Stockholms framtida avloppsrening MB Inlagor November 2016

Transkript

1 Stockholms framtida avloppsrening MB Inlagor November 2016 PM 5 Aktbilaga 535 Naturvårdsverket Stockholm

2 29 december 2016 PROMEMORIA 5 Till: Avdelning Enhet Ang: Nacka Tingsrätt Mark- och miljödomstolen Avd 3 M Aktbilaga 535 Naturvårdsverket 3.2 TILLSTÅNDETS OMFATTNING Naturvårdsverket önskar få klargjort varför bolaget yrkar tillstånd för en avsevärt högre maximal genomsnittlig veckobelastning(max Gvb) än vad anläggningen dimensioneras för år År 2015 var det p/e anslutna till Henriksdals reningsverk. Max Gvb för 2015 enligt Naturvårdsverkets definition var (Se SMP rapportering 2015).För max Gvb år 2040, med beräknad anslutning av , gjordes motsvarande extrapolering för Max Gvb. Därav det höga värdet. Det är således en prognos avseende framtida anslutning och en beräkning enligt Naturvårdsvderkets definition som ligger till grund för Stockholm Vattens yrkande om ett Max Gvb på p/e. 3.3 UTSLÄPPSVILLKOR UNDER BYGGSKEDET Naturvårdsverket har yrkat att mark- och miljödomstolen ska utforma villkor 17 (villkoret om utsläpp till vatten under byggnadstiden) med begränsningsvärden istället för riktvärden. Som grund för sitt yrkande har Naturvårdsverket hänvisat till dels ett antal domar från Mark- och miljööverdomstolen där domstolen tagit avstånd från användningen av riktvärden, dels förarbetena till miljöbalken (Prop. 1997/98:45 del 1 s. 171f). Det är riktigt att Mark- och miljööverdomstolen i de av Naturvårdsverket angivna domarna tagit avstånd från användningen av riktvärden. Domstolen har därvid bland annat hänvisat till Prop. 1997/98:45 del 1 s. 171f.

3 2(8) Att det i förarbetena till miljöbalken skulle ha uttalats att riktvärden bör komma ifråga endast vid prövotidsförordnanden är således inte korrekt. Enligt bolagets uppfattning är det inte uteslutet att använda riktvärden också i fall där förhållandena är likartade, det vill säga där det kan vara svårt att avgöra vilken utsläppsbegränsning som är möjlig. I det nu aktuella fallet handlar det om att föreskriva utsläppsbegränsningar under ett byggskede. Detta byggskede är liksom prövotider begränsat i tiden. Det är dessutom svårt att på förhand avgöra hur stora utsläppen kommer att bli, med hänsyn till att utsläppen påverkas av ett antal faktorer som är svåra att styra och bestämma på förhand. Därför bör inte begränsningsvärden utan riktvärden föreskrivas. I en av de domar som Naturvårdsverket hänvisat till, MÖD 2012:10, underkände Markoch miljööverdomstolen ett villkor där begreppet riktvärde hade preciserats. Mark- och miljööverdomstolen konstaterade att villkoret trots preciseringen inte gav någon bortre gräns för ett överskridande av det i villkoret angivna värdet och att det därför innebar samma nackdelar som det tidigare riktvärdesbegreppet. I MÖD 2012:21 skrivs följande : Även om Mark- och miljööverdomstolen således inte kan godta en användning av riktvärden enligt miljödomstolens dom eller bolagets förslag, har domstolen förståelse för att begränsningsvärden i vissa fall kan behöva formuleras så att de ger verksamhetsutövaren ett visst handlingsutrymme innan de blir straffsanktionerade. För att undanröja motsvarande nackdel med det av bolaget föreslagna villkoret föreslås följande justering. Under byggtiden får resthalterna i avloppsvatten från Henriksdals- och Bromma reningsverk av BOD 7, totalfosfor och totalkväve inte överstiga nedan angivna värden. Parameter Resthalt Period BOD 7 8 mg/l Kalenderårsmedelvärde Totalfosfor (Tot-P) 0,3 mg/l Kalenderårsmedelvärde Totalkväve (Tot-N) 10 mg/l Kalenderårsmedelvärde Ovan angivna värden inkluderar allt bräddat/förbilett avloppsvatten inom avloppsreningsverken. Om de föreskrivna värdena inte innehålls, ska villkoret anses uppfyllt om en åtgärd vidtas och förnyad mätning inom tre månader visar att värdena innehålls.

4 3(8) 3.4 SKÄRPT BEGRÄNSNINGSVÄRDE FÖR TOTALFOSFOR Naturvårdsverket påpekar i sin inlaga, att det av Stockholm Vatten (SV) föreslagna begränsningsvärdet för totalfosfor kan innebära att de utsläppta mängderna av totalfosfor kan öka fram till år 2040 om Henriksdals reningsverk i enlighet med yrkat villkor har en halt totalfosfor på 0,2 mg/l (årsmedelvärde) på det utgående renade avloppsvattnet. Det är i teorin riktigt. SV vill dock anföra följande: SV anser att i och med att föreslaget villkor är ett begränsningsvärde måste det finnas en säkerhetsmarginal för att kunna hantera extrema förhållanden. SV har regelmässigt legat på (årsbasis) halter under 0,2 mg/l totalfosfor och släppt ut mellan 14 och 34 ton fosfor per år trots ett gällande villkor för totalfosfor på 0,3 mg/l och ett mängdriktvärde på 50 ton/år. SV avser alltid att driva reningen så bra som möjligt även i fortsättningen med marginal till föreskrivna begränsningsvärden. SV motsätter sig inte kravet på att ange ett begränsningsvärde med två decimaler(0,20) vilket i sig minskar marginalen med upp till 20 %. SV anser att de av bolaget föreslagna begränsningsvärdena för kväve och fosfor ger de bästa förutsättningarna för en robust och resurssnål process, med önskvärd marginal till begränsningsvärdena, och att utsläppen, jämfört med de av Naturvårdsverket yrkade begränsningsvärdena, inte i något avseende försämrar förutsättningarna för en statusförbättring av recipienten. SV anser med hänvisning till det som framgår nedan att de yrkanden på begränsningsvärden som framförs av bolaget i tillståndsansökan är rimliga och att eventuella mängdvillkor skall vara kopplade till beräknad årsvolym, som för 2040 är 180 Mm 3 /år och en genomsnittlig årshalt för totalfosfor på 0,20 mg/l. DRIFTASPEKTER - FOSFOR Anläggningen behöver kunna drivas med ett lägre börvärde för att ha marginal till olika störningar. För föreslagen anläggning är säkerhetsmarginalen 0,06 mg/l. Med denna marginal bedöms extrema år med höga flöden och ogynnsam temperatur samt olika driftsstörningar kunna hanteras. Ju lägre kravet är desto större inverkan har en störning på medelvärdet samtidigt som det är svårare att komma i kapp. Om säkerhetsmarginalen är för låg kan inte kravet klaras under alla förhållanden. Ett begränsningsvärde på 0,15 mg/l

5 4(8) innebär i praktiken att anläggningen skall drivas mot 0,1 mg/l totalfosfor vilket medför en stor skillnad i driftstrategi; en driftstrategi som innebär en avsevärt högre kemikalieförbrukning och en mer sårbar reningsprocess, då den biologiska reningen hämmas av allt för låga fosforhalter. Även den rent mekaniska reningen (membranfiltreringen) kan hämmas av en ökad beläggning på membranen. En efterfällning av fosfor innebär att värdefull kapacitet för högflödesrening permanent tas i anspråk, vilket kan ha negativa miljökonsekvenser och försvårar innehållandet av begränsningsvärden. RECIPIENTEFFEKTER PÅVERKAN PÅ MILJÖKVALITETSNORMER - FOSFOR År 1995 släppte SVAB ut 35 ton totalfosfor. Från och med 1995 och framåt har utsläppen varit mellan 14 och 34 ton per år, motsvarande en halt på i snitt strax under 0,20 mg/l, vilket är en halvering jämfört med ton motsvarar 8 % av den totala fosforbelastningen på innerskärgården (Se bilaga G MKB i tillståndsansökan tabell 5.2 sid 153). Halten totalfosfor vid Koviksudde, som kan anses vara den bästa referenspunkten, har inte påverkats mätbart sedan Övriga vattenkvalitetsparametrar som siktdjup och klorofyllhalt har efter en viss förbättring (på grund av förbättrad kväverening) i mitten på 90-talet försämrats något. När det gäller de sistnämnda parametrarna är det kvävehalten som har den största påverkan. Stockholm Vatten anser därför att det inte går att visa ett samband mellan utsläppta mängder totalfosfor och halten totalfosfor i recipienten och därmed inte heller en koppling till påverkan av miljökvalitetsnormer. Underlag för detta finns i Bilaga G samt i kompletteringar i ärende M Historiska data Koviksudde. Den rent teoretiska effekten av att ändra begränsningsvärdet från 0,20 mg/l till 0,15 mg/l (skillnad 9 ton vid max flöde), med beaktande av förhållanden i recipienten nära utsläppspunkten, ligger inom mätosäkerheten. Säsongsvariationer uppvisar en mycket större påverkan. Sannolikt är den långsiktiga effekten av en sänkning av begränsningsvärdet från 0,20 till 0,15 av en sådan storlek att den saknar betydelse för recipientens utveckling. Att en mindre andel (10 %) av stockholmarnas renade avloppsvatten kommer att ledas till Saltsjön i stället för till Himmerfjärden är sammantaget positivt även om det inte ändrar den mängd fosfor som släpps ut till Östersjön från reningsverken.

6 5(8) Med hänvisning till Weserdomen har nyligen Havs- och Vattenmyndigheten i rapport 2016:30 gjort följande bedömning: Det räcker med en försämring av en kvalitetsfaktor för att en försämring av status ska ha skett. Kvalitetsfaktorn för näringsämnen i kustvatten och vatten i övergångszon definieras av flera parametrar : Samma utsläppta mängder fosfor eller till och med något större än i dag, innebär beaktande att övriga parametrar(de olika kvävefraktionerna i kvaltetsfaktorn) minskar betydligt, att kvalitetsfaktorn kommer att förbättras när Henriksdal är utbyggt. Det föreslagna haltvillkoret för fosfor och även kväve är således inte i strid med Weserdomen. Utan bidrar till förbättring. 3.5 SKÄRPT BEGRÄNSNINGSVÄRDE FÖR RESTHALTEN AV TOTALKVÄVE DRIFTASPEKTER KVÄVE Även för kväve är resonemanget om säkerhetsmarginal relevant d.v.s. att vid ett gränsvärde på 5 mg/l totalkväve drivs verket mot en utsläppshalt på 4 mg/l. Som framgår av den inlaga som lämnats i kompletteringen Tekniska och ekonomiska förutsättningar för andra begränsningsvärden innebär en driftstrategi som går från 5 till 4 mg/l totalkväve ett betydligt större språng när det gäller resursförbrukning än att gå från 6 till 5 mg/l totalkväve. RECIPIENTEFFEKTER PÅVERKAN PÅ MILJÖKVALITETSNORMER - KVÄVE I dagsläget utgör kvävet (som totalkväve) från reningsverken (SV och Käppala) 20 % av belastningen på innerskärgården (Se bilaga G MKB i tillståndsansökan tabell 5.2 sid 153). Sedan 1995 har de utsläppta mängderna kväve från SV på årsbasis, minskat i snitt med

7 6(8) nära 1000 ton. Detta gav mätbara effekter i recipienten. Med det föreslagna begränsningsvärdet på 6 mg/l kommer de utsläppta mängderna att minska med ytterligare 400 ton, vilket förväntas ge mätbara resultat och bryta trenden att kvävehalten snarare ökar än minskar vid referenspunkten Koviksudde. Utsläppen från SVAB enbart utgör då enbart ca 13 % av den totala kvävebelastningen på innerskärgården. Att de stora reningsverken (SV, Käppala och SYVAB) nu yrkar på begränsningsvärden på 6 mg/l totalkväve i det renade avloppsvattnet (som årsmedelvärde) är med beaktande av verkens kapacitet och recipientens betydelse rimligt även om det går långt utöver kravet i NFS 2016:6 på 70 % som minsta procentuella kvävereduktion som årsmedelvärde. SV accepterar den förlängda tidsperioden för haltvillkor på ammonium. Bilaga 1 (Ur Tillståndsansökan Bilaga G1) beräknade halter av kväve och fosfor vid olika utsläppsnivåer från Henriksdal.

8 Bilaga 1 7(8)

9 8(8)