LIKABEHANDLING AV SYSKON

Transkript

1 JURIDISKA INSTITUTIONEN Stockholms universitet LIKABEHANDLING AV SYSKON - Särskilt om särkullbarns laglott Louise Ekholm Examensarbete i familjerätt, 30 hp Examinator: Stockholm, höstterminen 2017

2 Abstract When someone is deceased questions regarding the person s property arise. According to Swedish law, there are two ways to divide the property. Eihter do it by legal rule of inheritage or by the deceased s will, if there is one established. With a will the legator distribute his property by his head. The right to distribute property is limited, if the legator has a heir of the body it means that the heir has the right to statutory portion. The will can not violate the statutory portion, which is also protected by an enhanced protection to gifts and set-off for gifts to other heirs of the body. If the legator has a child from a previous marriage or relationship, this child has a right to statutory portion when the legator dies, while children with the surviving spouse has to wait on the benefit of their surviving parent. By a prenuptial agreement or property settlement in remaining marriage with injunction of private propery it is possible to move property to the spouse without a child from a previous relationship. To systematically make such transactions with the purpose of arranging the succession violates the statutory portion of a child from a previous relationship. Making one or two transactions is allowed. It is possible to determine which property that will meet the statutory portion by writing insurance with a benefit clause. Since the year of 1970 biological and adopted children has the same rights to statutory portion. If the property is shared by the rule of inheritage each part of the family gets the same share. There is a presumption on giving siblings the same share in cases like that. It is not the same if there is a will, with the will it is possible for the legator to change the distribution so siblings get an unequal share. The statutory portion has been debated on a regular basis. The opponents claims the order being outdated, violating the surviving spouse and the constitutional law prescribing protection of property. It also states a disproportionate restraint. The proponents claims the surviving spouse has no need for further protection and that it would be ravage for children from previous relationships to lose their right to statutory portion. As an alternative on abrogate the statutory portion, it could be possible to reform the system. Limit the statutory portion, based on the total ammount of proprety, and introduce a maximum sum. Add a larger possibility for adjustment to the circumstanes in the particular case and a duty for the legator to motivate his will. To abrogate the protection for heirs of the body would be brutish, it is more reasonable to let the legator take responsibility for the heirs of his body.

3 Sammanfattning När någon avlider finns det ofta kvarlåtenskap som kan fördelas. I svensk rätt finns det två utgångspunkter för hur fördelningen ska ske, antingen sker det enligt den legala arvsordningen eller enligt den avlidnes testamente, om sådant upprättats. Med testamente kan arvlåtaren själv fördela sin kvarlåtenskap. Testationsfriheten är dock begränsad, har testator bröstarvingar får testamente inte kränka deras laglott. Laglotten är skyddad av förstärkt laglottsskydd gentemot gåvomottagare och avräkning av gåvor för andra bröstarvingar. Har en arvlåtare särkullbarn har de rätt att få ut laglott direkt vid arvlåtarens död, medan barn med efterlevande make får vänta till förmån för sin kvarvarande förälder. Genom äktenskapsförord eller bodelning under bestående äktenskap med föreskrift om enskild egendom kan egendom flyttas över till den make som inte har något särkullbarn. Att systematiskt genomföra flera sådana transaktioner med syfte att ordna successionen kan kränka särkullbarns laglott. Enstaka transaktioner av sådan art är dock tillåtna. Det är möjligt att styra vilken egendom som tillgodoser laglott genom att teckna försäkringar med förmånstagarförordnande. Biologiska och adopterade barn är sedan år 1970 likabehandlade vad gäller laglott. Fördelas kvarlåtenskapen enligt den legala arvsordningen ska varje gren likabehandlas, varför en presumtion om likabehandling av syskon föreligger i sådana fall. Med testamente är det möjligt för arvlåtaren att ändra fördelningen så syskon inte längre behandlas lika. Laglotten har ofta varit föremål för debatt och motståndarna menar bland annat att ordningen är föråldrad, kränker efterlevande make och den grundlagsskyddade egendomsrätten samt utgör ett oproportionerligt tvång. De som förespråkar nuvarande system anser att efterlevande make inte behöver mer skydd än de redan har och att det vore förödande för särkullbarn att fråntas rätten till laglott. Som alternativ till ett avskaffande av laglotten skulle systemet kunna reformeras. En maxgräns, baserad på arvlåtarens totala egendomsmassa och med ett maxbelopp är en metod. Addera dessutom ett större utrymme för tolkning av omständigheterna i de enskilda fallen och en plikt för arvlåtaren att i testamente motivera fördelningen. Att helt avskaffa bröstarvinges skydd vore oskäligt, det ska istället vara arvlåtaren som får svara för det faktum att vederbörande skapat bröstarvingar.

4 Förkortningar DJ Dagens juridik DN EKMR FAL NJA Dagens nyheter Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna Lag (2005:104) om försäkringsavtal Nytt juridiskt arkiv, rättsfall från Högsta Domstolen RF Regeringsform (1974:152) SOU SvJT Statens offentliga utredningar Svensk juristtidning ÄB Ärvdabalk (1958:637) ÄktB Äktenskapsbalk (1987:230)

5 Innehållsförteckning Abstract... I Sammanfattning... II Förkortningar... III 1. Inledning Syfte och frågeställningar Avgränsningar och terminologi Metod och material Disposition Fördelning av kvarlåtenskap Romersk rätt Germansk rätt Svensk rätt Laglott Förskott på arv, avräkning Förstärkt laglottsskydd Försäkringar Bodelning under bestående äktenskap Laglott att vara eller icke vara Från 2012 års debatt Arv är ett förlegat tvångsarv Särkullbarns behov av laglott Laglotten kränker egendomsrätten Laglottssystemet utgör en allvarlig inskränkning av egendomsrätten Avskaffa laglotten Testationsfrihet Testamentets utveckling i Sverige Testamente i dag Slutsatser Laglott Testationsfrihet Likabehandling av syskon Avslutande diskussion Laglott testationsfrihet... 34

6 7.2 Likabehandling av syskon Laglottens framtid Särskilt om särkullbarn Källförteckning Offentligt tryck Rättsfall Författningar... 44

7 1. Inledning Något som återkommande dyker upp i diskussioner på såväl juridisk som politisk nivå är avvägningen mellan bröstavingars rätt till laglott och den avlidnes rätt till testationsfrihet. I nuläget begränsas testationsfriheten till förmån för bröstarvingar, vilket bygger på en laglottstradition som går tillbaka till 1800-talet. Systemet kan anses föråldrat och som en inskränkning i testators egendomsrätt, medan ett avskaffande skulle kunna få förödande konsekvenser för bröstarvingar som då kan lämnas arvlösa. Särkullbarnen är särskilt skyddsbehövande. Över personer avlider varje år i Sverige 1 och de anhöriga lämnas med en del praktiska frågor. Hur ska arvet efter den avlidne fördelas? Vad finns det för kvarlåtenskap och vem får vad? Det snabba svaret är att det brukar finns egendom att ta hand om, fordringar att kräva in och skulder att betala. Har den avlidne en efterlevande make eller sambo ska den personens egendom avskiljas från den avlidnes egendom och därefter ska kvarlåtenskapen fördelas. I svensk rätt regleras fördelningen av kvarlåtenskap genom ÄB som föreskriver två fördelningssätt, den legala arvsordningen eller ett eventuellt testamente. I den bästa av världar är regleringen tydlig nog och relationerna tillräckligt okomplicerade för att fördelningen ska ske smärtfritt. Verkligheten kan dock se annorlunda ut och fördelning av arv kan innebära konflikter inom familjen som kan dras så långt att de blir till tvister inför domstol. Ett problem som kan uppstå är att den avlidne efterlämnat ett testamente där personens bröstarvingar kan anses behandlas olika, kanske har arvlåtaren fått barn i fler kullar och behandlar arvingarna efter olika principer. Ett annat problem är intressekonflikten mellan bröstarvingarnas rätt till laglott och testators rätt att fritt fördela egendomen. Den här uppsatsen behandlar bland annat ovan nämnda situation med utgångspunkt i Ärvdabalkens gradualprincip och att syskon ska behandlas likvärdigt. Även andra situationer, såsom förskott på arv och försäkringar med förmånstagarförordnande till förmån för någon av bröstarvingarna, behandlas. För att förstå vad som ligger bakom reglerna och hur samhället utvecklat synen på successionsrätt, som omfattar arvsrätt och testamentsrätt, görs inledningsvis en historisk tillbakablick. Därefter beskrivs reglerna så som de ser ut i dag, och slutligen vägs bröstarvingarnas, efterlevande make och arvlåtarens egna intressen mot varandra. 1 SCB, statistikdatabasen. Sökord döda. 1

8 Särskilt behandlas särkullbarn som ofta lyfts fram som extra skyddsbehövande och är en av anledningarna att det annars kritiserade laglottssystemet fått kvarstå. Särkullbarn är barn till arvlåtaren men inte efterlevande make. Ibland kan de komma i kläm vid fördelningen då efterlevande make eller gemensamma barn med densamme tilldelats mer egendom genom testamente. Fördelningen kan i vissa situationer kränka särkullbarnets laglott. Det finns även andra transaktioner arvlåtaren kan genomföra för att minska egendomen som tillfaller särkullbarn. Såväl lagstadgat skydd som risker för särkullbarn och andra bröstarvingar behandlas översiktligt nedan. 1.1 Syfte och frågeställningar Uppsatsens syfte är att analysera bröstarvingars rätt till laglott, med särskilt fokus på särkullbarns rättigheter. Till stöd för det finns frågeställningar i form av: 1. Vad är gällande rätt avseende laglott i dag? 2. Hur står sig bröstarvinges laglottsskydd gentemot arvlåtares testationsfrihet? 3. Finns det någon presumtion om likabehandling av syskon? 1.2 Avgränsningar och terminologi Arbetet har utgångsläget att någon har avlidit och efterlämnat mer än en bröstarvinge. Eftersom det som ska undersökas närmare är likabehandling av syskon kommer problem formuleras utifrån hel- och halvsyskons förutsättningar för arv och testamente, eventuell make/maka eller sambos förutsättningar ges en översiktlig genomgång. Den legala arvsordningens lagstadgade skydd för bröstarvinges arv, i form av laglott, är huvuduppgiften. Mot principen om likabehandling står testationsfrihet, som här inte ges mer utrymme än vad som är nödvändigt för att belysa den historiska bakgrunden och striden mellan intressena. Det som undersöks är gällande rätt i Sverige, varför internationell rätt endast behandlas då det behövs för förståelsen av de svenska rättsreglerna. Målgrupp är en juridiskt kunnig person utan specialkunskaper i successionsrätt. Terminologin är anpassad efter det utan att påverka resultatet. Om efterlevande make/maka samt testator/ testatrix används konsekvent de maskulina formerna, det inkluderar här även personer som inte identifierar sig som män. 2

9 Enkla räkneexempel för att förtydliga texten förekommer, någon mer ingående genomgång av beräknande av laglott kommer inte att behandlas. 1.3 Metod och material Utgångspunkten är en genomgång av de lege lata, vad som framgår av gällande rätt. De lege ferenda, eller hur rätten skulle kunna se ut, framgår av resonemangen i de avslutande avsnitten. Den rättsdogmatiska metoden kan ibland ses som vag eller motsägelsefull, men syftet är här att lösa ett rättsligt problem med hjälp av en rättsregel. Stöd söks i lagstiftning, rättspraxis, lagförarbeten och rättsdogmatisk doktrin eller uppsatser. Det handlar om att med gällande rätt svara på vad som gäller det enskilda fallet. 2 Uttrycket rättsanalytisk metod är en mer illustrerande beskrivning, eftersom det är vad många som använder rättsvetenskapen ägnar sig åt. 3 En analys utifrån rättsdogmatisk metod kan användas som en praktiskt syftande sådan, det handlar om att åstadkomma problemlösning. 4 Primärt fastställs vilket som är det rättsliga problemet, 5 för att sedan bruka gällande rätt och söka svar på frågor formulerade utifrån problemformuleringen. Med rättsdogmatisk metod används vissa traditionella medel såsom analogier och motsatsslut. Analysen och systematiseringen av juridiska begrepp för varandra framåt. 6 Vid juridisk argumentation finns anledning att dela upp källor som ska, bör, eller får användas. Gällande rätt i form av rättsregler ska beaktas medan förarbeten och praxis bör användas. Doktrin, lagförslag och andra betänkanden eller yttranden från sakkunniga får användas. 7 Lagtext, förarbeten och prejudikat innehar ställning som auktoritära rättskällor och ges därför mer vikt än doktrin. 8 Metoden kan även syfta till att finna nya svar och bättre lösningar. 9 Vad gäller de historiska avsnitten nedan använts doktrin då det är svårt att få tag i, eller ta till sig, författningstext från så långt tillbaka som 1200-tal. Ett annat problem, som återkommande diskuteras genom uppsatsen, är bristen på reformation inom successionsrätten. Laglotten har 2 Kleineman, Juridisk metodlära, s Kleineman, A.a., s Kleineman, A.a., s Kleineman, A.a., s Peczenik, Juridikens allmänna läror, s Peczenik, Vad är rätt? s. 214 ff. 8 Lehrberg, Praktisk juridisk metod, s Jareborg, Rättsdogmatiken som vetenskap, SvJT 2004 s. 1 på s. 4. 3

10 inte ändrats materiellt sedan 1857, 10 vilket får konsekvenser vid sökande av material. Som en konsekvens finns det framförallt material i doktrin och den juridiska samt politiska debatten på laglottens område. I valet mellan vad en juridiskt utbildad person respektive en politiker uttryckt i frågan får de förstnämnda företräde vid val av material. Det har förekommit förslag på ändringar av laglottssystemet och uttalanden i dem medverkar till utformningen av uppsatsen. 1.4 Disposition För att på bästa sätt kunna ta till sig uppsatsen presenteras materialet i följande ordning: Först en historisk bakgrund, uppdelad på romersk, germansk och svensk rätt. För att förstå grunden till dagens regler får det historiska materialet ett relativt stort utrymme. Nästa del behandlar laglott i dag med skyddsregler i form av förstärkt laglottsskydd och förskott på arv. Därefter uppmärksammas risken med försäkringar med förmånstagarförordnanden och makarnas möjlighet till bodelning under bestående äktenskap. Argument för och mot laglottens framtid i svensk rätt presenteras med ett särskilt avsnitt om artiklarna från 2012 års debatt på ämnet. Artiklarna har varsin underrubrik som består av textens kärna. Sedan diskuteras laglottens motstående intresse: Testationsfriheten, följt av slutsats med samt egen kommentar, båda med underrubriker. Underrubrikerna i de två sista delarna är kopplade till de första delarna och fokuserar särskilt på att tydligt besvara syftet och frågeställningarna. 10 Kungl. Förordning 21/

11 2. Fördelning av kvarlåtenskap Inledningsvis kan konstateras att successionsrättens utformning speglat de bakomliggande intressen som getts utrymme i olika tider. Det har funnits tre stora intressen att ta hänsyn till när successionsrätten utformats, nämligen arvlåtarens barns, makes och egna intresse. Det kan vara ekonomiska och sociala skäl, för barnen har det länge handlat om behovet av försörjning och en efterlevande make eller maka har inte alltid haft rätt att sitta kvar i det gemensamma hemmet när partnern avlidit. Slutligen kan den avlidne själv i rollen som arvlåtare ha ett intresse av att själv få fördela sin kvarlåtenskap. 11 De rättsordningar som påverkat den svenska successionsrätten mest är romersk och germansk rätt. Nedan beskrivs huvuddragen i respektive rättsordnings syn på arv och testamente, följt av den svenska ordningen då och nu. 2.1 Romersk rätt Den äldsta romerska rätten var sannolikt lik den gamla germanska rätten med ett liknande förhållande mellan den lagbestämda arvsrätten och testamentsrätten. Där germanerna hade en begränsad arvskrets har den romerska rätten den första arvsklassen, sui heredes, med en i stort sett lika tryggad ställning. Testamentsfriheten fick tidigt erkännande och spridning för att så småningom framstå som den primära successionsformen i romersk rätt. Pater familias fick formella juridiska rättigheter genom patria potestas, som innebar fri bestämmanderätt i både personliga och ekonomiska angelägenheter, även om samhällets växande intresse av testamente låg i de ekonomiska och sociala strukturerna. Jämfört med de germanska samhällena, som behöll jordbruket som den dominerande inkomstkällan, hade romarna en annorlunda utveckling då handel blev en allt större influens i den ekonomiska utvecklingen. Jordägandet var inte lika viktigt när den lösa egendomen blev en stor handelsvara och äganderätten gick till att bli mer individuell. Med anledning av en ändrad samhällsstruktur med övergången till penninghushållning var det inte längre lämpligt att tillämpa de gamla successionsreglerna med en mer eller mindre förbestämd arvsordning. Därför anförtroddes arvlåtaren att genom testamente förordna vad som efter omständigheterna i fallet på bästa sätt säkerställde det egna livsverket och de närståendes intressen Brattström och Singer, Rätt arv, s. 16 ff. 12 SOU 1929 nr 22 s

12 Den äldre tidens romerska successionsrätts testamentsfrihet utmanade aldrig släktintressena som skyddades av då gällande formkrav på testamentes upprättande. Även regeln om de närmsta arvingarnas rätt att inte förbigås i testamente utgjorde ett skydd då de uttryckligen skulle nämnas även om de inte erhöll några förmåner. Allt eftersom utvecklingen fortskred nåddes en punkt då reglerna inte längre erbjöd ett tillräckligt skydd, varför testationsfriheten underkastades vissa sakliga begränsningar Germansk rätt Äldre germansk rätt har sitt ursprung i en samhällsordning grundad i en kollektiv naturahushållning. I hushållen levde ofta en mer eller mindre begränsad krets av släktingar, vars ekonomi i stort grundades på jordägande. Ett sådant jordägande tillföll inte enskilda individer utan familjen eller släkten de tillhörde. Den samägda jorden kunde inte omvandlas till enskild egendom genom arv eller testamenteras till någon, den sågs snarare som en släktangelägenhet som representerades av någon ur släkten. När denne representant avled utsågs en ny företrädare för de gemensamma intressena i jordägandet. Kyrkan påverkade de nya successionsrättsliga reglerna och möjliggjorde att arvlåtare kunde förfoga över sin enskilda egendom för dödsfalls skull, i form av själagåvor. 14 Till en början var gåvor för dödsfalls skull att se som arvsavtal eller testamenten. Arvsavtal angående fast egendom slöts med de närmsta arvingarnas samtycke, antingen uttryckligen eller tyst, medan överlåtande inför domstol hade en omedelbart förbindande verkan. Inledningsvis gällde att lös egendom endast kunde ges som gåva i levande livet med omedelbar fullbordan då gåvan överlämnades till gåvotagaren. Det var då inte möjligt att förfoga över egendom på det sättet om gåvogivaren befann sig på sjukbädden. Arvsavtalen tillät senare även förfoganden som skulle träda i kraft först vid dödsfallet. Reglerna utformades för att skydda arvingarna samtidigt som gåvogivaren tilläts ombesörja sina själsliga intressen i viss utsträckning. 15 De ensidiga återkalleliga förfoganden för dödsfalls skull som var så kallade verkliga testamenten slog först igenom i städerna där de slöts inför myndighet eller vittnen. Med kyrkans makt genomdrevs att de även kunde upprättas på sjukbädden, vilket hade betydelse då den sjuke inte var behörig att sluta arvsavtal. Testamentsexekutorer inrättades ofta för främjandet av 13 SOU 1929 nr 22 s. 31 f. 14 SOU 1929 nr 22 s 29 f. 15 SOU 1929 nr 22 s 30. 6

13 testamentets verkställighet och förordnandena gällde legat, alltså viss egendom. Testamentarisk universalsuccession är i den germanska rätten en företeelse som utvecklats senare, under inflytande av romersk rätt. Förfoganden för dödsfalls skull utan samtycke från arvingarna belyste behovet av fasta regler vid bedömandet av rättshandlingarnas verkan. Ur detta kom principen att arvlåtaren hade förfoganderätt över en viss del av sin kvarlåtenskap. Kvotdelens storlek varierade från tid till tid och på olika platser och resterande kvarlåtenskap var reserverad till de lagliga arvingarna, det var de som åtnjöt starkast skydd avseende den ärvda jorden Svensk rätt När de första svenska reglerna om arv tillkom såg samhället mycket annorlunda ut mot det vi upplever i dag. Jordägande var avgörande för vilken ställning en person eller familjen hade, både ekonomiskt och socialt. Jorden var bunden till släkten och den skulle fortsätta vara det genom arv. De gamla götalagarna tillämpade en gradualprincip, vilket innebar att den som står närmast arvtagaren, alltså först i arvsordningen, tar hela arvet. Syftet med detta var att inte splittra boet i för många delar. Männen hade ofta företräde till arvet. Svealagarna tillämpade en annan princip, nämligen parentelprincipen. Enligt den ordningen skulle arvingarna delas in i olika arvsklasser och utifrån dessa ha olika förtursrätt till arv. När en arvsklass var uttömd och det saknades arvingar i den gick steget vidare till nästa arvsklass och de fick dela på arvet. När landslagarna infördes förenades principerna så kvinnor ärvde 1/3 och män 2/3. 17 Under landskapslagarnas tid skulle barn vara med liv fött före eller inom viss tid efter faderns död, vara döpt och ha överlevt arvlåtaren för att kunna ärva. De allmänna lands- och stadslagarna föreskrev i stort sett samma bestämmelser, att barnet föddes med liv var det som avgjorde dess arvsrätt. Likartade bestämmelser framgick senare av 1734 års lag och när 1928 års lag om arv kom behölls några av de gamla reglerna, om än i en mer moderniserad form. 18 Den gamla svenska arvsrätten utformades efter ett samhälle där en persons sociala och ekonomiska ställning avgjordes av jordbesittning. Landskapslagarna skrevs med hänsyn till självägande bönder och binder jordbesittningen till ätten enligt en ordning där den huvudsakliga 16 SOU 1929 nr 22 s. 30 f. 17 Brattström och Singer, A.a., s. 19 f. 18 Hafström, Den svenska familjerättens historia, s

14 successionsformen är det lagbestämda arvet. Män har företräde framför kvinnor och genom kyrkligt inflytande får testamente långsamt en större betydelse. 19 Landsrätten utvecklar det arvejordssystem där nio tiondelar av arvejorden undantas testamente till skydd för ätten, en kvot som sedan höjs till all arvejord. Stadsrätten är en outvecklad modifikation av landsrätten och följer snarare romersk rätt med tillämpning av ett laglottssystem som innebär, att den som har bröstarvingar kan testamentera bort en tiondel av sin kvarlåtenskap. Den som saknar bröstarvingar kan förfoga över en tredjedel genom testamente. Senare ändrades reglerna så fem sjättedelar tillföll bröstarvinge och andra arvingar fick hälften av all egendom, då genom stadsrätt. 20 I Östgötalagen intogs regeln från Birger Jarls arvslag (omkring 1260), att son och dotter båda ärver men sonen tar dubbel lott jämfört med dotter. Regler om urgaef ger sönerna rätt att redan under faderns livstid har en rätt till halva faderns egendom, vilket tillfaller dem vid sönernas giftermål eller faderns omgifte. Om en av sönerna erhåller urgaef ska även dennes bröder erhålla det. Söner som föddes senare skulle vända sig till sina äldre bröder som redan erhållit urgaef. 21 Dotterns rätt bestod av omynd, vars belopp bestämdes av fadern själv och utbetalades vid hennes giftermål. Östgötalagen har en trång arvskrets där barn, föräldrar och syskon nämns, närmast därefter sluter sig barnbarn. Upplandslagen tillämpar istället för ovan nämnda gradualprincip en ordning som kan ses som parentelprincipens genombrott. Viss representationsrätt kunde under vissa villkor finnas rätt nedstigande led och i första sidolinjen. En i sydgermansk rätt vanligt förekommande arvsgräns återfinns i Upplandslagen, nämligen ej må femte man arv taga. Regeln förklaras genom antagandet av en strävan efter samstämmiga föreskrifter med de samtidigt gällande skyldskapshinder för äktenskap. Bestämmelsens plats i lagen tyder dock på att den inte är menad som en allmän gräns för arvsrätten utan endast en särskild gräns då arvsordningen kom att omfatta representationsrätten. Om arvlåtare och de skyldemän som sist nämns i lagen (barnbarnsbarn och syskonbarn) räknas blir det fyra led och där är det inte orimligt att dra gränsen för arvsrätten Hafström, A.a., s Hafström, A.a., s Hafström, Ibid. 22 Hafström, A.a., s. 110 f. 8

15 Landslagens båda redaktioner (konung Magnus Erikssons landslag från omkring 1347 och konung Kristoffers landslag från år 1442) gjorde försök att sammanställa göta- och svearätt. Arvsordningen ska då vara följande: 1. Son och dotter, son med två tredjedelar och dotter med en tredjedel, med representationsrätt för deras barn, vare sig någon son eller dotter lever eller inte, 2. Föräldrar, syskon och syskonbarn och 3. Övriga släktingar efter närhet i tid. I förhållande till Upplandslagen fanns en begränsning i representationsrätten som här sträcker sig i rätt nedstigande led men endast till barnbarn. 23 Enligt konung Magnus Erikssons stadslag (omkring år 1355) ärver en kvinna alltid lika med man i samma arvsklass; dotter lika med son, syster lika med bror, mor lika med far och så vidare. Denna regel kommer ur den äldre stadslagen och förklaras genom stadsrättens egenskap av att uttrycka den nyutvecklade kulturen baserad på penninghållning. De sociala och ekonomiska förhållanden som föranledde den lika giftorättens insteg i städerna var också skälet till den i Sveriges stadslag införda lika fördelningen mellan man och kvinna på samma plats i släktordningen, medan Birger Jarls arvslag förbehölls åt landsrätten. Då större delen av förmögenheter fortfarande fanns i form av jord såg man faror med att släppa ättens skydd medan annan mer rörlig förmögenhet inte skyddades på samma sätt. 24 I 1734 års lag anges att arvsrätt i rätt nedstigande linje ska ge obegränsad representationsrätt för varje arvinge i senare led, inklusive halvsyskons barn. Halvsläkt och helsläkt kan samärva, och parentelordningen med representationsrätt slutar först vid halvsyskons barn. Finns ingen annan arvtagare vidtar beräkning från led från och ej med den döde till och med den som ärver, där sidoarvingar går före bakarvingar och sidoarvingar i närmare parentel före andra sidoarvingar. Arvsrätten är således obegränsad. 25 Den 19 maj 1845 kom förordningen som gav lika arvsrätt åt kvinna som man även i landsrätt och tillämpningen av representationsrätt utsträcktes till att obegränsat gälla i första sidolinjen. Även efterlevande maka eller make har sedan lagen den 11 juni 1920 viss arvsrätt, vilket ersattes av bestämmelser i 3 kap ÄB. 26 Sedan 1970 har alla den avlidnes barn samma arvsrätt, biologiska och adopterade barn är jämställda vid fördelningen. Fosterbarn som inte adopterats har ingen arvsrätt efter 23 Hafström, A.a., s Hafström, Ibid. 25 Hafström, A.a., s Hafström, Ibid. 9

16 fosterföräldrarna. Utomäktenskapliga barn födda före 1970 träffas av en övergångsregel där det krävs att någon i dödsboet har kännedom om att arvingen finns Laglott Reglerna om laglott återfinns i 7 kap. ÄB. Där anges bland annat, att laglott utgörs av hälften av den arvslott som enligt lag tillkommer bröstarvinge. Från laglotten ska sedan avräknas vad personen av arvlåtaren mottagit i förskott på arv och värdet på egendom bröstarvingen får genom testamente från arvlåtaren. Rätten till laglott omfattar endast bröstarvingar, andra arvingar kan därför göras arvlösa genom testamente. Om den avlidne upprättat ett testamente som kränker bröstarvinges laglott ska bröstarvingen inom sex månader påkalla det. Testamentet ska då jämkas så laglotten tillgodoses på testamentstagarnas bekostnad. Det finns således ett skydd för bröstarvingar i det lagstadgade kravet på laglott. Den del av kvarlåtenskapen som inte utgör laglott är det däremot fritt fram för arvlåtaren att själv fördela mellan exempelvis annan släkt, vänner eller välgörande ändamål. Arvlåtarens barn är bröstarvingar och de tar som utgångspunkt lika lott i kvarlåtenskapen. Har arvlåtarens barn avlidit ärver istället det avlidna barnets barn, arvlåtarens barnbarn. Den så kallade istadarätten är obegränsad. 28 Var personen som avlidit gift ärver efterlevande maka eller make före gemensamma barn. Eventuella särkullbarn på den avlidnes sida har som huvudregel rätt att få ut hela sitt arv efter föräldern på en gång. 29 Väljer särkullbarn att vänta med att få ut sin laglott, eller enbart en del av laglotten utgår vid den först avlidnes död, ska vederbörande jämställas med andra bröstarvingar och utfå sin kvarvarande del när den efterlevande avlider Förskott på arv, avräkning Förskott på arv och avräkning med anledning av förskott regleras i 6 kap. ÄB. Har arvlåtaren under sin livstid gett en bröstarvinge en eller fler gåvor ska det ske avräkning vid beräkning av arvet. Undantaget är gåvor som ges med föreskrift att de inte är förskott på arv eller fall då omständigheterna tyder på att så avsetts. Gåvor till andra arvingar än bröstarvingar ska inte 27 Grauers, Ekonomisk familjerätt, s kap. 1 ÄB kap. 1 ÄB kap. 2 ÄB. 10

17 avräknas såvida det inte föreskrivits eller omständigheterna i övrigt tyder på att det var avsett då gåvan gavs. 31 Motivet bakom reglerna ska vara likabehandling av bröstarvingar, då föräldrar normalt sett antas vilja fördela sin egendom jämnt över barnen sett till förälderns hela livstid. Tanken är att de eller den bröstarvinge som erhållit gåvor eller andra benefika dispositioner avräknar det från sin arvslott medan resterande får ut hela sin arvslott, vilket leder till likabehandling i samband med arvet. En sådan presumtion för avräkning kan brytas om det går att visa att föräldern velat gynna bröstarvingen som erhållit gåvan. 32 Ett exempel på hur det här kan se ut i praktiken är följande: En familj har tre barn, A, B och C. A, som är 20 år, har flyttat hemifrån och fick kronor som bidrag till en bostadsrätt. B är 16 år och fick en moped värd kronor medan C, som är 8 år, inte fått någon gåva av betydande värde ännu. En förälder avlider och det anses då rimligt att A avräknar kronor från sin arvslott, B avräknar kronor och C får sin arvslott utan avräkning. Presumtionen, om det inte finns annat föreskrivet, är att också B och C i framtiden fått hjälp vid bostadsköp och att C fått en moped när personen blivit gammal nog. Exempel på vad som inte ansetts omfattas av det annars extensiva gåvobegreppet är vissa fall försäljning av fastighet till underpris 33, vissa gåvor i form av fast egendom till bröstarvingar i tidigare äktenskap delvis som ersättning för passning och vård 34 och vissa avtal med bröstarvinge om ersättning för arbete och tjänster som denne utfört under tiden för sammanboende med arvlåtaren 35. Det har riktats kritik mot dagens presumtionsregler, bland annat har det kommit förslag att omkasta bevisbördan så avräkning endast ska ske om arvlåtaren uttryckligen föreskrivit om det eller omständigheterna tyder på att det var avsikten. Utredningen menar att en sådan ordning ligger närmare vad som i dag anses vara den gällande ordningen och att det skulle underlätta 31 6 kap. 1 ÄB. 32 Walin och Lind, Ärvdabalken del I, s NJA 1939 s Försäljningen i sig var att betrakta som gåva. I det aktuella fallet var avräkningsskyldighet inte avsedd och avräkningsskyldighet förelåg därför ej. 34 NJA 1949 s Vissa av gåvorna ansågs utgöra förskott på arv men de skulle inte avräknas då de inte skett utan tillbörlig hänsyn till efterarvingarna på andra sidans rätt. 35 NJA 1949 s Utfästelsen som sådan var att hänföra till gåva. Avtalet ansågs ej grunda giltigt anspråk på ersättning. Reglerna om förstärkt laglottsskydd ansågs tillämpliga. 11

18 beräkningen av arvslotternas storlek. 36 Den omkastade presumtionen tillämpas i såväl dansk som norsk rätt. 37 Underhåll och sedvanliga gåvor är undantagna från avräkning. 38 Att ett syskon får en dyrare utbildning bekostad än ett annat är inte grund nog för avräkning, om föräldrarna bara uppfyllt vad som ålåg dem. Det gäller främst i familjer där ekonomin är god, har ett syskon fått en dyrare utbildning på bekostnad av annat syskon blir den som gynnats skyldig att räkna av vad som överstiger det skäliga. Sedvanliga gåvor kan vara julklappar, vars värde alltså inte ska avräknas om det inte uppenbarligen går över vad som är rimligt med hänsyn till gåvogivarens ekonomiska ställning. 39 Om avräkning för förskott ska ske är det värdet vid mottagandet som beaktas, om inte annat av omständigheterna bör gälla. 40 Det finns ingen återbäringsskyldighet såvida det inte är tydligt för förskottstagaren att överskott kan komma att återbäras. Arvlåtaren meddelar om det vid givandet av förskott och kan inte i efterhand ensidigt föreskriva ett sådant åtagande. 41 Beträffande gåvor till styvbarn ska deras förskott avräknas på mottagarens arv efter den andra maken, om inte annat föreskrivits eller måste antas ha varit avsett med hänsyn till omständigheterna. 42 Grunden till bestämmelsen att styvförälderns egendom leds över på styvbarnet gen-om giftorätten sviktar i fall då styvföräldern åberopar 12:2 ÄktB och således kan behålla sitt giftorättsgods Förstärkt laglottsskydd Utöver förskott på arv finns ett annat skydd mot gåvor beträffande bröstavingars rätt till laglott. Det förstärkta laglottsskyddet tar sikte på alla gåvor eller benefika dispositioner som givits under sådana omständigheter eller på sådana villkor att de till syfte är att jämställa med testamente. Gåvorna kan ges när som helst och till vem som helst med undantag för särskilda skäl. 44 Reglerna tillkom 1928 för att förhindra arvlåtare från att kringgå den lagstadgade 36 SOU 1998:110 s. 197 ff. 37 Løderup och Asland, Arverett, s. 138 ff. och Feldthusen och Nielsén Arveretten, s. 198 ff kap. 2 ÄB. 39 Walin och Lind, Ärvdabalken del I, s. 169 f kap. 3 ÄB kap. 4 ÄB kap. 7 ÄB. 43 Walin och Lind, Ärvdabalken del I, s kap. 4 ÄB. 12

19 laglotten genom att upprätta testamente till förmån för någon annan än bröstavingarna. 45 Skyddet omfattar gåvor ad mortis causa, gåvor som till syfte är att likställa med testamente. 46 Att givaren i det enskilda fallet saknar konkret avsikt att kringgå reglerna om laglott är irrelevant, det förstärkta laglottsskyddet tillämpas ändå. 47 Gåvobegreppet är lika extensivt som vid förskott på arv, det som skiljer bestämmelserna åt är att det här rör sig om gåvor för dödsfalls skull. Det saknas i regel ett avhållande moment som går ut över gåvogivaren, vilket enligt lagtexten kan falla in under två undergrupper. Den första består i att egendom bortges under sådana omständigheter att det är att likställa med testamente. Exempel på sådana fall är någon som väntas avlida inom en snar framtid och ger gåvor antingen på dödsbädden eller dessförinnan med syfte att ordna successionen efter sin död. Givarens ålder är alltid intressant för bedömningen men till stöd för sin argumentation bör inte heller alltför lång tid löpt mellan gåvans givande och dödsfallet. 48 Den andra undergruppen omfattar fall då egendom bortgivits på sådana villkor att det till syfte är att jämställa med testamente. Stipuleras villkor för gåvan så givaren behåller nyttan av egendomen faller det in under denna kategori. Är det ingen kännbar uppoffring för givaren att ge gåvan är risken stor att den omfattas av det förstärkta laglottsskyddet. Att förehålla sig nyttjanderätt, avkastning eller rösträtt är typexempel på detta. Villkoren behöver inte framgå av gåvohandlingen. Så länge en avsikt kan anas hos gåvogivaren kan det i de här fallen ha löpt längre tid mellan tidpunkten för gåvans givande och dödsfallet. Här kan även generationsskiften falla in, även om få tvister vandrar hela vägen upp till HD. 49 I praxis framgår att tillämpning av förstärkt laglottsskydd bland annat kan omfatta köp av andel i fastighet då fordran efterskänkts 50, att ge bort värdepapper med villkor angående avkastning och förvaltning 51, att genom gåva överlåta aktier med i stort sett oförändrade förmåner för 45 Walin och Lind, Ärvdabalken del I, s NJA 1998 s NJA 1973 s Walin och Lind, Ärvdabalken del I, s Walin och Lind, Ärvdabalken del I, s. 221 f. 50 NJA 1934 s Det ansågs vara gåva eftersom det redan vid upprättandet av köpebrev var tänkt att ingen köpeskilling skulle utgå. Syftet bakom handlingen var att jämställa med testamente. 51 NJA 1935 s Villkoren upphävdes efter två år, gåvogivaren avled sex år efter gåvans givande och HD fann att det hela var att likställa med testamente. 13

20 givaren 52 medan gåvor med syfte att för framtiden bevara egendom för forskning kan falla utanför bestämmelsen. 53 Att genom gåvor fördela sin kvarlåtenskap jämnt över alla bröstarvingar utom en behöver inte innebära att gåvorna är att likställa med testamente, om givaren till fullo förlorat det ekonomiska värdet. 54 Innebär gåvan ingen uppoffring för givaren ska den sannolikt läggas till kvarlåtenskapen vid laglottsberäkningen. 55 Särskilda skäl att inte tillämpa laglottsreglerna då gåvan till syfte är att jämställa med testamente kan, utöver ovan nämnda personliga insatser, 56 även fall där den som åberopar laglottsskydd kan anses ha utnyttjat gåvogivaren ekonomiskt. 57 Undantagsregeln är vitt utformad, men anses trots det inte omfatta den laglottsberättigades vandel och uppförande 58 eller bristande kontakt mellan bröstarvingen och arvlåtaren. 59 Då bestämmelsen om förstärkt laglottsskydd är tillämplig ska gåvan läggas till kvarlåtenskapen innan laglotten beräknas på vanligt sätt. Gåvans relevanta värde är dess marknadsvärde vid skiftet eller när boet är utrett. Jämfört med reglerna om förskott på arv, där det är värdet på gåvan vid mottagandet, blir det en stor skillnad beträffande egendom som kan ha en betydande värdeökning om lång tid hinner löpa. Gåvotagaren har inte ansetts skyldig att återbära avkastning för tiden från givandet till givarens död. 60 Bröstarvinge ska påkalla jämkning av gåvan och det gåvotagaren ska återbära beloppet till kvarlåtenskapen. Är gåvotagaren insolvent kan ingen återbäring ske. 61 Talan ska väckas inom ett år från det att bouppteckning efter arvlåtaren avslutades NJA 1973 s HD ansåg syftet vara jämställbart med testamente men särskilda skäl innebar att gåvans värde skulle beräknas med beaktande av aktiernas värdeökning sedan gåvotillfället. Mottagarens personliga insatser i företaget skulle sålunda ingå i beräkningen. 53 NJA 1998 s Syftet var till viss del att ordna successionen men det fanns ett till förhållandena i livstiden inriktat intresse av att gåvan kom till stånd, varför talan lämnades utan bifall. 54 Svea hovrätts dom i Mål nr T Hovrätten över Skåne och Blekinges dom i Mål nr T och Svea hovrätts dom i Mål nr NJA 1973 s NJA 1954 s Sonen som invände mot gåvan ansågs ha utnyttjat modern till förfång för dottern i en omfattning som innebar särskilda skäl att inte beakta gåvan till dottern vid laglottsberäkningen. 58 NJA 1963 s NJA 1985 s NJA 1934 s Walin och Lind, Ärvdabalken del I, s kap. 4 2 st. ÄB. 14

21 Gåva till bröstarvinge kan falla in under såväl förskott på arv som det förstärkta laglottsskyddet för andra laglottsberättigade bröstarvingar. Ett förskott av en storlek som uppenbart inte skulle kunna avräknas från framtida arvslott kan, i kombination med andra omständigheter, visa att arvlåtaren med gåvan försökte ordna successionen efter sig utan testamente. Gåvan jämställs då med testamente och testamentstagaren ska således avräkna det mottagna på sin laglott. Är gåvans värde större än halva kvarlåtenskapen ger det förstärkta laglottsskyddet en fördel framför reglerna om förskott på arv. 63 Renuntiativa arvsavtal, att som framtida arvinge avstå från rätt till arv innan arvlåtarens död, är i princip ogiltigt. Har bröstarvinge fått ut skäligt vederlag kan en avsägelse av laglottsrätt bli giltigt, vilket innebär att arvingen ska ha fått vad som enligt omständigheterna och i förhållande till värdet av laglottsrätten vid tiden för avsägelsen Försäkringar Livförsäkringar har en särställning i svensk arvsrätt. Som utgångspunkt ingår inte försäkringarna i kvarlåtenskapen om de har ett förmånstagarförordnande. Risken med det har föranlett vissa skyddsregler till förmån för efterlevande make och arvingarnas rättigheter. Faran ska annars ha legat i att arvlåtare placerar sin förmögenhet i försäkringar och genom förmånstagarförordnanden disponerar fritt över egendomen. Sedan 1987 års reform har försäkringstagarens fria dispositionsrätt stärkts. Det som förr stadgade att försäkringsbeloppet skulle beaktas vid beräkning av giftorätt och laglott är i dag en jämkningsregel som endast kan åberopas om förordnandet skulle framstå som oskäligt. Skyddet för efterlevande make och bröstarvingar har således försvagats. 65 Förmånstagarförordnanden till försäkringar anses utgöra en benefik disposition och faller därför in under reglerna om förskott på arv. Något som däremot kan anses ha ändrats i samband med reformen är presumtionen angående bröstarvingar. Den särskilda beskaffenheten och regleringen i försäkringsavtalslagen 66 ger som utgångspunkt ingen avräkning av försäkringsbeloppet på arvet. Har försäkringstagaren föreskrivit annat eller kan det av omständigheterna antas att annat måste varit avsikten ska det avräknas. 67 Är det exempelvis 63 Walin och Lind, Ärvdabalken del I, s. 227 f kap. 2 ÄB och Walin och Lind, Ärvdabalken del II, s kap. 7 FAL, Walin och Lind, Ärvdabalken del II, s Lag (2005:104) om försäkringsavtal. 67 Walin och Lind, Ärvdabalken del II, s. 160 f. 15

22 infört i inbördes testamente att laglott ska tillgodoses med belopp bröstarvinge erhåller i egenskap av förmånstagare till försäkring anses det ge klart uttryck för avräkning. 68 I praktiken kan det betyda att en avliden efterlämnar sig kronor, som enligt den legala arvsordningen skulle fördelas med vardera till bröstarvingarna A och B. Har arvlåtaren valt att testamentera hela kvarlåtenskapen till A kan B fortfarande begära laglott. Fördelningen blir då till B och till A. Har den avlidne istället investerat allt sitt kapital i en försäkring med A som förmånstagare blir fördelningen annorlunda. Försäkringsbeloppet ingår inte i kvarlåtenskapen, 69 vilket innebär att B inte kan rikta något laglottsanspråk mot kvarlåtenskapen. Omständigheterna i det enskilda fallet kan innebära att försäkringsbeloppet jämkas. 70 Är B ung och saknar egen förmögenhet kan det tala för jämkning medan någon äldre eller med bättre ekonomi kan få det svårare. Att göra en helhetsbedömning av omständigheterna bör inkludera bland annat försäkringstagarens skäl till förordnandet och hur de ekonomiska förutsättningarna är på respektive sida. 71 Beträffande skälen till förordnandet är de ofta goda, men möjligheten att utnyttja systemet för att någon inte ska få pengar måste trots det beaktas. Det finns familjer där föräldrarna väljer att bryta kontakten med sina barn, kanske är det ett barn från ett tidigare äktenskap som nu ska ställas utanför fördelningen av förälderns kvarlåtenskap. Att särbehandla sina barn kan också bero på att de har olika ekonomiska förutsättningar. Är det stor åldersskillnad kan de yngre barnen ha ett större behov av ekonomiskt stöd. 72 Jämkning ska i första hand ske baserat på hur parternas ekonomi ser ut. I andra fall ska utgångspunkten vara att försäkringstagarens vilja respekteras. Förekommer en kedja av åtgärder från dennes sida att utesluta någon bröstarvinge kan det dock finnas rättviseskäl att jämka även om arvingens ekonomiska förutsättningar är goda i sig NJA 1996 s Särkullbarnet begärde laglott utöver beloppet som erhölls genom förmånstagarförordnande. Testamente uttryckte att laglotten i första hand skulle tillgodoses med försäkringsbeloppet, vilket det här gjorde. Föreskriften medförde att presumtionen att förmånstagarförordnanden inte ska avräknas bröts, varför särkullbarnet inte hade rätt till ytterligare del i kvarlåtenskapen kap. 7 1 st. FAL kap. 7 2 st. FAL. 71 Prop. 1986/87:86 s Prop. 1986/87:86 s. 104 f. 73 Prop. 1986/87:86 s

23 I den knapphändiga praxis som finns på området har rätten jämkat till förmån för särkullbarnen 74 men i övrigt saknas prejudicerande rättsfall. Förmånstagarförordnandet var till förmån till två barn i ett nytt äktenskap men särkullbarnen erhöll ändå en fjärdedel av försäkringsbeloppet, kronor var. De var båda vuxna och kunde försörja sig men skulle utan jämkning ha fått knappt kronor ur den totala bobehållningen på kronor. Tingsrätten fann det skäligt att jämka förmånstagarförordnandena, vilka avrundat motsvarade deras laglotter i försäkringsbeloppen. HD fann att varken skälen för förmånstagarförordnandena, parternas ekonomi eller allmän rättvisesynpunkt medförde skäl att ytterligare jämka förordnandena Bodelning under bestående äktenskap Bodelning sker i första hand när äktenskap upplöses genom skilsmässa, men det kan även ske utan samband med äktenskapsskillnad. 76 Är makarna överens om hur fördelningen ska se ut innebär en sådan bodelning att den samlade egendomen är gemensam, till skillnad från tidigare reglering då den blev enskild. Parternas enskilda egendom står som om inte annat bestämts utanför den aktuella delningen och förblir enskild. Att bodela under bestående äktenskap har blivit ett sätt för makarna att på laglig väg försöka överföra tillgångar och bröstarvingar kan i vissa fall skyddas gentemot sådana transaktioner. 77 I praxis har särkullbarn tillerkänts laglottsskydd då makarna genom en serie äktenskapsförord och bodelningar fördelat majoriteten av giftorättsgodset på hustrun såsom enskild egendom. Rättshandlingarna företogs alla inom en kort tidsperiod på knappt två månader. Det gemensamma syftet var att säkerställa att kvarlåtenskapen efter makarnas död skulle tillfalla hustruns släktingar. Transaktionerna kan inte var för sig anses utgöra gåvor men det sammantagna resultatet av att genomföra flera transaktioner kan tillintetgöra bröstavinges rätt till laglott och kan därför inte godtas. Då syftet med transaktioner var att ordna successionen efter makarna var det att likställa med testamente. Jämkning kunde därför ske med stöd av det förstärkta laglottsskyddet NJA 1995 s NJA 1995 s kap. 1 2 st. ÄktB. 77 Walin och Lind, Ärvdabalken del I, s NJA 1985 s

24 3.5 Laglott att vara eller icke vara Medan den svenska arvsrätten sett likadan ut sedan införandet av äktenskapsbalken år 1988 har de andra nordiska länderna genomfört omfattande reformer under 2000-talet. Kanske finns det skäl att se över även det svenska systemet, inte minst med EU:s nyligen införda arvsförordning och det föränderliga samhälle Sverige faktiskt är. Samhället är mindre homogent och innehåller mer mångfald än någonsin. Invånare rör sig över landsgränser och är inte lika beroende av jordägande som förr. Behovet av försörjning och trygghet från föräldrar är inte lika utbrett i dag eftersom det finns en allmän ökning av välstånd i samhället. 79 Arvsreglerna utformades under 1920-talet, år 1910 förväntades kvinnor leva 59,0 år och män 56,4 år. År 2015 var medellivslängden i Sverige 84,0 år för kvinnor och 80,4 år för män. 80 Medellivslängden har ökat, vilket medför att arvingar generellt sett är äldre när de tar arv. 81 Ett annat faktum är att familjekonstellationer inte alls behöver överensstämma med 1920-talets syn på vad som utgör familj eller hur det är moraliskt riktigt att leva. Dagens samhälle tillåter alla möjliga familjebildningar, allt från kärnfamiljer till så kallade stjärnfamiljer 82. Blodsband ges dock fortfarande så stor betydelse att det inte går att testamentera bort arvet till bröstarvinge, laglotten. 83 I debatten har laglott ifrågasatts som ett irrationellt inslag i svensk rätt. Såvida arvlåtaren inte har en försörjningsskyldighet gentemot bröstarvingarna kan vederbörande i princip göra vad som helst med sin egendom. När personen sedan avlider försvinner friheten och bröstarvingarnas rätt är plötsligt starkare än ett formellt riktigt testamente upprättat av någon vid sina sinnens fulla bruk. De flesta länderna i Europa har någon liknande begränsning till förmån för bröstarvingarna. Laglottsreglerna är snarlika i de nordiska länderna, med de utmärkande dragen att den i Norge och Island utgör 2/3 av kvarlåtenskapen, även om den i Norge är begränsad till NOK per barn Brattström och Singer, A.a., s. 196 ff. 80 SCB, Hög medellivslängd i Sverige. 81 Brattström och Singer, A.a., s Familjer som inte stämmer in på den traditionella modellen med mamma, pappa, barn. RFSU, Stjärnfamilj. 83 Brattström och Singer, A.a., s Lov om arv av 3 mars 1972 nr 5, Boström och Strömberg, Laglotten ett irrationellt inslag i svensk rätt? s

25 Familjelagssakkunniga har tidigare ansett tiden mogen att avskaffa laglotten. Samhällsutvecklingen innebar att skälen som tidigare motiverat bröstavingarnas skydd inte längre var aktuella och att full testationsfrihet skulle stärka den efterlevande makens ställning. 86 Majoriteten av remissinstanserna motsatte sig, varför förslaget utelämnades i propositionen. Där menade de, att efterlevande makes rätt kan tillgodoses på annat sätt, att full testationsfrihet kan missgynna vissa bröstavingar och att det fanns skäl att bevara den nordiska rättslikheten. 87 Utredningen konstaterade att laglottsinstitutets två syften var att säkra en del av kvarlåtenskapen åt bröstarvingarna och att det skulle skapa rättvisa dem emellan. Den första delen hade sin grund i den samhörighet som normalt finns mellan arvlåtare och arvtagare. Skäl som tidigare anförts till stöd för laglotten ansågs inte längre lika aktuella då arvet tappat betydelse som försörjningskälla, underåriga barn omfattades av andra skyddsregler och medellivslängdens ökning medförde att de som nu ärvde var vuxna. Rättvisedelen var inte heller den lika aktuell, eftersom det var ovanligt med testamente till förmån till utomstående; regeln var snarare en spärr mot förordnanden till efterlevande make än någon utomstående. Vidare erbjöd laglotten en ofullkomlig rättvisa då arvlåtaren kunde använda den disponibla kvoten för att gynna en bröstarvinge framför en annan. 88 Utredningen må ha ansett att tiden för avskaffande av laglott var inne, men departementschefen menade att det var för tidigt för det. Missgynnande av särkullbarn framhölls som en betydande anledning att ha kvar laglottssystemet. Något instanserna var överens om var att tiderna förändrats i sådan utsträckning att det inom en snar framtid var dags att avskaffa laglotten. Det ansågs inte längre motiverat att inskränka testationsfriheten med bröstarvingarnas ekonomi som skäl. 89 Redan 1928, när den nya arvslagen nådde riksdagen, anförde ledamöter av Första lagutskottet att laglotten innebar en obehörig inskränkning i testationsfriheten. 90 Det kan således anses att huruvida laglotten kränker eller omotiverat inskränker testationsfriheten och då även äganderätten är en knäckfråga för dess framtid. Debatten pågår i och utanför Sveriges gränser. Äganderätten som sådan åtnjuter skydd såväl nationellt som internationellt. När Europadomstolen prövat den legala arvsordningens utformning i Frankrike hamnade fokus någon annanstans, nämligen på diskriminering av syskon som fötts utom 86 SOU 1981:85 s Prop. 1986/87:1 s. 78 ff. 88 SOU 1981:85 s. 207f. 89 Boström och Strömberg, A.a., s SOU 1981:85 s. 208 och LU 1928:21. 19