Inventering av sälskadesituationen i Västerbottens- och Norrbottens län

Transkript

1 FISKERIVERKET Inventering av sälskadesituationen i Västerbottens- och Norrbottens län Rapport till Projekt Sälar och Fiske Malin Hemmingsson och Sven-Gunnar Lunneryd Fiskeriverkets kustlaboratorium, Projekt Säl, Skarv och Redskapsutveckling, Box 423, Göteborg Malin.Hemmingsson@fiskeriverket.se Inledning Gråsälen är idag en allvarlig och välkänd skadegörare för många fisken i Östersjön. Direkta skador på fångst och fiskeredskap har konstaterats bland annat i journalföring, provfisken och genom filmning. Det finns däremot ingen tillgänglig dokumentation över fångst- och redskapsskador orsakade av Östersjöns minsta och nordligaste sälart, vikaresälen. Rapporter från fiskare i Bottenviken tyder dock på att även vikaren kan orsaka skada på redskap och fångst. Vikaren förekommer i Östersjön i tre olika områden; Bottenviken, Rigabukten och Finska viken. Populationen i Bottenviken är den största med räknade individer Denna grupp förökar sig i ett område i centrala Bottenviken. Den årliga tillväxten är uppskattad till ca 5 % (Härkonen et al. 1998). Vintertid sträcker sig populationens utbredning söderut ner till Bottenhavet (Härkonen & Lunneryd 1992). En aspekt av konflikten är att sälar bifångas. Två undersökningar gjorda via telefonintervjuer och studier av frivillig loggboksföring visar att bifångster av vikare i det svenska yrkesfisket är av ringa betydelse jämfört med bifångster av gråsäl i Östersjön och knubbsäl vid västkusten. I båda undersökningarna uppskattades att 52 vikare dränktes under föregående år (Lunneryd et al., 2005; Lunneryd et al., 2004). En annan informationskälla är loggbladen inlämnade till Fiskeriverket men där går det oftast inte att utläsa vilken sälart som bifångats eller gjort skada. Det är frivilligt för fiskaren att notera skador och ansträngningen medför ingen direkt fördel varför det är troligt att skador från både gråsäl och vikare är underskattade. I loggbokssystemet fanns det år signalkoder (fartygsbeteckningar) registrerade i Norrbottens län. I Västerbottens län var 26 signaler registrerade. 24 olika redskapskoder fanns registrerade för de båda länen. Utifrån fiskeansträngningen är siknät det redskap som används vanligast i både Norrbottens och Västerbottens län. Därefter följer siklöjeskötar. Samtliga redskap som användes för fiske i dessa län år 2003 framgår av figur 1. Utöver dessa redskap fiskades det med parbottentrål efter siklöja i Norrbottens län under 2003 under totalt timmar. Endast ett fåtal timmar är rapporterade för bottentrålning efter sill. De flesta signaler har registrerat fiske med flera olika redskapstyper. Få 1

2 signaler har antecknat fiske med pushup-fällor vilket förmodligen beror på att många fiskare fortfarande använder samma redskapskod som för kombifällor trots att pushup-fällor idag har en egen kod i loggboksanvisningarna (845). Nät Fällor Siklöjesköt Siknät Strömmingssköt Övriga laxfällor Pushup-fällor Kombifällor Norrbottens län Västerbottens län Gäddnät Aborrnät Norrbottens län Västerbottens län Mjärdar Övrigt Tusental Tusental 50 Figur 1. Totala fiskeansträngningen (nät: meter nät*dygn, fällor: antal redskap*dygn) för de olika fiskeredskap som det enligt loggboken yrkesfiskades med i Västerbottens och Norrbottens län under Trålfisket är exkluderat i figurerna. I den högra figuren har kilnot, ryssjor ( för sik, lax, siklöja, strömming och gädda) och ålbottengarn sammanslagits som övrigt. Projekt Säl, skarv & redskapsutveckling (SSR) genomförde under april-maj 2004 en telefonintervju med yrkesfiskare i Norrbottens och Västerbottens län med målet att undersöka den aktuella skadesituationen från gråsäl och vikaresäl. Intervjuundersökningen kompletterades med kamerastudier vid fiskeredskapen, observationer av fiskeredskap och besök hos fiskare. Metodbeskrivning och resultat från de olika delstudierna redovisas separat. Metodbeskrivning Intervjuundersökning Flera yrkesfiskare har mer än en signalkod registrerad på sitt namn varför antalet licensierade fiskare är färre än antalet registrerade signalkoder. I loggboken 2003 fanns det 59 namn på fiskare i Norrbottens län och 20 i Västerbottens län. Av dessa slumpades namn ut för att ingå i undersökningen. Totalt 34 fiskare ringdes upp och intervjuades muntligen (tabell 1). 11 av dessa hade ytterligare ett fartyg registrerat på sitt namn och därmed representerar hela materialet 45 fiskefartyg. Frågorna ställdes i en förutbestämd ordning och alla intervjuer gjordes under aprilmaj. Tabell 1. Antal registrerade signalkoder i loggboken 2003,antal namn på fiskare som fört loggbok, antal och procent intervjuade yrkesfiskare i respektive län samt totalt. Norrbottens län Västerbottens län Totalt Signalkoder Licensierade fiskare Intervjuade fiskare % intervjuade fiskare

3 Frågorna ställdes i följande ordning: 1. Fiske Redskap Antal redskap Fiskeområde (long/lat) Fiskeperiod Bifångade fiskarter 2. Sälskador på redskapet Var på redskapet Typ av skador Orsakade av vilken sälart Uppfattning om skillnader på skadornas utseende orsakade av gråsäl/vikare 3. Sälskador på fångsten Vilka fiskarter Orsakade av vilken sälart Uppfattning om skillnader på skadornas utseende orsakade av gråsäl/vikare 4. Tid på året då skadorna kulminerar 5. Skadefrekvens 6. Förslag på lösningar 7. Eventuellt vidtagna åtgärder 8. Bifångst av säl Kamerastudie SSR utvecklade under våren 2004 en prototyp till en undervattenskamera som kan ta stillbilder på det djur som biter av en fastmonterad fisk från en enkel ställning. Meningen är att man med denna kamera ska kunna få ett begrepp om vilken sälart det är som besöker redskapet och hur ofta den gör det. Kameran placeras vid ett fiskeredskap och betas med lämplig fiskart. När fisken tas utlöses avtryckaren och ett foto tas. Kameran är riktad så att huvudet på förövaren kommer i centrum av bilden och är utrustad med en blixt så att den ska kunna fungera också vid låga ljusförhållanden. Prototypen provades under sommaren av några fiskare i Norrbotten som haft problem med sälskador. En förbättrad modell av engångskameran provades av SSR själva under 2005 (figur 2). Kamerorna betades med då med sik och kontrollerades totalt 73 gånger mellan 20 september och 14 november (tabell 2). Vid några tillfällen betades kamerorna även med siklöja. 2 m Kamera Figur 2. Schematisk skiss över kameraställningen av den modell som användes under I vattnet står ställningen lodrätt med kameran närmast vattenytan. 3

4 Utöver detta monterades undervattensanpassade digitala filmkameror (Camtel och Memocam) ut vid fiskeredskap vid ett flertal tillfällen. Totalt 80 timmars filmning under dygnets ljusa timmar samlades in under hösten timmar filmades ingången till en kombifälla i Kalix skärgård, 36 timmar filmades siklöjeskötar i Kalix skärgård och 32 timmars filmning var av siknät både i Kalix skärgård, Kåge och utanför Bjuröklubb (tabell 2). Sälobservationer En observationsstudie pågick mellan den 14 juli och 6 augusti 2004 samt under 3-8 augusti Observatörer tog sig fram till fasta fiskeredskap med hjälp av havskajaker. Vid redskapen hölls en kontinuerlig observation på mellan 5 till 15 min. Under övrig paddling hölls kontinuerlig utkik efter sälar. Särskilt fiskeredskapstäta områden valdes ut; Haparanda, Kalix, Luleå och Piteå skärgård (figur 3). Dessa områden ingick i en kartering över fasta redskap utförd av Fiskeriverkets Utredningskontor i Luleå 2003 (Hasselborg 2004). Utöver detta har SSR s personal gjort observationer vid de tillfällen under då fältarbete pågått till sjöss i Västerbotten och Norrbotten. Områden som ingår här är Kalix skärgård och ett område runt Bjuröklubb norr om Lövånger (figur 3). Vid dessa tillfällen har en sjötid (den tid man spenderat till sjöss och samtidigt spanat ut över vattenytan) noterats och även de sälobservationer som gjorts. I sjötiden innefattas främst båtresor till och från fiskeplatser då man kontinuerligt har tittat ut över vattenytan. Observationerna har inte varit systematiska (i den meningen att man har tittat x min i varje riktning), kikare har inte använts och observatören har suttit ner i båten. Resultaten från observationerna under både paddling och vanligt fältarbete slogs sedan samman. Ett mått på sältätheten räknades ut genom att dividera antalet observerade sälar med observationstimmar. Dagar då vindhastigheter på över 8 m/s uppmätts av SMHI har strukits eftersom sannolikheten att se säl minskar med vindhastigheten (figur 6). Figur 3. Ungefärliga områden inkluderade i observationsstudien. Röd markering: paddling, grön markering: paddling och fältarbete, svart markering: endast fältarbete. 4

5 Resultat och diskussion Intervjuundersökning Av de intervjuade fiskarena uppger 94 % vara drabbade av sälskador på sina redskap och 97 % av sälskador på sin fångst. Trots detta har en mycket lägre andel antecknat någon av koderna för sälstörning (SXR, SXF samt orsakskod 55) i loggboken från Endast 21 % av de intervjuade har vid något tillfälle antecknat koden för sälskadat redskap (SXR) och 18 % har antecknat koden för redskap med sälskadad fisk (SXF). Ingen nämner vikaren som den enda troliga skadegöraren på varken redskap eller fångst (figur 4). I Västerbottens län anger majoriteten att gråsälen är den främsta skadegöraren av redskap. Ett fåtal anger att de även har problem med vikare som gör revor i siknät. I Norrbottens län anger drygt hälfter (52%) att båda sälarterna tillsammans ansvarar för skador på redskap och fångst. Skador på redskap tros av knappt hälften av de intervjuade fiskarena (48 %) orsakas av främst gråsäl. Här handlar det om skador på fasta redskap som kombifällor samt lax- och sikryssjor. Vissa menar att vikaren är för svag för att göra revor i sådana fasta redskapen. Den andra hälften menar att även vikaren är fullt kapabel till att göra revor i redskap. Svaret beror naturligtvis på vilket fiskeredskap som används och när det gäller fasta redskap, vilket material fiskhuset är gjort i. Siknät och strömmingsskötar är lätta att riva upp i jämförelse med fällor och fiskhus förstärkta med dynema. Revor gjorda av vikare uppges vara betydligt mindre än de revor från gråsäl som kan uppnå en meter i längd. Ingen fiskare klagar på redskapsskador i sina pushup fällor. De som fiskar med nät eller skötar uppger att de periodvis har så stora problem att det inte är lönsamt att fiska. Ibland går det att undvika sälbesök genom att byta fiskeplats ofta, lägga i näten endast ett fåtal timmar eller genom att sitta i båten och vakta näten. I nätfisket efter sik är det vanligt att plumsa vilket innebär att fiskaren kör med båten längs med nätet och på så vis skrämmer in fisken till garnet. 75 % av fiskarena som anger att de har sälskador på sin fångst tror att skadorna orsakas av både gråsäl och vikare (figur 4). Av dessa anser hälften att de kan se skillnad på fiskskador orsakade av de olika sälarterna. Svaren på hur denna skillnad yttrar sig är relativt enhetliga. Vikaren med sitt betydligt mindre bett lämnar ett mindre tandavtryck i fisken, vilket många fiskare har uppmärksammat och påpekat. Några menar också att vikaren är mer kräsen och väljer att äta vissa delar av fisken som tex strupe och lever. 80 Sälskador % Gråsäl+Vikare Gråsäl På redskap På fångst Figur 4. Andel (%) av de intervjuade fiskarena i båda länen som uppger att de har sälskador på redskap eller fångst orsakade av båda sälarter eller endast gråsäl. 5

6 Vilken av sälarterna som över lag orsakar mest skador har bedömts utifrån helheten av svaren från intervjun i kombination med fria utlåtanden från fiskaren. Vid en jämförelse av skadebilden i de båda länen ser man att vikaren verkar vara till större problem för yrkesfisket i Norrbottens län än i Västerbottens län (figur 5). 8 % av de intervjuade i Norrbottens län menar att vikaren för tillfället är den främsta skadegöraren där. 48 % anser att gråsälen är främsta skadegöraren i samma län. I Västerbottens län däremot, menar 78 % att gråsälen är den främsta skadegöraren. En naturlig förklaring till detta mönster kan vara att vikarsälarna är fler längre norrut. I Norrbottens län är det också fler (12 %) som inte anser sig kunna bedöma vilken av arterna det är som vittjar redskapen oftast. Vissa skador har ett utseende som gör det omöjligt att bestämma skadegöraren om man inte observerat själva förfarandet. Även då säl observerats vid redskapen är det i vissa fall besvärligt att artbestämma, speciellt på stort avstånd och då huvudet bara sticker upp en kort stund. De flesta av fiskarena verkar dock vara väl medvetna om de huvudsakliga skillnaderna mellan arterna. Norrbottens län Västerbottens län 12% 22% 32% 48% 8% 78% Gråsäl Vikare Båda Vet ej Gråsäl Båda Figur 5. Procent av de intervjuade fiskarena i Norrbottens- och Västerbottens län som anser att gråsäl/vikare/ båda gör mest skador på sammantaget redskap och fångst. Vet ej samt vikare erhölls som svar endast av fiskare i Norrbottens län. Svaren på frågan om skadefrekvensen (hur ofta sälskada påträffas) varierar från att någon sorts skada observeras vid nästan varje vittjning till att skada observeras varje vittjning. Detta gäller under de perioder då skadefrekvensen kulminerar, alltså under vår och höst. Flera har nämnt att skadorna börjar direkt på våren för att sedan minska under sommaren och då speciellt runt midsommar när strömmingsleken infaller. Skadorna uppges sedan öka igen framåt sensommaren. Ett par fiskare nämner även att de har observerat en temporär skillnad mellan vilken sälart som gör skador. Skador från vikare sägs då vara större under vår och sommar medan gråsälen gör mest skador under hösten. Andra fiskare nämner däremot att vikareskadorna ökar under hösten då siklöjan bland annat fiskas med ryssjor och skötar. Troligen beror denna variation i uppfattning på vilket fiskeredskap som används. 11 fiskare som fiskar med parbottentrål efter siklöja ingick i undersökningen. Fisket sker på hösten i Norrbottens län. Dessa fiskare fiskar alla med andra redskap under resten av året. Sälar verkar än så länge inte orsaka allvarligare problem för trålfisket, även om de ofta är närvarande under trålningen. Båda arter har observerats bakom trålen där de plockar utpasserad fisk. Vissa försöker bita i säcken men lyckas sällan göra hål. Det förekommer också att sälar bifångas i trålen. Flera av fiskarena är rädda för att sälens närvaro splittrar och skrämmer iväg fiskstim 6

7 vilket skulle försämra fångsteffektiviteten. Detta uppges ha observerats med ekolod. Siklöja fiskas också med skötar men inte av någon av fiskarena som ingick i undersökningen. Samtal med fiskare utanför studien visar på att skador från vikare förekommer i skötfisket. Mängden siklöja i skärgården under hösten är dock så stor att skadorna från sälar inte verkar tas som ett så stort problem för tillfället. Intervjuundersökningar av denna typ medför alltid en risk att analysera. Vissa av frågorna gav breda svar som var svåra att tolka och översätta till värden. Detta gäller främst frågan om skadefrekvens och bifångst av säl. Man bör också betänka att fiskaren är subjektiv vilket kan medföra en viss överskattning av problemen. Kamerastudie Vid flera tillfällen kunde fiskare konstatera att fisken var tagen från ställningen, men inget foto hade utlösts. Det visade sig att kameran hade funktionsproblem och SSR utvecklade därför en ny prototyp under hösten. Den modellen var mer lätthanterlig och visade sig fungera bättre i fält. Den nya prototypen testades i Kalix skärgård och i Bjuröfjärden under hösten Vid 19 av totalt 86 tillfällen då kamerorna kontrollerades hade fisken försvunnit. Av dessa hade kort utlösts vid 14 tillfällen. Endast vid 6 tillfällen gick det att se en säl på bilden. Fotona hade blivit tagna under någon av dygnets mörkare timmar och var inte av tillräckligt bra kvalitet för att möjliggöra en säker artbestämning av sälen. Ett av fotona från Bjuröfjärden visas i figur 6. Filmkamerorna filmade under totalt 80 timmar om man bara räknar den tid då det var tillräcklig ljust för att kunna urskilja någonting på filmerna (tabell 2). Endast vid ett tillfälle, under hösten 2004, då kameror var utplacerade vid ett siknät i Kalix skärgård, filmades en säl. Det var en vikarsäl som var framme och undersökte nätet men den tog inte någon fisk. Tabell 2. Resultaten från användningen av engångskameror av SSR s personal under hösten 2005 samt insamlad filmtid vid fiskeredskap under Engångskameror Filmkameror Lokal Antal dygn ute Kontroller Fisk borta Kort utlöst Antal timmar Kalix Lövånger Kåge Totalt Figur 6. En av sälarna som fotograferades av stillbildskameran då den ryckte av den sik som var fastsatt på ställningen. Blixten reflekteras i sälens vänsteröga. 7

8 Sälobservationer Bearbetning av data från observationsstudien visade att antalet sälobservationerna sjönk med ökande vindhastighet. Med vindhastigheter över 8 m/s närmar sig observationsantalet noll (figur 7). Regressionen är gjord för data från hösten 2005 och endast från ett område för att minska inverkan från andra faktorer som kan påverka sältätheten. I resultaten redovisas endast observationer från dagar med en medelvindhastighet under 8 m/s medel # vikare/h y = 0,0468x 2-0,9937x + 5,4063 R 2 = 0,2909 vikare/h Poly. (vikare/h) vind m/s Figur 7. Sälobservationer i förhållande till vindhastighet i Kalix skärgård under Exakt hundra redskap observerades under totalt 25 timmar under sommarmånaderna. Ingen säl observerades i närheten av redskapen. I tillägg till redskapsobservationerna gjordes observationer under övrig paddlingstid och under delar av den tid då fältarbete pågick till sjöss. Det var under dessa totalt 152 timmarna som samtliga sälar observerades. Totalt sågs 63 gråsälar på land, 4 st i vattnet och 59 vikarsälar i vattnet (tabell 3). Tabell 3. Observationer av säl gjorda från antingen kajak eller mindre motorbåt under Observationerna av fiskeredskap ingår inte i tabellen. Samtliga vikare observerades i vattnet. Område Antal Antal Antal Antal Tidsperiod observationstimmar gråsäl gråsäl vikare (land) (vattnet) Haparanda Juli Kalix Juli, Sept-Nov Luleå Jul-Aug Lövånger Sept-Nov Piteå Juli Summa Alla 59 vikarsälar observerades under höstmånaderna. Eftersom alla observationerna gjordes i den norra delen av Bottenviken har endast data från områdena norr om Piteå använts för att räkna ut observationer/timme. I september 2005 observerades i genomsnitt 1,65 vikarsälar/timme (figur 8). Alla dessa observationer gjordes i Kalix skärgård. Under oktober bestod observationstiden i detta område av endast en timme därför sjunker medeltalet observerade sälar för denna månad. Under november 2005 observerades i genomsnitt 2,7 vikare/timme, också endast i Kalix 8

9 skärgård. De flesta sälar som sågs var påfallande orädda och simmade i många fall närmare båten om den låg stilla. Vid de tillfällen då engångskameror betade med fisk placerats ut sågs vikarsälar ofta närma sig kameran som för att undersöka vad det var för något. Som framgår av kamerastudien var de dock endast ett fåtal gånger som de verkligen tog fisken. vikare/h 4,00 3,50 3,00 2,50 2,00 1,50 1,00 0,50 0,00 Juli Aug Sept Okt Nov Figur 8. Medelantalet observerade vikarsälar per timme (±SE) i de norra studieområdena (Haparanda-Piteå) under Antalet observerade gråsälar var mycket lågt under alla månaderna. Förutom gråsälar som låg uppe på kända sälbådor (Vidbrännan, 60 st, Bjässhällan 2 st, SV Skogskäret 1 st) observerades en enda gråsäl i vattnet under juli och augusti. I september, då flera vikare sågs, observerades inga gråsälar. I oktober observerades en och i november två gråsälar, alla i Bjuröfjärden, Lövånger. Slutsats Sälskador är idag ett stort problem för fisket med nät, skötar, ryssjor, kombifällor och pushupfällor i både Västerbottens- och Norrbottens län. Skadorna på nät och skötar är periodvis så stora att många fiskare överger fiske med dessa redskap. Fällorna klarar sig bättre, speciellt om nätet i fiskhusen är utbytt till starkare material som dynema eller om pushup-fiskhus används. Trots detta anges problemen vara stora med sälar som jagar i och runt fällorna och därmed skrämmer bort fisk. Fiskrester i redskapen eller revornas storlek möjliggör för fiskaren att se om skadan gjorts av gråsäl eller vikare. Gråsälen är sedan tidigare en beryktad skadegörare. I denna undersökning framgår det att även vikaresälen anses orsaka mycket skador på fisket, där till och med vissa fiskare menar att den är en större skadegörare än gråsälen. Flest skador från vikare rapporteras av fiskare i Norrbottens län. Att den ofta är framme och äter av fångsten i nät, skötar och fällor kan avgöras på dess betydligt mindre bett som lämnas på fiskrester. Den uppges även vara kapabel att bita upp i revor i nät, skötar och fasta redskap av olika slag. Vår studie pekar på att det finns en tydlig säsongsvariation i vikarens uppträdande i kustområdet där djuren kommer in under hösten. Detta stöds av andra undersökningar. I Finska Skärgårdshavet har man observerat att vikarna försvinner i juni och kommer tillbaka i oktober- november. Var dessa djur är under sommaren vet man inte (Miettinen et al., 2005). En studie av sattelitmärkta vikare från Rigabukten visar samma utbredningsmönster. I slutet av maj lämnar 9

10 vikarna de grunda områdena för att hittas i djupare områden i centrala Rigabukten eller Finska viken. Under september och oktober kommer sälarna tillbaka till områden nära kustlinjen (Härkönen et al., Manuskript). Att åtminstone några vikare i Bottenviken finns vid kusten under sommaren visar både bifångster och rapporter om skador i laxfällor men utifrån våra observationer har de antingen då ett beteende att de inte visar sig eller så är de där relativt sällan. Vi lyckades inte fotografera vikare som gjorde skada på fiskeredskap. Vid filmning av ett siknät under hösten 2004 sågs en vikare då den var framme och undersökte nätet. Vi har även sett vikare alldeles intill en kombifälla som vid följande vittjning visade sig ha flera sälskadade sikar i fiskhuset. Vajern som sitter i ingången till fiskhuset hade släppt och sälen har förmodligen simmat ända in i huset. Våra direkta observationer i fält tyder på att vikare är mycket vanliga åtminstone i Kalix skärgård. I detta område bedrivs periodvis ett intensivt yrkesfiske och baserat på den stora mängd vikare som sågs är det mycket troligt att en del individer har utvecklat specialiserade beteenden så som att födosöka vid fiskeredskap. Tack Ett speciellt tack till yrkesfiskarna Gunnar Nilsson, Töre, och Hans Söderlund, Bjuröklubb, som bidragit med värdefull kunskap och praktisk hjälp samt Gunnar Brännström, Svante Bäckman och Mats Innala för deras engagemang i kamerastudien. I studien har även ett flertal personer knutna till Kustlaboratoriet deltagit. Referenser Hasselborg, T Kartering av utsatta fasta redskap längs den svenska delen av Bottniska viken samt Stockholms län under Rapport från Fiskeriverkets utredningskontor i Luleå. Härkönen T, Stenman O, Jüssi M, Jüssi I, Sagitov R & Verevkin M Population size and distribution of the Baltic ringed seal (Phoca hispida botnica). NAMMCO Scientific publications 1: Härkonen, T & Lunneryd, S. G Estimating abundance of ringed seals in the Bay of Bothnia. Ambio 21: Härkönen, T., Jüssi, M., Harding, K., Jüssi, I., Dmitrieva, L., Helle, E., Verevkin, M., & Sagitov, R. (Manuskript). Seasonal diving- and haulout-behaviour of adult Baltic ringed seals (Phoca hispida botnica). Lunneryd, S.G., Hemingsson, M., Tärnlund, S., & Fjälling, A A voluntary logbook scheme as a method of monitoring the by-catch of seals in Swedish coastal fisheries. ICES CM 2005/X:04, ICES Annual Science Conference, Aberdeen, UK, 5 pp. Lunneryd, S.G., Königson, S., & Sjöberg, N Bifångst av säl, tumlare och fåglar i det svenska yrkesfisket. (Bycatch of seals, porpoise and sea birds in the Swedish Fishery. In Swedish with an English summary). Finfo. Fiskeriverket informerar, 8, 1:21. Miettinen, M., Halkka, A., Högmander, J., Keränen, S., Mäkinen, A., Nordström, M., Nummelin, J., & Soikkeli, M The ringed seal in the Archipelago Sea, SW Finland: population size and survey techniques. Symposium on Biology and Management of Seals in the Baltic area February 2005, Helsinki, Available at 10