Sundbyberg 2006-02-10 Vår referens: Ylva Branting Försäkringskassans huvudkontor Att: Christine Liljedal Diarienummer 7 2006 Ange diarienummer vid all korrespondens Yttrande över ändring av vägledning om Handikappersättning Handikappförbundens samarbetsorgan, nedan kallat Handikappförbunden, är ett partipolitiskt och religiöst obundet samarbetsorgan för rikstäckande handikappförbund. Vi representerar 43 medlemsförbund med sammanlagt ca 480 000 enskilda medlemmar. Vi avger härmed vårt yttrande över förslag till ändring av vägledning kring handikappersättning. Remissens gång Handikappförbunden har haft tre representanter i en referensgrupp knutna till Försäkringskassans arbete med att omarbeta vägledningen. Detta är något som vi uppskattar eftersom frågan är mycket viktig för många av förbundens medlemmar. När själva utkastet till vägledning var klart fick vi mycket knapp tid på oss att svara, tio vardagar. Materialet har skickats ut med e-post till alla förbund med uppmaning att komma in med svar inom sju dagar eftersom Försäkringskassan önskade att svaren skulle sammanställas. Vi vill dock uppmärksamma er på att vi inte kunnat använda oss av vår vanliga demokratiska beslutsgång varför detta yttrande endast kan ses som ett tjänstutlåtande. Sammanfatting av förslaget FK har föreslagit att fyra principer skall genomsyra den omarbetade vägledningen: De handikappolitiska målen, så som de uttryckts i prop. 1999/2000:79, Från patient till medborgare, skall vara utgångspunkter för handikappersättningen. Detta innebär bl a att funktionshindrade personer som är förvärvsarbetande inte får någon särbehandling jämfört med personer som står utanför arbetsmarknaden. Den andra principen som FK föreslår avser ansvar- och finansiering. Olika myndigheter har olika ansvar och gör vissa prioriteringar.
Den föreslagna principen innebär följande: Om en myndighet genom prioritering väljer att inte bekosta något som en person med funktionshinder behöver, så skall inte heller FK överpröva detta beslut och kompensera personen via handikappersättningen. 3. Om en merkostnad kompenseras av en annan myndighet skall den inte kompenseras i handikappersättningen. 4. Ett undantag från ansvars- och finansieringsprincipen görs i och med att personer kan få kompensation för merkostnader i högkostnadsskydden detta gäller även i viss mån hjälpmedel. Vi kommenterar här kapitel för kapitel 1. Inledning Det är bra med begreppsförklaringar och en kort genomgång av nationella handlingsplanen, sektorsansvar och etappmål. Stycket om ICF är kanske lite överkurs att ta med eftersom ICF inte används som klassifikation i denna vägledning. Det kan i och för sig vara bra att läsarna får veta att det även finns andra sätt att klassificera, men det kanske ska förtydligas att det är som kuriosa. 1.4 perspektiv Det är mycket bra att ni tar upp att personer befinner sig i en beroendesituation när de söker stödet, men de behöver inte alltid vara i beroendesituationer. 2. Handikappersättningens bakgrund och syfte En historisk tillbakablick är alltid bra och nödvändigt för att man ska förstå varför vissa grupper automatiskt får lägsta nivån medan andra måste redogöra för sitt hjälpbehov. Sista stycket kring att handikappersättningen är ett stöd bland andra bör dock strykas eller utvecklas som det gör i avsnitt 7.7, 3:e stycket. Annars kan man tro att handikappersättningen aldrig kan ersätta andra huvudmäns prioriteringar och då kan man förledas tro att personer varken kan få handikappersättning för hjälpmedel eller högkostnadsskydd. 3. Ansökan Information är viktigt och grundläggande. Betona vikten av att information anpassas till olika typer av funktionshinder. Det är bra att man trycker på försäkringskassans informationsskyldighet kring
möjlighet kring högre ersättning samt att man inte behöver någon särskild blankett. Det framgår också av exemplen att man tonar ner detta med omprövningar vid 65 år, som i praktiken blivit minskningar. Under 3.1.1 skriver FK att tidigare medicinska underlag kan användas för att bedöma rätten till handikappersättning. Ett av våra förbund undrar hur handläggaren vet att det medicinska underlaget fortfarande är aktuellt. Tillfrågas den försäkrade om hans tillstånd har försämrats? 4.Vilka personer omfattas av lagen Inga synpunkter 5. Förutsättningar för rätt till handikappersättning Det är bra att man förtydligar att den som har handikappersättning har rätt att behålla den efter 65 års ålder om förhållandena är oförändrade. Beskrivning under 5.2.4 om vilka behov som kan uppstå i den dagliga livsföringen är bra beskrivna om man har fysiska funktionshinder och behöver praktisk hjälp. Men de förbund som har medlemmar med psykiska eller kognitiva svårigheter har reagerat på att det inte är den totala livssituationen som beskrivs. I definitionen av daglig livsföring måste möjlighet till sociala kontakter och fritid finnas med. Här behövs exempel. Risken är annars att den tolkning som handläggarna gör idag, att handikappersättning är till för fysiskt funktionshindrade, fortsätter att råda. Det framgår inte hur omfattande hjälpbehovet ska vara och hur betydande merutgifterna ska vara för att berättiga till handikappersättning på respektive nivå. Det framgår inte heller hur en sammanläggning av hjälpbehov ska göras uttryckt i timmar respektive kronor. 6. Utredning och dokumentation Kring utredning och handläggning är det bra att ni skriver att det är svårt att räkna ut hur stora merutgifterna är och hur långt hjälpbehovet är. Vi vill att ni ytterligare förtydligar genom att exemplifiera med följande: För en person som levt länge med sitt funktionshinder blir vissa utgifter så självklara och en del av vardagen att man glömmer att ta upp dem. Likaså har många ett hopp om att snart bli bättre vilket kan göra att de underskattar varaktigheten kring sitt funktionshinder. Under punkt 6.2.1 andra stycket vill vi påpeka att det är viktigt att handläggaren tar kontakt med kunniga och insatta yrkesutövare. Vill handläggaren exempelvis veta mer om cystisk fibros går det inte att ringa vilken sjukgymnast som helst. Det måste vara någon som känner till diagnosgruppen. Fråga den försäkrade vilken dietist, sjukgymnast eller läkare han eller hon har kontakt med.
7. Bedömning av rätten till handikappersättningen 7.3 Mycket bra att det tydligt står att det inte är försäkringsläkaren som fattar beslut i ärendet. Vi vill också påpeka att försäkringsläkaren måste ta kontakt med behandlande läkare innan de gör sina utlåtanden. Det är särskilt viktigt när det gäller ovanliga diagnoser. 7.6 Hjälpbehov FK vill att regeln om att två timmars hjälpbehov även fortsättningsvis skall vara ett minimikrav för att hjälpbehovet skall kunna grunda rätt till handikappersättning. Handikappförbunden vill i olika sammanhang lyfta att ett mer flexibelt synsätt vore att föredra. Med en formulering som ger större utrymme för flexibilitet skulle det bli lättare för kassans handläggare att bedöma mer varierande behov. Det är därför bra att ni anger att vid uttalat behov av tillsyn och ständig uppsikt ska detta beaktas oberoende av tvåtimmarsregeln. Men det behövs större flexibilitet även vad gäller bedömningar av variationer i hjälpbehovet över tid. Exempelvis om en person bor i bostad med stöd under största delen av sin tid men befinner sig under sitt föräldrahem under vissa perioder. För att det även skall bli möjligt för personer med kognitiva- eller psykiska funktionshinder att få handikappersättning för stöd i sociala situationer behövs fler exempel på hjälpbehov än de som finns i vägledningen. 7.6.1 För att inte leda tankarna fel bör det stå till, från och under olika behandlingar eller fritidsaktiviteter. Vi skulle även önska att man tar bort skrivningen om maximalt fyra timmar per vecka, men förstår att det kanske kan inverka på kommunernas syn på ledsagning. Framför allt bör ni se över skrivningen så att hjälpbehovet inte enbart kopplas till grundläggande behov och att exemplena utgår från personer med fysiska funktionshinder, utan även tar några exempel kring hjälpbehov för personer med psykiska och kognitiva funktionshinder. Ta bort de olika diagnosbeskrivningarna i stycket om tillsyn. Hjälpbehovet kan ha sin grund i tillsyn helt enkelt och det handlar inte om sällskap. Några förbund har reagerat negativt på att det står att hjälpbehovet måste vara kvalificerat. Det tolkas som att det ska skötas av en professionell och inte en anhörig. Kanske detta kan förtydligas på något sätt. 7.7
Inledningen av avsnittet om handikappersättning 7.7 är mycket bra. Det är en bra beskrivning av funktionshindrades vardag när samma person har många former av avgifter. Likaså bra att man förtydligar att målen med delaktighet och jämlika levnadsvillkor inte gör skillnad mellan de som arbetar och de som inte arbetar. Handikappförbunden anser att Försäkringskassan gör rätt när man i den nya vägledningen flyttar fokus från förvärvsarbete till delaktighet i samhällslivet. Det stämmer mycket bättre med de handikappolitiska målen och är ett viktigt steg för att handikappersättningen ska stämma överens med senaste årens utveckling. Att man frångår arbetslinjen kan visserligen innebära försämringar för vissa individer. Men en sådan förändring innebär mycket efterlängtade förbättringar för de personer som inte förvärvsarbetar och ett större rättvisetänkande. Det finns inget som tar upp merutgifter som uppkommer på grund av glömska. Förbundet Attention menar att detta är en av de största merutgifterna för vuxna med neuropsykiatriska funktionshinder. De tappar bort nycklar och måste ta hem låssmed och byta lås, förlägger mobiltelefoner, studieböcker etc. Läkemedel Handikappförbunden skulle gärna se att även hälsopreparat kan räknas in i merkostnader. Vissa läkare rekommenderar dyra hälsopreparat åt sina patienter och dessa preparat ger också effekt. Som exempel kan nämnas att personer som fått lungtransplantationer rekommenderas ett dagligt intag av Omega 3- tabletter som kostar 300:-/månad. 7.7.2 hjälpmedel Jättebra inledning som illustrerar den röra som finns kring hjälpmedelsförsörjning idag. Det är bra att Försäkringskassan hörsammat våra synpunkter och gör ett avsteg från ansvars och finansieringsprincipen när det gäller merkostnader för hjälpmedel. Det är nödvändigt att kostnaderna för hjälpmedel kan tillgodoses via handikappersättningen efter som olika landsting erbjuder olika hjälpmedel till olika kostnader. Att man idag ibland kan få kostnader för hjälpmedel godkända som en merkostnad i handikappersättningen är en sista möjlighet för många personer att införskaffa hjälpmedel av stor betydelse för honom/henne. Därför är vi mycket nöjda med att detta skrivs in i vägledningen. Detta hindrar inte att både Handikappförbunden och Försäkringskassan fortsätter arbeta för att landstingen ska ta sitt fulla kostnadsansvar. Men diskussionen måste föras på en högre nivå och leda till en faktisk förändring innan Försäkringskassan avslår merkostnader med hänvisning till att landstingen bär kostnadsansvaret. Vem som har ansvaret kring vilket hjälpmedel är ju dessutom väldigt svårt att överblicka.
När det gäller datoriserade hjälpmedel noterar vi en betydligt hårdare bedömning än i gamla vägledningen. Detta beror förståss på att allt fler anses ha tillgång till datorer nu än då gamla vägledningen skrevs. Vi anser dock att inköp av datorer ska godtas som en merutgift. I hjälpmedelsutredningens betänkande SOU 2004:83 har man i bilaga 9 gjort en uppskattning av tillgång till datorer för funktionshindrade. Kartläggningen visar att det är cirka 24 procent av de funktionshindrade mellan 16 och 44 år saknar datorer. Att jämföra med 17 procent av personen utan funktionshinder i samma åldersgrupp. (SCB och HI 2002). För visa grupper blinda, döva och personer med afasi och dyslexi har datorer ersatt andra hjälpmedel som exempelvis texttelefon och kassettidningar. Att ha rubriken datorbaserade hjälpmedel är också missvisande om ni menar hemdatorer. Det finns exempelvis hjälpmedel för navigering, alarmering och positionsring som bygger på tekniska system som GPS, GSM vilka är databaserade. En liten handdator underlättar också vardagen för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och kan i denna skrivning tolkas som datorbaserade hjälpmedel, vilket är olyckligt. Bra att ni tar upp hundar som hjälpmedel. Här kan noteras att det är stor skillnad i merkostnader mellan ledhund och certifierad servicehund. De sistnämnda går inte att försäkra via hundskolan exempelvis. Mycket bra att ni under avsnittet om särskild kost tydliggör att konsumentverkets beräkningar är gjorda utifrån schabloner och inte är individuellt anpassade. Bra även att ni tar med att kosten kan bli än dyrare för personer som har speciella problem och inte kan följa specialkosten. Avsnittet bör dock heta fördyrad kost. Vissa personer måste köpa mer färdiglagad mat vilket är betydligt dyrare än hemlagat. Schizofreniförbundet skriver: För många personer med psykiska funktionshinder betyder denna möjlighet till kommunens matdistribution skillnaden mellan att äta eller att inte äta alls. Att få hjälp att laga mat bedömer många kommuner som ett motivationsbehov, och att det därmed inte finns något hjälpbehov, vilket leder till att ingen hjälp fås. Det finns ingen annan huvudman som kan ersätta personen ifråga för detta och FK måste erkänna detta hjälpbehov som reellt och en definitiv merkostnad. Tandvårdsavsnittet är också mycket bra. Ett litet korrektur fel i stycket 4 nedifrån. Det ska väl vara Kostnader för tandvård som följer av personens funktionshinder är att betrakta som merutgifter? När det gäller avsnittet om kommunal hemhjälp så har vi inget att invända än att ni kanske ska byta ut ordet hemsamarit mot hemtjänstpersonal. Dock kan ni lägga till några meningar där ni uppmärksammar kassan på den övervältring av kostnader om ibland sker från kommunerna.
Om en person anses tillhöra någon av LSS personkretsar ska biståndsbedömaren i kommunen i första hand prova om insatserna kan ske enligt LSS framför SoL. Stödinsatser enligt LSS är kostnadsfria för personen, medan bistånd enligt SoL kostar. Detta ska kommunens handläggare informera personen om. Tänk dock på att alla personer som får handikappersättning inte bedöms tillhöra LSS personkrets. Det sistnämnda kanske bör skrivas in speciellt för många blir bollade mellan kommun och FK. En annan sak är att kostnaden för privat städhjälp inte ska vara dyrare än kommunens kostnad för städning. Vissa kommuner erbjuder inte städhjälp, exempelvis Stockholms stad. Då är det svårt att få en summa att jämföra med. De kommuner som har tariffer för städhjälp har naturligtvis gjort en upphandling enligt lagen om offentlig upphandling och då fått ett helt annat pris än vad en privatperson kan tänkas få betala. Resor med bil. I vägledningen konstateras att personer som på grund av sitt funktionshinder måste använda bilen till och från arbetet inte skall kunna ta upp dessa kostnader som en merutgift i handikappersättningen. Detta beror på att det är möjligt att göra avdrag för arbetsresor i samband med deklarationen. En viktig förändring som då uppkommer för personer som förvärvsarbetar är skattemyndighetens regel att individen alltid får stå för 7 000 kronor själv vid avdrag för arbetsresor. Detta innebär en merkostnad på grund av individens funktionshinder om personen inte har några alternativ till att förflytta sig med bil. För personer utan funktionshinder kan det finnas möjlighet att gå eller cykla till arbetet, men för rörelsehindrade eller hjärtsjuka och astmatiker för att nämna några finns ingen valfrihet. För dessa personer bör det vara möjligt att ta upp de 7 000 kronorna som en merkostnad. Sedan kan det tillkomma andra merkostnader kring bilägandet. Det kommer i framtiden exempelvis röra årsavgift till den nationella databas som Vägverket vill införa för administration av handikapparkeringstillstånd samt ansökningsavgifter för dessa tillstånd, vilket kommuner kan få frihet att ta ut. I så fall blir fasta kostnader för bil. Ta bort meningen att använda egen bil för resor i stället för att anlita färdtjänst kan ses som ett eget val. Det är inte så. Många kan inte åka färdtjänst. Många med autism och utvecklingsstörning klarar inte samåkandet med nya resvägar. Astmatiker kan i färdtjänsten inte undvika parfymerade medresenärer eller rökfria chaufförer. Valet blir då att stanna hemma. Kapitalvaror. Mycket bra att man kan räkna nyanskaffning och slitage av kapitalvaror som en merkostnad. Idag är det väldigt svårt för personer med svåra allergier att få bidrag till dammsugare med avancerade filter. Detta blir en stor förbättring. Men avskrivningstiden bör vara på fem år. För personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar kan en tvättmaskin i lägenheten underlätta vardagen
betydligt. Att boka tvättstuga, komma ihåg att man bokat, ta sig dit, få in tvätten i maskin och komma ihåg att hämta den är oöverstigligt för många. 7.8 Bedömning av det samanlagda stödbehovet Det står ingenting om hur en sammanläggning av hjälpbehov och merutgifter skall föras. Detta är anmärkningsvärt eftersom en funktionsnedsättning vanligtvis medför såväl hjälpbehov som merutgifter. Att hänvisa till vägledningen kring Socialförsäkringsnämnder räcker inte. 8 Olika boendeformer Inga synpunkter i dagsläget. 9. Beslut om handikappersättning Det står att skriftlig kommunicering är att föredra. Men kommunicering innebär att mottagaren ska förstå. Det är därför i samanhanget viktigt att påpeka att blinda och svårt synskadade inte kan läsa vanliga brev med svart text på vitt papper med de typsnitt som kassan använder idag. Ta reda på om personen har e-post. Ett elektroniskt brev är lättare att läsa med hjälp av datahjälpmedel. Även personer med kognitiva funktionshinder kan behöva hjälp med tolkning av beslutet. 10. Ändrade förhållanden inga synpunkter 11. Återbetalningsskyldighet Inga synpunkter 12. Övergångsbestämmelser Inga synpunkter Övergripande synpunkter på ansvars- och finansieringsprincipen Ersätts kostnader av annan huvudman ska personen naturligtvis inte få kostnadstäckning från två olika håll. Men för den enskilde är det viktigt att en merkostnad faktiskt ersätts av annan myndighet. Samtidigt är vi medvetna om problemet med att andra myndigheter inte tar sitt ansvar utan försöker vältra över kostnaden på försäkringskassan och förutsätter att den enskilde får handikappersättning. Detta måste vi hjälpas åt att motverka. Det är dock svårt att göra tydliga avgränsningar av vad som faller inom andra huvudmäns ansvarsområde. Det uppkommer ofta frågetecken om vem som skall bekosta vad i olika sammanhang där personer med funktionshinder befinner sig. Vi välkomnar att man gör ett undantag från ansvars- och finansieringsprincipen genom att merkostnader i
högkostnadsskydden kompenseras via handikappersättningen. Högkostnadsskydden är tänkta att vara till hjälp för personer som då de har riktig otur råkar ut för stora vårdkostnader under en period. För personer med funktionshinder är det så att man alltid få betala upp till högkostnadsskyddet år efter år och inom flera olika områden. Det är en av orsakerna till att personer med funktionshinder har en lägre levnadsstandard än övriga i samhället. Med vänlig hälsning Handikappförbundens samarbetsorgan - 43 handikappförbund i samverkan - Ylva Branting utredare