Inventering av vedlevande insekter i gamla ekar och lindar i Solna

Transkript

1 Inventering av vedlevande insekter i gamla ekar och lindar i Solna Slutrapport av inventering 2015 och 2016 Stanislav Snäll

2 Titel: Inventering av vedlevande insekter i gamla ekar och lindar i Solna Slutrapport av inventering 2015 och Författare: Stanislav Snäll (Ento Studio & Research) Kärrhöksvägen Tumba stanislavsnaell@yahoo.se Foto: Stanislav Snäll (där inte annat anges) Omslagsbild: Ädelguldbagge, Gnorimus nobilis Redaktör och medförfattare: Veronica Gelland Boström Kommunekolog Solna stad Uppdragsgivare: Solna Stad Miljö- och byggnadsförvaltningen Miljöövervakningsenheten Veronica Gelland Boström 2 (36)

3 Innehållsförteckning Sammanfattning... 4 Bakgrund... 5 Översiktskarta över stora ekar och lindar i Solna... 6 Beskrivning av inventerade lokaler... 7 Resultat Lokaler med höga värden för skalbaggsfaunan Artlista Metodik Uppföljning och åtgärder Övervakning Förutsättningar för höga naturvärden i ekområden (gäller även lindområden) Åtgärdsförslag Tabell 1, Rödlistade och anmärkningsvärda skalbaggar på ek Tabell 2, Rödlistade och anmärkningsvärda skalbaggar på lind Referenser & litteratur (36)

4 Sammanfattning Under åren 2015 och 2016 gjorde Stanislav Snäll (Ento Studio & Research) på uppdrag av Solna Stad i Stockholms län en inventering av skalbaggar knutna till ekar och lindar. Syftet med inventeringen var att leta efter och försöka hitta arter som är starkt bundna till miljöer med gamla ek- och lindbestånd. Många liknande inventeringar och undersökningar har under senare tid visat att det råder stor brist på ihåliga och grova ädellövträd i landskapet. Gamla ihåliga träd, framförallt ekar och lindar, hyser ett mycket stort antal hotade arter inom olika organismgrupper, inte minst bland skalbaggar. Det är därför viktigt att ta reda på status av insektsfaunan knuten till dessa träd och habitat (livsmiljöer) och utifrån resultatet försöka skydda och bevara den biologiska mångfalden och livsmiljöerna för hotade arter bland insekter och andra organismer. Inventeringen av insektsfaunan på utvalda ekar och lindar utfördes parallellt i flera olika delar av Solna, under sommarmånaderna 2015 och Inom Kungliga nationalstadsparken i östra Solna inventerades platser (lokaler) i Sörentorp, Ulriksdals slottspark och Hagaparken samt Tivolihalvön och Stocksundstorp i Bergshamra. I nordvästra och centrala Solna inventerades lokaler i Järva, Råsunda, Skytteholm och Stockholms Norra Begravningsplats. I södra Solna inventerades lokaler i Karlbergs slottspark och Huvudsta. Den viktigaste undersöknings- och insamlingsmetoden var fönsterfällor i anslutning till håligheter eller andra delar av träd där en hög frekvens och aktivitet av insekter förväntades. Totalt placerades 70 fällor ut (40 fällor 2015 och 30 fällor 2016), av vilka 37 på ekar och 33 på lindar. Resultatet av inventeringen i Solna blev över förväntan artrikt med ett stort antal sällsynta arter. Sammanlagt påträffades vid inventeringen 63 naturvårdsintressanta skalbaggsarter, varav 24 rödlistade arter och 27 tidigare rödlistade arter. Två arter var av rödlistans kategori starkt hotad (EN), två arter av kategorin sårbar (VU) och tjugo arter av kategorin nära hotad (NT). Tolv arter var antingen rödlistade i något av våra grannländer (Norge, Finland) eller var sällsynta. Utöver skalbaggar hittades en rödlistad art av klokrypare. De mest uppseendeväckande fynden är följande fyra arter: Bredbandad ekbarkbock, Plagionotus detritus, EN (starkt hotad) En barkbagge utan svenskt namn, Colydium filiforme, EN (starkt hotad) Brokig svartbagge, Corticeus fasciatus, VU (sårbar) Ristplattbagge, Laemophloeus monilis, VU (sårbar) Dessa fyra arter sågs både år 2015 och år 2016 och de påträffades på flera lokaler. Inventeringen har finansierats till hälften genom statligt stöd för lokala naturvårdsåtgärder, LONA-bidrag, och till hälften av Solna stad. 4 (36)

5 Bakgrund Avsikten med inventeringen är att utröna förekomsten i Solna av rödlistade och sällsynta skalbaggar bundna till gamla ekar och lindar. Gamla träd utgör en och värdefull miljö för många organismer. Områden med gamla träd är idag en sällsynt biotoptyp som är starkt hotad. Bestånd av gamla träd, speciellt i områden med lång kontinuitet, hyser ofta förekomst av många hotade och rödlistade insekter och andra sällsynta arter. Insekter, och speciellt skalbaggar, utgör en stor andel av den biologiska mångfalden. Många utförda studier av vedlevande skalbaggar har pekat ut ek som det artrikaste trädslaget i Europa. Skalbaggar och andra organismer som lever i gamla ekar tillhör den mest hotade gruppen av djur i Europa och också i Sverige. Även lind är ett viktigt trädslag som många insekter är knutna till. Nästan 200 rödlistade skalbaggsarter lever eller utvecklas i gamla ihåliga ekar och cirka 50 skalbaggsarter är mer eller mindre bundna till lindar. Därför är det viktigt att ta reda på nuvarande status av förekomst och utbredning för de insektsarter och andra organismer som är knutna till ek och lind, samt att försöka analysera det aktuella läget och hotbilden för arterna. Solna är en av Sveriges snabbast växande städer. Många vill bosätta sig och etablera verksamhet här och Solna stad avser att ta ett fortsatt stort ansvar för försörjningen av nya bostäder och arbetsplatser i Stockholmsregionen (Översiktsplan 2030, Solna stad 2016). Staden ska växa hållbart i en takt som staden och solnaborna mäktar med utifrån ett ekonomiskt, miljömässigt och socialt perspektiv, enligt Solna stads mål. I Storstockholms län är förekomsten av jätteekar särskilt stark i Stockholms och Solna städer, med högst koncentration i Kungliga nationalstadsparken. Dessa städer har därmed ett särskilt ansvar för de arter som är beroende av länets eklandskap. Förekomsten av jättelindar är också särskilt stark i Kungliga nationalstadsparken och då främst i Hagaparken och Ulriksdals slottspark i Solna. Solna har därmed även ett särskilt ansvar för arter knutna till landskapets lindar. (Informationskälla till förekomst av jätteträd i länet: Nationella Trädportalen, Mot denna bakgrund är det viktigt att undersöka tillståndet för rödlistade, sällsynta och känsliga insektsarter som kan fungera som signalarter för behov av skötsel och skydd av känsliga naturbiotoper i Solna. Genom att långsiktigt bevara och vårda miljöer för rödlistade arter kommer även andra organismer och den biologiska mångfalden i stort att dra nytta av dessa miljöer. Miljöerna är samtidigt viktiga för människornas behov av rekreation, friluftsliv och naturundervisning och för andra ekosystemtjänster, som reglering av lokalklimat och rening av luft och vatten. Inventeringen har finansierats till hälften genom statligt stöd för lokala naturvårdsåtgärder, LONA-bidrag, och till hälften av Solna stad. 5 (36)

6 Översiktskarta över stora ekar och lindar i Solna Solna stad, 2017 Karta 1 Översiktskartan visar stora ekar och lindar som kartlades i det tidigare LONA-projektet Ekologiska spridningssamband i Solna, tillsammans med länsstyrelsens kartering av värdefulla träd. Här visas de ekar och lindar som har minst 70 cm stamdiameter. Insektsinventeringen har undersökt ett urval av dessa träd. 6 (36)

7 Beskrivning av inventerade lokaler Nedan följer en kort beskrivning av varje inventerad lokal. Lokalerna redovisas på karta 2, sid Sörentorp (2016) Lövskog med ett antal stora lindar i något skuggigt läge och grövre ekar vid utkanten. Mindre angrep av linddyna på lindar. Tre (3) lindar och en (1) ek undersöktes Ulriksdal (2015) Slottspark med stort antal lindar, delvis ordnade i alléer. delvis växande i lövskog med lundkaraktär. Ett stort antal gamla ekar i lövskogen, några ihåliga undersöktes sex (6) ekar och fem (5) lindar. 3. Stocksundstorp (2016) Villaträdgård med ett tiotal lindar, några mycket gamla döende med angrep av linddyna. Fem (5) lindar undersöktes Tivoli (2015 och 2016) Blandskog med ett stort antal lindar i västra delen av Tivolihalvön, i sluttningen upp mot Tivoliberget. Skogen var vid inventeringstillfällena tät, med få solexponerade lindar. Tre (3) lindar undersökta 2015 och tre (3) andra lindar undersöktes Pipers park (2015) Löv- och blandskog med större antal ekar i östra delen av Tivolihalvön. Några av ekarna är mycket grova. Skogen var vid inventeringstillfället tät och enbart träden vid södra kanten eller på höjden är solexponerade. Tre (3) ekar undersöktes Haga (2015 och 2016) Park med större öppna ytor och skog med lundkaraktär men även tät skog. Lindbeståndet med många stora grova träd, få döda grenar, inga på marken liggande lågor (döda stammar). Ekbeståndet i nordöstra delen med en del ihåliga grova träd undersöktes fyra (4) ekar, 2016 två (2) ekar och två (2) lindar. 7. Gamla Haga (2015) Lund med stora lindar och ekar, välstädat, få döda grenar på träden, inga liggande lågor på marken undersöktes två (2) lindar och en (1) ek. 8. Begravningsplatsen (2015) Kyrkogård med ett stort antal lindar och några större ekar. Välstädat inga döende träd, döda grenar eller ved på marken. Området är fattigt på död ved undersöktes två (2) lindar och en (1) ek. 9. Karlberg (2016) Park/lundbestånd med ekar och lindar. Några ekar mycket gamla, ihåliga eller med döda grenar. Några lindar växer bland ekar en del lindar i alléer. Fem (5) ekar och två (2) lindar undersöktes Postterminalen (2015) Gles bestånd av enstaka ekar och lindar undersöktes en (1) döende ek och en (1) lind. 7 (36)

8 11. Norra Ekelund (2015) Lövskog, en (1) grövre ek med delvis död stam undersöktes Södra Ekelund (2015) Gles ekskog, nyligen gallrad på sly. En (1) stor ek undersöktes Huvudsta allé (2015) Lindallé med träd i blandade åldrar, få ihåliga, inga döda grenar eller ved. En (1) ihålig lind undersöktes Jungfrudansen (2015 och 2016) Blandskog på klippig sydsluttning, ett tiotal grova ekar, varav några få ihåliga. Två (2) ekar undersöktes 2015 och samma träd undersöktes även Skytteholmsberget (Solna centrum) (2015 och 2016) Lövskog på en upphöjd kulle med berg i dagen på högre höjd. Huvudsakligen ekar, några med döda grenar. En (1) ek undersöktes 2015 och en (1) ek undersöktes (Lokalerna Solna centrum och Skytteholmsberget, som inventerades 2015 respektive 2016, har slagits ihop till en lokal i denna slutrapport, då avståndet mellan dem är litet inte innehåller barriärer i form av vägar eller bebyggelse.) 16. Ekensbergsparken (2016) Ekbestånd av park/lund karaktär, med grova ekar, några med döda grenar eller döende. Två (2) ekar undersöktes Dalvägen (2016) Lövskog med en del ekar i urban miljö. Inga ihåliga träd, några få med döda grenar eller döda delar av stammar. En (1) ek undersöktes Norra Frösunda (2016) Några större lindar i tät bebyggelse (nära skola), inga döda grenar eller ved på marken. En (1) lind undersöktes Järva krog (2015) Lindallé mitt i urban miljö, intill Enköpingsvägen i Ritorp. Cirka 20 lindar av vilka flertalet ihåliga. Hela allén ligger bakom ett större hyreshus vilket gör att träden ligger större delen av dagen i skugga. Tre (3) lindar undersöktes Järvastaden (2015) Några få ekar av vilka en grov växer vid kanten av löv och blandskog. En (1) ek undersöktes År 2015 inventerades lokalerna: Ulriksdal, Tivoli, Pipers park, Haga, Gamla Haga, Begravningsplatsen, Postterminalen, Norra Ekelund, Södra Ekelund, Huvudsta allé, Jungfrudansen, Solna centrum (Skytteholmsberget), Järva krog och Järvastaden. År 2016 inventerades lokalerna: Sörentorp, Stocksundstorp, Tivoli, Haga, Karlberg, Jungfrudansen, Skytteholmsberget, Ekensbergsparken, Norra Frösunda och Dalvägen. 8 (36)

9 Lokaler för insektsinventering Karta 2 Inventerade träd grupperade i lokaler. Teckenförklaring: rosa=ek, blå=lind, cirkel=2015, kvadrat= Sörentorp Ulriksdal Stocksundstorp Tivoli Pipers park Haga Gamla Haga Begravningsplatsen Karlberg Postterminalen Norra Ekelund Södra Ekelund Huvudsta allé Jungfrudansen 9 (36) 15. Skytteholmsberget (Solna centrum) 16. Ekensbergsparken 17. Dalvägen 18. Norra Frösunda 19. Järva krog 20. Järvastaden

10 Resultat Inventeringen i Solna gav ett mycket art- och individrikt resultat, med ett stort antal sällsynta arter. Drygt 6000 individer av skalbaggar samlades in, bland vilka noterades 285 arter. Sammanlagt påträffades 63 naturvårdsintressanta skalbaggsarter, varav 24 rödlistade arter (Rödlista 2015). Två (2) arter var av rödlistans kategori starkt hotad (EN), två (2) arter av kategorin sårbar (VU) och 20 arter av kategorin nära hotad (NT). En (1) rödlistad art (NT) var ett nytt landskapsfynd för Uppland. Elva (11) skalbaggsarter var upptagna på nationella listor i våra grannländer (Norge, Finland). Ytterligare 27 av de arter som hittades har tidigare varit upptagna på nationell rödlista för Sverige, och flertalet är fortfarande sällsynta. Ännu en (1) sällsynt art har inte varit rödlistad. Utöver skalbaggar hittades en rödlistad art (NT) av klokrypare. Ett så stort kvantitativt och kvalitativt material tyder på att de inventerade områdena och träden i Solna stad hyser en mycket rik skalbaggsfauna som är bunden till gamla ekar eller lindar. De fyra mest uppseendeväckande fynden är följande arter, vilka påträffades både år 2015 och år 2016, på flera olika lokaler: Bredbandad ekbarkbock, Plagionotus detritus, EN (starkt hotad), tre lokaler En barkbagge utan svenskt namn, Colydium filiforme, EN (starkt hotad), fem lokaler Brokig svartbagge, Corticeus fasciatus, VU (sårbar), två lokaler Ristplattbagge, Laemophloeus monilis, VU (sårbar), två lokaler Ett nytt landskapsfynd för Uppland gjordes i inventeringen 2015: En glattbagge utan svenskt namn, Scydmaenus perrisii, av kategorin NT (nära hotad), en lokal Sverige följer den Internationella naturvårdsunionens (IUCN) kategorier och kriterier för rödlistning, som bygger på en prognos för arternas risk att dö ut, i vårt fall från Sverige. Den senast framtagna nationella rödlistan för Sverige är Rödlista Den långa listan av påträffade rödlistade och sällsynta arter visar på mycket höga habitat- och naturvärden i flera inventerade lokaler i Solna, vilka hyser livskraftiga populationer av sällsynta organismer. Inventeringsåren 2015 och 2016 Vid inventeringen påträffades 29 av de naturvårdsintressanta arterna både år 2015 och år 2016, medan 19 av arterna bara hittades år 2015 (varav en klokrypare) och 16 av arterna påträffades endast år Sammanlagt hittades 35 av arterna således endast ett av åren. 10 (36)

11 År 2015 blev resultatet över förväntan artrikt med ett stort antal rödlistade eller tidigare rödlistade arter, totalt 39, trots det märkliga och kalla vädret under sommaren. Av dessa var 18 rödlistade, två (2) arter av rödlistkategori EN (starkt hotad), två (2) av kategori VU (sårbar) och fjorton (14) av kategori NT (nära hotad). En av arterna var dessutom ett nytt landskapsfynd för Uppland. Ytterligare tjugoen (21) arter hade tidigare funnits på rödlistan. År 2016 blev resultatet mycket artrikt igen, då 36 rödlistade eller tidigare rödlistade skalbaggsarter hittades. Av dessa var 16 rödlistade, två (2) arter av rödlistkategori EN (starkt hotad), två (2) av kategori VU (sårbar) och tolv (12) av kategori NT (nära hotad). Vidare hittades 20 tidigare rödlistade arter. Flera arter från rödlistor i våra nordiska grannländer påträffades också vid inventeringen (2015: 6 arter, 2016: 8 arter). Arter på lind och ek Av naturvårdsintressanta skalbaggsarter hittades vid inventeringen i Solna 32 arter på både ek och lind, 13 arter enbart på lind och 18 arter enbart på ek. Av de arter som har klassats som starkt hotade (EN) eller sårbara (VU) hittades tre (3) arter enbart på ek (bredbandad ekbarkbock, Plagionotus detritus, en barkbagge, Colydium filiforme, brokig svartbagge, Corticeus fasciatus) och en (1) art hittades enbart på lind (ristplattbagge Laemophloeus monilis). Lokaler med höga värden för skalbaggsfaunan Inventeringen utfördes parallellt i flera olika delar av Solna. Inom Kungliga nationalstadsparken i östra Solna inventerades lokaler (platser) i Sörentorp och Ulriksdals slottspark, på Tivolihalvön och Stocksundstorp i Bergshamra samt i Hagaparken. I nordvästra och centrala Solna inventerades lokaler i Järva, Råsunda, Skytteholm (nära Solna Centrum) och Stockholms Norra Begravningsplats. I södra Solna inventerades Karlbergs slottspark och flera mindre lokaler inom stadsdelen Huvudsta. Sammanlagt inventerades 21 lokaler i Solna. De två lokaler som framstår som rikast på naturvårdsintressanta och rödlistade arter är Ulriksdal och Karlberg. I Ulriksdal ger lokalens sammansättning och antalet gamla träd mycket goda förutsättningar för känsliga och sällsynta arter. Det är därför inte förvånande att hela 21 naturvårdsintressanta skalbaggsarter, varav tolv (12) rödlistade, hittades där under inventeringen. Sex (6) ekar och fem (5) lindar undersöktes (år 2015). I de delar av parken med lindbestånd som ligger nära slottet är dock området välstädat och fattigt på död ved. Där saknas liggande lågor (döda trädstammar), och döda grenar saknas både på träden och på marken. Trots detta hittades ett av de mest intressanta fynden där, den lindlevande arten Ristplattbagge Laemophloeus monilis (VU). Längre bort från slottet, nära växthuset i norra delen, finns ett större antal gamla grova ekar och där hittades de mycket sällsynta arterna Bredbandad ekbarkbock Plagionotus detritus (EN) och barkbaggen Colydium filiforme (EN) på en död liggande ek. Den i Sverige eklevande arten Ädelguldbagge Gnorimus nobilis 11 (36)

12 (NT), besläktad med arten Läderbagge, hittades i Ulriksdal som enda lokal i Solna, liksom den sällsynta skalbaggen Aspögonbagge, Aderus populneus (NT) och Tvåfärgad barksvartbagge, Corticeus bicolor (NT). Bild 1 Bredbandand ekbarkbock, Plagionotus detritus, är kategoriserad som starkt hotad. Den enda säkra populationen i Sverige finns i Stockholmsområdet. Arten har vid inventeringen hittats på tre platser i Solna, Ulriksdal, Karlberg och Postterminalen, varav endast lokalen Ulriksdal är inom Kungliga nationalstadsparken. I Karlberg var förväntningar höga att hitta intressanta skalbaggar, med tanke på lokalens stora antal gamla och grova, ofta ihåliga, ekar. Fem (5) ekar och två (2) lindar undersöktes i Karlberg (år 2016). Resultatet uppfyllde förväntningarna. I området påträffades ett stort antal rödlistade arter och naturvårdsarter. Totalt hittades i Karlberg 24 naturvårdsarter, varav åtta (8) rödlistade. De mycket sällsynta arterna Bredbandad ekbarkbock Plagionotus detritus (EN), barkbaggen Colydium filiforme (EN) och Brokig svartbagge Corticeus fasciatus (VU) hittades i Karlberg. Fem (5) arter av kategorin nära hotad (NT) hittades också, bland annat trägnagaren Xyletinus longitarsis som är en utpräglad ekart, och femstrimmig plattstumpbagge, Platysoma deplanatum, vilken i inventeringen endast påträffades i lokalen Karlberg. Inom Hagaparken undersöktes under åren 2015 och 2016 sammanlagt sju (7) ekar och fyra (4) lindar, fördelade på två lokaler, Haga och Gamla Haga. Sammanlagt 22 naturvårdsintressanta skalbaggsarter påträffades i Hagaparken, 17 arter år 2015 och tolv (12) arter år Av dessa påträffades 21 arter i lokalen Haga och sex (6) arter i lokalen Gamla Haga. 19 naturvårdsintressanta arter 12 (36)

13 hittades på ek och nio (9) på lind. De två mest intressanta fynden i Hagaparken var barkbaggen Colydium filiforme (EN) och Brokig barksvartbagge Corticeus fasciatus (VU), vilka båda hittades på ek i lokalen Haga. Den förstnämnda påträffades både år 2015 och år 2016, medan den senare endast hittades år Sex (6) rödlistade arter hittades i lokalen Haga, samtliga på ek. Större sågsvartbagge Uloma culinaris (NT) hittades endast på lokalen Haga. Den enda rödlistade art som påträffades i lokalen Gamla Haga och den enda rödlistade art som påträffades på lind i de båda lokalerna i Hagaparken var Gulbent kamklobagge Allecula morio (NT). Arten är relativt vanlig trots rödlistningen. Bild 2 Barkbaggen Colydium filiforme är kategoriserad som starkt hotad. Arten har vid inventeringen hittats på fyra platser i Solna, Ulriksdal, Haga, Karlberg och Norra Ekelund, varav två platser inom Kungliga nationalstadsparken (Ulriksdal och Haga). Lokalen Stocksundstorp, där fem (5) lindar undersöktes (år 2016), utgörs av en villaträdgård som domineras av ett tiotal gamla lindar av vilka två är döende och en är död. Dessa är också angripna av den svarta trädsvampen Linddyna (Biscogniauxia cinereolilacina) som är viktig för förekomst av några mycket sällsynta lindlevande skalbaggar. I stocksundstorp hittades 18 naturvårdsintressanta arter, varav sex (6) rödlistade. Här hittades Ristplattbagge Laemophloeus monilis (VU) och fem (5) arter av kategorin sårbar, av vilka tre (3) arter påträffades endast i Stocksundstorp vid inventeringen i Solna: de sällsynta skalbaggarna Rödhalsad vedsvampbagge, Mycetophagus fulvicollis (NT), Enfärgad brandsvampbagge Diplocoelus fagi (NT) och trägnagaren Hemicoelus fulvicornis (NT). 13 (36)

14 På Tivolihalvön i södra Bergshamra, med lokalerna Pipers park (ekar) och Tivoli (lindar), undersöktes tre (3) ekar och sex (6) lindar, varav tre (3) lindar år 2016 och övriga träd år På Tivolihalvön hittades totalt 22 naturvårdsarter, varav sju (7) rödlistade. Dessutom hittades en art som inte tidigare har påträffats i Uppland, Scydmaenus perrisii (NT), en glattbagge. Av rödlistade arter förekom endast arter av kategorin nära hotad (NT). På Tivolihalvön hittades Bild 3 Orange rödrock, Ampedus nigroflavus, hittades i lokalerna Tivoli och Stocksundsorp. Arten har tidigare varit rödlistad (Rödlista 2000), men bedöms nu som livskraftig (LC). Larvutvecklingen sker i vitrötad, gärna solexponerad, död ved av lövträd. tre olika Ampedusarter, den rödlistade arten Kartinalfärgad rödrock Ampedus cardianlis (NT) och de två tidigare rödlistade arterna Orange rödrock Ampedus nigroflavus och Rödpalpad rödrock Ampedus hjorti. Den starkt hotade arten Bredbandad ekbarkbock har under åren rapporterats (Artportalen) från Pipers park, men återfanns inte här i vid inventeringen år I lokalen Jungfrudansen i västra Huvudsta påträffades 16 naturvårdsintressanta skalbaggsarter på ek, varav sex (6) rödlistade arter (NT). Totalt fyra ekar undersöktes i Jungfrudansen, två (2) träd under år 2015 och två (2) under år I Jungfrudansen och på några till platser i Solna hittades den mycket sällsynta skalbaggen Skeppsvarvsfluga, Lymexylon navale (NT). En annan rödlistad art, Ekmulmbagge Pentaphylus testaceus (NT), hittades bara på denna lokal i hela Solna. Bild 4 Skeppsvarvsfluga Lymexylon navale (NT) som lägger ägg. Larvutvecklingen sker i solexponerad hård ved i barklösa delar av grova döda eller levande ekar. Artens fortlevnad i landet hotas av att grova, gamla ekar blir allt mer sällsynta. I Ekelund i östra Huvudsta påträffades sammanlagt tolv (12) naturvårdsintressanta skalbaggsarter på ek (år 2015), i lokalerna Norra Ekelund och Södra Ekelund (år 2015). Nio (9) intressanta arter hittades i den norra lokalen och tre (3) i den södra lokalen. Det mest intressanta fyndet var den starkt hotade barkbaggen Colydium filiforme (EN), vilken påträffades i den norra lokalen. Totalt hittades fem (5) rödlistade arter i Ekelund, varav tre (3) i Norra Ekelund 14 (36)

15 och två (2) i Södra Ekelund. Den sällsynta skalbaggen Matt blombagge, Ischnomera cinerascens (NT), hittades bara i Södra Ekelund och en annan lokal i Solna. I lokalen Postterminalen, vid före detta Tomteboda postterminal, i östra Huvudsta observerades två (2) individer av den mycket sällsynta och starkt hotade arten Bredbandad ekbarkbock Plagionotus detritus (EN) på en döende ek. På samma ek konstaterades arten under en inventering 2014 (Calluna), i samband med Solna stads framtagande av en detaljplan för en bussdepå i området. Vid Postterminalen inventerades en (1) ek och en (1) lind (år 2015). Sammanlagt hittades elva (11) naturvårdsintressanta skalbaggsarter, varav fyra (4) rödlistade, bland annat trägnagaren Xyletinus longitarsis som är en utpräglad ekart, och trädsvampbaggen Triplax rufipes, vilken endast hittades på denna lokal i Solna (på en lind). I Sörentorp hittades sammanlagt elva (11) naturvårdsintressanta skalbaggsarter på lind och ek vid inventeringen (år 2016). Tre (3) lindar och en (1) ek undersöktes. Den utpräglade ekarten Xyletinus longitarsis (NT), som är en trägnagare, hittades i Sörentorp. I Ekensbergsparken hittades den sällsynta arten Gul gaddbagge, Mordellistena neuwaldeggiana (NT), vilken inte påträffades i någon annan lokal i Solna. Sammanlagt nio (9) naturvårdsarter, varav en (1) rödlistad, hittades i de två (2) ekar som undersöktes i Ekensbergsparken. Goda eklokaler De mest artrika eklokalerna, med ett större antal naturvårdsarter och samtidig förekomst av rödlistade arter (minst 5 naturvårdsarter: minst 1 rödlistad), visade sig vara Karlberg (22:7), Ulriksdal (19:9), Haga (19:6), Jungfrudansen (16:6), Pipers park (14:4), Norra Ekelund (9:3), Ekensbergsparken (9:1), Postterminalen (7:3), Sörentorp (5:3) och Järvastaden (5:2). Lokalerna Karlberg, Ulriksdal, Postterminalen, Norra Ekelund Bild 5 Brun guldbagge Protaetia marmorata är en tidigare rödlistad skalbagge (VU Rödlista 2000) som hittades i Karlberg, Pipers park och Jungfrudansen. Larven lever i håligheter i grova träd av i synnerhet ek men även bok, alm, asp och ask. och Haga var också fyndplats någon hotad art av kategorin starkt hotad. En eller båda av arterna Colydium filiforme (EN) och Bredbandad ekbarkbock Plagionotus detritus (EN) påträffades i dessa lokaler. I Karlberg och Haga påträffades dessutom en sårbar art, Brokig barksvartbagge Corticeus fasciatus (VU). I Karlberg påträffades samtliga av dessa tre hotade arter. 15 (36)

16 Goda lindlokaler De mest artrika lindlokalerna, med ett större antal (minst 5) naturvårdsarter och samtidig förekomst av rödlistade arter (minst 1) på lind, visade sig vara Stocksundstorp (18:6), Tivoli (13:4), Ulriksdal (8:3), Sörentorp (7:2) Karlberg (6:3), Haga (5:1) och Gamla Haga (5:1). Lokalerna Stocksundstorp och Ulriksdal var också fyndplats för en sårbar (VU) art, Ristplattbagge Laemophloeus monilis. Denna art påträffades 2014 (Calluna) i lokalen Postterminalen, vilken också kan ses som en relativt god lindlokal (4:1). Brist på död ved Begravningsplatsen var en av de platser som redan vid första besiktningen bedömdes som ett område med ett stort antal grövre ekar och lindar men allt för välstädat och fattigt på död ved. Tre (3) fällor sattes ändå upp, för att kontrollera bedömningen, två (2) på lindar, en (1) på ek. Resultatet bekräftade att området är fattigt på intressant insektsfauna. Mycket få arter och individer hamnade i fällorna och endast tre naturvårdsarter, varav en rödlistad art, Gulbent kamklobagge Allecula morio (NT), påträffades där. Gulbent kamklobagge är en av de mest förekommande rödlistade arterna på ek i Mälardalen. Artlista Plagionotus detritus, Bredbandad ekbarkbock EN (starkt hotad): Sammanlagt fem (5) exemplar observerades i Solna, på tre (3) lokaler. 2015: 1 exemplar observerad på ek i Ulriksdal nära växthuset, 2 exemplar observerade på avverningshotad ek vid postterminalen. 2016: 3 exemplar på 2 ekar i Karlberg Colydium filiforme, en barkbagge EN (starkt hotad): Sammanlagt tolv (12) exemplar observerades i Solna, på fem (5) lokaler. 2015: Sex (6) exemplar i Ulriksdal, två (2) i Norra Ekelund, ett (1) exemplar i Haga, alla på ekar. 2016: Två (2) exemplar i Karlberg, ett (1) exemplar i Haga, alla på ekar. Corticeus fasciatus, Brokig svartbagge VU (sårbar): Sammanlagt två (2) exemplar observerades i Solna, på två (2) lokaler. 2015: 1 exemplar i Haga på ek. 2016: 1 exemplar i Karlberg på ek. Laemophloeus monilis, Ristplattbagge VU (sårbar): Sammanlagt fem (5) exemplar observerades i Solna, på två (2) lokaler. 2015: 2 exemplar i Ulriksdal på lind. 2016: 3 exemplar på lindar i Stocksundstorp. 16 (36)

17 Rödlistade arter av kategori NT (nära hotad): Aderus populneus, Aspögonbagge Allecula morio, Gulbent kamklobagg Ampedus cardinalis, Kardinalfärgad rödrock Corticeus bicolor, Tvåfärgad barksvartbagge Cryptophagus quercinus, en fuktbagge Diplocoelus fagi, Enfärgad brandsvampbagge Gnorimus nobilis, Ädelguldbagge Hemicoelus fulvicornis, en trägnagare Ischnomera cinerascens, Matt blombagge Lymexylon navale, Skeppsvarvsfluga Mordellistena neuwaldeggiana, Gul gaddbagge Mycetochara humeralis, Mindre svampklobagge Bild 6 Ädelguldbagge Gnorimus nobilis (NT) är besläktad med läderbagge och lever i Sverige främst i ihåliga ekar. Ädelguldbagge hittades vid inventeringen endast i lokalen Ulriksdal. Enligt Artdatabankens artfakta förväntas populationen vara minskande på grund av att miljöer med lämpliga habitat (livsmiljöer) minskar i omfattning. Arten bedöms som nära hotad (NT), på gränsen till sårbar (VU). Arten ska inte förväxlas med den livskraftiga (LC), och till färgen snarlika, Gräsgröna guldbaggen Cetonia aurata. Mycetophagus fulvicollis, Rödhalsad vedsvampbagge Pentaphyllus testaceus, Ekmulmbagge Platysoma deplanatum, Femstrimmig plattstumpbagge Phloeophagus thomsoni, Thomsons vivel Scydmaenus perrisii, en glattbagge nytt landskapsfynd för Uppland Triplax rufipes, en trädsvampbagge Uloma culinaris, Större sågsvartbagge Xyletinus longitarsis, en trägnagare Tidigare rödlistade arter: Amphotis marginata, en glansbagge Ampedus hjorti, Rödpalpad rödrock Ampedus nigroflavus, Orangefärgad rödrock Calambus bipustulatus, Rödaxlad lundknäppare Cryptarcha undata, en glansbagge Cryptophagus micaceus, Bålgetingfuktbagge Cryptophagus populi, en fuktbagge Dorcatoma flavicornis, Bred tickgnagare Dryocoetes villosus, Hårig barkborre Eledona agricola, Urskogssvartbagge Epuraea guttata, en glansbagge Grynocharis oblonga, Avlång flatbagge Hylis cariniceps, en halvknäppare Mycetochara axillaris, Större svampklobagge Mycetochara obscura, Nordlig svampklobagge Mycetophagus piceus, Ljusfläckig vedsvampbagge Mycetophagus populi, Brungul vedsvampbagge Mycetophagus quadripustulatus, Stor vedsvampbagge Necydalis major, Stekelbock Oplosia cinerea, Lindbock Phloiotrya rufipes, Svartbrun brunbagge Prionychus ater, Kolsvart kamklobagge Procraerus tibialis, Smalknäppare Protaetia marmorata, Brun guldbagge Scraptia fuscula, Brunhuvad spolbagge Tetratoma fungorum, Blåvingad lövsvampbagge Trichoceble memnonia, en borstbagge Velleius dilatatus, Bålgetingkortvinge Förutom skalbaggsarter noterades även klokrypare (Pseudoscorpionidea). Bland dessa hittades en rödlistad art, Gammelekklokrypare Larca lata NT. Utöver dessa fynd påträffades ytterligare ett stort antal sällsynta eller intressanta skalbaggar på flera av de inventerade lokalerna. Flera av arterna är upptagna på rödlistan i något av våra nordiska grannländer. Mer detaljerade uppgifter om arternas förekomst på specifika lokaler finns i tabell (36)

18 Beskrivningar av rödlistade skalbaggsarter i Solna Nedan ges en beskrivning av de rödlistade skalbaggsarterna som hittades vid inventeringen i Solna åren , samt i vilka lokaler och vilket eller vilka år de hittades. De svenska artnamnen följer nomenklaturen enligt Dyntaxa SLU. En barkbagge, Colydium filiforme (Fabricius, 1792), EN Familjen Barkbaggar Zopheridae 2015: Ulriksdal, Haga, Norra Ekelund 2016: Karlberg, Haga Skalbaggens larver utvecklas i solexponerade grova barklösa stampartier av ekar, där de lever i gångar som skapats av olika vedlevande insekter, som skeppsvarvsfluga (Lymexylon navale) eller olika trägnagararter (Anobiidae). Ofta förekommer den tillsammans med Brokig svartbagge (Corticeus fasciatus) som har en liknande biologi. Biologin är inte helt klarlagt men troligen lever den inte som rovdjur på andra insekter som det har påståtts, utan livnär sig snarare på svampvävnade i veden. I Mellaneuropa är den påträffad även på bok. Den fullbildade skalbaggen uppehåler sig för det mesta i gångar i veden men ibland under mycket varma sommardagar kan den ses krypa ut ur hålen och visar sig framme på vedytan. Utbredning: Skåne till Uppland och Västmanland. Artens utbredning är i de södra delarna av landet, men den förekommer enbart på några få lokaler som huvudsakligen ligger i östra delarna av Sydsverige. En mycket sällsynt art. Bredbandad ekbarkbock, Plagionotus detritus (Linnaeus, 1758), EN Familjen Långhorningar Cerambycidae, mm 2015: Ulriksdal, Postterminalen 2016: Karlberg Larven utvecklas i och under grov bark på nyligen döda, stora ekar men i mellan- och sydeuropa är den påträffad även på klenare ekar med tunnare bark. Skalbaggen angriper både stammar och grövre grendelar, men endast en enda generation av arten utvecklas i varje stam- och grendel. Larven gnager grova gångar som slingrar sig i innerbarken. Larvutvecklingen är tvåårig och den fullväxta larven förpuppar sig inne i den tjocka barken eller i yttre skiktet av veden strax under barken. Förpuppningen sker i början av juni och den fullbildade skalbaggen kommer ut från veden i andra delen av juni. Under de senaste åren har man dock kunnat observera nykläckta skalbaggar i Stockholmsområdet under varma dagar redan i 18 (36) Colydium filiforme En barkbagge (Foto: John Hallmén) Plagionotus detritus Bredbandad ekbarkbock

19 början av juni månad. Skalbaggarna kan ses under varma sommardagar (juni juli) springande eller sittande på de angripna stammarna där de letar efter, eller väntar på, partner att para sig med. Historiskt är arten påträffad i Skåne, Blekinge, Halland (Hasslöv, 1700-talsfynd), på Öland (Halltorp) och Gotland, i östra Småland, Östergötland (Omberg) och Västergötland. Efter 1960 finns inga fynd från dessa platser. Från nedre Dalälven finns senare fynd, senast Utbredning: De enda säkra aktuella populationerna finns i Stockholmstrakten. Brokig barksvartbagge, Corticeus fasciatus (Fabricius, 1790), VU Familjen Svartbaggar Tenebrionidae, 2,8 3,2 mm 2015: Haga 2016: Karlberg Den lever i gångar som skapats av andra vedinsekter, huvudsakligen i gångar av skeppsvarvsfluga (Lymexylon navale) i barkfria döda partier av ekar. Veden måste dock fortfarande vara hård och relativ torr. Där lever både larver och skalbaggar tillsammans. Tidigare trodde man att den levde som rovdjor som jagar andra små evertebrater i gångarna men i dag tror man att den lever av diverse mycelhaltiga ämnen. Den exakta biologin för arten är dock inte känd. Ofta lever den tillsammans med barkbaggen Colydium filiforme. Utbredning: Skåne till Hälsingland. Få fynd av arten är gjorda i Stockholmstrakten. Ristplattbagge, Laemophloeus monilis (Fabricius, 1787), VU Familjen Ristplattbaggar Laemophloeidae, 2,5 4,5 mm 2015: Ulriksdal 2016: Stocksundstorp Arten har utpräglad sexuell dimorpfism, d v s hanar och honor kan skiljas mycket kraftigt i utseende. Hanar har långa antenner som oftast är längre än halva kroppslängden och mycket stort och brett huvud med stora mandibler (käkar). Honor är något klenare byggda. När det gäller utseendet går det inte att förväxla den här särpräglade arten med någon annan. Ristplattbaggen är en lindlevande art. Larvutvecklingen är troligen ettårig. Larven lever inne i barken, nästan uteslutande på nyligen döda gren- och stamdelar angripna av en svamp - den rödlistade linddynan (Biscogniauxia cinereolilacina). Utbredning: Småland, Södermanland, Uppland och Västmanland. Laemophloeus monilis Ristplattbagge Corticeus fasciatus Brokig barksvartbagge 19 (36)

20 Aspögonbagge, Aderus populneus (Creutzer, 1796), NT Familjen Ögonbaggar Aderidae, 2 3 mm 2015: Ulriksdal Utvecklingen sker i död ved som ska vara kraftigt angripen av trädsvampar. Denna typ av ved (mulm) finner man ofta i stamhåligheter i levande träd. Aspögonbaggen lever i flera olika lövträd, bl.a. ek, lind, asp, sälg, alm och ask. Den fullbildade skalbaggen kläcks på hösten och övervintrar som imago. Utbredning: Skåne till Hälsingland. Den är lokal och sällsynt men kan ibland dyka upp i enstaka hålträd i större antal. Aderus populneus Aspögonbagge Gulbent kamklobagge, Allecula morio (Fabricius, 1787), NT Familjen Svartbaggar (Kamklobaggar) Tenebrionidae (Alleculinae), 6 8 mm 2015: Ulriksdal, Pipers park, Haga, Gamla Haga, Begravningsplatsen, Huvudsta allé, Jungfrudansen, Järvastaden 2016: Karlberg, Stocksundstorp, Haga, Sörentorp, Jungfrudansen, Tivoli Arten lever i ihåliga träd av mycelhaltig ved, i första hand i gamla ekar, men även i lindar, bokar, lönnar och aspar. De vuxna skalbaggarna hittas bäst nattetid från mitten av juni till mitten av augusti, krypande på trädstammar. Skalbaggarna har en flerårig utveckling. Utbredning: Skåne till Västmanland, med undantag för Gotland, Gotska Sandön och Dalsland. I Mälarområdet är arten Allecula morio Gulbent kamklobagge vanligare än i övriga delar av södra Sverige. Kardinalfärgad rödrock, Ampedus cardinalis (Schiödte, 1865), NT Familjen Knäppare Elateridae, mm 2015: Ulriksdal, Tivoli, Haga, Södra Ekelund 2016: Jungfrudansen Den lever i grova, ihåliga, stående ekar i gamla solexponerade ekbestånd. Ibland kan den påträffas även i lind och ask. Skalbaggarna och deras larver lever undangömda i det inre av ännu levande eller nyligen döda träd. Utvecklingstiden är flerårig. Larverna förpuppar sig och skalbaggen kläcks redan på hösten Ampedus cardinalis Kardinalfärgad rödrock 20 (36)

21 men övervintrar i puppkammaren djupt inne i mulmen (nedbruten ved i trädens håligheter). Kardinalfärgad rödrock är sällsynt men förekommer på de flesta platser med ett större antal gamla ihåliga ekar. Utbredning: Skåne till nedre Dalälven. Tvåfärgad barksvartbagge, Corticeus bicolor (Olivier, 1790), NT Familjen Svartbaggar Tenebrionidae, 3,5 4 mm 2015: Ulriksdal Artens larvutveckling sker i gångar na som skapats av splintborrar, vanligen björksplintborre (Scolytus ratzeburgi) på döende björkar, främst i gamla hagmarker, men även i gångar från andra splintborrearter på alm, och i Danmark även i gångar från barkboren Hylesinus crenatus på ask. Den exakta näringsekologin för arten är dock inte kartlagd. Denna art, precis som övriga Corticeusarter, har tidigare ansetts vara rovdjur, men har nu visat sig vara saprofager (livnär sig på döda djur) och svampätare, som lever i gångar från olika vedinsekter. Utbredning: Skåne till Lule Lappmark, men arten saknas i flera landskap. En fuktbagge, Cryptophagus quercinus (Kraatz, 1852), NT Familjen Fuktbaggar Cryptophagidae, 2,2 2,7 mm Corticeus bicolor Tvåfärgad barksvartbagge 2015: Ulriksdal, Tivoli, Pipers park, Haga, Norra Ekelund, Jungfrudansen, Järvastaden 2016: Jungfrudansen Lever i gamla ihåliga träd, främst ek och asp, men även andra löv- och barrträd. Utbredning: Blekinge till Norrbotten, men arten saknas på västkusten och i södra delarna av Norrland samt fjälltrakter. Cryptophagus quercinus En fuktbagge 21 (36)

22 Enfärgad brandsvampbagge, Diplocoelus fagi (Chevrolat, 1837), NT Familjen Dynsvampbaggar Biphyllidae, 2,8 3,3 mm 2016: Stocksundstorp Larver utvecklas i svampangripen, nyligen död bark av lind. Diplocoelus fagi tycks främst vara knuten till olika arter av kärnsvampar (pyrenomyceter). På lind är det troligen främst linddyna (Biscogniauxia cinereolilacina). Arten är även påträffad på flera andra trädslag som bok, ek, avenbok och sälg, där den tycks utnyttja andra svamparter som föda. Arten har en ettårig larvutveckling. Den övervintrar som larv och på våren lämnar den barken och förpuppa sig i marken. Skalbaggen kläcks på försommaren, och kan sedan hittas ända till slutet av sommaren i anslutning till svamparna. Utbredning: Småland, Öland, Östergötland, Närke, Södermanland, Uppland och Västmanland. Lokalt kan arten vara tämligen allmän i bestånd med gamla lindar. Ädelguldbagge, Gnorimus nobilis (Linnaeus, 1758), NT Familjen Bladhorningar Scarabaeidae, mm 2015: Ulriksdal Trots att den heter Ädelguldbagge är den närmare besläktad med Läderbaggen (Osmoderma eremita) än med de riktiga guldbaggarna (Protaetia sp., Cetonia sp.). Hela skalbaggen är starkt metalliskt grön, ofta med rödaktig ton, och spridda vita marmoreringsfläckar. Skalbaggens larver utvecklas i levande ihåliga lövträd i svart mulm inuti stammar och grövre grenar. I Sverige utvecklas arten framför allt i ek, men den återfinns även i bok och lind. Arten föredrar solexponerade träd. De kläckta skalbaggarna flyger varma sommardagar och besöker blommor, bl.a. hagtorn, fläder och andra Gnorimus nobilis Ädelguldbagge blommande växter. Utbredning: Sydsverige upp till nedre Dalälven. Arten följer ekens utbredning. En trägnagare, Hemicoelus fulvicornis (Sturm, 1837), NT Familjen Trägnagare Anobiidae, 4 mm 2016: Stocksundstorp Denna trägnagare utvecklas i olika arter av lövträd och buskar som hassel, avenbok, hagtorn och lönn. I utlandet påträffad även i poppel, pil och lind. Larverna gnager i hård och torr, död ved, främst i grenar och tunna stammar, 22 (36) Diplocoelus fagi Enfärgad brandsvampbagge

23 men även i skadade stampartier på levande träd. Angriper oftast stående, döda träd och buskar samt levande träd med stamskador. Angreppen sker ofta flera år i rad i samma veddelar och veden blir till stora delar uppäten av larverna. Larvutvecklingen är troligen tvåårig och förpuppningen sker på försommaren. Vuxna skalbaggar är kvällsaktiva och påträffas under andra hälften av juni och hela juli då de kryper på de angripna stamdelarna. Utbredning: Skåne till Dalarna, men arten saknas helt i vissa landskap. I Södermanland är den känd genom enbart ett fynd från mitten av 1900-talet. Hemicoelus fulvicornis En trägnagare Matt blombagge, Ischnomera cinerascens (Pandellé, 1867), NT Familjen Blombaggar Oedemeridae, 8 10 mm 2015: Södra Ekelund 2016: Karlberg Arten kan lätt förväxlas med andra närstående arter. Larven lever i ganska hård, vitrötad ved inuti ihåliga ekar, och några andra ädellövträd som alm, lind, lönn. Den fullbildade skalbaggen övervintrar i puppkammaren och söker sig på våren till blommande växter. Utbredning: Skåne till Västmanland. Arten är sällsynt Ischnomera cinerasces Matt blombagge Skeppsvarvsfluga, Lymexylon navale (Linnaeus, 1758), NT Familjen Varvsflugor Lymexylidae, 7 18 mm. Även kallad Smalhalsad skeppsvarvsfluga. 2015: Sörentorp, Ulriksdal, Pipers park, Postterminalen, Karlberg, Norra Ekelund, Jungfrudansen En långsmal art, i mycket varierande kroppslängd, där honor är betydligt större än hanar. Skalbaggens larver utvecklas i hård nyligen död ekved på stammar eller grövre grenar. Larvutvecklingen är flerårig. Larven förpuppas under försommaren och fullbildade skalbaggar kläcks i mitten av juni. Utbredning: sydöstra delen av Sverige, upp till Stockholmsområdet. Arten är mycket sällsynt. Lymexylon navale Skeppsvarvsfluga 23 (36)

24 Både i Sverige och utomlands har arten minskat kraftigt i sina utbredningsområden. Gul gaddbagge, Mordellistena neuwaldeggiana (Panzer, 1796), NT Familjen Tornbaggar Mordellidae, 4 mm 2016: Ekensbergsparken, Karlberg Larverna utvecklas i vitrötad ved av mindre dimensioner på olika lövträd som lind, asp, ek. Men den exakta bilogin är inte så bra känd. Troligen har typen av röta och konsistens av veden större betydelse än vad trädslagen har. Utvecklingscykel är ett år. Den övervintrar som larv i veden och förpuppas på våren. De vuxna skalbaggarna kan ses under sommaren sittande på blommor. Utbredning: östra delarna av södra Sverige, från Blekinge till Uppland. Arten är överallt sällsynt. Mordellistena neuwaldeggiana Gul gaddbagge Mycetochara humeralis Mindre svampklobagge Mycetophagus fulvicollis Rödhalsad vedsvampbagge Mindre svampklobagge Mycetochara humeralis (Fabricius, 1787), NT Familjen Svartbaggar (Kamklobaggar) Tenebrionidae (Alleculinae), 4 5 mm 2015: Ulriksdal, Tivoli, Jungfrudansen Skalbaggens larver utvecklas i murken, mycelhaltig ved i gamla ihåliga träd eller grova döda träd, främst av ek, ask, björk och lind. Utbredning: Skåne till Gästrikland. Rödhalsad vedsvampbagge, Mycetophagus fulvicollis Fabricius, 1792, NT Familjen Vedsvampbaggar Mycetophagidae, 4 5 mm 2016: Stocksundstorp Lever i olika trädsvampar och tickor på lövträd. Utbredning: hela landet. Arten är överallt lokal och sällsynt. 24 (36)

25 Ekmulmbagge, Pentaphyllus testaceus (Hellwig, 1792), NT Familjen Svartbaggar Tenebrionidae, 1,5 2 mm 2016: Jungfrudansen Larvutvecklingen sker främst i fuktig rödmurken ekved, men ofta även i mycelhaltig bokved och i trädsvampar, bland annat gamla exemplar av svavelticka (Laetiporus sulphureus) på ek. Utbredning: Skåne till Gästrikland. Thomsons vivel, Phloeophagus thomsoni (Grill, 1896), NT Familjen Vivlar Curculionidae, 4 mm 2016: Stocksundstorp, Sörentorp Larvernas utveckling sker i trädhåligheter av gamla Phloeophagus thomsoni Thomsons vivel Pentaphylus testaceus Ekmulmbagge lövträd i död ved som är fortfarande hård. Veden har ofta svagt ammoniakliknande doft som bildas nära fågelbon. Trädarter som skalbaggen påträffas i är bok, avenbok, hassel, lind, lönn och alm. Träden ska vara någorlunda solexponerade och står ofta i alléer och parker. Skalbaggspopulationen kan leva i ett och samma träd under decennier och veden kan bli starkt sönderäten av larverna. De fullbildade skalbaggarna lämnar sällan veden och kan där påträffas under hela året. Det finns flera Phloeophagus-arter som kan leva tillsammans i samma vedparti och kan vara svåra att artbestämma och skilja från varandra. Utbredning: Skåne till Västmanland. Femstrimmig plattstumpbagge, Platysoma deplanatum (Gyllenhal, 1808), NT Familjen Stumpbaggar Histeridae, 3,5 mm 2016: Karlberg Skalbaggen lever som ett rovdjur under fuktig bark på döda stammar som redan är angripna av långhorningar. Arten påträffas främst på asp, men har påträffats även på andra trädslag som björk och ek. Utbredning: hela landet men i spridda landskap. Minskning av lokaler med den habitatkvalité som arten kräver kommer troligen innebära tillbakagång för artens populationer i landet. 25 (36) Platysoma deplanatum Femstrimmig plattstumpbagge

26 En glattbagge, Scydmaenus perrisii (Reitter, 1879), NT Familjen Glattbaggar Scydmaenidae, 1,6 2 mm 2015: Pipers park Larvutvecklingen sker i gamla, grova, gärna ihåliga och solexponerade ekar i bon av brun trädmyra Lasius brunneus. Dessa skalbaggar lever som rovdjur på kvalster och andra mycket små ryggradslösa djur. Skalbaggen är påfallande lik en myra. De vuxna skalbaggarna hittas i eller i närheten av myrbon under en stor del av året. Utbredning: Ny art för Uppland. Tidigare påträffad i östra Småland, mellersta Öland, Östergötland samt Västmanland. (Ej känd från övriga Norden.) En trädsvampbagge, Triplax rufipes (Fabricius, 1781), NT Triplax rufipes En trädsvampbagge Scydmaenus perrisii En glattbagge Familjen Trädsvampbaggar Erotylidae, 3,5 5 mm 2015: Postterminalen Den lever och utvecklas i trädsvampar på lövträd. I första hand hittar man arten i svampar som tillhör släktet Pleurotus på björk, asp, lind och bok. Ofta hittar man arten tillsammans med andra vanligare Triplaxarter i samma svamp. De fullbildade djuren av en eller flera arter sitter ofta tillsammans på undersidan av svampen. Larverna lever av själva svampen och går sedan ner i marken där de förpuppas. Utbredning: Skåne till Hälsingland, med vissa luckor för främst Västsverige. Det är en lokal och tämligen allmän art. Större sågsvartbagge, Uloma culinaris (Linnaeus, 1758), NT Familjen Svartbaggar Tenebrionidae, 9 12 mm 2015: Haga Kan förväxlas med mycket närstående Mindre sågsvartbaggen (Uloma rufa). Uloma culinaris har upphöjda knölar på halskölden. Larvutvecklingen under bark och i murken lövved på olika, dock så gott som alltid gamla och grova, lövträd. Förekommer på ek, lind och sälg i Mellaneuropa även på bok, pil och kastanj. Påträffad i gångar av mindre ekoxe (Dorcus parallelepipedus) eller gamla gångar av myskbocken (Aromia moschata). Utbredning: Skåne till Västmanland och Värmland, dock inte känd från Gotska Sandön. Uloma culinaris Större sågsvartbagge 26 (36)

27 En trägnagare, Xyletinus longitarsis (Jansson, 1942), NT Familjen Trägnagare Anobiidae, 3,7 4,2 mm 2015: Postterminalen 2016: Karlberg, Sörentorp Denna trägnagare är en utpräglad ekart. Larvutvecklingen är tvåårig. Utvecklingen sker i torr, vitrötad, ganska seg ved. Oftast hittas den i grova, stående eller liggande stammar eller kraftiga grenar. Den har även påträffats även i gamla ekstolpar. Den fullbildade skalbaggen kläcks på försommaren och påträffas under juni och juli. Arten är utbredd i södra delarna av landet, från Skåne till Värmland, främst i östra Sverige. Metodik Eftersom de flesta vedlevande skalbaggar bundna till ekar och lindar är aktiva under våren och sommaren, har inventeringen pågått under den perioden. År 2015 startade fältarbetet i början av juni och avslutades i början av september och 2016 pågick inventeringen från maj till september. Artbestämning har skett under höst- och vintersäsong. Insamlingsmetoderna koncentrerades till att med hjälp av fönsterfällor samla in prover av vedlevande arter, som är bundna till gamla ekar och lindar. Sammanlagt under placerades 70 fällor ut (40 fällor 2015 och 30 fällor 2016), av vilka 37 på ekar och 33 på lindar (2015: 22 på ekar och 18 på lindar, 2016: 15 på ekar och 15 på lindar). Två av de viktigaste kriterierna vid val av placering av fällor var sannolikheten att fånga ett representativt urval av trädens eller områdets skalbaggsfauna och att samtidigt inte förstöra eller hota eventuella populationer av sällsynta och känsliga arter. Fällorna placerades i trädens håligheter eller i anslutning till dem, på döda grenar med konstaterade eller förväntade larvangrepp, i anslutning till trädsvampar och tickor och på andra ställen där man kunde förvänta sig hög frekvens av flygande insekter. I vissa fall placerades två fönsterfällor på ett och samma träd. Detta gjordes när det fanns två olika och separerade substrat på ett och samma träd och en fälla inte kunde ha fångat in prover från båda. Några av fällorna som placerades i trädhåligheter med mulm fungerade även som fallfällor. Fällornas behållare sänktes då i mulmen som en klassisk fallfälla. Varje fälla märktes med en skylt som upplyste allmänheten om syfte med fällan och telefonnummer för eventuella frågor. Som fönsterfälla användes en plexiglasskiva (15x25 till 25x50 cm) med behållare för konserveringsvätska under 27 (36) Xyletinus longitarsis En trägnagare