Information om röntgenkontroll av leder gällande svenskägda hundar

Transkript

1 Information om röntgenkontroll av leder gällande svenskägda hundar Gäller från Uppdaterad

2 Innehåll Armbågsledsröntgen... 3 Höftledsröntgen... 3 Knäledsröntgen... 5 ID-märkning... 5 Internationellt certifikat... 5 Överklagande av röntgendiagnos... 5 Armbågsledsarthros... 6 Höftledsdysplasi

3 Armbågsledsröntgen Central bedömning och registrering av hundens armbågsleder är ett led i Svenska Kennelklubbens genetiska hälsoprogram för bekämpning av armbågsledsarthros (AD), en till stor del ärftligt betingad utvecklingsrubbning som förekommer hos hundar inom många raser. För att resultatet skall bli officiellt måste hunden vid röntgentillfället vara minst 12 månader gammal och ID-märkt. Till röntgenundersökningen skall hundens registreringsbevis medtas för kontroll och vidimering av hundens identitet. Röntgenbilderna kommer att sändas till Svenska Kennelklubben tillsammans med en av ägaren undertecknad remiss för röntgenutlåtande. Genom sin underskrift medger ägaren att resultatet blir offentligt och kan registreras i SKKs hälsoregister. Bilderna bedöms av röntgenologisk expertis och arkiveras. Remissens inbetalningkort avskiljs av djurägaren. Först då avgiften inbetalats och registrerats hos SKK utsänds remissvar i form av ett röntgencertifikat till djurägaren. Kostnad för bedömning av röntgenbild, registrering och arkivering finns angivna på postgirotalongen på remissen. Den lägsta avgiften avser röntgen av till exempel endast HD eller endast AD, nästa avgift avser till exempel både HD och AD på samma hund. Den tredje avgiften avser röntgen av mer än tre olika ledtyper/hund, till exempel HD, AD och knän. Har Du frågor då Du fått röntgenresultatet är Du välkommen att ringa till SKKs registreringsavdelning/veterinärdata mellan kl och kl på tel Detta gäller också om Du senare vill tala med avläsande veterinär så att vi kan förmedla röntgenbilden till honom före konsultationen. Höftledsröntgen Central bedömning och registrering av hundens höftleder är ett led i Svenska Kennelklubbens genetiska hälsoprogram för bekämpning av höftledsdysplasi (HD), en till stor del ärftligt betingad utvecklingsrubbning som förekommer hos hundar inom många raser. För att resultatet skall bli officiellt måste hunden vid röntgentillfället vara IDmärkt och för flertalet raser minst 12 månader gammal. Fr.o.m gäller för vissa raser 18 månader som lägsta åldersgräns. Till röntgenundersökningen skall hundens registreringsbevis medtas för kontroll och vidimering av hundens identitet. 3

4 Uppdaterat Med anledning av att de preparat, som används vid sedering i samband med höftledsröntgen, omfattas av Nationellt dopingreglemente för hund, ber vi er upp-märksamma den karenstid som finns för deltagande vid utställning, prov, tävling eller träning. Följande karenstider gäller: Domitor = 7 dygn Plegicil = 7 dygn Rompun = 7 dygn Torbugesic = 28 dygn * kombination Domitor + Torbugesic = 28 dygn * (Propofol = 7 dygn) Sedan hunden blivit röntgad kommer bilderna att sändas till Svenska Kennelklubben tillsammans med en av ägaren undertecknad remiss för röntgenutlåtande. Genom sin underskrift medger ägaren att resultatet blir offentligt och kan registreras i SKKs hälsoregister. Bilderna bedöms av röntgenologisk expertis och arkiveras. Remissens inbetalningkort avskiljs av djurägaren. Först då avgiften inbetalats och registrerats hos SKK utsändes remissvar i form av ett röntgencertifikat till djurägaren. Kostnad för bedömning av röntgenbild, registrering och arkivering finns angivna på postgirotalongen på remissen. Den lägsta avgiften avser röntgen av till exempel endast HD eller endast AD, nästa avgift avser till exempel både HD och AD på samma hund. Den tredje avgiften avser röntgen av mer än tre olika ledtyper/hund, till exempel HD, AD och knän. Har Du frågor då Du fått röntgenresultatet är Du välkommen att ringa till SKKs veterinäravdelning mellan kl och kl på tel Detta gäller också om Du senare vill tala med avläsande veterinär så att vi kan förmedla röntgenbilden till honom före konsultationen. * Nationella Dopingkommissionen har fattat följande beslut: att sänka karenstiden från 28 till 7 dygn i de fall där butorphanol (t ex Torbugesic) vid undersökningen av friskt och symptomfritt djur används i låg dos i kombination med annat sedativum. Med undersökning av friska djur avses t ex röntgenundersökning av armbågsleder, höftleder. Vid andra indikationer kvarstår karenstiden 28 dygn. Denna ändring träder i kraft från och med onsdag

5 Knäledsröntgen Röntgenundersökning av knäleder sker endast avseende boxer. Central registrering av resultat från knäledsröntgen startade 1989 på begäran av rasklubben. För officiell registrering av resultaten krävs att hunden vid röntgentillfället skall vara minst 12 månader gammal och ID-märkt. Röntgenremiss skall insändas till SKK tillsammans med röntgenbilden och djurägaren får röntgencertifikat med diagnos i likhet med övriga officiella röntgensvar. ID-märkning Från och med gäller för all central registrering av veterinärdata att hunden skall vara ID-märkt senast vid röntgentillfället. Internationellt certifikat Det utfärdade röntgencertifikatet kommer att vara FCI s godkända internationella HD och/eller AD -certifikat. Avläsningar enligt FCI s fastställda principer utfärdade i annat land kommer därmed att kunna jämföras med avläsningar gjorda i Sverige. Överklagande av röntgendiagnos Överklagan av röntgenavläsningsresultat skall ske skriftligen till SKK och innebär att röntgenbilderna bedöms av Nordiska Röntgenpanelen, som består av avläsande veterinärer i respektive nordiskt land. Röntgenbilderna sänds i tur och ordning till DKK, FKK och NKK med uppgift om ras, kön och ålder på hunden. De tre ländernas diagnoser sammanställs och den slutliga diagnosen meddelas till hundägaren. Överklagan är avgiftsbelagd. Avgiften återbetalas om diagnosen ändras till det bättre. Nordiska Röntgenpanelens diagnos kan inte överklagas och är slutlig. 5

6 Armbågsledsarthros Förklaringar, råd och anvisningar till hundägaren Med armbågsledsartros menas en onormal förslitning av ledbrosket i armbågsleden. Denna förslitning ses oftast inte på röntgenbilden, men ger upphov till benpålagringar, vilka kan urskiljas relativt tydligt. Pålagringarna tilltar och förändrar leden så länge den onormala förslitningen pågår. Avläsningen av röntgenbilder av armbågar går framför allt ut på att utvärdera om det föreligger benpålagringar i lederna och i så fall hur mycket. Orsaker till armbågsledsartros Orsaken till förslitningen av ledbrosket och de senare uppkomna pålagringarna, är olika typer av tillväxtrubbningar i och runt leden. Dessa rubbningar utvecklas under hundens uppväxttid och kan sällan påvisas före 3,5 månaders ålder. Gemensamt för de olika tillväxtrubbningarna är att små men väsentliga delar av ledbrosket inte utvecklas normalt eller att det skadas på grund av rubbad utveckling i omgivande benvävnad. Den vanligaste rubbningen förekommer på armbågsbenets spets, i den nedre, främre delen av ledhålan. Detta kallas fragmenterad processus coronoideus, FPC. Den näst vanligaste rubbningen förekommer på överarmens inre ledrulle i den nedre delen av ledhålan, nästan mittemot den plats på armbågsbenet där FPC kan förekomma. Utseendet på denna skada liknar det som ibland ses också i bog- och knäled. Detta kallas osteochondrosis dissecans, OD. En tredje relativt ovanlig tillväxtrubbning har varit känd sedan länge hos framför allt schäfer. Genom en ofullständig förbening av armbågsbenets tillväxtlinje i den övre delen av ledhålan bildas en relativt stor lös benbit som är väl synlig på en röntgenbild av leden. Detta kallas ununited processus anconeus, UPA. Ledbroskdefekter kan även ses i andra delar av leden men är ovanliga. Vanligt förekommande samlingsbegrepp för ovanstående olika typer av utvecklingsrubbningar är osteochondros (benbroskskada, degeneration) eller armbågsledsdysplasi (felaktig utveckling av armbågsleden). Det bör observeras att det enbart är UPA, som är lätt att identifiera på en röntgenbild. Den vanligaste defekten, FPC, är oftast mycket svår att urskilja. Till skillnad från metodiken vid avläsning av höftledsröntgenbilder, där man direkt bedömer det eventuella felet i utvecklingen av leden och sedan separat anger hur stora pålagringar som tillkommit (artrosgrad), är det när det gäller armbågsleder oftast endast möjligt att avläsa om det föreligger benpålagringar och i så fall hur stora. Hos hundar med tydliga kliniska symtom (bl.a. hälta) på grund av defekter i armbågsleden ses dock ofta benpålagringar vid röntgenundersökning redan inom 1 månad efter det att de första symtomen på en ledskada har uppmärksammats. 6

7 Tyvärr ger inte graden av artros någon säker upplysning om hur allvarlig den ursprungliga defekten i leden är, speciellt inte hos äldre hundar, eftersom artrosen ökar med åldern och även är starkt beroende av det sätt hunden motioneras på. Drabbade raser Armbågsledsartros har de senaste 20 åren uppmärksammats och diagnostiserats allt oftare hos hundar av några av de storvuxna raserna. Till skillnad från höftledsdysplasi, som är ett problem för i stort sett alla storvuxna raser, är armbågsledsartros bara ett problem för ett mindre antal av dessa. För några av de mest utsatta raserna är det dock en vanligare orsak till hälta än höftledsdysplasi. Sedan början av 1980-talet har förekomsten av armbågsledsartros kontrollerats hos berner sennenhund och rottweiler. Fr.o.m sker central registrering för samtliga raser. Arvbar-heten har visats ligga i nivå med eller strax under den som gäller för höftledsdysplasi. Gradering Vid den centrala granskningen av röntgenbilderna graderas armbågsledsartros enligt följande skala, som nu också används internationellt: UA (0) lbp (I) inga påvisbara förändringar lindriga benpålagringar mbp (II) måttliga benpålagringar kbp (III) kraftiga benpålagringar I de fall man helt säkert kan utvärdera grundorsaken till artrosen skrivs detta i klartext på den del som bifogas röntgencertifikatet. Något säkert samband mellan graden av benpålagringar och smärtsymtom finns inte, men unga hundar, med måttliga eller kraftiga pålagringar, visar ofta stelhet och hälta, framför allt efter hård motion. Symtom hos hundar med armbågsledsartros Flertalet hundar med lindriga pålagringar efter 1 års ålder visar inga tecken på smärta (hälta). De hundar som är halta bör undersökas av veterinär. I ett tidigt skede, innan leden har fått stora förändringar, finns förutsättningar för att ett kirurgiskt ingrepp skall göra hunden besvärsfri. Operationens syfte är att avlägsna alla eventuella lösa ben/broskfragment samt att i förekommande fall korrigera nivåskillnader i ledens belastningsytor En led som redan har pålagringar blir dock aldrig helt frisk igen. Pålagringarna ökar ofta något, även efter en lyckad operation. Hundar med lindriga symtom och som opereras tidigt brukar dock kunna bli besvärsfria om de inte hålls i alltför högt hull och inte ansträngs kraftigt, såsom vid draghundsarbete eller hård brukshundseller jakt-hundsträning. När hundarna är halta och har stora förändringar i lederna ger operation sällan någon bestående förbättring. Oftast får man i stället inrikta sig på att försöka få hunden besvärsfri genom ändrad motion och eventuellt även ge smärtstillande medel. Vid kroniska, grava hältor som inte svarar på behandling kan av djurskyddsskäl avlivning vara den enda utvägen. Bedömning av hundens lämplighet för avel Vetenskapliga studier visar att utvecklingen av armbågsledsartros hos de undersökta raserna till stor del är ärftligt betingad. Mycket återstår dock att stu- 7

8 dera, såsom skillnader i arvbarhet mellan olika raser och värdet av en formaliserad avkommebedömning och uträkning av så kallat avelsindex och så vidare. Som en generell rekommendation gäller att endast hundar utan artrosförändringar användes till avel. Av SKKs registreringsbestämmelser framgår vilka krav som ställs på föräldradjuren i din ras för att valpkull skall kunna registreras. 8

9 Höftledsdysplasi Förklaringar, råd och anvisningar till hundägaren Höftledsdysplasi (felaktig utveckling av höftleden) är en relativt vanlig skelettrubbning hos många hundraser. Till skillnad från höftledsdysplasi hos människa där utvecklingsrubbningen i flertalet fall kan påvisas redan hos spädbarn kan man hos hundar ytterst sällan påvisa något fel på de unga valparna. Rubbningen i ledens utveckling äger rum under hundens uppväxttid och först när skelettet vuxit färdigt kan man med god säkerhet bedöma höftledernas utseende med hjälp av röntgen. Från och med gäller inom hela Norden att hundarna skall vara minst 12 månader gamla för att höftlederna skall bli officiellt bedömda och resultatet infört i SKKs register. Dock gäller för ett antal mycket storvuxna hundraser: bullmastiff, dogue de bordeaux, grand danois, leonberger, maremmano abruzzese, mastiff, mastino napoletano, newfoundlandshund, landseer, pyrenéerhund samt s:t bernhardshund att dessa raser skall ha uppnått 18 månaders ålder för att kunna få en officiell höftledsbedömning. Röntgenbilder av hundar med misstänkta ledfel kan för alla raser avläsas från 6 månaders ålder. Denna tidiga avläsning görs enbart för att hundar med eventuella grava fel skall få en adekvat behandling av veterinär och besparas onödigt lidande. Med anledning av att de preparat, som används vid sedering i samband med höftledsröntgen, omfattas av Nationellt dopingreglemente för hund, ber vi er uppmärksamma den karenstid som finns för deltagande vid utställning, prov, tävling eller träning. Följande karenstider gäller: Domitor = 7 dygn Plegicil = 7 dygn Rompun = 7 dygn Torbugesic = 28 dygn * kombination Domitor + Torbugesic = 28 dygn * (Propofol = 7 dygn) Vid höftledsröntgen måste samtliga hundar medicineras före undersökningen så att de är tillräckligt avslappnade vid röntgentillfället. Uppdaterat * Nationella Dopingkommissionen har fattat följande beslut: att sänka karenstiden från 28 till 7 dygn i de fall där butorphanol (t ex Torbugesic) vid undersökningen av friskt och symptomfritt djur används i låg dos i kombination med annat sedativum. Med undersökning av friska djur avses t ex röntgenundersökning av armbågsleder, höftleder. Vid andra indikationer kvarstår karenstiden 28 dygn. Denna ändring träder i kraft från och med onsdag

10 Gradering Röntgenundersökning kan aldrig bli en exakt metod för fastställande av en hunds höftledsstatus. Några helt tillförlitliga mätmetoder för de olika graderna av dysplasi finns inte. För djurägarnas skull och för att undvika att hundar felaktigt klassas som dysplastiska är därför målsättningen att i tveksamma fall hellre fria än fälla. A = Normala höftleder grad A B = Normala höftleder grad B C = Lindrig dysplasi D = Måttlig dysplasi E = Höggradig dysplasi Övriga förändringar Höftledsdysplasi ger förr eller senare upphov till förslitning av brosket i höftleden. Broskförslitningen kan inte ses på röntgenbilden men mycket snart tillkommer benpålagringar som kan urskiljas relativt enkelt. Dessa benpålagringars storlek och utbredning är ett relativt gott mått på graden av broskförslitning i leden. Pålagringarna ökar i regel med åldern och leder ibland till att höftleden blir helt deformerad hos den gamla hunden. Detta gör att röntgenbilder av gamla hundar med kraftiga pålagringar inte går att bedöma ur dysplasisynpunkt. Något säkert samband mellan pålagringar och smärta finns inte. Det är dock ovanligt att äldre hundar visar några symtom från höftlederna utan att det föreligger benpålagringar. För att ge ägarna till hundar med dysplasi ytterligare information om deras hundars höftledsstatus anges det i röntgenutlåtandet om benpålagringar kan ses och i så fall hur stora och utbredda de är. LBP = lindriga benpålagringar MBP = måttliga benpålagringar KBP = kraftiga benpålagringar DUPLEX = båda sidor. Det bör observeras att gamla hundar i enstaka fall kan få pålagringar och även smärtor från höftlederna trots att höftlederna varit utan anmärkning eller till och med utmärkta när hundarna var unga. Oftast är det fråga om en förslitning som drabbar även andra leder. Detta ses speciellt hos hårt arbetande bruks- och draghundar samt gamla avelstikar. Symtom hos hundar med höftledsdysplasi Det är omöjligt att enbart av en röntgen-bild kunna utläsa om en hund lider av sitt höftledsfel. Det finns hundar som är halta och visar andra tecken på smärta trots att de bara har en lindrig dysplasi, medan enstaka hundar med kraftig dysplasi kan vara helt symptomfria. Sättet att hantera den enskilda hunden framför allt vad avser motion och utfodring samt hundens psyke och vilja att röra sig är många gånger av avgörande betydelse. Generellt sett har hundar inom småhundsraserna mindre problem av höftledsfel än större och tyngre hundar. Inom de medelstora och storvuxna hundraserna kan man säga att hundar med höftledsdysplasi grad C mer sällan visar tecken på smärta eller hälta vid ung ålder. De får dock i regel med tiden små pålag- 10

11 ringar i leden och i enstaka fall inskränkt rörelseförmåga när de blir gamla. Hundar med höftledsdysplasi av grad D eller E kan vara kliniskt friska eller ha relativt lite besvär men en del kan utveckla svåra tecken på smärta och rörelseinskränkning, särskilt när de blir äldre. Behandling av hundar med höftledsdysplasi Ofta ställs frågan hur man skall förfara med hundar som har höftledsdysplasi. Givetvis bör de hundar som visar hälta eller smärta veterinärundersökas. När det gäller de hundar som inte visar några tydliga symtom av sina höftledsfel kan man som generell regel säga att de bör motioneras regelbundet men med måtta. Hård motion, hinderlöpning och pulkadragning bör undvikas, åtminstone för hundar med grövre dysplasigrad. Övervikt innebär också en ökad belastning av höftlederna. Hundar med höftledsdysplasi skall därför hållas slanka. Vid svårare besvär orsakade av höftledsdysplasi kan man hos unga hundar som sista utväg göra operativa ingrepp, som kan göra det möjligt för dem att leva ett relativt normalt liv. Operation rekommenderas dock inte på stora och tunga hundar. Oftast får man i stället inrikta sig på att försöka få hunden besvärsfri genom ändrad motion och eventuellt även ge smärtstillande medel Bedömning av hundens lämplighet för avel Riskerna för att en hund ska utveckla höftledsdysplasi är till stor del ärftligt betingade. Detta innebär bland annat att hundar som själva har höftledsdysplasi oftare producerar avkomma med dysplasi än hundar med normala höftleder. Hundar som vid röntgenologisk bedömning av höftlederna visats ha höftledsdysplasi bör som en generell rekommendation därför inte användas i avel. Detta gäller alla grader av dysplasi och oavsett om hunden själv visar hälta eller inte. Det faktum att hunden har en felutvecklad höftled ökar riskerna för att avkomman skall få höftledsdysplasi av både lindrigare och gravare former. I flera hundraser är det överhuvudtaget inte tillåtet att använda dysplastiska hundar till avel Också hundar med normala höftleder kan producera avkomma som får höftledsdysplasi. Riskerna för att en hund med normala höftleder producerar avkomma med höftledsdysplasi ökar om dess föräldrar och/eller kullsyskon har höftledsdysplasi. Av SKKs registreringsbestämmelser framgår vilka krav som ställs på föräldradjuren i din ras för att valpkull skall kunna registreras.

12 Svenska Kennelklubben SPÅNGA Besöksadress Rinkebysvängen 70 Telefon Telefax Webbplats Telefon Informationsavdelningen E-post Informationsavdelningen 12 Bomastryck R ex jan 07