barnhemmet i muang mai torsdag 13 juli - onsdag 9 augusti Vi har haft några lugna, sköna, hektiska veckor. Mycket vardag och lek, utbildning med Save the Children UK, middag med justitieministerns fru och besök av Sao. Lilla Praeo med farmor är tillbaka och vårt vackra smycke har anlänt Sverige. Ja, var ska vi börja. Jo vi börjar med den största och bästa nyheten. Narin blev inbjuden på middag av borgmästaren för Thalang med fru. Med på middagen var bland annat justitieministerns fru. Hon arbetar aktivt för att hjälpa människor med Aids genom sin organisation Happy Family. Dagen efter middagen var hon på besök på barnhemmet och har nu bett oss hjälpa henne att ta hand om barn som blivit föräldralösa pga Aids. Vi kommer dessvärre inte att kunna ta emot barn som själva har blivit smittade då vi inte har kapacitet att ta hand om dem om de insjuknar. Men, många barn klarar sig lyckligtvis undan smittan och dessa barn kan vi, och vill vi, hjälpa. Det känns som ett stort privilegium att få möjligheten att hjälpa dessa barn, drabbade av en av världens värsta och ständigt pågående naturkatastrofer. När, hur många och hur de kommer till oss vet vi inte i dagsläget. Men vi har sagt att vi kan ta emot cirka 20 barn från fem år och uppåt.
Sao, som bodde hos oss tidigare, har varit och hälsat på. Det var härligt att se henne igen. Gladast av alla var nog Prai som har saknat sin syster (egentligen kusin) väldigt mycket. Sao har blivit stora damen. Att arbeta och leva i Bangkok ger mognad. Hon berättade för Tae att hon nu inser att avhoppet från skolan innebär att hennes liv kommer innebär mycket hårt jobb för inte så mycket pengar. Dessvärre tycker hon nog fortfarande att det är väldigt kul att få vara vuxen och tjäna egna pengar. Vi har funderat på hur vi skulle kunna hjälpa henne, det finns t.e.x helgskolor här på Phuket för de som vill ta igen missad utbildning. Hon måste dock verkligen vilja själv och dessutom känna att hon kan ge upp en del av den frihet det innebär att tjäna egna pengar. Flyttar hon tillbaks måste hon ju bli barn igen och följa de regler vi har för barnen här. Vi får se vad som händer, men fortsätter hålla kontakt med henne. Lilla Praeo och hennes farmor har flyttat tillbaks. Praeos pappa orkade inte riktigt med ansvaret för sin dotter och det gjorde farmor oroad då hon inte kände att hon kunde ge Praeo den näringen hon behöver. Det är fantastiskt att ha vår lilla prinsessa tillbaks. Samtidigt som vi vet att vi måste arbeta på att hitta ett vettigt sätt för att få henne och farmor tillbaks till pappa och Koh Yao. För två veckor sedan var vi på möte med Save the Children UK i Bangkok och i går och i förrgår var Nok från Save the Children UK här och höll en utbildning för alla anställda och volontärer. Utbildningen ska leda till att vi som organisation säkerställer att vi har en organisation som skyddar barnen från alla former av övergrepp. En väldigt intressant och viktig utbildning som ska leda till att vi tar fram vår egen Child Protection Policy. Nok lyckades inte bara få alla engagerade i denna fråga utan lyckades dessutom föra oss alla mer samman som grupp. Både personal och volontärer glödde av energi efter utbildningen trots att det var två långa matnyttiga dagar. Två dagar, som för säkerhet skull krockade med att barnen från Muang Mai skolan var hemma då lärarna i skolan hade studiedagar. Så inledningsvis var det många nyfikna, härliga ungar som ville vara med men intresset ebbade sakta men säkert ut. Så vi fick ha lite split vision ner i papper och upp efter barn, ner i papper och upp efter barn. Men allt går. Det var dock lite synd om barnen som fick två förhållandevis tråkiga, lediga dagar. Fast det sägs ju att det är nyttigt att ha tråkigt ibland. Hur som haver, den stora utmaningen återstår att gemensamt göra något av denna utbildning och ta fram vår egen policy. Nina, vårat nya tillskott bland volontärerna, som kom i söndags fick med andra ord börja sin vistelse här med utbildning. En rätt så bra start tror vi.
I övrigt har det varit mycket skön vardagslunk. Barnen går i skolan, vi hämtar, lämnar och tjatar om läxor. Det är en av de första meningarna volontärerna lär sig nu Mii gaan-baan mai? Har du läxor? De har inte så mycket läxor, vilket är lite förvånande. Men våra två lärare har tagit tag i extraundervisningen, efter lite tjat från oss, så när barnen inte har läxor får de extraundervisning i bland annat matte och thai. På helgerna blir det som vanligt mycket bad och det är med stolthet vi kan meddela att de flesta nu kan simma (eller i alla fall hålla sig flytande). Avslutningsvis vill vi berätta att vårt lilla silversmycke nu har anlänt Sverige. Vi hoppas att vi i nästa brev kan berätta hur ni som vill köpa ett smycke kan gå till väga. Priset är 250 kr och alla pengar går oavkortat till barnen på barnhemmet. Soliga hälsningar, Sussi och Hans
Två glada tjejer som har längtat mycket efter varandra. En vanlig dag på kontoret... Barnen tycker synd om Sussi när hon sitter framför datorn och tröstar med lite blommor. Vi tog bilden själva. Nok från Save the Children UK undervisar oss i hur man skyddar barn från övergrepp. Och vi lyssnar andäktigt.
Så även barnen till det blev för tråkigt. Det var roligare att rita och måla. Andra dagen var fylld av grupparbeten och början till vår egen Child Protection Policy Tae, Jean, Denise och Jokk myser i skuggan. Kattis och Hans hämtar de minsta i skolan.
Och så var det dags att hämta mellanstadiebanen. Och så läxläsning... Tae ansar rabatterna. Så här kul är det att leka små grodorna i en pool. Marie och barnen fullkomligen bubblar av skojs.