5 m.ö.h. i nuvarande sandmagasin. Bolaget kommer att bryta mot villkoret så fort domen vinner laga kraft eftersom deponering redan skett över denna nivå i stora delar av sandmagasinet. Ingivet PM med stabilitetsberäkningar utgör tillräckligt underlag för att konstatera att en utökad deponering i anslutning till den södra dammen över +472,5 m.ö.h. är möjlig utan ökade risker, att den ökade statiska belastningen inte innebär någon skillnad för dammstabiliteten samt att de säkerhetsfaktorer som finns kommer att hålla fullt ut acceptabla nivåer. Nivån +476 m.ö.h. motsvarar den högsta nivå till vilken bolaget har för avsikt att deponera sand i södra delen av sandmagasinet. Vid norra dammen avser bolaget att innehålla en högsta deponeringsnivå om +476,5 m.ö.h. Bolaget har inte för avsikt att höja befintliga dammar. Länsstyrelsen anförde bl.a. följande. Vad gäller säkerhetsfrågor och dammstabilitet kopplat till den södra dammen har länsstyrelsen, efter samråd med Svenska kraftnät, bedömt att deponeringen i sandmagasinet nu kan godkännas. Man frånfaller, som länsstyrelsen får förstås, sitt bestridande av bolagets yrkande att villkor 27 ska upphävas. MÖD höll huvudförhandling med syn på platsen och fann i sina domskäl rörande villkor 27 bl.a. följande. Det av mark- och miljödomstolen föreskrivna villkor 27 innebär att deponeringen i sandmagasinet begränsats till en högsta nivå om +472,5 m.ö.h. Såvitt framgår av mark- och miljödomstolens domskäl har syftet med villkoret varit att begränsa deponeringen i sandmagasinet till den nivå där ytterligare deponering inte kan ske utan att dammarna höjs. Bolaget har i Mark- och miljööverdomstolen gett in en stabilitetsutredning som redogör för förutsättningarna att deponera sand i sandmagasinet upp till en nivå om +476 m.ö.h. vid den södra dammen och +476,5 m.ö.h. vid den norra dammen utan att dammarna behöver höjas. Länsstyrelsen har tagit del av utredningen och har, efter samråd med Svenska kraftnät, bedömt att deponeringen i sandmagasinet kan godtas. 23

24 Med hänsyn till att bolaget nu gett in en stabilitetsutredning som granskats och godtagits av både tillsynsmyndigheten och den för dammsäkerhetsfrågor tillsynsvägledande myndigheten, Svenska kraftnät, saknas det skäl att begränsa deponeringen i sandmagasinet till nivån +472,5 m.ö.h.. Av utredningen i målet framgår att bolagets omhändertagande av anrikningssand i fas 1 och 2 inte fordrar någon höjning av dammarna. Med hänsyn till detta finns det inte heller anledning att föreskriva att deponering endast får ske till den nivå som skulle förutsätta en sådan höjning. Om bolaget i framtiden vill höja dammarna för att möjliggöra en ökad deponering i sandmagasinet kräver det en tillståndsprövning enligt både 9 och 11 kap. miljöbalken. Sammantaget innebär det anförda att villkor 27 i mark- och miljödomstolens dom kan upphävas. Det noteras att det är MÖD som i sina domskäl skriver att Svenska kraftnät godkänt stabilitetsutredningen. Svenska kraftnät saknar dock sådan befogenhet. Målet överklagades inte till Högsta domstolen utan vann laga kraft i hovrätten. Analys Det aktuella MÖD avgörandet För en djupare förståelse av dammsäkerhetsfrågorna i målen har följande handlingar införskaffats och studerats i valda delar: > Umeå tingsrätt, mark- och miljödomstolen, deldom i mål nr M > Bolagets skrift , MÖDs aktbilaga 12 > Länsstyrelsen Västerbottens yttrande , MÖDs aktbilaga 16 > Bolagets skrift , MÖDs aktbilaga 18 > Länsstyrelsen Västerbottens yttrande , MÖDs aktbilaga 22 > Bolagets redovisning vid MÖDs huvudförhandling , MÖDs aktbilaga 35 Därvid noteras följande, utöver vad som framgått av referaten i MÖDs dom. Mark- och miljödomstolens deldom Bolaget uppger att i den norra delen har en tät dammvall anlagts och utanför denna har gråbergsupplaget lokaliserats. Deponeringen av gråberg sker så att den fungerar som ett stöd för dammvallen, vilket minimerar risken för ett dammhaveri (sid. 12). I domslutet skjuter domstolen upp frågorna om villkor för deponering av anrikningssand. Ett utredningsvillkor U1 ges följande utformning: 24

25 Möjligheterna att fortsätta deponera anrikningssand. Därvid ska följande alternativ redovisas till domstolen med förslag om vattenrening, tätning av bergrummens botten, behov av avbördning respektive efterbehandling med tilllämpning av bästa möjliga teknik: A. Deponering i dagbrottet B. Återfyllnad av utbrutna bergrum C. Höjning av befintliga dammar Dessutom ska följande kombinationsalternativ utredas: A+B. A+B+C. dammar. Deponering i dagbrott och utbrutna bergrum Deponering i dagbrott och bergrum samt viss höjning av befintliga Understrykningarna är gjorda av denna utredning. Bolagets skrift , MÖDs aktbilaga 12 Till skriften har bolaget fogat bl.a. bilaga 1: PM Stabilitetsberäkningar för södra dammen, Svartliden. Av denna PM framgår att säkerhetsfaktorn för cirkulärcylindriska glidytor enligt GruvRIDAS 2013 ska vara minst 1,5 för de fyra lastfall som undersökts. Enligt beräkningarna blir säkerhetsfaktorn just 1,5 i samtliga fyra fall. I lastfall 1 och 2 antas sandnivån vara +472,5 m.ö.h., i lastfall ,9 m.ö.h. och i lastfall m.ö.h m.ö.h. är också nivån på tätkärnans överkant. Länsstyrelsen Västerbottens yttrande , MÖDs aktbilaga 16 Länsstyrelsen är tveksam till om det är lämpligt att tillåta sandnivån och därmed vattennivån hela vägen upp till tätkärnan som ligger vid +476,0 m.ö.h. I GruvRI- DAS tillämpningsväglednings avsnitt 7.2 om fyllningsdammar framgår under punkt att vid deponering av anrikningssand från dammkrön så att sanden lutar bort från dammen ska det vertikala avståndet från anrikningssand till dammkrön vara minst 0,5 m. Bolaget bör redovisa generellt hur avbördningskapaciteten överstiger det dimensionerande flödet. Bolagets skrift , MÖDs aktbilaga 18 Den beach som löper från norra dammen har en södergående lutning med en högsta punkt +476,5 m.ö.h., som redan idag överstiger vattenståndet. Frågan om södra dammens stabilitet vid deponering över nivån +472,5 m.ö.h. är också bara relevant för deponering mot den södra dammen och inte för deponering i andra delar av sandmagasinet. 25

26 Sandmagasinet har försetts med ett nödutskov i dess nordöstra hörn. Nödutskovet innebär att dämning upp till en nivå överstigande +475,5 m.ö.h. inte blir aktuellt. Denna nivå anges i bilaga 1 till aktbilagan som nivå, nödutskov. Länsstyrelsen Västerbottens yttrande , MÖDs aktbilaga 22 Om MÖD fattar beslut på befintliga handlingar utan huvudförhandling, bör det tydligt framgå att deponering i sandmagasinet i fas 1 begränsas till vad som beskrivit i den sista inlagan från bolaget. Länsstyrelsen som ånyo samrått med Svenska kraftnät bedömer att den nu beskrivna deponeringen i sandmagasinet är godtagbar ur säkerhets- och stabilitetssynpunkt. Bolagets redovisning vid MÖDs huvudförhandling , MÖDs aktbilaga 35 Dämningsgräns anges till +475,5 m.ö.h. och max överdämning till 476 m.ö.h. MÖD har godtagit den i MÖD av bolaget inlämnade stabilitetsutredningen, enligt vilken deponering kan ske till nivån +476 m.ö.h. vid den södra dammen och +476,5 m.ö.h. vid den norra dammen utan att dammarna behöver höjas. Det förefaller som om MÖD inte haft några egna synpunkter på utredningen utan godkänt densamma, eftersom länsstyrelsen gjort det efter samråd med Svenska kraftnät. Bolaget har endast redovisat stabiliteten för den södra dammen, detta enligt ovan med motiveringen att deponering vid den norra dammen redan skett till höjden +476,5 m.ö.h. Det bör noteras att den södra dammen stabiliseras av det mothållande vattentrycket från klarningsdammen, +474, 9 m.ö.h. Den norra dammen har inget sådant stabiliserande vattentryck, norr om den är dagbrottet beläget. Å andra sidan stabiliseras den norra dammen av upplagt gråberg. Inget redovisas i MÖDavgörandet om nivån på gråbergsbanken och dess utsträckning i plan. MÖD borde ha begärt denna komplettering. Nu har länsstyrelsen godtagit den ofullständiga redovisningen i MÖD utan att ha något underlag för den norra dammens stabilitet. MÖD biföll bolagets yrkande att villkor 27 skulle upphävas utan att föreskriva några högsta nivåer för deponeringen. Hade det varit möjligt och lämpligt att MÖD gjort det? Enligt 22 kap. 25 första stycket punkt 2 miljöbalken ska en dom som ger tillstånd till verksamhet i förekommande fall innehålla bestämmelser om verksamhetens ändamål, läge, omfattning, säkerhet och tekniska utformning i övrigt. I prop. 1997/98:45 del 2 sid. 246 anger lagstiftaren helt kortfattat syftet med första stycket: Paragrafen innehåller i första stycket en uppräkning som inte är uttömmande. Uppräkningen är inte heller minimikrav på vad en dom i ett ansökningsmål skall innehålla. Den är snarare att se som någon form av minneslista. Vad domen 26

27 skall innehålla i varje enskilt mål måste anpassas till ansökan och de frågor som denna aktualiserar i det målet. I mål som rör utbyggnad av vattenkraft har det redan från 1918 års vattenlag och framåt varit praxis att i domslutet ange exakt, som regel på centimetern när, till vilken nivå dämningen uppströms en damm får ske. Man kan argumentera att bolaget åtagit sig att inte deponera högre än till +476 m.ö.h. vid södra dammen och +476,5 m.ö.h. vid den norra dammen och att detta inte behöver skrivas in som ett villkor i domslutet, eftersom det som regel brukar stå i det allmänna villkoret att sökanden är bunden av sina åtaganden i målet. I ett stort ansökningsmål förekommer många detaljer om hur den ansökta verksamheten ska utföras. Att reglera alla dessa detaljer i domslutet, vare sig i tillståndsmeningarna eller i villkor, vore i praktiken mycket betungande för processen. Men de maximala deponeringsnivåerna är inga detaljer, utan väsentliga för utgången av hela målet, eftersom de begränsar den totala deponeringsvolymen. Länsstyrelsen har enligt ovan också efterlyst en tydlig begränsning av deponeringen i fas 1 enlighet med bolagets redovisning, som det får förstås, i MÖDs aktbilaga 18. Enligt denna rapports mening borde MÖD inte upphävt villkor 27. Under förutsättning att stabiliteteten hos den norra dammen hade redovisats och godtagits, kunde villkor 27 ha fått ungefär följande lydelse: Fortsatt deponering i sandmagsinet får ske upp till en högsta nivå om +476,0 m.ö.h. vid södra dammen och +476,5 m.ö.h. vid norra dammen. Beachen från vardera dammen ska luta bort från dammarna. Enligt Utredningsvillkor U1 skulle bl.a. behov av avbördning utredas. Länsstyrelsen Västerbotten efterlyste att bolaget borde redovisa generellt hur avbördningskapaciteten överstiger det dimensionerande flödet. Så förefaller inte ha skett. Bolagets uppgifter är att nödutskovets tröskelnivå är +475,5 m och att den maximala överdämningen når nivån +476,0 m.ö.h., vilket också är nivån på tätkärnans överkant. Härvidlag kan noteras att kostnaden för att förlänga ett nödutskovs tröskel, där det alltså inte finns några luckor för reglering, är relativt liten. Merkostnaden för att sänka överdämningen något under tätkärnans överkant är således ringa. Sammanfattningsvis har bolaget redovisat en dammsäkerhet som verkar ligga precis på gränsen till vad som är erforderligt; den beräknade säkerheten för södra dammen är 1,5 precis den minsta säkerhet som krävs enligt GruvRIDAS. Några beräkningar för den norra dammen har inte redovisats. Den maximala överdämningen är +476,0 m.ö.h. lika med tätkärnans överkant i den södra dammen. 27

28 Generellt De maximala deponeringsnivåerna i ett sandmagasin bör fastställas explicit i tillståndet. Om de ska utredas vidare, efter avgörandet i lägre instans, bör provisoriska deponeringsnivåer fastställas att gälla under utredningstiden, till dess dammsäkerhetsfrågorna redovisats och befunnits godtagbara. När det förekommer dammar med olika krönhöjder och höjder på tätkärnans överkant samt olika nedströmsförhållanden såsom en nedströmsvattenyta eller ett gråbergsupplag, ska dammsäkerheten redovisas för alla dammar. Nödutskov som består av endast en tröskel, bör i praktiken överdimensioneras något, eftersom den extra dammsäkerheten endast betingar ett lågt pris. 28

29 Mål nr 3. Torsby kraftverk Avvisning av anmälan om reparation och ändring av luckor (Vänersborgs tingsrätt, mark- och miljödomstolens dom i mål nr M ; Mark- och miljööverdomstolens (MÖD) dom i mål nr M ). Fortum Älvkraft i Värmland AB (bolaget) anmälde till Länsstyrelsen Värmland (Länsstyrelsen) om reparation och ändring av luckor på dammen vid Torsby kraftverk i Röjdån i Torsby kommun. Länsstyrelsen avvisade anmälan (länsstyrelsens beslut , dnr ). Bolaget klagade till Vänersborgs tingsrätt, mark- och miljödomstolen som upphävde länsstyrelsens beslut och återförvisade ärendet till länsstyrelsen för meddelande av eventuella försiktighetsmått. Länsstyrelsen överklagade till MÖD som fastställde länsstyrelsens beslut. Ärendet i länsstyrelsen Bolaget anmälde till länsstyrelsen att dammens utskov ska uppgraderas för att klara avbördningen av en större mängd vatten. 14 spettluckor vardera om 0,796 m bredd ska ersättas med två fjärrmanövrerade planluckor. Avbördningskapaciteten kommer därigenom att öka från ca 117 kubikmeter per sekund till ca 129 kubikmeter per sekund. Länsstyrelsens grund för sitt avvisningsbeslut var: De anmälda åtgärderna omfattas inte av någon av punkterna 1-10 i 19 förordningen om vattenverksamhet m.m., varför de inte avser en sådan ändring av tillståndsprövad verksamhet som är anmälningspliktig i stället för tillståndspliktig enligt punkten 13 i samma bestämmelse. Redan härav följer att åtgärderna är tillståndspliktiga. Bl.a. den ökade avbördningsförmågan som dammens nya konstruktion kommer att medföra innebär över huvud taget en större negativ påverkan på både allmänna och enskilda intressen. Skäl att tillståndspröva de anmälda åtgärderna föreligger således också på grund av deras påverkan på miljön och enskilda intressen (jfr. 23 förordningen om vattenverksamheter m.m.). Därför bör ansökan avvisas. Målet i mark- och miljödomstolen Bakgrunden till anmälan anges noggrannare i domstolens bakgrund: I en anmälan enligt 11 kap. 9a miljöbalken anmälde Fortum Älvkraft i Värmland AB i april 2014 till Länsstyrelsen i Värmlands län att bolaget avser att renovera två utskov i Torsby kraftverks betongdamm, varvid spettluckorna i utskov 1 och 2 ska ersättas med 2 planluckor som kan fjärrstyras och att en tillfällig av- 29