Kustbevakningens föreskrifter och allmänna råd om program för miljöräddningstjänst till sjöss.

Transkript

1 Dnr: KUSTBEVAKNINGEN KBV FAR 2015:3 (RäE) Kustbevakningens föreskrifter och allmänna råd Kustbevakningens föreskrifter och allmänna råd om program för miljöräddningstjänst till sjöss. Kustbevaloiingen meddelar med stöd av 4 myndighetsförordningen följande föreskrifter, allmänna råd och kommentarer. Kustbevakningens räddningstjänstansvar Ansvarsområde Av 4 kap. 5 lagen (2003:778) om skydd mot olyckor (LSO) och 4 kap. 12 förordningen om skydd mot olyckor framgår att Kustbevakningen ansvarar för miljöräddtill Med avses i detta sammanhang räddningstjänst när olja eller andra skadliga ämnen har kommit ut i vattnet eller det föreligger en överhängande fara för detta. Med "till sjöss" avses inom Sveriges och ekonomiska zon, dock inte i vattendrag, kanaler, hamnar och andra än Vänern, Vättern och Mälaren, samt de delar av havet utanför Sveriges och ekonomiska zon, där enligt internationella överenskommelser ankommer på svenska myndigheter. Enligt 1 kap. 7 LSO ska alla kommuner och statliga myndigheter med se till att allmänheten informeras om vilken förmåga att göra räddningsinsatser som finns och av 4 kap. 14 FSO framgår att Kustbevakningen ska upprätta ett program för miljöräddningstjänsten till sjöss. Programmet ska innehålla uppgifter om vilken förmåga Kustbevakningen har och avser att skaffa sig för att göra räddningsinsatser samt uppgifter om samverkan med kommuner, statliga myndigheter och berörda organisationer. Som en del av förmågan ska anges vilka resurser Kustbevakningen har och avser att skaffa sig. Kustbevaloiingen har utöver programmet för miljöräddningstjänst till sjöss en plan som innehåller ytterligare information om Risk- och sårbarhetsanalys för har dimensionerats utifrån Kustbevakningen risk- Kustbevakningens och sårbarhetsanalys. till sjöss Riskbedömning Sveriges strategi för oljeskadeskydd 1 utgår numera från de fyra av regeringens och riksdagens miljömål som har bäring på oljeskadeskyddet. Avsikten är att tydliggöra att et i första hand är en fråga om men ska inte tolkas som en motsättning mot andra viktiga värden. Sveriges strategi för oljeskadeskydd. 2014

2 Under många år har sjöfarten ökat och Östersjönhar blivit ett av de mest trafikerade haven i världen. I framtiden förutspås en fortsatt ökning av passagerarfartyg, lastfartyg, kryssningsfartyg, yrkesfiske och vindkraftsparker. Sjöfartens utveckling följer till stor del den allmänna konjunkturen. Stor trängsel i kombination med svårnavigerade rutter med istäckta områden på vintern, samt grunda vatten och gör att både Östersjön och Västerhavet är potentiella högriskområden för olyckor. slutsatser dras om trender och risker inför år 2025; Östersjön och Västerhavet förväntas även i framtiden att vara hårt trafikerade och förväntas förbli högriskområden för olyckor inför år Flera viktiga steg har tagits de senaste åren för att förebygga olyckor till sjöss. Ett ambitiöst olycksförebyggande arbete förväntas fortsätta i framtiden. Andelen tjockolja som drivmedel förväntas på sikt minska i förmån till alternativa, renare drivmedel inför år I takt med att tankfartygen blir allt större förutspås en ökad risk för riktigt stora utsläpp. De stora utgör dricksvattentäkt för en stor andel av Sveriges befolkning, vilket gör dem särskilt sårbara för föroreningar. Kustbevakningens insatsförmåga Allmänt Kustbevakningens beredskap och mål för beskrivs i "Kustbevakningens operativa grunddokument för den operativa verksamheten". I myndighetens planeringsförutsättningar anges även hur dessa mål ska uppnås. är att för Det grundläggande ansvaret för att åtgärda brand ombord ligger på fartygets Kustbevakningens mål med brandbekämpning till sjöss som hindra utsläpp av och andra skadliga ämnen. Kustbevakningen har förmåga till nödbogsering, nödläktring och storskalig brandbekämpning till sjöss i syfte att förhindra att olja samt farliga/skadliga ämnen kommer ut i vattnet vid en fartygsolycka. Personal Kustbevakningens personal är fördelade på/i ledningscentraler, linjepersonal (finns på stationer, fartyg och flygplan och inkluderar räddningsdykare), staber, förstärkningsförråd och teknisk funktion. Kustbevakningens räddningsdykare har förmåga att uppträda i med farliga eller giftiga gaser/ämnen. Ledning På Kustbevakningens huvudkontor finns dygnet runt en tjänsteman i beredskap (TiB) med uppgift att hantera internationella ärenden, besluta om omfördelning av resurser, informera Regeringskansliet och centrala myndigheter samt vid behov regionernas ledare och andra insatsledare. TiB får även vid fara i vidta de åtgärder som annars ankommer på generaldirektören eller annan chef (4.1. kap. 1 och 2 i arbetsordningen för Kustbevakningen, KBV FAR

3 På Kustbevakningens två regionledningar finns dygnet runt tjänstemän som är regionala beredskapshavare med uppgift att vara regional räddningsledare vid miljöräddningsoperationer. Den som har beredskap ska även i övrigt stödja Kustbevakningens operativa ledare i dennes skyldigheter i räddnings- och och vid fara i vidta de åtgärder som annars ankommer på regionchefen eller annan chef (4.2. kap. 1 och 2 i arbetsordningen för Kustbevakningen). Tillgången på personal med kompetens att ingå i regional räddningsledarstab är tillfredsställande för att upprätthålla en god stabsberedskap. Vid mer omfattande operationer finns möjlighet att omfördela resurser mellan regionerna. Fartyg, flygplan och förstärkningsresurser I Kustbevakningens resurser ingår fartyg och flygplan Kustbevakningen har även en stor mängd förstärkningsresurser för att begränsa spridning av olja och icke vattenlösliga kemikalier och förpackningar, läktringsoch upptagsutrustning. Kustbevakningen har ständigt flera och övervakningsfartyg till sjöss, vilka tillsammans uppfyller kraven på ständig beredskapföratt kunna påbörja ser. Kustbevakningens kombinations- och kan bekämpa utsläpp i våra farvatten. Detta - tillsammans med omfattande satellit- och flygspaning - skapar förutsättningar för tidig upptäckt av utsläpp varigenom även målet att tidigt kunna bekämpa utsläpp kan uppnås. Risken för landpåslag kan därmed reduceras. Kustbevakningen har genom regelbunden med miljöskydds- och kombinationsfartyg en tillfredsställande insatsförmåga, med undantag för delar av Non-landskusten där stora avstånd innebär svårigheter att uppnå myndighetens egna tidsrelaterade mål för fartygsinsats enligt Kustbevakningens operativa grunddokument. Kustbevakningen har under fått i uppdrag att förrådshålla förstärkningsmateriel från MSB. I avtalet ingår även tillsyn och visst underhåll för denna materiel. Lokalisering och dimensionering Kustbevakningens resurser är koncentrerade till bedömda högriskområden: Nordost Gotland Nord och väst Bornholm Kattegatt/Skagerack Dimensionerande scenarion för är Fiskefartyg (sex personer ombord, senapsgas i näten) Tankfartyg (brand, kollision, grundstötning) Ro-Ro/Lo-Lo fartyg (rök-keminsats, kollision, grundstötning) Passagerar-/RoPax fartyg (rök-keminsats, kollision, grundstötning) Undsätta människor i nöd till sjöss Sjunket fartyg/olja (läktring, tätning) brandbekämpning till sjöss

4 Kustbevakningens miljöskydds- och kombinationsfartyg är dimensionerade för att klara av många olika typer av scenarier vid olyckor med eller kemikalier. Handlingsplan ökad förmåga Allmänt Kustbevakningens förmåga ska kontinuerligt upp, kvalitetssälcras och utvecklas med utgångspunkt i myndighetens risk- och sårbarhetsanalys Kustbevakningen kommer under att öka sin förmåga inom följande områden - metoder för att upptäcka och bekämpa olja och andra farliga/skadliga ämnen i mörker/nedsatt sikt och under vinterförhållanden - öka fönnåga till upptag av olja av olika viskositeten (tunna och tjocka) i grunda vatten - hjälmdykeri under svårare förhållanden) - undervattenssök - nytt länssystem (ersättning för Nödbogsering, nödläktring och storskalig brandbekämpning till sjöss Kustbevakningen ska öka förmågan till nödbogsering, nödläktring och brandbekämpning till i syfte att förhindra att kommer ut i vattnet vid en fartygsolycka. Förmågan till nödbogsering bibehålies genom fortsatt utbildnings- och övningsverksamhet. Förmågan till brandbekämpning till sjöss kommer att ökas genom fortsatt utbildning och övning för storskalig fartygsbrandsläckning. Förmågan att fartyg kommer att förstärkas. Personal och ledning Kustbevakningens ledningsförmåga ska förbättras genom ensning av metoder och utbildning samt genom övning av ledningscentral- och stabspersonal. Kustbevakningens sjögående personal ska få ökad förmåga genom ensade övningar och tydligare befattningsbeskrivningar. Personaltillgängligheten ska förbättras genom nyrekrytering och geografisk koncentration av personal med vissa särskilda funktioner. Effektivare datakommunikation från flyg till fartyg/ledningscentral ska utvecklas. Samverkan Nationell samverkan Kommunerna Enligt 3 kap. 7 LSO ansvarar varje kommun för räddningstjänsten inom kommunen, med undantag för sådan räddningstjänst som staten ansvarar för enligt 4 kap. 1-6 LSO. Kustbevakningens räddningsledare eller den som denne utser samverkar med kommunens räddningsledare. Samverkan kan avse - skadeinventeringar och hotbildsanalyser

5 - prioriteringar av särskilt skyddsvärda områden och - mottagning av till sjöss omhändertagen olja eller andra skadliga ämnen sen Transportstyrelsen är tillsynsmyndighet enligt lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg (6 kap. 1 förordningen (1980:789) om åtgärder mot förorening från fartyg). Transportstyrelsen får som en del i tillsynen meddela de förbud och förelägganden som är nödvändiga för att förebygga eller begränsa förorening, om eller något annat skadligt ämne släpps ut från ett fartyg eller det kan befaras att så kommer att ske och det finns grundad anledning att anta att svenskt territorium, svenskt luftrum eller svenska intressen i övrigt på grund av detta kan skadas i avsevärd mån (7 kap. 5 lagen om åtgärder mot förorening från fartyg). Kustbevakningens räddningsledare samverkar med fartygsinspektör från berört inspektionsområde i Transportstyrelsen. Samverkan kan avse t.ex. förbud eller föreläggande för fartyg, åtgärder för att förhindra eller begränsa utflöde av olja eller annat som är skadligt från ett skadat fartyg eller åtgärder vid bärgningsarbete som kan påverka Kustbevakningens bekämpningsinsatser. Vid insatser ombord på ett övergivet fartyg eller ett fartyg där befälhavaren inte upprätthåller sitt ska räddningsledaren samverka med fartygsinspektören i frågor om säkerheten för insatspersonalen eller för att begränsa utflöden eller att på annat sätt minska skador på omgivande miljö. Samverkan kan också ske genom att fartygsinspektören ingår i räddningsledarstaben. Sjöfartsverket Sjöfartsverket ansvarar för dvs. för efterforskning och räddning av människor som är eller kan befaras vara i sjönöd och för sjuktransport från fartyg (4 kap. 3 LSO och 4 kap. 8 FSO). Geografiskt omfattar ansvaret samma område som Kustbevakningens ansvar för till sjöss. Räddningsledning vid utförs av Sjöfartsverkets räddningsledare vid sjö- och flygräddningscentralen (Joint Rescue Coordination Centre, i Göteborg. Vid JRCC finns även en (Maritime Assistance Service), som svarar för att ta emot rapporter från fartyg i svårigheter där det inte föreligger fara för människoliv. Vid behov av navigationsvarningar anlitas Baltico (Baltic Coordinator) vid Sjöfartsverket. Vid olyckor till sjöss uppkommer ofta samtidigt behov av sjöräddningstjänst och miljörädd Räddning av människoliv har högre prioritet än miljöräddning varför en sådan insats vid behov av samordning leds av räddningsledare vid JRCC tills sjöräddningsinsatsen är avslutad. Kustbevakningens räddningsledare vidtar parallellt nödvändiga åtgärder för förutsatt att dessa inte inverkar på sjöräddningsinsatsen. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) Tillsyn över efterlevnaden av LSO och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen utövas av en kommun inom kommunens område och av länsstyrelsen inom länet (5 kap. 1 lagen LSO). MSB utövar den centrala tillsynen enligt lagen, med undantag för - Rikspolisstyrelsen vad avser och efterforskning av försvunna personer i vissa fall, - Transportstyrelsen vad avser flygräddningstjänsten och samt

6 6 - Kustbevakningen vad avser till sjöss. MSB utövar också tillsyn över frågor som rör samordningen mellan den statliga räddningstjänstens olika grenar (5 kap. 1 FSO) Kustbevakningens huvudkontor samverkar med MSB i frågor om planläggning av till sjöss. Vid räddningsinsatser svarar TiB vid huvudkontoret för information till MSB (4.1. kap. 1 första stycket arbetsordningen för Kustbevakningen). Försvarsmakten Försvarsmakten har inget eget ansvar för enligt LSO. Försvarsmakten är dock - på samma sätt som en kommun eller en annan statlig myndighet - skyldig att med personal och egendom delta i en räddningsinsats på begäran av räddningsledaren, förutsatt att myndigheten har lämpliga resurser och ett deltagande inte allvarligt hindrar dess vanliga verksamhet (6 kap. 7 LSO). Kustbevakningens räddningsledare eller den som denne utser samverkar med Försvarsmakten vid behov av stöd. Sådant stöd kan avse t.ex. indikering och åtgärder för omhändertagande av ammunition, kemiskt stridsmedel och resurser i form av fartyg och båtar. Polisen Polisen ansvarar för efterforskning av försvunna personer i fall som avses i 4 kap. 4 LSO. Ett antal särskilt utpekade polismyndigheter ansvarar för enligt 4 kap. 1 LSO (4 kap. 1 FSO). Polisen har även vissa andra uppgifter enligt lagen om skydd mot olyckor, avseende - hjälp med bevakning efter en avslutad räddningsinsats (jfr 4 kap. 7 LSO) - hjälp vid ingrepp i annans rätt (t.ex. avspärrning) enligt 6 kap. 2 och 3 LSO Polisen ansvarar även vid särskilda händelser för ordningen genom bl.a. trafikreglering, avspärrning, utrymning, bevakning, utredning, registrering, identifiering, uppsamling och omhändertagande av personliga tillhörigheter, efterforskning av personer, underrättande av anhöriga, allmän övervakning m.m. (Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om polisens planering, organisation och ledning vid särskilda händelser RPSFS 2006:14 FAP201-1). Kustbevakningens huvudkontor samverkar vid behov med Polismyndighetens nationella operativa avdelning i planeringsfrågor m.m. för räddningstjänst. Vid räddningsinsats samverkar Kustbevakningens räddningsledare eller den som denne utser med av lokal polischef utsedd polisinsatschef i frågor om trafikreglering, avspänning m.m. Vidare ska räddningsledaren vid behov bistå polispersonal vid utredning av olyckshändelser m.m. Länsstyrelserna Vid omfattande räddningsinsatser som berör flera kommuner får länsstyrelsen ta över ansvaret för i de kommuner som berörs av insatserna. Om en räddningsinsats samtidigt även innefattar statlig ska länsstyrelsen ansvara för att räddningsinsatserna samordnas (4 kap. FSO). Länsstyrelsen ansvarar för vid utsläpp av radioaktiva ämnen från en nisk anläggning och för sanering efter sådana utsläpp (4 kap. 6 och 8 LSO och 4 kap. 15 FSO).

7 Kustbevakningens regionledning samverkar med länsstyrelsen i frågor om planering av räddningstjänst m.m. Vid räddningsinsatser samverkar Kustbevakningens räddningsledare med länsstyrelsen i frågor om t.ex. prioriteringar av särskilt skyddsvärda områden och Om länsstyrelsen utsett särskild för den kommunala ska Kustbevakningens räddningsledare samverka med i samma omfattning som med kommunal räddningsledare. I vissa fall kan det vara praktiskt att representant från länsstyrelsens räddningsledning bereds tillfälle att ingå i Kustbevakningens eller omvänt. Havs- och vattenmyndigheten Havs- och vattenmyndigheten är förvaltningsmyndighet på för frågor om bevarande, restaurering och hållbart nyttjande av sjöar, vattendrag och hav (1 förordningen med instruktion för Havs- och vattenmyndigheten). Havs- och vattenmyndighetens oljejour arbetar som expertstöd vid och kemikalieolyckor till havs och i inlandsvatten. består av experter som är engagerade i marina/limniska miljöfrågor och har kunskap om bl.a. - miljöeffekter av olje- och kemikalieutsläpp - förebyggande arbete och skyddsåtgärder vid bekämpning och sanering av olja och kemikalier - risk- och sårbarhetsanalyser till av och kemikalieutsläpp - hur olja och kemikalier förändras och rör sig efter ett utsläpp Oljejouren ger kostnadsfri rådgivning och information åt Kustbevakningen, kommunal räddlänsstyrelsen och kommunernas miljö- och hälsokontor vid utsläpp av olja och kemikalier. Vid större utsläpp i Sverige kan även bistå med rådgivning på plats. i Norrköping tillhandahåller direkt vid beställning väderprognoser för begränsade områ den för räddningstjänständamål (både korttids- och långtidsprognoser dygn)). SMHI bistår även med oljedrifts- och kemikaliespridningsprognoser. För detta ändamål har SMHI och Kustbevakningen utvecklat ett webbaserat verktyg med en operativt fungerande modell som snabbt kan ge driftprognoser för oljeutsläpp i öppet vatten: SeaTrack Web. Strålsäkerhetsmyndigheten Strålsäkerhetsmyndigheten har expertkunskap om risker från skadlig strålning. Kustbevakningens huvudkontor samverkar med SSM i beredskapsplanläggning m.m. Vid räddningsinsatser då risker finns för skadlig strålning samverkar Kustbevakningens räddningsledare med SSM. Socialstyrelsen Socialstyrelsen tillhandhåller antidoter mot vissa skadliga/farliga ämnen. Socialstyrelsen är högst ansvarig för personsanering vid olyckor med farliga ämnen Giftinformationscentralen Giftinformationscentralen ger upplysningar om hälsorisker vid olyckor med farliga ämnen. Kustbevakningens räddningsledare samverkar vid behov med Giftinformationscentralen.

8 urskyddsorganisationer Lagen om skydd mot olyckor är normalt inte tillämplig vid skador på vilda djur. Endast om skadorna är så omfattande att de kan betraktas som kan det allmänna vara skyldigt att vidta räddningsinsatser. Ett exempel på en sådan situation är om ett sällsynt fågelbestånd är hotat eller om en djurart finns i så litet antal att det i sig själv är ett hot mot miljön. Kustbevakningens räddningsledare bör i båda fallen samråda med berörd kommun eller länsstyrelsen för eventuell mobilisering av frivilliga från djurskyddsorganisationer, t.ex. Katastrofhjälp för fågel och vilt och lämpliga ägarorganisationer. Sjöräddningssällskapet (SSRS) åtar sig att, när verksamheten så medger, genom utsedda stationer utföra de uppgifter som i enlighet med överenskommelse kan tilldelas efter beslut av Kustbevakningens räddningsledare. åtar sig också att minst en gång per år och station delta i Kustbevakningens övningsverksamhet i till åtar sig vidare att hålla viss begränsnings- och absorberingskapacitet på utsedda stationer och att förvara och väl vårda eventuell av Kustbevakningen tillhandahållen i enlighet med Kustbevakningens anvisningar. 8 Internationell samverkan Kustbevakningen får begära bistånd från och lämna bistånd till utländska myndigheter vid räddningsinsatser enligt - Bonnavtalet - Helsingforskonventionen - beredskapskonventionen (OPRC) och dess tilläggsprotokoll - Köpenhamnsavtalet - rådets beslut av den 8 november 2007 om inrättande av en gemenskapens civilskyddsmekanism (Euratom) Kustbevakningen får även begära bistånd vid till sjöss av Europeiska unionens sjösäkerhetsbyrå (EMSA). På Kustbevakningens huvudkontorfinnsdygnet runt en tjänsteman i beredskap (TiB) med uppgift att hantera internationella ärenden och informera Regeringskansliet (4.1. kap. 1 arbetsordningen för Kustbevakningen). Bonnavtalet (SÖ 1984:13) Överenskommelsen om samarbete vid bekämpning av förorening av Nordsjön genom olja och andra skadliga ämnen (Bonnavtalet) omfattar Engelska kanalen och med bl.a. Skagerrak. Avtalet är tillämpligt när det finns en fara för förorening genom eller andra skadliga ämnen och som utgör ett allvarligt och omedelbart förestående hot för en parts sträcka eller därmed förenade intressen. Helsingforskonventionen (SÖ 1996:22) Genom konventionen om skydd av marina (Helsingforskonventionen) förbinder sig parterna att samarbeta i fråga om räddningsinsatser i händelse av utsläpp av olja eller andra skadliga ämnen i Östersjön.

9 Särskilda bestämmelser om samarbete i fråga om och miljö övervakning till sjöss inom ramen för Helsingforskningskonventionen i sydvästra Östersjön finns i den s k. SWEDENGER-planen (Joint Swedish-Danish-German response plan to maritime incidents involving and other harmful and co-operation in aerial Beredskapskonventionen (SÖ 1992:16) och dess tilläggsprotokoll (SÖ 2003:47) Bestämmelser om samarbete vid förorening genom finns i den internationella konventionen om beredskap för, insatser vid och samarbete vid förorening genom olja (beredskapskonventionen, OPRC). Genom 2000 års protokoll om beredskap för, insatser vid och samarbete vid olyckor förorsakade av farliga och skadliga ämnen (OPRC-HNS)utvidgas konventionens lämpningsområde till att även innefatta föroreningsolyckor med farliga och skadliga ämnen. Köpenhamnsavtalet (SÖ samt avtal 29/ godkänt november Kustbevakningen får enligt 9 kap. 1 första stycket LSO begära bistånd från och lämna bistånd till utländska myndigheter vid räddningsinsatser enligt överenskommelsen mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige om samarbete i fråga om bekämpning av förorening av havet genom eller andra skadliga ämnen (Köpenhamnsavtalet). Euratom I rådets beslut 2007/779/EG av den 8 november 2007 om inrättande av en gemenskapens civilskyddsmekanism (Euratom)finnsbestämmelser om EU:s gemensamma övervaknings- och informationscenter (MIC), räddningstjänstsamarbete genom bistånd m.m. Enligt beslutet kan medlemsstaterna begära bistånd från varandra antingen genom MIC eller direkt från varandra. Kustbevakningen får lämna bistånd enligt beslutet under förutsättning att den stat som har begärt biståndet garanterar Kustbevakningen full kostnadstäckning andra stycket förordningen (2007:853) med instruktion för Kustbevakningen). Europeiska unionens sjösäkerhetsbyrå Kustbevaloiingen får begära bistånd vid miljöräddningsinsatser till sjöss av EMSA i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 724/2004 av den mars 2004 om ändring av förordning (EG) nr om inrättande av en europeisk förordningen med instruktion för Kustbevakningen). EMSA kan bistå med tekniskt och vetenskapligt stöd i frågor som rör bl.a. säkerhet till sjöss och förorening från fartyg. EMSA har kontrakterade fartyg i bl.a. som kan användas vid en operation. Arktiska rådet Arktiska rådet är ett forum för samråd och samarbete mellan regeringarna i de arktiska länderna (de fem nordiska länderna samt Kanada, Ryssland och USA) samt representanter för ursprungsfolk i Arktis. Arbetet sker inom ramen för fem arbetsgrupper om bl.a. miljöskydd, klimatfrågor, olycksförebyggande och avhjälpande åtgärder. Ett visst operativt inslagfinnsgenom en guide om olycksförebyggande insatser, beredskap och åtgärder vid utsläpp, i arktiska vatten samt en databas som visar resurser som riskerar att skadas vid oljeutsläpp i Arktis. Internationella oljeskadefonderna Enligt internationella oljeskadefondernas (International Oil Pollution Compensation Funds Funds)) regler ska denna snarast underrättas vid fartygsolyckor som kan innebära att

10 ekonomiska krav reses mot Fonderna. Denna rapportering ska verkställas av Kustbevakningens huvudkontor. Enligt Fondens egen bedömning kommer denna att sända observatörer till olycksplatsen och det åligger Kustbevakningen resp. MSB att underlätta observatörernas arbete. 10 Beslut Beslut om detta program har fattats av generaldirektören Lena Jönsson. I ärendets handläggning har deltagit kustbevakningsdirektören Dan Thorell och räddningstjänstchefen Bernt Stedt (föredragande). Ikraftträdande m.m. Dessa föreskrifter och allmänna råd träder i den Samma dag upphör Kustbevakningens miljöräddningstjänst till sjöss, dnr /12 att gälla. Sändlista Diariet (originalet) GD Ledningsgruppen KRL fvb till resp KS Kopia Justitiedepartementet ard ande generaldirektör Bernt Stedt Chef för