Järnålderns landskap. Historiskt. Odlingslandskap mellan Bög och Väsby

Järnålderns landskap Historiskt Odlingslandskap mellan Bög och Väsby 1

Inledning Denna skrift berättar om hur järnålderns människor har levt och skapat ett odlingslandskap i det område som idag ligger mellan Bög och Väsby i naturreservatet Östra Järvafältet, Sollentuna kommun. Landskapet kring gårdarna Bög och Väsby har formats till ett varierat odlingslandskap genom människans bruk under årtusenden. Det var bronsålderns boskapsskötare och odlare som först högg i skogen för att förbättra betet och skapa öppna odlingsytor. Under järnåldern fick odlingsmarken en större utbredning och landskapet omvandlades från ett skogslandskap till en varierad bygd med skogar och odlingsmarker. Välkommen ut i järnålderns landskap! Helträspade Arbetsyxa Innehåll: Inledning 2 Historiskt odlingslandskap mellan Bög och Väsby 3 Land, vatten och de första bosättarna före järnåldern 4 Naturen ger förutsättningarna 5 Boplatsen 6 Odlingar 7 Landskapsillustration 8 Husdjur 10 Jakt och fiske 11 Växter och material från naturen 12 Familjen 13 Järnålderns människor formar landskapet 14 Spåren efter järnålderns människor 15 Hitta hit 16 2

Historiskt odlingslandskap mellan Bög och Väsby I det Historiska odlingslandskapet mellan Bög och Väsby kan man uppleva de ovanligt omfattande och välbevarade spåren av kulturhistorien och de naturvärden som är kopplade till odlingslandskapet. De historiska spåren har efter de senaste årens skötselinsatser blivit alltmer tydliga i landskapet. Samtidigt som vi restaurerar landskapet bedriver vi olika projekt i landskapet där besökarna ges möjligheter att ta del av fakta och praktisk kunskap om hur odlingslandskapet har brukats och utvecklats. För att utveckla och levandegöra informationen om områdets förhistoria med inriktning på järnåldern med de spår som finns i form av gravar, odlingsytor, boplatsterrasser, stensträngar, hålvägar mm återskapar och brukar vi delar av järnålderns landskap. Områdets fornlämningar har under 2010 karterats och beskrivits. Ett mindre järnåldershus har byggts på en boplatsterrass för en trolig järnåldersbosättning. En åker intill huset brukas med tidsenliga grödor och fläteshägnader av järnålderstyp skyddar som förr odlingarna från betesdjuren. Vi vill att landskapet skall vara i fokus och sprida kunskap om förutsättningarna att leva där och hur människan successivt skapade ett varierat odlingslandskap. Inriktningen är järnåldern med fokus kring 0-400 ekr, Romersk järnålder. Vi får då en stark koppling till boplatsterrasser, åkerytor och stensträngarna samt fornborgen i närheten. 3

Land, vatten och de första bosättarna före järnåldern När inlandsisen dragit sig tillbaka, för cirka 10 000 år sedan, var hela landskapet täckt av vatten. Under första delen av stenåldern låg hela området under vatten. Landhöjningen gjorde att de högsta höjderna (48 meter över havet) norr om Väsby gård blev delar av en skärgård under yngre stenåldern för 5 000 år sedan. De spår som finns efter stenålderns människor på Järvafältet är fynd av fiske- och jaktredskap från besökande jägare och fiskare i detta skärgårdsområde. I början av bronsåldern hade mer land med förutsättningar för bosättningar och odling rest sig över vattenytan. Under bronsåldern och fram till början av järnåldern låg området strategiskt med vattenförbindelse i öster mot Edsviken, i väster mot Mälaren och norrut med Norrviken och Edssjön. Områdets första bofasta invånare kom hit under bronsåldern. De levde av boskapsskötsel och odling, men var fortfarande beroende av jakt och fiske för sin överlevnad. Djuren betade i ett lövskogslandskap där lövträd nu började fällas och som då sköt skott i marknivå som kunde betas av djuren. Under bronsåldern var klimatet varmare, ungefär som dagens klimat kring Medelhavet. Den odlade marken brukades i ett system med små åkrar som gav skördar några år och sedan fick naturlig växtlighet ta över och bygga upp ett nytt näringsförråd i marken. Röjning i bronsåldersskogen. 4

Naturen ger förutsättningarna De tidiga jordbrukarna i området under äldre järnåldern levde i en resursrik naturmiljö. För 2000 år sedan låg vattennivå cirka 10 meter högre än idag och området präglades av vikar, fjärdar och sund. Närheten till vattnet gav möjligheter till fiske och även av transporter av människor och varor. Längs stränderna och i strandskogarna kunde husdjuren hitta bra bete. Säkert fanns här också goda möjligheter till jakt och fångst, som var ett viktigt komplement till djurhållning och jordbruk. Under loppet av bronsåldern blev klimatet successivt kallare och fuktigare. Denna förändring fortsatte in i järnåldern. I ekblandskogen och i hassellundarna blev granen ett allt vanligare inslag. I sluttningar till höjdlägen i landskapet fanns bra platser för boplatser och alldeles intill i lite mer skyddade lägen på väldränerad mark fanns mark där odlingsytor kunde tas upp. Närheten till vattnet och det kuperade landskapet med goda boplatslägen och fina möjligheter till bete och odling gjorde området till en attraktiv plats för järnålderns bönder. Även om stigar och vägar knöt samman järnålderns gårdar i landskapet så var det vattnet som användes för de längre färderna och transporterna. Vi vet genom fynd att människorna under yngre bronsålder och äldre järnålder byggde och använde sjövärdiga båtar. De användes ibland till långväga expeditioner. Klinkbyggd båt av järnåldersmodell. Naturligtvis var båten också en förutsättning för ett effektivt fiske. Man kan förmoda att bygge och underhåll av båtar var en vanlig syn på de strandnära gårdarna. Även för båtbyggeriet var skogen en förutsättning, där rätt vuxet trä valdes med stor omsorg. 5

Boplatsen Järnålderns bönder valde att lägga sina boplatser på väldränerad och solbelyst mark. Den vanligaste bostadstypen under äldre järnåldern var långhuset med människor och djur under samma tak. Huskroppen var uppdelad i olika utrymmen för skilda funktioner. Där fanns bostadsdel, fähusdel och förråd. Nedgrävda stolpar bar upp taket och väggarna kunde vara lerklinade över flätverk, eller bestå av liggande eller stående plank. Det förekom också mindre kringbyggnader med olika funktioner. För att levandegöra järnålderns landskap har vi byggt ett järnåldershus på rätt historiskt plats mellan Bög och Väsby. Det är ett mindre hus som har legat till grund för den husrekonstruktion som vi valt. Huset är byggt som ett skiftesverk med liggande väggplank mellan urspårade stolpar som står på en syllstock. Taket på detta mindre hus är ett näver- och rundvirkestak som vilar på väggstolparna. I gavelspetsarna finns öppningar som släpper ut rök från eldstaden. I anslutning till huset finns rekonstruerade fläteshägnader av äldre järnålderstyp och en åkeryta som odlas med gamla grödor. Järnåldershuset mellan Bög och Väsby. 6

Odlingar Äldre järnålderns små åkrar togs upp i skyddade lägen i direkt anslutning till boplatsytorna. Det mer fasta åkersystemet och uppstallningen av djuren gjorde att man kunde använda gödsel för att öka åkerns avkastning. Åkrarna kring gården skyddades med fläteshägnader och stensträngar så att inte gårdens djur kunde komma åt den växande grödan. En gård på järnåldern hade 1-2 hektar åker fördelat på många små åkerytor. Viktiga grödor på järnålderns åkrar var korn och brödvete men även äldre vetesorter som emmer och spelt odlades. Havre förekom också liksom i liten skala även råg. Lin odlades av två skäl, dels för sina näringsrika frön och dels för textilproduktion. En bit in i järnåldern blir linnetyg allt vanligare. Även hampa odlades som spånadsväxt. Vissa växter som i dag betraktas som ogräs odlades som nyttoväster. Ett bra exempel är dådra, vars oljerika frön togs tillvara. Åkrarna var små och åkerytorna kan fortfarande ses i landskapet mellan Bög och Väsby. I jordbearbetningen användes inte plog, utan årder. I motsats till plogen som vänder jorden, skär årdret upp jorden och kan både bryta träda, luckra och mylla ned utsäde. Årdret var ett universalredskap som kunde dras av oxar, kor, hästar eller till nöds av människor. Vid skörd på åken användes skäror. Under järnåldern började kortlien att användas för höskörd till gårdens djur. Den var kortare än dagens liar. 7

i E 10 3 10 mot torpet Hällen LADUGÅRD 1898 NATURkafé NATURSKOLA i i A 2 i B C 1 2 i 4 10 Väsby D 10 11 9 15 C 15 2 H 15 G 10 5 1 12 C i 5 14 mot torpet Barsäll 16 8 Levande historiskt bruk i infotavla A Floras trädgård B Allmogeåkern vid Väsby C Slåttermarker D Bondeskogen E Väsby båtsmanstorp F Tvåsädesåkern vid Bög G Hamlade träd H Järnålderns landskap Några av de äldre spåren i landskapet 1 Gravfält 9 Väsby bytomt 2 Gravar 10 Gammal väg 3 Fornborg 11 Fägata 4 Skålgropar 12 Hålväg 5 Boplatsterrass 13 Topphuggen ek 6 Skärvstenshög 14 Åkerröse 7 Forntidsåker 15 Ålderdomlig åkermark 8 Stensträng 16 Tidigare slåttermark

Ravalen 16 8 7 8 13 15 7 15 15 15 2 2 G G 14 6 15 4 2 G G 1 G 4 Bög i JÄRVEN i 16 VISNINGSGÅRD Helenas kafé P mot Häggvik F 10 9

Husdjur Vid övergången mellan bronsåldern och äldre järnåldern var djurhållningen stommen i försörjningsekonomin. På gårdarna under äldre järnåldern fanns i stor samma husdjursarter som på dagens bondgårdar. Möjligen med undantag för höns och tamkatt, som kom till mellansverige lite längre fram under järnåldern. Fyndmaterial visar också att biodling kan ha förekommit i vårt område under järnåldern. Vi vet att järnålderns husdjur var mindre än dagens. Hästen intog en särställning. Den användes både som riddjur, dragdjur och köttdjur. Järnålderns bönder åt alltså häst. Dessutom spelade hästen en viktig roll som offerdjur. Antagligen liknade järnålderns hästar dagens islandshäst. Ett nytt viktigt nyttodjur som dök upp under järnåldern är tamkatten. Den fick en snabb spridning över landet och hade säkert en viktig roll som skadedjursbekämpare. Ett annat viktigt djur var fåret. Förutom kött och mjölk gav fåren ull som tillsammans med linet, var råmaterial till textilhantverk. Under romersk järnålder kunde en gård mellan Bög och Väsby kanske ha följande djurbesättning: 12 nötkreatur, 2 hästar, 35 får och getter samt 2 svin. Nykomlingen tamkatten höll efter mössen vid spannmålsförrådet och runt huset pickade en grupp höns. Några hundar hörde också till gården. Runt gården fanns ett system av hägnader som höll husdjuren borta från de odlade ytorna. 10

Jakt och fiske För de forntida bönderna i järnålderns landskap fanns goda möjligheter till jakt och fiske. Fisk och vilt kunde säkert ge ett värdefullt bidrag till försörjningen. I skogarna fanns ett varierat djurliv och viltet gav inte bara mat utan även skinn, horn och ben till hantverk. Jakten bedrevs med effektiva pilbågar, jaktspjut och fasta fällfångssystem. Vid vattnet kunde man jaga fågel och samla ägg. Bågen är ritad efter fynd från Romersk järnålder. Pilar med järnspets användes till jakt på större vilt. Kolvpilar utan spets var flitigt använda till fågeloch småviltjakt. Till fisket användes ungefär samma metoder och redskap som brukas in i vår egen tid. Vi vet att ljuster, krokar, mjärdar och nät användes flitigt. Både kött och fisk tillagades i gropar med upphettade stenar. Dessa kokgropar är en vanlig fyndkategori vid arkeologiska utgrävningar. Skörbrända stenar från härdar eller kokgropar finns på flera av de förhistoriska boplatserna mellan Bög och Väsby. Ljuster, pilar och båge. 11

Växter och material från naturen Den omgivande naturmiljön var på flera vis avgörande för människornas överlevnad. Ur skogen hämtades virke till husbyggnad, stängsling, husgeråd, skaftningar av redskap och jaktvapen. Stor träkännedom gjorde att man valde rätt trädslag till rätt ändamål. För bearbetning av jorden på åkrarna användes järnskodda hackor. Den böjliga och elastiska hasseln var ett av de träslag som användes för pilbågstillverkningen under järnåldern. Fyndmaterial visar också att pilskaften ofta klövs ur rakvuxen kvistfri tall. Insamling av ved för matlagning och uppvärmning var ett viktigt och ständigt pågående arbete. De förhistoriska skogarna var rika på död ved, torr ved som kunde eldas omgående. Fällning av färska träd för vedhuggning i vår bemärkelse förekom knappast. Idag är hassel vanlig i området mellan Bög och Väsby. Vi vet att forntidens människor samlade de näringsrika nötterna i stor omfattning. När förhistoriskt resursutnyttjande beskrivs har ofta växtinsamlingens betydelse i kosten överdrivits. I järnålderns jordbrukssamhälle var utbytet från jordbruk, jakt och fiske mycket större än från insamlade Järnskodd hacka växter. Lövkniv Från äldre järnåldern finns många fynd av knivar som användes för lövtäkt. Grenar med löv från lövträden togs från träden för att ges till djurfoder. Säkert fanns virkesförråd på gårdarna, där trä kunde torka under bra förhållanden innan användning. Likaså måste det ha funnits lagringsplatser för lövfoder och ved, liksom för det man odlade på åkern och höet man slog på ängarna. 12

Familjen De förhistoriska bönderna var inte isolerade i landskapet. Vi får tänka oss en mosaik av släkter och ätter som knöt samman människor och gårdsområden under ledning av en storman eller storkvinna. Under sig hade stormannen ett antal släktöverhuvuden, vilka hade kontroll över släktgårdarna i ett område. På gården levde familjen som inkluderade många generationer och släktingar. Kanske kunde tio till tolv personer ha levt på en gård under äldre järnåldern. Jord och djur tog säkert mycket tid i anspråk och barnen fick nog tidigt delta i gårdens arbete. Även om barnadödligheten var högre än idag, finns ingen anledning att förmoda en särskilt låg medellivslängd bland vuxna. Kosten var nog för det mesta både näringsrik och varierad. Däremot fick man dras med förslitningsskador efter tunga och monotona arbetsmoment. Banden mellan människor på de olika gårdarna stärktes av gemensamma sociala aktiviteter och kollektiva arbetsinsatser. Detta sociala kulturlandskap gav människorna identitet och vi-känsla. Människorna i järnålderns landskap skapade sin hemort i naturlandskapet. Trälar fanns säkerligen bara på stormannagårdarna där de spelade en viktig roll som arbetskraft. Trälens ställning i järnålderssamhället är komplicerad och inte helt lätt att förstå. 13

Järnålderns människor formar landskapet Hur har då förhistoriens människor påverkat landskapet mellan Bög och Väsby? Vi får tänka oss att området i början av järnåldern delades in i allt fastare gårdsstrukturer. Permanenta boplatsterrasser anlades på höjdlägena eller väldränerade sluttningar i landskapet och odlingsytor stenröjdes. Stängslingar av trä och sten, de sistnämnda fortfarande synliga i landskapet som stensträngar, omgärdade gårdar, åkrar och fägator. Området delas in alltmer i nyttozoner och djurens bete formar vegetationen. Granar höggs bort kring boplats, beten och odlingar. Lövträd som gav virke, lövfoder och bär gynnades, tex hassel, lind, al och björk. Landskapet kring människorna blev öppnare och ljusare. Här fanns topphuggna lövträd som skördades på löv till husdjurens vinterfoder. Åkern var den viktigaste öppna marken närmast kring gården och lite längre ner i sluttningar låg den mer fuktiga ängsmarken som gav hö till djurens vinterfoder. Många arter av växter och djur drog nytta av denna omvandling av landskapet. I skogen hämtar järnåldersmänniskorna virke, ved och lövfoder. Säkert har jakten också påverkat viltbestånden i och runt järnålderns landskap. Rovdjur som var ett hot mot husdjuren hölls säkert efter. Antagligen bedrevs också en mer riktad jakt på vissa arter. Pälsar användes som handelsvara. Successivt ändrar landskapet utseende, från ett skogsdominerat naturlandskap till ett mer varierat kulturlandskap. Ett kulturlandskap måste ständigt skapas av människans bruk. Om användandet av landskapet bryts förändras det till något annat. Hävden skapar inte en långsiktig balans i Kortlie landskapet, utan odlingslandskapet måste kontinuerligt brukas för att bibehållas. Vissa förändringar går fort och andra tar mer tid. Den organisation och det nyttjande landskapet fick under järnåldern kom att prägla det svenska kulturlandskapet en bit in på 1900-talet. Järnålderns bönder lade alltså grunden till det varierade och biologiskt innehållsrika odlingslandskapet vi än idag kan njuta av mellan Bög och Väsby. 14

Spåren efter järnålderns människor Spåren i landskapet efter järnålderns bönder är många och tydliga och kan identifieras vid vandringar mellan Bög och Väsby. Årtusenden av bosättning och jordbruk har format ett kulturlandskap som dagens bönder och naturreservatet återskapar och vårdar. Boplatsterrasser, gravrösen, odlingsytor, och stensträngar kan dateras till perioden yngre bronsålder äldre järnålder. Gårdsgravfälten vid Bög och Väsby är yngre och hör till järnålderns senare del. Inom det centrala området finns flera boplatsterrasser med intilliggande rösegravar och odlingsytor. Två stensträngar sträcker sig genom området. Möjligen omgärdar de två stenträngarna en gårdsmiljö, där boningshuset kan ha legat på terrassen strax ovanför det rekonstruerade huset. Alldeles nedanför huset finns en tydlig fossil åker. Öster om det centrala området, mellan bäckravinen och Bögs gård, finns förutom gårdsgravfältet ett par rösegravar i krönläge. Gårdsgravfälten är från yngre järnåldern och därmed yngre än övriga fornlämningar inom området. Väster om det centrala området finns en nord-sydlig höjdsträckning med många intressanta lämning. Här ligger ett antal gravar, ett par terrasser varav en med skörbränd sten och en odlingsyta med tydligt hak. I sluttningen väster om höjdsträckningen finns en bergklack med en rösegrav och skålgrop. En bit därifrån, i ett fint tänkbart boplatsläge, finns en ansamling med skörbränd sten. Bortom bergklacken stiger landskapet och på toppen av en hällmark ligger ett bronsåldersröse i ett monumentalt krönläge. Söder om landsvägen finns en höjd som även den är rik på fornlämningar. Förutom rösegravar ligger här ett par stensatta boplatsterrasser. På en av terrasserna finns skörbränd sten. I en mindre svacka genom området finns en hålväg som ansluter till järnåldersmiljöerna i Hansta naturreservat. I närområdet av det inventerade området finns flera fornlämningar. Fornborgen norr om Väsby gård intar en särställning med sitt monumentala läge, synliga spår efter vallanläggningar och branta sidor ned mot öster och norr. Likaså är bronsåldersgravarna söder om Väsby gård och gårdsgravfältet från yngre järnåldern vid Väsby gård värda att beakta. På några åkerholmar söder om Bögs gård finns flera skålgropar. 15

Historiskt Odlingslandskap mellan Bög och Väsby Välkommen ut i naturreservatet Östra Järvafältet! Här finns spår av människans odling och bosättning från forntid till nutid. Har du frågor kan du kontakta: Sollentuna kommun/naturvård tel 08-579 215 02 JÄRNÅLDERNS LANDSKAP E4 E4 Häggviks trafikplats PROMENADVÄG FRÅN HÄGGVIKS STATION BILVÄG FRÅN HÄGGVIKS TRAFIKPLATS text: Mikael Söderblom, Rikard Dahlén, Olof Lundkvist illustrationer: Mikael Söderblom layout och illustration på sid 8-9: Monica Barber, illume Tryck: Sollentuna offset, mars 2011 16 Denna skrift är producerad med ekonomiskt stöd från LONA Länsstyrelsen i Stockholms län.