Det förstärkta laglottsskyddet i ÄB 7:4 - en konsekvensanalys Sandra Johansson

Transkript

1 JURIDISKA INSTITUTIONEN Stockholms universitet Det förstärkta laglottsskyddet i ÄB 7:4 - en konsekvensanalys Sandra Johansson Examensarbete i Civilrätt (Familjerätt), 30 hp Examinator: Johan Schüldt Stockholm, Vårterminen 2015

2 Sammanfattning Att beräkna en bröstarvinges laglott kan vid en första anblick framstå som ganska okomplicerat - arvslotten är en kvotdel av arvlåtarens kvarlåtenskap och laglotten är halva arvslotten. Denna uppsats visar dock att det inte alltid är så enkelt. De laglottsregler som finns och ska tillämpas när en bröstarvinges laglott ska beräknas bygger i grund och botten på samma tanke att de ska leda till att samma resultat uppnås som om rättshandlingen aldrig företagits. Vid en analys av laglottsreglerna visar det sig dock att långt ifrån alla bestämmelser leder till att detta syfte uppnås. Det förstärkta laglottsskyddet i ÄB 7:4 infördes för att komplettera laglottsskyddet och aktualiseras när en arvlåtare valt att ge bort sin egendom istället för att upprätta ett testamente. Trots att tillämpningsområdet för ÄB 7:4 är förhållandevis smalt och det är svårt för en bröstarvinge att bevisa att en gåva är gjord för dödsfalls skull så är bestämmelsen i sig inte i behov av någon förändring. Däremot kan resultatet av en tillämpning av ÄB 7:4 leda till att vissa mindre ändamålsenliga resultat uppnås. ÄB 7:2 stadgar att en bröstarvinge är skyldig att avräkna ett förskott på sin laglott, vilket innebär att om en bröstarvinge har fått sitt laglottsanspråk tillgodosett genom en gåva från arvlåtaren så kan bröstarvingen inte jämka en gåva som omfattas ÄB 7:4. ÄB 7:2 ska dock enligt rådande tolkning tillämpas enbart om en gåva är att se som ett förskott enl. ÄB 6:1. Detta leder till att arvlåtarens disponibla kvot minskar och att laglottsinstitutet utvidgas från att vara ett minimi anspråk till att bli en möjlighet för bröstarvingarna att få ut så mycket som möjligt ur kvarlåtenskapen. Om laglottsinstitutet inte längre uppfyller något syfte och laglottsreglerna i många fall leder till icke ändamålsenliga resultat hur kan då laglottsinstitutet motivera sin existens? 1

3 Innehållsförteckning FÖRKORTNINGAR 3 KAPITEL 1. INLEDNING BAKGRUND SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING METOD OCH MATERIAL Metod Material 6 KAPITEL 2. SVENSK ARVSRÄTT DEN LEGALA ARVSORDNINGEN ARVSLOTTEN LAGLOTTSSKYDDET Förmånstagarförordnande 10 KAPITEL 3. FÖRSKOTT PÅ ARV ÄB 6: ÄKTB 11: ÄB 7:2 20 KAPITEL 4. DET FÖRSTÄRKTA LAGLOTTSSKYDDET INNEBÖRD OCH TILLÄMPNINGSOMRÅDE AVSIKT ATT KRINGGÅ LAGLOTTSREGLERNA REKVISITEN I ÄB 7: Gåva Till syfte att likställa med testamente Gåvor givna på dödsbädden Gåvor där givaren inte gör någon kännbar uppoffring Ett eget under livstiden riktat intresse Reflektion av bestämmelsens rekvisit UNDANTAG FRÅN NÄR ÄB 7:4 SKA TILLÄMPAS ÄR ÄB 7:4 ÄNDAMÅLSENLIGT UTFORMAD? 36 KAPITEL 5. EN KONSEKVENSANALYS AV LAGLOTTSREGLERNA GÅVOR AD MORTIS CAUSA SOM ÄR GIVNA AV GIFTORÄTTSGODS AVRÄKNING AV ETT FÖRSKOTT ENL. ÄB 7: HUR BEAKTAS ETT FÖRSKOTT VID TILLÄMPNING AV ÄB 7:4? De lege ferenda 50 KAPITEL 6. SLUTSATS 53 KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING 54 2

4 Förkortningar Al Lag (1928:279) om arv HD Högsta Domstolen FAL Försäkringsavtalslag (2005:104) GB Giftemålsbalk (1920:405) GFAL Lagen (1927:77) om försäkringsavtal HovR Hovrätt JT Juridisk Tidskrift NJA Nytt juridiskt arkiv avdelning I NJA II Nytt juridiskt arkiv avdelning II Prop. Regeringsproposition till riksdagen RH Rättsfall från hovrätterna SOU Statens offentliga utredningar SvJT Svensk Jurist Tidning TfR Tidsskrift for Rettsvitenskap TR Tingsrätt ÄB Ärvdabalken (1958:637) ÄktB Äktenskapsbalken (1987:230) 3

5 Kapitel 1. Inledning 1.1 Bakgrund Bröstarvingar har, med sin rätt till laglott, en utmärkande ställning inom svensk successionsrätt. Laglotten infördes år och innebär att bröstarvingar tillförsäkras en viss del av arvlåtarens kvarlåtenskap. Laglotten är skyddad mot arvlåtarens testamentariska förordnanden och utgör således ett intrång i arvlåtarens fria dispositionsrätt. Laglottsinstitutet fullgjorde ursprungligen två syften, dels ett socialt ekonomiskt syfte att tillförsäkra vissa arvingar en del av arvlåtarens kvarlåtenskap och dels syftet att skipa viss inbördes rättvisa emellan bröstarvingarna. 2 De senaste årtiondena har dock laglottsinstitutet varit hårt kritiserat och det har lagts fram förslag om att avskaffa laglotten. Det starkaste argumentet bakom ett avskaffande av laglotten är att den inte längre uppfyller sitt ekonomiska syfte att samhällsutveckling helt enkelt har lett till att bröstarvingarna inte längre är beroende av laglotten för sin framtida försörjning. Ett argument för att laglotten ska finnas kvar är att institutet fortfarande fyller en funktion när det gäller att upprätthålla den inbördes rättvisan emellan bröstarvingarna. Bröstarvingar, speciellt särkullbarn, skulle kunna särbehandlas och göras arvlösa om laglotten avskaffades. 3 Det kan således konstateras att det är rättviseargument som till stor del stödjer laglottens nuvarande existens, även fast det kan ifrågasättas om laglottsreglerna verkligen skapar någon större rättvisa. Arvlåtaren kan bl.a. genom att testamentera hela sin disponibla kvot till en av bröstarvingarna åstadkomma att bröstarvingarna inte likabehandlas. Rättviseargumentet borde därför inte anses väga särskilt tungt. Det är nog snarare det känslomässiga planet som motiverar laglottsinstitutet. 4 Att det är känslan av att få ta del av arvet efter sina föräldrar som utgör laglottens fundament, känslan av att inte bli utelämnad. En viktig fråga som väcks i sammanhanget är vilken praktisk effekt och funktion som laglottsinstitutet faktiskt har. Kan en tillämpning av laglottsreglerna till och med ge upphov till oönskade konsekvenser? 1 Hafström, Gerard, Den svenska familjerättens historia, 7:e u, Juridiska föreningen i Lund, Lund, 1970, s Angående den följande diskussionen, se SOU 1981:85 Äktenskapsbalk. Förslag av familjelagssakkunniga. s Prop. 1986/87:1 Om äktenskapsbalk m.m. s SOU 1981:85, s

6 1.2 Syfte och frågeställning Som framgår ovan är laglottens vara eller icke vara en omdiskuterad fråga. En rad rättsvetenskapliga artiklar och uppsatser behandlar syftet bakom och innebörden av laglottsinstitutet, men det saknas en mer djupgående analys av vad en tillämpning av laglottsreglerna kan leda till. 5 Det övergripande syftet med detta arbete är därför att kritiskt granska och analysera den närmare innebörden av laglottsreglerna med fokus på vilka tänkbara konsekvenser önskade eller oönskade de kan få. Fokus ligger på det förstärkta laglottsskyddet i äktenskapsbalken (ÄB) 7:4 som är den bestämmelse som ska hindra ett kringgående av laglottsreglerna. Bestämmelsen framstår, trots dess tydliga syfte, i många fall som otydlig och svårtillämpad. För att kunna besvara vilka tänkbara konsekvenser som ÄB 7:4 kan leda till krävs för det första ett fastställande av gällande rätt, men bestämmelsen bör också analyseras och placeras i en större kontext. Här blir en analys av ÄB 7:4 tillsammans med avräkningsregeln i ÄB 7:2 i högsta grad relevant. ÄB 7:2 har nämligen betydelse för beräkningen av en bröstarvinges laglott och blir således avgörande för om en gåva kan jämkas enl. ÄB 7:4. Det är därför av stort intresse att se hur rättsreglerna förhåller sig till varandra för att på ett ändamålsenligt sätt besvara vilka tänkbara konsekvenser som en tillämpning av ÄB 7:4 kan leda till. Utöver att kritiskt granska och analysera laglottsreglerna så kommer jag ge förslag till alternativ utformning för att tillämpningen ska ge ett mer ändamålsenligt resultat. I uppsatsen har jag valt att enbart fokusera på förhållandet mellan föräldrar och barn, trots att även barnbarn (och för den delen barnbarns barn etc.) kan vara bröstarvingar till arvlåtaren. Alla exempel och redogörelser utgår således ifrån att bröstarvingen är den avlidnes barn. Det kan även finnas en anledning att förtydliga att när jag hänvisar till ÄB 7:4 så avses enbart 1 st. om inte något annat särskilt anges. 5 Se ex. Boström, Viola & Strömberg, Bertil, Laglotten ett irrationellt inslag i svensk rätt i JT nr /13, s , Walin, Gösta, Ett par arvsrättsliga spörsmål i SvJT 1972, s , Hoffman, Anna, Rätten att göra sina barn arvlösa, examensarbete från Umeå universitet och Aurbakken Thonander, Lina, Laglottens vara eller icke vara i den svenska arvsrätten, examensarbete från Örebro universitet

7 1.3 Metod och material Metod Som framgår ovan är den övergripande frågeställningen att analysera vilka tänkbara konsekvenser som en tillämpning av laglottsreglerna kan ge upphov till. Denna fråga kommer i denna uppsats att undersökas och analyseras med utgångspunkt i rättsanalytisk metod och ta sin utgångspunkt i en granskning och analys av rättskällorna. Med rättsanalytisk metod avses något mer än det som brukar kallas rättsdogmatisk metod. Skillnaden kan i viss mån sägas vara stilistisk, men jag anser att det finns en poäng med att benämna den metod som kommer att användas häri uppsatsen som analytisk och inte dogmatisk. En rättsdogmatisk metod framställs och uppfattas ofta som en sluten metod där man utifrån rättskällorna systematiserar och tolkar rättsreglerna för att ge svar på vad som utgör gällande rätt. 6 För att kunna analysera laglottsreglerna ur ett mer kritiskt perspektiv ingår som en del av analysen att fastställa gällande rätt. Uppsatsens främsta intresse ligger dock i att problematisera bestämmelsernas möjliga effekt och konsekvens och att reflektera kring de lege ferenda frågor, dvs. möjliga förändringar i regleringen. Detta är något som rättsdogmatiken traditionellt sett inte förknippats med. Det har dock framförts av flera forskare att rättsdogmatiken både kan och bör sträcka sig utanför rättskällorna och gällande rätt. 7 Sandgren har exempelvis beskrivit hur rättsdogmatiken redan verkar utanför de lege lata och hur rättsdogmatiken i praktiken framstår som föga dogmatisk. 8 Möjligen skulle därmed den metod och ansats som används i denna uppsats kunna betecknas som rättsdogmatiskt. Men med tanke på att fokus ligger på en mer kritisk granskning och problematisering så anser jag, i enlighet med de resonemang som framförts av Sandgren, att det är mer passande att benämna den metod som jag brukar som rättsanalytisk snarare än rättsdogmatisk Material Tätt sammankopplat med frågor om metodologisk ansats och utgångspunkt är förstås med vilket material undersökning och analys företas. Det material som denna uppsats bygger på är framförallt de traditionella rättskällorna; lag, förarbeten, rättspraxis och doktrin. 6 Peczenik, Aleksander, Juridikens teori och metod, författaren och Fritzes Förlag AB, Lund, 1995, s Se ex. Jareborg, Nils. Rättsdogmatiken som vetenskap i SvJT 2004, s. 1-10, på s Sandgren, Claes, Är rättsdogmatiken dogmatisk? i TfR nr , s

8 Vid en utredning av ÄB 7:4 är det främst motiven till lag (1928:279) om arv (Al), SOU 1925:43 och NJA II 1928, som utgör de väsentligaste källorna. Några senare förarbeten där ÄB 7:4 har behandlats finns helt enkelt inte. När det gäller praxis finns det ett antal prejudicerande avgörande från HD som utgör ett viktigt komplement för hur rekvisiten i ÄB 7:4 ska tolkas. Jag kommer även i viss mån behandla underrättspraxis, som inte självklart tillhör de traditionella rättskällorna men som ändock påverkar rättstillämpningen. Detta gör jag för att närmare kunna analysera regleringens effekt och konsekvens. Dessa domar ses inte som en del av rättskällorna vilka binder rättstillämparen utan ses snarare som exempel å hur regleringen kan tillämpas. För att avgränsa mig i mitt material så har jag valt att enbart beakta och analysera underrättspraxis från de senaste 10 åren. 7

9 Kapitel 2. Svensk arvsrätt För att underlätta den fortsätta läsningen kommer jag i detta kapitel redogöra för några av de utmärkande dragen inom svensk arvsrätt. 2.1 Den legala arvsordningen Det finns två sätt som den avlidnas kvarlåtenskap kan fördelas på enligt svensk rätt genom testamente och genom arv. 9 Om den avlidna inte har upprättat något testamente så fördelas kvarlåtenskapen enligt lagen dvs. enligt den legala arvsordningen som kommer till uttryck i ÄB 2 kap. Den legala arvsordningen bygger på släktband och innehåller tre arvsklasser där de som är närmast släkt med den avlidna ärver före avlägsnare släktingar. 10 Den första arvsklassen består av den avlidnas avkomlingar, barn, barnbarn etc. Det är dessa arvingar som kallas för bröstarvingar. 11 Den andra arvsklassen består av den avlidnas föräldrar och vid deras frånfälle deras avkomlingar, dvs. den avlidnas syskon, syskonbarn etc. 12 Den tredje arvsklassen består av mor- och farföräldrar och deras barn. 13 Gränsen för vilka släktingar som har arvsrätt efter den avlidna dras alltså vid kusiner. 14 En viktig princip inom arvsrätten är successio ordinum som innebär att en arvsklass måste vara helt tom innan arvet går vidare till nästa arvsklass. 15 Detta innebär att om en arvlåtare efterlämnar bröstarvingar så kommer inga släktingar i andra- eller tredje arvsklassen att ärva, bröstarvingarna får dela på hela kvarlåtenskapen. Först när arvlåtaren saknar bröstarvingar kan släktingar i den andra arvsklassen ärva, och om inga släktingar finns i varken första- eller andra arvsklassen går arvet vidare till släktingarna i den tredje arvsklassen. Denna indelning av släktingar i arvsklasser och deras turordning att ärva bygger på den s.k. parentelprincipen. 16 Om alla arvsklasser skulle vara uttömda tillfaller kvarlåtenskapen den Allmänna arvsfonden. 17 Principen om istadarätten ger avkomlingar till en avliden arvinge rätt att träda i dennas ställe vad gäller rätten till arv. 18 En annan viktig princip inom arvsrätten är 9 Brattström, Margareta & Singer, Anna, RÄTT ARV Fördelning av kvarlåtenskap, 3:e u, Författarna och Iustus Förlag AB, Uppsala, 2011, s A.a., s ÄB 2:1. 12 ÄB 2:2. 13 ÄB 2:3. 14 Brattström & Singer, 2011, s A.a., s A.st. 17 A.a., s A.a., s

10 stirpalgrundsatsen. Denna princip innebär att varje gren inom en arvsklass ska ärva lika stora delar av kvarlåtenskapen. Om den avlidna har tre barn ska dessa ärva tre lika stora delar av kvarlåtenskapen dvs. en tredjedel. Arvlåtaren förutsätts inte vilja gynna eller missgynna någon av sina arvingar inom ett släktled utan kvarlåtenskapen ska fördelas lika arvingarna emellan. 19 Denna tanke att arvlåtaren vill behandla sina arvingar lika är en utgångspunkt för nästan alla bestämmelser inom arvsrätten. 2.2 Arvslotten Den del av kvarlåtenskapen som en arvinge ärver efter arvlåtaren kallas för arvslott. Arvslottens storlek bestäms huvudsakligen av hur många arvingar som arvlåtaren efterlämnar i den arvsklass som ska ärva. Arvslotten motsvarar således en kvotdel av kvarlåtenskapen. 20 Om arvlåtaren efterlämnar två bröstarvingar så är arvslotten halva kvarlåtenskapen. Skulle arvlåtaren efterlämna fyra bröstarvingar så är arvslotten en fjärdedel av kvarlåtenskapen. Om arvlåtaren inte efterlämnade några bröstarvingar utan enbart arvingar i andra- eller tredje arvsklassen så kommer deras arvslotter att beräknas på samma sätt, dvs. som en kvotdel av kvarlåtenskapen. Arvslottens storlek bestäms dock inte enbart utifrån antalet arvingar. Om arvlåtaren har testamenterat över sin kvarlåtenskap eller om hen har givit bort gåvor till någon av arvingarna kan arvslottens storlek påverkas. Hur dessa rättshandlingar inverkar på arvslotten kommer visas i efterföljande avsnitt och kapitel. 2.3 Laglottsskyddet Hälften av en bröstarvinges arvslott utgör den s.k. laglotten. 21 Det är denna del, laglotten, som en arvlåtare inte kan testamentera fritt över. Om arvlåtaren skulle testamenterar över en bröstarvinges laglott så kan bröstarvingen begära jämkning av testamentet. 22 Testamentet kommer då till den del det inskränker bröstarvingens laglott att sättas åt sidan. 23 Den andra delen av arvslotten kan arvlåtaren däremot disponera fritt över och kallas för den disponibla 19 A.a., s ÄB 2:1. 21 ÄB 7:1. 22 ÄB 7:3. 23 Agell, Anders, Testamentsrätt En lärobok om rättshandlingar för dödsfalls skull, 3:e u, Författaren och Iustus Förlag AB, Uppsala, 2003, s

11 kvoten. 24 Om arvlåtaren inte har någon bröstarvinge utan enbart arvingar i andra eller tredje arvsklassen kan hen testamentera bort hela sin kvarlåtenskap. Dessa arvingar har nämligen ingen lagstadgad rätt till att ärva en viss del av arvlåtarens kvarlåtenskap såsom bröstarvingar har. 25 Det betyder att arvingar i andra- eller tredje arvsklassen kan göras helt lottlösa. 26 Det enda sättet för arvingarna i andra- eller tredje arvsklassen att angripa ett testamente och få det ogiltigförklarat är genom att föra en klandertalan mot testamentstagaren. 27 Testamentet är ogiltigt om testatorn inte var behörig att upprätta testamentet, om formkraven i ÄB 10 kap. inte iakttagits eller om testamentet upprättats under inflytande av psykisk störning eller under tvång. 28 Föreligger inte någon av dessa ogiltighetsgrunder är testamentet giltigt. När en bröstarvinge begär jämkning av ett testamente som inskränker laglotten är det tillräckligt att bröstarvingen riktar sitt anspråk direkt till testamentstagaren, någon prövning av dennas krav sker således inte Förmånstagarförordnande Bröstarvingar kan jämka ett testamente och gåvor som till syftet är att likställa med ett testamente om deras laglott inskränkts pga. dessa rättshandlingar. När det gäller ett förmånstagarförordnande finns inte detta laglottsskydd, trots att ett förmånstagarförordnande har många likheter med ett testamentsförordnande. 30 Huvudregeln i försäkringsavtalslagen (FAL) 14:7 1 st. föreskriver att ett försäkringsbelopp som utfaller när försäkringstagaren avlider inte ska ingå i dennes kvarlåtenskap om en förmånstagare är insatt. Ersättningen ska inte heller räknas in i försäkringstagarens giftorätt eller i bröstarvingarnas arvslott. Är ingen förmånstagare insatt ska däremot försäkringsbeloppet ingå i kvarlåtenskapen. Tidigare fanns en möjlighet i lagen (1927:77) om försäkringsavtal (GFAL) 104 att jämka ett förmånstagarförordnande som kunde återkallas om det gjorde intrång på en makes giftorätt eller en bröstarvinges laglott. Vid denna prövning skulle försäkringsbeloppet behandlas som en del av kvarlåtenskapen och förordnandet som ett testamentariskt förordnande. 31 Denna 24 Brattström & Singer, 2011, s A.st. 26 A.a., s ÄB 14:5. 28 ÄB 13: Agell, 2003, s Brattström & Singer, 2011, s SOU 1981:85, s

12 jämkningsregel avskaffades dock i samband med 1987 års reform. 32 Istället infördes en mer generell jämkningsregel som skulle göra det möjligt att ta hänsyn till alla omständigheter i det enskilda fallet. 33 Den nuvarande jämkningsregeln mot ett förmånstagarförordnande finns i FAL 14:7 2 st. och lyder: Om tillämpningen av ett förmånstagarförordnande som gäller för försäkringstagarens död skulle leda till ett resultat som är oskäligt mot en make eller bröstarvinge efter försäkringstagaren, kan förordnandet jämkas så att försäkringen helt eller delvis tillfaller maken eller bröstarvingen. Vid prövningen skall särskilt beaktas skälen för förordnandet samt förmånstagarens och makens eller bröstarvingens ekonomiska förhållanden. Både återkalleliga och oåterkalleliga förordnanden kan jämkas enligt FAL 14:7 2 st. 34 Innebörden av jämkningsregeln är att ett förmånstagarförordnande som medför ett oskäligt resultat för en bröstarvinge (eller en make) kan helt eller delvis nedsättas. Jämkning kan göras oavsett vem som är insatt som förmånstagare. 35 Vid bedömningen av om ett förmånstagarförordnande är oskäligt så ska domstolen inte ta hänsyn till vad som hade gällt om försäkringsersättningen hade ingått i kvarlåtenskapen. 36 Istället ska domstolen beakta vilket syfte som försäkringstagaren hade med sitt förordnande och hur förmånstagaren och den jämkande bröstarvingens ekonomiska situation ser ut. En utgångspunkt är att försäkringstagaren alltid har haft goda skäl för sitt förordnande och att detta så långt som möjligt ska respekteras. 37 Först om det framstår som om försäkringstagaren utformat ett förordnande för att en bröstarvinge inte ska erhålla någon ersättning, och det dessutom inte finns någon kvarlåtenskap att ärva för bröstarvingen pga. diverse vidtagna rättshandlingar, kan det bli aktuellt med en jämkning. Om den som begär jämkning av ett förmånstagarförordnande inte är i behov av något ekonomiskt stöd kan förordnandet jämkas bara i väldigt särpräglade fall. Utgångspunkten är som sagt att försäkringstagarens förordnande ska respekteras, även om det innebär att olika 32 A.a., s. 268 och s Prop. 1986/87:86, s A.a., s A.a., s A.st. 37 A.a., s

13 familjemedlemmar behandlas olika. Den som har normala inkomster och som kan försörja sig själv (och sin familj), ska inte få till stånd en jämkning av ett förmånstagarförordnande. 38 Är det den efterlevande maken som är insatt som förmånstagare, är förordnandet sällan oskäligt mot deras gemensamma barn. 39 Den efterlevande maken antas se till så att eventuella underåriga barn försörjs. Och om barnen är vuxna så antas de istället vara självförsörjande och utan behov av någon försäkringsersättning. Däremot kan försäkringstagarens särkullbarn få till stånd en jämkning av ett förmånstagarförordnande (till den efterlevande maken) om särkullbarnet behöver hjälp med sin försörjning och detta behov inte blir tillgodosett genom arv eller pension från arvlåtaren. Även ett särkullbarn som har sin försörjning tryggad kan få till stånd en jämkning av detta förmånstagarförordnande, och det är om särkullbarnet förfördelats genom förordnandet. Detta gäller särskilt om förordnandet ingår i en rad av rättshandlingar som var ägnat att missgynna särkullbarnet och i stället gynnar efterlevande make och deras gemensamma barn För detta stycke se A.a., s. 104 och NJA 1995 s Prop. 1986/87:86 s A.a., s. 60 och s

14 Kapitel 3. Förskott på arv 3.1 ÄB 6:1 Arvslottens storlek kan, som jag nämnt tidigare, påverkas av att arvlåtaren under sin livstid har givit bort gåvor till sina arvingar. Hur dessa gåvor ska beaktas vid arvslottsberäkningen framgår av förskottsregeln i ÄB 6:1. Bestämmelsen bygger på tanken om att arvlåtaren vill behandla alla sina barn lika och innehåller en presumtion om att gåvor 41 som arvlåtaren har gett en bröstarvinge är att se som ett förskott på arv och ska avräknas från dennas arvslott. 42 Presumtionen bryts om arvlåtaren föreskriver att gåvan inte ska utgöra något förskott eller om det på något annat sätt framgår av omständigheterna att så är fallet. För andra arvingar än bröstarvingar är presumtionen den omvända, dessa gåvor anses inte utgöra ett förskott på arv om inget annat föreskrivs eller framgår av omständigheterna. 43 Vad gäller försäkringar och skyldigheten för bröstarvingar, som insatts som förmånstagare, att avräkna ett utfallande försäkringsbelopp som förskott på arv är presumtionen den omvända. Avräkning sker enbart om det särskilt föreskrivits av försäkringstagaren eller om det på något annat sätt framgår av omständigheterna att försäkringsbeloppet ska avräknas på bröstarvingens arv. Att presumtionen här är den omvända beror främst på förmånstagarförordnandets särskilda karaktär. Ett förmånstagarförordnande påverkar som bekant inte fördelningen av kvarlåtenskapen, såsom ett förskott på arv, utan det tilldelas förmånstagaren utanför arvskiftet. 44 När en gåva utgör ett förskott på arv så ska avräkning ske för gåvans värde vid gåvotillfället om inget annat värde bör gälla pga. omständigheterna. 45 Omständigheterna i sig kan nämligen vara sådana att man bör göra en annan värdering av egendomen för att uppnå ett mer tillfredsställande resultat. 46 Om vi exempelvis tänker oss en arvlåtare som har gett sina två bröstarvingar aktier i gåva. (Gåvorna är att se som ett förskott enl. ÄB 6:1). Bröstarvingarna 41 Med gåva avses alla dispositioner som huvudsakligen är av benefik karaktär och inte enbart gåvor i strikt bemärkelse, se vidare Brattström & Singer, 2011, s. 171 och Lind, Göran & Walin, Gösta, Ärvdabalken (1 feb. 2014, Zeteo), kommentaren till 6 kap. 1 under rubriken 2. Gåva eller annan benefik disposition. 42 Walin, Gösta, Kommentar till Ärvdabalken Del 1 (1-17 kap.) Arv och testamente, 3:e u, Gösta Walin & Nordstedts Förlag, Stockholm, 1986 (Nordstedts Blå Bibliotek), s ÄB 6:1 1 st. 2 p. 44 För detta stycke se NJA 1996 s ÄB 6:3. 46 Lind, Göran & Walin, Gösta, Ärvdabalken (1 feb. 2014, Zeteo), kommentaren till 6 kap 3, stycket som börjar med -Bortsett från de fall då föreskrift om värdet-. 13

15 har erhållit exakt lika många aktier, men erhöll dessa vid skilda tillfällen. Om värderingen av gåvorna skulle ske som enligt huvudregeln, vid gåvotillfället, så skulle gåvorna kunna åsättas olika värden vid arvslottsberäkningen. Den ena bröstarvingen kanske fick aktierna när dess värde var väldigt lågt medan den andra bröstarvingen fick aktierna då dess värde var högt. På så sätt kommer den bröstarvinge som turligt nog fick gåvan när den hade ett lägre värde att erhålla en större del av kvarlåtenskapen än den andra arvingen. Detta trots att bröstarvingarnas gåvor är värda lika mycket vid arvskiftet. I dylika fall säger det nästan sig självt att värderingen inte borde ske vid gåvotillfället, eftersom då fallerar hela grundtanken om att föräldrar vill behandla sina barn lika. 47 Att det är egendomens värde vid gåvotillfället som är huvudregeln beror på att gåvan är att betrakta som en utbetalning av arvet i förskott. 48 Det är den uppoffring som arvlåtaren gör där och då när hen ger bort gåvan. När förskottet/gåvan har värderats så läggs den till kvarlåtenskapen vid beräkningen av arvslotten. 49 Hur uträkningen av arvingarnas arvslott går till kan för tydlighetens skull uttryckas med en formel och visas med ett exempel: Exempel 3:1 A efterlämnar vid sin död barnen B, C och D. A gav ett par år före sin död B kr. Kvarlåtenskapen uppgår till kr och gåvan från A till B är att se som ett förskott på arv enl. ÄB 6:1. Gåvans värde, kr, ska därför läggas till kvarlåtenskapen vid beräkningen av arvslotten enl. ÄB 6:5. Arvslotten uppgår till ( )/ 3 = kr. C och D får kr var, medan B får kvarvarande kr. Tillsammans med de kr som B fick tidigare har B fått lika mycket som sina syskon. Formeln: 50 a =!!!! a = arvslott b = behållning f = förskott n = antal arvingar Om förskottet uppgår till ett så högt belopp att övriga arvingar inte kan få ut lika mycket ur kvarlåtenskapen som gåvomottagaren erhållit så föreligger det ingen skyldighet för gåvomottagaren att betala ut överstigande belopp. 51 När förskottet är större än 47 A.st. 48 Brattström & Singer, 2011, s ÄB 6:3 och 6:5. 50 SOU 1925:43 Lagberedningens förslag till revision av ärvdabalken II. Förslag till lag om arv m.m. s. 281 och s A.a., s

16 gåvomottagarens arvslott ska enbart den delen av förskottet som kan avräknas på arvslotten läggas till kvarlåtenskapen. 52 Detta kan uttryckas med följande formel: 53 a =!!!! Exempel 3:2 Om vi tänker oss samma förutsättningar som i föregående exempel men att gåvan till B var värd kr (istället för kr) så är arvslotten ( )/3 = kr. Kvarlåtenskapen uppgår dock bara till kr vilket innebär att C och D inte kan få ut kr var. För att beräkna C och D:s arvslotter kommer då så mycket av förskottet som kan avräknas på arvslotten att läggas till kvarlåtenskapen, dvs. arvslotten. Arvslotten blir då kr och B och C får alltså dela på hela kvarlåtenskapen och erhåller kr vardera. B kommer inte få ut något mer, hen har redan erhållit kr vilket överstiger arvslotten. a =!!"!!!!!! ; 3a = a ; 2a = ; a = Är den arvinge som fått en gåva av arvlåtaren en bröstarvinge kan ÄB 6:1 och ÄB 7:4 aktualiseras samtidigt. Den ena bestämmelsen utesluter inte den andra. Förskottsregeln, som innebär att bröstarvingarnas gåvor beaktas vid arvslottsberäkningen, blir verkningslös om arvlåtaren har föreskrivit att gåvan inte ska utgöra förskott på arv eller om förskottet inte går att avräkna till fullo. Är då ÄB 7:4 tillämplig kan en bröstarvinge väcka talan mot den bröstarvinge som erhållit en gåva och begära jämkning av gåvan. Gåvomottagaren kan då bli skyldig att återbära eller ersätta den delen av gåvan som inskränker laglotten. ÄB 7:4 är, som kommer att visas i nästa kapitel, en mer omfattande bestämmelse än ÄB 6:1. 54 Att en gåva inte ska avräknas som ett förskott på arv kan föreskrivas i t.ex. en klausul i gåvobrevet till gåvan. Men detta frikallande från avräkningsplikt behöver inte ha skett i samband med gåvan eller ens i ett eventuellt gåvobrev. Ett frikallande kan ske när som helst efter gåvans givande och det spelar ingen roll om det sker uttryckligt i ett gåvobrev, i ett testamente eller om det enbart framgår av omständigheterna. 55 Har arvlåtaren frikallat gåvomottagaren helt eller delvis från avräkningsskyldigheten kan hen dock inte i efterhand 52 ÄB 6:4. 53 SOU 1925:43, s. 282 och s För detta stycke se Brattström & Singer, 2011, s Lind, Göran & Walin, Gösta, Ärvdabalken (1 feb. 2014, Zeteo), kommentaren till 6 kap 1 under rubrik 3. Hänsyn till arvlåtarens avsikt. 15

17 ändra detta så att det blir mer betungande för gåvomottagaren. 56 Bevisbördan för att en gåva från arvlåtaren inte skulle utgöra ett förskott på arv vilar på den part som påstår detta. 57 Ett frikallande från avräkningsplikten medför konsekvenser inte bara för bröstarvingarna vid arvslottsberäkningen, utan det innebär också att varken ÄB 7:2 eller äktenskapsbalken (ÄktB) 11:5 kan tillämpas. 58 Det är därför viktigt att göra en samlad bedömning av alla möjliga effekter som ett frikallande av avräkningsskyldigheten kan ge upphov till i de fall då det är omständigheterna som talar för att en gåva frikallats. Finns det en uttrycklig föreskrift om att en gåva inte ska utgöra ett förskott på arv så ska detta i regel respekteras. 59 Bestämmelserna i ÄB 6 kap. har alltså som främsta syfte att reglera arvslottsberäkningen när någon av arvingarna har fått ett förskott på arv. Ändamålet med avräkningsformlerna i ÄB 6:5 är att uppnå samma resultat som hade blivit om förskottet aldrig givits. 60 Tanken är alltså att om en arvinge har fått ett förskott på arv så ska de övriga arvingar (som inte har fått något förskott på arv) inte drabbas. Arvslotten ska inte minska. Så länge förskottet är mindre än arvslotten så kan förskottet avräknas helt på arvslotten och denna princip upprätthålls. När förskottet däremot är större än arvslotten så kan det inte avräknas helt på arvslotten, och de övriga arvingarnas arvslott kommer då att bli mindre än vad den hade blivit om förskottet aldrig givits. I och med att gåvomottagaren inte har någon återbäringsskyldighet så är detta en följd som inte går att undvika. Genom att avräkna så mycket av förskottet som går, dvs. ett belopp som motsvarar arvslotten, så uppnås i vart fall bästa möjliga resultat. 3.2 ÄktB 11:5 I ÄktB 11:5 regleras hur ett förskott som en av makarna har gett från sitt giftorättsgods till någon av arvingarna ska behandlas vid en bodelning pga. ena makens död. Med förskott så avses att gåvan ska vara ett förskott på arv enl. ÄB 6:1. Innebörden av bestämmelsen är att om ett förskott kan avräknas på den avlidnas lott så ska förskottet läggas till i den givande 56 Brattström & Singer, 2011, s Lind, Göran & Walin, Gösta, Ärvdabalken (1 feb. 2014, Zeteo), kommentaren till 6 kap 1 under rubrik 3. Hänsyn till arvlåtarens avsikt. 58 A.st. 59 Malmström, Åke & Saldeen, Åke, Successionsrätt Arv, boutredning och arvskifte, 8:e u, författaren och Iustus Förlag AB, Uppsala, 1991, s Tottie, Lars & Teleman, Örjan, Äktenskapsbalken. En kommentar, 2:a u, författarna och Nordstedts Juridik AB, Stockholm, 2010 (Nordstedts Blå Bibliotek), s

18 makens giftorättsgods (efter det att skuldtäckning gjorts) och ingå i bodelningen mellan makarna. På så sätt blir resultatet av bodelningen detsamma för den efterlevande maken som om egendomen inte hade givits bort. 61 Syftet med ÄktB 11:5 är således att den efterlevande maken ska hamna i samma ekonomiska situation som om förskottet aldrig hade givits. 62 Om någon av makarna har gett ett förskott från sitt giftorättsgods till en gemensam bröstarvinge så ska förskottet läggas till i den givande makens giftorättsgods vid bodelningen och avräknas på arvslotten efter den av dem som avlider först enl. ÄB 6:1 2 st. och ÄktB 11:5. Att arvet ska avräknas på den av makarna som avlider först har att göra med att detta ansågs stämma bäst överens med den äktenskapliga förmögenhetsordningen. 63 Har den efterlevande maken gett ett förskott till den avlidna makens särkullbarn så ska förskottet avräknas på särkullbarnets arvslott efter den avlidna enl. ÄB 6:7, och förskottet ska därmed beaktas i bodelningen enl. ÄktB 11:5. 64 Om det däremot är särkullbarnet till den efterlevande maken som fått ett förskott av den efterlevande maken så kan förskottet inte avräknas på den avlidna makens lott (särkullbarnet har inte arvsrätt efter den avlidna) och förskottet kommer följaktligen inte beaktas i bodelningen heller. 65 När ett förskott ska beaktas vid bodelning enl. ÄktB 11:5 så är det viktigt att först räkna ut om förskottet kan avräknas på arvslotten efter den avlidna. Om förskottet kan avräknas på arvslotten så ska giftorättsgodset ökas med det belopp som motsvarar förskottet. Är förskottet däremot större än arvslotten så ska enbart ett belopp som motsvarar vad som kan avräknas på arvslotten läggas till vid beräkningen av den efterlevande makens giftorättsandel. 66 Avräkningsformlerna i ÄktB 11:5 bygger således på de i ÄB 6 kap. grundade formlerna och ser ut som följande: 67 ga =!"!!!!!! ga =!"!!!!!! mg = mannens behållna giftorättsgods hg = hustruns behållna giftorättsgods f = förskottet ga = den efterlevande makens giftorättsandel a = arvslott 61 För detta stycke se Brattström & Singer, 2011, s NJA 1928 II, s Tottie & Teleman, 2011, s Brattström & Singer, 2011, s Teleman, Örjan & Tottie, Lars, Äktenskapsbalken (15 feb. 2014, Zeteo), kommentaren till 11 kap. 5, stycket som börjar med - Det är alltså giftorätten som föranlett NJA 1928 II, s Teleman, Örjan & Tottie, Lars, Äktenskapsbalken (15 feb. 2014, Zeteo), kommentaren till 11 kap. 5, stycket som börjar med - Dessa på ÄB:s regler grundade former-. 17

19 Den avlidna makens giftorättsandel motsvarar den efterlevande makens giftorättsandel. För att räkna ut arvslotten divideras den avlidna makens kvarlåtenskap (giftorättsandel + enskild egendom) 68 med antalet arvingar (n). 69 Blir arvslotten mindre än förskottet så kan förskottet inte avräknas på arvslotten. Man får då använda sig av den andra formeln och sätta in a istället för det belopp som motsvarar förskottet för att räkna ut den efterlevande makens giftorättsandel och arvingarnas arvslott: a =!"!f!!!!! +e a =!"!a!!!!! +e Exempel 3:4 Den avlidna maken M:s giftorättsgods uppgår till kr och den efterlevande hustrun H har kr i giftorättsgods. M efterlämnade två särkullbarn, A och B. A har fått kr i förskott av H. Vid bodelningen ska A:s förskott avräknas på arvet efter M enl. ÄB 6:7. Förskottet ska dessutom beaktas och läggas till makarnas giftorättsgods när giftorättsandel beräknas enl. ÄktB 11:5. För att räkna ut arvslotten delas den avlidna makens kvarlåtenskap på antalet bröstarvingar. a =!""!!!!!"!!!!!""!!!!! ; a =!"#!!!! ; a = Förskottet går att avräkna helt på arvslotten ( > ). Den efterlevande makens giftorättsandel blir kr. A avräknar förskottet på sin arvslott efter den avlidna maken enl. ÄB 6:7 och får = kr. B får hela arvslotten, kr. Exempel 3:5 Om vi antar samma förutsättningar som i föregående exempel men att förskottet till A uppgått till kr istället för kr så måste vi först göra en provräkning för att se om förskottet kan avräknas på arvslotten: a =!""!!!!!"#!!!!!""!!!!! ; a =!"#!!!! ; a = Här blir förskottet större än arvslotten ( < ) vilket innebär att förskottet inte helt kan avräknas. Vi får då använda oss av den andra formeln för att räkna ut den efterlevande makens giftorättsandel och bröstarvingarnas arvslott. 68 Brattström & Singer, 2011, s Teleman, Örjan & Tottie, Lars, Äktenskapsbalken (15 feb. 2014, Zeteo), kommentaren till 11 kap. 5, stycket som börjar med - Dessa på ÄB:s regler grundade former-. 18

20 a =!""!!!!!!!""!!!!! ; 2a =!""!!!!!! ; 4a = a ; 3a = ; a Den efterlevande makens giftorättsandel blir ( )/2 = kr. A erhåller ingen del i kvarlåtenskapen då hens förskott översteg arvslotten och B ärver sin arvslott på kr. Om den avlidna maken var gift och efterlämnar gemensamma bröstarvingar så förändras rättsläget en aning. Den efterlevande maken har nämligen arvsrätt framför gemensamma bröstarvingarna. 70 Bröstarvingarna har sedan rätt till efterarv när den efterlevande maken avlider. 71 Denna rätt för den efterlevande maken att ärva framför gemensamma bröstarvingar infördes i samband med att äktenskapsbalken ersatte Al. 72 Dessförinnan hade den efterlevande maken enbart arvsrätt framför arvingarna i andra arvsklassen. 73 Bestämmelserna om hur ett förskott ska avräknas i ÄB 6 kap. och ÄktB 11:5 härstammar från Al och bygger på att förskottstagaren ska ta sitt arv vid arvskiftet, dvs. att det sker en verklig avräkning av förskottet vid arvskiftet. 74 Trots att den efterlevande maken numera har arvsrätt framför gemensamma bröstarvingar så ska en avräkning fortfarande ske när den första av makarna avlider. Eftersom bröstarvingarna inte ska få ut sina arvslotter så förvandlas arvslotten till en rätt till efterarv. 75 Exempel 3:6 76 M avlider och efterlämnar sin hustru H och de gemensamma barnen A och B. M har givit A ett förskott på kr. M:s giftorättsgods uppgår till kr och H:s är kr. När den efterlevande makens giftorättsandel ska beräknas så ska förskottet beaktas i bodelningen enl. ÄktB 11:5. a =!""!!!!!""!!!!!""!!!!! ; a =!""!!!! ; a = H:s giftorättsandel uppgår till ( )/2 = kr. A och B:s arvslotter är kr. A ska enl. ÄB 6:1 avräkna förskottet på sin arvslott ( ) = kr. H ärver barnens arvslotter enl. ÄB 3:1 (med fri förfoganderätt) och kvotdelen för efterarvet blir /( ) = 3/7. När den efterlevande maken 70 ÄB 3:1. 71 ÄB 3:2. 72 Brattström & Singer, 2011, s A.a., s Tottie & Teleman, 2011, s Lind, Göran & Walin, Gösta, Ärvdabalken (1 feb. 2014, Zeteo), kommentaren till 6 kap 3 under rubrik 13. Förskott på arv. 76 A.a, under rubrik Exempel

21 avlider så får A och B 3/7 av boet i arv efter H. Däri har A rätt till 1/7 medan B erhåller 2/7. A och B delar sedan lika på H:s kvarlåtenskap. 3.3 ÄB 7:2 En bröstarvinge är enl. ÄB 7:2 skyldig att i första hand avräkna det hen fått i förskott på arv och genom testamente på sin laglott. 77 Motivet bakom införandet av bestämmelsen var att man ville värna om arvlåtaren och dennas disponibla kvot. 78 Skulle de gåvor som arvlåtaren givit till sina bröstarvingar inte beaktas vid laglottsberäkningen så minskar arvlåtarens disponibla kvot. Arvlåtaren kan såldes inte testamentera över en lika stor del av sin kvarlåtenskap som hen hade kunnat göra om gåvan aldrig givits. Lagberedningen ansåg att denna påföljd inte torde ha varit vad arvlåtaren räknat med vid bortgivande av sin egendom utan att hen snarare räknat med att förskottet i första hand skall avräknas på den förskottstagaren tillkommande laglotten. 79 Den rådande tolkningen av ÄB 7:2 är att enbart de gåvor som utgör ett förskott enl. ÄB 6:1 omfattas av bestämmelsen. 80 Om arvlåtaren friskrivit en gåva från avräkningsskyldighet så blir följaktligen ÄB 7:2 inte tillämplig. 81 I motiven till Al 7:2, nuvarande ÄB 7:2, anförde lagberedningen; Då i gällande rätt angives, att arvlåtaren äger genom testamente förfoga över hälften av kvarlåtenskapen, medan den andra hälften utgör bröstarvinges laglott, skulle detta kunna giva anledning till antagandet, att vid denna beräkning hänsyn icke skall tagas till egendom, som arvlåtaren i livstiden givit bröstarvinge. En sådan gåva till bröstarvinge torde emellertid i regel uppfattas såsom en utbetalning i förhand på det blivande arvet, varför också i 6 kap. 1 kunnat uppställas en regel, enligt vilken gåva till bröstarvinge med de inskränkningar, som angivas i 6 kap. 2, presumeras utgöra förskott, som skall avräknas på arvet Brattström & Singer, 2011, s NJA II 1928, s A.st. 80 Lind, Göran & Walin, Gösta, Ärvdabalken (1 feb. 2014, Zeteo), kommentaren till 7 kap 2 under rubriken 1. Avräkning av förskott på laglott vid arvskiften. 81 A.st. 82 NJA II 1928, s

22 Denna skyldighet för bröstarvingar att avräkna förskottet på arv och det man erhållit genom ett testamente är en presumtion som kan brytas om arvlåtaren föreskriver detta i sitt testamente. 83 Arvlåtaren kan t.ex. förordna om ett legat till en bröstarvinge och samtidigt föreskriva att bröstarvingen ska ha sin laglott i annan egendom. Vad arvlåtaren menat med ett förordnande i sitt testamente blir i slutändan en fråga om testamentes tolkning. 84 Så länge ingen annan bröstarvinges laglott inskränks kan arvlåtaren förordna om sin kvarlåtenskap hur hen vill. Hur ett förskott ska avräknas på laglotten och vilka konsekvenser det kan ge upphov till vid den praktiska tillämpningen kommer analyseras under avsnitt 5.2. och A.st. 84 Lind, Göran & Walin, Gösta, Ärvdabalken (1 feb. 2014, Zeteo), kommentaren till 7 kap 2 under rubriken 3. Avräkning av testamente på laglott. 21

23 Kapitel 4. Det förstärkta laglottsskyddet 4.1 Innebörd och tillämpningsområde 1928 infördes det förstärkta laglottsskyddet i Al 7:4 för att skydda bröstarvingarnas laglott mot gåvor som arvlåtaren företagit under sin livstid för att kringgå laglottsreglerna. 85 Före arvslagen fanns inga möjligheter för bröstarvingarna att försvara sin laglott mot dessa rättshandlingar, laglotten var enbart skyddad gentemot testamentariska förordnanden. 86 Arvlåtare kunde därmed missgynna bröstarvingarna och minska deras laglott genom att i stället för att upprätta ett testamente välja att ge bort sin egendom under sin livstid. När det förstärkta laglottsskyddet infördes ansågs den största utmaningen vara hur bestämmelsen rent tekniskt skulle utformas. 87 Problemet låg i att formulera lagrummet på så sätt att man utskilde de gåvor som skulle omfattas av bestämmelsen från de gåvor som inte skulle omfattas. Lagberedningen ville nämligen inte införa ett skydd däri alla gåvor som arvlåtaren givit skulle omfattas. En sådan omfattande bestämmelse skulle leda till att arvlåtarens dispositionsfrihet hindrades och att bröstarvingarnas rätt till arv vara skyddad redan under arvlåtarens livstid. Detta ansågs inte vara ändamålsenligt, utan enbart de gåvor som arvlåtaren företagit under sin livstid för att kringgå laglottsreglerna skulle träffas av bestämmelsen. 88 År 1958 ersattes Al av ÄB och det förstärkta laglottsskyddet fick, med några smärre språkliga förändringar 89, dess nuvarande lydelse i ÄB 7:4 1 st. Har arvlåtaren i livstiden bortgivit egendom under sådana omständigheter eller på sådana villkor att gåvan till syftet är att likställa med testamente, skall i avseende å gåvan vad i 2 och 3 är stadgat om testamente äga motsvarande tillämpning, om ej särskilda skäl äro däremot; och skall vid nedsättning av gåvan motsvarande del av den bortgivna egendomen återbäras eller, om det ej kan ske, ersättning utgivas för dess värde. Vid laglottens beräkning skall värdet av den bortgivna egendomen läggas till kvarlåtenskapen. 85 SOU 1925:43, s Lindhagen, Arthur & Lind, Erik, Den nya arvslagen, P.A. Nordstedt & söners förlag, Stockholm, 1929, s SOU 1925:43, s A.a., s Lind, Göran & Walin, Gösta, Ärvdabalken (1 feb. 2014, Zeteo), kommentaren till 7 kap. Inledning under rubriken Laglottssystemets grunder. 22

24 Om en gåva omfattas av ÄB 7:4 så kan en bröstarvinge väcka talan mot gåvomottagaren och begära att gåvan ska jämkas. Gåvans värde kommer då att läggas till kvarlåtenskapen vid laglottsberäkningen, vilket betyder att bröstarvingarnas laglott blir större än vad den hade blivit om gåvan inte hade medräknats. 90. Gåvan ska, till skillnad från ÄB 6:1, tillräknas det värde som den har då arvlåtaren avlider och boet är utrett. På så vis likställs den bortgivna egendomen med kvarlåtenskapen och gåvan behandlas på samma sätt som ett testamentariskt förordnande. 91 Kan den laglott som framräknats inte utgå ur arvlåtarens kvarlåtenskap ska den delen av gåvan som inskränker bröstarvingens laglott återbäras eller, om detta ej kan ske, så ska ersättning utgå för dess värde. Gåvomottagarens onda- eller goda tro har ingen betydelse för återbäringsskyldigheten. 92 Det enda undantaget för när en gåva inte ska återbäras enl. ÄB 7:4 är om särskilda skäl äro däremot. Om ÄB 7:4 skulle leda till ett materiellt otillfredsställande resultat så kan domstolen underlåta att tillämpa bestämmelsen helt eller delvis. 93 Den bröstarvinge som vill begära jämkning av en gåva enl. ÄB 7:4 ska väcka talan mot gåvomottagaren inom ett år från det att bouppteckningen avslutades. 94 Bevisbördan för att en gåva är till syftet att likställa med ett testamente vilar på den part som påstår detta. 95 Det är dock inte helt klart vilket beviskrav som gäller. I Svea hovrätts dom i mål T ansåg domstolen att med beaktande av de svårigheter som finns för bröstarvingar att föra bevisning i dessa fall, det kunde finns skäl för att lätta på beviskravet. 96 Det torde därför vara så att den som väcker talan enl. ÄB 7:4 har en viss bevislättnad för sitt påstående om att gåvan till syftet är att likställa med ett testamente. 4.2 Avsikt att kringgå laglottsreglerna Det förstärkta laglottsskyddet infördes alltså för att hindra arvlåtaren från att kringgå laglottsreglerna. Däremot så var det en länge ovisst om ÄB 7:4 kunde tillämpas även om arvlåtaren inte hade haft någon avsikt att kringgå laglottsreglerna. Mellan förarbetena till ÄB 90 Brattström & Singer, 2011, s Lindhagen & Lind, 1929, s Brattström & Singer, 2011, s. 115 n. 93 A.st. 94 ÄB 7:4 2 st. 95 Lind, Göran & Walin, Gösta, Ärvdabalken (1 feb. 2014, Zeteo), kommentaren till 7 kap 4 under rubriken 2. Gåva för dödsfallsskull (ad mortis causa). 96 Svea hovrätts dom i mål T , på s

25 7:4 och dess ordalydelse finns nämligen en viss diskrepans. ÄB 7:4 innehåller inget avsiktsrekvisit, men i vissa delar av förarbetena anges att gåvogivaren ska ha haft en avsikt att kringgå laglottsreglerna för att bestämmelsen ska bli tillämplig. 97 Vilken tolkning som bestämmelsen ska ges, den enligt ordalydelsen eller den enligt motiven, kom att analyseras grundligt av Walin i hans artikel. 98 Walin kom fram till att det mest ändamålsenliga var att tolka bestämmelsen enligt dess ordalydelse, dvs. att ingen avsikt krävs. 99 Att arvlåtaren ska ha haft en avsikt att ordna sin succession för att bestämmelsen ska bli tillämplig innebär inte samma sak som att arvlåtaren ska ha haft en avsikt att inskränka en bröstarvinges laglott. Det ena förutsätter inte det andra. 100 Det förefaller sålunda ej uteslutet, att orden med kringgående av laglottsbestämmelserna inte avser att markera mer än den eventuella objektiva effekten av att arvlåtaren sökt genom gåva för dödsfalls skull påverka den legala arvsordningen (d.v.s. uppnå samma syfte som genom testamente). 101 Frågan om arvlåtaren ska ha haft en avsikt att kringgå laglottsreglerna för att ÄB 7:4 ska bli tillämplig togs slutligen upp av HD i NJA 1973 s I rättsfallet stod det klart att den gåva som var uppe till bedömning var till syftet att jämställa med ett testamente. Frågan var alltså om det krävdes att arvlåtaren hade haft en avsikt att kringgå laglottsreglerna för att gåvan skulle kunna jämkas enl. ÄB 7:4. HD anförde inledningsvis att syftet med bestämmelsen var att hindra de rättshandlingar som arvlåtaren företagit med en avsikt att kringgå laglottsreglerna. Bestämmelsens utformning hade däremot lett till att även gåvor där arvlåtaren inte hade haft någon avsikt att kringgå laglottsreglerna kommit att omfattas. Huruvida denna verkan varit avsedd när bestämmelsen infördes kunde dock inte utläsas av förarbetena och HD bedömde att det inte fanns någon anledning till att tolka lagrummet i strid med dess ordalydelse. En arvlåtare behöver alltså inte ha haft någon avsikt att kringgå laglottsreglerna för att ÄB 7:4 ska bli tillämplig Se NJA II 1928 s. 444 och s Walin, Gösta, Ett par arvsrättsliga spörsmål i SvJT 1972, s A.a., s A.a., s A.a., s NJA 1973 s. 687, på s

26 4.3 Rekvisiten i ÄB 7: Gåva För att ÄB 7:4 ska bli tillämplig krävs för det första att arvlåtaren har gett en gåva. Till skillnad från förskottsregeln i ÄB 6:1 så spelar det ingen roll vem som är gåvomottagare, det finns ingen presumtionsregel för när lagrummet är tillämpligt eller inte. Alla gåvor som arvlåtaren har gett och som är att likställa med ett testamente kan omfattas av ÄB 7:4. Huruvida en rättshandling som arvlåtaren företagit utgör en gåva enl. ÄB 7:4 ska ges en extensiv tolkning. 103 Det innebär att även dispositioner där arvlåtaren erhållit någon slags motprestation kan omfattas. 104 Enligt rättspraxis har bl.a. försäljning till underpris, efterskänkande av fordran och avstående av enskild egendom vid bodelning ansetts utgöra en gåva enl. ÄB 7: Ett rättsfall som belyser gåvobegreppets omfattning är NJA 1985 s Häri två makar, S och P, genomfört flera rättshandlingar med slutresultat att egendom överförts från maken P till makan S. Makarna hade först upprättat ett äktenskapsförord där S:s egendom föreskrevs vara hennes enskilda och sedan utfört en bodelning under bestående äktenskap. S erhöll genom bodelningen hälften av det samlade giftorättsgodset, vilket i praktiken var halva P:s egendom eftersom hennes egendom var enskild. Kort därefter genomförde makarna samma procedur igen och ytterligare egendom överfördes från P till S. När P avled väckte särkullbarnet R talan mot S och anförde att rättshandlingarna sammantaget var att se som en gåva och att jämkning därför skulle ske enl. ÄB 7:4. HD hade i sin prövning att ta ställning till om rättshandlingarna, som isolerat sett inte utgjorde någon gåva, kunde bedömas tillsammans och om de i sådana fall var att se som en gåva enligt ÄB 7:4. HD kom fram till att man vid en bedömning av om en eller flera rättshandlingar utgör en gåva enl. ÄB 7:4 ska kunna bedöma flera rättshandlingar tillsammans. Annars skulle arvlåtaren enkelt kunna gå runt bestämmelsen genom att företa flera rättshandlingar efter varandra istället för en. Det först upprättade äktenskapsförordet och den efterföljande bodelningen ansågs dock inte vara någon gåva och kunde således inte bli föremål för jämkning enl. ÄB 7:4. HD:s skäl 103 Lind, Göran & Walin, Gösta, Ärvdabalken (1 feb. 2014, Zeteo), kommentaren till 7 kap. 4 under rubriken 1) Gåva eller annan benefik disposition. 104 Malmström & Saldeen, 1991, s Se NJA 1939 s. 171, NJA 1985 s. 81 och NJA 1949 s