Riktlinjer för samlingen vid Stockholms stadsmuseum: tillägg FÖREMÅL OCH KONST

2008-06-01 Dnr 2006/1040-50 Sid 1 (15) Riktlinjer för samlingen vid Stockholms stadsmuseum: tillägg FÖREMÅL OCH KONST 2. STADSMUSEETS SAMLING... 2 2.3 MUSEISAMLINGENS INNEHÅLL... 2 2.3.5 Föremål... 2 2.3.6 Konst... 3 3 RIKTLINJER FÖR BEVARANDE... 5 3.2 DOKUMENTATION AV MUSEISAMLINGEN... 5 3.2.0.5 Föremål och konst...5 3.2.0.5.1 Registrering av föremål och konst...5 3.2.0.5.2 Märkning av föremål och konst...5 3.2.0.5.3 Katalogisering och klassificering av föremål och konst...5 3.2.0.5.4 Fotografering av föremål och konst...6 3.2.2 Digitalisering... 7 3.2.2.5 Digitalisering av föremål och konst...7 3.3 FÖREBYGGANDE VÅRD... 7 3.3.3 Särskilda anvisningar för föremål och konst...7 3.4 FÖRVARING... 7 3.4.6 Riktlinjer för klimat och material i magasinen... 7 3.4.6.3 Föremål och konst...7 3.4.6.3.1 Relativ luftfuktighet...8 3.4.6.3.2 Temperatur...8 3.4.6.3.3 Luft...9 3.4.6.3.4 Ljus...9 3.4.6.3.5 Skadedjur...9 3.4.6.4 Konst på pappersbas...10 3.4.7 Riskmaterial... 10 3.4.7.2 Naturalier i formalinlösning...10 4. RIKTLINJER FÖR ANVÄNDNING AV MUSEISAMLINGEN... 10 4.6 DEPOSITION... 10 4.6.0.1 Undantag från depositionsvillkor...10 4.6.0.2 Sedan tidigare gällande depositionsavtal...11 4.6.1 Objekt deponerade hos Stadsmuseet... 12 4.6.1.2 Objekt deponerade hos Stadsmuseet...12 5. RIKTLINJER FÖR FÖRVÄRV... 13 5.7.4 Intag av kulturhistoriska föremål och konst... 13 5.7.5 Intag av arkeologiska föremål och mänskliga kvarlevor... 13 5.7.6 Intag av byggnadshistoriska föremål... 15

Sid 2 (15) 2. Stadsmuseets samling 2.3 Museisamlingens innehåll 2.3.5 Föremål Föremålssamlingen omfattar idag uppskattningsvis 260 000 föremål och består av huvudgrupperna kultur- och stadshistoriska föremål, arkeologiska föremål samt byggnadshistoriska föremål. Föremålssamlingen präglas av den mycket starka geografiska anknytningen till Stockholm, särskilt Gamla Stan och innerstaden. Men det finns även föremål från nuvarande Stockholms län. Tematiskt och ämnesmässigt berättar föremålen om alla områden av mänskligt liv med tyngdpunkt på stadsliv, hantverk och tillverkning, handel samt byggnader och deras utrustning och skötsel. Ca 77 % av samlingens föremål är tillverkade 1520 1945, endast 18 % före år 1520 och ungefär 5 % efter 1945. Till skillnad från museisamlingens andra kategorier fotografier, böcker, arkivalier, konst har föremålssamlingen inte sorterats efter upphovsman utan i löpande nummerföljd vartefter de inkommit i museisamlingen. Den arkeologiska samlingen utgör 43 % av föremålssamlingens dataposter. Antalet arkeologiska föremål är ca 135 000. Samlingen upptar idag drygt 1 500 m 2 magasinsyta. Förvärvstakten har varit extremt hög under vissa perioder. Alltsedan museets tillkomst har museet bedrivit en omfattande arkeologisk utgrävningsverksamhet och fynden har omhändertagits i egna magasin. De arkeologiska föremålen är skyddade enligt kulturminneslagen (SFS 1988:950) och har överförts från staten till museet genom fyndfördelningsbeslut efter utförd undersöknings- och utgrävningsrapport. Fyndfördelningsbeslutet innebär också att äganderätten av materialet tillfallit museet. Bland de riktigt omfattande förvärven kan nämnas det affärslager av ca 3 700 kg kritpipor från 1700-talet som grävdes fram i kvarteret Mälaren vid Slussen 1984 samt ca 45 000 föremål från utgrävningarna på Helgeandsholmen 1978-1980 och 67 m 3 ben där mycket utgörs av mänskliga kvarlevor. Benmaterialet är deponerat på Historiska museet. I det arkeologiska materialet finns även deponerat material. T ex har Stadsmuseet sedan 1966 hand om ca 1 800 arkeologiskt funna föremål, som tillhör Nordiska museet men förvaras på Stadsmuseet. Den byggnadshistoriska samlingen utgör ca 11 % av föremålssamlingens dataposter, ungefär 8 000 föremål. Även om den antalsmässigt utgör en förhållandevis liten del av föremålssamlingen så är den volymmässigt mycket omfattande. Här finns inte bara enstaka exemplar av dörrar, kakelugnar,

Sid 3 (15) fasadornament av sten och målade innertak, utan 500-1 500 exemplar av vardera föremålstyp. Den byggnadshistoriska samlingen upptar idag ca 3 300 m 2 magasinsyta. Förvärvstakten har varit extremt hög under vissa perioder beroende på rivningar i staden. Stora delar av den byggnadshistoriska samlingen överlämnade stadens Husbyggnadskontor i samband med museets bildande, för övrigt har merparten insamlats av museets medarbetare. Den kultur- och stadshistoriska samlingen utgör antalsmässigt drygt hälften av föremålssamlingens dataposter - ca 35 000 dataposter och drygt 110 000 föremål. Redan från museets tillkomst beslöt staden att överföra alla sina äldre symbol- och verksamhetsföremål till museet. Fram till 1900-talets slut har privatpersoner och stockholmsföretag varit generösa och skänkt föremål av stort kulturhistoriskt värde till museet. Särskilt före 1980-talet testamenterades och skänktes föremål till museet av privatpersoner. Senare har förvärvstakten varit relativt jämn. I den kulturhistoriska samlingen finns också enskilda samlingar som skapats av andra än Stadsmuseet, till exempel stadens skolmuseums samlingar. Den kultur- och stadshistoriska samlingen upptar ca 3 000 m 2 magasinsyta. Föremålssamlingen har registrerats digitalt sedan 1970-talet. Textuppgifter finns för omkring 79 % av föremålen. Det är främst Helgeandsholmsmaterialet och drygt hälften av skolsamlingen som saknas i museets föremålsdatabas. Digital svartvit bild finns på ca 40 000 av föremålen, d.v.s. ca 20 % av samlingen, och ca 5 000 föremål har färgfotograferats digitalt efter 2004. 2007 har dessutom föremålskatalogen skannats för att tillgängliggöras genom föremålsdatabasen. 2.3.6 Konst Till museets konstsamling räknas bildkonst såsom oljemålningar, akvareller, grafik, teckningar, vissa originalfotografier samt ritningar, förlagor, publikationer och skisser. Den s k handteckningssamlingen (bilder på pappersbas) utgör 70-80 % av konstsamlingen. Antalet uppskattas till 20 000. Konstkatalogen innehåller ca 11 000 kort. Konstsamlingen har registrerats digitalt sedan 1990-talet. Konstdatabasen innehåller f n ca 7 000 textposter och det finns ca 5 000 digitala färgbilder som ska kopplas till databasen. Textuppgifter finns för samtligt oljemåleri och ramad konst ca 3 000 men av den pappersbaserade konsten är endast en mindre del registrerat och digitaliserat. 2007 har konstkatalogen skannats för att tillgängliggöras genom konstdatabasen. Den främsta sökingången är geografiska uppgifter. De äldsta konstverken är från 1500-talet men tyngdpunkten ligger på 1800- och 1900-talen. Konstsamlingen belyser Stockholms utseende genom gatubilder och vyer, livet i staden genom scener

Sid 4 (15) och satirer samt stadens invånare genom porträtt och karikatyrer. Motiven visar platser, byggnader, människor och verksamheter huvudsakligen i innerstaden. En stor grupp av oljemålningarna skildrar kåkbebyggelse på malmarna i slutet av 1800- och början av 1900-talet. Ämnesmässigt ligger tyngdpunkten på kommunikationer, gatumiljöer, vyer och utsikter, byggnader, folkliv, porträtt, interiörer, näringsställen och handel. Ämneskategorierna i konstdatabasen har arbetats fram inom museet och är desamma som i fotosamlingens databas. Genom denna ingång till samlingen kan särskilda motiv sökas. Ett exempel är olika yrkesgrupper som byggnadsarbetare, poliser, präster, hamnarbetare, hantverkare, försäljare och kvinnoyrken som servitriser, roddarmadammer, prostituerade, och månglerskor. Sammanlagt finns 81 olika yrkesgrupper avbildade på de dataregistrerade konstverken i samlingen. Sedan 2005 har katalogisering med OCM-kod påbörjats i konstdatabasen för att göra föremål och konst jämförbara bl a ur ett funktions- och ämnesperspektiv. Konsten är dels gåvor från enskilda personer och företag, dels inköpta av museets tjänstemän vid auktioner eller direkt från föregående ägare. Konst i stadens ägo överfördes till museet i samband med dess tillkomst. Under den första tiden förvärvades i genomsnitt 250 verk/år, om man undantar Jean Jahnssons stora gåva på cirka 5000 bilder 1942. Ca 60 % av museets konst förvärvades före 1959 därefter har förvärvstakten avtagit till drygt 100 konstverk/år i genomsnitt. 1992 omorganiserades stadens konstverksamhet och ett Konstkansli bildades för stadens konstnärliga utsmyckning, inköp av samtidskonst samt konservering av stadens konst. Därefter har museets konstinsamling av ekonomiska skäl varit sparsam. Under 2000-talet har förvärvstakten avtagit ytterligare. I konstsamlingen ingår samlingar av enskilda konstnärer. Till dessa hör Josabeth Sjöbergs akvareller som på ett högst personligt sätt skildrar människor och miljöer på främst Söder vid 1800- talets förra hälft och mitt. Här finns också Albert Engströms och Oskar Anderssons karikatyrer och skämtteckningar från det tidiga 1900-talet, samt Fritz von Dardels teckningar av händelser, människor och platser i 1800-talets Stockholm. På 1960-talet efter Erik Tryggelins bortgång erhöll museet ett stort antal målningar, teckningar och akvareller. Museet erhöll från 1970-talet och framåt den kompletta samlingen linoleumsnitt och deras tryckstockar av Sven-Olof Ehréns stockholmsbilder. 1976 inköptes 1 000 tuschteckningar av Ivar Starkenberg, 1991 utökades samlingen med ett hundratal skisser av Hilding Linnqvist och 1992 med ett par hundra bilder av Arvid Fougstedt och Erik Wessel- Fougstedt. 1999 fick museet en samling av Gunnar Brusewitz.

Sid 5 (15) 3 Riktlinjer för bevarande 3.2 Dokumentation av museisamlingen 3.2.0.5 Föremål och konst 3.2.0.5.1 Registrering av föremål och konst Alla objekt i Stadsmuseets samlingar ska registreras i databas varvid varje objekt erhåller ett unikt nummer i löpnummerföljd inventarienummer - som består av ett huvudnummer och i förekommande fall delnummer ex SSM1:1. Delnummer ges när ett föremål består av lösa delar t ex en urna med lock. För arkeologiskt material hålls som regel allt material från samma utgrävning samman genom ett huvudnummer och varje delnummer under huvudnumret motsvarar utgrävningens fyndnummer. För varje objekt anges i samband med registreringen ett sakord, accessionsdatum, diarienummer, namn på och geografiska uppgifter om säljare/givare till museet, förvärvssätt, registrerare samt registreringsdatum. 3.2.0.5.2 Märkning av föremål och konst Förutom arkeologiska fynd och mynt, ska alla objekt i Stadsmuseets samlingar vara märkta med sitt inventarienummer ex SSM 10000:2. Märkningen ska ske direkt på föremålet och vara väl synlig utan att minska föremålets värde. Varje avtagbar del av föremålet/konstverket ska märkas. Märkningen ska vara av beständig art och ske med material som är godkända av Statens Provningsanstalt som arkivbeständiga. Märkning av arkeologiskt material ska ske redan i det arkeologiska rapportarbetet och innan materialet överlämnas till Samlingsenheten. För märkning av arkeologiskt material, se kap 5.7. Mynten ligger förpackade i myntkuvert. Märkningen görs utanpå kuvertet. 3.2.0.5.3 Katalogisering och klassificering av föremål och konst Vid katalogiseringen ska målet vara fullödig dokumentation och analys. Katalogiseringen sker i databas. Vid katalogisering förses varje enskilt objekt med ett sakord och eventuell specialbenämning. Katalogiseringen ska även innehålla en beskrivning av objektet och dess

Sid 6 (15) karakteristik samt uppgifter om proveniens, ålder, funktion och tillstånd, förvärvsmotivation och övrig kontextuell information. Föremål och konst klassificeras enligt Outline of Cultural Material (OCM). Konst klassificeras även utifrån objektkategori, motivkategori samt tillsvidare utifrån ämnesordslista som är framtagen vid Stadsmuseet. Som en fortsättning på analoga Föremålshuvudliggaren och Konsthuvudliggaren ska efter utförd katalogisering ett exemplar av dataposten skrivas ut och förvaras i inventarienummerordning i arkivet. 3.2.0.5.4 Fotografering av föremål och konst Alla objekt i Stadsmuseets samlingar ska dokumenteras genom digital bild. Text och bild ska vara sammankopplade och sökbara i databas. Fotografering av föremål ska dokumentera hela föremålets utseende i första hand. I andra hand fotograferas detaljer. Bilddokumentationen ska inte lägga till information genom arrangemang för att berätta om funktionella aspekter på föremålet. Specifika skador, ägar- och tillverkarsignaturer samt stämplar och liknande ska framgå av fotografierna. Tavlor ska alltid fotograferas med ram där sådan finns. De digitala bilderna ska alltid fildöpas med föremålets inventarienummer (SSM huvudnummer och delnummer)oavsett om de är tagna med digitalkamera eller skannade. Vid såväl digital fotografering av föremål och konst som skanning av föremåls- och konstfotografier ska en högupplöst basfil till SSM Föremål respektive Konstdatabasen sparas på museets bildserver. Bildfiler som dokumenterar föremål och konst ur museisamlingen ska fildöpas enligt principen: Högupplöst basfil: SSM<inventarienummer>_<delnummer>_<bokstav>.<filformat> Exempel: SSM0012345_0001_a.tif alternativt SSM0012345_0001_a.dng. Även alternativet SSM0012345_0001_a.jpg förekommer. Förklaring: SSM är Stadsmuseets signum. 12345 är föremålets unika inventarienummer skrivet med nollor framför så att det blir 7 tecken. Föremålet på bilden är SSM12345:1, d.v.s. delnummer 1, som skrives med 4 tecken. OBS att det idag finns inventarienummer med fler än 45000 delnummer. Bokstaven <a> betyder att detta är bild a på SSM12345:1. Nästa bild på detta föremål döpes: SSM0012345_1_b.jpg. Bokstäverna v, z och y är som regel föremålets skannade katalogkort eller manusblankett. Högupplösta leveransfiler, d.v.s. bearbetade bildfiler framställda för externa eller interna kunder för bestämt ändamål, ska sparas på server och tilläggsbetecknas med <L>, till exempel SSM0012345_0001_aL.tif.

Sid 7 (15) 3.2.2 Digitalisering 3.2.2.5 Digitalisering av föremål och konst Stadsmuseet ska sträva efter att digitalisera föremåls- och konstsamlingen. Objekt som utsätts för risker vid hantering ska alltid digitaliseras med text och bild, exempelvis inför utställning, utlån, deposition och transport. 3.3 Förebyggande vård 3.3.3 Särskilda anvisningar för föremål och konst Vård- och konserveringsåtgärder ska dokumenteras i föremåls- respektive konstdatabasen för varje enskilt föremål och konstverk, varvid metod och använda material ska beskrivas. Ett exemplar av varje besiktningsprotokoll och konserveringsrapporter som är pappershandlingar ska arkivläggas. Ur bevarandesynpunkt olämpliga emballeringsmaterial och -sätt ska bytas ut mot godtagbara. 3.4 Förvaring 3.4.6 Riktlinjer för klimat och material i magasinen 3.4.6.3 Föremål och konst Föremåls- och konstsamlingen innehåller objekt av organiska och oorganiska naturmaterial, bearbetade naturmaterial, sammansatt material och moderna material. Naturmaterial och bearbetade naturmaterial delas in i organiska och oorganiska material. Både de sammansatta och moderna materialen är ofta baserade på organiska och/eller oorganiska material. Organiska material är t ex trä, läder, ben, ull, bomull, silke, bärnsten. Ca 1/3 av föremålssamlingen är av organiskt material. Fuktighetsfluktuationer påverkar storleken på föremål av organiskt material mer än temperaturskillnader.

Sid 8 (15) Oorganiska material är bl a sten och lergods. Ca 2/3 av föremålssamlingen är av oorganiskt material. För föremål av oorganiskt material påverkas storleken mer av temperaturskillnader än av fuktighetsfluktuationer. Nära hälften av föremålssamlingens dataposter utgörs av bearbetade naturmaterial. Bearbetade naturmaterial har ofta en komplicerad framställningsprocess. Hit hör glas, metaller, textilier, papper, naturliga pigment, gips, limmer och lacker. Metaller som är bearbetade oorganiska material bryts ned av fukt. Sammansatt material - objekt som är konstruerat av två eller flera material - utgör den klart dominerande och största materialgruppen i föremålsamlingen. Exempel är måleri på trä eller metall, möbler, musikinstrument, glaserad keramik, apparater, båtar, vagnar, verktyg och redskap. Konstsamlingen består enbart av sammansatt material med färg eller tryck på duk, pannå eller papper samt dess ramar. Problem uppstår när materialen i konstruktionen rör sig olika eller utsöndrar för den andra komponenten nedbrytande ämnen. Det är särskilt viktigt att förvara föremål av sammansatta material i stabilt klimat. Undvik placering intill värmekällor som kan orsaka snabb uttorkning. Utsätt inte föremålen för regn eller plötslig fukt. Sammansatt material kan vara extra känsligt för vibrationer och stötar. Från 1800-talets senare hälft började fabrikstillverkade material att få genomslag. Exempel är plywood, masonit, spånplattor, rostfritt stål, cellulosamaterial, oljebaserade plaster och andra syntetiska material. Stadsmuseets föremålssamling innehåller än så länge inte så mycket moderna material endast i 2 % av dataposterna förekommer dessa material. 3.4.6.3.1 Relativ luftfuktighet 50 +/-5 % RF är internationell standard som kompromissnivå. För att undvika problem vid förflyttningar av föremålen ska Stadsmuseet eftersträva 50 % RF i arbetslokaler, magasin, utställningsytor, vid transporter etc. Fluktuationer i synnerhet snabba - är skadligare än en stabil icke-optimal nivå. Det är lättare att uppnå ett klimat på begränsade ytor än att försöka klimatisera stora ytor. Fluktuationerna vad gäller relativ luftfuktighet och temperatur ska inte överstiga +/- 5 % RF men alltid ligga inom intervallet 50 55 % RF. 3.4.6.3.2 Temperatur

Sid 9 (15) Temperaturskillnaderna ska rymmas i intervallet 16-23 O C och den rekommenderade temperaturen är 18 O C. Stabil temperatur har i magasinssammanhang sin största betydelse för att bibehålla stabil relativ luftfuktighet. Därutöver ska temperaturen vara så låg som möjligt. 3.4.6.3.3 Luft Magasinsluften ska vara så fri som möjligt från partiklar och luftföroreningar. Ventilationssystemet ska om möjligt producera ett övertryck inomhus. Partiklar undviks genom filter. All utomhusluft och cirkulerande luft ska passera filtren: ett förfilter som är 25-30 % effektivt enligt internationell standard (Eurovent 4/5 DIN 24185) samt ett slutfilter med effektivitet på 40-45 % (EU7). Damm undviks genom ytbehandlingar av väggar, golv och tak. Betong ska vara målad eller förseglad. Gips och puts ska vara målad. Städning med dammsugare med HEPA-filter ska ske regelbundet i magasinet. Vissa objekt kan skyddas genom att förpackas lufttätt med syre- eller fuktfällor. Objekt som förvaras öppet på pallar och hyllor i magasin kan täckas med obehandlat oblekt bomullstyg eller annat lämpligt täckmaterial för att hindra nedsmutsning. 3.4.6.3.4 Ljus Belysningen i magasin ska reduceras till ett minimum. Museet strävar efter att sektionera belysningen och att dra ledningar så att spänningen stängs av utanför magasinsrummen. För högkänsligt material som papperskonst, textilier, fjäder, färgat läder, bläck m.fl.: 50 lux och max 120 000 luxtimmar/år. För mediumkänsligt material som övrigt organiskt material, olja, fernissa, tempera: 150-200 lux och max 500 000 luxtimmar/år. För lågkänsligt material som sten, glas, keramik, metall m.fl.: 300 lux. 3.4.6.3.5 Skadedjur För att minska riskerna för att skadedjur i magasin, ska objekt som kan misstänkas innehålla skadedjur emballeras i plastpåse eller säck tas in i magasinets mottagningsstation och frysas innan det kan tas vidare till arbetslokaler och magasinsförvaring. Det gäller textilier, möbler och andra objekt med textil klädsel och stoppning, fjäder, päls, skinn, uppstoppade djur m fl.

Sid 10 (15) 3.4.6.4 Konst på pappersbas Syrafri kartong ska användas för passepartouter och bakstycken vid inramningar. Till omslag ska japanpapper eller annat syrafritt papper användas. Sedan 1970-talet tillämpas standardformat för passepartouter för att underlätta förvaringen i kapslar, mappar och lådor samt vid utställningar och utlån. Måtten som används är (br x h i mm): 410 x 300, 550 x 420, 650 x 5000, 800 x 600 samt 1000 x 700. 3.4.7 Riskmaterial 3.4.7.2 Naturalier i formalinlösning I skolsamlingen finns 138 våtpreparat, varav identifierade 85 med etanol och 22 med formalin. Eftersom formalin är skadligt för hälsan det kan i stora doser vara cancerframkallande - och etanol är lättantändligt ska Stadsmuseet se över samlingen på vilket sätt den i framtiden ska hanteras och förvaras. Alla behållarna är inte hela och vätskeinnehåll har av den anledningen minskat eller med tiden dunstat bort vilket gör att en del av behållarna behöver bytas ut. Det hälsofarliga formalinet ska också bytas ut mot etanol enligt säkerhetsföreskrifter och förvaras i brandsäkra skåp. Se även: Bertil Hanström angående hur preparering går till och med vilken lösning som bör användas samt en del historik om själva preparaten. Kemikalieinspektionens hemsida: www.kemi.se Arbetsmiljöverkets hemsida: www.av.se 4. Riktlinjer för användning av museisamlingen 4.6 Deposition 4.6.0.1 Undantag från depositionsvillkor

Sid 11 (15) Om Stadsmuseet finner det lämpligt kan undantag från depositionsvillkoren göras för fasta byggnadsdetaljer som kakelugnar, portar, innertak, väggbeklädnader och fönster. Syftet med depositionen ska överensstämma med Stadsmuseets övergripande uppdrag och specificerade åtaganden och ske för att på sikt överföra äganderätten av föremålet till depositionsmottagaren. För att undantag ska bli aktuellt ska följande kriterier uppfyllas: att det rör fastighet av mycket stort kulturhistoriskt värde där museets Kulturmiljöenhet är antikvariska kontrollanter att det finns ett särskilt och angeläget pedagogiskt syfte med depositionen att allmänheten äger tillträde till lokal där föremålet visas. garanti att föremålen handhas med aktsamhet och på ett sätt som ger erforderligt skydd mot brandfara, fukt och annan menlig inverkan samt att lokalerna är stöldskyddade enligt Stöldskyddsföreningens skyddsklass 2. 4.6.0.2 Sedan tidigare gällande depositionsavtal För redan ingångna depositionsavtal av fasta byggnadsdelar, ska museet arbeta för att avföra dessa där så är möjligt. Om ett avförande inte är möjligt, kan Stadsmuseet förnya redan ingångna depositionsavtal gällande fasta byggnadsinventarier. Enbart föremål ägda av Stadsmuseet kan fortsättningsvis vara deponerade. Deponerade föremål ska vara katalogiserade, fotograferade och vara märkta med Stadsmuseets inventarienummer. Förnyelse av depositionsavtal upprättas för fem år med sex månaders ömsesidig uppsägningstid. Uppsägning ska ske skriftligen. Vid avtalstidens slut ska depositionen återlämnas till Stadsmuseet genom depositionsmottagarens försorg. Depositionsmottagaren ska därvid såvida det inte skett tidigare svara för kostnaden för konservering/restaurering av föremål. Depositionsavtalet ska omfatta en preambel genom vilken framgår museets syfte med depositionen, avtalet för depositionen, föremålsförteckning samt konditionsbesiktning och försäkringsvärde för varje föremål. Depositionsvillkor ska ha godtagits skriftligt av depositionsmottagare innan deponerat material levereras. Stadsmuseet uttar avgift för upprättande och förnyande av avtal samt en årlig avgift per deponerat inventarienummer. Den årliga avgiften faktureras i förskott. Samlingsenhetens chef beslutar enligt delegation om avgifter rörande lån och deposition. Depositionsmottagaren ska härtill betala den fullvärdesförsäkring som Stadsmuseet tecknat för depositionen.

Sid 12 (15) Vidare åligger det depositionsmottagaren att årligen inventera och fotografera de deponerade föremålen samt att rapportera detta till Stadsmuseet. Om skada uppstår på föremål, ska depositionsmottagaren omedelbart underrätta Stadsmuseet därom. Om deponerade föremål går förlorade genom stöld eller förkommer på annat sätt ska depositionsmottagaren ersätta museet med uppgivet försäkringsvärde. Om förändring görs i lokalen eller om för museiföremålen olämpliga aktiviteter utövas i lokalen som medför risk för att deponerade föremål skadas eller förstörs, ska lokalen omgående återställas i godtagbart skick eller föremålen återlämnas. Museet äger rätt att inspektera föremålen minst en gång om året. Rengöring och all restaurering av deponerade föremål får endast ske genom museets försorg. Stadsmuseet äger rätt att tillfälligt återta föremål för annan användning, t ex utställning. Återlämning eller återtagande till museet av föremål för utställning, besiktning, konservering/restaurering påverkar inte ersättningen till museet. Vid inspektion av deposition ska museets handläggare kontrollera och justera uppgifterna i avtalet om placering, lokal, kondition och vårdbehov, värdering, kontaktuppgifter och om ägo- och upplåtelseförändringar för fastigheten ägt rum samt fotografera objekten. Uppgifterna ska snarast inläggas i museets databas. Depositionsmottagaren ansvarar för alla skador som kan uppstå på föremål i samband med depositionen. Detta gäller dock inte under den tid då Stadsmuseet tillfälligt återtar föremål för utställning, konservering eller dyl. Inträffar skada, äger Stadsmuseet rätten att återta skadade föremål och konservera/restaurera detta på depositionsmottagarens bekostnad och därefter ensidigt avgöra om föremål kan fortsätta deponeras. Om godtagbar reparation inte kan utföras, ska Stadsmuseet ersättas med uppgivet försäkringsvärde. 4.6.1 Objekt deponerade hos Stadsmuseet 4.6.1.2 Objekt deponerade hos Stadsmuseet I samlingen finns föremål som är deponerade av andra museer, statliga institutioner, föreningar m fl till Stadsmuseet. Museet strävar efter att återlämna deponerade föremål, främst på grund av de kostnader museet härigenom ådragit sig för förvaring och vård av objekt där ansvaret rimligen borde ligga på föremålens rättmätiga ägare.

Sid 13 (15) Indeponerade föremål ska i fortsättningen inte märkas med Stadsmuseets inventarienummer. De ska vara registrerade i databasen med ägarens signum, inventarienummer samt med depositionens sammanhängande diarienummer. 5. Riktlinjer för förvärv 5.7.4 Intag av kulturhistoriska föremål och konst Alla kulturhistoriska föremål som förvärvas ska vara försedda med information om inlämnaren/givaren/säljaren, dennes åtkomst eller lagliga äganderätt till föremålet, syftet med gåvan/försäljningen, datum för inlämnandet samt noggranna uppgifter om föremålets proveniens ex datering, tidigare ägare och brukare, funktion och annan kontext. Givaren/säljaren ska alltid erhålla ett kvitto från emottagande tjänsteman vid museet att föremålet inlämnats och datum för inlämningen. På kvittot ska även stå att museet återkommer till givaren/säljaren när beslut till förvärv eller avslag är gjort, samt givaren/säljarens skyldighet att återhämta föremål som inte förvärvas av museet. Dessa skriftliga dokument ska diarieföras som förvärvsärenden. Skolsamlingen som övergick till Stadsmuseet vid skolförvaltningens nedläggning, betraktas som en avgränsad och avslutad samling. 5.7.5 Intag av arkeologiska föremål och mänskliga kvarlevor Inget arkeologiskt material får inlämnas till Samlingsenheten innan fyndfördelning beslutats av Riksantikvarieämbetet. Hela fyndmaterialet från en utgrävning ska inlämnas vid ett och samma tillfälle. Föremål som genomgår olika analyser eller konservering inväntas sålunda innan inlämning sker. Fyndmaterial under bearbetning i anslutning till magasin, förvaras i den mottagningsstation som särskilt anordnats för detta syfte. Fyndlista i digitalt format ska insändas till Samlingsenheten innan fynden överlämnas, så att enheten kan genomföra kontroll vid övertagandet av fyndmaterialet. Fyndlistorna ska innehålla densamma information som registreras och katalogiseras i Fynddatabasen.

Sid 14 (15) Fynden ska sorteras i fyndnummerordning i fyndbackar. Om fyndmängderna är stora, ska de sorteras först efter material (sten, keramik, brons, järn etc.), därefter i fyndnummerordning inom varje materialkategori. Vid sortering ska aldrig olika fyndtyper eller materialkategorier läggas i samma fyndask. Till denna information ska alltid läggas information om de i föremålet ingående materialen samt eventuella hälsorisker för museipersonalen vid hantering av föremålet. Alla fyndbackar ska vara märkta med RAÄ- och SR-nummer, utgrävningsår och museets inventerienummer samt de fyndnummer som finns i backen. Backarna ska ha yttermåtten 550 x 440 x 80 mm. Fyndaskarna i syrafri kartong ska användas till metallföremål och organiska artefakter som ben, läder, horn. För övriga fynd kan vanliga fyndaskar användas. Fyndpåsar (minigrippåsar med vita skrivfält) får aldrig användas för osteologiskt material då dessa påsar inte är tillräckligt hållbara. På askarna ska fyndetiketter fästas med: RAÄ:s nummer, SRnummer, museets inventarienummer: fyndnummer. Etiketterna ska fästas med gem på fyndasken, om möjligt rostfria gem. Med undantag för mynt ska större föremål som inte kan inpassas i backar, märkas med arkivbeständigt penna. Märkningen görs på en undanskymd del av föremålet. Märkning med enbart etiketter får ej användas. Vid transport ska föremålen säkras så att transportskador inte uppstår. Till mynt, metallföremål och organiskt material ska syrafritt silkepapper användas. Idag görs ingen hanteringsmässig åtskillnad mellan mänskliga kvarlevor och annat osteologiskt fyndmaterial. När fyndfördelning till museet har beslutats, registreras fynden och deras magasinsplacering i SSM Föremål. Osteologiskt material ska packas i kraftiga plastpåsar som försluts genom att kanten viks ned och häftas ihop. Använd ej minigrippåsar med vita skrivfält. Benen måste vara fullständigt torra innan de packas, stick gärna små lufthål i påsen. Häfta fast fyndetiketterna med klammer på påsens insida. Lägg människokranier i s k kraniekartonger med måtten 210 x 205 x 160 mm och säkra med syrafritt silkepapper. Vid sändning till Samlingsenheten ska påsarna packas i osteologkartonger med lock med måtten 565 x 375 x 250 mm. Arkeologerna är ansvariga för att uppgifterna i fyndlista och missiv överensstämmer med det inlämnade materialet samt att det är förpackat i enlighet med ovan. Allt förpackningsmaterial samt transport, bekostas av uppdragsgivaren via den undersökande enheten. Fynd som är i behov av konservering ska konserveras genom den undersökande enheten och vara utfört innan fynden överlämnas till Samlingsenheten. LÄNK TILL MUSEETS RIKTLINJER FÖR MÄNSKLIGA KVARLEVOR

Sid 15 (15) 5.7.6 Intag av byggnadshistoriska föremål Byggnadshistoriska föremål ska vara försedda med information om inlämnaren/givaren/säljaren och bekräftad med en skriftlig kvittens från avnämaren, dennes åtkomst eller lagliga äganderätt till föremålet, syftet med gåvan/försäljningen samt datum för inlämnandet. Föremålets proveniens ska vara noggrant dokumenterad med uppgifter om datering, tidigare ägare och brukare, föremålets funktion, vilken byggnad det kommer ifrån samt motiv till förvärvet. Rapporter kring den inventering i samband med vilken föremålet tillvaratogs samt namnet på ansvarig handläggare på Kulturmiljöenheten ska tillsammans med övrig information insändas digitalt till Samlingsenheten. Informationen ska alltid innehålla uppgifter om de i föremålet ingående materialen samt eventuella hälsorisker för museipersonalen vid hantering av föremålet. Beslut om förvärv fattas av chef för Samlingsenheten.