Avelsvärdering för HD och AD Sofia Lindberg Institutionen för husdjursgenetik, SLU
HD och AD är kvantitativa egenskaper Påverkas av många olika gener. Inverkan av olika miljöfaktorer. Uppvisar kontinuerlig variation. Genotypen kan inte fastställas exakt. Skattas utifrån fenotypvärdet
Variationen är normalfördelad Antal djur 0,4 0,35 0,3 0,25 0,2 0,15 0,1 0,05 0-4 -3-2 -1 0 1 2 3 4 Fenotypvärde
Variationen kan delas upp Total fenotypisk variation består av: Genetisk variation p g a olika arvsanlag Systematisk miljövariation (t ex kön, ålder) Slumpmässig miljövariation kan inte förutsägas
Arvbarheten ett mått på nedärvningen Hur stor del av den fenotypiska variationen är ärftligt betingad? Arvbarhet = Additiv genetisk variation Total fenotypisk variation Minskad miljövariation och bättre mätteknik kan ge högre arvbarhet
Gradering av HD enligt FCI A = Normala höftleder B = Ej dysplasi C = Lindrig dysplasi D = Måttlig dysplasi E = Höggradig dysplasi
Gradering av AD enligt IEWG Normal = Inga påvisbara förändringar Grad I = Lindriga benpålagringar Grad II = Måttliga benpålagringar Grad III = Kraftiga benpålagringar
Åtgärder för att minska förekomsten av HD och AD Centraliserad avläsning och registrering av röntgenresultat. Båda föräldradjuren måste vara röntgade för att avkomma skall få registreras i SKK. Avkommor till HD-belastade avelsdjur åsättes avelsspärr.
Minskad framgång i avelsarbetet mot HD Begränsade möjligheter att bedöma skillnader i höftledens kvalitet för HD-fria hundar. Information enbart om individens egen fenotyp är ett osäkert mått på dess genotyp. Fenotypen påverkas av olika miljöfaktorer (kön, ålder vid röntgen, sederingspreparat).
HD-fria hundar kan ha olika kvalitet 0.4 0.4 0.35 0.35 0.3 0.3 0.25 0.25 0.2 0.2 0.15 0.15 0.1 0.1 0.05 0.05 0 0-3 -2-1 0 1 2 3 4 A B C D E
Säkrare avelsvärdering med index Avelsvärde Syftar till att avgöra vilka djur som är de avelsmässigt bästa med avseende på den aktuella egenskapen. Avelsvärdet är ett mått på djurets nedärvningsförmåga eller mer exakt en skattning av individens additiva genotypvärde. Index Uttrycker hundens skattade avelsvärde i förhållande till genomsnittet av rasen.
Skattning av avelsvärden Alla tillgängliga informationskällor utnyttjas: individen själv, avkommor, föräldrar, syskon. ökad säkerhet i avelsvärderingen och möjlighet att skilja icke dysplastiska hundar åt. Korrigering görs för systematiska miljöeffekter möjliggör jämförelser av djur oberoende av t ex ålder vid röntgen, kön etc.
Säkerheten i skattade avelsvärden Högre arvbarhet möjliggör en säkrare skattning av avelsvärdet. De informationskällor som ingår i skattningen är av betydelse för säkerheten. Kvaliteten på källmaterialet är en viktig förutsättning för resultatet av avelsvärderingen.
Rasanpassning av avelsåtgärderna Hur omfattande är problemet i rasen? Vilken är den kliniska betydelsen av HD/AD i rasen? Hur ser utvecklingen ut? Vilka möjligheter finns till selektion?
Avelsvärdering för HD och AD i andra länder Danmark: Selektionsindex för HD sedan 1996. Används för raser med över 50 höftledsröntgade hundar per år. Finland: Avelsprogram för HD och AD baserat på BLUP har precis införts för nio raser. Norge: Utveckling av index för HD och AD pågår. Tyskland: Index för HD och AD baserat på BLUP används av många rasklubbar.
Frekvens av HD hos hovawart i Tyskland Beuing, 2002
Pilotstudie avelsvärdering för HD och AD Utveckling av avelsindex för HD och AD med rottweiler som pilotras. 1. Genomgång av registreringar i databasen. 2. Analys av populationsdata, genetiska parametrar, variationsorsaker och struktur i materialet. 3. Utprövning av metod och modell för skattning av avelsvärden. 4. Utvärdering av strategier för användning av skattade avelsvärden.
Föreslagen modell: y ijklm = µ + ålder i + kön j + födelseår avläsare k + ursprungsland l + a m + ε ijklm Där: y ijklm = hundens HD-status µ = totalmedelvärde a = djureffekt m ε ijklm = slumpmässig residualeffekt