Sälar&Fiske Verksamhetsberättelese 2001

Transkript

1 Gråsälstudier Försök med pushup-fällor Sälar&Fiske Verksamhetsberättelese 2001 Uppföljning av sälnärvaro vid stormaskefällor belägna i samma område som under 2000 Visade på att sälaktiviteten sjunkit avsevärt jämfört med tidigare år och jämfört med konventionella redskap. Figur 1. Fångst av lax och öring per dag jämfört med observerade sälhuvuden under 15 min observationstid, n är antalet observationstillfällen. 95 %-igt konfidensintervall är inlagt i figuren. Sealhead per trap and obs. time Test and standard trap, Indal river mouth n=104 2 test traps, Indal river mouth n=43 Standard trap, Åstön n=59 Test trap, Granön n=33 No fish per day and trap Försök med beräkning av oprovocerad rymning genom sidorna i stormaskig laxfälla (Vättern). Ej genomfört. Jämförande statistik för de 50 push-up fiskhus som yrkesfiskare har köpt in med stöd från Naturvårdsverket. Preliminära sammanställningar visar på ett mycket bra resultat. Slutsammanställning kommer att göras först under 2002 när alla journaler fån yrkesfiskarna har kommit in. Manus till vetenskaplig rapport om PU Klar till 75%. Manuscript till vetenskaplig rapport om Stormaskfälla Klart Lunneryd, S.G., A. Fjälling & H. Westerberg (manuscript). A large-mesh salmon trap: a way to mitigate seal impact on a coastal fishery. Studier av sälinteraktion med fiskeredskap För att förstå sälskadeproblematikens variationer och mera på plats försöka finna lösningar har projekt sälar och fiske 2001 intervjuat, samtalat med och besökt fiskare som täckt in de

2 drabbade fiskemetoderna från norr till söder med särskild tonvikt på fiske med rörliga redskap som trål, sköt och nät. Det har även sedan tidigare inom projekt sälar och fiske funnits idéer till hur sälskador skall kunna undvikas alt. mildras vid fiske med rörliga redskap. Nedan följer en beskrivning av de olika delmoment som ingått i den s.k. kunskaparens arbete. Fortsatta planer avslutar varje moment. Kontakt med Länsstyrelser: Initialt informerades länsstyrelserna längs med östersjökusten om vårt planerade arbete för Berörda länsfiskekonsulenter fick även svara på frågor rörande fisket och sälproblemen i sitt län samt rekommendera lämpliga kontaktmän bland fiskarena. Intervjuer, kontakter och samtal med fiskare m.fl.: Det har kontinuerligt förts detaljerade anteckningar från samtal, intervjuer med och besök hos yrkesfiskare eller andra personer som på ett eller annat sätt haft med sälskador inom fisket att göra. Foto och Film: Fotografier har tagits på fiskeplatser, fiskare, sälskador etc. Bilder kommer att finnas i album med beskrivande text. Videoinspelning har gjort vid trålfiske. Filmen kommer att redigeras och finnas tillgänglig på VHS-kassett. Pop-up flöten Att dölja vakaren, utmärkningen av bottensatta redskap, kan vara en framkomlig väg för att hindra sälar att lokalisera fiskeredskap med hjälp av synen. 8 yrkesfiskare kontaktades, främst bedriver de skötfiske efter strömming, nätfiske efter sik samt fiske med torskgarn. Alternativ är abborre- gösfiske. Varje fiskare har intervjuats och vi har även rekognoserat aktuella fiskeplatser hos 4 av de 8 fiskarena. Alternativa tekniker undersöktes. En amerikansk produkt avskrevs då den är extremt dyr. Ett enklare galvaniskt system testades. I detta används rostfria öglor sammanbundna med ett zinkbleck. Vakaren frigörs efter en viss tid och kommer upp till ytan då zinken frätts bort. I labbförsök mättes tiden till frigörande vid varierande salthalt på vattnet. Tillgängliga enheter är inte anpassade för att användas i vatten med låg salthalt och låg temperatur (Östersjön), tiden till release blev alltför lång. Kontakt togs med en norsk ROV-tekniker (Roy Stensgaard) som åtog sig att ta fram tre prototyper av en enkel konstruktion. Leveransen skulle ske före fältsäsongens början (juni). Leveransen senarelades sedan upprepade gånger på grund av tidsbrist för tillverkaren och tekniska problem. I början av november gav vi upp och sökte igen efter kommersiellt tillgänglig teknik. En ny tillverkare / leverantör lokaliserades (Fiomarine, Australien). Under december beställdes en timer-enhet därifrån för leverans i mars-april Säldetektor Teknisk förstudie (examensarbete) vid Chalmers Tekniska Högskola. Genomfört. Diskussioner har genomförts med LofiTtech, Havforskningsinstituttet i Bergen, Bergens Universitet, Simrad m fl som bedömts ha kompetens att ta fram en utrustning. Flera säger att projektet är tekniskt genomförbart men ingen tar på sig det. FOI har erbjudit sig göra en teknisk förstudie. Ett USA-företag, Airmar, anger sig ha en detektorfunktion i sitt AHDsystem. Företaget har inte svarat på upprepade förfrågningar. Beteendestudier / sälars varseblivning Planering inför försök 2002 tillsammans med Kolmårdens Forskningscenter och Fjord & Bält Center i Kerteminde, Danmark. Genomfört.

3 Födoval Insamling av material via Naturhistoriska Riksmuseet. Genomfört. Fälla-märkning Försök med fångst och märkning av gråsäl. Två push-up fiskhus i befintliga redskap modifierades till att fungera som sälfällor. Principen är att om sälen försöker forcera sig in i det innersta rummet där fisken samlas kommer den att bli instängd i rummet före. Eftersom fällan är partiellt nedsänkt i vatten kan sälen komma upp till ytan för att andas. Förutom att fånga gråsäl för vetenskapligt bruk gjordes förberedelser för att kunna få konstruktionen typgodkänd som fångstredskap. Ingen säl fångades trots att det alltid fanns säl runt redskapen och gillren i sälfällan fungerade som det skulle. Förklaringen torde vara att ingen av de sälar som fanns runt redskapet försökte tränga sig in i fiskhuset utan jagade lax i öppningen och utanför redskapet. Ett skäl kan vara att i detta område har både push-up fisk hus använts under flera år och sälarna har insett att det inte är någon idé att komma åt fisken inne i fiskhuset. Planerat och påbörjat arbete på annan variant av en mobil sälfälla. Ballistik Skottverkan och säkerhetsaspekter vid säljakt. Ej genomfört. Nedprioritering av S&F ledning. Nylonryssjor Tänkbart försök med försvunna bottengarn helt av heldragen nylon. Redskapen spårade till HB Fyrkanten, Aspöja och Herbert Hagman, Nynäshamn. Ytterligare råmaterial finns i förråd i Ringhals. Befintliga redskap är ej kompletta. HH har byggt ett redskap någotsånär färdigt och testat, dock med svagt resultat. Material har lämnats till HB Fyrkanten. Vidare försök i S& Fs regi ifrågasätts. Sälskrämmor Se bilaga 1. Studie av hörselskador orsakade av AHD. Planering genomförd. Skadestatistik Knubbsäl Bilaga 2. Gråsäl Bilaga 3. Skadefördelningsmodell Påbörjat. Knubbsälstudier Försök med modifierade ryssjor Genomfört Bilaga 4.

4 Studier av fångstprocessen Genomfört Bilaga 5. Identifikation av skadegörare Genomfört Bilaga 6 Aversionsförsök Inledande försök med preparerad fisk gjorda under hösten men inga resultat beroende av att både kontroll och betade fiskar var orörda. Övrigt gjort utanför verksamhetsplanen. Försök med skyddsjakt Bilaga 7. Rapport från seminariet Seal in the Marine Ecosystem, Nuuk, Grönland mars. Bilaga 8. Deltagande i EU projekt. Vi har varit med i 2 EU-projekt ansökningar som rör konflikten säl fiske. FRAP- Development of a procedural Framework for Action Plans to Reconcile conflicts between large vertebrate conservation and the use of biological resources: fisheries and fisheating vertebrates as a model case. Publikationer m.m. Lunneryd S.G., H. Westerberg & M. Wahlberg Detection of leader net by whitefish Coregonus lavaretus during varying environmental conditions. Fish. Res 54: Königson S Konflikten mellan ålfisket och knubbsälen skadornas utbredning och eventuella lösningar på problemet. Fauna och Flora. 96(4) Königson S., Fjälling A. and S.G. Lunneryd. Reactions in whitefish (Coregonus lavaretus) to stroboscopic light. Fourth European Telemetry Congress. Hydrobiologia. (accepted)

5 Lunneryd S.G Fish preference by the harbour seal (Phoca vitulina), with implications for the control of damage to fishing gear - ICES J. Mar. Sci., 58: Lunneryd S.G., K.I. Ugland & P.E. Aspholm Sealworm (Pseudoterranova decipiens) infection in the benthic cottid (Taurulus bubalis) in relation to population increase of harbour seal (Phoca vitulina) in Skagerrak, Sweden. NAMMCO Sci. Publ, 3:47-55 Lunneryd S. G Conflict Seal and Fishery, Doktorsavhandling Göteborg Universitet Push-Up fällan: Glädjande genombrott i kampen mot sälskador. Yrkesfiskaren 3-01

6 Bilaga 1. Lägesrapport om sälskrämmor till Länsstyrelsen i Västerbotten Jag har inte så mycket nya data att presentera, de är inte datalagda än, utan berättar istället litet om vad som är på gång när det gäller framtiden (teknikutveckling mm). Först ändå litet kort om resultaten. Inget dramatiskt nytt har vi sett, en genomsnittlig positiv effekt på kanske 40-50% skademinskning men med stora variationer (0-100%). Bäst fungerar skrämmorna som bekant i skyddade områden med grunt vatten och stenig botten. Sämst vid öppen kust, djupt vatten, sent på säsongen och mycket säl, särskilt stora (gamla) individer. Finns det landström tillgänglig så höjer det effektiviteten avsevärt. Den kortare pulslängden har gjort problemen med laddning litet mindre men den är ändå besvärlig. Flera har också tyckt att effekten minskat med kortare pulslängd. Ett problem är att ingen fiskare hittills följt den uttryckliga anvisningen att sätta ut skrämman ett par veckor före redskapet. Mindre tekniska problem finns av åtskilliga slag. De flesta är nog relaterade till att skrämmorna först utvecklades för norska fiskodlingar. När de används på laxfällor är situationen mycket annorlunda. Jag var hos tillverkaren i Lofoten i mars och diskuterade med dem om detta. Hade med mig en lång och detaljerad lista (20-tal punkter) med önskemål och förslag om tekniska förändringar. Företaget är dock mycket litet (2 4 personer) och har inte resurser till att göra stora förändringar i konstruktionen på en gång. Men några förslag har de accepterat, bland annat att använda kraftigare strömbanor och kontakter på kretskortet och grövre kablar så att spänningsfallet blir mindre, det är nu ibland flera volt under själva pulsen. Det här gör att uteffekten kommer att bli mer stabil i relation till batterispänningen och att energiförbrukningen kommer att minska med kanske 10 %. En lampa som visar korrekt drift kommer också. Flera andra ändringar är angelägna anser jag, bland annat att använda mycket mer fintrådig kabel till svängaren, i sjöhävningen utmattas annars trådarna och går småningom av helt eller delvis, det verkar ha hänt på flera svängare. Flera har fått kavitation på svängarna, d v s små gropar. Det får man när uteffekten är så stor att vattnet bildar ångblåsor under vibrationerna. Det kan skada svängaren småningom. Det slösar också med strömmen, man kokar vatten istället för att skrämma säl. Det finns eventuellt en teknisk lösning på detta, har lämnat den till tillverkaren för tester. En helt ny generation av skrämmor som är PC-styrd och skulle ha många fördelar dröjer nog tyvärr minst ett par år. I norska fiskodlingar är sälen bara den tredje fjärde största skadegöraren, även havsutter, skarv, häger, mink m fl. ger skador. Därför har de satsat på en kombinationsskrämma som utöver det vanliga ljudet under vattnet har högtalare över vattnet som spelar upp ett skrik från en jagande havsörn. Ovanpå skrämman över vattnet finns också ett prisma med speglar som roterar med vinden och kastar reflexer omkring. Denna skrämma har gett goda resultat i odlingar. Den kostar i storleksordningen 40 och flera odlare är intresserade. Kanske den också kan ha en marknad i Europa där skarvproblemen är stora? I fiskodlingar efter svenska ostkusten växer sälproblemen snabbt och anges nu som allvarliga. Minst en odlare säger sig nu ge upp och lägga ned fiskodlingen. Inom projektet Sälar & Fiske gör vi nu i samarbete med fiskare försök med skrämma på rörliga redskap, närmast strömmingsskötar och trål. De första resultaten är positiva. Ett par fiskare har fått stöd från LS och försöker själva göra en mer lätthanterlig konstruktion, den första blev litet klumpig då den gjordes i all hast. Försök med en skrämma som kan skicka iväg en kraftig riktad ljudstråle ska just inledas. Försök att ta fram en sälindikator pågår också,

7 tanken är att skrämman kunde vara helt tyst ända tills det kommer en säl i närheten, och först då dra igång med oväsendet. Det skulle spara ström och minska risken för tillvänjning. Men dit är det ännu ett gott stycke, det är tekniskt rätt komplicerat. Fiskare från Medelhavet har gjort förfrågningar om sälskrämmor, de har tydligen problem även där. Några få norska fiskare använder fasta laxfiskeredskap, de har också börjat fundera på att skaffa sälskrämmor. Norska odlare köper oftast sälskrämmor under dåliga tider när det gäller att behålla det man har. Under goda tider bryr man sig tydligen inte. Diskussioner med tillverkaren av AHD/sälskrämmor LofiTech: Anteckningar överläggningar med Lofitech, Dag Hansen. Kombinationsskrämman (undervattenssvängare, högtalare med örnskrik och roteranden spegelprisma) har visat sig fungera väl och försäljningen har tagit fart. Det största problemet i odlingarna är fågel. Vid en plats finns omkring skarvar runt en anläggning. Med kombinationsskrämman hålls de borta. När den stängs av ger skarvarna sig direkt in i odlingen. Stora flockar av fågel (mås?) har lärt sig följa båtar på väg ut till fritt liggande odlingskassar då de kan ta käk där under utfordringen. Med den nya skrämman hålls de borta. Jag föreslår att de också ska ta kontakt med dammodlare på kontinenten. Försök med laser har fungerat bra på natten men inte på dagen då de största problemen finns. Som känt har valar lärt sig beta av fångsten från kveitelinor under dragningen. Försök gjordes tidigare med en vanlig sälskrämma utan riktningsverkan. Detta fungerarde hyggligt, men valen gick då ner djupare än skrämmans räckvidd (200 m). En svängare som varit fast monterad i bogen har nu utvärderats. Den hade ingen verkan alls. Specialisten på Simrad hade lovat m räckvidd. Anläggningen hade dock en annan frekvens khz (?) i stället för den gamlas 17 khz. Dag undrar om Simrad helt enkelt tog en befintlig svängare från en sonar. Lofitech har dålig kunskap om vilka frekvenser olika valar (vitval, späckhuggare, kaskeloter) kan höra. Jag lovar höra med Magnus W. De är mycket intresserade av mitt förslag till riktningsverkan med hjälp av reflektor. Nya kraftigare kretskort i skrämman är under införande. Till vintern räknar man med att införa PC-styrning enligt mitt tidigare förslag. Det ger högre flexibilitet. Och dessutom möjlighet att tidsbegränsa skrämmans funktion mm. Demoex som lånats ut har försvunnit och sålts vidare. Kavitationen på svängarna har delvis berott på en sämre epoxy än tidigare. Nu har man återgått till den tidigare varianten. En annan orsak är att skrämmorna numera går på nätdrift hela tiden med högre uteffekt som följd. Garantitiden har reducerats till 3 år. Det amerikanska fabrikatet av skrämma Armar ( säljer en påkostad anläggning på US$ som Dag tittat på under en mässa. Den har 4 svängare. Och en funktion där ljudet ökar när en predator närmar sig! (Ska kolla upp tekniken). Lofitech har inte samlat någon litteratur alls om studier av sälskrämmor och deras effektivitet vilket är litet förvånande.

8 Bilaga 2 Skadestatistik Knubbsäl Loggbokföring Bakgrund och metoder Sveriges licensierade fiskare rapporterar sedan 1996 fiskfångster och fiskeansträngning i en loggbok enligt EU:s normer. Fiskeansträngningen beskriver hur länge och med hur många redskap fiskarna har fiskat och detta anges i ryssjnätter (antal ryssjor*dagar). Även skador på redskap och redskap som innehåller skadad fångst antecknas i loggboken. Den informationen har varit underlag för en studie som beskriver sälskadorna på ålfiskets utbredning och omfattning längs med den svenska västkusten. Även fiskarnas ansökningar om sälskadeersättning har varit till underlag och jämförts med loggboksuppgifterna. Genomförande och resultat Det största ålfisket längs västkusten bedrivs i skärgården runt omkring Göteborg där också flest fiskare bedriver sin verksamhet (figur B). Västkusten har indelats i rutor utifrån dess latitud och longitud koordinater för att få en bättre överblick. Rutorna har en area på longitud 1 grad* latitud 0,5 grad. Under de senaste tre åren har antalet licensierade ålfiskare minskat. Antalet fiskare som rapporterar skador på redskap och fångst och antalet fiskare som ansöker om skadeersättning har däremot ökat (tabell 1.). Att antalet fiskare har minskat under de senaste åren kan bero på att sälskadorna på redskapen har ökat men också på att rekryteringen av nya fiskare inte är så stor. Tabell 1. Fiskeansträngning, fångst och antal fiskare de senaste fyra åren. År Fiskeansträngning (ryssjnätter) Fångst (ton) Antal aktiva licensierade Procent av fiskarna som rapporterat skador fiskare

9 Figur B. Fiskeansträngning och antal fiskares utbredning längs med kusten år Figur C visar hur många procent av rapporteringar till EU-loggboken som innehåller information om skador under åren 1997 till 2000 längs västkusten. Andelen av rapporteringarna som innehåller skador har ökat med åren längs kusten. År 2000 var det en högre frekvens av skaderapporteringar i nästan alla undersökta områden jämfört med tidigare år. I Göteborgs skärgård uppgick frekvensen rapporteringar innehållande skada till 36 % av de totala rapporteringarna. Det är däremot kraftiga mellanårsvariationer speciellt i norra Bohuslän. Ett område som ena året haft en hög skadefrekvens kan nästa år inte ha några skaderapporteringar. Skadefrekvensen varierar också kraftigt längs med kusten. Jämförs antalet fiskare som rapporterar skador till loggboken med antalet fiskare som söker ersättning för skadade redskap så är det mindre än 50 % av de som söker finansiell ersättning som rapporterar till logboken. Det är dock svårt att med hjälp av denna information få en uppfattning om det rätta antalet fiskare som verkligen rapporterar skador och det medför en viss osäkerhet när det gäller skaderapporteringar.

10 Figur 4. Procent rapporteringar som innehåller skada på redskap eller skada på fångst orsakade av säl under åren 1997 till och med 2000.

11 Bilaga 3. Skadestatistik Gråsäl Journalföring En bearbetning har gjorts av statistiken från 27 journalförare med fasta fällor för laxfisk. Resultatet sammanfattas i följande tabell. Jämfört med sammanställningen 1997 har skadefrekvensen ökat med cirka 20 % för garnade fällor och kombifällor i nylon. För kombifällor i Dyneema har skadefrekvensen ökat cirka 10 %.Skadebilden i journalförda fällor 2001 Skadebild laxfisk Kombif ällor Laxf ällor Kombi- Dynema BD Y ALL A Y X ALL A BD AC Y X ALL A SKADEBILD ÅR Antal stationer (redskap) Antal ansträngningar (redskapsdygn) st lax / ansträngning kg lax / ansträngning Medelvikt lax st öring / ansträngning kg öring / ansträngning Medelvikt / öring st sik / ansträngning kg sik / ansträngning Medelvikt / sik kg laxfisk / ansträngning Antal skadad lax / ansträngning Antal skadad öring / ansträngning Antal skadad sik / ansträngning Antal skadetillfällen / ansträngning Antal vittjningar Antal vittjningar utan sälskada (m fångst) Antal vittjningar med sälskada Skade % räknat på antal vittjningar med sälskada 61% 46% % 73% % 65% 58% 38% 0.6 Antal ansträngningar utan sälskada (m fångst) Antal ansträngningar med sälskada

12 Skade % räknat på antal ansträngningar med sälskada st lax / ansträngningar utan sälskada kg lax / ansträngningar utan sälskada Medelvikt lax utan sälskada st öring / ansträngning utan sälskada kg öring / ansträngning utan sälskada Medelvikt öring utan sälskada st sik / ansträngning utan sälskada kg sik / ansträngning utan sälskada Medelvikt sik utan sälskada kg laxfisk / ansträngning utan sälskada 49% 49% % 71% % 71% 55% 37%

13 Bilaga 4. Provfiske med modifierade ryssjor Bakgrund och metoder Fiskeriverket har sedan 1999 tillsammans med fiskare utvecklat ålryssjor som skall stå emot skador bättre. Materialet i ryssjornas innersta del av fiskhuset har bytts ut till starkare material. Tre olika sorters material har provats i ryssjorna under tre års tid. Både yrkesfiskare och Fiskeriverkets personal har under tre säsonger provfiskat med ryssjorna för att mäta ålfångster och förmågan att motstå skador. Testryssjor och standardryssjor har placerats ut i länkar i närheten av varandra för att kunna jämföra fångster och skador i de olika ryssjorna. Genomförande och resultat Säsongen 1999 och 2000 fiskade Fiskeriverket och yrkesfiskare med ryssjor där fiskhusets bakre del bytts ut till s. k. tobisduk (nylon 6:ans garn med 8 mm maskstorlek). Tobisduken är starkare än det material som används i den vanliga ryssjan och har mindre maskor. Inför säsongen 2000 konstruerades ytterligare en typ av ryssja. Fiskhusets standardmaterial byttes nu ut till den starka knutlösa trålduken som användes i testryssjan från 1999 fast med 11mm stora maskor. På grund av resultaten från säsongen 2000 utvecklades ännu en ryssja utav det starka knutlösa materialet fast nu med en maskstorlek på 9mm. Tabell 2 visar skadefrekvensen för de olika testryssjorna och standardryssjorna placerade inom samma område. Skadefrekvensen är baserad på yrkesfiskarnas journalföringsdata. Fiskarna har placerat ut lika antal test som jämförelseryssjor i två länkar inom ett område och vittjat länkarna i genomsnitt varannan till var tredje dag. Tabell 2. Skadefrekvensen (procentuella andelen vittjningar med skada) för de olika testryssjorna. Typ av testryssja Skadefrekvens Testryssjan Skadefrekvens Standardryssjan Tobis (8 mm) mm mm 30 46

14 Skadefrekvensen har minskat hos alla de tre olika testryssjorna. Skadefrekvensen för testryssjorna 11 och 9 mm är emellertid trots den starka duken relativt hög. Testryssjorna får dock inte samma typ av skador som standardryssjorna. Huvuddelen av skadorna på testryssjorna består av maskbrott vilket innebär att en stolpe i maskan har gått av och bildar ett litet hål. För standardryssjorna domineras däremot skadorna av större revor (figur D). 6% 9mm testryssja 9% 11mm testryssja 13% 8% 1% 5% 48% 1% 46% 17% 27% 19% 1% 1% 13% Standard ryssja 26% maskbrott reva-3cm 17% reva-7cm reva-12cm avbiten ål annan skadad fisk 42% Figur D. Fördelningen av skador på testryssjor respektive standardryssjor. Den enklaste och mest hållbara lösningen skulle vara att utveckla en ryssja som står emot sälens angrepp samtidigt som den fiskar lika effektivt som standardryssjorna. Ålfångsterna i testryssjorna har därför även noterats för att kunna jämföra fångsteffektiviteten. I tabell 3 visas ålfångsten i ål per dag och strut för de olika testryssjorna och deras jämförelseryssjor. Det är den totala ålfångsten som anges från både skadade respektive hela ryssjor. Stjärnan visar om det är signifikant skillnad i fångster mellan test- och standardryssjan. Tabell 3. Antal ål per dag och strut för de olika testryssjorna och jämförelseryssjorna. Tobis Kontroll P 11 mm Kontroll P 9 mm Kontroll P Fiskeriverkets 0,21 0,21 0,18 0,18 0,21 0,17 provfiske Fiskarnas provfiske 0,21 0,36 * 0,24 0,26 0,25 0,27 Slutsatser Ryssjan som konstruerades 1999 med den s.k. tobisduken är den ryssja som står bäst emot sälens attacker. Enligt fiskarnas resultat fiskar den dock sämre än standardryssjorna och därför har arbetet med utvecklingen av nya ålryssjor fortsatt. Testryssjorna 11 mm och 9 mm fiskar lika bra som standardryssjorna och skadefrekvensen i de båda ryssjorna har också minskat. De

15 mer omfattande skadorna har eliminerats och angriparen har svårare att orsaka maskbrott. Det nya materialet är för starkt för att sälen ska riva större revor. Utdragna, avbitna ålar och uttänjda maskor är fortfarande ett stort problem som uppstår i de nya ryssjorna men inte i lika stor utsträckning i 9 mm ryssjan från Även om inte resultaten är så uppmuntrande så bör utvecklingsarbete fortsätta med att hitta en balans mellan skador och fångsteffektivitet. Målet är få fram ett material som minskar skadorna ner till en nivå där sälen får lägga ner så mycket energi att nettovinsten blir liten och att den överger beteende på längre sikt. Ny konstruktion Bakgrund och metoder Av resultaten från provfisken med ålryssjor där fiskhuset har bytts ut till ett grövre material kan vi se att skadefrekvensen fortfarande är relativt hög. En stor del av skadorna tycks vara avbitna och krossade ålar där sälen inte lyckats ta sig igenom materialet men ändå skadat fångsten betydligt. Fiskare har också rapporterat att ryssjan ofta är omkullvält och därmed inte fiskar längre. För att undvika detta och minska skadefrekvensen ännu mer har ännu en ryssja konstruerats (figur X). En tanke med konstruktionen är att det skapas ett avstånd mellan sälen och bytesfisken. Det är heller inte möjligt för sälen att välta omkull en sådan konstruktion. Det yttersta materialet är så pass starkt att sälen inte kan komma igenom det. Materialet är grovt men på grund av de stora maskorna minskar inte vattengenomströmningen och fångsteffektiviteten. Genomförande och resultat Två prototyper har provfiskats med på två olika lokaler. Länkar med standardryssjor har placerats inom samma område. Skadefrekvensen hos den nya konstruktionen har minskat betydligt jämfört med standardryssjorna. Den nya konstruktionen hade 0.18 skadade strutar per utplacerad ryssja jämfört med standardryssjan som hade Statistiska tester visar en signifikant skillnad på skadefrekvensen men ingen skillnad i ålfångst mellan de två ryssjorna. I Danmark har liknande ryssjor testats (Krog, 2000) och även där har ett stormaskigt nät använts och placerats med ett avstånd runt fiskhuset. De ryssjorna har däremot inte en fast konstruktion som de ryssjor testade i Sverige är försedda med. Resultaten från den undersökningen visade att skadefrekvensen minskat i testryssjorna. Slutsatser I både Sverige och Danmark har resultaten från provfisket med liknande konstruktioner sett lovande ut. Testryssjorna visar en markant minskning av skadefrekvensen samtidigt som inte ålfångsten påverkas. Det senaste året har det dock rapporterats från de danska forskarna att sälen även tar sig igenom det yttersta stormaskiga materialet. Dynema som är ett starkt material och har blivit testat mot attacker av säl ett flertal gånger har inte prövats i Danmark. Ett samarbete i den här frågan borde vara av stort intresse. En nackdel med testryssjorna är att de blir stora och klumpiga. En garnhalare är ett nödvändigt hjälpmedel för att dra upp redskapen i båten. Därför är denna ryssja så som den ser ut idag inte lämplig till ålfiske med länkar med parryssjor. Att däremot ersätta landryssjor med den här sortens ryssja skulle kunna vara en möjlighet.

16 Bilaga 5. Studier av fångstprocessen Studie av ålbeteende i och utanför ålryssja. Bakgrund och metoder Ryssjor med modifierade och mer motståndskraftiga fiskhus påstås av många fiskare ha sämre fångsteffektivitet än vanliga standardryssjor. Mycket är okänt beträffande ålarnas beteende i och utanför ryssjor. Vad är det t.ex. som gör att ålar inte lika gärna simmar in i en modifierad ryssja. Ålarnas beteende i samband med ryssjefisket är en viktig aspekt vid framtagning av modifierade, mer motståndskraftiga ryssjor och även vid frågan om eventuella tillvägagångssätt för att minska bifångsterna av andra arter. Genom att använda sig av filmutrustning under vattnet kan ålarnas beteende i och utanför en ryssja studeras dygnet runt. Genomförande och resultat Beteendet hos ål i och utanför en ålryssja studerades genom filmning med kameror i infrarött ljus. Försöken utfördes vid Fiskeriverkets Kustlaboratorium i Simpevarp, april Tanken med försöket var att man skulle se antalet ålar som simmar in i och ut ur ryssjan samt studera ålarnas beteende innan de simmar in i det sista fiskhuset. På grund av den begränsade sikten har studien koncentrerats till ålarnas aktiviteter i ryssjans ingång samt utanför ryssjan. Sammanlagt filmades ca 260 timmar och 24 ålar fångades i ryssjan. På videoinspelningarna observerades 8 ålar simma in i ryssjan, 3 ålar simma ut ur ryssjan och 13 ålar utanför ryssjan (figur 1). Studien bekräftar ålen som en nattaktiv fisk. Samtliga observationer av ål har gjorts under dygnets mörka timmar, främst efter midnatt innan det börjar ljusna. Samtliga ålar verkar uppehålla sig nära botten när de simmar in i ryssjan. En tredjedel (4 av 12) av de ålar som observerats vid ryssjans ingång vänder och väljer att inte simma in i ryssjan. Av de ålar som sågs simma ut ur ryssjan framgick det inte hur långt in i ryssjan dessa befunnit sig. Simpevarp 11/4-22/4 ål utanför 3 ål ut 2 ål in :00 04:00 08:00 12:00 16:00 20:00 00:00 tid Figur 1. Observationer av ål på videoinspelningar under perioden april Studie av ålbeteende i och utanför ålryssja. Bakgrund och metoder Ryssjor med modifierade och mer motståndskraftiga fiskhus påstås av många fiskare ha sämre fångsteffektivitet än vanliga standardryssjor. Mycket är okänt beträffande ålarnas beteende i och utanför ryssjor. Vad är det t. ex. som gör att ålar inte lika gärna simmar in i en modifierad ryssja. Ålarnas beteende i samband med ryssjefisket är en viktig aspekt vid framtagning av modifierade, mer motståndskraftiga ryssjor och även vid frågan om eventuella

17 tillvägagångssätt för att minska bifångsterna av andra arter. Genom att använda sig av filmutrustning under vattnet kan ålarnas beteende i och utanför en ryssja studeras dygnet runt. Genomförande och resultat Beteendet hos ål i och utanför en ålryssja studerades genom filmning med kameror i infrarött ljus. Försöken utfördes vid Fiskeriverkets Kustlaboratorium i Simpevarp, april Tanken med försöket var att man skulle se antalet ålar som simmar in i och ut ur ryssjan samt studera ålarnas beteende innan de simmar in i det sista fiskhuset. På grund av den begränsade sikten har studien koncentrerats till ålarnas aktiviteter i ryssjans ingång samt utanför ryssjan. Sammanlagt filmades ca 260 timmar och 24 ålar fångades i ryssjan. På videoinspelningarna observerades 8 ålar simma in i ryssjan, 3 ålar simma ut ur ryssjan och 13 ålar utanför ryssjan (figur 1). Studien bekräftar ålen som en nattaktiv fisk. Samtliga observationer av ål har gjorts under dygnets mörka timmar, främst efter midnatt innan det börjar ljusna. Samtliga ålar verkar uppehålla sig nära botten när de simmar in i ryssjan. En tredjedel (4 av 12) av de ålar som observerats vid ryssjans ingång vänder och väljer att inte simma in i ryssjan. Av de ålar som sågs simma ut ur ryssjan framgick det inte hur långt in i ryssjan dessa befunnit sig. Hydrodynamiska försök Syremätningar i test- och standardryssjor Bakgrund och metoder Framtagningen av nya, modifierade ryssjor har i viss mån mötts av en tveksamhet från yrkesfiskare. De nya ryssjorna med kraftigare material och mindre maskor påstås ha sämre fisklighet än traditionella ryssjor. Resultaten från provfiskena visar att fångsteffektiviteten varierar mellan olika ryssjor, men vad detta beror på är ännu oklart. Eftersom test- och standardryssjor är identiska förutom de modifierade fiskhusen, borde förklaringen till skillnader i fångsteffektivitet finnas i de olika fiskhusens egenskaper. Färg, material, maskstorlek och hydrodynamik är faktorer som kan ha en inverkan på fångsteffektiviteten. Ett sätt att undersöka den hydrodynamiska skillnaden mellan olika ryssjor är att mäta syrgashalten i fiskhusen för att få en uppfattning om vattenomsättningen. En ryssja med förbättrad vattenpassage genom fiskhuset konstruerades. Den består av två fiskhus av tobisduk som skarvats ihop. Syftet med denna konstruktion är att öka vattengenomströmningen i ryssjan (ett gemensamt fiskhus i st. f. två hopsnörda fiskhus). En förbättrad vattenströmning genom fiskhuset medför tillskott av syrerikt vatten till fiskhuset. Genomförande och resultat Syrgashalten i fiskhus med olika maskstorlek och konstruktion har jämförts för att ta reda på om skillnader finns. De ryssjor som jämförts är standardryssja, tobisryssja samt den nykonstruerade ryssjan, kallad Arneryssjan. Variationen i syrgashalt inne i fiskhuset har jämförts med syrgashalten utanför ryssjan under ett dygn. De olika ryssjorna har även jämförts med varandra. Syrgaskoncentrationen i vattnet varierade kraftigt, både under dygnet och mellan olika dagar. De mest extrema min- och maxvärdena uppmättes i samma ryssja under samma dag, 1,29 respektive 16,12 mg O 2 /l. Syrgashalten är oftast som lägst under natten och morgonen och som högst under eftermiddagen. Detta beror förmodligen på närvaron av fotosyntetiserande alger som producerar syrgas under dagen och förbrukar syrgas under natten. En riklig påväxt av alger på ryssjan kan därmed medföra förhöjda syrgashalter i fiskhuset under dagen och

18 minskade halter under natten. Vid mätningarna i och utanför tobisryssjan var under en mätperiod syrgashalten inne i fiskhuset högre under dagen och lägre under natten. Slutsatser Jämförelserna mellan syrgashalter i de olika ryssjorna gav varierande resultat, både beträffande jämförelser mellan utsida och insida samt mellan olika ryssjor. Faktorer som kan tänkas påverka syrgashalten i en ryssja, förutom fiskhusets konstruktion, är vattenströmning, ljusintensitet, påväxt samt fångst i ryssjan. För mer vederhäftiga resultat måste dessa faktorer tas i beaktande. Studien har begränsats av tidsbrist och problem med den tekniska utrustningen. Generellt gäller att mätningarna varit för få och några kopplingar mellan olika ryssjors fångsteffektivitet och hydrodynamiska egenskaper kan ännu inte göras. För att kunna uttala sig med större säkerhet och noggrannhet behövs fler jämförande mätserier mellan de olika ryssjorna. Ytterligare mätningar av ovanstående karaktär, kombinerat med studier av den faktiska vattengenomströmningen, krävs för att en bättre bild av ryssjornas hydrodynamiska egenskaper

19 Bilaga 6. Övervakning och identifiering av skadegörare Bakgrund och metoder Fiskare rapporterar skador på ryssjor orsakade av främst säl, men även rapporteringar med skarvskador förekommer. Syftet med denna studie har varit att få en uppfattning om vem som är skadegörare (säl eller skarv) samt skadegörarens beteende vid redskapen. Efter samtal med drabbade fiskare och med anledning av att det dagtid under fiskesäsongen emellanåt är intensiv båttrafik i de områden fisket bedrivs verkar det troligast att sälarna besöker redskapen någon gång mellan skymning och gryning. För att få en bild av närvaron av misstänkta skadegörare i ryssjornas närhet kan redskapen övervakas från land. För att få ett konkret bevis på skadegörelsen, identifiera skadegöraren och studera själva attacken mot ryssjan, krävs dock övervakning under vattnet i direkt anslutning till redskapen. Detta har försökts vid tidigare tillfällen (1998 och 1999) då säl observerades vid ryssjorna, men ingen förstörelse av redskapen kunde dokumenteras. Under 2001 förbättrades denna studie genom att IR-kamera tillsammans med IR-lampa användes vilket möjliggör filmning även under natten. Genomförande och resultat Övervakning av ryssjor från land har ägt rum i två skadedrabbade områden under våren och hösten Billdal, sydväst om Göteborg samt Sandö, väster om Kungsbacka. Ryssjorna har främst övervakats i gryningen, men vid Sandö har ett antal tillfällen ägt rum i skymningen. Övervakningen med IR-kamera under vattnet ägde rum i Billdal i oktober och november En ryssja, preparerad med ca 10 ålar, filmades dygnet runt. Försök har även gjorts med en självutlösande engångskamera ansluten till en ryssja med instängda ålar. Resultaten från övervakningstillfällena i de båda områdena presenteras i tabell 4. Säl som uppehåller sig inom 30 m från ryssjorna definieras som säl vid redskap. Antal övervakningstimmar är antal timmar varje område övervakats, ofta av flera personer samtidigt. Tabell 4. Övervakning av ryssjor från land. Antal Övervakningstillfälle n Antal övervakningstimmar Billdal Sandö Antal sälar observerade vid redskap Samtliga sälar har setts vid redskapen tidig morgon. Endast vid ett tillfälle sågs skarv uppehålla sig vid redskapen. De ryssjor som vid Sandö övervakades både under sen kväll och tidig morgon kontrollerades efteråt efter skador. Detta gjordes vid fyra tillfällen och ryssjorna var skadade vid samtliga vittjningar, medan säl bara setts vid två tillfällen (tidig morgon). Det verkar alltså som om säl besöker och förstör ryssjor även i mörker, under natten. Det är inte heller möjligt att med full säkerhet säga att det är de individer som setts från land som orsakat skadorna. Försöket med IR-kamera under vattnet gav goda resultat. Vid två tillfällen filmades knubbsäl vid ryssjan. Båda attackerna ägde rum i mörker och varade ca 20 till 30 minuter (tabell 5). På videoinspelningarna sågs sälen göra attacker mot ryssjan, bita i den, lyfta upp den samt skaka om och flytta den. Vid första tillfället hade två strutar, varav den ena filmades, preparerats med ål. Samtliga ålar var borta när ryssjan vittjades. Vid andra tillfället fanns ålar fortfarande

20 kvar efter attacken, både levande och döda. En av de levande ålarna sågs senare smita ut ur ett hål orsakat av sälen. Under den andra attacken sågs en avbiten ål utanför ryssjan. Då ryssjan kontrollerades efteråt hade den ett flertal revor och maskbrott. Vid ytterligare två tillfällen har ryssjan fått påhälsning. Under perioden 3:e till 5:e november var vattnet så grumligt att det under lång tid ej gick att se någonting på videoinspelningarna, varken under dag- eller nattetid. När ryssjan vittjades var den förstörd och ålarna borta. Natten mellan 25:e och 26:e november hade ny påhälsning ägt rum. IR-lampan hade dock inte varit igång, så själva attacken kom aldrig med på videoinspelningen. Det kunde dock konstateras att attacken ännu en gång skett i mörker (mellan kl och 7 30 ). Vid samtliga fall då ryssjan kontrollerades efter attackerna hade den flyttats någon meter från sin ursprungliga position. Vid försöken med den självutlösande kameran erhölls inga bildbevis på säl, däremot en bild tagen på natten vilket understryker nattliga attacker. Ingen skarv sågs på någon av videoinspelningarna. Tabell 5. Filmade sälbesök vid ålryssja. Datum Tidpunkt Uppehållstid 29 okt. 21:49 23 min 8 nov. 03:47 30 min Samtliga sälar som observerats vid redskap, både från land och på videoinspelningarna har varit knubbsälar. Slutsatser Av resultaten att döma verkar det som om det uteslutande är knubbsäl som orsakar skador på ryssjorna. Endast vid ett tillfälle sågs skarv i närheten av redskap. Det är för tidigt att oskyldigförklara skarven som skadegörare även om det ännu är oklart om en skarv verkligen klarar av att ta sönder en ryssja. Ovanstående försök har varit begränsade och såväl lokala som regionala variationer både i tid och rum kan förekomma. Sälen verkar uppehålla sig relativt lång tid vid ryssjorna och mörker tycks inte vara något hinder varken när det gäller att hitta ryssjorna eller att vittja dem. En fråga som kvarstår är hur ryssjorna och fångsten i dem lokaliseras. Bakgrund och metoder Det har länge diskuterats vilka fiskarter som utlöser en attack mot en ryssja. Är det främst ål eller är det bifångster av torsk, plattfisk eller någon annan fisk? Dietundersökningar i norra Skagerrak visar en mycket liten andel ål i säldieten, mindre än 0.1 % (Härkönen, 1987 & Härkönen, 1991). Preferensstudier som gick ut på att erbjuda kombinationer av död fisk för vilda sälar visade även att ålen inte var en eftertraktad fisk. Torsk och sill var de mest åtråvärda arterna (Lunneryd, 2001). Av detta skulle man kunna dra slutsatsen att det främst är andra arter än ål som utlöser attacken mot ryssjorna. Forskare har i flera år utgått ifrån att det är bifångsten i ryssjorna som gör att sälen attackerar dem. Yrkesfiskare hävdar dock med bestämdhet att det främst är ålen som orsakar skadorna. Parryssjor preparerades med ål i en strut och torsk, tånglake eller skrubba i den andra struten. Detta gör det möjligt för sälen att välja vilken ryssja han föredrar att attackera. De tre länkarna placerades ut i tre olika område där skadefrekvensen på ordinära ryssjor var hög. Försöket pågick från mitten av maj till början av november Ryssjorna kontrollerades varannan till var tredje dag. Skador och antalet återstående fiskar i ryssjorna noterades för att undersöka om ryssjorna betade med ål blev attackerade fler gånger än ryssjorna preparerade med de övriga fiskarna. Resultaten har jämförts med binomialtest.

21 Genomförande och resultat Länkarna kontrollerades totalt 275 gånger. Tabell 6 visar antalet vittjningstillfällen då ål, torsk, plattfisk och tånglakestruten blivit skadad. Antalet tillfällen då ingen skada på strutarna är gjord eller när båda strutarna har blivit skadade presenteras också. Stjärnan indikerar att det är signifikant skillnad mellan vilken ryssja som blivit attackerad oftast. Tabell 6. Antalet vittjningar där fisk, ål, ingen eller båda strutar varit skadade. Antal Ingen skadad Ålstrut Fiskstrut Fisk och ålstrut P vittjningar strut skadad skadad skadad Ål- Torsk * Ål * Skrubbskädda Ål- Tånglake * Resultaten visar tydligt att en ryssja betad med ål blir attackerad fler gånger än en ryssja betad med de andra fiskarterna. Slutsatser Sälens huvudsakliga föda är enligt flera omfattande studier främst torsk och plattfisk. De studierna har också visat att sälens födoval är beroende av tillgängligheten på olika arter. Trots detta verkar ålen vara den huvudsakliga anledningen till varför ålryssjor blir attackerade. Den vanligt förekommande bifångsten av torsk, skrubbskädda eller tånglake är inte lika attraktiv för sälarna som ålen i ryssjorna. I ryssjorna är ålen ett lättfångat byte och kanske den är även mer energirik än sälens ordinära föda. Teorin om att det är några få sälar som specialiserat sig på att attackera ryssjor stärks med de här resultaten. Ett visst antal sälar har lärt sig att gå på redskapen och prefererar då ål framför torsk. Men den största andelen sälar håller troligtvis till i yttre skärgården och äter helst torsk. En mer aktuell studie över sälarnas födoval och födosöksområden skulle vara relevant för att se om födovalet har ändrats. Preferensstudie hos säl vid födovalsstationer i två olika områden. Introduktion De preferensförsök som gjorts med ryssjor innehållande olika fiskarter visade att ryssjor med ål angrips i större utsträckning än ryssjor med torsk, skrubbskädda eller tånglake. Det är troligt att det rör sig om ett fåtal specialiserade individer av knubbsäl som utnyttjar ryssjorna som födokälla. Syftet med denna studie var att se om det finns någon skillnad i födopreferens hos sälar som befinner i ett område med ryssjor jämfört med sälarna i ett område kring en sälkoloni, utan ryssjor. Hypotesen var att specialiserade sälar födosöker i ryssjeområdet och föredrar ål framför andra fiskarter i större utsträckning än de sälar som födosöker i närheten av sälkolonin. Dessa sälar borde föredra torsk framför ål som föda. Metod Födovalsstationer placerades ut på lokaler i två områden utanför Särö, sydväst om Göteborg, under perioden 27 augusti till 29 oktober. Den ena lokalen låg i närheten av en sälkoloni där inget ålfiske pågår (Svartbräkorna) och den andra i ett ålryssjeområde närmare land (Kedholmen). Vid varje födovalsstation erbjöds sälarna ett val mellan ål och torsk (döda fiskar). Fiskarna hängdes ut i fryst tillstånd. Födovalsstationerna kontrollerades ungefär var

22 tredje dag. Stationerna kring sälkolonin kontrollerades mindre ofta då det vid dåligt väder ej var möjligt att ta sig ut till området. Fiskar som inte tagits efter tre till fyra dagar ersattes med nya fiskar. Tillfällen där fiskarna inte kontrollerats på fyra dagar eller mer har uteslutits. Resultaten analyserades och sannolikheten för de erhållna resultaten beräknades med binomialtest. Skillnad i preferens mellan de båda områdena undersöktes med chi-2 test. Självutlösande undervattenskameror placerades ut vid några av födovalsstationerna för att bekräfta att skadegöraren verkligen är säl. För att undersöka möjligheten att fiskarna lossnar av sig själva från stationerna studerades nedbrytningshastigheten. Ål och torsk hängdes ut och fiskarnas skick kontrollerades dagligen. Resultat I området utan ålryssjor kontrollerades stationerna vid 19 tillfällen och 59 godkända besök eller icke-besök identifierades. I ålryssjeområdet skedde 102 observationer vid 37 tillfällen. Resultaten presenteras i tabell 1. Tabell 1. Föredragna fiskar vid kontroll av födovalsstationer samt sannolikheten vid binomialtest för val mellan ål och torsk. Endast ål Endast torsk Både ål och torsk Ingen P ål/torsk Område utan <0,01 ålryssjor (sälkoloni) Område med Ålryssjor >0,05 Det finns skillnader i preferens mellan områdena då man tittar på de tillfällen då ett val gjorts mellan de båda fiskarterna. Resultaten visar tydligt att sälarna inte föredrog ål när de födosökte i ett område där inget ålfiske bedrevs. Däremot föredrog de i vissa fall ål när födovalsstationen var placerad i ett ålryssjeområde. I området utan ålryssjor har torsk prefererats före ål i samtliga fall ett val gjorts mellan de båda fiskarterna. Skillnaden är signifikant. I ålryssjeområdet fanns ingen signifikans i preferens mellan de båda fiskarterna. I båda områdena var ingen av fiskarna tagna vid de flesta kontrolltillfällena, även vid tillfällen då intilliggande ryssjor förstörts. När preferensen mellan de båda områdena jämförs (tillfällen då torsk, ål eller båda fiskarterna valts) erhålls signifikant skillnad, chi2=8,1, två frihetsgrader, P<0,05. Försöken med engångskameror gav inga klara bildbevis. Sammanlagt togs 83 bilder. De flesta togs av misstag under hanteringen av kameraställningarna (nedsänkning och upptagning). 12 bilder togs under vattnet efter lyckad nedsänkning och två av dessa misstänks visa säl. Det kan dock inte uteslutas att fiskarna avlägsnats på annat sätt. Att fiskarna skulle försvinna från stationerna utan att de slitits bort bedöms som föga troligt. Vid flera tillfällen var fiskarna borta efter att bara hängt ute en natt medan orörda fiskar vid andra tillfällen hängt ute i fyra dagar eller mer innan de byttes ut. Detta bekräftades även med nedbrytningsförsöket där både ål och torsk hängde kvar efter en vecka. Slutsats Under förutsättning att det är sälar som tagit fisken är detta försök en stark indikation på att det verkligen finns en specialisering av födosök bland sälarna. Försöken visar i likhet med tidigare dietundersökningar att ål inte är en vanlig föda bland sälarna eftersom i ett område

23 där alla sälar i området samlas har ålen ratats i mycket stor omfattning. Däremot i ett födosöksområde där ålen är en viktig del av fiskfaunan har den utnyttjats i högre omfattning och till och med föredragits framför torsk. Försöket visar att det vid dietanalyser är viktigt att ta hänsyn till att det finns en stor heterogenitet i dieten om man vill undersöka sälens roll som predator. Proverna bör ske så att små men viktiga byten blir representerade. Detta kan åskådliggöras genom följande exempel; Även om ål endast utgör en procent av den totala dieten för sälar längs den svenska västkusten blir den totala mängden ål 146 ton/år. Detta är i stort sett lika mycket som fångades i ålfisket längs västkusten 1998 och En begränsning med detta försök är att man inte vet om det är en eller två sälar som varit framme vid de tillfällen då båda fiskarna avlägsnats. Det kan även vara samma säl, som först tagit ena fisken och sedan återvänt för den andra fisken. Detta problem skulle kunna lösas genom att när ena fisken tagits görs den andra otillgänglig.

24 Bilaga 7 Forskningsjakt, knubbsäl Bakgrund och metod Sedan 1967 har knubbsälen varit fridlyst och någon jakt har inte förekommit på västkusten. Fiskeriverket ansökte våren 2001 om forskningsjakt på 15 djur. Syftet var att dokumentera skadefrekvensen i ett område under en period och avliva ett antal djur som uppehåller sig kring redskapen för att därefter dokumentera om skadefrekvensen i det området minskat. Provfisken utfördes i tre områden varav jakt skedde i två av dem och det tredje området användes som ett referensområde. Jakttillstånd har även beviljats av Naturvårdsverket till yrkesfiskare. Två personer har fått tillåtelse att avliva tillsammans fyra djur. Den ena fiskaren ett djur och den andra fiskaren 3 djur. Götaland samt i Hakefjorden, Tjörn. Jakten påbörjades i maj 2001 och avslutades i mitten på november. Områdena kring Billdal och Sandö har under flera år har haft höga skadefrekvenser. Vid varje jakttillfälle har en observatör anställd av fiskeriverket medverkat. Totalt sex djur har avlivats varav fem bärgats genom snorkling, dykning eller att djuret flöt. Vid det tillfälle då djuret inte bärgades tog det för lång tid innan man fick tillgång till båt och kunde plocka upp djuret. Därmed flöt sälen iväg en sträcka och platsen där den sjönk var svår att bestämma. Samtliga bärgade sälar var subadulta/adulta honor. Preliminära maganalyser har gjorts på tre av sälarna. I en av magarna hittades 11 osmälta ålar med en total vikt av 827g. För att analysen resultaten har skadefrekvensen räknats ut i antal skadade strutar per strut och dag. Jämförelser mellan före och efter jakten har gjort med Anova. Referensområdet låg på tre till tio kilometers avstånd från jaktområdet. Analyserna är baserade på data insamlat under en lika lång tidsperiod innan jakten som efter. Tabell X. Antal jakttillfällen i de två områdena och antal jakttillfällen då säl observerats samt antal avlossade skott. Jaktområde Antal jakttillfällen Antal tillfällen säl har observerats vid Antal avlossade skott Antal träffade djur redskapen Billdal Sandö Hakefjorden Resultaten av jaktförsöken när det gäller skadebilden är inte entydiga. Resultaten från försöken som inleddes i våren 2001 visar en signifikant minskning av skadefrekvensen omedelbart efter att två djur skjutits. Skadorna i referensområdet 10 km bort minskade däremot inte. Från referensområdet till jaktområdet Billdal finns tyvärr inte tillräckligt med data under den aktuella tidsperioden. Skadorna minskar däremot inte i referensområdet om vi analyserar data från en något senare tidsperiod. Försöken under hösten gav ingen signifikant förändring av skadebilden efter jakten utan skadefrekvensen ökade snarare både i referensområdet och jaktområdet.