Den medeltida stadens hemligheter

Transkript

1 Den medeltida stadens hemligheter En animalosteologisk analys av djurbenen från stadsparken i Kalmar Emelie Hansson Kandidatuppsats i arkeologi med inriktning osteologi 15 hp, VT 2016 Uppsala universitet- Campus Gotland Institutionen för arkeologi och antik historia Handledare: Gustav Malmborg Bihandledare: Ulrika Söderström

2 Emelie Hansson Den medeltida stadens hemligheter, en animalosteologisk analys av djurbenen från stadsparken i Kalmar. The secrets of a medieval city, an osteological study of the animal bones excavated from the City Park in Kalmar, Sweden. A bachelor thesis in Archaeology with a focus in Osteology (15 ECTs), Uppsala University, Campus Gotland. Abstract During the excavations of the City Park in Kalmar, Kalmar municipality, Småland, Sweden, in 2006 a quantity of approximately 100 kg of animal bones was excavated from the medieval settlement and harbour structures. These animal bones have been analysed and the results of the analysis will be discussed in the following paper. The purpose of the study was to identify what species is found and which parts of the body is represented in order to figure out the use and consumption of animals in the medieval city. In the analysis several osteological methods- among these; age determination, sex determination and estimation of height have been used in order to compare the material from Kalmar to analysed osteological materials from other parts of Sweden. The result of the analysis showed the following species: cattle, sheep, goat, pig, horse, dog, cat, rat, hare, unspecified bird and unspecified fish. A pattern has been found in the location of different types of material indicating one building that was burnt down while storing several joints of meat, including for example spare ribs. In the area around the harbour several bones from phalanges and the cranial parts of cattle was identified, indicating an area of butchering or tannery activities. Keywords: Animal osteology, medieval harbour, medieval city, urban archaeology, Kalmar. Emelie Hansson Uppsala universitet- campus Gotland Cramérgatan 3, Visby 1

3 Tack Jag vill tacka min handledare Gustav Malmborg för handledning både vid analysen av materialet och under skrivandeprocessen. Jag vill även tacka min bihandledare Ulrika Söderström som trots kort varsel kom med värdefulla åsikter och tips. Tack till Sabine Sten för hjälp vid analys och tips om material, och tack till Cecilia Ring vid Kalmar läns museum som hjälpte mig få fram benmaterialet till uppsatsen. Till sist vill jag även tacka mina kurskamrater för uppmuntran och råd vid framställningen av denna uppsats. 2

4 Innehåll 1. Inledning Teori Syfte Frågeställningar Bakgrund Kalmar stad Tidigare undersökningar i Stadsparken Jämförelsematerial Material Schakten Schakt Schakt Schakt Avgränsning Källkritik Metod Allmänna osteologiska metoder Könsbedömning Åldersbedömning Mankhöjdsberäkning Anatomisk representation Patologier och skeletala förändringar Resultat Schakt Lagerpresentation Lager Nöt Svin Får/get Häst Hund Katt Hare Fågel Fisk Schakt

5 9.2.1 Lagerpresentation Nöt Svin Får/Get Hund Katt Hare Råtta Fågel Fisk Schakt Lagerpresentation Nöt Svin Får/get Katt Fisk Diskussion Nöt Svin Får/get Fågel och fisk Övriga arter Vidare forskning Konklusion Sammanfattning Källförteckning Appendix:

6 1. Inledning Under en undersökning av fornlämning 94 i Kalmar stad år 2006 grävdes över 100 kg djurben ut, en del av dessa har lagt grunden för följande kandidatuppsats i arkeologi med inriktning mot osteologi, 15 hp. Under medeltiden var Kalmar en viktig stad, belägen vid Kalmarsund och invid den svenska gränsen mot Danmark. Staden växte fram under 1200-talet och utvecklades till södra Sveriges administrativa centra. En av anledningarna till denna framgång låg i närheten till havet och möjligheten till kontakter via sjövägen, den medeltida hamnen torde därför ha varit en mycket aktiv plats. Sjöfarare som anlände till Kalmar möttes av synen av den cirka åtta meter höga mur som omgärdade staden, och utanför denna ett antal bryggor av vilka den så kallade stadsbron som löpte 90 meter ut i vattnet från Sjöbroporten i stadsmuren var den största. Det djurbensmaterial som undersökts osteologiskt till denna uppsats kommer från stadsparken i Kalmar, från delar av det område som utgjorde det medeltida hamnområdet. Stadsparken ligger mitt emellan Kalmar slott och dagens stadscentrum, och idag finns på platsen där benen grävdes ut ett konstmuseum. Inför denna uppsats har djurbenen analyserats med ambitionen att ta reda på vad för arter och vilka kroppsdelar som finns representerade. Metoder för åldersbedömning, könsbedömning och mankhöjdsberäkning har gjorts på lämpliga ben med förhoppning om att kunna jämföra Kalmar stad med andra medeltida stadsmaterial och få en djupare inblick i stadens och hamnens funktioner. 5

7 2. Teori Materialet i denna uppsats har analyserats utifrån teorin att benen från platsen är rester efter slakt-eller matproduktion. Detta innebär att materialet inte kommer studeras som specifika individer utan istället som köttdelar efter slakt. Ett slakt- och matavfall behöver inte finnas på samma plats som djuren i fråga har levt på. Djuren kan ha flyttats levande till en lokal för slakt, styckade köttstycken har därefter transporterats till olika platser och till exempel funnits i människornas egna hushåll. Detta innebär att ifall endast sju högerben av får påträffas i en kontext betyder inte det att sju får levt på platsen, utan snarare att hushållets invånare varit extra förtjusta i just dessa specifika köttdelar. 6

8 3. Syfte Undersökningen kommer behandla det medeltida djurbensmaterial som grävdes fram i Kalmar stadspark under Huvudsyftet är att bidra till ökad kunskap om Kalmar som stad under medeltiden, med fokus på djurhållning och ekonomi under tal. Trots att Kalmar varit en av Sveriges viktigaste städer under medeltiden var den under många år en bortglömd plats ur arkeologisk syn. Främst har arkeologiska undersökningar varit av mindre omfattning i samband med ledningsläggningar och liknande vilket bidragit till ett flertal mindre pusselbitar utan större sammanhang. Det är först på senare tid en större bild av medeltidsstaden Kalmar kunnat växa fram, efter undersökningar av bland andra Stefan Larsson (2014) i området för medeltidens torg. Undersökningen kommer bidra till ny kunskap genom att utgå från frågeställningar om vad för arter som finns i materialet samt dess fördelning i antal, vikt, och av eventuella slaktspår. Dessa studier tillsammans med en tolkning av hur och varför materialet hittats där det gjorts kan indikera hur djurhållning och kostvanor sett ut på platsen. Med infallsvinkel att olika kroppsdelar av ett djur har olika värde i ekonomisk synpunkt, vissa delar är mer köttrika än andra, kan urskiljas hur materialet tillkommit - som avfallsprodukter från ett slakteri eller som rester efter måltid? Vidare undersöks ifall det finns ovanligare benslag eller arter i materialet, som till exempel hornkvicken eller vilda djur som skulle kunna tyda på aktiviteter i form av hornhantverk eller jakt. De resultat som kommer av den osteologiska bedömningen av benen kommer jämföras med tidigare studier som gjorts på djurbensmaterial från andra platser i Sverige, och kan ge en översiktlig bild av hur staden fungerat och vad som förts in eller ut från platsen. 3.1 Frågeställningar De frågeställningar som undersökningen baserats på är följande: Vad finns det för arter i materialet? Hur ser fördelningen ut inom arter vad gäller anatomisk fördelning, åldersbedömningar och könsbedömningar? Kan materialet säga någonting om vad för funktion platsen för Kalmars stadspark haft under medeltiden? Finns det något i materialet som tyder på ett statussamhälle eller handelskontakter? Hur kan benmaterialet från stadsparken i Kalmar jämföras med andra samtida osteologiska stadsmaterial? 7

9 4. Bakgrund 4.1 Kalmar stad Staden Kalmar grundades under början av 1200-talet, men platsen tycks ha varit känd och använd redan under vikingatiden eftersom det i närområdet finns flertalet gravfält daterade till denna tid. Dessutom finns en vikingatida runsten i Södermanland som beskriver hur en person blivit dräpt i Kalmarsund på resan hem från Skåne (Källström, 2013), vilket kan antyda att det varit en vanlig rutt och kanske även rastplats för sjöfarare redan innan det blev en stad. Under medeltiden ökade Kalmars inflytande och platsen utvecklades till en av Sveriges viktigaste städer, den största i Småland och administrativt centrum för södra Sverige. Arkeologiska undersökningar visar att staden växte under början av 1200-talet, 1243 etablerade sig Dominikanerorden på platsen vilket är en av utgångspunkterna till antagandet om när platsen räknats som en stad (Selling, 1984:15). Under 1200-talet blir Kalmar fjärde svenska stad efter Stockholm, Visby och, den numera ryska staden, Viborg att upprätta en ringmur (Ring, 2008a:13). Höjdpunkten för Kalmar som stad kom 1397 när Erik av Pommern i kröntes till kung över Sverige, Danmark och Norge och inledde därmed Kalmarunionen (Lindqvist, 2002:76). På grund av sin maktposition och närheten till den danska riksgränsen blev Kalmar ett attraktivt mål för anfall vid flertalet stridigheter under tal. Trots flera erövringsförsök klarade stadens befästningar att stå emot ända fram till Kalmarkriget 1611 då staden intogs av danskarna. Denna händelse ledde kung Gustav II Adolf att beordra en ombyggnation av Kalmar stad, så att den nådde upp till den tidsenliga standarden för en militär anläggning (Larsson, 2014:16). Ombyggnationen dröjde, och 1640 beslutades att hela staden istället skulle flyttas ut till den närbelägna Kvarnholmen som skulle vara lättare att försvara. Trots viss motvilja mot detta beslut av stadens invånare påskyndades processen av den stora brand som utbröt i staden Under de nästkommande åren flyttades staden och den gamla bebyggelsen, inklusive stadsmuren, revs succesivt, troligen användes material från de gamla husen till att bygga upp den nya staden (Larsson, 2014:88). Eftersom det inte fanns några planer på att uppföra ny bebyggelse i den ödelagda staden fanns det inte någon anledning för invånarna att vid flytten förstöra golv eller källarvåningar. Det faktum att en stor del av den gamla stadsgrunden bevarats under dagens marknivå gör Kalmar gamla stad till en arkeologiskt speciell plats (Larsson, 2014:56,124). Den medeltida hamnen övergavs i samband med resten av staden, men innan det var den en av Kalmars viktigare platser på grund av handeln i Kalmarsund. En av stadsmurens fyra större portar ledde ut till hamnen och till den största bryggan, stadsbron. Från denna ledde ett antal tvärgående bryggor på vilka mindre träbodar funnits uppställda som använts som förråd eller övernattningsplats (Ring, 2008a:14). Hamnområdet som idag kallas Slottsfjärden var under medeltiden betydligt större än det som syns i dagens Kalmar mellan stadsparken och Kalmar slott, men har genom åren fyllts igen (Ring, 2008b:34). 4.2 Tidigare undersökningar i Stadsparken Den stadspark som anlades under slutet av 1800-talet är en av de platser från det medeltida stadsområdet som idag inte är bebyggd, och där har flertalet arkeologiska undersökningar gjorts, ett urval av dessa presenteras nedan. Under 1930-talet utfördes två större undersökningar med Harald Åkerlund som ansvarig. Den ena genomfördes mellan när hela Slottsfjärden tömdes på vatten och botten undersöktes arkeologiskt. Vid denna undersökning påträffades bryggkonstruktioner från den 8

10 gamla hamnen, men också ett flertal båtar. Båtarna har kunnat dateras i intervallet 1200-tal till 1600-tal (Åkerlund, 1951:22f), vilket är överensstämmande med stadens troliga grundande och förstörande och även med dateringen av det analyserade djurbenen. Samtidigt som Slottsfjärden undersöktes gjordes även försök till att hitta spår av den gamla Sjöbroporten som var vägen från hamnen in i staden. Porten påträffades inte, men det gjorde istället en byggnad som antagits tillhöra det gamla våghuset, platsen där allt som skulle säljas inne i staden vägdes in då de kommit med båtarna. Våghuset antas ha legat intill Sjöbroporten (Ring, 2008a:15; Nilsson & Ring, 2008:11). Den andra undersökningen av Åkerlund genomfördes 1939 inför byggandet av restaurang Byttan, som ligger precis intill platsen där konstmuseet senare anlades. Här påträffades bland annat ett antal husgrunder från tal samt en kullerstensbelagd gata (Hammarström, 1982:31). Under 1983, i samband med byggandet av en musikpaviljong påträffades en husgrund med rester av ett stengolv. På platsen hittades även en stor mängd ben, både innanför och utanför huset som tyder på ett slakt- och matavfall (Nilsson, 2008:28). Förundersökningen inför utgrävningen i stadsparken 2006 ägde rum år Syftet var att undersöka ifall det var nödvändigt att göra en särskild arkeologisk undersökning inför byggandet av det nya konstmuseet. Undersökningen visade lager från 1200-tal till 1600-tal, och fynden avslöjade vad som tolkades som en avskrädesplats för bland annat slaktavfall och järnslagg i ett strandnära område (Nilsson & Ring, 2008:12). 4.3 Jämförelsematerial Det finns många osteologiska undersökningar som gjorts på medeltida stadsmaterial från olika delar av Sverige. Eftersom alla material inte har samma förutsättningar, och alla osteologer inte har analyserat materialet med samma metoder och utgångspunkter, har jag valt ut ett antal arbeten av vilka inte alla använts som jämförelse till samma typ av undersökningar. De två material som till största del använts som jämförelse är Maria Vretemarks avhandling om djurbenen från Skara (1997) samt Ola Magnells kapitel angående den osteologiska analysen av djurbenen från Kalmar slott (2015). Vretemarks arbete valdes ut för att det behandlar ett stort material. Analysen är omfattande och tar upp en stor bredd av metoder och ett antal jämförelseplatser utöver Skara, som under medeltiden var en mindre stad än Kalmar. Utgrävningen från Kalmar slott kan bidra med värdefulla jämförelser mellan en stadsmiljö och en borgmiljö som brukats under samma tidsperiod och som endast ligger ett stenkast från varandra. Utöver dessa två har Ekmans uppsats från 1975 använts. Denna behandlar det medeltida materialet från Lund, daterat till tal. Detta är också ett mycket omfattande material, där ett flertal metoder utförts, dock är dateringen från en något tidigare period än Kalmarmaterialet. Sista jämförelserna har gjorts med hjälp av Linus Girdland Flinks C- uppsats om djurbensmaterialet från Gamleby, eftersom det är ett material från ett liknande område i geografisk närhet, om än mycket mindre omfattande i storlek. 9

11 5. Material Det material som analyserats till denna uppsats är lånat från Kalmar läns museum, och är en del av de benfynd som grävdes ut från stadsparken i Kalmar vid den utgrävning som 2006 gjordes inför byggandet av ett konstmuseum. Under grävningen undersöktes fem olika schakt, och benfynd gjordes i tre av dessa; schakt 1, schakt 2 och schakt 5. Totalt rör det sig om 101 kilo ben av överlag mycket bra bevaringsgrad. Endast enstaka påsar, från olika kontexter, är angripna av mögel och dessa har varit något svårare att undersöka. Materialet är fragmenterat, men hela ben har påträffats, en tabell över fragmentstorlek finns i appendix (bilaga 1). 5.1 Schakten För att få en bättre förståelse för materialet från stadsparken följer nedan en kortfattad beskrivning av geografisk placering, lagerföljd samt fyndbeskrivning. Bild 1: De fem schaktens utbredning vid området för konstmuseet (blå linje)(nilsson & Ring, 2008:9) Schakt 1 Schakt 1 är det största schaktet som undersöktes och innehöll också den största benmängden, strax över 82 kg innan analys. Av undersökningens schakt ligger detta längst österut, precis norr om restaurang Byttan och innanför den medeltida stadsmuren. Schakt 1 grävdes ut i 56 olika lager, från det översta omrörda lagret (L100) till den sterila nivån (L155). Till detta dokumenterades 17 olika konstruktioner i form av till exempel stolphål och stenpackningar (Nilsson & Ring, 2008:17). Benmaterialet från en av dessa konstruktioner har analyserats osteologiskt i denna undersökning, K11, som beskrivs som ett trägolv av tall från ett nedbrunnet hus av vilket delar upptäcktes redan under grävningar på 1930-talet. Träet C14 daterades tillsammans med en bit textil som påträffades i L153 och båda fick datering kring 1300-tal ( ). Då en mellanvägg påträffats innebär det att huset haft minst två rum. I lagren ovanför denna lämning påträffades ett kalkstensgolv och ett spisfundament, som bidrar till tolkningen att ett nytt hus uppförts på samma plats som det tidigare. De fynd som hittades i schaktet är bland annat en stor mängd keramik av olika slag (svartgods, stengods och rödgods), metallföremål, ben och slagg. I samtliga lager har hittats spår efter hantverksspill. 10

12 Rapporten beskriver att en översiktlig genomgång gjorts av det osteologiska materialet, med tolkningen att det rör sig om slaktavfall som till exempel kranier och yttre extremiteter av nöt, får/get, svin och höna (Nilsson & Ring, 2008:18). Den arkeologiska tolkningen av platsen är en undanskymd avskrädesplats i ett strandbryn. Avfallet bidrar till att området växer igen och bildar torviga lager. Under en tid tycks det, med tanke på stolphålen, ha funnits en brygga som senare försvunnit när marken utjämnatseventuellt i samband med att stadsmuren byggs- och ett hus uppförs på platsen. Lager 150, med mycket ben har tolkats vara en del av utjämningslagret (Nilsson & Ring, 2008: 21) Schakt 2 Schakt 2 är beläget öster om schakt 1, närmast vattnet av de undersökta områdena och i det medeltida hamnområdet. Schaktet grävdes ut i fyra kvadratmeterstora rutor, av vilka ruta 1-3 undersöktes ner till steril nivå. Totalt var schaktet 7x4 meter stort. I de norra delarna finns en bryggkonstruktion bestående av tre stockar liggande på varandra, övrig del av denna konstruktion låg utanför exploateringsytan och är inte känd. De lager som grävdes ut från schakt 2 beskrivs som ett sandblandat lerlager (L201), ett kompakt lerlager (L202), ett gyttjelager (L203) samt undergrunden, det nedersta lerlagret (L205)(Nilsson & Ring, 2008: 22f). Den största benmängden påträffades i gyttjelagret, där det varit bra bevarandeförhållanden i den syrefattiga gyttjan. Eftersom gyttja bevarar organiskt material väl är denna fyndkategori en stor del av de påträffade fynden i schakt 2, medan det finns mindre bevarat av till exempel järnföremål som inte gynnats av den fuktiga miljön. Ett av de metallföremål som hittades i schaktets ruta 1, L203, var ett pilgrimsmärke av bly som enligt en bedömning av Lars Andersson (Nilsson & Ring, 2008;24) troligen kommer det från Tyskland, med en datering till tidigast 1350-tal. I övrigt fanns det i schaktet mycket keramikfynd, bland annat i det översta lagret, L 201, där fynd av rödgods och en kritpipa daterar lagret till 1600-tal. Analyser som utförts i schaktet omfattar makrofossilanalyser och dendrodateringar. Makrofossilsanalysen avslöjade en hel del vattenlevande djur och växter, och jordprover indikerar att området under en period legat vid en strandkant. Dendrodateringarna som gjorts på bryggkonstruktionen visar en sannolik datering från 1200-talet för de pålar som ligger närmast muren, de som ligger längre österut i schaktet är troligen från en senare tid (Nilsson & Ring, 2008:25) Schakt 5 Schakt 5 ligger mitt emellan schakt 1 och schakt 2 och placerades över den medeltida stadsmuren, med undersökningsområden både innanför och utanför muren, även om det största området låg på sjösidan utanför muren. Innanför muren grävdes en murgata fram, vilket kan vara en förlängning av den gata Åkerlund grävde ut på 1930-talet. Under denna gata fanns bland annat ett eventuellt utfyllnadslager (L511), och under detta fanns ett gyttjeoch sandlager, L513, vilket är ett av de lagren där benmaterial påträffats. Det andra lagret för benfynd (L550) ligger i området utanför muren, i vilket även en del keramik påträffats men också ett antal läderskor. Alla fynd från schakt 5 är yngre eller samtida med murens tillkomst, som beräknas vara under 1300-talets första hälft (Nilsson & Ring, 2008:30ff). 11

13 6. Avgränsning Eftersom benmängden var allt för stor för att en komplett analys skulle vara möjlig har knappt hälften av materialet analyserats osteologiskt för denna rapport. Avgränsningen gick till så att de båda lagren med minst benmaterial, schakt 2 och schakt 5, analyserades komplett, medan stickprov utfördes av materialet från schakt 1. Eftersom ett lager i första schaktet var mer intressant än de andra för Kalmar läns museums tolkning av platsen analyserades även detta, lager 150, komplett. Efter denna analys gjorts utan att några större skillnader inom lagret påträffats ansågs det tillräckligt att endast göra ett antal stickprover från de andra lagren för att få en översikt om skillnader och likheter inom schakten. För att analysen skulle gå smidigare valdes lager med stor mängd benfynd ut, vilket kom att omfatta L141, L 146. L 147, L 148, L 150, L 151 och L 153, dessa lager ligger samtliga i de understa delarna av schaktet som daterats till 1200-tal. Att de daterats till ungefär samma period underlättar då materialet bedöms som en sammanslagning i jämförelse till andra material. Som en extra undersökning valdes även en påse ut från den anläggning (K11) varifrån dateringar utförts på det brända trägolvet, för att se ifall det finns skillnader i materialet från det som varit en byggnad. Denna kontext ligger även ovanför de tidigare nämnda lagren, vilket innebär att den är från senare tid. De metoder som använts har valts ut för att kunna jämföras med tidigare undersökningar. Metoder som minsta individantal har inte något fokus i rapporten eftersom materialet behandlar köttstycken snarare än hela individer. På grund av materialets omfattning har inte heller metoden då benens sprickbildning noteras för att se de färska sprickor som indikerar märgspaltning undersökts, då det bedömts att en sådan undersökning skulle offra mer i tid för genomgång av material än det troligtvis skulle ge i resultat. 12

14 7. Källkritik Det finns alltid källkritik inom ett arkeologiskt och osteologiskt källmaterial med avseende att endast vissa områden grävs ut, och helhetsbilden därför kan vara annorlunda än vad som syns i materialet. Eftersom de olika schakten som grävdes ut vid undersökningen av stadsparken täckte upp olika delar av den medeltida staden utökar det chanserna att materialet är representativt för platsen. Däremot är benmaterialet allt för omfattande för att allt ska hinna analyseras i en C-uppsats, och genom att enstaka påsar väljs ut kommer en del av informationen från de andra påsarna gå förlorad, trots att ambitionen varit att försöka minimera denna förlust genom att göra stickprov från olika delar av schakt 1. Den arkeologiska undersökningen och rapporten har varit ett litet hinder vid denna uppsats. Dels framgår inte hur undersökningen gick till och hur väl schaktet genomsöktes, vilket försvårar tolkningen av till exempel ben från mindre arter, såsom fisk, som inte finns i någon hög grad i benmaterialet. Det är svårt att veta ifall avsaknaden av dessa ben beror på att de inte tagits tillvara vid den arkeologiska utgrävningen eller ifall de varit frånvarande på platsen. Dessutom har undersökningen skett inkonsekvent mellan schakten, schakt 1 har grävts ut i lagerföljder genom hela schaktet medan schakt 2 har grävts i både lager och fyra utmarkerade rutor (Nilsson & Ring, 2008). Att gräva ut i lagerföljd ger en kronologisk översikt över platsens brukande, men rutindelning ger möjlighet att även undersöka materialets spridningsbild. Trots rutorna i schakt 2 har ytterligare problem påträffats i detta material då vissa av benpåsarna är uppmärkta utan ruta och lager, men istället med beskrivningar som utanför pinnar östra klacken eller söder om stock där varken pinnar, klacken eller stock är utmärkta på tillgängliga kartor. Att inte alla djurarter finns i referensmaterialet har även detta försvårat arbetet genom att inte fåglar och fiskar kunnat bedömas till specifik art. Dock är dessa fragment endast en mycket liten del av materialet, så i detta fall har troligtvis inte denna felkälla påverkat resultatet i allt för hög grad. 13

15 8. Metod 8.1 Allmänna osteologiska metoder De metoder som använts för studien har anpassats efter vad för benelement som påträffats, och vid behov har ben mätts för att tillgängliga metoder inom bland annat könsbedömning ska kunna utföras. Dessa metoder finns mer utförligt beskrivna under nedanstående rubriker. Samtliga benelement som analyserats har förts in i en benlista i Excel, där art och benslag noterats. Sida har bedömts och förts in i benlistan i de fall det varit möjligt. Även del av ben enligt Malmborg (2004) i vilken samtliga benslag delas in i sex delar, har noterats för att det med hjälp av dessa siffror ska vara möjligt att beskriva vilket benfragment som identifierats i benlistan (bilaga 3). Denna information kommer dock inte diskuteras vidare i denna undersökning eftersom fokus inte ligger på individantal lika mycket som på fragmentantal. Alla bedömningar som gjorts har identifierats med hjälp av referensmaterialet i Osteologiska laboratoriet vid Campus Gotland, och i vissa fall med handledning av tillgängliga lärare. Får (Ovis aries) och get (Capra hircus) är av tradition svåra att skilja på i osteologiska material och i denna analys har de flesta ben av dessa arter inte bedömts mer specifikt än till kategorin får/get. Enstaka ben har kunnat artbedömas som får eller get, detta gäller främst hornkvicken (cornu), hälben (calcaneus) samt bäckenben (os coxae). Eftersom får och getter vanligen har olika ekonomiska funktioner i ett samhälle är det relevant att, i de fall det finns möjlighet, skilja på arterna. Med den informationen är det möjligt att få en ännu bättre förståelse för materialets betydelse och tolkning. 8.2 Könsbedömning De könsbedömningar som kunnat utföras på materialet har till största del gjorts på nötdjuren (Bos taurus), dels för att dessa varit flest i antal men dels att de också i högre omfattning varit hela icke fragmenterade ben. Två olika könsbedömningsmetoder har varit möjliga att tillämpa på nötfragmenten, en som utförts på mellanhandsbenet (metacarpus) eller mellanfotsben (metatarsus) och en som baseras på hornets storlek. Den första metoden utvecklades av Howard år 1962 och går ut på att förhållandet mellan mellanhandsbenets distala bredd och totala längd skiljer sig åt mellan kor, oxar och tjurar. Genom att dividera den distala bredden med den totala längden och multiplicera kvoten med 100 ges ett numeriskt värde som kan införas i tabellen nedan (tabell 1) för att få en ungefärlig könsbedömning. Metoden utvecklades på olika nötdjursraser och är tillämpningsbar på såväl arkeologiskt material som på modernt. Tabell 1: Index för Howards (1962:257) könsbedömningsmetod på mellanhandsben (metacarpus) och mellanfotsben (metatarsus) enligt formeln (distal bredd/största längd)x 100. Ko Oxe Tjur Metacarpus 24,8-33,6 29,3-32,9 32,5-37,8 Metatarsus 22,1-28,6 24,6-27,5 24,8-30,3 Ytterligare ett antal könsbedömningar har gjorts med hjälp av hornkvicken som hittats i materialet, där Teichert (1974:35) utvecklat en metod baserad på mätpunkt 44 av nötkranium (von den Driesch, 1976), vilket är omkretsen precis vid hornets rot. Omkretsen mäts och måtten jämförs med tabell 2. 14

16 Tabell 2: Intervaller för könsbedömning av hornbasens omkrets (Teichert 1974:35) Tjur Oxe Ko mm mm mm För att könsbedöma svin (Sus scrofa domestica) har försök gjorts att undersöka hörntanden (canin) eftersom den utvecklas olika hos galtar och suggor. Galtens hörntänder fortsätter växa hela livet och därför sluts aldrig tandens rot som den gör hos suggor då tanden vuxit ut, dock är inte denna metod applicerbar för de yngre svinens mjölktänder som ser likadana ut oberoende av kön (Vretemark, 1997:48). 8.3 Åldersbedömning Att göra en uppskattning av ålder hos djurarterna i ett osteologiskt material är betydelsefullt för att få en bättre uppfattning om vad djuren haft för funktion på platsen. Ifall det övervägande är ben från unga individer tyder det på att det främsta syftet varit köttproduktion och djuren utslaktats i ung ålder då köttet är mörare. Är istället benen från äldre individer indikerar detta att boskapsskötseln riktat in sig på avel, ull-/mjölkproduktion eller arbetsdjur (During:1993:108). I denna analys har åldersbedömningar gjorts baserat på tandframbrott och fusionering av epifyser. Medan kroppen fortfarande växer hos unga individer är rörbenen delade i tre olika delar, en proximal epifys en diafys och en distal epifys, för att underlätta tillväxt. När benet nått sin fulla storlek kommer dessa tre delar växa ihop och genom att veta vid vilken ålder detta händer är det möjligt att undersöka sammanväxningsgraden på benet och därmed komma fram till en ungefärlig åldersbedömning av individen. På samma sätt kan tändernas frambrott vara åldersindikerande då det är känt vid vilken ålder de olika permanenta tänderna bryter fram. För epifyssammanväxning kommer Silvers mall från 1969 användas och för tandframbrott Habermehls värden från Bedömningarna kommer därefter presenteras enligt Ekmans modell som applicerades på materialet från Lund (1973) för att se ifall det går att urskilja vid vilken ålder djur har slaktats. För äldre individer är inte ovanstående metoder tillämpningsbara, och då har istället Grants (1982) metod baserad på tandslitage använts i de fall underkäken (mandibula) påträffats med samtliga molarer kvar i käken. Vid denna metod bedöms slitaget på varje tand utifrån en bildserie som visar stegvis förhållandet mellan emalj och dentin på tuggytan, eftersom emaljen slits bort och dentinet blottas ju mer tanden används. När bedömningen är utförd noteras slitagets bokstavsbeteckning, som i sin tur representerar en siffra, värdet av samtliga tänder adderas för att få fram den totala summan (så kallad MWS) som genom att jämföras med en tabell ger en ungefärlig åldersbedömning. 8.4 Mankhöjdsberäkning Mankhöjdsberäkningar är nästan utan undantag endast tillämpningsbara för hela rörben, vilket är en nackdel i många arkeologiska material. Från detta material har mankhöjdsberäkningar kunnat utföras på mellanhands och mellanfotsben av nöt och får. Formlerna som använts är tagna från Matolsci (1971:118), samt Teichert (1975) och baseras på benets totala längd (GL) som multipliceras med en variabel beroende på benslag och kön enligt tabellen nedan. 15

17 Tabell 3: Formler för mankhöjdsberäkning av nöt. Nöt enligt Matolsci Ko Tjur Metacarpus III-IV 6,03 * GL 6,33 * GL Metatarsus III-IV 5,33 * GL 5,62 * GL Får enligt Teichert Formel Metacarpus III-IV 4,89*GL Metatarsus III-IV 4,54*GL 8.5 Anatomisk representation Genom att notera vilka kroppsdelar benen som identifierats representerar hos djurarterna i ett material uppmärksammas ifall det finns någon/några delar som är över- eller underrepresenterade i materialet. Eftersom olika aktiviteter genererar olika sorters avfall är det genom denna metod möjligt att se hur och varför att benmaterial påträffas där det gör. During (2000:21) delar upp djurkroppen i de tre kategorierna köttrikt, köttfattigt och övrigt enligt följande: Köttrika kroppsdelar: Ryggrad, skuldergördel, revben, övre extremiteter (framben), bäckenben och nedre extremiteter (bakben). Köttfattiga kroppsdelar: Kranium, underkäke, mellanhands-/mellanfotsben, hand- /fotrotsben, falanger och svanskotor. Övrigt: Tänder, hornkvicke samt horn. Syftet med denna uppdelning är att få en överblick på vad det är för typ av avfallsmaterial som analyseras. Finns det till exempel ett överskott av ben från köttrika delar kan det tolkas som en avfallshög efter konsumtion, alltså att färdigstyckade köttdelar förts in till platsen som till exempel kotletter eller revbensspjäll. Är det däremot ett överskott av ben från köttfattiga delar, eller till exempel hornkvicke tyder det istället på att materialet är restprodukter från ett slakteri eller från ett hantverk. Detta material kommer att presenteras med en liknande uppdelning, men utan kategorin övrigt, där istället hornkvicken och tänder (dentes) ingått i kategorin köttfattigt. Dock kommer i vissa beräkningar både fragment av revben (costa) samt tänder uteslutas i studien eftersom dess höga antal, som med stor sannolikhet riskerar att komma från samma ben, kan ge ett avvikande resultat. 8.6 Patologier och skeletala förändringar Sjukliga förändringar är inget fokus för denna analys, men kommer att noteras och identifieras i de fall det är möjligt. Till hjälp kommer referenslitteratur användas, i första hand Bartosiewicz & Gal (2013) och Baker & Brothwell (1980). Av övriga förändringar på benen kommer i första hand slaktspår i form av skärmärken eller huggskador noteras för att ge en bild av hur köttproduktionen på platsen sett ut. 16

18 9. Resultat 9.1 Schakt Lagerpresentation Totalt finns, i schakt 1, ben från 34 olika lager. Benmaterial från åtta av dessa lager har analyserats i olika omfattning. Artfördelningen i dessa är beskrivet i tabell 4 och 5 enligt fördelning i antal och vikt samt procent (i fetstil) per lager. De arter som inte inom något lager är representerade av mer än en procent är inte med i tabellen, men beskrivs nedan. Tabell 4: Artfördelning av antal fragment i schakt 1. De arter som inte representeras av mer än 1 % har inte inräknats i tabellen. Antal S1 Nöt Svin Får/get Får Get Katt Hare Oidentifierat L % 15 6% 25 9% 1 4% 1 4% % L % 8 18% 24 55% 6 17% L % 3 12% 2 8% 9 35% L % 4 11% 5 14% 1 3% 9 25% L % 45 7% 67 10% 1 0,1% 1 0,1% 5 0,7% % L % 4 8% 3 6% 1 2% 23 47% L % 1 5% 1 5% 3 14% K % 6 16% 8 16% 1 2% 12 24% Tabell 5: Artfördelning av vikt i schakt 1. De arter som inte representeras av mer än 1 % har inte inräknats i tabellen. vikt S1 Nöt Svin Får/get Får Häst Hund Oidentifierat L % 241 8% 118,5 4% 4 0,1% % L % 24 7% % 34 9% L % % 18 3% 98 16% L % 70,5 8% 18 2% 77 8% L ,5 68% 601 7% 371 4% 9,5 0,1% 156 2% 36,5 0,4% % L % 21 3% 12 2% 8,5 1% % L % 1,5 0,3% 5 0,9% 23 4% K % % 81 7% 23,5 2% % 17

19 För alla lager, med undantag av lager 146, är nöt den art det finns mest av, både i antal fragment och i vikt. Anledningen till att nöt inte är överrepresenterat i lager 146 kan förklaras med att en av de två påsar som analyserades från detta lager endast innehöll ett så gott som komplett kranium av får, vilket bidrar till att statistiken kan vara något missvisande. Procentsatsen för de oidentifierade fragmenten är ganska hög i tabellen för fragmentantal, men är mindre omfattande i tabellen för vikt, detta beror på att det i första hand är de större och tyngre fragmenten som har karaktärer som gör att de kan identifieras, medan de små fragmenten inte går att bedöma. Fragmenteringen gör att det oidentifierade är många i antal, men utan att väga speciellt mycket. I appendix visar bilaga 1 fragmentstorleken för de vanligaste arterna i materialet. Den anatomiska fördelningen av köttrika och köttfattiga kroppsdelar från de vanligaste arterna (nöt, svin, får/get) presenteras i tabellen nedan. I tabell 6, som används som en jämförelse mellan de olika delarna av schakt 1 har inte revben och tänder räknats in i någon av kategorierna, eftersom dessa ofta är överrepresenterade i materialet och ger en skev bild av den egentliga fördelningen. Diagrammet (tabell 7) visar den totala fördelningen av arternas anatomiska representation sammanräknad för att ge en överblick av skillnader och likheter mellan lagren. Tabell 6: Fördelningen mellan antal fragment från köttrika respektive köttfattiga kroppsdelar av de vanligaste arterna i schakt 1. Nöt Svin Får/get Köttrikt Köttfattigt Köttrikt Köttfattigt Köttrikt Köttfattigt L L L L L L L K Tabell 7: Totala andelen köttrika respektive köttfattiga delar av de vanligaste arterna i schakt 1 per lager. Köttrikt/köttfattigt schakt 1 100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% L141 L146 L147 L148 L150 L151 L153 K11 Köttrikt Köttfattigt 18

20 I diagrammet noteras att det i lager 147 och 148 har identifierats en högre andel ben från de köttrika kroppsdelarna än i de andra lagren, med undantag av konstruktionen. Dessa båda lager är även de som uppvisar minst fragmentering (bilaga 1). Ett par påsar valdes ut för noggrannare undersökning för att identifiera möjliga likheter och skillnader i materialens sammansättning. Revben är inte representerade i tabellerna, och istället valdes de två påsar med flest revbensfragment ut som jämförelsematerial. En av dessa är från lager 141, där det finns mer ben från köttfattiga delar, och den andra kommer från K11 som nästan totalt domineras av ben från köttrika delar. Vid en närmare studie av dessa påsar kan konstateras att K11 i första hand består av ben som kan tolkas som hela köttstycken, med skulderblad (scapula), överarmsben (humerus), armbågsben (ulna) och strålben (radius) av svin från samma sidor, och i sådant antal att det finns möjlighet att det skulle kunna härstamma från samma framben. I påsen har även identifierats bäckenben, lårben (femur) och skenben (tibia) från vad som skulle kunna vara från samma får, samt revben av nöt som blivit avhuggna i samma storlek och kan därmed komma av ett eller flera revbensspjäll (se bild på framsidan). Skillnaden i lager 141 är att delarna är mer spridda i varifrån de kommer och har en mindre jämn fördelning. Revbenen uppvisar även i detta lager huggspår, men den generella fragmentstorleken bland revben är ungefär hälften så stor som i K11 och ser ut att ha gått sönder på annorlunda sätt då endast huggspår finns på en av två ändar. Den totala fragmenterinen av nötben är som störst i L141. Det ser alltså ut att finnas mer än en sorts avfallsmaterial i schaktet. Eftersom skillnader finns mellan de olika lagren i schakt 1 har lager 150 undersökts komplett för att se ifall det finns skillnader även inom lagren, vilket skulle göra stickprov av de andra lagren irrelevanta Lager 150 I lager 150 analyserades samtliga 17 påsar. Totalt 715 benfragment har undersökts, varav 360 har kunnat identifieras till art och benslag. Den totala vikten uppgick i knappt 8,5 kg, av vilka ca 7 kg, 82% identifierats. Tabell 8: Artfördelningen baserad på fragmentantal i lager 150, schakt 1. Övrigt 4% Artfördelning L 150 Får/get 19% Svin 13% Nöt 64% Den största delen av de identifierade fragmenten kommer från nötdjur, med en relativt jämn fördelning av får/get och svin. I kategorin övrigt ingår arterna häst (Equus caballus), hund (Canis lupus familiaris), katt (Felis catus) samt fågel av oidentifierad art. Lager 150 består av ett antal olika stick. Eftersom lagret är det enda från schakt 1 som är totalanalyserat har även lagret undersökts stickvis för att se ifall det är någon skillnad mellan de olika delarna i lagret. Eftersom det skiljer mycket i fragmentantal mellan de olika delarna är de svåra att jämföra mot varandra, men det finns ingenting som tyder på att det finns större avvikelser i den procentuella artfördelningen (tabell 9). 19

21 Tabell 9: Antal fragment samt procentsats av de identifierade benen från lager 150, schakt 1. Nöt Svin Får/get Häst Hund Övrigt L % 7 16% 10 22% 3 7% 1 2% L 150: % 4 10% 4 10% 1 3% 2 5% 2 5% L 150: % 1 5% L 150: % 2 7% 2 7% L 150: % 31 14% 53 23% 1 0,4% 1 0,4% 5 2% Fördelningen mellan benmaterial från köttfattiga och köttrika kroppsdelar är ganska jämn för alla tre djurarter enligt tabellen nedan (tabell 10), nöt och svin har ett svagt överskott av de köttfattiga delarna medan det hos får/get endast finns en skillnad mellan kategorierna på ett fragment. Av denna tabell är det svårt att säga någonting om materialets ursprung, och med en jämförelse av tabellen för representation av kroppsdelar syns i den sistnämnda att en stor del av materialet består av kranium- köttfattiga delar. Anledningen till att denna tabell ser ut som den gör är dock för att tänder utgör en stor del av kraniedelarna, och dessa är inte inräknade i tabellen köttrikt/köttfattigt. Tabell 10: Fördelning av köttrika och köttfattiga kroppsdelar av nöt i de olika sticken i lager 150. I tabellen har revben och tänder uteslutits. Köttrikt Köttfattigt L L 150: L 150:3 6 8 L 150:4 1 2 L 150: Tabell 11: Representation av delar, i kraniet ingår horn och tänder, i skuldergördel ingår revben och bröstben Nöt Svin Får/get 20

22 Tabell 12: Översikt av slaktspårsfördelning för lager Nöt Svin Får/get Nöt I schakt ett identifierades 414 fragment och hela ben av nöt vilket gör den till den högst representerade arten i schaktet, både vikt och antalsmässigt. Baserat på antalet hälben i materialet är det minsta möjliga individantalet av nöt fyra stycken. Könsbedömningar och mankhöjdsberäkningar presenteras i tabell 13. Ko är vanligare förekommande, speciellt enligt mätningarna av omfånget runt hornen. Medelvärdet för mankhöjd är 106,8 cm totalt, 105,5 cm för kor och 108 cm för tjurar. Tabell 13: Sammanställning av könsbedömningar och mankhöjdsberäkningar av nöt i schakt 1. Schakt Lager Art Metod Kön Värde Kroppslängd GL 1 K11 Nöt MC Ko? 29,7 102, Nöt MC Tjur 35,8 107, Nöt MC Ko? 29,6 108, Nöt Horn Ko Nöt Horn Ko 12, Nöt Horn Ko Nöt MT Tjur? 28,4 108,47 19,3 Åldersbedömningar har gjorts på epifysernas fusioneringsgrad, samt på två underkäkar. Värdena för underkäkarna var 36 respektive 44, vilket innebär en ålder på minst tre år. Enligt bilaga 2b tycks samtliga individer blivit äldre än tre år, men en utslaktning ser därefter ut att ta vid och endast ca 50 % är äldre än 3-4 år. Slaktspår har noterats på totalt 89 fragment, med fördelning enligt tabell 14. Övriga förändringar i skelettet har noterats i fem fall och omfattar ett onormalt slitage på en kindtand, aktivitetsspår på en falang (phalanx), förändringar liknande förslitning eller inflammation på en underkäke och en lumbalkota (vertebra lumbalis) samt ett mellanfotsben där ett av fotrotsbenen (T2+3) vuxit fast (bild 2). 21

23 Tabell 14: Fördelning av slaktspår hos nötdjuren från schakt Slaktspår nöt Slaktspår nöt Bild 2: Mellanfotsben (metatarsus) av nöt med sammanvuxet fotrotsben (T2+3) Svin I schakt 1 finns minst tre individer av svin baserat på de tre höger armbågsben som påträffats. Åldersbedömningar redovisas i bilaga 1, den visar att samtliga svin levt över ett år, men knappt någon längre än tre år. All utslaktning av svin på denna plats har således skett då djuret varit mellan 1-3 år. Utöver epifysernas sammanväxning finns det även flera ben av över- eller underkäke som tyder på att svinen varit unga, då inte alla tänder i käken brutit fram. Inga mankhöjdsberäkningar har kunnat utföras och endast två hörntänder har påträffats i materialet, dessa har båda två öppen rot vilket tyder på att det kan röra sig om manligt kön. Men med tanke på den höga andelen juvenila ben kan det även röra sig om mjölktänder. Endast nio ben har tydliga spår efter slakt, dessa är fördelade enligt följande: 2 i kraniet, 2 revben, fyra övre extremiteter och ett fragment av bäckenben. Utöver detta har ett bitmärke identifierats på en falang Får/get Minsta individantal för kategorin får/get uppgår i 4 st. Totalt har 124 fragment bedömts till denna kategori, ytterligare fyra ben har bedömts till får och fyra till get. De ben som kunnat artbedömas är i första hand hornkvicke, hälben och mellanfotsben. Utöver de åldersbedömningar som gjorts på epifyssammanväxningar har ytterligare sex underkäkar identifierats med juvenila karaktärer, alltså att inte samtliga permanenta tänder finns i käken. I fem av dessa fall är ännu inte första kindtanden (M1) ersatt av den sista mjölkmolaren (m4), vilket vanligtvis sker när djuret är ca 3 månader, i det sista fallet är inte den sista kindtanden (M3) frambruten vilket tyder på att djuret var yngre än 2 år. Slaktspår finns på 24 fragment, ungefär 15 % av det totala antalet, och är fördelade enligt diagram 15, där de flesta kategorier är relativt jämnt representerade med undantag av 22

24 skuldergördeln där det finns ett större antal skador på revbenen. Inräknat i denna tabell är även ett bitmärke på en falang. Tabell 15: Fördelning av slaktspår hos får/get i schakt Slaktspår får/get Slaktspår får/get Häst Endast två fragment av häst har identifierats från schakt ett, båda från lager 150, ett korsben (sacrum) och den distala delen av ett skenben. Skenbenet uppvisade huggskador Hund Sju fragment av hund har identifierats, sex av dessa från lager 150 och det sjunde från lager 151. De benslag som hittats representerar en stor del av kroppen; två delar av överkäke (maxilla), en halskota (atlas), en lumbalkota, ett strålben samt två revben. De två fragmenten av överkäke är från samma sida och har samma tänder representerade, vilket innebär att de inte kommer från samma hund. Överkäken från L150 uppvisar ett större tandslitage än överkäken från L151, vilket skulle kunna tyda på att den ena hunden varit äldre än den andra. Samtliga fragment passar efter jämförelse av referensmaterialet in på en medelstor hund, knappt 50 cm i mankhöjd. Värt att notera i materialet är den atlaskota av hund som identifierats från lager 150 där två parallella huggspår noteras, varav ett av dessa kluvit kotan kranialt (bild 3). Bild 3: Atlaskota av hund med huggspår (överst) och jämförelseben från refrenssamlingen (underst). 23

25 9.1.8 Katt Sex fragment av katt har identifierats; en lumbalkota, tre fragment av bäckenben, ett lårben samt ett skenben. Fragmenten kommer från minst två individer, varav minst en av dessa var icke fullvuxen eftersom kotan, skenbenet och ett av bäckenbenen inte är fullständigt fusionerat Hare Endast ett fragment, en del av ett lårben, av hare (Lepus timidus) har påträffats i materialet Fågel De fem fragment av fågel som identifierats har inte kunnat artbedömas, men har jämförts med referensmaterial. Storleksskillnader kan indikera att det rör sig om minst två olika sorters fåglar, där en av dessa tycks komma från en relativt stor fågel, nästan i storlek med svan, och de övriga är ungefär i storlek med höna. Ett fragment från skuldergördeln (coracoideum) uppvisar slaktspår Fisk Endast en ryggkota har identifierats av fisk, denna har inte kunnat artbestämmas. 9.2 Schakt Lagerpresentation I schakt 2 har allt tillgängligt benmaterial analyserats, det är fyra olika rutor som grävts i fem olika lager. Utöver dessa lager finns även fyra andra beskrivningar av områden i schaktet, som saknar lagerbeskrivning; söder om stock, söder om stenkista, klacken i öster samt utanför pinnar i östra hörnet. Nedan presenteras artfördelning i vikt och antal per lager och område. Tabell 16: Artfördelning av antal fragment i schakt 2. De arter som inte representeras av mer än 1 % har inte inräknats i tabellen. Antal Nöt Svin Får/get Får Get Hund Katt Hare Fågel Fisk Oidentifierat L % L % L % L % 19 22% 6 3% 11 13% 23 10% % 7% 7 11% 2 1 2% 1% 1% % % % 3 5% 1 1% 29 45% 24

26 Klacken % 38% 17% 25% S % stenkista 38% 2% 12% 2% 2% 3% S. stock % 46% 3% 9% 2% 4% 2% 1% Pinnar % 24% 14% 8% 8% 3% 3% 5% 3% Tabell 17: Artfördelning av vikt i schakt 2. De arter som inte representeras av mer än 1 % har inte inräknats i tabellen Vikt S2 Nöt Svin Får/get Får Get Oidentifierat L % % 52 4% % L % 118 5% 96 4% 24 1% 52 2% % L % % % % L % 82 14% 65 11% 34 6% 7 1% 65 11% Klacken % 29 11% 23 9% 27 10% S. stenkista % 23 3% 22 3% 20 3% % S. stock % 54 3% 59 4% 16 1% 88 6% % Pinnar % 27 6% 21 5% 56 13% 95 21% Precis som i schakt 1 är det mest nöt i materialet, både i vikt och i fragmentantal. Procentuellt är det mer oidentifierade fragment i detta schakt, det är delvis beroende av att den totala fragmenteringsgraden i schakt 2 är större än i schakt 1, alltså att fragmenten generellt är mindre och gör att ett större antal benfragment saknar karaktärer. Redan i dessa tabeller noteras en minskning av andelen svinfragment. Denna tendens syns både i den totala sammanställningen av materialet i schakt 2, men främst i lager 203 som även innehåller mest ben. För att upptäcka skillnader mellan de olika lagren visas nedan den anatomiska fördelningen av köttfattigt och köttrikt. Tabell 18: Fördelning av köttrika och köttfattiga kroppsdelar per lager från de vanligaste arterna i schakt % 80% 60% 40% 20% Köttfattigt Köttrikt 0% 25

27 Även i dessa diagram sticker lager 203 ut som helt annorlunda gentemot de övriga, då det finns väldigt mycket fragment från de köttfattiga delarna av nöt. Hela 64 % av nötbenen in detta lager kommer från yttre extremiteter och 44 % av dessa är enbart falang % av nötbenen i detta lager är kranium, tänder och hornkvicken. Rörben, ryggrad och revben är jämnt fördelat på ungefär 5 % vardera. Av rörbenen har endast epifyser eller ledändar identifierats. Genom att undersöka schaktet per ruta istället för per lager framkommer att flest ben finns i rutorna ett och två, där den övervägande delen är köttfattiga nötdelar. Nästan 80 % av alla svinfragment fanns i ruta nummer tre, där endast 23% av nötbenen hittats. Alltså tycks det finnas en skillnad i material både mellan rutor och lager. Tabell 19: Fördelning av antal fragment per ruta i schakt 2. Schakt Nöt Svin Får/get Får Get Katt Hare Fågel Råtta Oidentifierat 2 Ruta Ruta Ruta Ruta Nöt Likt schakt 1 är nötben vanligast förekommande i materialet, dock ser fördelningen av kroppsdelar annorlunda ut här i jämförelse med schakt 1, då det i schakt 2 finns en mycket högre andel av de klassiska köttfattiga kroppsdelarna och framför allt då yttre extremiteter (tabell 20). Falang 1 är det vanligaste benslaget och i hela schaktet har totalt 57 stycken av dessa påträffats, varav 56 stycken hela ben. Eftersom varje nötdjur har åtta stycken falang 1 ger detta ett minsta individantal på åtta djur. Tabell 20: Fördelning av kroppsdelar samt slaktspår noterade hos nötbenen i schakt Anatomisk fördelning Slaktspår 0 26

28 De åldersbedömningar som gjorts finns i appendix (bilaga 2c), slaktåldersmönstret är inte lika tydligt som i schakt 1, men fortfarande finns det antydan om slaktålder tidigast efter 3 år. Könsbedömningar och mankhöjdsberäkningar har gjorts på de hela mellanhands- och mellanfotsben som påträffats i materialet, totalt 17 stycken. Inga av benen har bedömts komma från tjurar, men ett antal kan komma från oxe. Då intervallet för oxe överlappar intervallet för ko kan samtliga av de djur som i tabellen är bedömda som (oxe?) möjligen vara större kor. Mankhöjden varierar mellan 102 cm till 118 cm- med en medelmankhöjd på 108,3 cm, alltså något högre än vad som uppmätts i schakt 1. Tabell 21: Sammanställning av könsbedömningar och mankhöjdsberäkningar av nöt i schakt 2. Schakt Lager Art Metod Kön Värde Kroppslängd GL 2 Bos MT Ko? 21,8 103,4 19, Bos MC Oxe? 30, , Bos MC Ko 27,8 102, Bos MC Ko ,8 18, Bos MT Ko ,3 22, Bos MC Ko , Bos MT Ko 23, , Bos MC Oxe? ,3 18, Bos MT Ko 25,7 110,3 20, Bos MT Ko 22,3 102,3 19, Bos MC Oxe? 29,6 112,8 18, Bos MT Ko 22,8 102,9 19, Bos MC Oxe? 32,2 107,9 17, Bos MC Oxe? 31,8 108, Bos MT Ko 24,9 109,8 20, Bos MC Oxe? 32,2 105,5 17, Bos MT Ko 22,2 102,3 19,2 Slaktspår har noterats på totalt 115 fragment, ca 28 % av det totala materialet. Slaktspåren är fördelade på kroppsdelar enligt tabell 20. Av övriga patologiska förändringar i materialet har endast noterats fem falang 1 med aktivitetsspår eller förslitningsskador Svin Endast 49 fragment av svin har identifierats från schakt 2, och av dessa finns den största delen i ruta nummer 3, samtliga lager. I materialet finns mycket nedre extremiteter, av vilka vissa tycks passa ihop vad gäller ålder och sida. Bland detta köttrika material finns även ett flertal kraniedelar och yttre extremiteter, som är klassiskt köttfattiga. På ett av kraniefragmenten finns spår som tyder på att svinet knockats- troligtvis som slaktmetod. I övrigt finns endast ett fåtal slaktspår. 27

29 Tabell 22: Fördelning av kroppsdelar samt noterade slaktspår hos svinbenen i schakt Anatomisk fördelning Slaktspår Enligt bilaga 2c finns det inga tecken på att grisarna blivit äldre än 3 år, men eftersom det finns en större spridning av vilka ben som fusionerat och inte verkar det inte finnas en lika tydlig struktur för avslaktning som det ser ut att vara för nötdjuren Får/Get 14 fragment har kunnat identifieras som får och tio som get av de totalt 130 identifierade fragmenten. Av get är det främst hornkvicke som kunnat bedömas, men även bäckenben, och av får har bland annat ett antal kraniefragment kunnat identifieras. I tabell 23 inkluderas dessa fragment i fördelningen av kroppsdelar hos får/get i schakt 2. I diagrammet syns att skuldergördel dominerar antalet identifierade fragment, av de 38 identifierade skuldergördelsfragmenten är 34 stycken revben. Revbenen har påträffats i flera olika påsar och med ett högsta antal av fyra stycken i en påse vilket har gjort det svårt att urskilja några mönster i storlek som skulle tala för att revbenen kommit från samma köttstycke. I samma diagram syns dock att störst del av de annars relativt få slaktspåren sitter vid just revbenen, 22 stycken jämfört med de näst största kategorierna ryggrad och bäcken som endast har fyra vardera. Inte heller bland rörbenen går att urskilja några matchningar av delar, men bland de nedre extremiteterna finns ett kraftigt överskott av proximal del från skenben. Tabell 23: Fördelning av kroppsdelar samt slaktspår noterade hos får-/ getbenen i schakt Anatomisk fördelning Slaktspår 28

30 En mankhöjdsberäkning har utförts på ett mellanhandsben av får (bild 4). Formeln gav för det 11,8 cm långa benet en mankhöjdsbedömning på ca 58 cm. Benet var färdigvuxet och uppvisade större muskelfästen på baksidan. Bild 4: Mellanhandsben av får med kraftiga muskelfästen. Enligt ålderstabellen i appendix (bilaga 2c) finns det en stor spridning mellan de ofusionerade och de färdigvuxna benen i materialet i jämförelse med de tidigare nämnda arterna. Då det finns fler ben som inte är färdigvuxna tyder det på att flera av individerna avlivats i tidig ålder. En antydan finns i tabellen som visar på att endast ett fåtal får/getter överlevde längre än två år. I ruta 1, L203, upptäcktes ett antal fragment från en mycket ung individ, troligen dödfödd eller ofödd, som bedömts till får/get. Benen är från hela kroppen bland annat ett överarmsben och ett lårben, vilket skulle kunna tyda på att en hel kropp deponerats på platsen Hund Endast ett ben av hund har påträffats, en bröstkota (vertebra thoracica) som hittades utanför pinnarna i östra hörnet. Hunden var fullvuxen och i jämförelse med referensmaterial något större än en räv Katt Ben av katt finns utspridda över i princip hela schakt 2. Totalt har 8 fragment identifierats av delar från hela kroppen, två kraniefragment, två övre extremiteter, en ryggkota, ett bäckenben samt två nedre extremiteter. Två av fragmenten, ett armbågsben och ett strålben som påträffades i ruta 2 lager 201, tycks höra ihop. Båda dessa ben är även ofusionerade vilket tyder på att det rör sig om en ung individ, men då den identifierade ryggkotan är fullt fusionerad innebär det att det i materialet finns ben från två olika katter Hare Tre fragment från hare har identifierats, en kota, ett skulderblad samt ett bäcken. De båda förstnämnda hittades i ruta 3, men i olika lager Råtta Ett bäckenben av råtta identifierades i ruta 2, lager